Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 30 juli 2015

Stormens öga

En veritabel storm har brutit ut sedan gårdagens debattinlägg på DN Debatt om nyanländas påverkan av det svenska skolresultatet. Gabriel Heller Sahlberg drar sina slutsatser även om han blandar begrepp om elevinflytandet som faktor för försämringen. Om det skrev jag igår.
Några förväntade inlägg dyker upp i debatten. LR sin vana trogen ropar på en förstatligad skola för att lyckas med "nationellt likvärdig skola". Vad man menar med nationell likvärdighet kan man undra. I skollagens 1 kap 9 § definieras vad en likvärdig skola är:
Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.
Likvärdigheten har av lagstiftarna tolkats som att skolorna ska se till att de nationellt fastställda målen nås. Det är inte liktydigt med att det blir bättre om staten skulle ta över skolan utan åter HUR lyckas huvudmän, rektorer och lärare i sin tillämpning av skollag och läroplanens mål och riktlinjer. En sak som det möjligen finns en point i är hur finansieringen av skolan ska gå till.

Rickard Wall (SD) kommer med den gamla auktoritära lärarsynen. Mycket präglad av den läroverkslärarkultur som funnits och finns bland en del ämneslärare. Jag kör mitt race och eleven ska sitta stilla i bänken å hålla tyst. Det gick nog i den gamla läroverksskolan där agnarna sållats från vetet. Den sorteringsskola som fanns under den era vi hade folkskola, realskola och läroverk. Idag är det en ytterst förlegad syn. Däremot kan det vara av vikt att inse att dagens förordningar i skolväsendet föreskriver strukturerade lärarledd undervisning. Det innebär inte katederundervisning av gammalt läroverkssnitt.

På ledarsidan i DN tar man också upp rapporten från IFN (Institutet för Näringslivsforskning). DN skriver klokt:
Men samtidigt som den växande gruppen nyanländas utmaningar måste lyftas och tas på allvar, får de inte skymma sikten för det viktiga faktum att de enbart utgör en del av förklaringen. Den absolut största delen av resultatförsämringen, 70 procent, återstår att förklara.
Om jag skulle drista mig till en möjlig förklaring är det bristande ledarskap både för utbildningen som i klassrummet. Därtill systemfelet att nyanlända sätt in i skolan beroende på vilken ålder de har snarare än vilken bakgrund de har. Är nyanlända analfabeter är det knappas så att en 15 ska börja i år 9. Dessutom är modersmålsundervisning i kombo med svenska som andra språk ett måste för att brygga över gapen. Widar Andersson skriver följande:
Utan därför att undervisningen i svenska skolor så gott som alltid bedrivs på svenska vilket är ett språk som en växande andel av skoleleverna inte behärskar.
Tackar för att elever halkar efter och dra ned resultatet. På den tiden hemspråksundervisning bedrevs i skolorna lyckades eleverna bättre att integreras i det svenska samhället. Ytterligare en faktor som kan försvåra är det svenska kulturarvet som lärs in från barnsben.  "Nya" svenska ungdomar har inte en relation till det de läser i texter som underförstått kräver kulturell förståelse.

Det viktiga är att rätta till systemfel i tillämpningen. De styrdokument som kom till för fem år sedan är inte hämskon utan tillämpningen. Låt Widars slutord i Folkbladets ledare bliv ett upprop till handling:
Nu behövs en skola som utan skygglappar ser mig som jag är. Nu behövs en skola för dig.

Media Folkbladet, DN Debatt1, DN Debatt2, DN Ledare

Blogginlägg Pluraword
Begreppsförvirring om elevinflytande
Inte utan mitt modersmål    

onsdag 29 juli 2015

Begreppsförvirring om elevinflytande

Begreppsförvirringen verkar vara stor när vi pratar elevinflytande och sättet att driva utbildningen i Sverige. Låt oss slå fast att dagens skolan är målstyrd. Resultaten ska speglas av vilka mål man satt upp.
Då är det viktigt hur man analyser resultaten. Har man inga må att mäta resultatet mot vet man inte varifrån man startat. PISA mätningar har en given ram och givet resultat. Om man nu kan få fram skillnaden mellan "invanda" och "nya" svenska ungdomar är det bra. Men skyll då inte på elevinflytandet som en faktor. En undermålig analys.

Om forskarna skulle lära sig skillnaden på dåtid och nutid. De styrdokument vi har i dag skiljer på begreppen. I skollagen (2010:800) definieras skillnaden mellan utbildning och undervisning. Utbildning definieras enligt skollagen 1 kap 3 § som:
den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål.
I samma paragraf definieras undervisningen:
sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.
När då forskarna ger sig in och prata om elevinflytande och knyter det till utbildningen är det lika med hur skolans verksamhet ska se ut. Inte i vilken mån elever ska påverka undervisningens innehåll. Om man dessutom läser t ex läroplanen Lgr11 kap 2.3 Elevers ansvar och inflytande finns det inget elevmål som är destinerat till undervisningen. Däremot finns en riktlinje lagd på att lärarna ska:
svara för att alla elever får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad.
Med andra ord det är läraren som ska svara för detta inte eleven. När det sedan gäller innehållet i ämnet är styrs det av Lgr11 kapitel 3 och det centrala innehållet. VAD eleven minst ska få sig tillgodo i undervisningen från en lärare. HUR styrs av skolan. Utöver detta så blir villfarelsen stor i debattinlägget i DN 150729 av Gabriel Heller Sahlgren när han tangerar pedagogiska former.

Från 24 februari 2011 gäller en Skolförordning SFS 2011:185 som i sitt 5 kap 2 § föreskriver att undervisningen ska vara strukturerad och:
ges ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i den omfattning som behövs för att skapa förutsättningar för att eleverna når de kunskapskrav som minst ska uppnås och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för utbildningen.
Förändringen kanske inte ligger i första hand på det politiska planet utan mer på hur huvudmän, rektorer och lärare tillämpar existerande regelverk. Speciellt hur "nya" svenska ungdomars resultat ska höjas.

