Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 28 februari 2011

Ohur - Klass 9A

Vad ska man säga om kvällens avsnitt av Klass 9A? Skulle vilja sammanfatta det med ett ord: BEDRÖVLIGT!

Mer oproffsigt har jag inte sett på länge. Arbetslaget är bara någon slags organisatorisk kuliss för att där är jag nådd och tvungan ett ingå i. Inte ett team eller fungerade drivlag som ser till att saker händer. Skulle ett arbetslag i näringslivet se ut så skulle de fått sparken för länge sedan.

Det går inte att gömma sig bakom någon annan och tro att Gud fader fixar allt bara jag lossas som det regnar.

Är det då lärarnas fel? Nja, skulle jag vilja säga. Det är både ett attityd och beteende problem i arbetslaget vi såg i kväll. Attityden att det är inte min gata det här det är någon annan. Beteendet att gömma sig bakom kollektivet och köra som jag alltid gjort är djupt felaktigt.

Den andra delen, rektorns frånvaro. Som ledare måste jag alltid se till att skapa förutsättningar för att arbetslaget fungerar som team. Då gäller de mellan mänskliga relationer som den pedagogisk utveckling. Här har skolan oerhört mycket  att lära av de duktiga i näringslivet som skapar arbetslag där du skapar rullande arbetsuppgifter mellan lagmedlemmarna. Att se till att ansvaret och befogenheterna skiftar över tid. Dags att skolan börja lära av andra.

Om jag förstod "visselpipan" rätt är det fel utbildning han fått från lärarhögskolan. Jätte bra att studenterna får lära sig matematik på akademisk nivå, men ursäkta vad har en lärare för nytta av att bara kunna detta? De ska ju faktiskt undervisa elever som befinner sig på en helt annan nivå. Lärarna måste få metoder i händerna på hur du förmedlar logiken och system bakom matematiken. Inte hur du möjligen lär dig att knäcka en trippelintegral eller en partiell derivata.

Därför har jag nästa i kväll lust till ett allmänt upprop: Se till att skapa morderna arbetsformer i skolan och skapa en lärarutbildning som lär ut pedagogiska metoder!!

söndag 27 februari 2011

Split vision

Tunnelbana saktar in och stannar på station Tekniska Högskolan. Ut väller skinnjackorna och jeanskillarna på väg till dagens studier på det anrika KTH. Dörrarna stängs om palestinaschalarna och näbbstövlarna åker en station till. Fast några näbbstövlar förirrar sig upp mot Engelbrektskolan för vidare färd till "Aphuset". Jeanskillarn strävar uppför Qscarsbacke till dagens föreläsningar och övningar.

Bilden är från 70-talet och får bilda ramen för mitt 100 inlägg på denna blogg. En tillbakablick på en i stora delar bekymmersfri tillvaro som teknolog på KTH och student på Stockholms Universitet. Återblickar tillhör inte det vanliga i mitt liv men väcktes idag av Göran Erikssons analys i dagens SvD om arvet efter Olof Palme.

I den akademiska världen på 70-talet förekom en split vision. Den allmänna bilden var att den var radikaliserad. Riktig på det sätt jag beskrivit i bilden av de som fortsatte ut till Frescati, men inte på Teknis. Frånsätt våra vänner som gick på arkitektur nere vid Karlavägen. I folkmun hade Celsings betongskapelse för sektionens hus kommit att kallas Aphuset. Vi andra gick i de traditionstyngda lokalerna norr om Valhallavägen med Lill-Jansskogen in på knutarna.

Här förekom ytterst sällan några politiska diskussioner. Studier var det viktigaste, att ta sig ut från lärosätet på de stipulerade 4 åren. Möjligen var vi lite samhällstillvända i radikal vänsteranda. För under 1974 inträffade den första bensinsransoneringen i landet sedan kriget och energifrågor blev en het fråga bland oss som studerade på Väg o Vatten. Speciellt i ämne som byggteknik och byggfysik började vi laborera med energisnålare och tätare hus. En diskussion som på nytt dykt upp i debatten på 2000-talet fast då ur en klimatsynvinkel.

Om det inte var några politiska diskussioner på Teknis var nog teknologerna att betrakts, utifrån min synvinkel i varje fall, mera i tiden av de högervindar som Göran Eriksson bekriver i artikeln. När jag sedan under en tid fortsatte att åka tunnelbana en station till till Frescati var det ungdomsdagis man mötte.

