Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 25 oktober 2017

Sanning och konsekvens

Vad är sanning och konsekvens i den nödvändiga debatten om sexuella trakasserier. Två intressanta debattinlägg har gjorts i ämnet. Den ena fokuserar en sanningskommission, den andra om mansrollen. Båda har anstrykningar på strukturella och politiska förhållanden. Min fundering är om strukturer och politik kan ändra människors beteenden och attityder.
När vi pratar mansroll är väl sinnebilden den store och stark. Män tävlar om att vara både beskyddare och styrande över tillvaron. Det kommer sig bäst i uttryck i klansamhällen. Sådana finns det gått om i världens olika samhällen. Sverige har sedan drygt femtio år skapat ett samhälle där kontraktet skrivits mellan staten och individen. På detta sätt har familjen eller klanen som social konstruktion försvunnit och mansrollen ändras. Från att vara familjens överhuvud till att vara något annat. I den transformationen har inte en ny roll för manen diskuterats lika flitigt som kvinnorollen.
I det nya sceneriet har kvinnas frigörelse, från sin tidigare roll som hemmets regering till en självständig individ, diskuterats mera ingående. Rollerna har tydligt ändrats på det planet. Jag tar inte upp detta mer än fokuset på det som diskuteras i debattinlägget från tio kulturkvinnor om en sanningskommission om sexövergreppen. De skriver:
Det patriarkala samhällssystemet lär oss att våra kroppar inte är våra. Det lär oss också i förlängningen att hata oss själva – och varandra. En kvinna som berättar om sexuella övergrepp bryter mot en tyst överenskommelse och har inte kunnat räkna med stöd, ens från andra kvinnor.
Jag funderar på det här med patriarkala strukturer. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen, i den sanning jag har runt mig som man i majoritetssamhället. Däremot känner jag igen detta när jag närmar mig de kulturer som invandrat till Sverige, som tagit med sig de patriarkala klanstrukturerna till det nya hemlandet. Här har majoritetssamhället misslyckats att slå sönder dessa strukturer med de effekter som vi ser idag. Hårt hållna flickor och pojkar som tillåts göra vad de vill utan att följa de normer vi säger oss värna i Sverige.

Utöver det ska jag inte förneka att det finns svinaktigt och unket beteende hos män i majoritetssamhället. Det märks i de avslöjanden som gjorts under #metoo kampanjen. Frågan är bara, är en sanningskommission lösningen på problemet? De skriver:
Det är självklart vår förhoppning att rättssystemet ska agera och mobilisera i spåren efter #metoo och att de grova brott som uppdagats under kampanjen ska leda till anmälningar, rättegång och straff. Men i de fall där det finns en gråzon, eller där offret av ­andra skäl inte vill genomgå en rättegång, ska en sanningskommission vara ett alternativ.
Sexualbrott är svårbevisade och ofta står ord mot ord. Här är det viktigt att rättsväsendet får in bevisningen när den är färsk. I Veckans Brott tog hovrättspresidenten för Svea hovrätt, Fredrik Wärsell, upp just vikten av filmade förhör med brottsoffret direkt efter genomfört brott som ett bevisunderlag. Det är ett sätt att kanske lyckas med den kriminella delen. Däremot är det nog rätt naivt att tro att det långt efter går att driva rättsprocesser. Allt handlar om färskvara i dessa fall. Däremot är det nog som Leif GW Persson säger nödvändigt att arbeta med mäns beteenden. Då är en sanningskommission troligen bara en tribunal som ger liten praktisk effekt.

