Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 31 oktober 2012

Det får vara nog

Det får vara nog på Björklunds påhitt. Skolan har fått de styrprinciper som behövs för att få en bra skola. Nu är det genomförande som gäller. Att använda betyg i fyran som argument för att minska administrationen är huvudlös argumentation från Björklund.

Samtidigt måste jag säga att skoldebatten tenderar till att bli klåfingrig. Oavsett politisk färg är det dags att överge centrala regler som vi gick bort från dels för 18 år sedan dels för dryga ett år sedan. Det var det som var finessen med skollagen när den kom. Den pekade inte finger åt skolan hur den organiseras. HURet klarar proffessionen betydligt bättre än var sig hobbypolitiker ute i kommunerna som riksdagspolitiker. Dags för borgfred på skolområdet de närmsta tre till sex åren på den politiska nivån.

När PJ Anders Linder idag tar upp detta ämne gör han tolkningen att kommunpolitiker ska sätta krav på skolan. Bra. Men det ska göras utifrån de lagar och läroplaner som finns. Inget mambo jambo från den egna kommunpolitiska nivå. De har bara ett uppdrag, att genomföra kraven utifrån de fastställda nationella målen i skollagen. Undervisningen har de däremot inget med att göra. Det är en relation mellan staten och lärarna numera.

Media SvD

söndag 28 oktober 2012

Blod och jord

Med dessa ord i rubriken kanske man kan betrakta sig ha svenskhet. Vad jag vet är min mors släkt "äkta" sörmlänningar. Dock med en försvårande omständighet. De ägde inte jorden. Arrenderade bara på det stora fidekommisset.

På min fars sida vara det något bättre ställt. Som fattiga nybyggare i norr ägde de sin jordlott. Men det finns även här en försvårande omständighet. Den manliga anfadern var en invandrad finne. En vid namn Lampa. Fast det kanske får ursäktas, han kom på sent 1700-tal och kan då inte påverka svenskheten om man ska tro det Peter Wolodarski skriver.

Man kan fundera över alla svenskar som invandrat. Är vallonerna, italienare, finnar, m fl mindre svenskar. Några kom på 1600-talet och utvecklade svensk järnmalms hantering. Somliga kom på 1950-talet för att bygga vidare på välståndet när svenskarna satt på skolbänken och inte kunde producera. Betraktar vi en sådan som Grimaldi som utlänning? Eller är han svensk? Han har i varje fall lyckats skapa en industri med två tomma händer i Köping och världen i stort. Cykelkungen brukar han kallas.

Om vi vandrar tillbaka till mig måste jag per definition var svensk. Blodet är så svenskt det bara går enligt definitionen. Jord, ja jag har inga stora jordegendomar men äger en plätt jord i Sörmland. Så alla kriterierna verkar uppfyllda. Vad nu det hjälper i min svenskhet.

Media DN

fredag 26 oktober 2012

Självmål

Myndigheters och kommunala verksamheter styrning mår bästa av att få göra det inom sina givna ramar. När ett antal statsvetare hävdar att sådan som jag och andra ska förpassas från denna värld är de ute på farligt djup. Den akademiska välden klarar inte av sin rådgivande roll. Speciellt i skolans värld.

Mål- och resultatstyrning bygger ytterst på att med egna förutsättningar styra verksamheten dit man själv vill. I skolans fall mot av staten fastställda mål. HUR det görs är faktiskt verksamhetens unika rätt.

Att sedan skolan utsatts för kontroll av staten är en följd av många års bristande styrning av kommunerna från statens sida. Om vi ska prata utarming av de offentliga verksamheterna är det ett problem som emanerar ur hobbypolitikers oförmåga att styra efter givna direktiv. Dessutom utifrån budgetregler som är helt fel.

Som man bäddar får man ligga. Men det är inte mer politisk styrning av utförandet som behövs. Det behövs politiker som lyfter blicken och sätter tydligt prioriteringarna och ramar. HUR det ska uppnås är sedan varje offentlig verksamhets uppgift. Det gäller om den drivs i enskild eller offentlig form. För i dagens skola är det förutsättningsmässigt ingen skillnad mellan fristående och kommunala skolor. Alla måste verka under samma förutsättningar.