Från att varit van vid hårda studier under några år var det rena söndagskolan att komma ut till Stockholms Universitet. Här frodades näbbstövlarna och palestinaschalarna i sin politiska diskussioner. Vänster radikalismen fanns fortfarande kvar i slutet av 70-talet. Precis hade den arbetslagstiftningen kommit som vi än idag lever med. När övningsuppgifterna skulle göra insåg vi teknologer snabbt att vi var tvugna att välja ämnen efter det som då var politikst korrekt för att få godkänt på uppgifterna. Väsenskilt från det vi var vana vid från Teknis.

Denna lilla berättelse är ett färgat tidsdokument över det radikala sjuttiotalet med både vänstervindar och högervindar. Gängse bilden att den akademiska världen på den tiden var vänsteradikal är ur min synvinkel felaktig. På de tekniska högskolorna levde fortfarande axiomet arbetsmarknad-utveckling-utbildning. Detta kan vara värt att ha i minnet. Men vad vi bidrog till på den tiden var att utveckla tekniken i en riktning som idag är vardagsmat för gemeneman - det som kallas energisnålt och klimatsmart.

Media SvD

 

lördag 26 februari 2011

Melodifestivalen

Förr i världen hette detta jippo Schlagerfestivalen. Tiderna förändras, men detta fenomen tittar man inte på sägs det. Dock spottar man åt den och ändå har man åsikter om den.

I kväll är det Malmöiterna som är drabbade av schlagercirkusens sista deltävling. Och mycket pengar är i omlopp de här veckorna när cirkusen far land och rike runt. Undra om det idag skulle kunna uppså något sådant fenomen som en omoralisk schlagerfestival.

Eller vara det bara för 36 år sedan man kunde gör något sådant som Nationalteatern?


Undra om låten skulle ta hem hela festivalen 2011 med Sillstryparn?

Uppdatering
Det ska inte vara en proggare i år utan en hårdrockar! Samt en viss tant från mina hemtrakter från tävlingen i Malmö direkt till Globen om fjorton dagar;)

Klass 9A - pedagogiska samtal

En aldrig sinande ström av uppslag och tankar flödar på bloggarna kring det här med TV-serien Klass 9A och dess dramaturgi. Ett kan man fastslå, programmet berör. Bra, för då kommer frågor upp till ytan som är viktiga att diskutera och skapa lösningar på.

Med bara fyra månader kvar till den nya skollagen börjar gälla är det hög tid att fundera på det här med hur det pedagogiska samtalet och arbetet ska reformeras.

Rektorna och Förskolcheferna har då makten över den inre organisationen. Man kan hoppas att de utnyttjar tillfället till att skapa en renässans för det pedagogiska arbetet. Det är helt under isen det man ser Mikalskolans har organiserat och drivt pedagogiken på. Här är det också ett behov av ett helt annat pedagogiskt ledarskap. Ett ledarskap som ser med egna ögon.

Samtidigt har vi begåvats med nya styrinstrument i skolan: Skollagen, förtydligade Lpfö98, Lgr11 och ämnesplaner på gymnasiet. Dessa öppnar upp för det pedagogiska arbetet på ett helt nytt sätt. Borta är detaljreglerna men med ett tydligt VAD och VARFÖR för att skapa likvärdigheten.

Men likvärdigheten är på väg att förfuskas redan innan nya Lgr11 börjar tillämpas. Kunskapskraven från Skolverket innehållar krav i alla ämnen för år 3, 6 och 9. Inget däremellan. Här är lärarna utelämnade till sina egna tolkningar av ämnesprogressionen mellan de fasta betygsåren. Eftersom lagen inte tillåter lokala läroplaner kommer tolkningarna att bli lika många som det finns lärare i ett ämne. Därmed är likvärdigheten satt på undantag.

I ljuset av det och diskussionerna kring Klass 9A tror jag de tankar Ann-Marie Körling har på sin blogg är viktigt. Det är hög tid att återupprätta det pedagogiska samtalet mellan skolledare och lärarna. Att skapa ett coachningssytem där lärarprofessionen ständigt utvecklas på den egna skolan, så vi slipper se "visselpipan" och den "blyga violen från Flen" i klassrummet i framtiden.

Blogg Anne-Marie Körling

onsdag 23 februari 2011

En vanlig skola

När de fristående skolorna skapades för tjugo år sedan var det precis det som var tanken, att de skulle vara fristående från det offentliga skolsystemet. Med nya skollagen blir det nu en del av det offentliga skolväsendet. Frågan är det någon idé att starta en fristående skola?

