Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

fredag 31 augusti 2018

GUD: Återkomsten

Utan att vi svenskar märkt det har Sverige blivit och utvecklats till ett postsekulärt land. Samhället har gått från en enhetssamhälle till ett mångkulturellt samhället. Religionen har åter fått större betydelse i civilsamhället. På en befolkning på 10 miljoner har vi idag 1,9 miljoner som är födda i ett annat land än Sverige var av 0,9 miljoner från Asien och Afrika. Detta är problemet i dagens Sverige med en eroderande demokrati och liberalism utan ett ekosystem där det mesta kretsar kring individen.

Jonas, Stefan, Isabella, Gustav, Jimmie, Annie, Jan, Ebba och Ulf borde snabbt före valet läsa boken GUD:Återkomsten. Demokratin är i fara med utvecklingen vi ser idag med ett samhälle med liberalismens frihet utan ekosystem.

Joel Halldorf har med denna mycket prisvärda bok satt fingret på det fundamentala problem för demokratin. Det är inte genom partier i sig ett samhälle byggs. Bokens titel kan förleda många att tro att teologen skulle krydda den med massor av bibelcitat. Tyvärr får jag göra presumtiva läsare besvikna, boken behandlar religionen betydelse både nu, vägen hit och framtiden i ett mångkulturellt Sverige där fler går i gudstjänst än på fotbollsmatcher utan att tryffera med bibelord.

Historiskt har föreningslivet stått för den demokratiska fostran. Där man av religiösa, politiska och andra idéburna sammanslutningar fostras i att diskutera utifrån demokratiska former. Det började redan 1848 när de första frikyrkan bildades som protest mot statskyrkan. Här fick man, kvinna och barn samma möjlighet att rösta för det som skulle känneteckna verksamheten, långt för den allmänna rösträtten i det politiska samhället. Demokratin skapades underifrån.

Joel ger sig också i kast med att försöka definiera det svår begreppet religion. Det innehåller både läran och dess tillämpning. Lite som att försöker definiera ordet kunskap. Den består av två delar, knowledge that och knowlege how, teori och tillämpning som ger en övertygelse. Om jag skulle försöka översätta det till religionen är de heliga skrifterna lika med knowledge that medan utövandet av tron bygger på knowledge how. Helt plötsligt ser man oavsett om man är kristen, katolik, buddist, muslim eller annan religion att det är knowledge how som skapar olika trosinriktningar inte de heliga skrifterna.

Oavsett vilken uppfattning man har kring religionen är det sekulära majoritetssamhället dåligt rustad för de faktum att religion inte är en privatsak utan i högsta grad en viktig faktor i välfärdssamhällets ekosystem. Joel Halldorf avslutar denna bladvändare till bok på följande vis:
Varken demokratin eller liberalismen kan fungera om kulturen för det - ekosystemet - saknas. (....) Det var på sådana grund demokratin och liberalism en gång byggdes i Sverige, genom arbetarrörelsen och frikyrkor. Eroderar ekosystemet urvattnas demokratin. Ett första steg på vägen mot en restaurering av det är att inte bara tolerera utan även bejaka religiösa gemenskaper. Visst är de ofullkomliga och fulla av brister. Men de hör likväl till förutsättningarna för den liberala demokratin.

   

onsdag 29 augusti 2018

Passion och skolkvalitet

Kvalitet är passion eller som jag skrev på mitt Facebookflöde:
Passion är kvalitet. Visst men det räcker inte. Man måste även ägna sig åt det mest upphetsande, struktur och systematik. Utan dessa tre enheter blir det ingen kvalitet på det vi gör. En sanning som inte alltid passar. Speciellt i skolans värld. Då tar jag skådespelandet och teatern till hjälp. En väldigt strukturerad och systematisk tillvara som på scen måste ha passion. Struktur är lika med manus. Systematik att man upprepar föreställningen dag för dag enligt manualen. Passion när man materialiserar det på scen. Ja, ja sådant kan man chatta om på Twitter.
Hur viktigt är det inte att skolkvaliteten blir en kulturbärare med ständiga förbättringar av uppdraget i skolan. Här är det avgörande hur huvudmän och rektorer driver arbetet för att skolan varje dag blir lite bättre.
Hur viktigt är det inte att varje dag ställer den frågan till sina kollegor. Då skapar man passionen för skolkvalitet. Läraryrket är i mångt lika en skådespelarens. Varje lektion måste drivas med en passion för att innehåll och relation är elevdrivet. För glöm aldrig att det vi som vuxna kommer ihåg från vår skolgång var just dessa lärare som hade drivet att se oss som elev.

