Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 28 februari 2017

Som man ropar får man svar

Alla som någon gång ägnat sig åt undersökande verksamhet vet att som man ställer frågan får man svar. Det gäller speciellt i frågan om vinster i välfärden.
SOM-institutet ställde följande fråga med vidhängande svar:
”Vinstutdelning ska inte tillåtas i skattefinansierad vård, skola och omsorg”, svarade nära 60 procent att det var ett bra eller mycket bra förslag
Helt naturligt kommer de svarande att säga att vinstutdelning är ett problem i välfärden. Frågan är bara har respondenterna förstått vad vinstutdelning är. Det kräv säkert lite kunskaper i bokföring och ekonomi för att förstå vad det är. Jag ska inte göra djupdykning i ekonomisk teori, men ett företags vinst är det som verksamheten alstrar efter finansiella intäkter och kostnader. Det ekonomiska utrymmet kan återföras till kommande år eller delas ut till ägarna. Gott så långt.

Så den undersökning som ligger till grund från SOM-institutet ger följande påstående:
även de som anser att det är viktigt med valfrihet anser emellertid att det inte skall vara tillåtet med vinstutdelning.
Slutsatsen blir vansklig. Alla vill ha valfrihet men ingen som driver en verksamhet ska få tillbaka pengar på de investeringar man gjort. Samtidigt är det intressant att notera den massiva kritik som kommit från de remissinstanser till Reepalu & Co utredning om vinster i välfärden. Den kan knappast ligga till grund för någon politisk diskussion som Sten Widmalm föreslår. Utredningen innehåller allt för många faktafel för att vara ett dokument för förhandlingar kring. Samtidigt är den inte korresponderande mot vad folk tror om vinstutdelningar. Utredningen använder mått som möjligen är aktuella för ett industriföretag men inte för en tjänsteverksamhet.

Samtidigt belyser debatten om vinst i välfärden och Reepalus utredning den diskussion som var för 40 år sedan med löntagarfonderna. Vilket samhälle vill vi ha? Ett pluralistiskt eller korporativ socialism?

Media DN
Blogginlägg Pluraword
Vinst i välfärden
Nollad Välfärdsutredning
Välfärdsutredningen ett falsifikat  

lördag 25 februari 2017

Förskolan arbetsmarknadens mest segregerade arbetsplats

Förskolan i Sverige är på många sätt världsledande och historisk framgångsrik. Med dagens situation har dock förskolan kommit i skymundan i statens utveckling av skolväsendet. Till att börjar med noterar jag att Birgitta Ohlsson i sin bok (s 154) rankar de 30 största yrkena 2014 och könsfördelningen i olika yrken. Där noter jag att förskolan utmärker sig med att förskollärare till 98 procent är kvinnliga. Näst därefter är undersköterskor, hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende 95 procent kvinnor. Mannen lyser nästan med sin frånvaro.
                                                    Foto: Vimbloggen.se
Jämställdheten i förskolan är ett problem där omsorgen inte är huvudsysslan utan barns lärande. Christer Eidevald och Ingegerd Tallberg Broman tar på SvD Debatt upp att förskolan behöver en rejäl översyn. Då speciellt bristen på jämställdhet i förskolan.
Jämställdheten är också på personalnivå ytterst bristfällig. Andelen män står och stampar på 3–4 procent sedan 1970-­talet. Under samma period har det satsats långsiktigt för att förmå kvinnor att välja traditionellt manliga ­yrken.
När denna jämställdhetsfråga tas upp inom förskolans värld brukar det bli ramaskri från personalen. Samtidigt pekar Eidevald och Tallberg Broman:
Förskolan behöver rekrytera personal från alla grupper i samhället och stärka utbildnings- och kompetensnivån.
Samtidigt som förskolan har fått ett förstärkt pedagogiskt uppdrag, med ökade krav på kunskaper och kompetens i en rad områden som språk, matematik, naturvetenskap, teknik etc, så har gruppen som ska ansvara för detta minskat kontinuerligt.  
Inte för att det är något fel på kvinnors förmåga att undervisa kring de hårda ämnena matematik, naturvetenskap och teknik skulle här männen här kunna bidra. När jag själv är ute och hjälper förskolor kring deras verksamhet och kommer in på barns lärande kring dessa ämnen märker jag att som man har jag lättare att förklara teknik och naturvetenskap för pedagogerna som gör att de blir mer beredda att just ta upp dessa delar. Skolinspektionen pekar just på bristerna eller helt avsaknad av dessa ämnen i sin kvalitetsgranskning av förskolan.

