Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 29 augusti 2020

Skrivglappet mångas fel

 

Skrivglappet är mångas fel. Politikerna med sitt hattande om vad barn ska lära sig i skolan i ämnet svenska. Rådande pedagogiskt, mode sedan slutet av 1960-talet, med grupparbete framför individens färdigheter. Lärare i den mån de har sämre språkkunskaper är forna tiders adjunkter. Avsaknaden vad som krävs för att kunna kommunicera utanför muntlig tradition och lyssnandet.

Filippa Mannerheim satte igång en lavin av åsikter sedan hon tog upp det här med att elever borde ha lovläxa att läsa en klassiker med förhör efter jullovet. Media, politiker och tyckare har både ondgjort sig över påfundet att elever ska anstränga sig även på loven. Ingen rök utan eld brukar man säga. I detta fallet den kommande generationens dåliga förmåga att skriva och läsa.

På twitter kommenterade jag det här med att lyssna sig till läsning. Det är en trend att lyssna på böcker än att läsa dem. Nästan så man kan tro att stora delar av befolkningen har läs- och skrivsvårigheter. Jag skrev:

Lyssnandet blir bara en lallande folkskara som för 100 år sedan. Vill vi dit igen?

Kanske är det att hårdra det, men man frågar sig när man läser följande text av en student från en renommerad teknisk högskola, i en ledare av Inger Enkvist (SvD 29/8 20):

”I ekvationerna ovan har vi brytit ut frekvensen ’s’ så att vi kan stoppa in ett värde för ’s’ som gör att A(s) går emot oändligheten dessa tall kallas för slingpoler. hade vi haft värde ovanför täljaren där s hade gjort att förstärkningen gått mot noll hade vi haft slingnoder våran förstärkare vissar sig inte ha några så vi kan bortse från dem i fortsättningen.”

Jag som tekniker har svårt att förstå vad budskapet i denna text är. Inte nog med massor med felstavning är meningsbyggnaden under all kritik. Inte ens jag som har dyslexi skrev så illa när jag gick på KTH.

Sverige är ett land som bygger sin välfärd på kunskaper. De flesta arbeten. oavsett man är rörmokare, montör på linan i produktionen eller jobbar med andra tjänster krävs baskunnandet skriva, läsa och räkna. Det är inte bara fingerfärdigheten som avgör om man lyckas.

På 00-talet drev jag en e-tidning som hette Skolindicatorn. I nummer 2.06 intervjuande jag Lars Lagheim på Stockholms utbildningsförvaltning under rubriken Heta stolen. På frågan om hur man skulle kvalitetssäkra basämnena som svenska svarade han följande:

Vårt svenska samhälle är nämligen gravt skriftspråkligt. Den som inte kan ta till sig ett skriftligt budskap – läsa och förstå – saknar en viktig förutsättning för lärande. Den som inte har förmågan att ge ifrån sig ett skriftligt budskap som andra förstår och som gör en själv rättvisa, har svårt att visa sitt kunnande.

Så man får hoppas att den av utbildningsminister Fridolin skapade läs-, skriv- och räknegarantin och de nya kunskapskraven innebär en markant uppryckning av barns läs- och skrivfärdighet, så vi slipper halvanalfabeter.

Media SvD

 

onsdag 19 augusti 2020

Kompensatorisk betygssättning

Betygssättning har varit föremål för livlig debatt sedan det infördes, med kunskapskrav och betygssteg, för tio år sedan. Kunskapskraven är ett under av otydlighet genom mängden värdeord. Värdeorden ligger alltid i betraktarens ögon och därmed omöjligt att var rättssäkra ur en jämförande perspektiv. Där har grogrunden skapats för det som kallas betygsinflation. Den 17 augusti 2020 lades en ny utredning fram som dels analyserat övergången från kursbetyg till ämnesbetyg i gymnasieskolan, dels ett nytt sätt att se på betygssystemet. Från kunskapskrav till betygskriterier med kompensatorisk betygssättning.

För att motverka baklängespedagogiken, att utgå från vilka kunskapskrav, som en elev ska uppnå för ett betyg vänder utredningen detta ryggen. Man föreslår att kunskapskraven slopas och ersätt med betygskriterier som beskriver kunskapsnivån i varje ämne och betygssteg. Utredningen skriver på sidan 487:

Enligt utredningen har begreppet kriterier ett annat signalvärde än begreppet kunskapskrav. Kriterier är mindre strikt och signalerar snarare att elevens kunskaper ska jämföras mot en preciserad nivå där kunskaperna kan variera och spridas ut över flera av nivåerna. Som framgått tidigare är det också rimligt att i ett system där kunskaper kan kompenseras mot varandra använda ett begrepp som signalerar mer generella, typiska kunskaper för varje preciserat steg. Kunskapskrav signalerar att eleven ska uppnå alla de krav som ställs på dem kunskapsmässigt. Begreppet kunskapskrav är också starkt förknippat med nuvarande reglering att alla krav måste vara uppfyllda för att en elev ska få ett visst betyg. Därför är det vår uppfattning att det inte bör användas för betyg som inte omfattas av denna regel och där betygssättningen är kompensatorisk.

