Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 30 november 2011

Likvärdighet ett politiskt projekt.

Alla som någon gång funderat på begreppet likvärdighet inser att någon sådan inte finns i praktiken när det gäller betyg. Nu har den kloke S-märkta Mikael Damberg på Brännpunkt i SvD idag lagt fram fem förslag till rättvisa betyg. Intressanta tankegångar.

Bekymret är ordet rättvisa. Om man som politikerna vill ha likvärdiga betyg är det nog dags att skrota det målrelaterade betygssystem vi har idag. Återvänd i så fall till utslagningssystem vi hade under de relativa betygens tidsålder. Då fick du en likvärdighet och rättvisa. Ett målrelaterat system kan aldrig bli rättvis eftersom bedömnings grunderna inte entydigt går att tolka. Varje betygssättande lärare väger in subjektivitet i bedömningen. Även så om du skulle ha externa betygssättare.

Än mer tokar det till sig när man till nuvarande betygsskalan kopplar meritpoäng. Meritpoängen är missvisande och leder fel eftersom ett målrelaterat betygssystem ska mäta individens kunskapnivå och inget annat.

Alltnog om betygssystemet. Särskådar man Mikaels, och troligen S utbildningspolitik i detta avsnitt av skolväsendet, kan man konstatera att den kommer att kräva resurser. Kommer att kräva ett helt annat avtal mellan parterna på skolmarknaden. Det läraravtal som finns idag är redan det fel utifrån de krav som nya skollagen ställer på läraryrket. Skulle de dessutom lägga mer tid att diskutera bedömningsfrågor undrar man var den tiden ska tas ifrån?

Samtidigt kan man fundera på vem som ska betala kostnaderna för den ökade administration förslaget skulle innebära. Har kommunerna råd med detta? Dessutom kan man fundera över myndighetsutövningen lärarna har idag. Om du ska kvalitetssäkra NP vad hjälper det om du då inte får överpröva betygssättande lärares myndighetsutövning.

Sedan har betygsdebatten spårat ur igen om skillnaderna mellan NP och betygen. Hur mycket man än diskuterar kan du aldrig i ett NP fånga in alla de kunskapsmål en elev ska besitta för att uppfylla ett betyg. Det är bara politiska drömmar att tro att NP ska vara avgörande för betygen. Om NP ska styra betygssättning är det dags att överge den kompensatoriska skolan och inför sorteringsskolan igen.

För övrigt anser jag att det bästa är att införa ett mer distinkta och tydliga betygskriterier för vad som ska uppfyllas i varje betygssteg. Helst med hur du bedömer progression från år 1 till 9. Inte som nu med bara år 3,6 och 9.

Media SvD

tisdag 29 november 2011

Rätt sorts ranking

Det är något tröttande att hör debatten om betyg som värdemätare på kvalitet i skolan. Betyg är inget annat än resultatet på kunskapsinhämtning. Det som i varuproducerande industrier kallas för produktkvalitet. Produkt kvaliteteten är beroende av att kravspecen uppfylls på den fysiska varan. Det kan göras i varierande grad.

Men produktkvalitet är bara en del av det som är kvalitet. Varans och tjänstens kvalitet är beroende av HUR den har framställs och HUR kundens behov tillfredsställs. Därför är det undergörande när Maria Ludvigsson skriver följande i sin ledare idag i SvD:

Det verkar mer konstruktivt att arbeta fram bra utvärderingsmodeller som gör att vi kan säkra både valfrihet och kvalitet.

En bra sådan modell är ett instrument som heter Indicator som mäter just kvaliteten utifrån skolväsendets uppdrag. Den bygger på de skolformsvisa läroplanerna och mäter enligt utmärklesmodellernas internationella 1000 poängsskal. Då får du en objektivt värde på i vilken omfattning skolan uppfyller uppdraget och hur mål- och resultatstyrd den är utifrån styrdokumenten.

Dag att se med nya ögon på vad systematiskt kvalitet är i skolan. Grunden och kraven finns i skollagen.

Media SvD

måndag 28 november 2011

Osedd

Bilden bekräftas igen. Mobbningsgrunden är osedda barn. Vuxenvärlden sviker gång på gång. Idagsidan på SvD tar i en ny serie upp tjejer på skuggsidan. Här visas en kanske inte alltid accepterad bild av våld, att tjejer misshandlar, hotar och rånar.