Media DN

tisdag 28 juli 2015

Lustans lakejer

Lustans lakejer var ett fenomen i början på 1980-talet. En synthpopgrupp som stod i kontrast till proggen och punken. Därifrån till begreppet lust är inte så långt. Lust kan spegla många dimensioner. En vandring i synonymordboken ger tre tolkningar på ordet lust:
  1. önskan, intresse, vilja, håg,...
  2. lustkänsla, nöje, glädje,...
  3. drift, begär,...
Ser vi på gruppen var de fokuserad på tredje synonymkedjan. Går man till skolan och dess fäbless för ordet lust ligger det både i kedjan ett och två.
Skolan verkar idag skulle vilja vara ett smörgåsbord av attraktiva anrättningar för kunskap. Ett smörgåsbord som har läckra och goda anrättningar. En lustfylld lättuggade anrättningar. Frågan är bara om vi vill ha en skola som ger lättuggade efterrätt? Gör man sig oskicket att göra en ordboksvandring definieras ordet lust på följande vis:
önskan att pröva, ge upphov till känsla av glädje å tillfredsställelse
Med andra ord mycket i synonymens första kedja. Där finns orden önskan, intresse och vilja. Intressant om vi tittar på ordet vilja:
inre drivkraft som ger möjlighet att uppställa och uppnå personliga mål
Är det den som ska premieras i skolan är jag med på noterna. Det innebär att det min skolfröken sa i mellanstadiet om mig var följande: Han kan bara han vill.
Med andra ord är skolans uppdrag att locka fram vilja hos eleven. Problemet med denna ytterst personliga drivkraften är att skolan då måste ha förmågan att i undervisningen locka fram elevens inre motivation. Därför är relationen avgörande för att lärandet ska komma till. Då går det inte att ha en undervisning som är mainstream. För att du ska få en individualiserad undervisning är det viktigt att fundera på formerna för undervisningen. Lika väl som hur tar du på bästa sätt in den digitala världen i undervisningen.

Samtidigt är det viktigt att man funderar som elev på hur tränar jag upp mina förmågor och färdigheter. Somliga saker i skolan kräver mängdträning som läsa, skriva och räkna. Ingen av dem är enbart beroende av talang. Lärandet är inget åtta till fyra jobb. Det kräver mycket mer. Så mycket mer att det krävs livslångt tragglande för att bygga ordförråd, skrivkonst och ordförståelse samt logikens moder matematik.

Ska man ha en plats i solen så gäller det att träna å åter träna.
Blogginlägg på Pluraword:
Inte endast talang 
Källa:
Körling, Anne-Marie (2014) - Läraren inom mig, Lärarförlaget

måndag 27 juli 2015

Det svårfångade

Kunskap är det svårfångade begreppet. Under senare tid diskuteras det utifrån olika synsätt på vad kunskap är. I läroplanen för grundskolan slås det fast att skolan är en social och kulturell mötesplats. Skolan har två huvuduppdrag: demokratisk fostran och främja elevens lärande.

Fokuserar vi på kunskaper säger läroplanen följande: Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Inte helt entydigt vad kunskaper är för något. För att komplicera bilden ytterligare säger läroplanen att det finns olika kunskapsformer. Där skolarbetet ska tillgodose både de intellektuella som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna.

Helt plötsligt blir det inte så entydigt vilket kunskapsuppdrag skolan har. Om vi tar olika kunskapsformer som utgångspunkt stämmer läroplanens syn väl överens med Aristoteles.
Om vi utgår från detta är det mer en bara logos som är skolans uppgift. Alltså förnuft och logik i all är det är mer som måste till. Vetenskapen och skolan blandar begreppen på ett snävt sätt. När skolan pratar kunskap tror jag man inte förstår att det handlar om fakta som är ämnesorienterad = vetskap. En vetskap i ett ämne har ett värde i sig. Men är inte tillräckligt.
Förre universitetskanslern och professorn på Stanford Stig Hagström beskrev begreppet enligt figuren ovan. Vetskap (ämneskunskap) är något som svävar fritt i förhållande till varandra. Kunskap blir det först när man kopplar ihop och ser sambanden mellan vetenskaperna. Kompetens är sedan hur man kan ta olika kunskaper och dra dem till en ny nivå.

Kunskaper är ett komplext begrepp. Ofta får det i debatten en slagsida till åt logos, vetenskaplighet. När vetenskapligheten kommer in i bilden krockar oftast olika vetenskapssyner. Är det ett naturvetenskaplig syn på vetskapen. Eller nationalekonomisk, medicinsk, samhällsvetenskap eller humanistisk vetenskap. Härmed skapas oftast barriärer i vad som utgör fakta. Här krocken stor mellan de olika lärarkulturerna som härstammar från folkskollärarkulturen och läroverkslärarkulturen och synen på hur lärandet går till. Speciellt komplicerat blir det i synen på det individuella lärandet.

Men fångar vi de element som läroplanen beskriver gäller skolans kunskapsuppdrag att utveckla elever nödvändiga förmåga till kritisk granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Med dessa färdigheter kan eleven börjar sitt livslånga lärande. För något som är säkert i kunskapssamhället kunskap är en färskvara. För att nyfiken och lärandet ska bli bestående är den väsentliga att lärare har insikten som Albert Einstein ger uttryck för:
 
Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11 (2011)
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur    

  

söndag 26 juli 2015

Ängslans blomma

Ängslan för det okända verkar påverka vårt sätt att kommunicera. Vi har en ängslan över att säga saker med dess rätta innebörd. Eller oreflekterat använda ord utan dess rätta innebörd. Ta bara ordet rasism och byt det till xenofobi. Låter väl inte så hemskt. Men vet man dess betydelse, fruktan för främlingar, får ordet rasism en annan betydelse.
Efter att funderat över alla n-ord och r-ord för att inte tala om f-ord som verkar vara mer eller mindre oreflekterade i sin användning gjorde jag en synonymvandring. Ordet ängslan kan speglas av följande ord:
oro, fruktan, bävan, ångest, räddhåga, rädsla, bekymmer, nervositet, förtvivlan, desperation.
Är det så att det där stora räddhågsenhet för okända som skrämmer oss när vi oreflekterat använder ord? Vi har lämnat folkhemmet och den greppbara världen bakom oss. Det begripliga har bytts mot något ogripbart. Världen tränger sig på. En ohanterlig omständighet. När det ogripbara griper om oss verkar vi oreflekterat beskriva det med ord som inte beskriver det vi vill åt. Samtidigt verkar det okunnigt på något vis. Borde vi inte var mer upplysta och mer kunniga idag än när våra föräldrar växte upp. Är det så att läsförståelsen och ords valörer har försvunnit när vi sätter ord på det vi inte riktigt greppar?