Med andra ord föreslås att man på betygsnivån E ska uppnå alla betygskriterier men att resterande ska bedömas kompensatoriskt, utredningen förslår att begreppet i övervägande del tas bort. Därtill införs ett nytt betygssteg Fx som är ett betyg mellan icke godkänt F med meritpoäng 0 och betyg E. Betyget Fx föreslås ge 5 meritpoäng. Detta extra betygssteg har kritiserats av fackförbunden med argumentet att det skulle innebär ökad krav på dokumentation. Vi får se vad Utbildningsdepartement och Skolverket kommer fram till efter att remisserna kommit in och ett slutligt förslag ligger på riksdagens bord.

Förslaget ser aptitligt ut och ger lärare ett större friutrymme att bedöma elevers faktiska kunskapsnivå. Därför är det intressant att se om vi 2024 får ett nytt sätt att se på betygssättningen i grundskolan, gymnasieskolan och komvux.

Källa:

Bygga, bedöma, betygssätta – betyg som bättre motsvarar elevernas kunskaper, SOU 2020:43

 

måndag 17 augusti 2020

Tio år med Pluraword

En sensommardag för tio år sedan kom det första inlägget till på denna blogg, Pluraword. Inspirerad av Anne-Marie Körling började en resa i det skrivna ordets tecken. Under de första fem åren var det i anonymitetens tecken. Osäkerheten fanns hur min omgivning skulle reagera. Med tiden blev det ohållbart. Offentligt blev det just denna dag för fem år sedan, vem som stod bakom Pluraword.

Sedan starten har det blivit några inlägg, närmare bestämt nästa 1500 stycken. Ofattbar siffra. Var har alla dessa tanker kommit som blivit ord om skolan, politiken och privata funderingar. Ämnena har skiftat, men tråden genom mitt skrivande har alltid varit vad ser jag och vad kan förbättras. Ibland drivet av att jag tyckt någon tänkt konstigt eller att jag vill driva min linje i olika frågor.

Under åren har jag noterat att i början kommenterades inläggen oftast här på bloggen. Med tiden har detta minskat. Kommentarerna har hamnat på andra digital medier som Twitter och Facebook. En del inlägg har fått stor spridning andra har bara nått några. Hur mycket min tankar har spritts och påverkat har jag ingen uppfattning om. De ämnen som jag dock vet berört är de om skolan.

Skolan ligger mig varmt om hjärtat som den samhällsfråga som är avgörande både för individens möjligheter i det framtida samhället som en avgörande samhällsinstitution för välfärden. Dagens komplexa samhälle kräver kunskap för att kunna manövrera i och påverka. Kunskaper är den enskilt viktigaste faktorn för överlevnad. Därför är det avgörande att varje elev är rustad med kunskaper för att kunna göra en klassresa som att ha ett yrkesliv där anställningsbarheten är avgörande. Halveringstiden på kunskaper är snabbare idag än när jag själv var färdig med min akademiska utbildning. Trots det är det här med att behärska språket, läsa och skriva, och matematiken, räknandet, det fundamentala för att kunna göra sig hör i ett demokratiskt samhälle. Här har skolan en avgörande faktor för att ge barnen dessa verktyg.

Så jag fortsätter med att delge mina tankar kring skolan, politiken och det som förbättrar livet de kommande åren på denna blogg. Välkommen att ta del av dessa framgent, man vet aldrig vart vägen bär efter kröken. 

lördag 15 augusti 2020

Placering på skolan och skolans uppdrag

Fakta är bra att repetera. Chansen är att man skapar kunskap som annars skulle försvinna. Senast fick jag revidera några saker när ny fakta trillat ner i den utbildning jag fått om skollagen i veckan (v 33 2020). Skollagen är en komplex materia som man lätt springer bort sig i. Även om jag sysslat med skollagsfrågor sedan lagen kom för tio år sedan finns det nya kunskapselement att ta till sig. Två nya var det här med placering i skolan, det andra skolans övergripande uppdrag. 

Börjar vi med placering på skolan är utgångspunkten i skollagen den att hemkommunen har det grundläggande ansvaret för att rätten till utbildning kommer tillstånd. Detta gäller olika från skolform till skolform.

