Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 30 april 2012

Kejsarens nya kläder

Man slutar aldrig att förvåna sig. Nu har det hänt igen. Någon har köpt in McKinsey för svindyra pengar, när kompetens finns i landet över hur man förbättrar skolan. Bara genom att köpa boken Från skollag till vardagsarbete så får man grunden för hur man ska effektivisera verksamheten och lärarnas tid.

Som alltid i verksamhetsutveckling är det inte färdiga mallar, checklistor och annat som ska ligga tillgrund för verksamhetsutvecklingen utan skolan egna förutsättningar. Att man aldrig lär sig.

Det hade varit smartare om man köpt tidstudien på svensk botten. Då hade skolledning och lärare kunnat själv mäta hur mycket tid de lägger på sina aktiviteteter som planering, undervisning, utvärdering och dokumentationen. Det går enkelt att göra via mobiltelefon. Det behövs inga svindyra amerikanska konsulter för att lyckas med.

För övrigt anser jag att skolan själv ska utveckla sin verksamhet. Stockholms stad har verkligen gjort bort sig med SKLs hjälp. Om detta har jag bloggat bl a tidigare.

Media DN

Uppdaterat 120501 kl:18:17
Läser om samma projekt i SvD och förvånas över att man behöver plocka in McKinsey för att få reda på att man kan organisera möten effektivit. Det är verkligen talande att man går över ån efter vatten.

Skolans bekymmer är att man inte har systematiserat sin arbetssätt. Om de själv begåvat hade använt någon av utmärkelsemodellerna och använt läroplanen som underlag hade man fått fram arbetssätt utan att slänga 4 mkr i sjön.

Skolans problem är att humankapitet, det som finns i huvudet på rektorer och lärare, är för stort. Det är livsfarligt när personal med storkunskap om hur man driver verksamheten går ur hem på kvällen. Vad händer med verksamheten dagen där på om de inte dyker upp. Skolans stora utmaning är att bygga strukturkapital så man inte är sårbara och alla vet hur verksamheten ska bedrivas.

Media SvD papperstidning 120430 sid 10.

lördag 28 april 2012

Rektorers framgångsmöjligheter finns redan

Noterar att Bo Rothstein på DN-Debatt avslutar med följande uppmaning:

Sammantaget innebär detta att vi kan lägga ner jakten på ”supermodellen” för den svenska skolan och i stället börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.
Det är intressant att denna debatt förs 20 år efter att skolväsendet blev av med regel- och ekonomistyrningen. Sedan dess gäller mål- och resultatstyrning av skolan. Staten har inte sedan dess talat om HUR undervisningen ska bedrivas.

Tragiskt nog har skolan suttit fast i regelstryningen och dess tänk allt för länge. Där försök till modernare styrning har misslyckats. I och med valfrihetsreformen Skollagen (2010:800) är det fast slaget att systematiskt kvalitetsarbete är det som ska öka måluppfyllelsen utifrån de nationella styrdokumenten.

Till detta kommer också att rektorer och före den delen även förskolechefer idag har makten över den inre organisationen. Med detta menas skolans pedagogiska verksamhet. Det är ingen annan än dessa som har påverkansmöjlighet på hur undervisningen ska bedrivas. Huvudmän och andra gör sig icke besvär när det gäller hur man på enhetsnivån bedriver pedagogiskt arbete och systematiskt kvalitetsarbete.

Förskolchefer och rektorer har dessutom numera delegationsrätt på arbetsuppgifter. Detta gör det möjligt att mer effektivt bedriva styrning och utveckling av förskolor och skolor.

Så det är bara att sätta igång på lokala planet och tillämpa skollagen så får vi framgångsrika skolor.

Media DN

Källor:
Skollagen (2010:800),
"Från skollag till vardagsarbete", Skoldialogen
Informationsblad 120214: Rektorers möjlighet att delegera och skolors organisation, Skolinspektionen.

Starka sammhället en politisk dröm

Drömen tycks har väckts om ett starkt samhälle. Det är just en dröm. Bara för att nyliberalismen kört på grund, med skuldkris i världen, innebär det inte att vi ska tillbaka till en värld med en stat som tog hand om folket.