Hur ska man ändra mansrollen? Nils Pettersson och Torsten Tullberg går på DN Debatt i klinch med frågan. De skriver:
Men den feministiska politiken behöver kompletteras med åtgärder för männen. Det genomförs visserligen aktiviteter för att minska mäns våld mot kvinnor men mer behöver göras och attityder samt beteenden behöver förändras. Myndigheterna har hitintills inte fått tydliga uppdrag att försöka förändra den sammansatta mansrollen. I de yngre generationerna utvecklar nu männen i det tysta, själva sin mansroll. Det sker naturligtvis i nära samarbete med kvinnorna.
De ger fem förslag på inriktningar för att ändra mansrollen:
  1. Ändra normen av vad som konstituerar en modern man.
  2. Fler män behöver lära sig tala om mjuka frågor.
  3. Män behöver lägga om till en hälsosam livsstil.  
  4. Fler män bör aktivt ta avstånd mot mäns våld mot kvinnor.  
  5. Fler män bör ta ut fler föräldradagar.
Min fundering är, är det ens möjligt att på politisk väg skapa en ny mansroll. För mig är dessa punkter individberoende. Det hjälper föga med att på politisk väg, från staten, att ändra beteende och attityder. Det är i mångt en relationsorienterad fråga. Hur ser gruppen män på sin roll i ett jämlikt samhälle där kvinnor och män har samma förutsättningar utan att rida på maktambitioner och traditioner. Hur tolkar män och kvinnor signal runt sexualiteten? Att ständigt utmana sin bekvämlighetszoner, där ett målmedvetet övande på att se vad som är rätt och fel i det sätt man övar sig för sin nya roll. Om det inte går på den inslagna vägen, vilken ny väg ska jag ta som individ för att lyckas målmedvetet nå min nya mansroll. Politiken kan bara skapa infrastrukturen inte rollen i sig, det är bara individen som klarar att ändra sina beteende.

Media SvD, DN           
 

måndag 23 oktober 2017

#metoo - En bekännelseväckelse

#metoo - har drag av en bekännelseväckelse. Under tidigt 1950-tal fanns en företeelse inom Pingströrelsen som gick ut på att bekänna sina "synder" mot Gud och församlingen. Det tog sig uttryck i att man offentligt deklarerade sina "synder" som gärningsman. #metoo mötet under söndagen den 22 oktober 2017 har drag av detta.
På plattan i centrala Stockholm och några andra ställen i landet ordnades "väckelsemöten" eller som det numera heter manifestationer mot sexuella trakasserier av kvinnor från män. Det omvända bekännelsen, i förhållande till den på femtiotalet, är att de som drabbades var de som bekände, inte förövarna som gjorde övergreppet. Om de som slöt upp på dessa manifestationer tillhör medelklassen eller det mediala Sverige ska jag låta vara osagt. Men undrar hur det är för de kvinnor som lever under just svåra förhållanden med trakasserier och våldtäkter. Syns de och har de möjligheter att synas i gammelmedia?

Ingen ska tro att jag accepterar det svinaktiga beteendet som somlig män gör, både infödda svenskar som invandrade. Kulturen i olika samhällssektorer har grava inslag av detta. Att då som ministern för jämställdhet och andra feminister skrika på mer lagar är kontraproduktivt. Vi har lagar så det räcker. Det är efterlevnaden av dem som är avgörande. Där håller jag fullt med Anne Ramberg.

Det finns minst tre lagar redan som reglerar detta med sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. Sexuallagstiftningen, Diskrimineringslagen och Arbetsmiljölagen. Problemet är tillämpningen. Varför har inte arbetsgivare handlingsplaner kring arbetsmiljön som inkluderar förhållningssätt på arbetsplatsen när det gäller detta.

Så det finns mycket arbete att ta i för att verkligen skapa ändrade attityder. "Väckelserörelser" som det som #metto skapat har historiskt alltid ebbat ut när den trista vardagen inträder. Därför är ett långsiktigt arbete om beteende och uppträdande i vardagen avgörande hos arbetsgivare, föreningsliv och andra sociala sammanhang.

