Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 31 juli 2011

Mambo jambo

Förklaringarna har många ansikten. Det som hände 22 juli kan inte förklaras i en enda slutsats utan måste ses sammansatt. Både intolerans och mekanismen bakom sekters beteende.

När vi pratar om sekter spelar det ingen roll om de är politiska eller religiösa. Det är samma logik som styr dem. Vi och dom är förhärskande. Samtidigt som vi har den enda sanna läran. Det må vara Maoismen på 60-talet, RAF och Bader-Mainhoff på 70-talet eller Vit maktrörelse eller nynazimen. I dess förlängning har vi skugg partierna som har extrema åsikter men inte riktigt ramlat in i extremismen. Det är här vi hittar partier med luddiga världsbilder.

Vi och dom beteendet kännetecknas just av bristande empati och rädsla. Det i botten bygger på två fundamentala saker, bristande kunskap och bristande kritiskt tänkande. Den bristvaran är ett samhälles stora akilleshäl. Frågan kan ställas om samhällen oavsett var i världen de finns strävar efter att inte skapa bångstyriga medborgare som inte styrs blint av förhärskande synsätt.

Tar vi den debatt som sker om intolerans bygger den ofta på okunskap. Ta bara synen som islamofober har så är den helt beroende på okunskap. I ett säkulärt samhälle tycks det som man vaccinerats från kunskaper om religioners uppbyggnad och tankemönster. För det skrämande kanske är att denna okunskap bygger upp ett tankemönster på fullständigt felaktiga grunder.

Judendom, kristendom och islam kallas för de abrahamitiska religionerna. De har samma ursprung i patriarken Abraham. Om vi börjar där kan vi spinna vidare på okunskapen. Två förhärskande tankemönster finns inom två av religionerna, lag eller nåd.

Lag beskriver öga för öga, tand för tand. Alltså vedergällning för de gärningar, verkliga eller inbillade, som man utsatts för. Här hittar du gamlatestamentligheten i kristendomen och Shia i islam. Hur stor del som tillhör de gammaltestamentliga i kristen dom är inte helt kristallklart. Men i islam representerar den 10 %, ungeför 150 miljoner anhängar. Eftersom sharilagarna är deras rättesnöre är det lite magstarkt att tro att dessa ska innebära ett hot mot den övriga världen.

Det är när rädslan får styra och vi blir bokstavstrogna (fundamentalister) vi skapar en mambo jambo.  ett tydligt exempel på  mambo jambo är det som ABB står för. I förlängningen också för att förstå hur ABB kunde handla som han gjorde måste man nog förstå att dagens sociala medier fungera ypperligt som sekter. Där hittar enskilda näring till de handlingar de möjligen gör eller inte. I ABBs fall en farlig kombination av inåtvändhet som blommar ut i en världsbild bara han har kombinerat med romantiken kring korståg. Där det till slut blir en form av Paulinsk uppenbarelse. En omvänd uppenbarelse som innebär att i korstågets heliga namn är rätt att döda för sakens skull.

Sådant har vi sätt förr. Stalin, Hitler, Mao och flera efter dem har gjort precis lika. På 70-talet häcklades de vänsterradikala av oss som fortfarande hade förnuftet i behåll med frågan: Är det mer rätt att skjuta med en röd bössa än en blå?

Svaret är givetvis NEJ! Samma sanning gäller även idag.

Paradoxen är att det är relativt ointressant att fragmentera diskussionen om det är höger, vänster, islam eller något annat utan att förstå att det är rädsla för det som är främmande som styr. Rädsla botas med kunskap och kritiskt tänkande.

Media SvD

fredag 29 juli 2011

Konflikters liv och död

Sommaruniversitetet fortsätter med boken enligt rubriken. Av en ren händelse, som möjligen kan se ut som en tanke, botaniserade jag i bokhyllan över ännu ej lästa böcker. Upp dyker denna bok.

Med intresse ska jag läsa detta aktstycke. Anneli M Wahlberg, författaren i boken skriver följande om senare delen av boktiteln:
Det kan istället vara så att i dess ställe träder förtryck, psykiskt eller fysiskt våld samt olika slags kränkningar.
Med andra ord är konfliktens död inte slutet på en konflik alla gånger. Det vet vi ju när ilskan inte har några ord längre. Hur ofta har inte smockan hängt i luften. I ljuset av den 22 juli kan det också vara intressant att fundera över vad var det för konflikt ABB hade med det norska samhället som dog?

Kan det mångkulturella samhället också bygga på konflikten mellan tolerans och intolerans?

Tja, som sagt vad, många frågor jag kanske får några svar på sista kursen i sommaruniveristet.

För den intresserade:

Wahlberg, Anneli M (2007). Konflikters liv och död. Schibsted Förlagen

Stolen with pride

En lat djävul till terrorist kan man säga om ABB. Hans manifest är inte mer värt än dasspappret. Har man klippt och klistrat oredigerat från andra källor till 40 procent är det tankegods som man inte kan sätta i samband med honom.

Att bete sig så är snarare att beskriva, som Magnus Ranstrop gör idagens SvD, för en lat och ostrukturerad klipp- och klistraperson. Han säger:
Breivik är extremt lat, han klipper in allt som kan passa i hans världsbild.
Det säger mycket om ABBs tankeförmåga. Av egna erfarenheter, efter att skrivit ett antal fackböcker, måste du skapa en egen syntes. Om du ska använda andras tankegods måste du sätta in det i en egen kontext för att du ska få samband att stämma. Och här har vi fara med dagens sociala medier.

