Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 31 juli 2016

Inte person - utan innehåll

Undervisningen mellan oss är en rykande aktuell bok. Det har varit en professionell stimulans att läsa Anne-Marie Körlings bok. Då i egenskap av utbildare. Tankar har också fötts hur jag var som lärare en gång i tiden till mina teknologer på KTH. Fokuserade jag innehållet? Var jag förvånad över de frågor de ställde i sitt lärande.
Anne-Marie har dedikerat sitt liv som lärare åt att utveckla undervisningen. Att skapa det viktiga att avpersonifiera uppdraget. Hon skriver:
Genom att personifiera uppdraget och knyta det till en person distanserar vi oss från frågan.  (s 289)
Frågan om innehållet. De feta frågorna. För inget är rätt eller fel i skolan. Det är samtalet som är viktigt. Att bli förvånad över påstående och frågor som kommer från elever. Och ta det vidare utifrån ämnets innehåll. Många goda exempel finns i boken hur man kan utveckla detta.

Några vikta begrepp och ord som jag vill förmedla, i tänkandet kring undervisningen, från boken är följande:
  • Varm saklighet.
  • Förvånad.
  • Nyfikenhet.
  • Med relation kommer innehållet.
  • Klassrumspromenad.
  • Pedagogisk promenad.
  • OnOff-pedagogik istället för fortlöpande lärande
  • Feta frågor
Många är de goda tipsen för att skapa det pedagogiska samtalet. Att ersätta effekter av affekter till ett konstruktivt professionell utvecklande av undervisningen med läroplanen som underlag.
Boken har varit min följeslagare under senaste halvåret sedan lansering vid jultid 2015 på Lärarförlaget. Det har varit en upplyst tid med många tankar jag bär med mig i mitt fortsatt värv som utbildare.

Boken skulle även lämpa sig som kurslitteratur på lärarutbildningarna. Då kanske lärarstudenterna får en praktisk inblick i vad läraryrket är för något.

Så starta det nya läsåret med att se hur systematiskt kvalitetsarbete på lärarnivå kan se ut genom att i kollegiet ha Anne-Maries bok som underlag för att skapa en undervisning fokuserat på innehållet och inget annat.

Körling, Anne-Marie (2015) - Undervisningen mellan oss, Läraförlaget 

lördag 30 juli 2016

Änglavakter

I rasande tempo dukas en osannolik historia upp av Kristina Ohlsson. Med ett styckmord rullas en historia upp i ett skogsparti i Midsommarkransen.
Änglavakt är den tredje deckaren om Fredrika Bergman och hennes kollegor för speciella mål. Boken spinner kring det här med hemliga rum att erövra. Man får vissa Aha-upplevelser hur svårt det är att bryta invanda tankemönster. Samtidigt hur ondskan kan överleva generationer igenom och över tid i en människas liv. Samtidigt hur klass kan skapa egna rum som inte gäller för övriga.

Kristina Ohlsson är en sann ekvilibrist i det svenska språket. Samtidigt märks det, med hennes bakgrund, att hon kan den värld hon skildrar. Hennes böcker blir bättre och bättre. Samtidigt som boken har en förtätande stämning och berättelse med rafflande slut.

Vill ni fångas av en skröna med många bottnar i rafflande tempo läs Änglavakter.

måndag 25 juli 2016

Moralisk stormakt

Vi svenskar vill gärna se oss som en moralisk stormakt. Är det verkligen sant att vi är det. Nja, skulle jag vilja säga. Integrationen är inte så lyckad.
I den Sifoundersökning SvD låtit göra ställs två viktiga frågor om vårt förhållande till att integrera hitkommen invandrare. Första frågan löd:
Hur bra tror du att Sverige klarar att integrera de flyktingar som anlänt de senaste två åren?
Studerar vi utfallet noteras att de som tycker vi är bra på detta (svarsalternativen: mycket bra+ganska bra) så finner vi att endast knappt två av tio anser det. Vi har med andra ord inte fog för att säga att vi är en moralisk stormakt. Möjligen kan man fundera en stund på värdet av integrationen. Är det så att vi menar en total integrering av hitkomna eller menar vi att integrationen ska stanna vid att nyanlända ska klara språket och ha ett jobb. Hur vi sedan deltar i samhällslivet är en annan fråga.

Djupdyker vi i detaljerna i fråga är kvinnor mer positiva än män till att vi klarar integrationen. En av fem kvinnor tycker det medan för män är det bara en av tio.

Ser vi till de olika politiska preferenserna är de rödgröna eller de som röstar socialistiskt mest positiva till synen hur vi integrerar flyktingar, tre av tio tycker att vi gör det. Medan de borgerligt röstande har en mer negativ bild. Där tycker endast en av tio att vi lyckas. Sämst i klassen på den positiva skalan kommer inte helt oväntat röstande på SD. Där är ingen positiv.

Andra frågan som ställdes till de 1133 intervjuade var:
Har du någon vän/nära bekant som har invandrat från ett utomeuropeiskt land?
Här fanns fyra svarsalternativ: Ja, på arbetet, Ja, utanför arbetet, Nej, Tveksam, vet ej. Om vi stannar upp för det svarsalternativ som innebär Nej ser vi att fyra av tio har ingen kontakt med en utomeuropeisk invandrare. Tittar vi på könen skiljer sig män från kvinnor. 44 % av männen har ingen kontakt med invandrade och kvinnor 36 %. Hela 8 %-enheters skillnad. Tittar vi på det politiska spektret är fördelning att borgerliga har 42 % ingen kontakt, socialistiska 39 % och SD 37 %.

Resultatet är något förvånande att de mest invandringsfientliga har har mer kontakter med utomeuropeiska invandrare. Hela 69 % har kontakt via arbetet eller utanför med invandrade. Det var inte precis vad man kunde tänka sig. Speciellt som det är hela 41 % av SD-väljare som har kontakt utanför arbetet. Fördelningen i det socialistiska blocket är även där 69 % medan det är endast 36 % som har kontakt utanför arbetet. Borgerliga är de som är sämst integrerade. Där är det bara 65 % som har någon form av kontakt varav utanför arbetet 35 %. Skillnaden är liten mellan de traditionella politisk partierna. Mellan dem och SD är skillnaden ca 5 %-enheter i kontakten med invandrare till SDs fördel.

Det här med integration är inte lätt. Men frågan kommer att ha stor betydelse inför valet 2018. Hur öppnar vi upp våra attityder till invandrade och hur lyckas vi på ett personligt plan att öppna upp det många gånger homogena samhället Sverige är. Problemet verkar störts bland borgerliga väljare. Den som lever får se.

För övrigt är människor från andra länder en impuls för nya näringar och vanor. Pizzan, kebaben, sushin och andra maträtter är influenser som vi tar som svenska idag. En gång i tiden fick vi kåldolmar från Turkiet. Influenser matvägen skapar en utveckling av svenskhet som inte nödvändigt ändra den grundläggande svenskheten. Men att vi skulle vara en moralisk stormakt är nog en form av självbedräglighet, även om vi har mindre korrupta myndigheter än andra nationer.