Stora planekonomiska monoliter är aldrig till för folket, hur mycket än vänstern vill se det så. Det är bara att skåda hur vården och skolan funger i offentlig regi. Hade inte yttre tryck skapats mot dessa två monoliter hade vi aldrig fått sett en utveckling mot en balanserad tillvaro mellan kunden-produktionen-medarbetarna-innovation-ekonomi.

Därför klingar den gode Ingar Carlssons tal om att politiken ska ta tillbaka det den förlorat lite av en dröm. Hur skapar lilla Sverige det starka samhället i en värld där kapital blixtsnabbt förflyttas på jordklotet? Är nationalstaten det begrepp som gäller?

Möjligen är hans analys intressant på ett plan. Det verkar som Sverige är bort från ett flerpartisystem med propertionella val. Är det så att vi kommer att bli likt UK och US med två politiska block med majoritetsval som princip. Är det priset för mittens rike i politiken?

Media SvD

torsdag 26 april 2012

Rektorer är förbättringsledare

Med stor förvåning har jag tagit del av Sveriges Skolledarförbunds debattartikel om hur dåligt det är att vara rektor. Att det historiskt varit det kan man klart stryka under. Men från och med 1 juli 2011 är det helt nya förutsättningar.

Det verkar som skolsverige inte riktigt har vaknat upp vad de nya lagrummen i skollagen betyder för respektive parter. Skollagen hindrar inte rektorer från var en god förbättringsledare. Utöver en utökad rektorsutbildning, med bl a ledarskap i utbildningen, så ger skollagen rektorerna fulla makten över skolans inre organisation - den pedagogiska verksamheten.

Utöver det har rektorena fått lagstadgad rätt att delegera stor del av sina uppgifter till andra med motsvarande kompetens för de uppgifter som delegerats.

Detta verkar helt ha gått både huvudmän och fackliga företrädar förbi. Kanske på tiden att börja skoldiskussionen utifrån de nya krav som staten ställer på skolväsendet. I den ändan finns det en bok som bl a beskriver detta, "Från skollag till vardagsarbete" för grundskolan, utgiven av Skoldialogen. Kanske denna kan vara vägledande i att skapa en skola som följer den nya kraven.

Media SvD
Källor: Skollagen (2010:800)

söndag 22 april 2012

Förmåga allt viktigare

Läser på SvD nätupplaga nliv.se att det är helt andra premisser idag vid anställningar. Där sägs att höga universitetsbetyg kan man glömma. Min retoriska fråga är: är det sant?

Kanske, skulle jag svara ja, om man sätter det i relation till att det är förmåga och kunskap som är viktigast. Idag finns det tydligen verktyg för att gallra ut det. Kreativitet är ju förmågan att ta kunskap och ha förmågan att flytta denna till en nivå den inte befunnit sig på tidigare.

I ljuset av det är betyg och prestige arbetsplatser obetydliga. Det är förmågan att få saker gjorda och vilken person du är som avgör framtidens anställningsbarhet.

Media SvD

lördag 21 april 2012

Den tunna hinnan

Hur tunn är hinnan mellan dikt och verklighet. När vi nu konfronteras med det oförståbara på Utöja 22 juli skakar det oss. Handlingarna är definitivt inte försvarbara, men det som förvånar är vårt behov att psykologisera handlingar så fort det är en vit kristen som gjort denna handling.

När jag läser berättelsen i SvD slår det mig alla skildringar som gjorts av fascismen eller för den delen även kommunisters framfart i ideologiskt tänkande och krigföring. Det är den högre saken i ett sektbeteende som helgar medlen. Om man som ABB har en mission och är en beliver eller duktig fotsoldat för något högre är hans handlingar rationell.

Hans vittnesmål styrks när jag åter ser filmen om Hitler och Tredje rikets undergång. Det fanatiska uttrycket och handlandet i bunker och kring regeringskvartern i Berlin i april - maj 1945. Undergång byggde fortfarande på tron om en högre sak in i det sista. Realiteter hos oss vanliga existerar inte hos dem för att de fortfarande har en högre sak att försvara. Vi är bara svikare i deras ögon som inte förstår vårt bästa.

Utöver detta kan man fundera på terrorhandlingens omfattning den 22 juli på Utöja. Den är ruskigt lik en krigs skådeplats. Det har vittnats om att soldater i krig reagerar känslomässigt på de fyra till fem första de dödar. Sedan verkar de hamna in i ett tillstånd där resten av dödandet är en yrkeshandling. Där man systematiskt handlar för att utföra uppdraget att vinna striden. Skillnaden denna kväll på Utöja är att en fiende till ABB saknade vapen att bemöta elden.