Media SvD1, SvD2          

torsdag 19 oktober 2017

Stora skillnader i skolkostnaden

Svensk skola har stora skillnader i kostnader när det gäller totalkostnader och undervisningskostnader mellan kommuner. Sverige satsar 5,5 procent på skolan i förhållande till BNP 2016. Total fördelar sig kostnaderna mellan de olika skolformerna enligt figuren nedan.
Inte oväntat är grundskolan den största kostnaden i svensk skola. Utifrån det kan man göra olika analyser vad den kostar. Börjar vi med att studera totalkostnaden för grundskolan kostar den 106 700 sek per elev. Ställs den i relation till BNP motsvarar kostnaderna 2,4 procent av BNP.
Skolverket har gjort en jämförelse på totalkostnaden över tid. Ser man figuren är det en kraftig ökning av totalkostnaden från 2011 och framåt. Även kostnader för lärare har ökat. Ser vi på kostnadsfördelningen är den som enligt figuren nedan.
Gör jag olika jämförelser är det intressant att se olika kostnadsslag. Tre sådana är intressanta. Den första är undervisningens kostnad. Skillnaden mellan kommunal och fristående skolors undervisningskostnader är endast ringa 0,9 procentenheter. Tittar vi på den andra kostnadsslaget, lokal- och inventariekostnaden, har de fristående skolor högre kostnad. Skillnaden är 2,7 procentenheter i nackdel för fristående skolor. Slutligen den tredje kostnadsslaget, övriga, har de kommunala skolorna en kostnadsnackdel på hela 4,8 procentenheter. I den kostnaden döljer sig sådant som SYV, administration och kompetensutveckling.

Intressant att notera i skoldebatten är debattörers fokusering på att skattemedel ska gå till undervisningen. Speciellt i fokus på debatten om vinstjakten. Här måste det vara ett tankefel som debattörerna gör. Oavsett driftsformen står undervisningen för i snitt 54 procent av kostnaden. Om skattemedel ska användas för undervisning är det något form av tankefel. Man kan undra om det är utbildning debattörerna menar, alltså totalkostnaden för verksamheten. Diskuteras då vad som möjligen blir en vinstjakt är det de 4,8 procentenheter lägre övriga kostnader fristående skolor har.

Tittar jag vidare på hur skolkostnaden ser ut på kommunnivå kan följande intressanta jämförelse göras. Den kommun som har högst undervisningskostnad är Sorsele med 97 600 sek per elev. Totalkostnaden för Sorsele är 151 700 sek per elev. Undervisningskostnaden är hela 64 procent av totalen. Detta ska jämföras med den kommun som har lägst undervisningskostnad, Bollnäs, på 45 400 sek per elev. Totalkostnaden för skolan i Bollnäs är 108 300 sek per elev. Det gör att endast 42 procent i undervisningskostnad av totalen. Skillnaden i procentenheter mellan Sorsele och Bollnäs är 22 enheter. Alltså är spridningen stor på undervisningskostnaderna i de olika kommunerna.

Tittar på de fyra storstäderna i Sverige ligger deras undervisningskostnad i mitten av spannet runt 55 procent. Tittar vi på totalkostnaderna satsar Göteborg mest per elev 122 800 sek. Minst Uppsala med 95 700 sek per elev. Däremellan ligger Stockholm på 121 500 sek per elev och Malmö på 108 000 sek per elev.

Skolverkets kostnadsjämförelse ger ingen entydig bild om varken storleken på effekten av undervisningen. Bara att det är ett stort spann i satsningarna på kärnverksamheten i skolan. Samtidig kan man notera att den kommunala skolan verkar ha en överbyggnad man kan fundera kring. Ger denna överbyggnad den effekt som debatten handlar om, ökat kunskapsresultat. Tittar vi på kunskapsresultatet i svensk skolan och i alla ämnen är det endast 74 procent av eleverna som går ur årskurs 9 som har fullständiga kunskaper. Effekten i satsade resurser ger inte den effekt som eftersträvas. Frågan är då om detta faktum innebär att mer pengar till skolan är den rätta vägen att gå för att höja resultaten? Jag är tveksam, eftersom mer pengar är som att hälla mer bensin på en redan brinnande brasa. Det skolan behöver är upprustning av sättet att organisera det inre arbetet på, med fokus på att ge alla elever kunskaper för att klara ett vuxenliv.

För övrigt anser jag att lärare är den resurs om ska användas på bäst sätt med varje elevs kunskapsutveckling i centrum för det dagliga undervisandet.