Är det bara driftsformen som är särskiljande idag. Jag skulle vilja säga ja på den frågan.

De fristående skolorna ska följa samma nationella läroplaner som de offentliga. Man ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator, studie- och yrkesvägledare och skolbibliotek. Med dessa krav finns det någon lönsamhet i att dra igång en verksamhet? Initialt måste det bli stora fasta kostnader som ska bäras, även om intäkterna är rätt givna på ett sätt. Kruxet är att man måste skaffa ett elevunderlag som är större än det var den gången reformen skapades.

En annan ofrihet som dyker upp är den skärpta granskning som aviseras från Skolinspektionen. Idagens Svenska Dagbladet signalerar Anne-Marie Begler tuffare inspektioner som går in på ekonomin i de fristående skolorna. Man kan fundera över hur detta kolliderar med kravet på revisorer i ett aktiebolag?

Det kanske är förståligt ur en synvinkel när det gäller barns rätt till lika utbildning. Frågan är bara hur man ska se på att staten ska kolla ekonomin eftersom det är pengar ur den kommunal budgeten skolpengen kommer ifrån. Som motiv anför Begler:

Väldigt snabbt har friskolemarknaden förändrats och vi måste få bättre kunskap om hur man ur en finansiell aspekt bygger upp verksamheterna. Då måste vi bli kunnigare att granska de ekonomiska delarna. Vi anställer personal som har ekonomiutbildning.
Det intressanta här är, kommer staten att skapa ett nytt ekonomigranskningsverk för skolan?

Intressant ur en annan vinkel är att det är en liberal minister som ansvarar för att på detta sätt öka den statliga styrningen. Det hade man knappats trott. Sådant förknippar man med socialdemokratiskt tänkande.

Med den ökade styrningen och ofriheten i skolmarknaden kan man fundera över motiven och drivkraften hos de 770 sökande till att starta en fristående skola. Är det pedagogiska drömmare eller kapitalstarka investerare?

Media SvD.  

måndag 21 februari 2011

Osedd - Klass 9A

Det bestående intrycket av dagens avsnitt av Klass 9A är ordet - osedd!

Viktigaste av allt i allt ledarskap oavsett om det är lärare, mentorer, rektorer eller speciallärare är orden - se med egna ögon.

När man ser avsnittet är den slående bilden av att alla verkar ha svårt att ta in att det finns individer i varje elev. Att det gäller att synliggöra dem och bygga på upp deras självförtroende. Utöver förmågan att lära ut fakta måste det finnas en pejl hos lärare att synligöra alla i en klass.

För att föklar mitt tänkande tar jag hjälp av en Japan - Taiichi Ohno. Denne man var den grundare till tänket bakom undret i Japansk fordonsindustri. Han började som produktionstekniker på Toyota och gjorde karriär och blev direktör och verksamhetsförbättrade. Ohno lade grunden till det tänk som gjort Toyota framgångsrik och världsledande i sin bransch.

En av principerna för framgång är att, gå och se med egna ögon för att verkligen förstå situationen - genchi genbutsu.

Denne man myntade följande tänkvärda sanning: Iaktta vad som händer på verkstadsgolvet utan förutfattade meningar och med öppet sinne. Fråga "Varför?" fem gånger varje gång du ställs inför ett problem.

Det jag saknar i det som visades i detta avsnittet av Klass 9A är en så enkel sak som en grundlig förståelse och rapportering av det man ser. Möjligen var det bara de inlånade lärarna som gjorde det, till arbetslaget, eleverna och rektorn.

Man kan fundera över om detta är ett genomgående problem i skolans värld. Är det solo föreställningar som sker i skolan utan att man vet och ser vad som sker? För den ordagranna betydelsen av ordet är genchi - den faktiska platsen och genbutsu - de faktiska materialen eller produkten. Översätter vi det hela till skolans värld skulle det kunna blir se det som sker i klassrummet med de faktiska eleverna och lärarna.

Sentensen av programmet är att skolans pedagogiska samtal ska bygga på att Iaktta och tänka själv. Tänk och tala med utgångspunkt från data du själv verifierat.

Slarvigt professorn

Man häpnar när man läser och lyssnar till förre miljöministern och nuvarande professorn i ekonomisk historia Lena Sommerstad. Det här med fakta verka inte vara professorns starka sida. I varje fall inte att använda den kristallklart vetenskapligt utan politiska glasögon.