Media DN

torsdag 25 oktober 2012

Sekten S

Vår tids löntagarfondsdebatt - vinst i välfärden - visar tydligt att vänsterflygeln i S är en sekt. Sekter strävar efter en renhet utifrån hur knäppa motiv som helst. LO verkar mer och mer tillhöra sekten. Dess vise ordförande Thomas Baudin håller envetet kvar det mans ideal som gäller i de gamla facken inom LO. Fint att göra vinst i välfärdsföretag som byggföretag, förlag och renhållning. Var i ligger renheten i sekttanken att det är mindre skadligt att göra vinst i dessa företag, men hemskare i företag som tillhandahåller sjukvård, äldreomsorg eller utbildning.

Tre klara sektorer där kvinnor arbetar. För sektens renhet ska kvinnor upp på läktaren. Kanske man är inspirerad av islam och moskerna. Kvinnor sitter på läktaren för att de är närmare Gud. Männen däremot får slava på hur de vill där nere i gudstjänstlokalen.

Löfvens utmaning av mörkerkrafterna inom sekten S är pragmatiska. Frågan är bara hur mycket ett företag ska vara skyldig att redovisa. Samtidigt kan man fundera över om detta förslag gäller även de av LO omhuldade företagen i välfärdsektorn jag räknade upp ovan. De företag som han själv representerade i löneförhandligar som metallbas.

Varje förslag till att kontrollera hur privata företag använder sina pengar är lika mycket ett klåfingrigt kontrollbehov av politiker för att behålla en renhet. Därför är det mer rakare att säga att utförandet av välfärdstjänster ska ske i samhällets regi. Även de omhuldade LO sektorerna som samhället idag köper och som inte direkt är knutna till vården, omsorgen och skolan.

Vill vi medborgare ha ett sådant socialistiskt samhälle?

För övrigt anser jag att välfördsföretag är nyttiga. Det ger oss medborgare den valmöjlighet som behövs för att få varje medborgares behov tillfredställda.

Media DN, SvD

onsdag 24 oktober 2012

Var den du är

Var är den kompensatoriska skolan? Någonstans har skolan misslyckats med sitt uppdrag. Om det beror på okunniga hobbypolitiker, dåliga skolledningar eller icke pedagogiska lärare kan man fundera på. En kombination är det. Framför allt är barn av idag inte dummare än tidigare generationer. Med andra ord är det fel på pedagogiken.

De många skrämande berättelserna i länken nedan säger mig att skolan och dess huvudmän inte riktigt förstått sitt uppdrag. Man kör på i gamla ullstrumper. För att lyckas måste skolan fundera över sin tillvaro. Problemet ligger i en pedagogik som inte levererar. Lärandet har tre uppdrag: omsorgen om lärandet, fostran kring lärandet och lärande kunskaper.

Om det är stökigt i klassen och man har problem med undervisandetiden är det varje lärares skyldighet att undersöka varför 10 procent av tiden går upp i rök. Anne-Marie Körling beskriver det bra i sin bok Nu ler Vygotskij. Kontentan av hennes arbete att kartlägga vad det var saken berodde på mynnade ut i att hon redovisade för klassen orsaken och därmed fick ordning på undervisning. För ordningen skapas genom innehåll.

När det gäller det här med kunskapskrav vill jag säga följande. I gruppen The Big 5 på Facebook diskuteras de förmågor elever ska besitta. Vid en fråga om det här med analysförmåga blev svaret från Göran Svanelid, Stockholms Universitet och pappa till The Big 5:
Vi kan inte ha särskilda kunskapskrav för de svagpresterande eleverna. Tillhör de särskolan så finns det andra krav.
Och för betyget E krävs t ex "enkla samband" och det behöver ju inte vara helt omöjligt att uppnå, d.v.s. ett samband mellan två faktorer eller att identifiera någon orsak och någon konsekvens.
Som alltid är det lärarens skicklighet som sätter gränser. Det gäller att vara bra på att konkretisera med bilder, liknelser, metaforer, stödstrukturer och koppla analysen till elevernas egna erfarenheter och förförståelse.
En pedagog borde alltid ställa sig i elevernas skor: Vad skulle jag kunna få problem med att förstå och vilken hjälp skulle jag behöva för att förstå? Här finns det många varianter och då tänker jag inte att enda lösningen är att ordna med mer tid hos en speciallärare.
 