Därför behöver staten se till att medvetet börja se till att lyfta förskolan så andelen män i förskolan ökar. Har man lyckats se till att andelen kvinnor ökat i mansdominerade yrkesgrupper är det ingen omöjlighet i förskolans värld. Pojkar behöver manliga förebilder på dagarna, inte bara på kväll och helger.

Eidevald och Tallberg Broman skriver:
Andelen förskollärare i verksamheten är nu nere på historiskt låga siffror. Skolverkets senaste stati­stik visar en förskollärartäthet på fyra av tio. 
Om vi menar allvar med att lyfta förskollärare som en viktig del i förskolans undervisning är det både hög tid att öka antalet utexaminerade förskollärare och andelen män på utbildningarna som tar jobb på förskolor efter examen.

Samtidigt behöver förskolan skaffa sig en mer strukturerade verksamhet. När jag är ute hjälper förskolor är det oftast utifrån att verksamheten går bananas för att det saknas en undermålig struktur och tydliga pedagogisk metoder. Här märker jag skillnaden på de förskolor som har en medveten pedagogisk metod i sin verksamhet har ett försprång före andra. Montessori och Ur&Skur är några exempel på undervisning med pedagogiska metoder som både är dokumenterade och bygger på en målstyrd process.

Förskolan har ett gyllene tillfälle att öka ambitioner och insatser för att fortfarande vara ett internationellt flaggskepp. Ta den!!

Media SvD

Källor:
Ohlsson Birgitta (2017) - Duktiga flickors revansch, Forum
Danielsson, Roger J & Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete - förskolan, Skoldialogen Förlag
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2015) - Det pedagogiska kretsloppet - ett kvalitetslyft för förskolan, Skoldialogen Förlag 
 

söndag 19 februari 2017

Duktig flickors revansch

Vilka förutsättningar tar vi som intäkt för klassresan? Är det klasstillhörighet eller kön? Eller litar vi som individer på vår egen förmåga att göra just klassresan. Som alltid är det individen som står för förflyttningen bort från det sociala sammanhang man befinner sig i. Birgitta Ohlsson beskriver i sin bok Duktiga flickors revansch förutsättningarna och kraven på duktiga flickor.
Då inte bara utifrån bakgrund utan lika mycket förmåga att sluta vara duktiga prestationsprinsessor på patriarkatets villkor. Hur viktig är det inte att vi har en meritokrati som beror på (med Birgitta Ohlssons ord s 170):
en individs karriär, status och lön ska baseras på vad hen uträttar i samhället, inte socialt ursprung, börd, föräldrarnas tjocklek på plånboken eller kamratrelationer. Kunskap, meriter och skicklighet ska stå i centrum.
Även om boken är skriven utifrån kvinnors plats i samhället är det lika mycket frågan om männen.

I boken berättar hon om tio myter om duktiga flickor. Så även motståndet. Här har vi tre klar motstånd. Den första är vänsterns motstånd. För vänster har det alltid varit social klass i form av kollektivet och kön som står i centrum. Man skulle säga att vänsterns feminism är en kroppsräkningsjämställdhet långt bort från individen kompetens och kunskap.

Andra motståndet är konservatismen. Här har vi alla patriarkala struktur i samhället. Det må var privat näringsliv som familjen. Den senare ser vi tydligt i de klansamhälle vi låtit växa fram i utanförskapsområden. Där hedersvåld, skam och förtryck får frodas i ett på pappret jämställt Sverige. Men den kanske sämsta patriarkala strukturen är Riddarhuset och adeln. Denna lilla folkspillra på 0,3 procent av befolkningen.

