Försämrad PISA

 

Svenska resultatet i matematik, läsförståelse och naturvetenskap är tillbaka på 2012 års nivå. Vid den tidpunkten uppnådde Sverige sin hittills sämsta resultat. En alarmerande situation för ett ingenjörsland som Sverige som byggt välståndet på goda kunskaper i matematik och naturvetenskap.

Trots denna oroande observation noteras att svenska elever fortfarande presterar över OECD-genomsnittet i samtliga tre ämnesområden.

Matematik är ett ämne som är avgörande för all vetenskap, där elva OECD-länder presterar bättre än Sverige. I norden är Danmark bäst medan Finland är på samma nivå som Sverige och Norge samt Island är på en lägre nivå. Tittar man på hur det var 2018 har andelen lågpresterande elever i Sverige ökat och andelen högpresterande minskat.

Läsförståelsen ligger Sverige på tionde nivån av OECD-länderna. Här presterar Finland och Danmark på samma nivå som Sverige. Även här ligger Norge och Island lägre.

Naturvetenskapen ger Sverige en elfte plats i OECD. Här presterar Finland bäst, medan Danmark ligger på samma nivå som Sverige. Även här är Norge och Island sämre.

Tittar vi på pojkar och flickor ligger de på samma nivå i matematik. I läsförståelse är flickor bättre än pojkar. Samma gäller naturvetenskap.

Signalerna är tydliga, ska vi lyckas behålla svensk välstånd är det avgörande att de barn och ungdomar, som i vuxen ålder ska styra landet, blir bättre på räkna och läsa, därtill skriva.

Källa: PISA 2022, Skolverket

min far & kvinnan

Våra föräldrar har vi ett förhållande till. Även när de inte finns längre. Så har också förra årets nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux, berättat i berättelserna om sina föräldrar. Två skilda berättelser om far och mor skrivna vid två olika tillfällen. En berättelse om sociologisk skönlitterär blick på individen genom att studera kollektivet för att bättre ge skammen ett litterärt uttryck.

Berättelserna är hur föräldrarna formade dem och henne själv i ett Frankrike som känns oerhört avlägset. De ligger bara två generationer bort.

Två berättelse som ger en inblick i föräldrar-barn relationer efter andra världskriget. Berättelser som är värd att åter läsa om, som på ett sociologiskt plan är odödliga.
 

Staden i världen

 Hon kände att staden låg i världen, att världen angick henne, att hon måste våga vandra ut i den. Att man måste våga vara hemma.

Flickan drömde. Världen väntade.

Vandringen genom staden från 1860 till 1968 är en exposé över familjerna Nilsson, Lindgren, Bodin, Karlsson (Karge) och Berg tillvaro i släktleden, där Stockholm förvandlas till en storstad, en stad i världen. Henning och Lotten kämpade på 1860-talet mot nöden i sina drömmars stad.

Henning i Staden i världen lever med sina drömmar som ättling till Henning som invandrade till staden 100 år tidigare. Per Anders Fogelström serie Staden ger många inblickar i miljöer man har lite kunskap om. Många läste böckerna när de kom ut under 1970-talet. Själv dröjde det till den nya pocketserien kom i Sjunde tryckningen 2018. En spännande berättelse över Stockholms Södermalm och hur staden expanderade på Norrmalm vart efter tiden gick.

Mina drömmars stad är en berättelse som givit många inblickar i staden jag själv verkat och levt i under de 50 år jag bott här. En berättelse värdefull för många att läsa och drömma om. Alla måste vi våga vandra ut i den miljö vi lever i.

Vetenskap och konst

Bildning innehåller två delar, estetisk och praktiskt kunnande i kombination med ämneskunskap. Under senare tid har diskussioner på ledarsidor börjat om att det första delen i bildning borde försvinna ur läroplanen för att trumfas av de teoretiska ämnena.

Tidigt i min skolgång fick jag lära mig att utan att kunna det estetiska blir det inget framåtskridande i de teoretiska, speciellt för oss som valde den tekniska banan. Det blev än tydligt när jag för femtio år sedan satte mina första steg på Kungliga Tekniska Högskolan. Där på väggen fanns lärosätets logga med orden vetenskap och konst.

För att riktigt förstå varför dessa två är avgörande för teknisk utveckling måste man förstå att utan konst eller estetik kan du inte utnyttja naturvetenskapen. Teknik är just en tillämpning av båda disciplinerna. För konst är:

särskild oundgänglig färdighet eller mer utförligt verksamhet som syftar till att hos människor framkalla särskilda sinnesintryck som ger upphov till känslomässig eller tankemässig inlevelse.

Där vetenskap är:

system av beprövade metoder som används för att så noggrant som möjligt undersöka, beskriv och förklara verkligheten.

Olof Ehrenkrona skriver på ledarsidan i SvD (28/10 -23) om att estetiken och praktiken gör människan. I de historiska skeden har alltid eliterna sett ned på konstnärer, musiker och underhållare. Det enda eviga har varit att bedöma och ifrågasätta vad dessa människor håller på med. En bärande fråga i det ifrågasättande är frågorna: Vad ska det vara bra för? Till vilken nytta?