Eller är det så att vi glömt det Karin Boyes dikt Nya vägar uppmanar oss till:
Här går nya vägar. Låt oss vandra fromma. Kom, låt oss söka någon ny och vacker blomma.
Låt oss gå nya vägar med ordens kunskap. Hitta fram utan kryckor med det som varit. Förstå ord utan att oreflekterat kasta ur oss dem på ett missbrukande sätt. Använd n-, r- och f-orden 
med betydligt större intelligens och ­urskiljning, innan de helt förlorar sitt ­viktiga värde.

Media Aftonbladet ; nwt


onsdag 22 juli 2015

De leende terroristerna

Idag är det fyra år sedan den hemska terrordådet skakade Norge. De överlevande från Utöya vittnar om att Anders Behring Breivik (ABB) skratt rungande över ön:
han jublade när han dödade och hånskrattade när ungdomar kastade sig i vattnet för att undkomma.
Många frågade sig under rättegången i Oslo vad som motiverar en mördare att skratta när han begår bestialiska brott? Kulturvetaren och journalisten Klaus Theweleit har tagit upp detta i en nyutkommen bok. Berättelsen om detta har föredömligt gjorts av Barbro Eberan på SvD Under strecket (150722). Den tyske journalisten har samlat ett digert material kring dessa skrattande mördare. Barbro skriver:
Han har samlat exempel på skrattande mördare från världens alla hörn: Suhartos killerkommandon i Indonesien, dödsskvadroner i Guatemala, barnsoldater i Afrika, Röda khmerer i Kambodja, hutu-miliser i Ruanda, IS-bödlar i Irak.
Under 1970-talet skriver Theweleit en avhandling om detta fenomen. Ursprunget tycks ligga i de tyska frikårssoldaterna efter första världskriget. Deras utpräglade manliga identitet grundade sig på en skräck för starka kvinnor, en aggressiv rasism och ett avgrundsdjupt hat mot kommunismen. Följdriktigt blev de Hitlers trogna stödtrupper.

ABB mission var att varna Norge för en ohämmad muslimsk invandring som skulle leda till västerlandets undergång. Hans handling var riktad mot "kulturmarxisterna". Det som tycks suddas över i dagens debatt är motivet. Man försöker få det till att det är fascismen i gemen som låg bakom det ofattbara på Utöya. Så är det inte. ABB var en "Knight Templar" när han utförde massakern. Då kämpar man för något högre mål än en futtig massmördare som flippat ur. ABB genomförde en viktig historisk mission där skrattet speglade triumfen.

Historiska paralleller kan göras med Tredje riket enligt Theweleit. Himmler var bara en "tempelriddare" innan Hitler gjorde SS till en statsmakt. Studerar man bilder av massmördare genom tiderna ser man just det som ABB kännetecknats för, leendet.
Himmler
Pol Pot
En intressant beskrivning ur ett historisk perspektiv för att förstå att det finns historiska samband i handlingarna. Det som skiljer ABB mot SS är fiendebilden. För Himmler och frikorssoldaterna var det kampen mot judar och kommunister. ABB däremot islamister och socialdemokrater ("kulturmarxister").
 
Media SvD

Här för jag liknande tankegångar efter någon vecka efter dådet på Utöya 2011:
  

Hon sprang - 22 juli 2011

Hon sprang.
Uppför sluttningen, bort över mossen. Gummistövlarna sjönk ner
i den våta jorden. Det kluckade i skogsmarken under henne.
Hon hade sett det.
Så öppnas berättelsen om den hemska dagen 22 juli 2011 i boken som Åsne Seierstad skrivet i berättelsen om Utöya.

I dag vittnar många om det fasansfulla. Renate Tårnes en av överlevarna säger:
Jag tror inte någon av oss som upplevde det som skedde här kommer över det. Men vi hanterar det bättre och bättre.
Idag hålls minnesstunder i Oslos regeringskvarter och på Utöya. Därtill kommer Utöya att åter användas för ungdomsläger inom AUF. Terrorn får aldrig hindra en demokratis utveckling. Oavsett det sker på Utöya, Köpenhamn, Paris eller någon annanstans. Sedan 11 september 2001 har terrorn fått ett nytt ansikte. Då var det storskaliga attacker. Idag är det en småskalig terror. Anders Behring Breivik (ABB) var kanske de första personen att bli symbolen för den ensamma terroristen. Vi såg liknande i Paris i början på året. Följt av Köpenhamn. Senast i Turkiet i veckan med dådet i Suruc. Alla med politiska eller religiösa förtecken.

Då känns det lite fadd när man läser, ett i övrigt viktigt, debattinlägg om att AUF återtar Utöya. SSUs Ellinor Eriksson och AUF Mani Hussani skriver:
Kraft för att orka gå ­vidare och inse att en mans hat aldrig vinner när ett helt samhälle går ihop för mer öppenhet, demo­krati och solidaritet med varandra.
Att det var just arbetarrörelsen som stod i skottgluggen för det fascistiska hat som gärningsmannen närde är fruktansvärt men inte obegripligt. Arbetarrörelsen är fascismens motpol.  
Nu vet jag inte om just fascismen ska klä skott för terrordådet i Norge för fyra år sedan. Om jag inte minns fel var ju ABB "bibel" en sammanblandning av heliga korståg och annan grumlig högerextremism blandat med islamofabi. Tror det är viktigt att inte göra så snabba kopplingar mellan demokrati och hat. En persons hat är inte liktydigt med en allmän fascistisk hållning.

