Gott Nytt 2026

 

Mitten av 20-talet är nu förbi. Andra halvan går vi in i. Tankarna är många över året som gått. Mycket blev annorlunda i världen när en nygamla president kom till makten i USA. För egen del har året bjudit på mycket i en kombo av upplevelser och utveckling av kommande generationer. Variation är alltid bra i tillvaron samtidigt som historien alltid ger signaler om en tid som gått. I år får Riddarholmskyrkan symbolisera historien med allt den varit med om, både kungar som begravt i kyrkan och alla Serafimerriddares vapen som placerats där när de gått ur tiden.

Hur det nya året kommer att gestaltas får vi se, dock blir det en ny tid i höst efter valet i september. Med dessa rader får jag tillönska:

Gott Nytt 2026   

Polismannens tårar

Livsöden har olika bilder och berättelser. En är Jale Poljarevius berättelse om om resan från Belgrad till toppen i svensk polis. Berättelsen är drabbande på de olika fasetterna som styrka och sårbarhet. Om formandet från jugoslaviskt stål till hur det drivit hans arbete inom polisen.

Bokens sista stycke avslutar berättelsen på följande vis: Kära läsare, försök förstå att även polisiära ögon kan fyllas med tårar ibland.

Jales morfar gav honom tre ord som i stort har drivit honom i nästan hela livet: mod, respekt och enkelhet. Tre ord som präglar berättelse om hur invandrarpojken växte i det svenska samhället. Tre ord som driver framåt utan att skåda bakåt.

Polismannens tårar är en naken berättelse från insidan av polisen som givit mig många insikter i läsandets stund.  
 

God Jul 2025

Tiden är inne för reflexion och återhämtning. Tiden är osäker med kriget i Ukraina och osäkerheten kring vad som utspelar sig på andra sidan Atlanten. Trots den turbulenta tid vi lever i känns det skönt att luta sig tillbaka och tänka på vad julen står för, oavsett det är en tradition eller evangeliets budskap om att en frälsare föds.

Dessa tankar får bilda grunden till er alla, en fröjdefull högtid.

God Jul 2025 

 

Oppenheimer

 

En av nittonhundratalets mest ikoniska gestalter - fysikern som ledde arbetet med att framställa atombomben och öppnade ett nytt kapitel i historien.

Tegelstenen om denna komplexa person är både en beskrivning av det historiska skedet och en berättelse om en motsägelsefull persons uppgång och fall. Berättelse speglar hans uppväxt i New York vidare med studier och de många lärosäten han vistades på som fysiker och lärofader till många unga adepter. En resa i sig intressant att få en inblick i om motsättningar inom akademin och kopplingar till kommunismen som fanns.

Detta ledde så småningom den jakt som fanns i USA under McCarthyismens tidevarv på 1950-talet.

Allt nog Robert Oppenheimer genomlevde 1900-talets omvälvningar och fick 1943 det stora uppdraget att i Los Alamos driva och leda Manhattanprojekt. En kapplöpning mot nazisterna och jakten på vänstersympatisörer. En resa som konfronterades med det vetenskapliga framstegets moraliska konsekvenser när bomberna slutligen föll över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.

Berättelse har varit min följeslagare under året 2025, åttio år efter andra världskrigets slut och atombombens födelse, när den första föll över Hiroshima i augusti 1945. Därtill har denna bok om Oppenheimer givit utomordentlig imponerande bredd och djup för att förstå vår samtid.       

Hitlers väg till makten

 

Weimarrepubliken varade i blott 14 år. Den efterlämnade ett politiskt och kulturellt arv som i hög grad påverkar oss än i dag. En setens vi bör hålla i minnet med vad som händer i dagens världspolitiken. Frågan man kan ställa sig varför gav de konservativa krafterna efter och släppte fram Hitler. En fråga som är lika högaktuell efter valsegern för Trump.

Dra parallellerna till vad som hände i Tyskland 1933. Här belyser Erik Åsard frågorna i boken utifrån aktuell forskning och pekar på hur utvecklingen under Weimarepoken sände varningssignaler till oss. En exposé om likheten mellan huvudpersonen i boken och hur Trump varit tydlig med vad han vill göra. Motståndare ska straffas, immigranter massdeporteras och opålitliga statstjänstemän utrensas. På Trumpspråk kallas det "hämndens politik".

Lärdomen man drar av att läsa parallellen mellan Weimarrepublikens öde är att människor som lever i länder med fria och rättvisa val själva ska avgöra sitt öde, och att valet då står mellan demokrati och despoti. Därför är en Torgny Segerstedt analogi värdefull med hans uttryck "Herr Hitler är en förolämpning" med dagens president i USA.  

Det nya landet

Tyresötjejens vassa penna har spridit kunskap om hennes uppväxt i spåren av folkhemsbygget där tilltron till att det svenska samhället var starkt. Lena Mellin ger en intressant bild av Sveriges resa från det "trygga" till det nya landet av idag.

En berättelse som är speglad genom åtta statsministrar, från Palme till Kristersson. Hur vi gick från tron på att vi hade en stabil fred, en stabil ekonomi och ett stabilt parlamentariskt system. En felsyn, som kan sammanfattas med Lenas sista mening i boken:

Vi trodde helt enkelt att vi var duktigare än vi är.

Erfarenheterna Lena samlat på sig genom åren ser ut som följande:

1. Ta människors oro på allvar, 2. Säg "jag vet inte" när du inte vet, 3. Kom inte med halvsanningar, 4. Avbryt inte motståndaren, 5. Skippa "ordbajsandet", 6. Beröm motståndaren när det är befogat, 7. Lämna "åsiktsfortet", 8. Tacka aldrig för en bra fråga, 9. Lev som du lär och 10. Prata så att folk förstår.

Svensk demokrati är inte dödssjuk eller ens allvarligt sjuk utan lider av en svår förkylning. Ett viktig kunskap Lena skickar vidare för eftertanke och handlande. Så hennes berättelse om hur Sverige blev ett nytt land, från den egensinniga till en del av det större, är drivande för vidare reflexion hur vi i framtiden ska handla.

  
 

Timmen är slagen

Vintern har greppat Höllviken och julen närmar sig när tillvaron vänds upp och ner. Frågan är hur långt är man beredd att gå för att rädda sitt barn? Upptakten till Linda Ståhls fjärde deckare är just denna, hur ska tvåbarnsmamman Ulrika hantera den fasansfulla upptäckten att sin treårige son inte finns på sitt rum.

I en rafflande berättelse från Vellingepolisens horisont nystas detta makabra försvinnande upp. Reub Thelander är sjukskriven efter en operation. Estrid Berg får ta en större roll i sökandet efter den försvunne pojken. En ny och annorlunda berättelse när Estrid har huvudrollen som berikar berättelsen från Höllviken. En bladvändare i spänningens värld.

En annan observation, från min sida, är att när nu denna fjärde berättelse skrivits är det med ett nytt driv i språket. Åter bekräftelse på att författandet vinner på mängden skriven text i nya upplagor. Grattis Linda och lycka till med kommande berättelser, jag väntar ivrigt på dem.