Då blir man lite fundersam när man läser Susanne Nyströms ledar i DN (24/10 -23) "hyvla ner slöjden" i nästa läroplan. Hon skriver också "Nästa steg bör vara att se över hela läroplanen och överväga att dra ner på de praktisk-estetiska ämnena (...)". Tanken är dunkel hos någon som tror att man bara ska behålla teoretisk ämnen med hög abstraktionsnivå. DN:s föreställningsvärld att det på förhand går att bestämma den individuella nyttan låter sig inte göras. För matematik är den logiska problemlösningen på de naturvetenskapliga ämnen som omvandlas till teknik. KTH:s core value är sentensen för tekniska landvinningar: vetenskap och konst.

Källor: SvD; DN 

Femtio år

Högtidligheterna firas med att det gått femtio år sedan kungen blev kung den 15 sept 1973. På bilden har han precis lämnat Helsingborgs lasarett när hans farfar dött. Mycket har hunnit hända under åren sedan bilden togs, när han kommer ut från sjukhuset och hyllningarna kommer, då lite ovan vid situationen. Många år senare har jag själv fått besöka rummet där Gustaf VI Adolf avled, i samband med ett träff jag hade med mitt examinators lag för Utmärkelsen Svensk Kvalitet. 

Flyttar jag mig tillbaka till augusti 1973 flyttar jag till Stockholm för att börja mina studier på KTH och dess sektion för Väg- och vattenbyggnad. Efter att jagat runt för att hitta bostad under studierna hittade jag en i andra hand på Sjösavägen i Högdalen. Här skulle jag bod de första två och halva året av studierna. En tillvaro som var ovanlig på så sätt att jag inte hade någon TV. Det var bara turistradio som gällde.

Mycket var ovant då i början på höstterminen på KTH. Mycket var nytt och omtumlande. Jag hade inte kommit in i det akademiska logiska tänkandet som tekniken bygger på. Höstterminen var omtumlande innan det logiska tänkande planterade sig i tankevindlingarna. 

Samtidigt var jag lyckligt lottade på ett annat plan. Under sommaren 1973 sommarjobbade jag på Securitas i Eskilstuna. När jag flyttade till Stockholm flyttade jag också jobb ort inom väktarbolaget. Med tjänsten som väktare, under fritiden, kunde jag kombinera studierna på KTH med Securitas. Ett bra sätt att finansiera studierna fram till civilingenjörsexamen.

Tankarna känns märkliga så här femtio år senare när jag tänker tillbaka på den tiden då min framtid startade. En framtid som också startade för Carl XVI Gustaf.     

I sällskap med döden

Hur lever vi våra liv. Vågar vi reda ut vad döden betyder för oss personligen. En som ställt sig frågan är förre statsministern Ingvar Carlsson som för första gången skrivit en djup personlig bok om livet. En berättelse både på ett personligt plan där döden varit djup närvarande allt från sin pappas död till morden på Olof Palme och Anna Lindh.

Nästa som man flyttar sig tillbaka till Ingmar Bergmans film Sjunde inseglet och den beryktade scen där döden uttrycker: "jag har länge gått vid din sida."

Den lilla nätta boken ger även Ingvars berättelse i det politiska liv han levt centralt i maktens korridorer. Hur skeenden kopplas ihop med privatlivet. Man får en inblick i de samhällshändelser man själv har kopplat till hur Ingvar levde dem. Därtill en knorr i slutet på boken om dagens politiska realitet.

En bok värd att läsa, skriven med pregnans och en bladvändare man inte kan lägga ifrån sig.
 

Sundets röda nejlikor

Mosaiken om andra världskriget består av många bitar. Bitar som ännu inte ger en detaljerad helhetsbild. En ny bit i mosaiken är den om hur Helsingörs syklubb räddade danska flyktingar under andra världskriget, med hjälp av svensk polis, från hösten 1943 och framåt.

Personerna som gjorde detta var volontärer som med risk för sitt egna liv kryssade på nätterna över Öresund i en liten motorbåt mellan minfält och tyska jagare. Den oförvägne skepparen Erling Kjaer var den röda nejlikan som dödsföraktande kryssade över sundet till Helsingborg. Där fanns svensk polis som såg till att landstigningen var möjlig och där Ramlös Brunn kom att härbärgera flytningarna, många av judisk härkomst.

Personerna som hade namn som Thormod Larsen, polismästare i Helsingör, Erling Kjaer, bokbindare och några till i Syklubben var de aktiva på danska sidan. På den svenska sidan fanns det fyra inom svenska poliser i säkerhetstjänsten i Helsingborg som var aktiva. De kallades för de tre musketörerna fast de var de fyra: Göte Friberg, Gösta Fäldt, Carl Palm och Olle Olsson. Information om dessa och deras aktiviteter under kriget är sparsmakad. En del suddades ut i samma ögonblick som de lämnade jordelivet.

Berättelsen om dessa människor är en vacker sanning, större än oss alla. En mosaik bit som är värd all respekt att den kommit oss till del genom Conny Palmkvist intervjuer av kvarlevande släktingar till medlemmarna i Helsingörs syklubb. Därtill tidigare icke offentliggjorda privata samlingar.