Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 24 februari 2020

Bildning ger fler perpektiv

Lustens tidevarv, med kulturvandringar har vidgat perspektiven. Under yrkeslivet blev det inte mycket tid för mer än nyttoidealen, kunskapen. All kunskap kräver mer än det Stina Oscarson skriver:
Att det är rätt soft att skaffa sig en utbildning. Det är något man kan göra medan man myser hemma i soffan.
Men utbildning – och strävan efter bildning – kräver något av oss.
Bildning syftar till att omvandla hela människan, dess inre förmåga, insikter, moraliska och etiska uppfattning. Hur viktig är det inte att skaffa sig fler perspektiv. Sedan yrkeslivet gått över i lustfasen har jag vidgat vyerna med kulturvandringar. En kombo av vandring och besök på olika museer. Bilden ovan är från en sådant besök på Nationalmuseum och utställningen Insperation Iconic Work. Hur nutida konstnärer tar inspiration och gränsöverskridande nytt möter eviga klassiker.

Bildning är gränsöverskridande som kräver en del av betraktaren. Däremot noterar jag att vi som personer betraktar olika det vi ser och läser. Här betraktat med mina ord på min tidslinje på Facebook:
Bildning är till för det egna höga nöjet. Kunskap är grunden för livet. Båda är starkt beroende av egen krävande insats. Undervisning är som alltid att leda hästen till brunnen för att dricka. Men dricka måste hästen göra själv. 
Just drickandet ger den förmåga till att omvandla bild och ord till sammanhang. Sammanhang som är färgade av arv och miljö. Därför är det alltid viktigt att se fler perspektiv och behärska språket. Stina Oscarson sammanfattar det bra:
...insikten om att vetande och bildning är något som ingen kan ge mig, och jag bara ta emot. 

Media SvD, Expressen 

torsdag 20 februari 2020

Domar om tilläggsbelopp

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har kommit med två intressanta domar om tilläggsbelopp. Den en om tilläggsbelopp för elev i fristående grundskola, den andra om barn i förskolan.

Båda domarna ger klar fingervisning om att likabehandlingsprincipen för tilläggsbelopp inte gäller. Det är bara när grundbeloppen beslutas som det ska vara lika mellan en kommunal eller enskild (fristående) skola. Det innebär att kommuner inte kan hänvisa till budgetneddragningar på beviljade tilläggsbelopp.

Varje tilläggsbelopp ska bygga på varje barns eller elevs behov av ersättning för assistenthjälp, anpassning av lokaler eller andra extraordinära stödåtgärder, däribland sådana som riktas till barn och elever med stora inlärningssvårigheter.

HFD fastställer därmed nuvarande rättsläget, utifrån de lagändringar som gjort sedan den prejudicerande domen 2012 upphävts med lagändringen. Domarna är utförlig i sin rättsgenomgång och ger tydlig hänvisning att likabehandlingsprincipen inte gäller tilläggsbelopp till fristående förskolor och skolor.

HFD domar:
Mål nr 5544-18
Mål nr 1320-19     

tisdag 11 februari 2020

Medaljens baksida

Medaljen har en baksida. Den beskriver det annorlunda mot dess framsida. Så även när det gäller verksamheter. Det må vara ett verkstadsföretag, sjukhus, hemtjänst, bank eller skola. Alla är till för någon oavsett det bygger på politiska, myndighets eller frivilla beslut. Under mina år som verksamhetsutvecklar har jag sett vad som skiljer sig mellan de som har en bra verksamhet och de som är sämre, de  senare som representerar medaljens baksida. Nu finns det forskning som stöder både de bra och sämsta verksamheterna grogrund. Utan kunskapen om vad som gör att verksamheter inte lyckas i förbättringar är avgörande för att anträda resan mot de bästa.