Tredje motståndet är populärkulturen och dess tolkning av duktiga flickor i barnböcker till glossiga modemagasin, tv-shower och kvällstidningar. Tänk bara på Annika och Pippi Långstrump.

Makt är fint. Makt är både till för kvinnor och män. Speciellt för kvinnor att spräcka glastaket. Här spelar duktiga flickor som Alice Teodorescu och Birgitta Ohlsson lysande exempel på flickor som sprängt glastaket. En annan är Annika Falkengren SEB avgående VD. Frågan är bara vilket pris de fått betala från snåla systrar.

Boken avslutas med tio budord till duktiga flickor. De skulle lika väl gälla duktiga killar.

Boken är 2017 års måstebok. Läs den vidgar din bildning och kunskap om att feminismen inte är entydig och förbehållen en viss politisk ideologi.    


lördag 11 februari 2017

Duktig eller duktig

Duktig eller duktig, är frågan. Vad menar vi med begreppet. Killar har inte precis duktighetsnormen lysande framför ögonen i skolan. Flickor däremot har en duktighetsnorm i form av prestationsprinsessor. Hur tragiskt är inte dessa plattityder. Jenny Strömstedt skriver med anledning av Birgitta Ohlssons bok om duktiga flickors revansch:
Men jag saknar ett avgörande budord, eftersom duktiga flickor inte bara är en tillgång utan också ett problem.
Problem i bemärkelsen att aldrig duga som man är. Duktig är inte lika med topprestation. Låt oss gå till ord- och synonymboken.
Duktig = som har god förmåga
I centrums står förmåga, en avgörande faktor i dagens betygssystem. I den gamla skolan skulle vi elever bara lära oss massor av fakta i en korvstoppningsfabrik. I dagens skola är ordet kunskaper det viktigt. I vilken grad lyckas du koppla ihop ämneskunskapen med förmåga att hantera detta i sitt sammanhang.
Paret Mandelmann får representera ordet duktig. Kopplar vi på synonymerna till ordet duktig är de bland annat:
Dugande, duglig, skicklig, kunnig, kompetent, driven, proffsig.
Allt det står Mandelmann för i sitt sätt att driva ekologiskt jordbruk på Österlen. Det är hög tid att vi använder den proffsiga och positiva tonen. Jag skrev följande i mitt flöde på Facebook som betraktelsen över just duktighet:
Ords betydelse är av vikt. Speciellt ord som har en negativ laddning utan att fundera på vad de står för. Alla synonymer till duktig har ett driv framåt. Så bli duktig lilla vän.
Så jag tycker att premiera i stället alla duktiga människor som är lite speciella och nördiga. Samtidigt som jag gärna köper Jenny Strömstedt budord:
Ha kul, och skitsamma.
För det signifikanta för en nörd är hen har kul oavsett vad hen gör.

Media Expressen 
 

lördag 4 februari 2017

Arvet vi bär

För hundra år sedan drygt var det en skara individer i Katrineholmstrakten som vågade språnget att bilda en frikyrka. De var inte många, men deras tro bar dem att bygga en församling. Hösten 2016 firade Pingstkyrkan i Katrineholm sitt 100 års jubileum och gav ut skriften Arvet vi bär.
Extra intressant har det varit att läsa om historien om en del av det demokratiska bygget av Sverige. En berättelse som inte alltid lyfts fram i den svenska debatten. Frikyrkan i Sverige har en stark anknytning till framväxten av nykterhetsrörelsen under andra hälften av 1800-talet. Pingströrelsen är en senare företeelse i Sverige influerade av vad som utspelades på Azusa Street i LA 1906. Tio år senare bildades Betaniaförsamlingen i Katrineholm.
Min mormor och morfar, här fotade någon gång på 1950-talet, var aktiva i församlingen. Morfar Emil Eriksson som medlem i församlingens styrelse fram till sin död 1966. Mormor Gertrud mer aktiv under tiden de drev arrende jordbruket på Sandvik, under Eriksbergs fideikommiss, där stugmöten hölls. Där hon bakade och bjöd på kaffe. Om morfar berättades att han var en pelare i styrelse när snåla vindar blåste. Han var den borne patriarken som inte lämnade något tomrum kring vad han sa och handlade. En morfar jag såg mycket upp till. Lika väl som min godhjärtade mormor med sin underfundiga kvickhet och humor men med ett djup förankrad tro ända fram till sin bortgång 1992 åtta månader innan hon skulle fyllt hundra år.