Media: SvD         

söndag 24 juli 2016

Tvåspråkighet

En intressant debatt fördes i fredagens Gomorron Sverige om läsförståelse mellan Lars Melin och Ebba Witt Brattström. Ämnet var Fackböcker eller skönlitteratur i skolan? Noterar en sak att i dagens samhälle är vi starkt beroende av den informativa texten som sköljer över oss genom sociala medier och i den digitala världen. Texter som är långt borta från skönlitteraturens språkvärld.
Förr i världen var den informativa texten oftast som min bokhylla ovan, full med facklitteratur för att klara det professionella livet. Idag finns den mer frekvent i digital form. Det är avgörande för att klara samhällsdebatten, både genom tidningsläsande och byråkratprosa från myndigheter, att just träning i det språkbruk som används i dessa texter. Var lär man sig ord som systematiskt, strikt ansvar, culparegler, binärt, longitudinellt, partikelfysik, kvantteorier, differentialekvationer m m om inte i nötande av sakprosa. Den läsförståelsen borde premieras i skolan och höja statusen på, håller jag med Lars Molin om. Hur synliggörs författare av sakprosa?
Andra sidan av läsandet är skönlitteraturen. Den är ursprungligen till för att förstå kulturer och tankemönster i olika tider. Hur tänkte man? Hur förhöll man sig till sin samtid? Samtidigt som den också ger kontakt till språket att uttrycka känslor. Därför har jag en annan bokhylla fylld av skönlitteratur. Här är man lite mer miljöskadad och tycker att boken är den perfekta förpackningen. Den kan man ta på. Jag kan sitta eller ligga å läsa. Samtidigt kan jag få kontakt med mitt inre högläsande och kalejdoskopet av virtuella bilder i hjärnan. Ungefär som det omvända när jag prövat att skriva skönlitteratur. Att man lever med berättelsen.

Tvåspråkighet är viktig för att vara en fullriktig människa. Kombon berikar livet.

För övrigt lyssna gärna till debatten mellan Lars Melin och Ebba Witt Brattström 1 h 50 min in:
Gomorron Sverige 2016-07-22  

fredag 22 juli 2016

Kvalitet sa Bill. Var ordet sa Bull

Kvalitet är ett sådant ord som många har en uppfattning om. I en artikel i Svenska Dagbladets sida Under strecket ger Håkan Lindgren sig på begreppet. Inte en fullt lätt uppgift eftersom kvalitet innehåller både rationalitet och känsla.

På förekommen anledning började jag att rota i mina OH-bilder från ett långt yrkesliv i kvalitetsområdets tjänst. Noterade då att det finns många sätt att angripa ordet. ISO har definierat ordet kvalitet som:
alla sammantagna egenskaper hos en produkt (vara, tjänst) som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade eller underförstådda behov.
När jag sent 1980-tal började med begreppet kvalitet utgick jag från professor Bo Bergman definitionen via det latinska orden QUA LITAS som översätts till AV VAD.
Fortsätter vi med att omsätta vad menar man med av vad hittade jag fyra storheter att utgå ifrån. Dessa är:
egenskap, beskaffenhet, sort och värde.
Alla orden omfattar allt från produktkvalitet, som vi oftast förknippar kvalitet med, till totalkvalitet. Som alla förstår blir begreppet mångfasetterat och går inte att fånga in i en enkel dimension. När jag började engagera mig i kvalitet för tjänster försökte jag mig på att samla begreppen i en överskådlig bild.
 
Som kan noteras är det en komplex bild med allt från tanken om totalkvalitet. Ett forskningsområde inom vetenskap i världen med ledande länder som Japan, USA och däribland Sverige på KTH, Chalmers, Luleå Tekniska Universitet och Linköpings universitet. Men tanken måste på något sätt omsättas i vardagshandling. Två saker styr om vi använder kundens glasögon: produktkvalitet och mänsklig kvalitet för att göra rätt saker rätt. Där mänsklig kvalitet handlar om bemötande och ledarskap.

Vill man analyserar en verksamhet är utmärkelsemodellerna utmärkta instrument. De ställer de två avgörande frågorna HUR och VARFÖR.

Då kommer jag osökt in på det som jag sysslade mycket med när man skulle få framåtriktad utveckling av företag och offentliga organisationer.
Ständiga förbättringar är alla verksamheters moder. Bilden är från sent 1980-tal, men är lika slående idag som då. Om man ska skapa en kultur som uppmuntrar till ständiga förbättringar måste man gå från, som det oftast ser ut idag med, stora satsningar som övergår i förvaltning. Jag kan bara skriva Arbetsförmedlingens webbsatsning, SLL satsning på webbaserad journalsystem, Polisen, m fl så har ni sinnebilden. Det som däremot kännetecknar framtidens verksamheter, som skapar effektivitet, är de som är som Skalman. Lunkar på med små ständiga förbättringar i vardagen och då och då kopplar på en motor för att lyfta sig genom större satsningar.

För det här med kvalitet är en kombo mellan den rationella utvecklingen av en verksamheten och känslan av att vara en del av den. För kvalitet i skolan, banken, affären eller sjukhuset skapas i det ögonblick eleven, kunden, patienten möter tjänsteutövaren (läraren, banktjänstemannen, läkaren). Därför införde vi på tidigt 1990-tal när vi definierade tjänstekvaliteten två begrepp: Strukturkvalitet (VAD) och Kommunikativ kvalitet (HUR). Mellan dessa två finns ett växelspel som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg (se länk nedan).

Det som oftast brister i de flesta verksamheter är strukturkvaliteten. Här har både näringsliv och offentlig verksamhet en stor uppgift att skapa hållbara verksamheter utan beroende av nyckelkompetenser. Vad finns kvar när personerna går hem på kvällen? Därför är det viktigt att man har en verksamhet som bygger på någon form av kvalitetshus. Huset är en bra metafor för att beskriva systemuppbyggnad och strukturen. I skolans värld har Skoldialogen skapat ett Kvalitetshus - SER för att beskriva hur man kan bygga en skolas strukturkvalitet. På köpet får man då en processkvalitet och resultatkvalitet.
Håkan Lindgren avslutar sin artikel på följande sätt:
När det gäller begreppet kvalitet befinner jag mig fortfarande på tröskeln till ruta ett. De svårigheter jag sökte en lösning på återstår fortfarande.
Får instämma. Efter snart 30 år med kvalitetsbegreppet tycker jag mig befinna på ruta ett. Det är väl det som är kännetecknande att ju mer man kan ju mindre tycker man sig kunna. Men kanske också ett hoppingivande tecken på att professionalismen med ständigt hungrar efter kunskap.

Så låt kvalitet var ordet. Då blir det som Karin Boye skriver i sin dikt I rörelse:
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Media SvD
Blogginlägg:

torsdag 21 juli 2016

Vinst i välfärden

Vinst i välfärden är vår tids löntagarfondsdebatt. Vilket samhälle vill vi ha? Ska SAPLOV ha makten över kapitalet i välfärden?
När debatten drevs som hårdast på 70-talet var det en person som stod upp för ett pluralistiskt samhälle, Assar Lindbeck. Han vände sig starkt emot vad löntagarfonderna i Mediners och LOs tappning skulle inneburit, en socialisering av svenskt näringsliv.