Sanningen i debatten är att innan 1998 hade Sverige ett relativt betygssytem. Därefter har vi ett målrelaterat betygssystem, sjösatt av den socialdemokratiska Persson regeringen. De mätningar som gjorts av Skolverket sedan den innfördes har hela tiden, sedan dess, legat under index 100. Och totaltrenden har varit på ett sluttande plan ända sedan dess, med några få uppgångar i kurvan de senaste åren. Då är det magstarkt att komma att påstå att det är det fria skolvalet är orsaken till sjunkande betygsresultat.

Att fria skolvalet möjligen förstärker segregationen är en helt annan sak. Det gäller att inte blanda äpplen och päron.

Så det är illavarslande om denna politiker och professor skulle få ta över skoldebatten i socialdemokratin från en mer sansad person som Mikael Damberg. För ingen vill väl tillbaka till den skola som rådde på SÖ-tiden. Skulle Sommerstads tankar få råda skulle vi komma tillbaka till en genomreglerad skola. Mig veterligen har aldrig planekonomi fungerat. Men det är kanske det professorn sitter på sin kammare och har våta drömmar om.

För vi vill väl inte ha tillbaka ett samhälle där några få politiker och politruker bestämmer var barnen ska gå i skolan?

Media: Newsmill

torsdag 17 februari 2011

Borgfred

När man läser Socialdemokratins "Omstart för socialdemokratin" finns det mycket nostagli tillbaka till 1960-talet. Man undrar om partiet inte lärt något. Med ökad utbildning har klassresan inneburit att ingen returbiljett finns till en värld man lämnat. Här är väl partiets stor dilemma.

Tittar man på analysen är det ett område dock man vågar ifrågasätta hur de skött politiken i formstora dagar. Det är på utbildningens område. Här erkänner man att delar av det som kom i kölvattnet av kommunaliseringen inte var helt lyckade. Här svänger man på två punkter: Lärarstatus och segregation.

Det jag denna gång ska fästa mig vid är lärarstatusen som en förklaring till de låga resultaten. Där man går till storms mot den tidigare läroplan som nu ersätts med Lgr11. Här förstod lärarna inte det fina med gamla Lpo94. Friheten att jobba efter egna pedagogiska metoder uppfattades inte på rätt sätt. Det blir för mycket individualisering. Man skriver:

Tanken bakom de nya läroplanerna 1994 var att läraren skulle vara friare att forma och anpassa undervisningen efter de enskilda elevernas behov. Så har dock inte blivit fallet – istället har undervisningen allt mer individualiserats, i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Denna typ av individualisering har varit negativ för elevernas resultat, och gör att stödet hemifrån blir allt viktigare för de enskilda elevernas resultat. Parallellt med detta har särlösningar blivit allt vanligare i undervisningen, exempelvis genom ett ökat inslag av gruppindelning efter kunskapsnivå. Detta trots att forskningen visar att en sådan differentiering är negativ för kunskapsresultaten. Sammantaget kan detta ses som en försvagning av lärarens roll. Fokus har förflyttats till elevens individuella arbete, istället för att ligga på den unika kompetens läraren har. Lärarens förmåga är avgörande för vad eleverna lär sig.
Lösningen på detta problem är en slags borgfred om den ny lärarutbildning. Några större revolutionernade ändringar på den utbildning som börjar till hösten går inte att utläsa om de skulle återfå makten.


Genom en förbättrad lärarutbildning, lämplighetstester vid antagningen, kontinuerlig kompetensutveckling för utbildade lärare och ledarskapsutveckling för såväl lärare som rektorer kan läraryrket bli mer attraktivt och skolresultaten bättre.
Det låter nästa som Allianspolitik när man läser recepet för hur man löser skolans problem i denna del.

Källa:
Omstart för socialdemokraterna

onsdag 16 februari 2011

Vilsen i pannkakan

En av de viktigaste saker för att fatta beslut är att bygga dem på fakta. Sedan senaste avsnittet i Klass 9A är jag fortfarande förundrad över hur man kan bygga beslut på icke fakta. Att låta ungana gå i skolan utan att veta vad de presterar är skrämmande. Speciellt ger den felaktiga bilder eleverna får om sig själv och sin kunskap. Samtidigt kan man fundera på hur man kan välja pedagogik utan att veta vilka resultat det ger.

Tidigare i några blogginlägg har jag tagit upp det här viktiga med grundläggande värderingar. Denna gång känns det motiverat att påpeka att framgångsrika verksamheter alltid bygger sina beslut på fakta. Åter tar jag hjälp av ledningsprinciperna i ISO 9000 och SIQ-modellen.