Detta tyder på att det inte är fel på kriterierna för bedömning utan lärare som inte kan sin bedömningskunskap och inte jobbar kompensatoriskt.

För övrigt anser jag att det är pedagogiken som ska ha bakläxa när det inte klara elevers kunskapnivå. Det vittnar Nossebro i Essunga om.

Media SvD
Källa: Körling, Anne-Marie (2011) - Nu ler Vygotskij, Liber

söndag 21 oktober 2012

Betonghäckar och antifeminister

Sprickan i S är bråddjup. Lena Sommerstad har allierat sig med betonghäckarna i LO och därmed upphört att vara feminist. Om Karl-Petter Thorwaldsson tillhör betonghäckarna ska jag låta vara osagt. Han har hamnat i skottgluggen för en matchokultur på Handels, IF Metall och andra mansdominerade förbund. Vad säger det största förbundet Kommunal om vinster i välfärden?

Är det bara män som ska driva företag med vinst i välfärden? Ingen som helst diskussion förs om alla byggföretag som bygger järnvägar och har vinst som första prioritet. Men om kvinnor helt plötsligen har möjlighet att driva ett vårdhem, ett sjukhus eller skola får det inte gå med vinst. Vad är jämställdheten då värd i S och V. Det är bara ett löjens skinner och tomma ord när dessa politiska partier bekänner sig till feminismen.

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Kommer S att spricka på kongressen 2013? Den som lever får se. Men ett Alexanderhugg måste nog göras mellan den fackliga grenen och partiet. Den fackliga grenen är idag en fackförening som inte är representativt för flertalet yrkesverksamma. Industrin och byggandet är idag marignaliserad sysselsättningsmässigt till endast 20 procent av yrkeskåren. Det är inte 1960-tal eller för den delen 1970-tal. LOs legitimitet som en politiks kraft har minskat.

Samtidigt verkar hela arbetarörelsen drömma om fornstora dagar i sina politiska lösningar. Alla förslag jag hittills sätt från LO och S har en klar retrostämpel. En politik som fungerade på slutet av 60-talet och 70-talet. Men den fick tummen ned första gången 1976 av valmanskåren.

S springer åt fel håll för att vara en bärande idégivare hur vi ska lösa framtidens problem. Hur man än ser på ett samhälle är det idag den individualistiska medelklassen som sätter agendan. Kan S och LO inte förhålla sig till detta faktum kommer man att fortsätta att vara en sekt för inbördes beundran.

Media DN

lördag 20 oktober 2012

Jag tror på...

...sommaren, är en strof av Ohlin som sonen Mats sjöng någon gång på slutet av 60-talet. Tror gör visst förskolechefen i Eskilstuna. Inleder riktigt med att påstå att kvalitet kan man inte bara mäta med ett mätetal.

Därefter hänfaller han, likt många i skolväsendet, till ett oproffsigt sätt att hanter mål- och resultatstyrning. De mätetal han och andra pratar om har inte ett dugg att göra med om förskolan är i världsklass eller inte. Mätetalen som beskrivs är bara till för att se hur den dagliga verksamheten fungerar eller inte.

Uppdraget förskolan och andra skolor har är att följa de nationella målen i de skolformsvisa läroplanerna. För förskolans del Lpfö 98. Där hittas vilka mål förskolan ska uppnå för att bli världsledande. Dags att kommunala ledningar, oavsett det är nämnden eller förvaltningen, förstår sitt uppdrag. Läser man Skolinspektionens granskning för 2011 gör man inte det.

Det är först när man mäter resultatet mot målen i Utveckling och lärande, Normer och värden, Barns inflytande, mm som man kan avgör om det är kvalitet i verksamheten.