Skolkvaliteten skapas i mötet mellan lärare och elev. För att det ska bli så bra som möjligt är det viktigt att undervisningen bygger en struktur, en pedagogisk struktur. Hur lärarkollegiet har en gemensam syn på hur undervisningen bedrivs och hur man kan skapa utvärdering av det pedagogiska arbetet. En skådespelare får kvitto på sin passion under och efter varje föreställning. Läraren får den vid flera tillfällen under läsåret.

Med en medveten systematik i undervisandet att planera, ha lektionen och utvärdera resultatet skapas den systematik av återföring som behövs för att kunskapsresultat och värderingar ständigt uppnås. Att eleverna går ut årskurs nio med hundra procents behörighet. För att detta ska lyckas måste varje rektor medvetet ha ett pedagogiskt ledarskap som ständigt fokuserar det kolligala lärandet för att skolan ska kunna skapa rättvisa och likvärdighet.

lördag 25 augusti 2018

Skolan och digital kompetens

Från läsåret 2018/19 är digital kompetens en av ingredienserna i olika ämnes central innehåll, det lärarna ska ta upp i sin undervisning och gäller från 1 juli 2018. De ämne som kommer att beröras av de nya digitaliseringskraven är:
biologi, fysik, geografi, historia, idrott och hälsa, kemi, matematik, religionskunskap, samhällskunskap, slöjd, svenska, svenska som andraspråk och teknik.
Det intressanta är att notera att kunskapskraven inte ändras, däremot central innehållet per ämne och stadium i skolan. Tar vi matematik som exempel gäller följande:
Algebra åk 1-3: 
Hur entydiga stegvisa instruktioner kan konstrueras, beskrivas och följas som grund för programmering. Symbolers användning vid stegvisa instruktioner. 
Algebra åk 4-6:
Hur algoritmer kan skapas och användas vid programmering. Programmering i visuella programmeringsmiljöer.
Algebra åk 7-9:
Hur algoritmer kan skapas och användas vid programmering. Programmering i olika programmeringsmiljöer.
Detta sätter nya krav på lärarna i matematik. Med anledning av en artikel i SvD av Jenny Marie Nilsson skrev jag följande i mitt flöde på Facebook, som kommentar till hennes artikel:
Teknikern i mig säger att digitalisering är att skapa tid. Tid att snabbt hitta information. Snabbt kommunicera med omgivningen. Snabbt göra beräkningar som analogt krävde mycken tid. Så frågan är, är skolan lurad nu när läroplanen ändrat sitt centrala innehåll i ett antal ämnen. Ja, om man tror att ipads är enda lösningen. Det är inte teknisk plattform det handlar om utan hur man med hjälp av bl a programmering skapar det vi använder dagligen oavsett det är datorn, smartphone eller annan plattform. Den kunskapen skadar aldrig.
Det viktiga som jag ser det är att undervisningen inte fokuseras för att anpassas till en given plattform eller framtida yrken. Programmering är en färdighet i sig för att lyckas skapa tid. Eleverna ska ha en förståelse för vad denna del av tekniken innebär och vad som styr bakom användargränssnittet. Varje elev ska inte bli expert på programmering men förstå den värld digitaliseringen skapar.

Några saker som är signifikativt för digitaliseringen är både klimatbesparing och tidsvinster. Tar vi klimat har det blivit en game-changer genom vår digitala miljö. Vi har möten på Skype för att minska transporter och därmed klimatpåverkan. Samma gäller webbinare istället för fysiska konferenser har vi digitala sådana. Klimatpåverka minskar samtidigt som den ritar om kartan för dem som tillhandahåller tjänster av denna art. Marknadsföringen sker via banners i digital flöden som Twitter, Facebook, Instagram, m fl.