Vad är det som gör att vissa tjejer tar till knytnävarna. Om man ska tro Vatentina som sjuåring i skolan:
De såg mig som annorlunda. Jag blev mobbad för att jag var fysiskt lite större än de andra. De såg bara mina brister, inte hur jag var som person.
Valentina svarade med att bli stökig och bråkig och hotfull i skolan. Hemma var hon en tyst person.
Jag kände mig ensam i familjen. Jag var rädd att allt skulle bli värre om jag berättade att jag blev mobbad.
Bilden är skrämmande och stämmer inte med vad som officiellt förmedlas om tjej och killar. Att det bara är killar som är våldsbenägna. Vore undergörande om feminister och andra kvinnokämpar vaknade upp och inser att våld inte är könsberoende, utan beror på individen och hur den reagerar på att vara osedd.

Här har vuxenvärlden ett stort ansvar. Varför är tjejer utagerande? Varför är ett barn hemma tyst? Man måste som vuxen våga vara "jobbig" och ställa frågor och diskutera problemen.

Skolan har ett speciellt ansvar. Det är i lag stadgat att jobba mot kränkningar och diskriminering. Det är ett lagbrott så fort skolan vänder ryggen till. Här finns inga som helst ursäkter från vuxenvärlden. Lag ska följas.

För det ska inte behöva gå så långt som för Valentina 17 år. Hamnade framför domarskranket  med en möjlig dom hängande över sig på 8 - 9 månaders sluten ungsdomsvård.

Media SvD

söndag 27 november 2011

Första advent

Ute regnar det och första advent är här. Inte precis någon förväntans stäming. Får hjälpa den på traven.

God första advent!


Onskan - medeltiden härskar

Inte förvånad. I subkulturer med sektbeteenden florerar ondskan och kräkningar. I dagens SvD berättar två fd anställda på Lundsberg om den härskarkultur som råder där. Inte alls förvånande. I slutna sällskap, som dessa internat kan betraktas som, förekommer eget normsystem.

Bilden som ges i artikeln speglar lika väl hur det kan se ut inom sällskap som är exklusiva. Tänker på politiska rörelser så väl religiösa sekter.

Frågan är väl bara om skolor av den här typen ska ha rätten till skolpeng när de uppenbarligen grovt åsidosätter lagkraven i 6 kapitlet skollagen och diskrimineringslagen.

Dessutom kan man fundera på nyttan med internatskolor ur ett integrationsperspektiv. Hur ska dessa barn lyckas integreras i samhället. Eller är de dömda till en tillvara i sin samhällsklass. Kanske är jag naiv, men det var en av fördelarna med den skola som Palme skapade när grundskolan kom till. Där fick samhällets elit ungar gå i samma klass som arbetarungarna.

Det var en nyttig kunskap för alla att se att vi inte var så förtvivlat olika. Det vara bara de sociala bakgrunderna som skiftade. Samtidigt som detta i praktiken också innebar att klassresor kunde göras. Har det fria skolvalet gjort denna integration mellan samhällsklasserna omöjlig idag?

För övrigt anser jag att exklusiva internatskolor tillhör historiens skräphög.

Media SvD

fredag 25 november 2011

Juholts drömmar

Åter ser vi storstilade drömmar från Juholt i dagens SvD under debattsidan Brännpunkt. Fyra drömmar om ett socialdemokratiskt Sverige med 60-tals stuk. Juholt vill tydligen göra om Palmes trick med att omsätta ideologi i praktisk vardag när S genomförde grundskolan på 60-talet.

Frågan är bara hur detta är möjligt i ett samhälle som inte fullt ut kan gå sina egna vägar. Idag är Sverige ett mer öppet och transparent land än på 60-talet. Visst är det bra att vi har hög bildningsgrad i samhället. Frågan är bara är det liktydigt med att alla ska bli akademiker.

Mycket i de problem vi ser kunskapsmässigt i Sverige beror inte på att vi har för lite resurser till skolan utan på att arbetsgivarna haft en fel resurspolitik och ett fel synsätt på hur man driver kunskapsverksamheter. Skolan är inte en socialinrättning som man kan uppleva att kommunerna tror.