Media Eskilstuna-Kuriren

Djur i bur

Med stigande avsmak läser jag om Parken Zoo och dess ledning. Inte på grund av att de avlivat några utrotningshotade djur som gjort sitt uppdrag, artens fortlevnad. Utan för att Ekdahl hade falskt visir när han intervjuande en icke rutinerad djurparkschef.

Med ljug kommer den undersökande journalistiken långt!!

Nu är djurparkschefen saga all. Kvar är bara munlädret till VD. Tycks hållas om ryggen av S och V i Eskilstuna. Ett pamp fasons välde som utbildats i en stad där S har haft makten i 90 år. Tråkigt och trist. Skulle det varit kommersiell verksamhet hade VD rykt fortare än kvickt.

Parken Zoo har inte rätt sitt skinn när de låter VD sitta kvar. Han är lika djup förknippad med den kultur som råder i verksamheten.

Utöver det ser man vådan av kommunala aktiebolag med inkompetenta styrelser i form av fritidspolitiker. Här, som i nämnderna i kommun, saknas proffessionalism. Inte under på att dessa verksamheter inte fungerar när paritlinjer ska spela roll.

Nu vet vi ljug från tredje statsmakten kan fälla anställda inte ledningen för bolagen.

Media Eskilstuna-Kuriren

fredag 19 oktober 2012

Digitala lärandet är en lek

Med stigande förvåning funderar jag över hur "gamlingar" som jag och min generation förfasar sig över den digitala utvecklingen. Med någon form av universella påstående var det bättre förr. Vad som verkar glömts bort är att tekniken alltid flyttar fram lärandet och leken.

När miniräknaren kom och ersatte räknestickan. Då före spoddes katastrof i matematiskt kunnande. Så skedde inte. När man gick från miniräknare till datorer skulle kunskapen försvinna. Inte detta heller besannades.

Problemet med diskussion är att det inte är tekniken som är skadlig för människan utan tillämpningen. Datorer eller suftplattor är bara verktyg eller som jag brukar kalla dem intelligens proteser.

Tekniken sätter dock krav på ändrad tillämpning. Införs den digitala världen i verksamheten måste arbetssätten givetvis ändras. Så gäller även skolans arbetssätt. Pedagogiken måste utvecklas på ett sådan sätt att lek och lärande hör ihop.

För övrigt är det digital intåget en likvärdighets fråga. Är det bara barn till föräldrar som förstår nyttan och har råd som ska få förutsättningarna för att klara ett samhälle som är genom digitaliserat?

Media SvD

Har hört det förr

Karl-Petter Thorwaldsson tar upp fem viktiga punkter för att mota "Olle i grind" när det gäller arbetslösheten. Alla punkter kan ses som ett underlag för att skapa en bättre fungerande arbetsmarknad. Problemet uppstår när lösningarna ges.

Åter har LO och S en stor förmåga att hänfalla åt gårdagens lösningar på framtidens problem. Det är inte mer av hur det var förr som är svaret på frågan om hur man minskar arbetslösheten.

Ta exemplet med grundläggande utbildning för arbetslösa. Jätteviktigt, men är det inte dags att inse att hela skolan har hamnat i omsorgsträsket. Rätt omgående borde den flyttas till treenigheten utbildning-arbetsmarknad-utveckling. Allt välstånd bygger på att kunskaper matchas mot en arbetsmarknad. Det är inte omsorg barn och elever i första hand behöver utan ett lärande som gör dem till individer som tar ansvar för eget livslångt lärande. Kunskaper ska vara lustbetonade. Skapa nyfikenheten över vad finns bakom nästa kunskapshörn. Dessutom är kunskaper idag en färskvara som innebär att det du lärt i skolan blir snabbt rykande inaktuella.

Ett annat exempel från debattinlägget: arbetsplatsförlagt lärande. Är det staten som ska blandas in som aktör i detta. Trodde det var en fråga för arbetsmarknadens parter. Här har arbetsgivarparten syndat under många år. Det samhällsansvar man hade tycks bytts ut till kortsiktig ekonomism. En -ism som lätt till kortsiktigt tänkande och ger problem nu när pensionsavgångarna står för dörren.

Det måste alltid finnas en balans mellan att fostra nya generationer med kunskaper och kompetens. Det är de som ska bära de välfärden. Samtidigt är det en vällovlig dynamik när unga möter gamla. I den ytan uppstår ny kompetens som är mer hållbar.