Källa:
Kostnader för skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 2016, Dnr:2017:1306, Skolverket
Blogginlägg Pluraword:
Sjunkande resultat i grundskolan  



fredag 13 oktober 2017

Beklämmande okunskap

Beklämmande okunskap noteras bland de som förfäktar att vinstjakten ska begränsas. Senast i raden är Anders Skans, V gruppledare i Malmö kommunfullmäktige. På fullt allvar tror han att det är vinstuttagen som begränsas med Reepalu utredning Ordning och reda i välfärden. Han likväl som landets statsminister Stefan Löfven visar sin okunskap om ekonomi. Löfven, visade även senast i partiledardebatten om landets ekonomi sin okunskap. Han noterade att ha kunde läsa innantill. Gott, men därifrån till att förstå vad som står är en annan sak. Lika mycket oroar hans uttalande när han intervjuades i SVT nyhetsmorgon för ett tag sedan om vinster i välfärden. Då hävdade han samma sak som Anders Skans.
Det Reepalu föreslår är ett vinsttak på det operativa kapitalet. Det har inget att göra med utdelning till aktieägare.
Om just detta beräkningssätt har jag beskrivit i blogginlägget Nolla Välfärdsutredning (se länk nedan). Ett tjänsteföretag, dit välfärdsföretagen hör, har litet eller inget operativ kapital. Därför är det i praktiken ett vinstförbud som utredningen föreslår. Därtill verkar utredningen föreslå dubbla tillstånd för fristående skolor. Inte bara Skolinspektionen ska ge tillstånd. De som redan har tillstånd ska tydligen söka nytt tillstånd hos någon annan.
Mycket kan man säga om förslaget. Det är i varje fall en effektiv broms av vinstjakten, Reepalu har givit Jonas Sjöstedt en julklapp att förstaliga alla välfärdsföretag. Frågan är, hur kommer kommunerna att klar att ta över alla elever som står utan utbildningsplatser om förslaget blir verklighet. Samtidigt kan man undra hur detta förslag rimmar med minskad arbetslöshet? Hur stor är sannolikheten för att de lärare som är anställda i fristående skolor vill återgå till den kommunala skolan? Samma gäller för den personal som jobbar inom vård och omsorg.

Är Skans beredd att ta emot alla elever som behöver en plats i Malmös kommunala skolor när de fristående skolorna läggs ned?

Man undrar hur detta kan få styra utredningar när uppenbarligen ideologin får gå före faktisk kunskap. Är detta ett tecken på det bildningsförakt som verkar florera hos många. Det mera symtomatiska är också följande uttalande av Anders Skans:
Vi behöver en skola där alla skattemedel går till undervisning för att göra alla skolor bra.
Om det gäller kan han börja med se över skattemedlen som går till kommunernas verksamhet och kostnaden för undervisningen. De kommunala skolorna använder endast 53 procent i snitt till undervisning (se länken för Skolan kostar). Innan detta är åtgärdat vore det klädsamt för vinstjaktens dögrävare tvättade sitt eget byke. 

Media Sydsvenskan1, Sydsvenskan2
Källa: Ordning och reda i välfärden SOU 2016:78
Blogginlägg Pluraword
Nollad Välfärdsutredning
Skolan kostar

onsdag 11 oktober 2017

Starta elitskolor i utsatta områden

Susanne Nyström går idag i en krönika, på ekuriren.se med rubriken ovan, in på tanken att starta elitskolor i utanförskapsområden. Hon gör det utifrån tre områden i Eskilstuna samt Michaela Community School i London.
Ett av områden som nämns är Lagersberg. Här finns Lagersbergsskolan, bilden ovan. Kanske tanken vore att utnyttja regeringens jämlikhetsmiljarder och skapa en elitskola i Lagersberg. Frågan är bara vågar kommunen släppa in en självständig rektor med lärare som kan skapa en skolan som ser till att sätta krav på kunskapsresultat och behörighet för elever till gymnasieskolan.