Det är allt för lätt att okritiskt och utan källkritik sätta ihop vilken smörja som helst.

Därför är lärdomen för de flesta av oss. Svälj inte textinnnehåll, läs alltid med ett kritiskt öga. En sund skeptisism är viktigt.

För skolans del är det viktigt att lärarna lär ut textanalys och källkritik.

Det pekoral ABB efterlämnat till omvärlden är inget annat än andras tankegods som han på ett romantiskt medeltida korstågstänk satt ihop till sin sanning. En sanning som ledde honom fel att tro att han var en helig korstågsriddare. En värld som inte finns, men handlingen måste sättas in i sin relation av bristande empati eller rentav avsaknaden av den. För någon galning är ABB definitivt inte.

Media SvD

torsdag 28 juli 2011

Vårlik

Har ni stiftat bekantskap med Mons Kallentofts författarskap?

Om inte, gör det.

Han har en liten egen nisch i deckar genren. Han pendlar mellan den verkliga och andliga världen i sitt berättande. En extra dimension  i läsandet. Samtidigt får vi träffa kriminalinspektör Malin Fors, en polis av de ovanliga slaget. Grava alkoholproblem, förmåga att lyssna in det som kommer från andra sidan och problemet att vara ensamstående mor till en tonårs tjej.

I en serie om fyra böcker avslutade jag igår den sista. Alla utspelas olika årstider i Linköping, Tage Danielssons hemstad. Sista boken har titeln som rubriken i blogginlägget. Den bästa och rugigaste av de fyra.

I ljuset av den 22 juli fick jag på sluttampen av läsandet en filing för att det fanns likheter mellan dikten och verkligheten.

Har ni inte stiftat bekantskap med Kallentoft, gör det.

Nu är det dags för den nya och fristående boken.

onsdag 27 juli 2011

Föreställ dig en värld utan kärlek

Många tankar har flugit genom hjärnan dessa dagar sedan 22 juli. Både förundran, ilska, frustration och försök att förstå. Hur kan en person som ABB göra så mycket ont och skapa så mycket hat? Jag avslutar bloggandet kring 22 juli och dagarn efter med följande låt av John Lennon.

måndag 25 juli 2011

Grandet i sin nästes öga

Idag verkar det mesta handla om att försöka förstå, det som hände i naborlan. Ungdomar som med turbofart i hjärna som beter sig som huliganer. Vuxnas som ropar på galningar och syndabockar.

Vet inte, men för mig ger det återspeglingar till barn- och ungdomen. De tros och sanningsord man fick i söndagsskolan. Ett att ondskan är inom oss och inte hos sin medmänniska. Ondskan spricker som ett troll när ljuset och godheten lyser.

Än är sanningen den, oavsett man heter Anders Behring Breiviks, Kalle eller Liza, är det inte grandet i medmänniskans öga som är ondskan utan bjälken i sitt eget. Inser man inte det kan man heller aldrig bearbeta det vansinne som skett i Oslo och Utöya.

söndag 24 juli 2011

Kasta första stenen

Kan inte låta bli att minnas min söndagskola denna söndag. En av de bibliska berättelser är den om de som gjort en "synd" och folkmassan som brukligt skulle stena. Då säger Jesus, om jag mins rätt, den som är utan synd kasta första sten. Ingen sten kastades.

Precis lika tycker jag mig nu se i efterskalven av den 22 juli efter den vedrstyggliga i Norge. Inte har vi någon muslim att kanalisera vreden mot. Då börjar vi göra partipolitik av det och höja oss till några goda i förhållande till de höger extremisterna. Otäckt på ren svenska. Politik oavsett färg och ideologier föder vissa extremister och fanatiker. Gäller att hålla rent i den egna farstun.

Det minst vi behöver nu är syndabockar och skuldbeläggande. Vill instämma i det ärkebiskopen sa idag. Dags för den stora tystnaden att börja argumentera. Det är den etablerade svenska tystnaden som ger grogrunden för den grumlighet och hetska angrepp vi ser i debatten. Ok, att få ut vreden över vad som hänt. Inte ok att börja leta syndabockar. Felet är allas, inklusive mig, som inte tar debatten när okvädena kommer. Dags att börja föra värde diskussion mot de som fiskar i grumliga vatten.

Instämmer också med de tankvärda ord som PJ Anders Linder för fram i dagens ledare i SvD. Det är genom godheten vi ska besegra det onda.

Media SvD

lördag 23 juli 2011

Overkligheten i naborlan

Overkligheten finns där fortfarande. Bilderna från Oslo. Bilder som påminner om en krigszon. Bilder som liknar det vi såg kablas ut i början av 90-talet i Sarajevo. Eller från Oklahoma där en ensam person gjorde samma oförklarliga bombdåd.

Det som kanske är mest oförståligt är det som sedan hände på Utoya. Detta kommer att gå till historien som det värsta kriminalfallet. Inget annat brott är så fasligt som detta i fredstid. Att en person i krig kan begå sådana handlingar är väldokumenterade. Samvetskvalen och overkligheten hos soldater infinner sig när de första offren för kulorna faller. Efter ca fem offer är det vilken handling som helst. Men här, runt 90 offer på mindre än två timmar i fredstid av en enda person. Ofattbart och overkligt, men ändå verkligt.