För övrigt anser jag arbetslöshetens minskning som avgörande för välståndsbyggandet. Men minskningen görs inte utifrån gårdagens lösningar i en global konkurrensmiljö.

Media SvD

söndag 14 oktober 2012

Hack i kurvan

Ekonomi i gugning. Jobb försvinner. Är det fel på industrin eller är det något större vi ser? Troligen är den skuldkris vi är inne i, kombinerat med global knivskarp konkurrens, orsaken till problemen. Det vi ser är något som händer med 60 - 80 års mellanrum i ekonomin. Ett hack i tillväxtkurvan.

10000-kronorsfrågan är ska man spara eller slösa. Spara kanske är melodin för hushåll, men inte för stater. Tydligast blir det när man skådar krisen för euron. Med så olika förutsättningar för varje medlemsland i eurosamarbetet borde spelreglerna se annorlunda ut. Är det nödvändigt med en ekonomi i balans? Nja, centralbankerna har ju den unika rättigheten att spä på skulden genom att utge mer pengar.

Men framför allt verkar historielösheten finnas i de beslutande församlingarna. Vad hände i de bakomliggande kriserna på 1870-talet och 1930-talet. Vilka misstag gjordes. Vilka ska vi inte göra om. Men det verkar som vi inte lärt något utan varje generation ska göra om samma misstag som tidigare generationer.

Samtidigt kan man fundera över de mediciner som skriva ut i Sverige idag. Är det infrastruktur, forskning och andra stimulansåtgärder som ska till. Ett är säkert det löser inte arbetslöshets frågan hur mycket nu än regeringen säger det. Infrastrukturprojekt är högt mekaniserade och kräver idag ingen större handkraft. Forskning skapar bara sysselsättning för en liten akademiker skara.

Vad som behövs från politiskt håll är att skapa en infrastruktur som gör det möjligt att få framväxten av innovationer till riktiga företag. Det är endast genom tillkomsten av verksamheter som idag inte finns som välståndet kan öka. När får vi se framtidens HM, IKEA eller TetraPak?

För övrigt anser jag att man ska dra lärdom av historien för att lösa dagens problem.

Media SvD, DN

fredag 12 oktober 2012

Tron på högre betyg

I ett utspel gör sig KD till tolk för att statusen på läraryrket skulle öka om man satte högre krav på studenter till lärarlinjen. På något konstigt sätt tror politiker att det finns ett samband mellan höga betyg och förmåga att lyckas i sitt yrke. Det sambandet finns inte.

Dessutom kan man fråga sig varför betyget B i svenska skulle ge en bättre matematiklärare. Det vore bättre att man skapade lämplighetsprov för lärarutbildningen. Det är faktiskt förmåga att stå på scen och förmedla ett budskap som avgör framgången i yrket. Läraryrket och skådespelaryrket har många gemensamma beröringspunkter.

Båda har en scen. Båda har ett manus. Båda har ett budskap att berätta. Framgången avgörs hur skickligt budskapet berör och involverar publiken. Kanske det vore på sin plats att införa lite scenskola för blivande lärare. Det är inte bara ämnesdjup som avgör framgången som lärare.

Media SvD

torsdag 11 oktober 2012

Ofrihetens återkomst

Socialdemokratin verkar krampaktigt ägna sig åt retropolitik. Senast i raden är SSU. Dess ordförande och förbundssekreterare kan knappast kallas radikala. De står snarare för en djupt rotad konservatism. En konservatism som innebär ökad politikermakt.

Förslag de framför i SvD om begränsning av vinster i välfärden är rakt kontraproduktiva. Drömmen om den starka staten har åter vakna till liv. S kan tydligen inte kasta av sig oket efter sitt samhällsbygge som givit en ineffektiv och stelbent offentlig sektor.

De reformer som genomförts under Alliansregering, mot ökad valfrihet, vill man förflytta till kommunpolitiker. Gudarnas skymning. Välfärd ska inte sättas i händerna på inkompetenta hobbypolitiker. Det är verkligen att skapa ofrihet.