Susanne Nyström skriver om Michaela Commynity School på följande vis:
När larmet inte fick önskad effekt tog Katharine Birbalsingh saken i egna händer och grundade sin traditionella skola, där alla elever hålls ansvariga för sitt uppförande, samt drillas i traditionella ämnen, som historia och fysik, och i andra färdigheter, som många medelklassbarn lär sig hemma. Därför sitter lärare och elever varje dag gemensamt ner och äter så kallad familjelunch. Där leder lärarna ett samtal om ett utvalt ämne, så att eleverna får öva sig i att konversera med vuxna, samtidigt som de breddar sitt kulturella kapital och tränar bordsskick.
Inte nog med att man drillar eleverna i de traditionella ämnen har man "pedagogiska luncher" med lärare och elever i så kallade familjeluncher. En intressant tanke som jag vet tillämpas i vissa fristående skolor. En mig närstående skola, Beta School i Spånga, tillämpar detta. Dessutom är eleven i högsätet för lärandet i den skolan. Genom åren har det visat sig att satsningen i den skolan, som har uteslutande elever från utsatta områden i nordvästra Stockholm, bär frukt. Behörigheten på de elever som gått ut skolan ligger högt med nästa 100 procents behörighet för elever till gymnasieskolornas olika nationella program.

Andra fristående skolor som kan nämnas är Kringlaskolan i Södertälje. De har haft Japanska forskar på besök för att studerar hur de gör med barn i behov. Mer kan läsas i länken nedan, Åter dessa Japaner.

Läser man regeringens promemoria Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan kan man läsa följande:
Det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling ska fördelas så att resurserna viktas med hänsyn till socioekonomiska faktorer såsom vårdnadshavarnas utbildningsnivå och inkomst, om familjen uppbär försörjningsstöd, nyanlända och bostadsområdets socioekonomiska status. Resurstillskottet kan exempelvis användas till mindre klasser, högre lärartäthet, högre lärarlöner, utökad tid för lärarnas kompetensutveckling och till höjda löner, ökad personaltäthet eller kompetensutveckling inom elevhälsan. 
En godispåse med åtgärder med andra ord från regeringens sida. Frågan är bara blir det en avsedd effekt på likvärdighet, kunskapsresultat och elevhälsa. Resurser är bra, men det är knappast staten eller ens huvudmännen som ska styra vilka saker som ger resultat. Varje skola är unik i sitt sätt vad gäller elevunderlag som sättet att undervisa på. Det är alltid två saker som styr resultatet av undervisningen: innehållet och relationen. Med andra ord vad undervisar lärare i ett ämne och med vilken pedagogik samt hur är ledarskapet i klassrummet och relationen till eleven. Utan detta fundament finns ingen undervisning värd namnet.

För övrigt hjälper inte investeringar i skolan om de inte ges den frihet som varje enskild skola lever under. Därför är exemplet från svenska skolor som lyckats och den engelska skolan Michaela Commynity School värdefulla för att öka både likvärdigheten och kunskapsresultatet för elever får möjligheten till klassresan.

Media Eskilstuna-Kuriren

Källor:
Promemoria 2017-09-14, Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan, Utbildningsdepartementet
Blogginlägg
Åter dessa Japaner    



söndag 8 oktober 2017

Mordbrännaren

En höstnatt bryter en våldsam brand ut bland husvagnarna på Singö camping. I lägret bor en grupp romer. Det här är inramningen till en rafflande berättelse. Berättelsen är en uppföljare av Singöspionen av Anders Gustafson och Johan Kant.
I Singöspionen får vi möta deckarvärdens nya drottning den 62-åriga Solbritt Andersson. Hon och mannen Rune har skaffat sig ett sommarhus på Singö, för att njuta ålderns höst. Men det visar sig att hennes nyfikenhet drar in henne i de mörka skrymslen som den gamla militärbasen gömmer. Här träffar hon sin blivande kollega Lena Karlsson på Norrtälje. När Solbritt gör debut i Mordbrännarna är hon utlånad till Norrtäljepolisen från Stockholm.

Med mordbranden på Singö camping sätts ett kartläggningsarbete igång. Vi kommer att få möta ondskan i kretsar som utåt ser respektabla ut. Bakom den fina fasaden döljer sig rasism, främlingsfientlighet och soldatheder. Ett antal ex-militärer är hjärnorna bakom allt som händer i idyllen.