Rätten till skolval finns, alltså att välja en fristående verksamhet om sådan finns. Men rätten att placeras är inte fri. Chockerande säkert för många att det inte finns fritt skolval. Frågan om placering på grundskolan tas genom beslut om skolplacering. Alltså finns ingen lagstadgad rätt att välja viss skola, däremot en långtgående rätt att få sina önskemål beaktade.

Den andra är det här med om alla elever ska ha minst betyget E i skolan. Att vissa politiker och myndigheter strävar efter att se till att alla elever ska ha minst betyget E i slutbetyget är en sak. Men som lagstiftningen i 3 kap. 2 § är skriver gäller:

Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt möjligt enligt utbildningens mål.

Här har vi då två saker som sticker ut, i förhållande till normalfördelningskurvan. Den första gäller de som har en funktionsnedsättning som gör det svårt att uppfylla de olika kunskapskraven ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Med andra ord, skolan ska ge den starkt reglerade rättigheten i utbildningens kärna, särskilt stöd. Skolan kan aldrig neka detta stöd för elever. Den ingår som del i elevpengen.

Den andra saken som skolan måste hantera är de elever som har lätt att nå kunskapskraven. Dessa elever ska ges ledning och stimulans att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Här har vi alla barn som är högpresterande eller de särskilt begåvade.

Tänk att man behöver få ny input för att få fram rätt fakta. Så glöm det här med det fria skolvalet och att alla elever ska minst ha betyget E i alla ämnen. Skollagen säger något helt annat.

 

fredag 7 augusti 2020

Politik på riktigt

 

Tänk dig att du har en idé om att förändra något i vår välfärd. Hur får jag det genom partiväsendet. Hur lyckas jag sedan att få regeringsapparaten att driva frågan och landa i riksdagen för beslut på idén. Det är just vad social ingenjörskonst handlar om. "Det är bara käbbel" sa Stefan Lövfen vid en partiledardebatt. Dessa fyra ord har nog de flesta som riktsnöre för vad politik är, prat. 

 
I sin bok Politik på riktigt tar Irene Wennemo med oss på en resa genom landets demokratiska institution regeringen och dess beslutsapparat. Här får man lära sig den stora saken att alla idéer inte blir vardag som påverkar oss samhällsmedborgare. I det politiska systemet finns många trögheter inbyggda. Som alla vet, i all detaljerna sitter djävulen. Allt som möjligen ser lovande ut på ett övergripande plan som vallöften blir inte politik på riktigt.

Svårigheten att ändra rådande politik sammanfattas av begreppet Besittningseffekten. Vad tjänar vi på att förändra det redan existerande. Mången politisk idé har inte klarat att rucka på det etablerade. Mången nybörjare har hårdhänt fått lära sig hur beslutsfabriken, regeringskansliet fungerar. En betydande roll har faktiskt de opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet. Det är de som står för kontinuiteten och vet vad som ligger på agendan i arbetet. Här kommer så småningom den politiskt tillsatta statssekreterarens fingerfärdighet eller sociala ingenjörskonst att avgöra om departementsskrivelser och utredningar omvandlas till nya reformer eller ändrade dito.

För den som är politisk intresserad är detta en lärobok av rang. Den skulle säkert även platsa i skolan i ämnet samhällskunskap. Det finns böcker och böcker. Den första kategorin är de faktaspäckade knastertorra med akademiskt språk och så finns de som är bladvändare, tryfferade med berättelser om hur sakernas tillstånd är. Det senare är just Irene Wennemo bok. En bladvändare fylld av sakkunskap och exemplifieringar från regeringsarbetet hon själv var en del av på Arbetsmarknadsdepartementet, under Ylva Johanssons ledning. För övrigt den mest erfarna ministern i regeringen Löfven I.
 
Samhällskunskap var konstigt nog en av de ämnen jag som ingenjör gillade rätt mycket under gymnasietiden. Det har sedan följt med en del under yrkeslivet. Där jag så småningom kom att treva mig fram själv i den beslutsdjungel lagstiftning är och hur relationen och processen mellan regering och riksdag fungerar. Boken har givit mig både en aha-upplevelse och ny kunskap. När jag kom till avsnittet Att uppfylla löften var det som att ramla tillbaka i hur man tar sig ann ett projekt och driver det framåt. Här med den speciella signumet hur lyckas jag få alla intressenter att nå målet med att uppfylla vallöften. Irene beskriver det så bra på sidan 242 i boken:
Berättelsen varför man gör något är många gånger lika viktigt som själva förslaget. Går det inte att förklara vad man gör, är det ett omöjligt förslag. Oavsett hur smart det är.

onsdag 5 augusti 2020

Vetgirig ansträngning


Vetgirig ansträngning innebär att ny kunskap tas in och omvandlas till tillämpning för att förbättra sin egen förmåga. En central del i lärandet är läsförståelsen, vad är det som står i texten och hur ska jag omsätta detta. En väg att träna sitt läsande, oavsett ålder, är att ta till sig klassiska berättelse.