Låt oss inse att hat å hot ständigt är närvarande i det öppna samhället. En form av normaltillstånd att förhålla sig till i yttrandefrihetens uttryck i sociala medier.  Därför är det ytterst viktigt att bekämpa alla tendenser till detta. Jag skrev då att bloggar kunde skapa sektliknande fenomen som tidigare inte varit möjlig. ABB är ett typexempel på hur han och andra byggde upp något i den virtuella världen som bara kunde göra fysiskt förut. Och som låg bakom sådant som terrordåden i NY och Pentagon. Bara att se hur IS framfart byggs upp idag.

Låt denna dagen var avslutet på något gammalt och början på något nytt. En acceptans att demokrati inte är något partipolitiskt utan något som omfattas av ett pluralistiskt samhälle. Där demokratin måste återerövras och relationen mellan makten och individen måste levas i en skön symbios.

Media SvD1, SvD2
Fascism - Wikipedia
Mina tidigare blogginlägg:
Overkligheten i naborland
Kasta första stenen
Grandet i sin nästes öga
Stolen with pride
Mambo jambo
Sekten som tände en stubin
Syndabocks eländet
22 juli - minnesdagen
Smärtans dag vi inget lärt av
Offret har ett pris   

tisdag 21 juli 2015

Gå i leran å sörja

Robert Karl Oskar Broberg finns inte mer bland oss. En ekvilibristiske språkbegåvning med underfundiga rim och motsatsförhållande i texterna ha levererande. Säker har vi många örhängen att minnas. De som fastnat mest i min hjärna är följande låt:
Jag föredrag optimisten Broberg framför allt. Personligen tycker jag att skolan har blivit "förvaltaren" av något som alltid varit. Både bland lärare och skolledningar. Man gnäller över det mesta i skolan. Den är inte likvärdig. Den saknar pengar för att att ta hand om barn i behov. Har för mycket frälsningsläror som kvaddar undervisningen. Debatten är intensiv inom skolan och bland några dedikerade skoldebattörer. Det signifikanta är att alla är fokuserad på andra delen av Robbans låt. Inte undra på att det blir slafsigt och klafsigt när man går i leran å sörja.

Tänk om skolan skulle ta sig and den första delen av låttiteln. Bättre vara ute på hal is å ha de lite glatt. Den attityden skapar den utveckling och förbättring som skolan behöver. Se till att förskolan och skolan speglar sin samtid. Inte vad som varit.   

fredag 17 juli 2015

Bildning på nygammalt sätt

Min privata bildningsresa började i tjugoårsåldern. Innan var den litteratur jag läste uteslutande av arten studielitteratur. Främst inom teknik och naturvetenskap. När de akademiska studierna började breddades helt plötsligen intresset. Nyfikenheten på det annorlunda tog sin början. En resa som fortfarande fortgår även om den inte innehåller lika mycket klassiska romaner idag. Bildning är ju trots allt något som är större än utbildning.

Om vi utgår från Aristoteles tre begrepp:
  • Ethos (förnuft - man framstår som en intelligent person), (dygd - man framstår som en god moralisk person), (välvilja - man framstår som en person med god tanke gentemot sin medmänniska)
  • Lagos (förnuft och fakta)
  • Pathos (väcka och visa känslor)
Med dessa begrepp blir bildning något större en utbildning som fokuserar på lagos. Undervisningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Räcker säkert för att skaffa sig ett yrke. Duger inte som kulturbärare i ett samhälle. Då är det intressant att vår stora bildningsprofet Ellen Key lär ha sagt: För att uppnå bildning krävs att de grundläggande förmågorna samverkar: minne, fantasi, förstånd och känslor. Både Aristoteles och Ellen Key är grunden för ett bildat samhälle som för individen.
Röda rummet - Berns - får spegla starten på min bildningsresa i litteraturen. Röda rummet speglar 1800-talspersonerna i Stockholm i August Strindbergs genombrotts roman. En klassiker som varje svensk bör läsa.

I en artikel i SvD ger Madelaine Levy sin syn på hur vi möjligen skulle kunna skapa ett modern bildningsideal. Säkert värt att fundera kring. Låt mig då ger två listor som berikat min bildning. En skönlitterär och en poesi. Utöver det har Bibeln bidragit till mycken god tanke. Den speglar mången god tanke kring dygd, förnuft och känsla om man bortser från trosaspekten. Så här här är min listorna:

Skönlitteratur
Bunyan, John - Kristens Resa
Mitchell, Margaret - Borta med vinden
Strindberg, August - Röda Rummet
Kafka, Frans - Slottet
Conrad, Joseph - Lord Jim
Kostler, Artur - Natt klockan 12 på dagen
Maugham, W Somerest - Den vassa eggen
Gorkij, Maksin - Barndom och vandringsår
Bengtsson, Frans G - Röde Orm
Jones, James - Härifrån till evigheten

Poesi
Nisse Precis - Nyfiket jag väntar...
Tranströmer, Thomas - Dikrer och prosa 1954-2004
Ferlin, Nils - Dikter
Boye, Karin - Samlade dikter

Bildning tycker jag beskrivs sammanfattande av Karin Boyes strof ur dikten I rörelse:

Nog finns det mål och mening i vår färd - 
men det är vägen, som är mödan värd.

Media SvD 


    

torsdag 16 juli 2015

Det sexigast av allt - dokumentation

Det sexigaste som finns är att vandra tillbaka i dokumentationen man gjort. Upplevde idag när jag städade bokhyllan från pappershögar, som legat för länge, att man hittade sådan som man inte skulle ha en susning om man inte dokumenterat det i skrift, bilder eller figurer.