Under många yrkesverksamma år har jag tagit temperaturen på verksamheter. Ovanstående utvecklingstrappa är generell och bygger på utmärkelsemodellens steg, i 1000 poängskalan i utvärderingen av verksamheter. Här har det visat sig att verksamheter oftast befinner sig på steg 2 i trappan. En särbokultur råder i dessa. Här är organisationen och dess medarbetare intresserade av sig själva på ett osystematiskt sätt. Henrik Eriksson beskriver i sin bok Sveriges bästa verksamheter just hur dessa ser ut. Bilden nedan är från boken och beskriver vanliga misstag och några konsekvenser av handlandet.
Under större delen av de två första decennierna av 2000-talet har jag arbetat med skolutveckling baserat på systematiskt kvalitetsarbete. Det började med anpassning av utmärkelsekriterier för skolans värld kopplade till de då existerande läroplanerna.

Det slående är hur ofta skolan inte fokuserar vem man är till för, vilka behov har de och vad är syfte med det vi gör. Även om skolans styrdokument är mål- och resultatorienterade syns lite av detta i vardagen. Senaste tidens budgetneddragningar, för en budget i balans, i kommunerna går man på tvärs med den demokratiskt beslutade rättighetslagen för landets barn till skolgång. Man utvecklar ingen verksamhet med ett perspektiv på att ha en budget i balans. Det skapar bara osäkerheten över att inte veta vad som är viktigt och saknar därmed fokus på uppgiften. Man arbetar mycket med mål och mått som tar mycket tid och som inte leder till förbättringar, eftersom de inte är knutna till strategiska nyckeltal utifrån behov och tillfredsställelse.

Nästa slående faktor är soloarbetet, att verksamheten är till för mig och inte för dem som har behov av vårt arbete. Dialogen saknas över enhets- och verksamhetsgränser. Brandkårsutryckningarna är många för att släcka bränder. Man arbetar ofta ad-hoc och grundproblemen finns kvar över tid med varierande arbetssätt. Framför allt följs inte resultaten upp på verksamhetens arbetssätt.

Grogrunden för att dessa två misstag, beskrivna ovan, kan fortsätta är ledarskapet av verksamheterna. Även om dagens rektorer har en befattningsutbildning är det inte liktydigt med att de är lämpade att driva en specifik skolenhet. En annan faktor av bristande ledande är bytet av rektorer. Med snabba byten av rektorer, för att få verksamheten att utvecklas, missar orden kontinuitet och uthållighet. Förbättringar kräver ett ledarkap som genom handling skapar grunden för förbättring.

Motivation är kanske den viktigast delen till att skapa förbättringsmiljöer. Utan medarbetare som trivs på arbetet är chanserna minimala till att skapa jordmånen för utveckling och förbättring. Offerkofftan är förhärskande, medarbetare ser sig själva som offer. Här har vi den omfattande diskussionen om lärarna och deras yrkeroll visavi det statlig uppdraget samt huvudmännens oförenliga krav på utbildningen. Detta leder ofta till att man inte bryr sig om den verksamhet man arbetar i.

Framförallt leder detta till försämringsprojekt istället för förbättringar. Ofta är ledningars halvhjärtade beslut som ogräsbekämpning. Man kartlägger hellre problem utan att lösa dem. Omfattande analyser görs av någon annan. För att nå framgång måste problem och dess orsaker utgå från dem det berör i små steg.

Dessa fem misstag ger möjligheten och ett gyllene tillfället att ta stegen upp för utvecklingstrappan.  Fast med en skillnad, det är tyngre i början av trappan än längre upp. Så våga ta utmaningen att bli lite bättre varje dag.


Källa:
Eriksson, Henrik (2019) - Sveriges Bästa Verksamheter, Förbättringsakademin    

måndag 10 februari 2020

I dur och moll

Händelser och sammanhang speglas av den egna erfarenheten. När man får chansen att spegla den mot någon annan persons upplevelse skapas en dimension utöver den rent intellektuella tolkningen av berättelsen. Så har det varit att läsa och tagit del av Anette och Eric liv.