Hur jag är försöker tar jag inte in detta. Vad är det som gör att en människa har sådant hat att han kallblodigt planerar och genomför denna handling?

Även om jag i diktensform skrivit ruskigheter i deckare skulle jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat hitta på det som nu skett i verkligheten. En verkligheten mer skrämande än dikten.

onsdag 20 juli 2011

Femte hjulet under vagnen

Idagserien i SvD tuffar vidare. Dagens intervju med Alexander Bard är intressant ur många synvinklar. En är detta med mannens oförmögenhet att behålla kontakt med grabbgänget när en hetrokille gängar sig.

Han säger:

Han kapar banden med andra män trots att det kan göra honom deprimerad. Den dagen det blir skilsmässa så brakar mannen ihop och kvinnan går vidare.
Ett intressant konstaterande. Det benämndes när jag växte upp med att den kvarvarande mannen var femte hjulet under vagnen.

Vet inte om det var mannen som gick in i relationen som orsakade detta. På mig verkar det mer vara kvinnans rädsla eller avundsjuka som spelar roll. Hon har nu skaffat sig den "lilla goda världen" med de tre V-na. Då är det där grabbgänget störande. För det tillhör ju inte de där med de tre V-na. Men för kvinnan är det acceptabelt att fortsätta tjejgängets vara. Ofta umgås hon med sina gelikar som också omfattas av de tre V-na som på modernt språk kallas latte morsor.

Man skulle kunna hård dra detta med att i den nya manliga världen skulle detta beteende inte få fortsätta. För vad det symboliserar är att relationen skapats med att träden planterats för nära varandra. Träd mår bra av att planteras långt ifrån varandra. Både män och kvinnor behöver ett spelplan utanför relationen och jobbet.

Manligheten behöver grabbgänget för att utvecklas som långt från kraven i relationen som möjligt.

Media SvD

Det sjunde inseglet

Måste beundra Metta Fjälkner till klarsynthet kring marknadskrafternas intåg i skolans värld. Det hon glömde att skriva om är det sjunde inseglet.

Det sjunde inseglet heter rationaliseringar eller produktivetshöjning. Om du har brist på arbetskraft för att lösa de produktions uppgifter du har är det slimning och ändrat arbetssätt att utföra produktionen på som gäller.

Går det att göra i undervisningen. Ja, hävdar jag.

Samma argument som förs i debatten idag i skolans värld fördes på 1990-talet i den privata tjänstesektorn. Vad hände då när de var tvungen att se sanningen i vitögat. Jo, en omstöpning av sättet att arbeta. Undervisningen är inte ett dugg annorlunda.

Här kommer vi att få se en omstöpning, vare sig huvudmännen och lärare inser det eller inte. Ska vi nå ökade kunskapsmål i skolan, oavsett det är grundskolan eller gymnasieskolan, måste undervisningsättet ändras från resurskrävande hantverk till mer mekaniserad individualistisk pedagogik. Dags för datorernas intåg på bred front i svenska skolor som produktivitetshöjare.

Media SvD

tisdag 19 juli 2011

Skolpolitiker vinglar på målet

Det som kan förtydligas och komplettera Helena von Schantz debattinlägg mot den något konstiga inlägg av Olof Petersson är att både Ingvar Carlsson och Olof Palme var frontfigurerna i svensk skolpolitik på 60-talet. Båda satt i den utredning S gjorde och som togs av riksdagen 1964. Vid samma tidpunkt Palme blev utbildningsminister. 1968 var genomförande året då allt blommade ut i studentrevolt och kårhus ockupation.

Samtidigt vill jag förstärka att skolan är mål- och resultatstyrd sedan tjugo år tillbaka. Och det har vi Göran Persson att tacka för när han rev SÖ och läns skolnämnderna. Detta har nu ytterligare förtydligats i den skollag som gäller från 1 juli. En lag som både ger valfrihet men också med ökad detaljstyrning. Detaljstyrning i den meningen att det inte är frittval att undervisa om vad som helst som den gamla kursplanen gav utrymme för.

Ett tydligt VAD har staten sagt, men HUR är upp till skolornas undervisning att göra. Det är alltså varken mer eller mindre lärarna som bestämmer HUR undervisningen ska göra. Inte klåfingriga politiker. Deras mandat och makt slutar vid skolgrinden.

Samtidigt är det viktigt att, som Helena gör, lyfta debatten om vad vi ska göra med den nya gymnasieexamen. De införs nu och Jan Björklund har lite slarvigt kallat den för studentexamen. Ska vi fortsättningsvis låta godtycket styra examinieringen eller ska vi hitta lösningar där externa krafter rätta de avgörande examinationen. Som det är tänkt när man läser lagen och nya gymnasieskolförordningen är det ett antal minimipoäng som ska uppnås totalt och ett antal givna krav för de 6 nationella behörighetsprogram för svenska, engelska och matematik.

Låt oss konstruktiv fundera på hur vi ska validera ungas kunskap rättsäkert så de har rätt ingång till yrkeslivet eller högre studier.

Media DN

Män det nya sexobjektet

När man var i tonåren var det viktigt att se ut som de där muskelbyggarna. Man tränade musklerna för att få chans på tjejerna och bygga självförtroendet. Detta som en del av att stärka självbilden.