På det viset kunde man få kläm på hur man tänkte tidigt i yrkeslivet. Vilka debatter man tog. Vilket meningsutbyte man hade med andra. Allt detta hade inte varit möjligt att komma ihåg. För minnet är underbart men kort.

Två saker som är avgörande med detta, från sexigheten i att läsa vad man skrivit, är hur snabbt humankapitalet försvinner och hur bestående strukturkapitalet är. Skulle aldrig kommit ihåg skillnaden mellan affärskapital och finanskapital i ett företag om jag inte gjort bilden nedan.
Lika lite skulle jag kommit ihåg alla tanka jag haft i debatter och samtal genom åren om de inte varit dokumenterat. Därför blir jag lite störd på de som säger: ska vi dokumentera eller jobba.
När jag hör skolans lärare klaga över dokumentation undrar jag hur de överhuvudtaget ska lyckas med bedömning av elevers resultat. Och hur tänker de om sin undervisning. Uppfinner de hjulet på nytt varje gång? Skolan verkar vara ovanligt ostrukturerad för att vara en månghundraårig institution. Finns ingen karta över vad man ska göra går det åt massor av energi på fel saker. Tidstjuvarna står som spön i backen. Stressen över att inte hinna och otillräckligheten kommer som ett brev på posten. Framför allt man har noll koll på hur det hela gick.

Så ropen skalla: Dokumentera åt alla å ni blir fria.


Ett skepp kommer lastat

Uppenbarligen klarar inte lärarutbildningen sitt uppdrag fullt ut. Någon påstår att det är ett pedagogiskt dilemma. Jag skulle säga att det ett strukturproblem. Uppenbarligen är det ett kompetensproblem om inte läroanstalterna kan få fram behöriga NO-lärare. Dags att flyttlasset går.
Låt KTH och CTH ta över lärarutbildning i NO-ämnena. Där finns den sakkunskap i ämnena som behövs för att utbilda i matematik, fysik, kemi och andra naturvetenskapliga ämnen. De didaktiska delarna kan köpas från det som blir kvar på universiteten.

Samma gäller rektorsutbildningarna. Flytta dem till Handelshögskolan som har ledarskapsutbildningar på sin agenda. Kanske statusen på rektorer och förskolechefer ökar.

För som vi har det nu med lärarutbildning och rektorsutbildning löser inte problemen.

Media Expressen
 

onsdag 15 juli 2015

Lagomnorm hindrar kreativitet

Ordet lagom är typisk för svenskheten och dess myter. Det speglas i den moderna tiden. För 24 år sedan skrev jag ett debattinlägg på ämnet lagom, kreativitet och industrisamhället. Hittade det när jag rensade i pappershögarna. Inte kunde jag tro att det var mer eller mindre tidlöst. Speciellt sedan vi åter har S i regeringsställning. Låt vara med MP som hjälp. Men bara tanken på att återupprätta industrisamhället och inrätta en industrikansler ger detta inlägg dagsaktuellt.
Här följer valda delar av inlägget från 20 november 1991:

(...) Förmågan att tillämpa kreativitet stöter dock på patrull, genom den lagomhetsnorm som utvecklats i Sverige under de senaste 20 åren. (...) Här följer en inledning om industrisamhället och informationssamhället.
Vad menas
(...) Tar vi industrisamhället, menar debattörerna då ett samhälle, där industriproduktionen är inriktad på att producera varor, med ett lågt teknikinnehåll i själva framställningen? Eller är det så att varuproduktion inte är förenligt med en modern välfärdsstat? Tar vi framställning av lågteknologiska varor, som toalettpapper, krävs det en hög teknologisk framställningsprocess, för att nå kundsvärden som mjukhet, upplösning av pappret, mm.

Det kan väl inte vara så att vi tror att informationssamhället bara är ett sådant som producerar tjänster som konsulting, banking, transporter, turism, mm. Dessa lovvärda näringar har trots allt en liten exportandel (...) Ett informationssamhälle (idag kallat kunskapssamhälle) måste vara ett sådant som kombinerar tjänsteproduktion med att tillföra den varuproducerande sektorn mervärden, i form av ökade kunskaper, rörande kundbehov, förändringstendenser, tekniska landvinningar och kulturströmningar i samhället, nationellt och internationellt, för påverkan av produktutbudet.

Standadiseringssystem
(...) tar upp standardiseringssystem som kreativitetshämmande. Ett något svårförståeligt påstående. All kreativitet bygger på kunskaper om människor, strukturer och teknik. Om nu standardiseringssystem skulle vara kreativitetshämmande, kan man fråga sig varför den "kreativa" dataindustrin har svårigheter att nå synergieffekter med sina datortillämpningar. Jo, därför att man saknar enhetliga standarder, att överföra information, från en dator till en annan dator med skilda fabrikat. Skulle man enas om en standard, på operativsystemen, skulle tillämpningarna av informationsteknologin skjut fart. (här noterar man säkert att något har hänt. Oavsett olika operativsystem i datorerna så har internetprotokollet gjort det möjligt att läsa detta inlägg eller i andra sociala medier. Då fanns bara något som kallades EDI och var en envägskommunikation.) (...)
Lagomnormen
Förbättringsmöjligheter bromsas genom lagomhetsnormen, där värderingar, ledarstilar och förmågor styr kulturen i organisationen. Lagomnormen har utvecklats genom ledarstilar som skadat utvecklingen, med en enögdhet från ledarskapet, i form av kontrollverksamhet och dålig insikt om sig själv och hur detta speglar handlandet. Genom ett självbedrägeri, att inte reagera på saker som går galet, har vi kommit dit vi är idag. Där ord och handlande inte går hand i hand.