Han skriver i sina memorerar (s 252-273) följande med anledning om sitt utträde ur SAP:
Anledningen är att jag omöjligen kan medverka till att ägandet av stora delar av svenskt näringsliv kollektiviseras, eller socialiseras, vilket är den egentliga innebörden av partiets och LOs många olika förslag i fondfrågan.(s 266)
Denna skrivning fick mig att tänka på att det säkert är detta V, SAP och LO vill åstadkomma i välfärdsföretagen. Genom att effektivt skära av möjligheten till vinster i företagen finns ingen anledning till privat ägande. I ett nafs har man då socialiserat alla välfärdsföretag i landet inom skola, vård och omsorg.

För problemet med detta hot är att många anställd och kunder till företagen blir av med sin anställning i ett privat företag. Vårdtagare och elever har inte längre några valmöjligheter. Jag får nog säga som Assar Lindbeck i sina slutord i kapitlet om löntagarfonder:
Minnet av hot mot ett pluralistiskt samhälle kanske är kort i den politiska debatten. (s 273)
Det var med önskvärd tydlighet i Almedalen 2016. Varken LO, Sjöstedt eller Löfven vill öppet säga att förbud mot vinster i välfärden är att bakvägen socialisera alla företag i välfärdens kärna.

Gubbarna vill inte ens erkänna att det är skillnad ur ett genusperspektiv. Många av företagen i välfärdssektorns kärna drivs av kvinnor. Dessa företag är också den enda möjligheten att skapa alternativa lönemarknader där kvinnor kan skapa attraktiva löner långt bort från kommuners och landstings lönesättning. Däremot är det helt riktigt att män får driver företag i välfärden som levererar mjölk, järnvägsräls, makadam, pennor, läromedel och konsulttjänster utan att vinster i välfärdsdebatten förs. Var finns logiken i detta?

Frågan blir, ska vi åter låta underströmmarna av 68-rörlesens och 70-talets radikalisering av LO, SAP och diverse obskyra vänsterkrafter få återupplivas till att skapa en korporativ socialism.

Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att välja, Albert Bonniers Förlag
      

onsdag 20 juli 2016

Svenska kärnvärden

Påven blev ofelbar år 1870 under första Vatikankonciliet. Thomas Steinfeld skriver:
tyckte även många av den katolska kyrkans mesta anhängare, att beslutet gav uttryck för en naiv och överdriven tro.  
Liksom påvens ofelbarhet verkar svenska politikers krav, speciellt Anna Kinberg Batra, att svenska kärnvärden ska försvaras. Vad är svenska kärnvärden? Finns de överhuvudtaget?
Nja, skulle jag säga och tar hjälp av Thomas Steinfeld:
Liksom påvens ofelbarhet verkar dessa ”kärnvärden” vara ett försök att fastslå visshet när allting verkar vara ovisst, i tilltagande mån. Och liksom dogmen tål dessa ”kärnvärden” inga frågor om deras faktiska innehåll. Ty vari skulle ”svenska kärnvärden” bestå?
Dogmer bruka beteckna sekter eller läror med den rätta vägen. Sådan ska botas med bildning och ordboksvandring. För i vilken mening är följande ord i värderingsankaret svenska?
Vi börjar med ett ord som solidaritet. Ordboken definierar det utifrån två storheter:
Känsla av samhörighet med och beredvillighet att stödja och hjälpa andra människor.
Gemensam ansvarighet.
Vänstern har lagt beslag på detta ord, sedan 70-talet, med att den enda rätta vägen bygger på definitionen två ovan. Är det den kontext vi idag förknippar med ordet solidaritet? Troligen inte. För mig är det den första innehållsdefinitionen.

Under Almedalsveckan återkom ofta ordet tillit. Givet detta ord har den olika rätta vägar ur ett politiskt spektra. Ordboken definierar det med:
övertygelse om (någons) trovärdighet eller goda avsikter.
Är det något svenskt kärnvärde? Knappast, det är ju ett osynligt kontrakt som jag som person har till något eller någon. Ta bara skolans värld. Vad betyder tillit i den? Mellan politiker och lärare saknas den.

Tar vi sedan det mest monopoliserad ordet av vänstern: jämställdhet. Ordboken definierar det med:
det att vara jämställd.
Jämställd betyder:
som har samma rättigheter och skyldigheter.
Jag vet inte precis om just vänsterns eller för den del borgerligas tolkning är den enda rätta vägen. Jämställd betyder så mycket. Hur ser en relationen man-kvinna ut? Hur ser meritokratin på kunskaper oavsett kön och etnicitet?

Slutligen kommer vi till det knepigaste ordet av dem alla, värdering. Ordboken definierar det med:
(personlig) uppfattning om det (abstrakta) värdet av något.
Det är här politiken, religionen och andra grupperingar gör exkluderingen. Finns det en svensk unik uppfattning? Skulle inte tro det. Det är väl inte alla som definierar svenskhet med folkdans. När jag var i Rumänien som svensk delegat i ISO-sammanhang var vi inbjudna av den rumänska regeringen. Vid en välkomstbankett fick vi den unika inblicken att se de sex olika folkdanserna från varje regionen i Rumänien. En i sig hissnade upplevelse men också ett tecken på att folkdans i sig inte har något med nationella inslag att göra utan en grupptillhörighet. I Sverige har vi skiftande folkdans traditioner. Dalarna och Hälsingland är de mest kända regionerna med helt olika folkdräkter och danser. Någon gemensam folkdans för Sverige har jag inte sett.

Nationell kultur får hittas på andra ställen. Men framför allt kärnvärden kan bara användas i verksamheter som har ett bestämt syfte. I mina utvärderingar jag gjort av näringsliv och offentliga organisationer, via SIQ-modellen (temperaturtagning av verksamheter), bedöms i vilken grad dessa organisationer omfattas av modellens 13 grundläggande värderingar. Ju mer utvärderande och ifrågasättande verksamheten är innehålls deras kärnvärden (core value). Innehållet i kärnvärdena är inte den samma över tid. Det borde politiker och debattörer inse. Därför är följande slutord, som jag lånar från Thomas Steinfeld, avgörande för att omfatta ett samhälles värdeutveckling:
Det är därför som ”värderingar” är motsatsen till bildning. Bildning fungerar tvärtom. Den blir bara bättre när så många som möjligt är med. Den förutsätter en gemensam erfarenhet, helst under samma tid och under samma villkor – så som i ett klassrum.

Media SvD     

tisdag 19 juli 2016

I full funktion

Åh, min gamla cykel har fått nytt liv. När jag såld mitt sommarnöje fick min cykel stanna kvar. Nu har den fått komma till bruk igen. Gissar att det är nya däck på den som gör den i full funktion.

Cykeln fick jag någon gång i mitten av 60-talet av mina föräldrar. En Cresent var på högsta modet. Jämfördes med Monark. Allt nog noterar jag att jag förr i världen var mer miljömedveten. Cyklade året om till skolan med väskan på pakethållaren. Dessa cykelfärder varade under hela min skoltid fram till studenten.