Enligt ISO 9000 är en av styrprinciperna faktabaserade beslut:
Verkningsfulla beslut baseras på analys av data och annan information.
SIQ-modellens motsvarande grundläggande värdering heter också faktabaserad beslut:
Beslut måste bygga på dokumenterade och tillförlitliga fakta. Varje medarbetare måste inom sitt område ha möjlighet att mäta och analysera fakta av betydelse för att uppfylla sina mål och tillfredsställa sina kunder. 
Fast det är samma begrepp i den båda principerna kan man märka en skillnad. I ISO 9000 pratar man om beslutet som sådant. SIQ-modellen fokuser utöver detta på individen. Byter vi ut ordet medarbetare till förskollärare och lärare blir det en intressant. Tyvärr ser jag inte så mycket om mätande, frånsett när det är nationella prov, av den pedagogiska verksamheten. Och det är synd. Verksamheten blir som en vindflöjel utan riktningsstyrning, utan pekas bara ut av det håll vinden just nu blåser. Så går det inte att styra en verksamhet, speciellt inte undervisningen.

Pratar vi om mognadstrappan, jag tidigare beskrivet, kan man konstatera att på lägsta nivån är besluten känslomässiga för att på nästa trappsteg vara sporadiska med viss faktagrund. Näst högsta trappsteget kännetecknas av erfarenhetsbaserad beslut som inte nödvändigt har i alla lägen en evidens i besluten. Högsta trappsteget är däremot fullt ut evidensbaserad för den innehåller en metod, härledbarahet och vidhängande kunskap, ett kunskapbaserat beslut.

Därför är det viktigt att förskolor och skolor redan nu börjar träna i konsten att fatta evidensbaserade kunskapsbeslut. Då har vi chansen att få en uppåtgående trend i PISA mätningarna och vi får elever som med råger uppfyller kunskapsmålen. Kanske vi då kan säga att vi är en nation i välståndsligans topp. I annat fall kommer vi att tillhöra B-laget efter Kina, Indien och andra östasiatiska länder.

Källor:
ISO 9000: 2000 - Ledningsystem för kvalitet - Principer och terminologi
SIQ-Modellen 2010
Skollagen 2010:800

måndag 14 februari 2011

Vitsippa

Beklämdheten består när jag följde dagens avsnitt av Klass 9A på SVT. När inte elever i 15 års åldern ens kan ordidentifikation är min första tanke: bedrägeri.

Min nästa tanke är, var är uppföljningen och utvärderingen? Är det som jag länge sett att skolans sämsta gren är analys och värdering, med avsaknad av härledbar redovisning av kunskapsresultat.

Dagens avsnitt av Klass 9A förstärker bilden av en frånvarande resultatstyrning från år 1 till 6. Hur kan det vara möjligt att elever får gå i skolan utan att veta av att man tillhör den lägre kvartilen i läsidentifikation?

Elever ska inte i den ålder behöva reagera som de gjorde på Mikaelskolan, säger du att vi inte förstår?

Ser vi skolans långa avsaknad på systematisk uppföljning av kunskapnivåer här. Eller är det en kultur som har utvecklas i de lägre skolåren att inte sätta krav på ungarna?

Jag har inga svar, mer än att det är fetminus och IG för pedagogiken som inte lyckas leverera.

Lgr11 räcker inte

Just nu är det en förbril aktivitet att implementera den nya läroplanen Lgr11 i svensk grundskola. Bra så, men det räcker inte. Det främsta styrdokumentet för svenskt skolväsende är från och med 1 juli 2011 skollagen.

Den är inte bara ett regelverk för roller, ansvar och befogenheter utan ett styrinstrument för en mål- och resultatstyrd skola även i klassrummet. Ta bara detta lagrum:
3 kap. 15 § Eleverna ska informeras om de grunder som tillämpas vid betygssättningen.
Den avser de grunder som gäller för samtliga elever, dvs. enligt bestämmelserna i skollagen, den aktuella läroplanen, kursplanerna och kunskapskraven.
Detta lagrum ställer krav på information till eleverna. Alltså krävs det utöver att lärarna ska lära sig innehållet och synsättet i Lgr11 även former för hur informationen ska gå till om betygssätning. Hur många lärare gör det idag?

Tre viktiga dokument borde vara ett måste i varje lärares dagliga planering från ht 2011: Skollagen, Lgr11 och Skolverkets kunskapskrav.

fredag 11 februari 2011

Klass 9A - myt eller verklighet

Snackisarna på bloggen är just nu bl a Klass 9A. Det nya programmet med Gunilla, Stavros och Thomas i rollen som coacher till några lärare i Mikaelskolan i Örebro har startat ett veritabel diskussion om lärarföräkt och vinkling av skolans verklighet.