Under åttiotalet sprangs det sprinterlopp i Sverige, som resultat av yuppiekulturen, för att undvika besvärliga förändringar och ta reda på vad som gått galet. Devalveringarna gjorde att det saknades ett omvandlingstryck, som vi idag upplever tack vare lågkonjunkturen (på detta kom sedan fastighets- och bankkrisen 1992), där möjlighet gavs att höja priset på varor och tjänster samtidigt som man dolde orsaken till höga kostnader. Flera orsaker och skäl underbyggde detta beteende:
  • affärer mellan kunder och leverantörer byggde på "snabba klipp", inte förtroende
  • svårt och tråkigt att skaffa sig kunskaper
  • man "hinner inte"
  • pinsamt att visa misstag och fel
  • värst av allt, man insåg inte ens att det kunde vara ett problem
Normen blev att vi trots allt visar resultat och gled undan bakom lagomhetsnormen. Självbedrägeriet skapade en bred uppfattning om evig sommar med stora skördar. Att det gått galet beror nog på att man gärna glömmer att det finns höst och vinter även i ekonomin.

Därför måste man börja med att ta bort självbedrägeriet i sitt handlande och sina värderingar. Man måste ta död på jantelagen och attityden "så har vi alltid gjort". Där alla behandlas lika och där alla har lika stor nytta utan hänsyn till skillnader i förutsättningar. För att klara den rensningen måste man, som trädgårdsmästaren, beskära både döda grenar och de friska så skörden blir bättre både kvalitets- och kvantitetsmässigt. (...)

(...)

För att klara denna beskärning, av attityder och handlingssätt, så kreativiteten får ett spelrum måste det skapas en grundtrygghet hos individen. Där man känner sin historia och definierar sitt värde genom anställbarhet. Har man detta klart för sig kan man utvecklas. Det blir naturligt att ta risker och fråga sig "vad kan jag klara av" av detta just nu. Och vad "vill jag bli bäst på?" långsiktigt för att överleva oavsett omvärldsförändringar.

(...)

Förmåga
För att klara de nya kraven som ställs måste tilltron till människors förmåga prioriteras genom systematik och struktur. Där förmågan, enligt Svensk Ordbok, betyder möjlighet att utföra något som enbart beror på inre egenskaper. Därför blir träning och utbildning de viktigaste beståndsdelarna i förändringsarbetet. Där framgången ligger i att ständigt förbättra sig genom att planera-göra-studera-lära. För lidelse utan struktur är som att tillreda pyttipanna. Man blandar ihop olika ingredienser utan inbördes samband.  


     
 

Något mysko är det

Mitt i sommaren kommer debatten om lärarbristen. Uppenbarligen är det något mysko med att det är lärarbrist samtidigt som drygt 37000 behöriga lärare slutar. På mig verkar det som systemet har kollapsat.
Ett system är inte starkare än sin svagaste länk. Uppenbarligen är det på lärarutbildningen det finns problem. Men det är inte hemlagade av akademin utan snarare ett politisk problem. Styrsystemet över universitet och högskolor är fel. Behovsstyrningen och ersättningen på antalet elever i en viss utbildning ska inte styra som idag. Det som ska styra är yttre faktorer som, i skolans fall, vilken typ av lärare som behövs.

Som det är idag är det få som tas in på teknisk och naturvetenskaplig ämnesutbildning till lärare. Där har Sverige skriande behov av lärare. Medan man tar in tjogvis med lärarstudenter på samhällsprogrammen. Lärare som inte behövs.

Samtidig kan man fundera hur skolan prioriterar sin vardag. Vad är det som gör att skolan ska envisas med att organisera sig som man gjort sedan Hedenhös. En lärare per klass. Den som kan någon matematik kan räkna ut att detta aldrig kan hålla med den lärarsituation vi har idag.

Hög tid att göra något. Både rikspolitiskt som på skolnivå.

Mer om detta skrev jag här: Föredöme hit och dit

Media AB, Expressen   

måndag 13 juli 2015

Personlig med omvärlden

Hur öppen är du? För 20 år sedan kom jag i kontakt med ett begrepp som heter Joharifönster. Ett sätt att se hur öppen en människa är inför sin omgivning. I tider av en större kommunikation mellan människor, oavsett det är på sociala medier eller i verkliga livet, är det intressant att se hur öppen en person är.
En diskussion kring att vara privat eller personlig fördes i en grupp på Facebook. Många förfäktade att de var privat i relationen till andra. Om vi för en stund fundera på ordets betydelse definieras ordet privat som:
tillhör eller har att göra med enskild(a) personer.
Exempel på detta kan vara privatbostad, privatlektion, privatsamtal och är ett adjektiv. Med andra ord ett inte adekvat ord för att beskriva en människas sätt att kommunicera. Däremot är ordet personligt:
uttrycker en persons säregna personlighet - självständighet och särpräglad karaktär.
Ska man beskriva just vår förmåga till öppenheten är det ordet personlig som bör användas. Då kommer Joharifönster väl på pass. I figuren ovan finns det fyra typer av personligheter.
  1. Typ A - Musslan
  2. Typ B - Frågaren
  3. Typ C - Tyckaren
  4. Typ D - Den öppna
Beskrivning av de olika typernas särdrag återfinner du i länken nedan. Det som kännetecknar de olika axlarna i diagrammet är storheter som lyhördhet (återföring) och tydlighet (exponering). Som ledare i dagens öppna och transparenta samhälle är det viktigt att fundera över sin egen öppenhet. Öppenheten färgar av sig på vilken typ av ledare man är. När jag skrev boken Tjänstekvalitetens hörnstenar för 20 år sedan gjorde jag en syntens över ledarstilar och Joharifönster. Slutsatserna blev följande.

Musslan har ett uppgivet ledarskap som håller sig utanför. I den verksamheten händer inte mycket snarare en verksamhet som är på dekis och på väg utför. Frågaren kännetecknas av delegeraren. Ett gemyt- och kompisledarskap. Sådana ledare hittar du oftast i verksamheter där befordran gjorts internt och som är duktig inom sitt område. Blivit chef över sina gamla kompisar. Hur många rektorer och förskolechefer är just chefer på sin "gamla" skola eller förskola?