Samtidigt är man fast i omsorgsträsket när man tänker skola. Där borde man lyssna på LOs ordförande. Skolan ska återkopplas till arbetsmarknaden. Treenigheten utbildning-arbetsmarknad-utveckling ska gälla för välståndet. Det var så vi byggde den en gång i världen. Men bildningsidealet i S är sedan länge bort. Man vandra i omsorgsträsket.

Dessutom vore det djupt olyckligt om kommunerna skulle få vetorätt i etableringar av välfärdsutförare. Då får vi ett nytt kommunalt planmonopol. Räcker att det finns på fastighetsområdet. Dagens ordning är nog mer begåvad när det gäller tillstånd att bedriva privata skolor. Där är det staten via sin myndighet Skolinspektionen som ger tillstånd att bedriva skolverksamhet.

Debattörerna skriver om friheten.
Människors behov av trygghet, frihet och oberoende måste vara utgångspunkten för framtida reformer. Kortsiktiga vinstintressen och ett växande marknadstänkande leder till en försämrad välfärd. Därför måste tydligare spelregler gälla och politiken, snarare än marknaden, leda utvecklingen.

Intressant att man dra likhetstecken mellan politiken och friheten. Vi behöver inga överrockar i form av politiker, professionell eller hobbyvarianten. Politikens uppgift är att skapa ramverken i form av lagar och förordningar för hur välfärdssystem ska ge bästa nytta. Däremot är varje individ myndig att själv välja utförare. Kollektivets tidevarv är för länge sedan borta.

Media SvD

söndag 7 oktober 2012

Marilyn

Alla mäns våta dröm - Marilyn. En strålande och storartad underhållning är filmen: My week with Marilyn. En sminkad berättelse om en filminspelning mellan Sir Lawrence Oliver och Marilyn Monroe.

Här lyser naturbegåvning igenom. Här porträteras även osäkerheten av att vara en bluff. Oerhört skickligt spelat av Michelle Williams. Filmen ger en ny inblick i en olycklig själ som är alla mäns våta dröm.

The Flowers of War

Nanjing 1937, den kinesiska huvudstaden, intogs av japanska styrkor på ett fruktansvärt brutalt sätt. Döden var närvarande och grym. Ofattbara 200 000 till 300 000 kineser dödades. Närmare 20 000 kinesiska kvinnor våltogs. Skrämmande siffror. Och möjligen en förklaring till konflikten mellan Kina och Japan än idag.

DVD är värd att se. Vacker och rörande historia om kärlek och uppoffringar mitt i allt elände som krigets brutalitet beskriver. Jag satt klistrad framför TVn och såg. Gick inte att släppa filmen trots många brutala scener. Jag kan bara säga en sak: Se den och bli en erfarenhet rikare.

tisdag 2 oktober 2012

Politikens talibaner

Men förundran läser man analysen över att politiken är korrumperad. Suhonen och kretsen kring Tiden har ytterligare en gång levererat en syn som passar en sekt väldigt väl. Diskussionen om S samröre med storfinansen låter som tongångarna från 70-talet.

Allt som verkar hända i S är av retrokaraktär. Antingen är det 68-retro eller så är det folkhemsretro. Dock är ett klart att sekten kring Tiden är tongivande för vänsterflygeln i S som nu laddar upp inför S-kongressen 2013. Kommer partitoppen med Stefan Löfven att överleva eller är det Juholt-falangen som kommer segrande ur striden.

Den som lever får se. Ett är säkert att S öde kommer att beseglas då. Antingen är partitoppen kvar men för ett mindre S. Partisprängningen verkar vara ofrånkomlig när man lyssnar in tongångarna hos sekten kring Tiden och dess anhängare på vänsterkanten.

De förra toppolitiker inom S beskylls för att S alltid gått i armkrok med kapitalet. Att man valt att medverka hos kapitalet är en ny företeelse. Dock ser vi en ny ingrediens till hos S. Man går i armkrok med adeln för att bevarande det feodala systemet med fidekommiss.

Den som lever får se. Men S har problem. Suhonen & Co kan under tiden öva sig på Ebba Grön låt.


Media DN