Nu verkar det efter flumtiden blivit dags för samma sak igen, fast upp i åldrarna om man ska tro Idags sida om den nya manligheten. Fast då i friskhetens tecken. Frågan är om detta ideal skapas i kontexten av den ökade kvinnliga frigörandet. Är det så att männen är föremål för en sex objektifierandet från kvinnligt håll?

Även om kvinnor verka prata att det är viktigare med innehållet än ytan är det slående att läsa docent Marie Norbergs uttalande om att det skulle önskas att fler kroppstyper kunde betecknas som maskulina:
- Även om saker förändras sitter de här berättelserna i oss när vi föds in i samhället, de är inlärda i våra kroppar och det är svårt att bortse från.
Så långt har genusvetenskap alltså kommit. Alla gamla sanningar står sig.

Media SvD

måndag 18 juli 2011

Att känna sig nöjd

Sista kapitlet i boken Avund och konkurrens avslutas med kapitlet i rubriken. Där konstateras att avunden är både enkel och svår att utrota. Speciellt den avund som är negativ. Den skapar alla dessa destruktiva känslor som vi går och bär på. Många av dem är inte förlösta under vår barndom. Speciellt gäller detta för dem som vuxit upp i en syskonskar. Som ensambarn har jag troligen blivit "befriad" från den avunden. Har aldrig behövt jämföra mig med andra i familjen och därmed hamnat i den negativa avunden.

Jämförelse är ju inte helt av onda. Det är väl det vi grabbar alltid gjort när vi tävlat. Och konkurrensen, som skuggas av avunden, är den positiva delen av avunden. Den är viktig och behövs. Det är bara när den spiller över i ett negativt förfarande som det blir fel.

När jag gick på gymnasiet hade jag en lärare som satte in avunden i rätt perspektiv. Även om jag som 20 åring inte förstod det riktigt då. Jag fick höra, även om du kan mycket är det alltid någon därute som är smartare än dig. Den läxan har jag burit med mig i livet och aldrig behövt känna avunden till att någon i mitt arbetsliv eller privatliv varit smartare än mig. Därmed har jag kanske till vissa delar blivit vaccinerad mot avunden. Säkert finns det stunder i livet när man varit grön av avund.

Ni vet det där med att gräset är grönare hos grannen.

Samtidigt är det intressant att se i den tidsålder vi lever idag med tilltagande intolerans att den bygger på rädsla och missunsamhet. Om vi istället skulle se att varje individ har en gåva och att dessa gåvor tillsammans skapar en större tillvara skulle vi få ett bättre liv. För det är gåvan hos andra vi har ett avundsförhållande till.

Nu har en del i sommaruniversitet avslutats. Boken Avund och konkurrens rekommenderas på det starkaste att läsa för alla som bara tror att avunden tillhör en av de mossiga sju dödssynderna.

Källa
Cullberg Weston, Marta (2010) Avund och konkurrens, Natur&Kultur.

AD blundar också

Idagens SvD går Kurt Junesjö till svars mot professor Per Bauhn i synen på ADs utdömande av vad som är saklig grund för avskedande.

Den ända sakliga grunden för avsked tycks vara fysiskt våld. Därmed är AD kvar på den nivån skolan befann sig på på den tiden slagsmål på skolgården var ända upp sträckande man fick. Skrämmande att 2011 kunna konstatera att domarna i AD har den synen. Eller är det så att LAS är skriven i en kontext när arbetsmarknaden såg betydligt annorlunda ut än idag. En över 35 år gammal lag må i grunden vara bra men måste anpassas till den verklighet som dagens arbetsmarknad befinner sig i.

Så länge AD inte tar upp de andra kränkningstyperna: psykisk, verbal och digitala media (Facebook, Youtube m fl), till bedömning för avskedsgrundande orsak är det en svag arbetsrätt vi har. Fysiskt våld må vara påtagligt och lätt att leda i bevis, men inte särkilt arbetsmiljö farligt som de andra tre kräkningstyperna.

Dags att ändra synen och inkludera dessa i rättstillämpningen. Om detta inte är möjligt är det dags för politikerna att se över LAS.

Media SvD

söndag 17 juli 2011

Inte bara

Noterade att förskollärare kommer att vara ett bristyrke. Speciell i storstäderna om man ska tro på de prognoser som kommer från Stockholm. Därför kommer man att tvingas anställa barnskötare som obehöriga förskollärare.

Kommer vi att få samma debatt i förskolan som skolan genomlider om obehöriga lärare.

Och det är inte bara demografiska anledningar till bristen. Numera är det krav på att det ska finnas förskollärare som driver den pedagogiska verksamheten på förskolor. Förtydliga Lpfö 98 sätter högre krav på utveckling och lärande i förskolan än tidigare. Samtidigt som skollagen är tydlig på denna front.

Frågan blir, kommer det att tvingas stängas förskolor för att man gör lagöverträdelser?

Media SvD

torsdag 14 juli 2011

IG till statsvetaren

Det pekoral statsvetaren Olof Petersson ger bevis på i DN är inte ens värt pappret det är skrivet på. Man undrar var den förre professorn befann sig på historielextionerna.