Tyckaren är väl den besvärligast ledarskapstypen. Här hittar vi kontrollanten. En ruskig typ som eftersträvar lydnad, vördnad och de där klättrarna. De där som sparkar nedåt och slickar uppåt. Hur många chefer har vi inte i dagens kontrollsamhälle, sedan elfte september 2001, av den sorten? De finns både i offentlig som privat verksamhet. Skadliga blir denna typ av ledare i verksamheter som styrs av lagar och förordningar. Här ser vi nog hela debatten i skolan och dess problem centrerad till just detta beteendet hos ledare och brister i styrkedjan mellan nivåerna i skolväsendet.

I de bästa av världar finns Den öppna. Hen är förmodligen coachen eller ledaren. Gradskillnaden mellan dessa ledartyper är att coachen vill ge personligt ansvar men inte fullt ut ge det till laget. I skolan pratas det mycket om coachande som nyckeln till framgång. Det kan i visst stadium vara rätt. Tyvärr stannar verksamheten upp eftersom laget - lärare och övrig personal - inte får fullt ansvar för sin vardag i en gemensam kontext.

Har man begåvats med en ledare i verksamhet har man en person som släpp ansvaret till laget. Hen har en stark önskan att förverkliga sig själv genom att bidra och ge ömsesidig uppriktighet - en förmåga att leda verksamheten genom andra. Här hittar man de förskolor och skolor som betecknas som framgångsrika. De har ledare som jobbar genom andra. Träffade en sådan här rektor en gång. Hon var driven och visste vart åt hon ville med verksamheten, men hon uttryckte så här: man måste gulla lite med dem. För det är just det som är sentensen i en verksamhet med hög professionalism. Få medarbetarna att göra det jag vill utan att tala om hur.

Mycket finns att fundera kring hur vi ska få ett personligt ledarskap i svenskt skolväsende på alla nivåer. Då duger det inte med kontrollant beteendet från högsta politiska nivån nationellt lika lite som lokalt ute i kommunerna. Svensk förskola och skola förtjänar ett ledarskap som får kunskapen att blomma och skapa socialt kapabla demokratisk individer i kommande generationer.

Källor:
Joharifönster - Wikipedia
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur
   

torsdag 9 juli 2015

Har ni hört det förut

Har ni hört det förut? Mindre administration för lärare. Jo, tjusigt när man lyssnar på folkhögskolläraren Gustav Fridolin. Nu som utbildningsminister har han och regeringen beslutat sig för att förstärka Skolverket. Man  återskapar nästan MYSKO eller Myndigheten för Skolutveckling. Man undrar hur huvudmännen ska se till att organisera om skolorna för att göra plats för det ministern vill när man ännu inte lyckats med konststycket att tillämpa existerande lagstiftning. Där är friheten given till skolorna själva att ha skolutveckling utifrån sin egna behov.

För övrigt är definitionenskolutveckling otydlig. Många tycks tro att bara för att vi inför digitala hjälpmedel och utnyttjar Google har man skapat utveckling. Så enkelt är det inte.
Utöver infrastrukturen i form av IT drivs skolutveckling utifrån tre parametrar: ledarskap, profession och praktik. Skärskådar vi dessa tre delar är det storheter som har skiftande struktur och systematik. Finns det ett drivande ledarskap för att påverka framåtskridandet? Har skolan ett professionellt språk byggt på läroplanerna? Hur tillämpas förbättringar i skolan? Är det på enskild individnivå eller kollegialt?
Jag brukar illustrera skolutvecklingen som ett hjul på en vagn. Ekrarna är de olika områden inom vilken skolutveckling kan ske. För att få en rörelse på vagnen behövs ett nav som hjulet snurrar kring. Navet i all skolutveckling är systematiskt kvalitetsarbete. Har har vi sedan fyra år tillbaka en skollag som i sitt fjärde kapitel har som krav att alla inom skolan ska bedriva ett sådant arbete. Fortfarande fyra år efter är det näst intill obefintligt hos huvudmännen och på skolenhetsnivå sporadiskt. Inte undra på att det ser ut som det gör med skolutveckling.
Varje professionell individ måste ha frågorna i ovanstående bild med sig varje dag. Var är vi idag? Vart ska vi under dagen? Hur gör vi det? Men framför allt: Hur blev det? Till och med så att man skulle utveckla sista frågan: Varför blev det så här när vi gjorde så där? Utvärdering i form av analys och värdering är A och O för att få en skolutveckling.

Då tes det mig lite märkligt att staten åter ska in och peta från central nivå hur skolutvecklingen ska gå till. Man blir lite skrämd av Fridolins uttalande:
Även skolan har blivit utsatt för det som man ibland kallar för "New Public Management", alltså en styrningsfilosofi som byggt väldigt mycket på kontroll och uppföljning och mycket mindre på att utnyttja all den kompetens som finns hos professionen och låta proffsen vara proffs.
En tämligen grumlig syn på vad skolutveckling är. Satsa stället på att se till att huvudman, rektorer och lärare börjar tillämpa skollagen i verkligheten än att lägga massor med pengar på något som ändå inte fungerar. Bara att studera effekten av den massiva insats som sattes in från Alliansregeringen när de nya styrdokumenten var på plats för fyra år sedan. Än idag är kunskapen på en rudimentär nivå kring tillämpning av dem. Bara för att du ersätter en metod med en annan får du ingen framgång. Det är fortfarande samma ingångsvärden i den nya utan att skapa ny output. Det viktiga är att skolväsendet börjar tillämpa styrkedjorna i styrdokumenten dagligen. Först då får du ständiga förbättringar och skolutveckling.