När jag sedan flyttade till Stockholm blev den stående i många år. Först 1987 kom den i tjänst igen. Då på sommarnöjet för att hämta post och tidningar vid brevlådan. En färd på 400 meter enkelresa med 100 meter av vägen uppför en backe med stigning på 30 meter. När man nådde toppen var det mycket mjölksyra i bena. Motion fick man på somrarna på det viset.

Någon gång i början på 00-talet hade däcken tjänat ut. Klarade inte av att hålla luften. Då pensionerade jag min trotjänare som blev stående i boden. Nu har den fått ett nytt liv hos de nya ägarna som är barn till en ungdomsvän.

En liten historia om en cykel.

måndag 18 juli 2016

Mer sakprosa i skolan

Läsförståelse är avgörande i den gravt skriftspråkliga värld vi lever i. Skönlitterära texter i all ära, det är inte där kunskap inhämtas. Det görs i de där tråkiga faktaböckerna.
Lars Molin skriver på DN Debatt:
Pisaundersökningarna av svenska skolbarns läskunnighet har skakat nationens självbild. Vi är inte längre bäst; vi ligger under OECD-snittet. Spekulationerna om orsakerna spretar från luddigheter som tidsandan till politiskt önsketänkande eller ren teknikfientlighet (ökad skärmtid). Men om boten råder desto mer enhet: mer skönlitteratur.
Är det det skolan ska göra? Nja, skulle jag vilja säga. går vi till skolans kursplan och ämnet svenska står det bl a följande om berättande texter och sakprosatexter i det centrala innehållet:
Beskrivande, förklarande, utredande instruerande och argumenterade texter, till exempel tidningsartiklar, vetenskapliga texter, arbetsbeskrivningar och blogginlägg. Texternas syften, innehåll, uppbyggnad och språkliga drag.
En viktig faktor som jag minns från min egen skolgång. Det är genom fakta och dess ordförståelse man kan jämföra tidigare kunskap och ny kunskap. Finns relevans? Finns luckor i texten i förhållande till existerande kunskap? Många är frågorna. Det är först när man dyker ned i sakprosan man utvecklar både kunskap och läsförståelsen. För att vara skicklig yrkesman/kvinna är det alltid avgörande att ligga i kunskapsfronten. Ju mer sakprosa man läser ju mer ny kunskap uppstår.

Skönlitteratur är inte förkastlig, den ger möjligen fart till associationer, bildtänkande och kontakt med känslor eller kulturyttringar i olika samhällen. Den ger en inramning för människors villkor och identitets- och livsfrågor. Att förstå sin omgivning och ifrågasätta den samma. Däremot skapar den inte förmågan att utveckla nya kunskaper om naturvetenskap, teknik, samhällsvetenskap, mm.

Hur är det? Har vi rätt balans i skolan kring lärandets innehåll? Anne-Marie Körling pratar mycket i sin bok Undervisningen mellan oss om relationen och innehållet. På sidorna 266-268 beskriver hon lärandet utifrån att elever diskuterar människans biologi och benstommen. Många är orden om vår benstomme: kotor, kulben, plattben, benmärg, gångled, knäskål och ankel.

Om läraren snabbt svara på de frågor har om betydelsen av ord lär sig inte eleven. Det viktiga är alltid diskussionen med frågor och svar mellan lärare och elev. Det här är verkligen nyckeln till läsförståelse. Vad betyder alla dessa ord och hur sätter du ihop dem i ett större sammanhang.

Därför:
Ropen skalla, sakprosa åt alla.

Media DN1, DN2
Källa:
Körling, Anne-Marie (2015) - Undervisningen mellan oss, Lärarförlaget 


söndag 17 juli 2016

Singöspionen

Singöspionen är en tät berättelse av två debutanter som deckarförfattare. Speciellt kul att läsa en bok där man har ett förhållande till miljön.
Tidigt 00-tal bodde jag några dagar på södra Singö alldeles bredvid campingen. Tyvärr blev det aldrig av att ta sig upp på ön mot Singöbasen. Kanske värt att göra resan dit igen efter att nu läst boken. Anders Gustafsson och Johan Kant har lyckats väva en berättelse om spionage, kriminalitet och militär under kalla kriget. En bloddrypande berättelse i vissa delar.

Kopplingar till kalla kriget och mordet på Palme ger extra fart i berättelsen. Därtill är det befriande att författarduon släppt det traditionella polistyperna. Här möter vi Solbritt Andersson, 62 år, från Stockholmspolisen som köpt sig ett sommarnöje på Singö. Vi möter hennes man Rune. Samt inte minst kriminalinspektör Lena Karlsson vid Norrtäljepolisen. Allt började med en berättelse Solbritt får höra om det mystiska Singömordet 1 mars 1986. Ju mer hon vecklar in sig i sin efterspaning under semestern dess mer närgånget blir det för henne och familjen.

En berättelse värd att läsa.  
 

lördag 16 juli 2016

Utsikt från ett fönster


"Här oss Gudagott att vara. Låt oss bygga hyddor." Så brukade mor å jag säga de där underbara dagarna som denna. Så känns det idag när jag åt lunch å vilar ögonen på Sundbyholmsfjärden.

Så skrev jag för tre år sedan denna dag. Alla har vi någon form av utsikt från ett fönster. Idag är bilden och texten ett underbart minne. Mor finns i sin himmel. Möjligen blickar hon ner på sitt älskade land. Jag lever kvar i den verkliga världen. Tankarna denna dag går till det vansinne som sprider sig i världen och på den kontingent som heter Europa.

Kändes speciellt overkligt med vansinnesdådet i Nice. På den strandpromenaden har man gått. En av de vackraste i Europa. Nice den vänliga staden med sina gamla kvarter och marknader. Med restaurangerna att njuta av musslor, pommes, rosé och blicka ut över den blänkande Medelhavet. Där spred en galning eller terrorist skräck i torsdags kväll bland massor med människor efter fyrverkeriet på den franska nationaldagen. Hur kan man ens komma på tanken att göra något sådant?

Ytterligare vansinne i går med militärkupp i Turkiet. Även om man kan ha mycket åsikter om Erdoğans styre av Turkiet är han trots allt en folkvald president. Öppenhet och demokratin får aldrig ifrågasättas med militära maktmedel. Tur att kuppen verkat misslyckas.

De båda händelserna har släkt, i skrivande stund, runt 200 människoliv. Sorgligt och tragiskt. Tankarna går till alla överlevande som måste hantera detta hemska.

Dessa båda händelser skapar oro och jag stämmer in med Bill och Bull.
Oroligt sa Bill. Var ordet sa Bull.
Då känns det viktigt att man har platser eller minnen från att kicka ut från ett fönster där vederkvickelse kan fås. Där oron får bearbetas och bytas till lugn som skapar grunden för möjligheter.
     