Min fundering är, speglar programmet ett systemfel i skolan eller en väldigt begränsad del av skolverkligheten?

Hur kan nya skollagen påverka detta? Är det så att fritidspolitikernas makt att in och styra skolan effektivt bromsas nu när deras makt stannar vid skolgrinden när nya skollagen ska börja tillämpas vid halvårskiftet?

Kommer rektorer att se till att organisera skolan på ett sett så det pedagogiska samtalet blir viktigare än att springa på möten?

Många frågor. Jag har inga bra svar. Har ni?


Uppdaterat 110212
Karin Thunberg går i sin Kolumn i SvD idag till storms för lärarnas försvar i samband med Klass 9A-serien, med rubriken Så fick lärarna all skuld - igen. Hon avsluta kolumnen på följande vis:
Heja Malin! säger jag bara. Vilken annan yrkesgrupp skulle frivilligt visa upp sin inkompetens, vem skulle stå där med skammen att inte klara sitt jobb? Tänk om Janne Josefsson eller Fredrik Skavlan följde med mig på intervjuer för att förklara hur man ställer frågor. Och efteråt läxade upp mig för det som gick fel.

Nu har Örebrolärarna en klass som bedöms som "en katastrof" och ingen säger ett ord om vilket ansvar skolledning, politikerna - eller för den delen föräldrarna - har till att det är som det är.

Istället lägger man ansvaret på lärarna. Allt är deras fel. Stavros må åstadkomma nya mirakel, men något förblir ändå fel i den här ekvationen.
Felet i ekvationen är väl det jag började inlägget  igår medatt ställa frågor kring, det Karin skriver i mellanstycket ovan. Skolan befinner sig i ett systemfel om man ska tolka hennes kolumn idag. Det är också min syn, vad er?

Utbildningskvalitet

Utbildningskvalitet finns den? Inte om man får tro en undersökning som Svenskt Näringsliv gjort i Örebro till ett antal företagare.

De vittnar om att ungdomarna har fel kunskaper eller för dåliga sådana. En kille som anställts på en firma fick sitt första lönekurvert. Det innehålla alla traditionella uppgifter och dessutom hade arbetsgivare varit pedagogisk och också talat om hur mycket i social kostnader företaget betalade för honom. När han fick lönebeskedet var reaktionen: Jag vill inte betala några sociala kostnader.

Tydligen är det jag sagt tidigare ett uppenbart problem att svensk gymnasieskola levererar fel kvalitet i förhållande till vad arbetsmarknade kräver. Dags att Gy11 kommer på plats så kanske man kan råda bot på problemen.

Framför allt politiker och skoldebattörer måste vrida fokus från det fördärande mantrat vård-skola-omsorg till det uppbyggande för välfärden, arbetsmarknad-utveckling-utbildning.

Media Nytt från Skola & Näringsliv

torsdag 10 februari 2011

Tuffa tider

Kan inte vara världens bästa tid att driva fristående skolor. En ny skollag som begränsar friheten radikalt. En regering som surnat till och tar hjälp av socialdemokartin för att göra ingrepp i den fria näringsrätten. Nu sällar sig även Skolinspektionen till skaran. I och för sig är det deras uppdrag att granska, men jag undra lite över det språkbruk madame generalen och madame inspektionsdirektören använder.

In min värld, som sysslat med kvalitet i så gott som nästan hela mitt yrkesliv, är det gradskillnader i helvetet. Om man gör en ordboksvandring blir resultatet följande: Granskning = noggrant undersökande; Kontroll = att övervaka och behärska ett skeende.

Den måste ha blivit snurr i samhället när man tror att det finns möjligheter att kontrollera saker. Men jag kan förstå hysterin efter nine eleven, men aldrig förlika mig med den. I privata näringslivet insåg man redan för 40 år sedan att det inte går att kontrollera in ett beteende eller kvalitet. Då blir man mörkrädd när politiker och myndighetspersoner använder sådana begrepp.

En granskning ska vi ha men ingen kontroll, Gud bevara oss från sådant.

Samtidigt kan man funder på om det är dags att byta begrepp på fristående skolor till enskilda skolor. Ordet fristående är missriktat i förhållande till vad som kommer att gälla från 1 juli 2011 när den nya skollagen träder ikraft. Då har dessa skolor samma krav på sig som de offentliga och lagen pratar om ordet enskilda. Kanske dags att byta vokabulär. För det är Tuffa tider att vara fristående skola nu för tiden!!