För övrigt anser jag att vi i traumatiska situationer är för snabba att hitta svar på något som inte stämmer med vår världsbild och vårt behov av syndabockar.

Media SvD

Uppdaterat 120421 16:13.

Mot bakrund av vad jag tidgare skrivit har jag gått igenom två av mina inlägg från när det begav sig i juli 2011. Det först Kasta första stenen är relevant kring det här med skuldbeläggande. Det andra är inlägget Mambo jambo om just funktionen hos idiologier som är fanatiska. Den senare tycker jag håller extremt bra i ljuset av den berättelse ABB gav igår i Oslo Tingsrätt återgiven i dagens SvD.

måndag 16 april 2012

Vänster(s)väng

S håller på att upprepa sitt misstag. När man fått opinionen på sin sida väljer den röda falangen med Göteborg i spetsen att vrida S till det läge de var när Juholt förde dem ut på ökenvandring. Verkar som partiets röda del inte lärt sig att ska man attrahera mittenväljare är all retorik och realpolitik åt vänster fel väg.

Det är hål i huvudet att ens fundera på att begränsa eller förbjuda utdelning i företag. För det första får det konsekvenser för hur övriga företag på marknaden, som är aktiebolag, får drivas. Om något sådan begränsning blir realitet är det inte bara skattelagarna som måste ändras utan även ABL. Inte nog med att lagrum måst ändras med förödande effekter, S kanske vill förstatliga det privata näringslivet den vägen.

Företag innebär risk. Det är inte med automatik så att skattemedel ger vinst eftersom kostnader och intäkter måste gå ihop. När man startar företag är det "egna" pengar man riskar. Uppstarter brukar oftast innebär förluster. När det vänder skulle det innebär att inga skulle få ta ut ersättning för de pengar man satt in i företaget. Vem skulle ens komma på tanken att driva sådana företag.

Hela debatten om skattemedel i fickor på privata företag är snedvriden. Merparten av de företag som finns inom den privata skolvälden är mindre företag eller föräldrakooperativ. Skulle dessa små aktörer inte ha möjlighet att dela ut pengar på det man satsat i verksamheten är det djup odemokratiskt. Snudd på ett grundlagskyddat ägande åsidosätts.

Är S framgångar i opinionen på väg att smälta bort för att vänsterfalangen är på krigsstigen igen? Eller är det tecknet på att S är på väg att sprängas innefrån? Båda har ett känt resultat. Inget maktskifte 2014.

Media SvD

söndag 15 april 2012

Den blyga violen

Hur visar man framfötter i klassrummet? Jo, genom att synas och höras. Men hur är det med alla dessa barn som inte har förmågan att just synas och höras, de blyga violerna?

I ett samhälle där individens förmåga mäts med att synas i den fysiska tillvaron är säkert den digitalvärlden en fördel för de blyga. Det är inte lika hämmande att sitta framför en skärm och övertyga omgivningen. Ingen ser dig och ingen mäter ditt ord just när du skriver. Här kan alla sorter nå framgång.

På den fysiska arena, i klassrummet, är det helt annat. Allt sedan skolan på sjuttiotalet började främja grupparbeten har de blyga marginaliserats. Blyghet har inget med intelligens att göra, utan personlighets drag i det sociala spelet. I och med att gruppen är det minsta gemensamma nämnaren blir det ett problem.

Skolan betraktar blyga violer ofta som ett problem. Istället för att som lärare fundera en sekund på hur uppgifter kan redovisas, utanför de arena som gruppen innebär, förstärker man istället denna arena. Man vill att den blyga violen ska träda fram. I lördagens papperstidning av SvD berättar Nejra van Zalk, som forskar i ämnet:
Tanken är nog god, men för många blir det oerhört plågsamt.

En av skolans uppgifter är att undervisningen ska individualiseras. Men fortfarande undervisas det kollektivt. Att man som lärare inleder och sammanfattar ett ämne kollektivt är en sak. Däremellan måste eleven få möjlighet i sin takt att inhämta kunskap. En del gör det bäst i grupp. Andra för sig själv. Därför är det tråkigt att se och höra debatten om digitala hjälpmedel i dagens skola. Dessa verktyg är som gjorda för just individualisering av undervisningen.