 

fredag 15 juli 2016

Sommarlov och skolan

I den fagra tiden som sommaren är går många barn i sommarskolan av en eller annan anledning. Ett reportage i SvD beskriver att det är fulla hus på sommarskolan. I stället för tio lata veckor går barn extra fyra veckor i skolan på sommaren.
En av anledningarna till att barn går i skolan är de ensamkommande barnen som törstar efter lärande. Abdul Hossain Mohammadi, 17 år från Afghanistan, säger:
Annars hade jag varit ledig i flera månader utan att lära mig något. Det vill jag inte.
Hur är det, är strukturen i svensk skola optimal för lärandet? Tanken slog mig att basämnena är trots allt färdighetsämnen. Är tidsperioden mellan träningspassen för lång stannar färdigheten upp. Det må gälla läsförmåga, läsförståelse som formuleringskonsten. Så och matematiken. Osökt kommer jag in på hur skolan är uppbyggd efter dåtidens bondesamhälle där dessa färdigheter inte var lika livsavgörande som i dagens globala och digitala samhälle är.

Räknar man tiden som barn är fria från skolan rör det sig om cirka 15 veckor på ett år eller knappt fyra månader. Är det försvarbart att ha så lång frånvaro för att skapa kunskap? Är det nödvändigt med med potatislovet på hösten eller på nutida svenska höstlov. Eller för den del påsklov? Och är det nödvändigt med så långt sommarlov?

Är det inte hög tid att skapa ett jämnare flöde mellan ledighet och skolarbete. Dagens samhälle kräver helt andra saker för att skapa jämställdhet. Hur många föräldrar har tid att möta upp sina barn under ledigheten? Troligen inte många. Skolans uppbyggnad passade bondesamhället där barn var hemma på gården. Föräldrarna var hemma och jobbade på gården och hade uppsikt över barnen. Så ser inte dagens familjeuppbyggnad ut. Då måste skolan ändra sig.

Ta bort sommarskolorna och bygg ett tre treterminssystem istället.

Media SvD   

torsdag 14 juli 2016

Enfaldens ryttare

Är sommarlovet skadligt undrar man. Ja, om man läser Jessica Schedvins blogg är det så. Märker själv när jag ibland ger mig in i diskussioner på Twitter att kommunikationen saknar fakta och kritiskt tänkande. Därtill ett oövertänkt ordval.

Av en händelse läste jag följande Bibelcitat (Jesus Syraks vishet 22 kap 13 ver):
Slösa inte många ord på en enfaldig man, och uppsök inte den som saknar förstånd.
Illustrativt för just denna typ av nättroll och anonyma personer i lärarskrået, enfald i sina påhopp. Rätt patetiskt att man låter all frustration över sin tillvaro får pysa ut i twitterflöde som Jessica fick vara med om. Man förväntar sig att lärarkåren ska var nyfiken och framåtriktad med ett brinnande intresse för relationer och innehåll i sin professionella vardag.

Tydligen saknas det när det är viktigare för vissa att enfaldigt hävda saker som hur länge har du varit lärare. Eller vet du hur lärarnas vardag är, mm. Att diskutera form istället för innehåll leder sällan framåt. Undrar hur dessa lärare och rektorer i så fall hanterar det här med kräkningar. Låter de sin egen frustration spilla över på eleven? Man funderar när man läser senaste statistiken från Skolinspektionen.

Vad skolan behöver är ett kollegialt lärande och diskussion om undervisningen. Inte futtiga påhopp och vem så vet mest och vem som eventuellt har tolkningsföreträde. Vakta din tunga och de ord du lämnar ifrån dig.

Jessica Schedvin: Sommarlov och näthat
Skolinspektionen: Halvårsstatistik  

måndag 11 juli 2016

Skolan, integrationen och svenskheten i Almedalen 2106

Partiledarna har sagt sitt i Almedalen 2016.
Skolan som en viktig politiskt område fick minst uppmärksamhet under partiledartalen. Endast tre av åtta partiledare hade med skolan i sina tal. Anna Kindberg Batra var den som pratade mest framåtriktat, Stefan Löfven mer traditionellt vad regering gör och Jan Björklund känd skolpolitik sedan länge. Det nya från M var nolltolerans mot dåliga kunskapsresultat och tvångsförvaltning från staten av skolor som inte lyckas med sitt uppdrag oavsett om det är offentliga eller fristående.
Integration som viktigt politiskt område fick uppmärksamhet av sex partiledare. Jonas och Isabella var de två som inte explicit pratade om denna storhet i sina tal. Frågan är ju oerhört viktig att lyckas med för att ta död på utanförskapet. Här har skolan en avgörande roll för både vuxna som barn som är utlandsfödda och invandrat. Samtidigt som vi har problem i de 53 områden där det finns invånare som ännu inte behärskar svenska språket efter tio år.
Svenskheten slogs majoriteten av partiledarna om att tolka. Fem av åtta hade svenskheten som bärande tema i sina tal. S om den svenska modellen vad det nu är. KD som pratade svenskheten utifrån vår värdegrund, vad den nu är. Ebba pratade om ord som tillit. C pratade om klyftor som drar isär Sverige. M pratade om svenskheten utifrån lördagsgrillning och pratade om värdegrunden utifrån jämställdhet, solidaritet och göra sin rätt. SD pratade mest om de förlorade områdena och lurendrejeri och SD som den enda sanna vägen till lyckoriket via logdans.

Summerar vi talen får S och M full pott på ovan beskrivna politikerområden. Två av tre områden berörde L, C, KD och SD. MP ett av områdena och V inget.

Några minnesvärda bilder från talen är Anna Kindberg Batra liknelse med tjuren Ferdinand under sin korkek. Undra om humlan är Jonas Sjöstedt som får Stefan Löfven att frusta och rusa runt. En annan slående bild stod Jonas Sjöstedt för. Om ångloket S som har tjänat väl och tuffar på. Där eldandet görs av MP som skyfflar in kol.

Nu blir det politisk semester. Få se vilken hållbarhet dessa tal har i höst. Om svenskheten bara var en Almedalsfluga eller inte.

Media SvD1, SvD2

 

söndag 10 juli 2016

Almedalen dag 8 - Vänsterpartiet

Vänsterpartiet var nummer åtta ut i Almedalen 2016.
Jonas Sjöstedt lyckades förklara svenskheten på sitt klasskampsvis på söndagskväll om jämlikhet. Han predikade att vi hjälps åt i Sveriges där alla hjälper fattiga pensionärer. Där äldre får fri sjukvård efter 80. Där de ytterst rika ska betala förmögenhetsskatt.
Jonas pratade inte något om den miljonen som i någon form är i utanförskapet. Han uppehöll sig i stället mycket kring traditionell klasskampsretorik och lyfte de 10 miljarder man tvingat regeringen till i välfärdssatsningar. Den röda tråden i hans tal var att Vi hjälps åt tillsammans. Han slog sig för bröstet om allt som V påverkat regeringen att införa av deras politik. I ett litet pip nämnde han vinster i välfärden i sitt tal. Men den hårdaste kritiken vändes mot socialdemokratin.

Jonas är den partiledare som inte sa en enda sak om skolan i sitt tal. Inget om hur vi ska minska segregationen. Hur skolans kunskapsresultat ska höjas. Eller för den delen driftsformerna i skolan.