Att FP och Gunnar Helén skulle haft ett avgörande inflytande på studentexamens borttagande faller fullständigt på sin orimlighet. Under perioden 1945 - 1976 var det sossarna som var vid makten, med undantag under 50-talet när Bondeförbundet var stödtrupp. Det borde till och med en statsvetare känna till.

Sedan är det fullständigt fel att någon från den sk gymnasieinspektionen skulle haft något inflytande över gymnasieskolan. Det tyder bara på en okunskap av högre mått. Fram till 1991 styrdes svensk skola från Karlavägen 100 och kvarteret Garnisonen som bastion. Där huserade SÖ som bestämde vilken pedagogik som skulle drivas ibland landets lärare. Och pengarna kom från läns skolnämnderna. Om detta har min mycket gode vän "skolfuxen" slående berättat om.

Och felet i skolan beror varken på lärare eller skolledningar utan det systemfel som skolan levt under de senaste två decennierna. Ett systemfel där makten förskjutits till icke kompetenta småpåvar i kommunerna. Med minst 290 hövdingar för nämnder med fritidspolitiker som ibland fått uppdraget därför att ingen annan velat ta uppdraget och man måste fylla upp en plats i nämnden. Där det politikerna många gånger sprättar upp handlingar för nämnd sammanträdet vid sittande bord. Inte undra på att det går dit peppar växer.

Därför är det dags för herrar och damer skoldebattörer att läsa på. Diskussionen är förlegad från 1 juli. Nu är det annan tingestens ordning. Det är inte Björklund som inför studentexamen igen från hösten, med första kullen ut 2014, utan Alliansregeringen.

Så sorry Petersson dina fakta är totalt missvissande. Ingen har tagit studentexamen i detta land sedan 1968. I varje fall inte jag, som gick ut den inrättningen på tidigt 70-tal. Det är först efter 46 år som vi kommer att se någon på riktigt kunna svinga den vita mössan.

Media DN

onsdag 13 juli 2011

Åter ropen skalla förstatligande

När man läser Håkan Arvidssons pamflett i idagens SvD får man intrycket att ha fått betalt från LR och FP. Skolans problem löses varken med att förstatliga skolan eller att slappt leva kvar i det styre som funnits hittills.

Det skolan hittills saknat är både hög professionalism och inkompetenta fritidspolitiker i de 290 påvendömena. Samt en försyndelse från statens sida med kontroll av regel efterlevnaden.

Hur den Gårdiska knuten ska lösas upp är en fråga som kommer att sättas på sin spets nu när den nya lagstiftningen för skolan ska tillämpas och de nya läroplanerna ska efterlevas från och med i höst. Ett är säkert att den debatt om förstatligande som förs är oreflekterad. Om nu statens kulle vara den perfekta arbetsgivaren varför fungerar inte dessa skolor och lärosäten som förespråkarna säger.

Det som behövs är ett gigantiskt ROT-projekt i skolan för att bygga bort systemfelet och återrätta skolan som bildningsanstalt för kommande generationer. Tyvärr har en generation, möjligen två kommit ikläm för alla de vansinga frälsningsläror som torgförts från diverse håll och läroanstalter. De kanske tyvärr behöver gå om skolan på komvux eller folkhögskolor för att få rätt start i livet. Ett bra exempel på ett lyckad sådan omstart är landets finansminister.

Media SvD

Nationalekonomer missleder

Nationalekonomi är ingen "sann" vetenskap utan färgas av den samhällsyn man har. Det visas med tydlighet både på den borgliga kanten som på den vänstra kanten. De nationalekonomer som idagens SvD gör sig till språkrör för att allt inte går att marknadsutsättas i ett samhälle har rätt till vissa delar. Det gäller speciellt de delar som kräver tunga investeringar i infrastruktur.

Däremot faller deras resonemang platt när det gäller skolan och vården.

Speciellt skolan. Det resonemang de för bygger på den skolstruktur som gällde före den 1 juli i år. Det är allvarligt när forskningen ska förklara saker som bygger på det hittills existerande fakta. Då blir slutsatserna vansinnigt fel och forskningen relativt värdelös.

Fakta i målet är att skolan från 1 juli lever under en helt ny lagstiftning som i sin struktur har en valfrihet men på samma gång ökat detaljstyrningen från statens sida. En av dessa detaljstyrningar är att alla skolor är infösta i samma skolväsende oavsett driftsform och att samma spelregler gäller. Dessutom har staten sätt till att öka den statliga kontrollen via Skolinspektionen för att stävja de avarter som hittills varit rådande.

Så bästa S politiker i detta fall ta inte råd av några nationalekonomer.

Media SvD.

tisdag 12 juli 2011

Arbetsrätt och skollag i otakt

Moraliska brister finns i de flesta lagar som stiftas i detta land. Senast är det kanske en inte uppmärksammad kollision med nya skollagen. I dess kapitel 5 ger den lärarna rätten att flytta på uppenbara mobbare för att skapa arbetsro.

Detta står i klar kontrast till kapitel 6 i skollagen och dess konsekvenser med vad arbetsrätten säger. I dagens SvD tar professor Per Bauhn upp inkonsekvensen i lagstiftningen och dess moraliska brister. Den lagstiftning han pekar på tillhör dåtid när det gäller skolan. Vården och äldreomsorgen lever nog fortfarande med detta underskott. I ett tidigare inlägg har jag tagit upp synen på personal som beter sig kränkande och arbetsgivarnas flathet.