Media SvD

tisdag 8 februari 2011

Den första

Hur blir man den första? En intressant frågeställning jag fick lära mig idag. Kanske inte fullt enkel att efterapa idag, men när Kina skapades och den förste kejsaren blev till var historen det vikta. För att se till att man blir den förste gäller det att radera all historia innan sig själv.

Hur gjorde då kejsaren. Jo, han samlade in alla skrifter och böcker om historien före honom och brände allt. Därmed fanns ingen bevarad dokumentation eller historia innan honom. Därmed kunde han skapa historien och bli en halvgud ca 250 år f kr.

En bedrift som är omöjligt i dagens digitaliserade värld.

Allt detta fick jag mig till liv i bergrummet under Östasiatiska Museumet och utställningen Kinas terrakottaarmé.



Och som inte det är nog så är bergrummet ett av Sveriges hemliga rum. Bergrummet var tänkt som marinledningens operationscentral vid ett fullskaligt krig. I det har jag varit tillsammans med ca 300.000 andra. Ur en synpunkt bra att man raserat denna operationscentral så man kunnat se utställningen. Men ur en annan synvinkel synd. Skulle ha varit intressant att sett hur det var tänkt att leva där. Där har engelsmänen förtjänst fullt bevart The Cabinet Wareroom varifrån Churcill ledde andra världskriget.

Växelspel

Funderingarna har rusat igenom hjärnkontoret sedan igår kväll när SVT sände Klass 9A. Tankarna har gått till det här med hur tjänster är ett växespel mellan leverantör och kund. I skolans fall mellan elev och lärare. Undervisningen har tre faser: före, under och efter.

Perspektiven för eleven växlar mellan de olika fasera och omvänt måste läraren fundera på hur undervisningen ska levereras. Jag har berättat om de perspektiven ur ett läroplansperspektiv tidigare, en arena två perspektiv.

Vill återvända till gårdagens diskussion och försöka illustrera skillnanderna mellan VAD och HUR.

Fem faktorer avgör undervisningen: Kravbilden, Struktur, Pedagogisk metod, Lektion och Resultat.

För VAD, som är systemkvaliteten, kan man översätta de fem faktorerna i fallande ordning med: Läroplan-nationella mål, Måldokument, Problembaserad undervisning, Didaktik och Livslångt lärande. Man skulle kunna säga att detta är det styrande för att undervisningen ska fylla sina mål.

För HUR, som är kommunikativ kvalitet, kan motsvarande översättning i fallande ordning göras med följande: Kognitivt lärande och social utveckling, IUP mm, Hur lektionen genomförs, Metodik och Bestående kunskaper.

Det intressanta i växelspelet är att efter genomförd undervisning är elevens behållning eller resultatet det h*n HAR lärt sig. Effekten av detta HAR är att det innehåller två delar HUR och en del VAD.

I ljuset av detta är det viktigt att ständigt träna och utveckla det pedagogiska arbetets HUR, men inte glömma bort att för att HUR ska bli rätt måste förutsättningarna finnas från VAD. Men det är inte enskilt VAD som avgör HUR undervisningen blir framgångsrik.

Därför är det viktigt att rektorer och lärare har ingående pedagogiska samtal om HUR lektionerna HAR givit ett resultat som fastställt i förhållande till satta mål. För till syvende och sist är det resultatet som avgör vilka insatser som krävs i nästa VAD och HUR.

måndag 7 februari 2011

HURsaknad 2.0

Mycket far igenom min hjärna efter att både lyssnat på lärare i Järfälla i Rapport om Klass 9A och andra programmet från Mikaelskolan i Örebro. Ett är helt tydligt, bristande ledarskap och obefintliga resultatuppföljningar med styrning mot vilka mål som ska uppnås är uppenbart en klar brist. Det som är grunden för svensk skola sedan tjugo ett år sedan.

Lyssnar man på alla arga lärare så är detta ett skådespel nu SVT spelar upp för att misskrediterar lärarkåren. Min motfråga blir, om det är så varför har kunskapsresultaten sjunkit under hela perioden sedan mätningarna infördes vid nya betygssystemt 1998?

Att det finns bra och dåliga lärare är ingen konstighet. Det som stör mig är att det tycks fortfarande vara helt acceptabelt med en stängd klassrumsdörr så ingen ser vad som försigår där. För det vore ju hemskt att bli ertappad med att inte lyckas leda klassen fram till resultat. Slutna rum har aldrig främjat framgång.