Däremot tangerades skolan i efterföljande intervju med Belinda Olsson i SVT Opinion. Då vinster i välfärden. Budgeten hösten 2016 lär inte påverkas om utredningen inte rekommenderar ett vinstförbud. Däremot är det osäkert om det blir en kabinettsfråga 2017. Den som lever få se. Jonas var dock tydlig, som Gunnar Hökmark, att lagar och regler är de svenska värderingarna. Så landet ska byggas på lag och inget annat. Det kunde man inte tro om vänstern.

Nu är det inget att vänta på. I morgon är en annan dag.   




lördag 9 juli 2016

Almedalen dag 7 - Moderaterna

Moderaterna var nummer sju ut i Almedalen 2016.
Anna Kindberg Batra lyckades förklara svenskheten på sitt lite underfundiga sätt med lördagskväll och grillning. Hon predikade Sveriges värden och syn från den globaliserade världen genom jämställdhet, solidaritet och göra sin rätt.
Anna pratade mycket om den miljonen som i någon form är utanförskapet. Hur viktigt det är att barnen får se sina föräldrar gå till arbetet på morgon när de själva går till skolan. Hon pratade mycket om integrationen och hur viktigt det är att inte skolka från SFI. Vad man än säger är språket avgörande för att komma in i samhället. Med bildspråket lyckades Anna knyta an till mycket i den moderata politiken. Hon flörtade medvetet om att söka mandat som Sveriges nästa statsminister.

Anna är den partiledare som tydligast pratat skola i års Almedalsvecka. Nolltolerans mot dåliga skolor oavsett driftsform. Att staten ska ha rätt att ta över skolor som missköts. De andra skolfrågor hon lyfte är kända alliansfrågor som lärartäthet och behöriga lärare. Anna poängterade också skolan som en viktig integrationsmotor.

Efter att tidigare lyssnat på hennes något träiga språk har hon lyft sig markant. Att prata i bilder, den skönaste av alla, Stefan Löfven som tjuren Ferdinand. Han sitter där under sin korkek och luktar på tillväxtblomman och arbetslöshetsblomman som prunkar men inte gör något för att förbättra tillvaron. Man undrar om det var David som skrivit talet. Glimten i ögat fanns hos Anna i varje fall.

Nu är det att vänta på vad Jonas Sjöstedt säger i morgon.   

fredag 8 juli 2016

Almedalen dag 6 - Miljöpartiet

Miljöpartiet var nummer sex ut i Almedalen 2016.
Om Isabell Lövin lyckades förklara svenskheten får jag lämna osagt. Hon predikade Sveriges värden och syn från den globaliserade världen genom jämställdhet, solidaritet och hållbarhet. Något jag själv känner igen från de år jag verkade internationellt
Isabella pratade mycket kring hållbarhet och Sveriges betydelse för klimatöverenskommelse. Hon poängterade många gånger Sverige som stormakt i hållbarhet. Också svenskheten att vi ska var stolta som en stormakt i hållbarhet. Överlag skiljde hon sig från de andra partiledarna att tydligt polarisera den oro och rädsla som finns för olikheter. Hon lyfte snarare det positiva.

I talet nuddade han vid skolan några gånger. I intervjun som Belinda Olsson med Isabella kom de däremot in på skolan eller snarare utbildningens viktighet i samhället. Då belyst ur ett internationellt perspektiv.

Utöver detta var talet en konst i ett försök att på ett lågmält samtal berätta om Sveriges betydelse internationellt. Isabella är inte en skicklig retoriker men durkdriven talar. Hon spelar på folks förnuft om jämlikhet och rättvisa kopplat till ett hållbart samhälle. Hon är en visionär realist.

Efterföljande debatt i SVT Opinion var en uppvisning av grav skillnad från vänstern och höger om vad utanförskapsområdens problem är. Här var sprickorna tydliga. När det sedan gällde svenskheten noterade jag hur utrikesfödda framgångsrika svenskar ser på var problemet ligger kring nationalitet. Är det symbolerna vi ska sluta upp kring eller är nationalism en farlig politisk ideologi? Om det lär diskussionens vågor gå höga.

Nu är det att vänta på vad Anna Kindberg Batra säger i morgon.    
 

torsdag 7 juli 2016

Almedagen dag 5 - Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna var nummer fem ut i Almedalen 2016.
Om Jimmie Åkesson lyckades förklara svenskheten får jag lämna osagt. Han predikade de förlorade områden. Det må var infödda svenskar, grupper av kriminella eller skötsamma i samhället i stort, som är förlorare för att ett få sabbar områdena.
Jimmie pratade mycket kring lurendrejeri och förlorade områden. Han poängterade flera gångar att alla utom han var lurendrejare. Dessutom försökte han gång på gång sätta att SD var den enda sanna vägen till lyckoriket med logdans. Europa ska vi ha men bara russin. Mera tomma ord får man leta efter. HUR alla dessa visioner ska genomföras hade Jimmie inget svar på. Populism i sin högborg med enkla lösningar som inte har någon bäring på verkligheten eller integration som inte är genomtänkt nu när SD paradgren har tagits över av S och delar av Alliansen.

I talet nuddade han vid skolan oerhört lite. I intervjun som Belinda Olsson hade med Jimmie kom de däremot in på skolan. En beröring var förslaget om klassiker i barnboksvärlden som alla elever bör ha läst och förhållit sig till. Resultatet var att det ska vi politiker inte lösa men vi har krav på det.

Utöver detta var talet en konst i ett försök till berättande. Jimmie är utan tvivels utan en skicklig retoriker. Han kan spela på folks känslor om rätt och orättvisor. MEN, det är de enkla budskapens retorik. Han lyckas aldrig beskriva HUR.

Efterföljande debatt i SVT Opinion var en uppvisning av grav okunskap hos vänstern. Förlov sagt, visst finns det problem med enskilda dåliga fristående skolägare. Lika mycket finns det problem med kommunala huvudmän som inte klar sin uppgift. Den senare representerades av Haninges grundskolechef och givetvis Väckelsepredikanten Jonas Sjöstedt.

Ja, ja olika vi tycka men hur vore det om vi höll oss till fakta när vi debatterar skolan.

Nu är det att vänta på vad Isabella Lövin säger i morgon.        

onsdag 6 juli 2016

Almedalen dag 4 - Kristdemokraterna

Kristdemokraterna var nummer fyra ut i Almedalen 2016.
Om Ebba Bosch Thor lyckades förklara de värdegrunder som ska gälla får jag lämna osagt. Hon predikade det genomgående. Det må var familjen, gruppen eller samhället i stort.
Ebba pratade mycket kring värderingsfrågor som varit genomgående genom KD tillvaro. Hon lyfte även det här med tillit som grund. Att det nödvändigtvis inte måste utgå utifrån en grupp eller ett kollektiv. När det gäller EU kom hon gång på gång in på det demokratiska underskottet. Samtidigt som hon vävde in det här med att det faktiskt var kristdemokrater som grundade EU en gång i tiden som Konrad Adenaver bl a. Dessutom nämnde hon inte Alliansen med ett ord i sitt tal.