Det som kommer att bli intressant är att se hur domstolar, både AD och förvaltningsdomstolar, ska parera det här med å ena sidan kränkta elever å andra sidan lärares rätt att lyfta ut elever ur klassrummet. Här är det två lagrum i samma lag där rättsläget är oklart. Skulle läraren som Per Bauhn beskriver i sin artikel kunnat klar sig med den nya skollagen?

Det står allt tydligare att rättsläget är synnerligen oklart både juridiskt och moraliskt mellan nya skollagen i sig och den arbetsrättslagstiftning vi har. Vi får leva med rättsosäkerhet och moraliskt förfall ett tag till tyvärr, om vi inte får huvudmän med tydlig moralisk kompass.

Media SvD

måndag 11 juli 2011

Vinst fel begrepp i skolan

Vinst är en flyktig materia. Den som har någon som helst kunskap om hur vinst uppkommer i ett företag vet att det är en "manipulerad" siffra på sista raden i resultatredovisningen. Byt ut ordet vinst mot resultat. Och resultatet består givetvis av hur väl ett företag lyckas i strävan att ha större intäkter än kostnader.

Med detta sagt kan man börja fundera på det som Andrew Coulson vid Catoinstitutes Center for Educational Freedom i Washington kommit fram till i sina studier av friskolesystemet. På Brännpunkt 110710 redovisar ha sin studie av sk "charter shools" i US och svenska friskolor. Sentensen är att vinstdrivande skolor tränger undan de dåliga alternativen.

Överför vi detta på svensk skola skulle det innebär att det minst måste finnas en vinstdrivande skola i varje kommun. Då skulle vi få ett skolsystem som innebär att trycket ökar på de skolor som inte är vinstdrivande (läs alla offentliga, föräldrakooperativ, stiftelser och konfussionella skolor). Nja, jag vet inte om teorin fungerar i praktiken.

Det finns definitivt inget samband mellan kvalitet i kunskapsresultaten och vinsten på en skola. Det är en omhuldad myt. I ljuset av diskussionen om betygsinflation och tveksamma undervisningsmetoder är det frågan om resonemanget går att överföra på den skola som vi har från 1 juli. Där ska alla ha samma läroplan och följa de nationella målen. Samt enligt nya skollagen tillhandahålla legalt bestämda stödfunktioner.

Det är andra mekanismer som styr. Är det Skolispektionen och förvaltningsdomstolarna som kommer att avgöra vilka skolor som kommer att trängas ut. Och det kan ju var både vinstdrivna fristående skolor som kommunala.

Media SvD  

Kvalitet är ständig förbättring

För att ytterligare förstärka professor Magnus Henreksons kolumn i gårdagens SvD kan följande tilläggas.

En viktig förutsättning för att den överlevnad som påvisats kring stora företag är ordet kvalitet. Tittar vi historiskt var det precis det Japan gjorde och speciellt Toyota. De satsade på ständiga förbättringar som det som band ihop produktionssystem.

Ständiga förbättringar är inget att än att jobba med kvalitet. Att ständigt skaffa ny kunskap för att bli bättre på att uppfylla kraven kunder ställer på produkten.

Spännande att se om professor Henrekson tankar kan tillämpas inom skolan. Definitivt behöver svensk tjänstesektor utvecklas mer för att klara framtida utmaningar. Var finns de nya välfärdföretagen som just kan skala upp sin affär och bli väldsledande?

Media SvD.

söndag 10 juli 2011

Humaniora och teknik

Funderar om debatten om humaniorans vara eller inte vara. I dagens ledare i SvD berörs detta ur ett perspektiv att andra kulturer minsann kan nyttigöra sig deras kunskap i diplomati mm.

Tidigare i veckan skrev några från mitt gamla lärosäte KTH att tekniken behöver blandas upp med humaniora. Visst, jag själv gick kanske inte den snöräta linjen när jag gick där. Läste så aparta ämnen som industriell marknadsföring, biståndspolitik och några för den tidens bisarra ämnen. Som inte det skulle räcka studerade jag på universitet och läste ekonomi samt juridik.

Vad som är viktigt att inse även för tekniker är att tekniken inte lever i ett vakuum utan i en kontext med det samhälle den skapas i. Teknik mer än naturvetenskap är i behov av sin samtids krav och önskningar. Som bekant förändras den. Utan förståelse för historia och tankemönster i olika kulturer har tekniken i sig svårt att lösa behov. Så det kanske är dags för att humaniora rätar rygg och tekniken ser sig om.

Media SvD

fredag 8 juli 2011

Man häpnar över slappheten

Åter har det uppdagats mobbning och kränkande behandling. Denna gång i andra änden av samhällsapparaten, äldrevården. Skolbarn kan man idag lagmässigt flytta på om de mobbar men inte vuxna. Här är tydligen arbetlagstiftningen i vägen eller är det räddhågsna kommunalförvaltningar?

Skulle säga både och.

Arbetslagstiftningen och kanske även speciallagar som hälso- och sjukvårdslagen borde inför ett kapitel kring kränkande behandling. Här finns en ypperlig lagstiftning att luta sig emot, nya skollagens kapitel sex. Som lagmässigt är strikt i den meningen att huvudmannen är den som lagförs om inte kräkning upphör i skolan och där det finns lagkrav på att upprätta och utvärdera en årlig plan mot kräkning och diskriminering.