Läraren Filippa Mannerheim har vållat mycken debatt och bitvis kritikstormar på Twitter och i etermedier. I Nyhetsmorgons nyhetspanel (31/7 20) totalsågade Lars Ohly förslaget om lovläxor av klassiker och prov på det när man kom tillbaka efter lovet. Barn ska vara lediga på lovet tyckte Lars Ohly. Undrar var vänsterns bildningsideal tagit vägen. Klassresan skulle göras genom att den arbetande klassen skaffade sig kunskap, genom det tryckta ordet.

På Twitter har dagens föräldrar gått till storms mot Filippa med samma typer av argument som Lars Ohly. Alice Teodorescu Måwe tar upp frågan i GP (5/8 20) under rubriken Ansträng dig som Zlatan. Hon börjar med upprinnelsen till debatten, Filippas Tweet:
I år kommer mina elever få en jullovsläxa. Nej, ingen lustfylld ”läsbingo” eller myselipys ”Läs något du gillar”. De ska få i läxa att läsa en klassiker. Jag väljer. De har över två lovveckor på sig, Herre Gud! Sen blir det förhör och diskussioner. Resultatet räknas in i betyget.
Alice tar Zlatan som exempel på hans uttalande om hur mycket han tränar och förbättrar sina metoder för att bli bättre fotbollsspelare.

Om jag för en stund ser på mitt eget läsande så fick jag läsläxor ur lilla katekesen som utantilläxa. Därtill läsandet av Selma Lagerlövs: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. För en grabb som jag, med läs- och skrivsvårigheter, var det inte precis lustfyllt. Trots det var det en del av skolan. Under skoltiden på grundskola och gymnasiet dominerade läsandet av sakprosa i olika ämnen, frånsett några böcker i svenska som Karin Bojes: Kallocain. Det var först i 21-års åldern jag på allvar började läsa litteraturens klassiker, som finns i bilden ovan. Teknikern fick upp ögonen för en annan värld och mitt handikapp låg inte längre i vägen. Med tiden kom även skrivandet att utvecklas. Ordentlig fart har den fått de senaste tio åren med bloggandet.

Sanningen är den, klara man inte att läsa långa sammanhängde berättelser eller skriva är det svårt att göra sig hörd i det brus som dagens digitala samhälle är. Samtidigt kan jag bara stämma in i Alice Teodorescu Måwe slutkläm i hennes ledare i GP (5/8 20):
Den som tror på klassresans kraft vurmar således för gedigen (ut)bildning för alla barn. Sådan förutsätter flit, disciplin och målmedvetenhet. Tyck därför inte synd om Mannerheims elever! Synd är det däremot om alla de barn vars bokhyllor gapar tomma och vars lärare inte förstått sin kompensatoriska roll.  

lördag 1 augusti 2020

En andra allians

Tre kvinnor. En från landet, den flykting och en från societeten. Alla med det gemensamma att ingen i deras omgivning vet vad de arbetar med, mer än att de har skrivjobb på någon försvarsgren hos försvarsmakten. I serien Kontrahenterna får vi möta Iris, Signe och Elisabeth som alla har sitt arbete på Karlaplan 4 med uppdrag att knäcka en kod tillsammans med två professorer, med tydliga excentriska drag.

Den andra boken En andra allians är Elisabeth dominerande i berättelsen. Vi får följa henne i sin något udda hemmiljö. Hennes sociala förmåga av den mera högljudda och bitska karaktären. De andra två har sina öden inflätade i berättelsen kring hur Stockholm var 1940 - 1941. Nazityskland blir starkare och starkare, de tre kvinnorna under brinnande krig har rekryterats för att via signalspaning knäcka tyskarnas kod.

I denna del får vi följa hur Signes hälsa sviktar. Hur Elisabeth fattar livsavgörande beslut och Iris förtvivlat nystar i trådarna från sitt förflutna. I rafflande tempo, där sidorna svischar förbi, får vi följa hur Karlaplan 4 försöker hinna ikapp att käcka tyskarnas kod och oron över deras intåg i Ryssland midsommar 1941, under kodnamnet Operation Barbarossa.

Denise Rudberg fortsätter med den spännande berättelsen om tre kvinnoöden värd att påminnas om. Den där skuggvärlden få kände till.