I talet nuddade hon vid skolan. I intervjun som Belinda Olsson hade med Ebba kom man däremot in på skolan. En beröring var förslaget om tio klassiker i barnboksvärlden som alla elever bör ha läst och förhållit sig till. Intressant. Kom genast att tänka på min mors läsebok Hem och Hembygd i Sörgården. Min egen klassiker vi läste var Selma Lagerlöfs klassiker Nils Holgersson.

Utöver detta var talet en konst i berättandet. Att utan ett skrivet manus framför sig eller att stå i en talarstol imponerar. Märks att hon växt upp i frireligiöst sammanhang där berättartraditionen fås från barnsben. En skicklig retoriker är hon.

Nu är det att vänta på vad Jimmy Åkesson säger i morgon.

Anseendeindexet lågt för skolmyndigheter

Sifo mäter svenska myndigheters förtroende hos medborgarna. Årets mätningar har presenterats.
Anseendeindexet för svenska skolmyndigheter är under genomsnittet. Något förvånande är rankingen mellan Skolverket och Skolinspektionen. Bland de professionella i skolan uppfattar jag att det är större förtroende för Skolverket än Skolinspektionen. Tittar man på medborgarna i stort är förhållandet omvänt. Skolinspektionen får ett index 14 medan Skolverket bara 5. En skillnad på 9 enheter.

Man undrar vad den skillnaden beror på? Man skulle ha lust att få ett uttalande av Anna Ekström och Helene Ängmo hur de ser på medborgarförtroendet. Och vad beror det på att de ligger under genomsnittet?

Media SvD 

tisdag 5 juli 2016

Almedalen dag 3 - Socialdemokraterna

Socialdemokraterna var nummer tre ut i Almedalen 2016.
Om Stefan Löfven lyckades förklara den Svenska modellen kan vi låta vara osagt. Han höll sig mycket till tillsammans bygger vi Sverige, individen är ingen ensam ö och gör din plikt kräv din rätt. I mångt gamla hederliga arbetarkrav. Underförstått, men med ny språkdräkt, ska kollektivet går före individen.
Talet var det mest ideologiska tal Stefan Löfven någonsin hållit. Man hann inte ens trötta för att han inte en gång stakades sig eller föll in i en annan tanke mitt i en mening. Med devisen Svenska modellen ska utvecklas - inte avvecklas låter bra, frågan vad står den för? När jag läser Carin Jämtin och Tomas Eneroth debattartikel i SvD skriver de vad som menas med den svenska modellen:
Principerna för den svenska ­modellen – en arbetsmarknad där parterna kommer överens, en öppen ekonomi och en generell välfärd.
Vem kan inte skriva under på att parterna sätter priset på arbete? Vem kan inte skriva under på att vi sak ha en öppen ekonomi? Problemet dyker upp när vi pratar om generell välfärd. Är det en S-märkt sådan eller finns det andra modeller?

Om jag skulle lägga en personlig reflektion på hela utspelet idag har Socialdemokratin inget svar på framtiden, även om Stefan Löfven pratade mycket industrialisering i Almedalen. Det luktar samma gamla värderingar och politik som när Löfven och jag växte upp. En S-märkt retropolitik. Inget i talet från Almedalen gav mig en framtidsbild av Sverige. Stefan Löfven är den partiledare som längst hittills hållet sig till skolfrågorna. Problemet är bara att det har vi hört förut. Och han gjorde samma bubbelspräckning som regeringens gymnasieminister om konfessionella skolor (se länk nedan) och vinster i välfärden istället för att beröra hur de verkliga problem ska lösas. 

SVT Opinion följde med utfrågning av Stefan Löfven. Noterade att publiken var övervägande 65+:are. Är det något tecken på Socialdemokratins väljar grund. Hur anknyter uppväxande generationen till de gamla klassiska arbetaridealen? De har inte ens upplevt det.

Därefter följde en debatt om en union mellan Norge och Sverige. Möjligen också Danmark, med anledning av Petter Stordalens förslag. Hela Norden är faktiskt en marknad med 25 miljoner människor. Slutet på programmet diskuterades det amerikanska presidentvalet. Kommer Trump att vinna? Eller lyckas Hillary ta hem spelet. Den som lever få se.

Nu är det att vänta på vad Ebba Busch Thor säger i morgon.

Media SvD    
Pluraword: Under ytan

Under ytan

Under ytan döljer sig annat än det man tror. Sedan Aida Hadzialics uttalanden om att förbjuda religiösa fristående skolor har diskussionens vågor varit höga. Skrapar man på ytan har minister något grumligt eller endast en bubbla som spricker på ytan.
Den bubbla som spricker är hennes uttalande i Dagen:
Jag får många signaler från kommunpolitiker runtom i landet och de har berättat för mig om skolor där man exempelvis gör skillnad på flickor och pojkar i idrottsundervisningen.
Om det skulle vara anledningen till att förbjuda fristående religiösa skolor är hon ute i ogjort väder. Detta är ett lika stort problem i kommunala skolor i områden med många utlandsfödda. För vad det är frågan om är inte religiöst betingad beteende och handlingsmönster utan sedvana och kultur från andra länder än Sverige. Oftast är det påtryckningar från föräldrar att separat undervisning ska ske i ämnen som har med idrott, hälsa och sexualundervisning att göra.

Rättschefen på Skolinspektionen säger följande i artikeln från Dagen:
Jag känner inte till vilka signaler som ministern baserar sina uttalanden på, säger Marie Axelsson, rättschef vid Skolinspektionen, om uppgifterna från Aida Hadzialic.
Genom att detta är en näst intill en ickefråga och att Skolinspektionen inte har några anmälningar borde minister fokusera på skolans verkliga problem. Marie Axelsson säger:
Vår uppgift är att verka för en bra svensk skola, där alla elever får en trygg skolgång, fri från kränkningar. Och då har vi valt att granska skolorna utifrån det som forskningen säger är framgångsfaktorer.
Så bästa minister, hög tid att sluta med pseudodebatter och ägna sig åt verklig skolutveckling. Kanske krafterna skulle riktas in på att återskapa en gymnasieskola som är ämnesbyggd under alla tre åren.

Media Dagen  

måndag 4 juli 2016

Almedalen dag 2 - Centern

Centern var nummer två i ordningen i Almedalen 2016.
Om Annie Lööf lyckades med närodlad politik kan man fundera över. Hon poängterade istället att landet dras isär. Klyftorna står mellan de som har jobb och de som inte har. Med nyanlända accentueras detta.
På ett sätt var Annie Lööfs tal ideologiskt med att jobben behövs för alla. Tydligt framgick att den svenska modell, med att arbetsmarknadens parter sätter priset på jobben, ska gälla men att näringsklimatet borde bli bättre. Att Centern vurmar för småföretagare är väl känt sedan Bondeförbundets tid, men var finns bilden och idén om Nybyggarlandet?

Skolan nuddade Annie bar i förbifarten trots att de idag gått ut i SvD med en debattartikel om just skolan och nyanlända.