Den människosyn som kommer till uttryck i Sanna  Rymans artikel på ledarsidan i SvD är skrämande. Människor som jobbar i servicenäringar, dit kommunens äldreomsorg hör, ska bara ha ett för ögorna "kundernas bästa". Kunder säger du säker har de inte. Jo, säger jag. Det könslösa ordet brukare är det hämskaste ord som skapats i offentliga Sverige. Det leder tankarna fullständigt fel.

Ordet skapar grogrunden för någon slags gammal hospitaliserings tänk. Ett slags slutförvara av de äldre som man kan behandla hur som hellst.

Om det ska finnas ett kundtänk i äldreomsorgen måste man rekrytera där efter. Och inte bara ta första bästa person att klara av åtagandet. Det ställs betydligt större krav på empati och inlevelseförmåga hos personal som ska hantera äldre.

Personer som ägnar sig åt att mobba personer har i botten en avund som de låter spilla ut över andra. Personalansvariga och ledare för dessa enheter måste bli bättre på att dels samtal kring frågor om bemötande dels vilka värderingar som ska gälla. Men klart olämpliga personer som inte klar mötet med de äldre ska definitivt inte ha ett sådant arbete. De passar bättre på parkförvaltningen å ränsa rabbater eller något annat där de inte stör den som de är satta att hjälpa.

Media SvD  

onsdag 6 juli 2011

Vem har inte brottats

Unga vuxna män, de som fötts på 80-talet, sägs brottas med sin identitet som man. Vilken annan generation män har inte gjort det. Allt står i relation till den föräldra generation man växt upp i förhållande till.

Alla har distanserat sig från sin uppväxt med sina förtecken.

När jag läser dagens artikel om mansrollen får jag åter en känsla av att inget är nytt. Jämställdhet diskuterades lika aktivt på slutet av 60-talet och 70-talet som under de år som 80-talisterna växte upp. Möjligen har den splittrade familjebilden gjord denna generation mer kluven.

Samtidigt har skolans roll förskjutits på det sättet att den idag befolkas med övervägande kvinnor. Inget fel i sig, men medför att inte alla kvinnor är mogna att se mäns mönster och uttryckssätt, samt förstår sig på hur killar är och fungerar. Alla är inte utåtriktade och tävlingsinriktade.

Kanske det är här vi ska söka krakeleringen av mansbilden. En skola med sned könsfördelning i lärarkåren.

Media SvD

tisdag 5 juli 2011

Fel längtans bild i förskolan

Vad är typiskt pojkaktigt och flickaktigt? Man funderar efter att läs den intressanta artikel i SvD. Förstår inte varför det skulle vara eftersträvansvärt att killar ska vara som tjejer. I så fall varför skulle inte tjejer vara som killar.

Ni hör väl hur fel det blir. Pojkar har i alla tider varit just pojkar och flickor just flickor. Fast det kanske skulle vara bättre att tjejer börjar ta över killarna tävlan. Då kanske vi skulle slippa att fostra tjejerna till "snåla systrar" och med subtila mönster de utvecklar med åren när avund frodas.

Det här med genus är något skumt. I synnerhet genuspedagogik. Vad är det? Till vilken nytta bidrar den till att utveckla barns förmågor och kodknäckande? Inget, skulle jag vilja säga. För pojkar är pojkar och det här med pang-pang är en övergående sak.

De tankar som kommer fram i genusvetenskap tillhör det där tramset som bygger på flumvänsterns tänkande under 70-talet. Det är slående att läsa Mats Olssons resa från "velorgubbe" till man i dagens artikel om manligheten i SvD. Där den fria uppfostran satt i högsätet under flumvänsterns era. Där vi ser en föräldragenartion som idag är vilsen i sin föräldraroll eftersom man inte vet var man sätter gränser.

För barn testar ju medvetet vad man får och inte får göra. Tydliga gränser är en viktig del i barns utveckling. Samtidigt som alla vuxna borde ha i minnet att barn gör som vuxna gör inte vad som de blir tillsagda.

Media SvD

måndag 4 juli 2011

Inget nytt under solen

Det här med en ändrad mansroll verkar mer snömos än någonsin. När man läser dagens intervju med tre tonårsgrabbar är det som att läsa om sin egen tonårstid på 60-talet.

Mönstren tycks gå igen och att det könssterotypa mönstret upprepas generation för generation. Det är bara uttrycksmedlen som förändras. Då fanns inte datorer på det sätt det idag uppväxande släktet har. Vi hade möjligen mer av revolt i oss eftersom vi började bryta överhetstron. Beatles, Rollings Stones, The Who, Tages, Shanes och senare Jennis Joplin och hela Flower Power eran.



Men i grunden kan jag inte se min uppväxt på annat sätt än de tre grabbarnas. På en punkt måst jag gör dem besvikna. I den uppväxtmiljö jag befann mig i fanns ingen seperation mellan könen i killgäng eller tjejgäng. Mitt ungdomsgäng var en ideal mix av tjejer och killar. Kanske det var unikt vad vet jag. Eller så har senare generationer delats upp i killgäng och tjejgäng.

Så jag konstaterar inget nytt under solen. Min retoriska fråga blir: Var är den nya mannen?