Jenny Marie Nilsson ger i sin artikel ett exempel på det här med hur marknaden kan bete sig när det gäller framskrivning av framtida yrken. Japanska företaget Fujutsi, som säljer informationsteknik, påstår att 65 procent av barnen av idag kommer att jobba i yrken som inte finns idag. Tydligen saknas vetenskapliga grunder för detta påstående. Hon skriver, på tal om en fråga från Sean Harford på Ofsted, följande som slutledning:
Fujitsu ignorerar Harford när han upplyser dem om att rapporten inte innehåller underlag för deras påstående och Harford är mycket brittisk när han avslutar med: ”Faktiskt, Fujitsu, så vore det trevligt om ni inte hade försökt distrahera mig med ett tjockt dokument där referensen ni hänvisade till inte finns. Jag är nämligen upptagen med att sköta mitt arbete, som till 100 procent existerar just nu.”
Med andra ord, som jag började detta blogginlägg, digitaliseringen är att skapa tid inte att i grunden ändra kunskap eller yrken. Det man kan se är att skolan skulle lyfta genom att i sig digitaliseras när det gäller administrativa styrning som själv undervisningen. Med den omfattande lärarbristen vi ser idag kommer skolan med nödvändighet tvingas till att se över sättet att undervisa. Här kommer digitala hjälpmedel i form av läsplattor, smartphone, mm att var viktiga bärare av läromedel och sättet att undervisa. Vart efter samhället förändras vad gäller kunskaps stoff och dess innehåll är digital läromedel av goda. Därtill också hur didaktiken kan hjälpa till att skapa undervisning i digitala miljöer så individuellt lärande kan realiseras.

Skolan bör omfamna den digitalisering som sker. Dock inte göra sig beroende av vad olika leverantörer av tekniken försöker sälja på dem med falsk marknadsföring.

Media: SvD
Källa:
Lgr11/17 - Reviderad läroplan 2017 för grundskolan.  

onsdag 22 augusti 2018

Välfärdsresan och klassresan

Bilden är från sommaren 1982 där jag och pappa Verner poserar på gången upp till entrén till villan mina föräldrar köpte på 1970-talet. När jag återsåg denna bild slog det mig att pappa gjorde en välfärdsresa och jag en klassresa.

Pappa föddes under knappa förhållande i södra Norrland för 94 år sedan. Familjens utkomst var av skog och jordbruk i byn Granliden några kilometer upp på fjället från Västra Ormsjö. Bilden nedan illustrerar i mångt hur det var efter första världskriget, där pappa sitter i knät på farfar.
En bild som spridits genom tv-programmet Vänner i livet - vänner i döden, SVT, om berättelsen av den stora Ormsjöolyckan 1936. Där min farfar drunknade och familjen de följande år hade det besvärligt. Det gick så långt att farmor blev sittande på bar backe när hon inte klarade att omsätta växlarna på banken. I den stunden splittrade familjen vind för våg.

Pappa tog sig så småningom ned till Sörmland. Där blev han jordbruksarbetare innan ha ryckte in i det militär, som samvetsöm på brandkåren i Eskilstuna 1945. Efter tiden i brandkåren arbetade han i diverse olika industriföretag i Eskilstuna. Han hoppade så småningom på jobbet som låsarbetare på Östmarks låsfabrik. Här blev han kvar hela sitt yrkesliv som låssmed. En skicklig yrkesarbetare. Utan att lämna sin bakgrund gjorda han och mamma en välfärdsresa som de flesta gjorde efter andra världskriget. Tillväxten under 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet innebar reallöneutvecklingar som möjliggjorde ett ökat utrymme för vandrandet mot bättre levnadsvillkor. Det var under den tiden Sverige gick från nivå tre, i Roslings fyra nivåer för samhällsutveckling, till nivå fyra.