Det bekanta är uppväxtmiljön i Filadelfiaförsamligen i Eskilstuna. Här växte både Anette och jag upp under 1950- och 60-talet, även om det är några års skillnad mellan oss. Bilderna är givetvis olika eftersom barn uppfattar saker olika beroende på ålder. När jag läser om Anette tid fram till för 52 år sedan, när hon gifter sig med sin Anders är igenkännandet stort. En tid då församlingen i grunden ändrades, där vi ungdomar började ändra klädstil och mötesvanor, accentuerat av Jesusfolket från Kalifornien och den karismatiska väckelsen blommade ut.

Perspektivet i berättelsen skiftar därefter. Jag får vara med om en spännande resa om livet i Amerika. Mångt har jag inte haft kunskap kring. Deras flitiga turnerande. Om familjelivet i med och motgång. Om hur trångt det kan vara inom en frikyrkorörelse som pingsväckelsen. Hur mänsklig småskurenhet förmörkar. Samtidigt som den kristna tron kan bära både i dur och moll.

Avsnittet som handlar om den stora mediehändelsen från 1996, då tidningen Dagen, skapade ett drev mot Anette och Eric. Med stilistisk ådra berättar de om drevet från sin horisont. Hur illa det kan behandla en människa som utsätt för påstod oegentligheter. Hur okunskap från anklagande sidan skapar en höna av en fjäder. Hela detta avsnitt är som jag skulle läsa en spänningsroman, med tvisten att verkligheten är grymmare än dikten.

Sommaren 2006 möts våra vägar igen. Sedan slutet av 1980-talet har jag tillbringat sommaren vid Mälaren, inte så långt ifrån Sundbyholms travbana. Här hade jag under många år återhämtningstid från den vanliga arbetsåret i Stockholm. Här fanns skiftande natur, allt från skog, vatten, åkermark och trädgårdar runt de många fritidshusen i området. När jag var ute och vandrade böjde sig sädesfälten när jag med blicken siktade de sommarhus som finns utefter åkerkanten där Anette och Eric tillbringar sina svenska sommrar. En idyll i Sörgårdsmiljö.

Boken I dur och moll ger en ingående bild av den kristna musiken och allra mest deras kända och uppskattade musik sångarparet förmedlat. Utan att känna till relationen har jag tänkt att de i mångt var de "nya" Göran och Ruth Stenlund. Äkta makar som sångarpar. Att sedan upptäcka att de var vänner var stort. Samtidigt ger den lättlästa boken inblick i trons betydelse i det Amerikanska samhället. Framför allt har boken varit svår att lägga ifrån sig. En berättelse värd att läsa oavsett vilken bakgrund man har, troende eller inte.              


Bok:
Anders, Anette & Eric (2019) - I dur och moll, Semnos Förlag

måndag 3 februari 2020

Förvirrande skoldebatt

Skolan är åter uppe till debatt. Nu från ett högerhåll på den politiska skalan. Den bottnar i en blandning av välvilja och okunskap om hur skolan drivs i verkligheten. Det låter nästan som att alla problem skolan har är orsakad av de fristående skolorna och i synnerhet de stora friskolekoncernerna. Visst är det ett problem med börsnotering och vinstmaximering men det största problemet är trots allt att skolorna och debatt sällan handlar om syftet med skolan.

Alla verksamheter som bara fokuserar på budget i balans  eller vinstmaximering har missat att överlevnaden bygger på vem verksamheten är till för. Det saknas ett behovs- och syftesdriv.