Dags att börja ta till sig kraven i läroplanerna och styrdokument på allvar. För i kategorin "Elever som inte förväntas nå målen" finns oftast de blyga violerna. De är inte sämre än medelmåttorna, som hörs och syns, utan har bara råkat hamna där på grund av sitt handikapp.

Artikeln ger några exempel på vad lärare kan underlätta för de blyga:
  1. Låt dem redovisa vid enskilda samtal eller i mindre grupper.
  2. Inte försöka tvinga blyga elever att prata.
  3. Skapa en atmosfär i klassen där olika personligheter respekteras.
För övrigt anser jag det är dags att med hjälp av digitala medier i undervisningen genomföra individualiseringen.

Källa: Vallgårda, Per (120414) - Forskare vill skydda blyga barn i skolan. SvD.

fredag 13 april 2012

Undervisningskravet i fara

När skollagen togs i juni 2010 har alla vetat av att förskolan är en av tre skolformer i det svenska skolväsendet. Med upphöjelsen ställdes nya tuffare krav på förskolan. Därför är det lite förvånande att riksmedierna först nu reagerar på det som varit känt sedan snart två år. Bristen på förskollärare.

Ett yrke som idag kräver tre och ett halv års universitetsstudier.

Bristen är lite självförvållad av förskolorna själv. Kanske mest inom de fristående förskolorna. Där har man oftast fokuserat barnomsorgen före pedagogiken. Jag har varit med i utbildningar jag haft där företrädare för förskolorna sitter med läroplanen Lpfö 98 i handen och undrar vad man ska ha den till.

Frågan som börjar oroa mig är: Kommer förskolan att klara sitt uppdrag i utveckling och lärande av barnen?

Det är tänkt att förskolan ska ge kommande generationer de nycklar som behövs för att klara av de kunskapskrav som finns i grundskolan. Om bristen på utbildade förskollärare då finns måste ju per automatik också kvaliteten i lärandet sjunka. De ända som är vinnare på denna brist är de utbildade förskollärare som kan höja sina löner utan att Lärarförbundet behöver löneförhandlar åt dem.

Det är dags för en nationell samling att försöka få fler att välja förskollärar utbildningen på landets läroanstalter. Lite förvånande är också att barnskötare som erbjuds möjligheten till denna vidareutbildningen inte tar chansen.

Det kommer vara tufft för förskolan om man inte lyckas vända synen på förskolan. Samtidigt som föräldrarna har för enögd syn på vad förskolan är för något. Det är inte bara att lämna in barnet på morgonen och få hämta ut dem på em å tro att det är bara lite lek och mat som gäller under dagen.

För övrigt anser jag att förskollärarna är viktigaste resursen på förskolan.

Media SvD

söndag 8 april 2012

Kunskap och marknad hör ihop

Samarbete är en avgörande faktor för att kunskap ska bli nyttig. Funderar kring detta som hänt i Södertälje om det är farligt eller bra. Förmodligen är det av godo. Att arbeta i etablerade stora strukturer minska innovationskraften. Den naturliga kopplingen mellan naturvetenskap, teknik och marknad saknas ofta.

Samtidigt ser jag en fara i att akademierna isolerar sig i sina teoribyggande utan naturlig koppling till verkligheten. I den bransch jag började mina lärospån i var det vanligt att professorerna också konsulterade i uppdrag på byggkonsult firmor. Den mycket fragmenterade byggbranschen har aldrig byggt på integration framåt eller bakåt. Utan varje projekt har haft sina unika förutsättningar som vid färdigställandet upplösts. För att uppstå i en helt annan konstellation i ett annat projekt.

Kanske det är det man borde lära sig i Sveriges övriga industri och forskning. Tydligen är det väldigt förekommande i Silicon Valley runt Stanford. Där verkar professorerna som konsulter ute i verkligheten. För teknik eller någon annan disciplin är inte verkningsfull om den inte går att "sälja". Varje uppfinning måste ha en marknad.

För övrigt anser jag att kunskap utan förankring i verkligheten bara har ett egenvärde. Kunskap med förankringen i marknaden ger tillväxt. Titta bara hur vi i Sverige för 100 år sedan hade ett fruktbart samarbete mellan teknik, marknad och kapital.