Ska Sverige bli en kunskapsnation igen är det dags att ändra systemfelen. De nya styrdokumenten rustar för det. Inte mer pengar. Mer pengar i detta fall är som att hälla fotogen på en eld.

Den andra drömmen om att det är de stora monoliterna som ska lösa sysselsättningen är också feltänkt. Staten och kapitalet kunde samverka i en ekonomi som var stängd för omvärlden. Så ser det inte ut idag. Man kan tycka vad man vill om kapitalet men det söker sig till marknader där villkoren är attraktiva. Historiskt har inte heller de stora monoliterna lyckas skapat någon tillväxt utan bara byråkrati.

Tillväxt kommer bara genom att skapa en näringslivsstruktur i Gnosjö-snitt. Att det naturligt bildas Hollywoods med en hel infrastruktur och anda för företagstillväxt. Inte genom politiska beslut hur det ska gå tillväga. Åter luktar Juholts förslag 60-tal.

Tredje drömmen, medborgarvärde, är en tjusig tanke. Men åter, något som har att göra mer med ett slutet samhälle av 60-tals snitt. Har inte Juholt observerat att vi är medlemmar i EU. Då går det inte att återförstatliga. Vem har sagt att det offentliga är bättre på att driva verksamhet. Bevisen förskräcker historiskt. Att somligt ska drivas av det allmänna är riktigt men inte med nödvändighet de exempel Juholt torgför.

Den fjärde drömmen kanske möjligen har en bärkraft. Infrastruktur är en dåligt marknad att driva privat. Här fodras investering i ett sådant omfång att det inte lämpar sig för enskilda aktörer att gå in och investera utan att man ta höga avgifter för att nyttja vägar, järnvägar, tunnelbana mm.

Tre av fyra Juholts drömmar tillhör det förgångna som inte hör hemma i det samhälle vi har idag. Dags att drömma andra drömmar för att S ska ha en chans att komma tillbaka.

Media SvD

torsdag 24 november 2011

Skägget i brevlådan

Rättning i ledet verkar inte inträffat förrens kommunerna sitter där med skägget i brevlådan. Vi har snart haft skollagen i fyra månader och inget har hänt på huvudmannanivån. Många verkar fortfarande leva i tron att det inte är några större förändringar som behövdes när lagen trädde i kraft.

Om det beror på dålig information från juristerna som skrivit lagen eller på att kommunerna inte gjort en allvarlig genomläsning av de nya kraven kan man fundera över. Faktum kvarstår att hela 24 procent av kommunerna inte har en rutin för klagomålshanteringen enligt Skolinspektionens undersökning. Det som ändå kanske är mer i ögonfallande är att så stor andel kommuner har undermåliga rutiner för detta.

Uppenbarligen har inte de offentliga huvudmännen förstått att skolan måste styra på ett nytt sätt. Huvudmännen måste skapa betydligt mer formaliserade och dokumenterade rutiner hur förskolor och skolor ska uppfylla sitt uppdrag. Då inte bara för klagomålshanteringen.

Det är skrämmande att både politiker och tjänstemän har så bristfälla kunskaper för det uppdrag de är satta att förvalta. Dags för skärpning.

För övrigt anser jag att skollagen är ett bra instrument för att få ordning på den bristande styrning hos både offentlig som enskilda huvudmän.

Källa SvD

måndag 21 november 2011

Gestaltning

Läser på Idagsidan i SvD idag 111121 om utomhuspedagogik. Är det inte ett nytt namn på det gamla begreppet gestaltning. Att förknippa ord eller matematik  med rumsuppfattning och föremål?

Får den känslan.

För att förstå abstraktioner måste man alltid knyta ann till verkligheten. Bildseendet är viktigt för att kunna gestalta. Som tekniker fick man tidigt lära sig att omsätta formler, matematik, fysik och materiallära till begripbara storheter för att kunna konstruera maskiner och byggnader.

Därför känns det riktigt att mer av pedagogiken måste omfattas av nyttan med abstraktioner. Ett bildseende är lika viktigt för teorin som abstraktionen i sig. Kreativitet bygger på förmågan att utnyttja båda hjärnhalvorna. För det är när dessa två samarbetar i pannloben som vi kan skapa kreativa lösningar mellan abstraktion och bild.