Efterföljande SVT Opinion hade utfrågning av Annie Lööf. Följt av en debatt mellan Daniel Suhonen och Martin Ådahl om just enkla jobb. Detta upprepades sedan i Aktuellt med Kålle, eller Karl-Petter Thorwaldsson. som sa att facket aldrig skulle förhandla om lägre löner för enkla jobb vad nu det är. Problemet är enligt Kålle dåliga matchningen mellan arbetskraftsbehov och fel utbildning hos unga. Så må vara, men på mig är det fortfarande en reaktionär syn dagens vänsterfolk har. Till varje pris ska man hålla fast vid det som alltid gällt utan att öppna upp diskussionen hur vi ska lösa utanförskapet på arbetsmarknaden. Arbetsgivare och fack må har monopol på att sätta priset på arbetet men arbetssätten kan inte vara de samma som under den del i Sveriges historia där samhället var stabilt och befolkningen homogen.

Nu är det att vänta på vad Stefan Löfven kommer att säga i morgon tisdag.

Media SvD 


Linjevalets återkomst

Linjevalets återkomst kan man säga när jag läser Inger Enkvist kolumn i SvD. Några beska jämförelser gör hon med Tyskland. Kanske något Skolkommissionen får ta upp om det ligger inom ramen för utredningens direktiv.
Hon noterar att i Sverige blir svaga elever fler och starka färre. Detta är ett signum som borde råda bort på. Det borde vara tvärt om att de svag blir färre och de starka flera. Men hon skriver om den opportuna rädsla i Sverige för att diskutera skolan på ett annat sätt. Hon skriver:
I Sverige är det tabu att inte tro att skolresultat är en följd av resurser, så det ges ännu mer pengar till ett system som lämnar ifrån sig allt fler svaga elever.  
Svaghetstecknet i svensk skoldebatt är avsaknaden att faktiskt ta itu med de riktiga problemen i form av kunskapsresultaten. Många förklaringar finns. Några är att lärarna och rektorer har dålig koll på hur det faktiskt ser ut med resultatutveckling på individnivå, gruppnivå, skolnivå och huvudmannanivån. Utvärderingarna saknar grund för att se hur effekten på satsade resurser ser ut i verkligheten. Det håller Skolkommissionen att titta på med förslag om målsättningsstyrning från staten. (Se länk blogginlägg nedan).

En annan fundering kan vara hur den Tyska skolan är uppbyggd. Har vi något att lära och ta till oss hur grundskolan organiseras. Om jag tittar tillbaka på min egen skolgång och de första åren i grundskolan efter 1962 var det tydliga stadieuppdelningar mellan lågstadiet år 1-3, mellanstadiet år 4-6 och högstadiet år 7-9. Den grundskolan var präglad av en medborgarskola i låg- och mellanstadiet med fokus på basfärdigheter för att bli en samhällsmedborgare. Högstadiet var fokuserat mer på ämnes eller linjeval med realskoleinslag. Nio utbildningslinjer fanns och en skillnad mellan om du läste allmän matematik och engelska eller dito särskild. Den allmänna var för de elever som inte tänkte sig vidare teoretiska studier. Detta påminner lite om det som tydligen finns i den tyska modellen. Inger skriver:
Den tyska modellen innebär en anpassning till elevernas förutsättningar och önskningar och är därför individualiserande, vilket också är ett mål i svensk utbildning. Två gånger per termin diskuterar lärarna om någon elev borde flyttas till en mer eller till en mindre teoretiskt krävande skolform.
I svensk skola vet vi att det inkluderande och kompensatoriska uppdraget är viktigt. Men möjligen har fel inriktning eftersom bara en av svansarna i normalfördelingskurvan som prioriteras. Inger skriver:
I Sverige är skolan helt inriktad på att få så många som möjligt över gränsen till godkänt, eftersom det är antalet godkända som framhålls i jämförelser mellan skolor. Det finns alltför många skolor med en antiintellektuell miljö, där vissa elever öppet struntar i att anstränga sig och andra med kapacitet och vilja att lära sig blir uttråkade. 
Det kan kännas bakåtsträvande att diskutera skolan utifrån detta. Dock behöver diskussionen föras om det trots allt inte vore bättre att skapa en renodlad medborgarskola år 1-6 där ämnes fokus är något mindre. Till att skapa ett linjeuppdelat högstadium med mer ämnesfokus. Kanske det är så att vi även ska göra gymnasieskolan statlig och återinföra ämnesskolan även där. Vi borde minst av allt diskutera om vi kan se skolan på detta sätt och kanske ha Tyskland som underlag för diskussionen.

Media SvD
Pluraword: Drivlinan i statlig målstyrning av skolan  

Det andra ansiktet

Det andra ansiktet är Mari Jungstedt trettonde kriminalroman om Anders Knutas och Karin Jacobsson vid Visbypolisen.
En rafflande berättelse på två plan. En om seriemördaren och sexualmord av det bestialiska måttet. Vi får möta en mördare med klara hämningar och stort kontrollbehov. Andra planet är Knutas egna relationsproblem till forna hustrun Line och nya relationen till kollegan Karin.

Åter lyckas Mari hålla högt tempo i boken utan att den känns flåshurtig. Storyn är trovärdig och miljöbeskrivningen av Gotland ger en god inramning. Boken är inget annat än en bladvändare med känsla. 

söndag 3 juli 2016

Almedalen dag 1 - Liberalerna

Liberalerna står upp för något. I Almedalen 2016 för EU.
Först ut på plan i talarstolen i Almedalen var Liberalernas Jan Björklund. Det är det mest ideologiska tal jag har hört från en liberal på länge. Med udden riktad mot alla Swexit-vänner och de som vill ha mindre av EU gick JB i frontlinjen för ett EU som sysslar med de frågor som inte går att sköta på nationell nivå. Exempel på detta är flyktingkrisen, klimatet, handeln och tillväxten. Även det här med rörligheten.
Befriande att någon politiker lyfter sig upp från det korrekta inhemska käbblet. Däremot noterar jag att Björklund är fast i sin och Liberalernas skolpolitik. Dock hade han två ljuspunkter i sitt tal om skolan. Första kängan till regeringens utbildningsdepartement. Tre ministrar och mängder av statssekreterare än under Alliansens dagar. Å inte presterar de mer än massor av utredningar. Andra kängan om att lärarna måste minst ha en mastersutbildning för att få undervisa.

SVT Opinion avlöste sedan med utfrågning av Björklund följt av debatt om anhöriginvandringen och Swexit. Den senare en något urvattnad och förutsägbar debatt. SD var i vanlig ordning oerhört tunna i sina argument och skäl för att lämna unionen. HUR i hela världen skulle Sverige klara sig utanför EU? Ett litet land med stor export skulle få oanade svårigheter med välfärden och möjligheten att exportera varor och tjänster. Nationalstaten spelad ut sin roll redan på 1970-talet för att skapa välstånd. V är snarare patetiska i sin önska att tro att vi kan omförhandla något. Å sa har vi kära Lotta Gröning med sitt dalkulle sätt att argumentera. Om vi bara lyssnar till verkligheten. Vilken den nu är?

Nu väntar vi på Centerns dag i Almedalen 2016.