För pappas del var det att skaffa bil 1957. Familjen kund börja bekanta sig med världen utanför Eskilstuna med frihetsgrader som aldrig förr. Mamma gick från hemmafru till att yrkesarbeta från 1965. Det innebar att familjen kunde börja spar ihop kontantinsatsen till deras stora dröm, att skaffa sig ett eget boende i en villa. Detta realiserades 1972. Där fick pappa sin älskade trädgård att värna och sköta under resten av sitt liv, som tyvärr slutade allt för tidigt. Men är i korta drag den välfärdsresa pappa och mamma gjorde.
För egen del gjorde jag en klassresa, som jag berättat tidigare på bloggen. Från bakgården i arbetarkvarteren på Östermalm i Eskilstuna via folkskola, grundskola och Rinmansgymnasiet. Därifrån till KTH och Stockholms Universitet. Bilden ovan är från den mest lyckliga stund i mitt liv, jag har avlagt civilingenjörsexamen. En resa som var mödan värd. Den gav min plattformen till det intressanta liv jag fått leva. Utan den resan hade jag nog blivit kvar på samma plats som pappa, som låssmed.

Båda resorna är också berättelsen om hur varje individ måste skapa sina egna förutsättningar och vägval oavsett de samfälliga förutsättningarna. En sak som verkar var svårare i dag än då. Välfärdsresan är inte lika lätt idag eftersom de gynnsamma omständigheterna inte finns. Klassresan är inte lika naturlig i ett samhälle där de flesta lever i en medelklass där drivkrafterna att ta sig bort från sitt ursprung inte är lika självklar.           

Omyndiga medborgare

Valet närmar sig och vilket samhälle vi vill ha. Ska vi gå tillbaka till tiden när vi medborgare på ett sätt var omyndiga. Ett samhälle skapat av Socialdemokraterna som lät politiker välja i vilken skola barnen skulle gå i. Vilken vård vi skulle få och äldreomsorg.

År 1992 infördes fristående skolor i Sverige som innebar att valfrihet skapades. På senare tid förs en diskussion från V och den vänstervridna S om att skolan är "marknadiserad". Ett sätt att lägga dimridåer att man vill ta bort barns rätt att välja skolor. För priset på undervisningen är inte marknadiserad utan monopoliserad. Oavsett det är en kommunal skola eller fristående skola är det samma pris på undervisningen. Priset bygger på att varje kommun bestämmer skolkostnaderna utifrån sin beskattningsmöjlighet av kommunens invånare. Staten bidrar i runda slängar med statsbidrag till ca 16 procent av kostnaderna.

Jonas Sjöstedt är den som gått längst i att vilja ta bort rätten att barn ska få välja skolor. Därtill har gymnasieminister Anna Ekström (S) och Karl-Petter Thorwaldsson (LO) indirekt signalerat avskaffande av marknadslösningar. I förlängningen lika med att skolvalet ska avskaffas.

Allt detta är att omyndigförklara svenska medborgare att välja den skola som bäst passar deras barn. Det vet politiker bättre. Om vi grovt räknat, utifrån opinionsmätningar, skulle ett utfall i valmanskåren på röstningen på V och S skulle var tredje väljare tycka att det är fullt legitimt med att samhället går mot en korporativ socialism. Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

För personlig del vill jag ha ett pluralistiskt samhälle. Ett samhälle där staten ägnar sig åt sin kärnverksamhet i form av räddningstjänst, infrastruktur, rättsutövning, mm och inget annat.

Media SvD1, SvD2, SvD3, DN  

måndag 20 augusti 2018

En läroplan på kant med verkligheten

                                                  Teckning: Max Entin

Regeringen Löfven, med utbildningsminister Gustav Fridolin, har påpassligt reviderat läroplanen Lgr11 med jämställdhet som bärande storhet från 1 juli 2018. Tyst och snyggt har regeringens syn på jämställdhet implementerats för grundskolan.

Jag hade uppdraget att ge lärarna på en grundskola under uppstartsveckan vilka regeländringar som gäller från och med läsåret 2018/2019. När jag kom till punkten om läroplanens revidering med jämställdhet uppstod en givande diskussion. I mångt handlande hur man ska organisera undervisningen efter de nya kraven. Skolan har elever med invandrarbakgrund och deras specifika problem och kultur skilt från den svenska.