Den blyga violen från Flen besannade mina farhågor. Kompetent, men en katastrof som ledare. Ungar som inte har respekt och tagit över är ett klart tecken på bristande ledarskap. Och jag lovar det är inte ens i klassrummet samma fenomen uppstår, utan lika mycket på vilken annan arbetsplats som helst med undermåligt ledarskap. Där råder anarki och dålig arbetsmiljö.

Detta är några spontana reflexioner efter andra avsnittet. Ett är säkert rektorer och lärare måste hitta en modell för att ständigt se till att ledarskap och resultat är grunden för en mål- och resultatstyrd skola!!

För den som inte tror det är det ett lagkrav från 1 juli 2011. Funderar man ett steg till är det avskedsgrundande om man inte uppfyller detta?

söndag 6 februari 2011

HURsaknad

Agenda tog i kväll upp den omtalade dokumentären Klass 9A. Mycket kan man säga om programmet och vad den speglar.

Ett är dock tydligt att HUR, den kommunikativa kvaliteten, är satt på undantag i klassrummet. För hur man en ser på yrket att vara lärare ska man nog älska att stå på scen och äga klassrummet. Om inte gör det undrar jag om man inte valt fel yrke.

Samtidigt kan man fundera över varför inte ledarskap lärs ut på lärosätena. Det här med beprövad erfarenhet verkar inte stå högt på agendan i undervisningen på lärosätena. Vetenskapligt beprövade metoder är väl bra, men inget självändamål. Under utbildningen bör agnarna skiljas från vetet på dem som uppenbar inte är lämpade att stå inför en grupp och förmedla kunskap. För står du på scen är det viktigt HUR du förmedlar ditt ämne, inte att du behärskar det.

Ska bli spännande att se programmet i morgon, hur den blyga violen från Flen ska få uppmärksamhet i klassen. För det måste vara ett helvete att inte ha elever som lyssnar och tar till sig kunskap.

Bakgård

Pojken på bakgården - skulle kunna vara en beteckning på uppväxten för många grabbar i stan på 1950-talet. I bostadsbristens tidevara fick man inte vara så sparsmakad på det här med bostadsmiljö.

Själv växte jag upp på en sådan bakgård. Med skillnaden att den var befolkad med många ungar och en naturskön inhägnad. Miljöerna skiftade från grusgården, som sakta började befolkas med bilar. Bergknallarna och gräsplanen. Där kunde vi leka vår lekar och bygga våra kojer. Lekar allt från cowboy och indianer till mamma-pappa-barn.

Rollbesättningarna vara inte svåra att få besatta med två undantag, indianer och barn. Hur nu det kunde komma sig? När jag läste Tysta tankar verkar det snarare vara problem att rollbesätta papparollen idag. Perspektiven över tiden verkar skifta. Även om vår pappor, då för tiden, var familjeförsörjaren verkar de varit mindre frånvarande än nutidens. Eller är det en chimär?

Stämningen på bakgården vi barn upplevde är på pricken lik den i Sven-Bertils tolkning av Olrogs låt, På en smutsig liten bakgård.


Det enda man kan hoppas på är att dagens bakgård, förskolans lekplats, får vara en plats där dagens barn kan tänka tillbaka på och glädjas åt.

Blogg: Tysta Tankar

lördag 5 februari 2011

Stadslollan

Nu har den oförglömliga rösten gått ur tiden. Det var ett tag sedan man roades av Lena Nymans träffsäkra monologer och mimik. Den lilla stora människan. Här gör hon ett av sina braiga nummer i Hasse&Tage revyn. Njut och roas.




Minnen från en tid man själv bröt upp, fast från landsorten till storstaden.

fredag 4 februari 2011

Fredagsmys

Tankarna går så här en fredag eftermiddag till den stundande helgen. Då blir man extra upplyft av det här med att gilla arbete. Speciellt om man är lyckligt lottad och får jobba med sådant som är kul. Jag sympatisera definitivt med följande ordspråk och klokhet.
Jag gillar arbete.
Det farscinerar mig.
Jag kan ligga i timtal och titta på
det.
Jerome K. Jerome

torsdag 3 februari 2011

Sanningen

Av en ren slump gjorde jag en upptäckt när jag ordboksvandrade idag. Hittade i ordboken ett slående citat om det här med sanningar. Dem ska man ju hålla sig till eller?
Man bör säga sanningen,
men alla sanningar bör icke sägas.
Drottning Kristina