Varje elev har sina förutsättningar och behov. Är syftet att se till att elever får de kunskaper de behöver måste varje skola utifrån sina elever se till att de får den undervisning de har rätt till. Ska den ske genom en tuffare inspektion, som Benjamin Dousa och MUF vill, eller är det något annat som krävs. Benjamin Dousa skriver:
Skolmarknaden som vilken marknad som helst. Det är en så kallad pseudomarknad, där traditionella marknadsmekanismer är satta ur spel. Politiken sätter priset, barn och föräldrar väljer, medan skattebetalarna som kollektiv betalar. För att det här i slutändan ska fungera spelar kontrollmekanismer och statlig utgallring av oseriösa aktörer en ovärderlig roll.
Frågan som direkt infinner sig i mitt huvud, ska staten även gå in och lägga med de skolenheter som inte fungerar inom de kommunala skolorna. Det är inte bara fristående skolor som har problem. Ett slående exempel, från Malmö, beskrivs av Salomon Schulman. Han beskriver invandrarbarnens situation då och nu. Förr fanns det Rosengårdssvenskar i Värner Rydénskolan. De ställde till problem för alla andra skötsamma invandrarbarn. Idag saknas Rosengårdssvenskarna. Därmed helt andra förutsättningar. Han skriver följande kring det här med skolsegregationen, som till övervägande del beror på bostadssegregation och allas önska att bryta den:
En bussning i motsatt riktning kanske hade varit psykosocialt mer korrekt. Med avsikten att sända de rosenkindade pluttarna till Värner Rydénskolan för att häva segregationen. Ett sådant förslag hade förstås väckt ett öronbedövande ramaskri bland de svenske.
Det som är viktigt i detta sammanhang är att se vilka behov har dessa barn för att klara skolan. Är det medvetet arbete med undervisningsmetoder som gör att barnen får svenska med sig. Ett av problem för Rosengårdsbarnen, likväl som Rinkebybarnen, är att svenska inte pratas hemma eller bland kamraterna. När lovet är slut har de glömt svenskan och får börja om från början.

Heidi Avellan skriver i Sydsvenskan en krönika på ämnet brister i fristående skolor. Hon avslutar sin skrivning på följande vis:
Här vilar ansvaret tungt på friskolorna själva. Städa upp. Sluta dela ut glädjebetyg – som somliga gör. Sluta fuska med religion och jämställdhet – som vissa gör. Sluta prioritera vinst före kvalitet – som en del gör. Annars riskerar valfrihet åter att bli en fråga om plånbokens tjocklek.
Visst är det viktig att plånboken inte åter ska få styra valfriheten. Men tyvärr är det inte bara fristående skolor som behöver städa upp. Det är lika viktigt i den kommunala skolorna. Då speciellt problemet med, den i teorin omhuldade, närhetsprincipen. Det är den via bostadssegregationen som låser in skolsegregationen mer än att föräldrar och elever har rätten att välja skola.

Så åter, Sverige har sämsta verksamheter i skolan genom avsaknaden av behov och syftesdrift. Syftesdriften finns utifrån de nationellt fastställda styrdokumenten. Behoven styrs utifrån förutsättningarna varje elev har och hur det ska tillfredsställas så att eleven efter nio år kommer ut med kunskaper, förmågor, social kompetens och individuell mognad. Ha alltid bilden klar att ett barn har aldrig samma förutsättningar som alla medelbarn möjligen har. Det orättvisa i livet är att alla har vi fötts med ett antal gener som styr den kognitiva förmågan.

Media DN, Expressen, Sydsvenskan 

söndag 2 februari 2020

Det bekanta

Det bekanta rummet. Bilden är avfotograferad från min pappas album och föreställer en vigsel i Filadelfiakyrkan i Eskilstuna. När den är tagen går inte att spåra. Däremot väckte den en illustration till min egen uppväxt. Minnesbilder satte igång mina tankar när jag läser en memoar.

Många memoarer har jag läst genom åren. Livsöden och händelser har i historisk kontext alltid intresserat mig. Livet är just alla dessa minnen och händelser. För första gången kom en ny dimension när jag läser memoarboken I dur och moll av Anette och Eric Anders. Jag skickade ett Messinger till Anette när jag började läsa boken. Jag skrev bl a att igenkänningsfaktorn var stor och att jag själv fick beröring till de miljöer hon skriver om. En är till personen till vänster om brudparet, Georg Gustavsson Föreståndare i församlingen under 1950-talet. Allmänt kallad Guds revolutionär, en av pionjärerna inom pingstväckelsen i Sverige.

Läsandet får en ny dimension när man själv på något sätt befunnits i samma bekanta rum. En samhörighet med författaren fast det var länge sedan jag träffade Anette. Delade minnen ger nya infallsvinklar på hur man upplevt samma platser och händelser.