Skrivningarna i läroplanen är baserade på den syn som förhärskar i sittande regerings politiska syn på genus och jämställdhet. En syn som bygger mycket på det Sverige började vandringen med för 40 år sedan. Den sista uppdelningen av könen skrotades 1974 när den sista flickskolan lades ned i landet. Då var Sverige ett mycket mer homogent land än idag. Under dessa år som gått har befolkningen både växt och ändrats. Befolkningsmängden sista december 2017 var 10 120 242 individer. Av dessa är 1 877 050 utrikesfödda eller 18, 5 %. Särskiljer man denna siffra med de som kommer från Afrika och Asien är de 905 003 eller 9 % av invånarna. Studerar jag bara Stockholms befolkningsmängd på 949 765 personer utgör hela 234 703 eller 25 % utrikesfödda. En signal om att Sverige är ett mångkulturellt land utan en enhetlig syn på vad jämställdhet är och ska tillämpas.

De lösningar på jämställdheten som enkelt gick att genomföra, med socialmixning i ett homogent samhälle, går svårligen att göra idag. Därför är det ett antal frågor man måste ställa sig.

Läroplanen har suddat ut begreppen kvinnor och män eller flickor och pojkar. Dessa könsbegrepp har ersatts av oberoende av könstillhörighet. Detta har en första praktiskt bekymmer eftersom statistiken i skolan bygger på pojkar och flickor. Hur ska den ändras och kodas för att bli relevant.

Rektorn är ansvarig för hur skolan organiseras. I revideringen av läroplanen har en ny riktlinje införts:
utbildningen och undervisningen organiseras så att eleverna möts och arbetar tillsammans oberoende av könstillhörighet
Hur gör man detta? Diskussionen gick högt bland rektor och lärare i skolan jag fördrog detta. Ta bara ämnet idrott och hälsa, som är klart exempel på hur det här med könstillhörighet är ett problem. Att tjejer och killar har separata omklädningsrum är inte i sig problematiskt. Däremot mixningen i simhallen. Hur ska elever som kommer från andra kulturer, där mixning inte tillåts, hanteras? Kommer elever där föräldrar vägra att flickor undervisas tillsammans med pojkar i simning att få slutbetyget F för att de inte uppfyllt kunskapskraven i idrott och hälsa. Går jämställdhet före kunskaperna?

Exemplet ovan är bara ett av många gränsdragnings problem. I skrivande stund har jag ännu inte fått Skolverkets råd hur man ska förfara i hur man organiserar detta organisatoriska problem.

Ett annat långtgående revidering har införts under skolans värdegrund och uppdrag. Ett helt nytt stycka har tillkommit under uppdraget enligt följande:
Skolan ska verka för jämställdhet. Skolan ska därmed gestalta och förmedla lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för alla människor, oberoende av könstillhörighet. I enlighet med grundläggande värden ska skolan också främja interaktion mellan eleverna oberoende av könstillhörighet. Genom utbildningen ska eleverna utveckla en förståelse av hur olika uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa livsval och livsvillkor.
En god tanke. Frågan är bara hur man ska lyckas med detta. Har lärarna kunskaper om hbqt, religioner och genus i sådan grad att ämnena kan temasättas? Mycket i denna värdering av uppdraget lyser igenom om regeringens syn på jämställdhet som inte delas av alla politiska partier i landet eller befolkningsgrupper. Samtidig är det viktigt att implementeringen av dessa uppdragsuppgifter görs i en takt som gör skolan möjligheter att inte åsidosätta det viktiga kunskapsuppdraget.

För att avsluta denna exposé över nyheterna kring jämställdhet. Under huvudmomentet Normer och värden har riktlinjerna för alla och lärare kompletterats. För alla i skolan är riktlinjen:
i sin verksamhet bidra till att eleverna integrerar med varandra oberoende av könstillhörighet
För lärarna ska, enligt riktlinjerna:
synliggöra och med elever diskutera hur olika uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt kan påverka människors möjligheter, samt hur könsmönster kan begränsa gena livsval och livsvillkor
Min personliga reflexion kring dessa båda riktlinjer är följande, är lärarkåren kunnig i dessa frågor och hur ska det integreras i undervisningen.