Källa: Entré 1.2012, ESBRI

Uppdatering 10.35 120408

PJ Anders Linder berör bra i sin ledare problemet med dagens akademiska studier. När kvanitet går före kvalitet är högre studier relativt meningslösa. I det perspektiv jag berör ovan. Kunskapen får bara ett egenvärde utan koppling till marknaden. Lärosäten måste åter fokusera på kedjan utbildning-marknad-utveckling.

Media SvD

lördag 7 april 2012

Framtidens ingenjörer och tekniker

Framtidens ingenjörer och tekniker finns i Eskilstuna, om man får tro Eskilstuna-Kurirens papperstidning. Barnen på Gustavsborgsvägens förskola i Eskilstuna verkar få använda sin fantasi för att lära sig naturvetenskap och teknik. Barnen har utvecklat en robotfågel.

Tydligen har man förstått målen i Lpfö 98s huvudmoment Utveckling och lärande. Spännande! Förskolan har haft en teknikpedagog där barnen fått bygga brokonstruktioner, gjort vattenexpriment om strömmar och vind å pratat om ytspänning.

Ewa Bidemo-Petterson säger till tidningen:
Fokus ligger på själva arbetet och inte så mycket på när saker och ting blir klart. Lärprocessen är det viktigaste.

Tänk om man fick se mer sådant i förskolan. Men det kanske är en stilla nåd att bedja. Är det så att detta bara kan inträffa i en stad där teknik och naturvetenskap dominerat tillvaron sedan 1600-talet?

Media Eskilstuna-Kuriren

fredag 6 april 2012

En mörk dal

Om ni inte har läst någon bok detta år rekommenderas Annika Thor bok Om inte nu så när. Den beskriver i romanens form de Sveriges dokumenterade handlande från Nazitysklands skrammel på trettiotalet fram till krigslyckans vändning.

Ingen vacker bild hur vår politik i flyktingfrågor såg ut och hur den utformades av regering och riksdag. Hur sedan den verkställdes av Utrikesdepartementet och Socialstyrelsens utlämningsbyrå. En bild som inte precis är smickrade i humanitetens tjänst.

Romanformen ger en känslomässig inramning. Här få vi följa flyktingöden under trettiotalet som tvingades till expeditionen på Socialstyrelsens utlämningsbyrå för att få tillstånd att uppehålla sig. Hur också svenskt näringsliv sa upp tyskar med judisk härkomst efter påtryckningar från Tyskland långt innan kriget bröt ut.

Under kriget får vi följa hur utlämningsbyrån tillsammans med polisen systematiskt förföljde och internerade utlänningar utan rättegång. Rättsystemet var med förlov sagt godtyckligt. Skildringen av människoödena i romanen går en inte förbi. Berättelse är värd att berättas och spridas. Kanske också som fördjupning i gymnasiets ämnen, historia och samhällskunskap. Möjligen i religionskunskap i att diskutera värdesystem och etiska problem.

Boken är mycket viktig i ljuset av den ökade poraliseringen med mörkerkrafter som gör sig gällande. Speciellt i ljuset av SD och andra främlingsfientliga partiers frammarsch. Vi behöver ständig påminnas om de mindre trevliga handlingar Sverige gjort förr i tiden.

tisdag 3 april 2012

Kunskap är makt

Med intresse följer jag diskussionen om kunskapsföraktet. Det finns i samhället på många plan. Jag kan ibland fundera över hur ledningar för både offentliga som privata verksamheter tenderar att köpa det som känns enkel istället för det som innehåller mer substansiellt innehåll.

Här har vi ett problem, kunskap lönar sig uppenbarligen inte. Hur ska vi i så fall kunna överleva i ett samhälle som måste bygga på högt kunskapsinnehåll i de varor och tjänster. Har kraven i skolan under de senaste 40 åren varit för låg, i ivern att alla ska nå kunskapsmålen? Eller är det så att de som utbildar dagens elever har för låg kunskap om sina ämnen eller kvackar för mycket i ämnen de inte borde undervisa i?

Jag vet inte, men det är skrämmande när man läser senaste granskningen från Skolinspektionen om ämnet religionskunskap. När man läser följande blir man skrämd:
Religionsläraren på Sundsvalls gymnasium, där islam vid besöket bara fanns som valbart ämne, förstår inte kritiken. Eftersom den granskade klassen har undervisning utifrån den gamla kursplanen så behöver de inte ha samtliga världsreligioner på schemat, vilket är ett krav i nya kursplanen.