Min mor Rakel kunde berätta om sin uppväxt. Hon tyckte det var spännande att sitta på pakethållaren bakom morfar för att följa med på konferenser och bibelstudieveckor i Karinboda. Jag har inte riktigt förknippat denna plats som tillhörande församlingen. När jag nu läst kan jag notera att det var här det mesta började. Mor brukade berätta hur hon tycket om att lyssna till den märg starka och stränga predikanterna. Hon nämnde bland annat Gustav Roberts och Rikard Palm. Inte visste jag att den senare var den första föreståndaren.

Vad nyttigt det är att läsa om historien om ens rötter. Om den vedermöda och kraft dessa människor lade ned både på att bygga en verksamhet under knappa ekonomiska medel och samtidigt satsa på mission i andra länder. Samtidigt som medvetet satsande på förädlande av den kristna tron byggde man ut ett stort socialt engagemang långt före det offentliga välfärdssystem började byggas.

När jag fick höra talas om att en bok hade gjorts till hundra års jubileet bad jag min kusin Margareta Lannge att skaffa ett exemplar åt mig. Med tacksamhet har jag tagit del av en del av min bakgrund. Alltid nyttigt att koppla sin egen uppväxt till sådant man hört berättas och följt på distans. Det blir mer påtagligt när man får ta del av det som varit.

Källor:
Arvet vi bär (2016, redaktör Victoria Öhrvall), Filadelfiaförsamlingen i Katrineholm
Pingströrelsen (2007, huvudredaktör Claes Waern), Libris Förlag   

onsdag 1 februari 2017

Åter dessa Japaner

Nu har det hänt igen. Japaner, åter japaner, för att travestera Järring, är i Sverige igen. På 1960-talet fotade man friskt för att kopiera västerländsk teknik. Denna gång för att forska och studera svensk skola.
Kringlaskolan i Södertälje har fått besök av japansk forskare. Japan ligger högt i PISA så man undrar vad genomsnittslandet Sverige har att lära ut. Det visar sig att Japanerna fått revidera sin syn på dyslexi. Med neuropsykologisk forskning har man kommit fram till att det inte spelar roll om det är bokstäver eller tecken som avgör läs- och skrivsvårigheter. Därför blev uppdraget att ta reda på hur gör man.

Naoka Ono, den japanska forskaren säger:
I Japan finns många särskolor och specialklasser. I den här skolan ser jag att det är en mer inkluderande skolmiljö. Mitt mål är att Japan ska bli mer som Sverige, att specialpedagogik ska vara inkluderat i vanliga klasser och att fler elever med läs- och svårigheter ska integreras i vanliga skolan.
Så satsningar på specialpedagogik är avgörande. Det har Sirkka Persson och Kringlaskolan varit duktiga på trots sitt handikapp att vara en fristående skola som ligger i utanförskapsområdet Ronna/Geneta/Lina i Södertälje. En bild långt bort från skoldebatten om fristående skolor. En debatt som fokuserar på att det är bara socioekonomiskt starka föräldrar i välbärgade områden som väljer fristående skolor före kommunala. Och att fristående skolor inte etablerar sig i utanförskapsområden.

Debatten blir ofta ideologisk och endimensionell när det kommer till driftformer och etableringar istället för att hitta de goda exemplen som går på tvärs. Mångfald och pedagogisk frihet är framgången trots styrdokumenten för skolan som skollag och läroplanen.  Grattis Sirkka för dit arbete, du är ett föredöme inte bara för Japan utan övriga svenska skolor.

Media SvD