Media: SvD

söndag 3 juli 2011

Magisterns recept

Gy 11 har precis start sin tillvaro med 18 nationella program varav 12 yrkesorienterade och 6 med nationell behörighet. Vad som hittills kunnat utläsas av ansökningarna väljes de 6 behörighetsprogrammen för de yrkesorienterade. Syfte med reformen var att de som av olika anledningar inte orkar igenom den högre teoretiska kraven skulle få en "snällare" bana. Men föräldrarna som väljer ska prompt ha in ungarna på de 6 behörighets programmen. Det är i vanlig ordning missuppfattningar som styr. Elever som väljer de 12 yrkesprogammen har möjligheten att komplettera studier för att senare kunna läsa på universitet och högskolor om man valt någon av yrkeslinjerna.

Då blir man lite fundersam på magister Fridolins förslag att alla ska ha chansen. Menar han bara de som fram till i torsdags förra veckan gått eller går på det "gamla" gymnasiet.

Samtidigt som han slår in dörren när det gäller individuella studieplaner. Mig veterligen är det inte förbjudet att redan idag använda den metodik som heter "IUP" och är grunden för grundskolan. Ett "kontrakt" mellan lärare, eleven och föräldrarna för vilka kunskapsmål, individmål och social mål eleven ska nå varje termin.

Det är väl bara gamla ingrodda traditioner på gymnasiet som gör att tillämpningen av denna tekniken inte görs. Då blir det lite befängt när MP idag sätter det som krav. Är det då enligt MP dags att revidera den tre dagar gamla skollagen?

Media DN

Glastaket en myt

Sommaruniversitet går från förklaring till förklaring. Kunskap är upplyftande och tydligörande.

En är diskussionen om kvinnors underrepresntationen på höga samhällsposter. Feminismen brukar säga att det beror på oss män och de maktstrukturer som vi byggt upp genom årtusenden. Sant till viss del men lika osant i ett vidare perspektiv.

Jag som man har aldrig haft problem med individer som är kompetenta oavsett vilket kön de råkat haft. Men så verkar det inte var i de snåla systrarnas gemenskap. Marta Cullberg Weston myntar ett slående begrepp i sin bok Avund och konkurrens, ordet "Hönsgård". Denna hönsgård befolkas av kvinnor som, i manliga hierarkier, uppvaktar män i ledande ställning men utsätts för en tydlig konkurrens och avundsamhet från andra kvinnor.

Att det ska vara män som hindra tycks inte vara det stora hindret och därmed faller tanken kring ett osynligt glastak för kvinnor att nå högre positioner. Mer tydligt är ordet "avund" som stoppar kompetenta systrar från att nå dessa positioner. För de som gjort det har oftast fått betala något pris för detta.

I ljuset av detta är det intressant att se varför det finns en diskussion om mansrollen idag. Är det så att ledande feminister och statsfeminismen lyckats projecera sin egna tillkorta kommande på männen? När det i själv verket är ett problem inom könet.

Fortsättning följer. Studierna övergår nu till att se hur man hantera kvinnors avundsmönster på jobbet.

Källa: Cullberg Weston, Marta. Avund och konkurrens, Natur&Kultur 2010.

Skolan och Almedalen

Botaniserade i programmet för Almedalen. De som kommer att beröra utbildningen verkar inte vara av det revolusionära snittet. Än mindre evolutionärt. Verkar vara detta med den eviga frågan om vem som har rätt i debatten om skolans utveckling.

Samtidigt funderar jag på vad för vem vänder sig alla dessa seminarier? Inte verkar det vara till de personer som ska genomföra de evolutionära förbättringarna. Alltså det systematiska kvalitetsarbetet. Ju det finns en institution som ska göra det, tillsammans med Skolledarförbundet och Skolverket, SIQ.

Man ska uppmärksamma processtänket i skolan nu när lagen kräver systematiskt kvalitetsarbete. Lovvärt i sig. Funderar på två saker. Frågan verkar bli väldigt akademisk och är det rätt kategori som får till sig tänket.

För jag er en klar svårighet i att genomföra ett processtänk i skolan så länge vi har lärare som tenderar att vara soloartister. Det första som måste attackeras är arbetslagens funktionssätt och medlemmarnas roller i arbetslaget. jag kommer tillbaka till Klass 9A och arbetslaget i Mikaelskolan. Där hade definitivt inte ett processtänk fungera i all den stund att rollerna i en lärandeprocessen var oklara.

Skolan har en lång väg att gå innan de tankar som ska avhandlas i Almedalen får en genomslagskraft på bred front.  

fredag 1 juli 2011

Dagen D för skolan

Då är dagen D inne. Nu har vi pratat i snart två år om det stor som ska hända. Nu är vi där. Mitt 170 inlägg på denna blogg handlar givetvis om Skollagen, förtydligade Lpfö98, Lgr11 och Gy11. Alla reformer sjösatta av Alliansregeringen men bär Jan Björklunds signum.

Mycket har sagts och mycket har spotts om nya skollagen. Nu kan vi lägga detta på hyllan och fundera över vad det är för osynliga väggar som behöver rivas. För ett är säkert inget blir som förr.

Lycka till i skolvärlden bästa fritidspolitiker, förvalningsfolk, fristående skolstyrelser, förskolchefer, rektorer, förskollärare och lärare till den nya värld ni nu ska leva efter. Kanske blir det för några som Beatles låten...