Som vanligt inför politiker, i detta fall regeringen, nya regler utan att utbilda rektorer och lärare hur detta ska tillämpas i skolvardagen. Skolvardagen är redan fullt med tolkningsbekymmer som kolliderar med varandra som nu ytterligare spär på förvirringen.

Källa:
SCB - Befolkningsstatistik
Skolverket - Reviderad läroplan del 1 och 2 - jämställdhet 

fredag 10 augusti 2018

Vem är Jesus?

Dagsedlar delades ut av Stig Dagerman. För 74 år sedan skrev följande dagsedel inför valet 1944.

Olika politiska partier har inför valet passat
på att lägga beslag på Jesus i sin propaganda.
Getsemane är länge sen
och Golgata och spiken.
Apostlarna är riksdagsmän
som gnor i politiken.

Och Jesus själv har vi försport
har lagt sitt kors i trappen.
I manteln har han medlemskort
och valbroschyr i mappen.

Hr Judas han är kommunist
av korset och hammaren.
En prima kraft som är förvisst
en man för första kammaren.

Hör Petrus svär och hanen gal
och svärdet bits i skidan.
Se Jesus går i höst till val
med rövarna vid sidan.

(16.9.44)

Denna dagsedel tycker jag passar även inför valet den 9 september 2018. Vem är dagens Hr Judas? Vem är Petrus? Och framför allt vem är Jesus i det sekulariserade samhälle Sverige säger sig vara? Ett samhälle som har svårt för minoriteter med religiösa uttryck.

Källa:
Dagerman, Stig (1944-47, 1950-51) - Dagsedlar, Norstedt (s 17)   


onsdag 1 augusti 2018

Jag tro vad jag vill

Kunskapen och dess fiender är viktiga att förstå. Tro inte att det är fakta vi är resistent mot, utan kunskap. Kunskap skapas i en social kontext och bygger på både teoretisk och praktisk kunskap. På engelska prata man ofta om knowledge that och knowledge how.

Kunskap är både en fråga om övertygelse och att den är sann. Därtill att det finns evidens. Åsa Wikforss uttrycker det fyndigt på detta vis i sin bok:
"Kunskapsförmedling handlar inte bara om att sprida information - man måste också få folk att tro det som påstås." (s 18)
När de goda grunderna eller evidensen saknas uppstår evidensresistens. Det innebär att vi inte baserar våra övertygelser på goda grunder, på evidens. Vi misslyckas att närma oss sanningen.

Det är här vi har debatten hur Trump hanterar sanningen om kunskaper. Den bygger på hur han mer eller mindre medvetet undviker att förmedla relevant information och hur vi undviker att ta till oss den. Det är ju det som alla härskare, genom tiderna, använt för att skapa desinformation. Vi som kunskapskonsumenter kommer inte att anstränga oss för att söka och kontrollera källans trovärdighet.

Här har skolan en stor uppgift i de social media tider vi lever i. Hur undervisar lärare och hur övertygande och sanna är de kunskaper som förmedlas i skolan. På vilken evidensgrund bygger den på.

Det här med filterbubblor är viktigt att sticka hål på. Tyvärr märks det i valtider hur mycket identitetspolitik och annat skräp som florera i social medier. Här florerar flitigt Vi tror det vi vill tro, inte det vi har skäl att tro.

Här har vi demokratins dilemma. Börjar man bara luta sig mot ideologi, som den enda sanningen, är vi snart borta från demokratins väsen att åsikter och fakta måste brytas mot varandra. Att vara medvetna om den tråkiga sanningen att uppgörelser är kompromisser och ingen får allt de vill.

Så som Hans Roslings pratar sig varm om, lyssna inte på alarmister, allt måste bygga på data och kylig analys. Hur källkritisk är du?

Källa:
Wikforss, Åsa (2017) - Alternativa Fakta, Fri Tanke förlag