Media Ekot
  

  

lördag 4 juli 2015

Lekstuga för kränkta

En olustigt fenomen håller på att sprida sig i den akademiska världen. Varningsmärkningen "trigger warnings" verkar på gång för litteratur som kan störa. Känsloklet av en sådan art är det farligaste som finns i en värld som ska bygga fakta och samband. Känslor hör inte hemma i den akademiska världen. Bara logik kopplat med fantasi.
Sakine Madon går till storms med den lekstuga som verkar sprida sig bland studenter och den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Hon skriver:
masterstudenten Madeleine Eriksson. Hon sa att det inte finns någon poäng med att tillåta alla fria tankar om det exkluderar eller marginaliserar vissa människor. Just yttrandefriheten tycks väga mycket lätt för förespråkarna av trigger warnings.
När man hör det undrar man hur begåvade dagens studenter är? Det är i brytningen mellan olika åsikter världen alltid flyttats framåt. Inte när man begränsar yttrandefriheten. Då blir det som i alla förtyskar stater. Man undra om dagens studenter inte hört talas om Nazityskland bokbål. Eller andra modernare företeelser som Putins Ryssland. När akademin i form av Uppsala universitet startar ett råd för lika villkor har hela tanken om problemlösning och kritiskt tänkande förfelats. En professor från detta anrika lärosäte har mage att påstå följande:
Vi måste ha litteraturlistor som lever upp till dagens demokrativärden, hävdade hon. I vetenskapens och yttrandefrihetens namn kan man inte acceptera att människor kränks, löd argumentet.
Man tar sig för pannan. Är detta inte avskedsgrundad skäl? Den dag professorer och andra tar sig för att reglera åsikter är de lika förkastliga som sektledare. Då har vi skapat ett intellektuellt prästerskap som har makten över vad som är politiskt korrekt för den okunnig populasen.  Då har akademin spelat ut sin roll som kunskapsutvecklare.

Fakta och samband är det som avgör kunskaper inte tyckande och känslokletad lekstuga för lättkränkta.

Media Expressen     

fredag 3 juli 2015

Pengar inte skolans problem

Åter har politikerna käbblat om lösningar och Quick-fix. I går gick MP och utbildningsminister Fridolin ut i Almedalen 2015 med budskapet:
Vi behöver ett mer jämlikt skolsystem för att höja kunskapsresultaten. I dag slutar statens ansvar vid inspektion och kritik, ingen myndighet har möjlighet att hjälpa huvudmännen att göra rätt. Det ska vara slut på det.
I nästa andetag börja både M och MP att diskuterar att statsbidragen ska riktas till de skolor som har problem. En vällovlig tanke. Frågan är bara löser det några problem med skolans kunskapsresultat. Är det en jämlik skola som är problemet? Svaret är som vanligt skolans problem är inte pengar utan hur de används.
Skolan är på intet sätt underfinansierad. Sverige satsar 6,3 procent av BNP på skolan. Snittet i OECD är 5,7 procent. Problemet är snarare avsaknaden av en strukturerat sätt att arbeta i skolan. En skola som saknar systematik och struktur är dömd att inte bli bättre än den enskilda individen i skolan.

Frågan är om staten är bättre på att ta över enskilt problemtyngda skolor. Moderaterna säger så här om MPs förslag:
Camilla Waltersson Görnvall (M) menar dock att förslaget inte räcker, utan tycker att det också behövs att staten kan ta över skolor som inte når upp till kraven, vilket är ett förslag som M lagt fram. Regeringen vill å sin sida att Skolverket ska teckna avtal med problemskolor som man istället vill gå in och stötta.
Om man sak ägna sig åt turnround av verksamheter är det inte andra ägare som ska göra det. Vore klokare om Sverige tog efter och anpassade exemplet från London och skolorna i Hackney. Skapa ny ledning och lärare med mandat från "ägarna" att rätt upp skolorna. Ett mandat att skapa en skolkultur där man inte ifrågasätter varandra utan har en gemensam bild över skolan och dess uppgift. Samt en pedagogisk struktur och systematik i hur undervisningen utvecklas. Utan detta hamnar pengarna i skolans svarta hål.

Media SvD, Sydsvenskan
Blogginlägg Pluraword
Källa: Myter om skolan hindrar utveckling (2013) - SKL

torsdag 2 juli 2015

Huvudet avgör resultat i offentlig verksamhet

Den största skillnaden mellan offentlig och privat verksamhet är hur resultat skapas. Svenskt Kvalitetsindex har tagit fram en rapport inför ett seminarium i Almedalen 2015. Den innehåller många intressanta uppgifter. Däribland vad som skapar resultat.
Humankapitalet är viktigt för att skapa kreativa idéer om en verksamhets utbud av tjänster. Problemet med humankapitalet är flyktigheten. Både över tid som rum. Vad händer med hjärnkollen över tiden. Hur mycket kommer vi ihåg och vilken förmåga har vi som individer att lagra information.

I offentlig verksamhet är tydligen humankapitalet avgörande för resultatet av verksamheten. Denna bild bekräftade jag för tio år sedan genom att i ett styrkort notera att de mätningar jag gjorde inom vården. Tydligen är bilden inte ändrad. Noterar samma sak när det gäller skolan. Tyvärr är resultaten i skolan allt för beroende av enskilda medarbetares förmåga. Ett oroande tecken. Vad händer när medarbetare går hem på kvällen och inte kommer tillbaka dagen därpå?

Den frågan ställde jag och många med mig i den privata tjänstesektorn för tjugo år sedan. Då var även den högst beroende av individen för att skapa resultat. Med bank- och fastighetskrisen blev det uppenbart hur sårbar en verksamhet är som är beroende av bara människorna i verksamheten. Då börjades arbetet med att skapa strukturkapital.
Mätningarna gjorda av Svenskt Kvalitetsindex visar just att resultatet i privat verksamhet kommer i huvudsaklig del genom ändamålsenliga strukturer. Här ligger utmaningen för den offentliga verksamheten. Speciellt inom skolan. Skolan har låg mognad när det gäller att implementera både digitala styrsystem som pedagogiska läromedel och sättet att undervisa. IT-satsningarna har oftast berott på enskilda individers förmågor. Inte på en medveten strategi för att lyckas skapa en hållbar skola över tiden. Hög tid att offentlig verksamhet byter perspektiv och bygger stabila stödsystem som är mindre beroende av individen.

Källa:
Management Index 2015, Svenskt Kvalitetsindex.