Boken är en bra skildring, i ljuset av det som händer i de delar av samhället, som kännetecknas av ord som nazism, främlingsfientlighet och den vita ariska rasens förträfflighet. Och hur långt vissa kan gå i sitt handlande för att uppnå sina syften. En berättelse värd att läsas.

Om författarduon kan sägas att Anders Gustafson är bokförläggare i Stockholm och Johan Kant är rektor i Haninge.  
  

onsdag 4 oktober 2017

Sjunkande resultat i grundskolan

Skolverket har presenterat slutbetygen för läsåret 2016/17. Knappt var femte elev saknar behörighet till gymnasieskolan. Uppdelat på flickor är det var sjunde som saknar behörighet. För pojkar är det var femte elev. Ser vi på andelen elever med godkända betyg i alla ämnen är fördelningen som i figuren nedan.
Noteras bör att på totalen har ligger betyg i alla ämne stilla. Samma gäller för elever som saknar betyg i ett ämne. Däremot har andelen elever med två eller fler ämne med saknade betyg ökat 2 procentenheter. Skillnaden mellan pojkar och flickor är att pojkar ökar och flickor minskar när det gäller antalet elever som har godkänt i alla ämnen. När det gäller elever med två eller fler ämnen som saknar betyg ligger flickor stilla medan pojkar ökar.

När det sedan gäller betygsfördelning finns det både ris och ros. Åter ligger matematik och svenska som andra språk sämst till.
Tittar man på resultatet är det intressant att noter att antalet med betyg F i SVA har minska med 3 procentenheter i förhållandet till förra året. För matematik är det däremot en ökning med 3 procentenheter för betyget F i förhållande till 2016. Åter ligger Engelskan som topp nummer ett när det gäller betyget A. Någon förändring mellan 2016 och 2017 har inte skett. Som god två, för betyg A, återfinns Idrott och hälsa. Därefter följer Hemkunskap och Musik.
När vi kommer till meritvärden har de minskat från 2016 med 0,6 meritpoäng på totalen till 215,7 meritpoäng. Tittar vi på flickor har de minskat minst med 0,3 meritpoäng till 231,9 meritpoäng och pojkar mest med 0,6 meritpoäng till 201,3 meritpoäng. Studeras meritpoängen i förhållande till antal ämnen blir det som följer, för 16 ämnen har den sjunkit 5,5 meritpoäng till 215,7 och 17 ämnen med 4,8 meritpoäng till 224,4.

Skolverket rapport håller sig mycket vid den sociala bakgrunden eleverna kommer ifrån. Noterbart är att antal pojkar 2017 är större än antalet flickor.
Notera att gruppen okänd bakgrund har minskat från 2016. Däremot har gruppen nyinvandrade individer åk 6-9 ökat. Tittar vi på bilden för pojkar och flickor illustreras den av följande diagram:
Diagrammet visar att pojkar är den grupp som har mest okänd bakgrund än flickor. Dock har gruppen pojkar okänd bakgrund minskat i förhållande till 2016.  Ser man på gruppen pojkar är tillskottet i förhållande till flickor beroende på nyanlända.
Ser vi till vårdnadshavarnas utbildningsbakgrund har de svenskfödda eleverna vårdnadshavare störst andel lång eftergymnasial utbildning. Det har över åren ökat. Tittar vi på gruppen invandrade före skolstart är bilden att det är högre andel okänd bakgrund än gruppen invandrad efter skolstart. Samtidigt är andelen med högre utbildning lägre i gruppen invandrade efter skolstarten än för de som invandrat före skolstarten. De socioekonomiska skillnaderna ligger i gruppen invandrade i förhållande de som är födda i Sverige när skolresultat analyseras i relation till kunskapsresultat.

Skolverket rapport är intressant i ljuset av PISA 2015. Där visades ett trendbrott i kunskaper för matematik, naturvetenskap och läsförståelse. I denna rapport har vi en annan bild. Vad den beror på kan man fundera över. Jag väljer att notera skillnaden utan slutsatser varför det skiljer i resultat. Noterar bara att skolan har lång väg att vandra för att öka kunskapsresultaten.

Källa:
Slutbetyg i grundskolan, våren 2017. Dnr: 2017:01232, Skolverket