Dessutom är det svek mot eleverna. Den nya gymnasieskolan och för all del även grundskolan har inte fritt valt arbete längre. Lärarna är inte i makt att välja bort, därför blir man mörkrädd när man läser följande uttalande:
Vi måste ju lyssna på eleverna och låta dem utforma undervisningen. Vi kunde inte göra islam obligatoriskt. Kritiken ska riktas mot statsmakten och inte mot oss. Det är uppåt väggarna, säger Ulf Edström, religions- och historielärare vid Sundsvalls gymnasium.

Har man den synen på lärandet ska man nog allvarligt fundera på sitt yrkesval. Det är när lärare bjuder motstånd som kunskapen utvecklas. Dessutom är det oerhört viktigt att lärarna ger eleverna verktygen för kritiskt tänkande: analysen (att se samband och mönster) och värderingen (varför ser det du som det gör).

När det är på plats kan vi säga som Daniel Persson i dagens ledare i SvD:
För att forma en bättre framtid måste vi förändra hur vi värderar kunskap, först då kommer saker att ändras. Skolan måste bli en kunskapens helgedom. Lärare ska vara ett yrke för dem som vill fostra nya generationer, inte för dem som kan tänka sig att agera ordningsvakter.

Media SvD1, SvD2.

måndag 2 april 2012

Super 8

Med nyfikenhet hyrde jag DVD "Super 8". Nyfikenheten har sitt ursprung i att jag i nian på grundskolan var med och spelade in en film. Den gjorde med en super 8 kamera. Filmen drev med reklam på slutet av 60-talet i en popkonst artad form.

Stort när man som 15 åring fick den möjligheten. All var vi tvärsäkra att vi skulle hålla på med film resten av våra liv. Nu blev det givetvis inte så. Men vi fick en underbara lektion i hur man kan använd svensk undervisningen för att utveckla språket.

Skillnaden mellan vår film och ungdomarna i Super 8 är att de dokumenterade något helt annat. På Speilbergs vis fångade kidsen något mer spännande. Så olika det kan vara. DVD är klart värdefull att se om ni vill se världen med tonåringars ögon.

söndag 1 april 2012

Kunskap större än läroanstalterna

Kunskap är en flyktig materia som inte lätt fångas i några ord. Funderar lite på dagens debattinlägg av Dick Harrison et al. Det är väl gott nog att skolan har som ambition att ge elever den kunskap som behövs utöver proven. Frågan är, vad kunskap är utöver proven. Inte slå lätt att slå fast. Är det på förhand definierat av lärda eller är det något som skapas i en symbios utanför läroanstalterna?

Det finns en kluvenhet i vad man som student ska lära sig. Själv kanske jag hade en vanvördig syn under mina akademiska studier. För att erhålla en civilingenjörsexamen ingick 50 examnesämnen. Tror svårligen att alla vi teknologer la ned all vår själ i att läsa mer än behövdes inför tentan i alla ämnen. Det var väl de ämnen man brann extra för som fick en större dos kunskapsinhämtning än vad som krävdes.

Däremot är det viktigt att man inte slutar att ta in kunskap efter genomförda studier. Kunskaper har en benägenhet att vara färskvara. Ska man hänga med i kunskapssamhället är det A och O att ständigt vara nyfiken och ta in kunskap. Kunskapsinhämtandet har markant förbättrats sedan de social medierna kom. Visa bloggar, facebook och andra plattformar ger idag en större möjlighet till kunskapsinhämtning.

Man skulle kunna säga att kunskapsinhämtningen idag inte är en klassfråga utan en sökförmåga. Inte bara fysiska böcker eller artiklar i pappersform. Viktigt att tänka på, när kunskapen idag är en bulkvara, är det källkritiska tänkandet. Fakta är inte alltid fakta. Här har skolan och lärosätena sin största uppgift, att ge elever och studenter de verktyg som behövs för ett livslångt lärande. Den färdigheten har det varit lite och så med under de senaste årtiondena.

För övrigt anser jag att skolans och lärosätenas roll är att lära elever och studenter att knäcka koden i ämnena för att sedan man själv kan fördjupa kunskapen.

Media SvD