Media SvD

Stockholmståget en teves mardröm

Så har döden åter en gång givit sitt bud. Denna gång till Lasse Brandeby. Första gången jag såg honom var på Kurt Olsson Television. Som en hyllning till Lasse detta:



Lasse RIP!

måndag 14 november 2011

Värdegrundsträsket

Värdegrundsträsket är en bra rubrik på all de konstigheter skolan ägnar sig åt istället för fokus på kunskapsuppdraget. Det var tydligt i kvällens sista Skolfront. Det här konstiga "gullandet" med värdegrund genom något så konstigt som livskunskaper är helt förkastligt.

Koncentrera på kärnkunskapen i unga år för att lära barn att knäcka koden. Utan den kan man inte klara annan kunskapinhämtning.

Sedan går det väldigt bra att fostra barn och elever till goda samhällsmedborgare genom att t ex diskutera demokrati på samhällskunskap och historia. Kränkning och diskriminering i religionskunskap. Elevhälsa i idrottsämnet. Jämställdet och genus i svenska eller biologi.

För övrigt anser jag att skolan måste fokusera på sin kunskapuppdrag och därmed på köpet få fostran av elever att bli ansvarstagande samhällsmedborgare.

Media UR Play

lördag 12 november 2011

Välfärd med rätt kvalitetsmått

Idagens Brännpunkt i SvD gör Anders Morin en jämförelsen mellan det traditionella sättet att styra offentliga välfärdstjänster. Trots det snubblar han på begreppet kvalitetsmått.

Kvaliteten i välfärden sätt inte av slutbetyg eller operationsköernas längd.

I det första fallet är det inte ett mått på hur man lyckats med undervisningen eller inte. Det är en av komponenterna som signalerar hur man finner ett nuläge för att bestämma pedagogiken och dess målstyrning. Resultatstyrning på det sätt som beskrivs leder bara fel. Vet du inte vart du ska hjälper föga att styra på resultat.

Om du ska ha någon som helst kvalitetstyrning i skolan ska den bygga på ett neutralt instrument som mäter uppfyllelsen av de skolformsvisa läroplanerna. Ett läroplansindex. Denna form av mätning ställer de fyra enkla frågorna: HUR gör du för att...Och i vilken grad tillämpar du det...samt utvärderar du det du håller på med...och slutligen, om du nu gör allt detta hur gör du för att bli bättre? Med hjälp av den internationella 1000 poängskalan i utmärkelsemetoderna får du ett index som beskriver skolans kvalitetsförmåga.

Ett annat sätt att se detta är att fundera på de kvalitetsindikatorer som finns i vården. Måttet för stroke patienter är tiden för behandling. Om den används som kvalitets mått måste man starkt definiera vad evidens i behandlingen är. Görs strokebehandlingen efter ett uniform sätt med givna evidensbaserade mätmetoder. Troligen inte enligt den kunskap jag har. Därför är även detta mått lika vanskligt som slutbetyg som mått på kvaliteten i välfärden.

Det behövs en nationell samling kring en universell ranking frikopplad från välfärdsaktörerna, likt det som Svenskt Kundindex gör på Handelshögskolan, för att trovärdigheten i denna typ av mätningar ska var tillförlitliga och relevanta.

För övrigt anser jag att det inte finns en god kvalitet i skolan, vård och omsorg, utan bara rätt kvalitet utifrån de krav som ställs på välfärden.

Media SvD

torsdag 10 november 2011

Den barmhärtiga samariten

Upprörande att se TV bilderna från Kina. Om flicka som blir på körd av en bil och personer struntar i att hjälpa till. Tydligen händer samma här i Sverige. En berättelse från Rapport, en man kör på en älg och blir skada. Bilar saktar in, tittar nyfiket som vi svenskar gör vid olyckor, fortsätter bara förbi.

Det fick mig att tänka på min barndoms söndagskola och berättelsen om den barmhärtige samariten. Var någonstans försvann vår medkänsla för drabbade? Vad skulle vi själv tycka om vi blev drabbade och folk bara struntar i att vi behöver hjälp?

Är vi så handlingsförlamade av att vi levt för länge med att det är någon annan som ska gör jobbet? Tror vi att det är det stora samhället som ska gripa in i allt.

Inte tror jag att vi ska kriminalisera ett dåligt beteende. Vi ska själv försöka att få den moraliska kompass som den barmhärtiga samariten har. För som du vill bli behandlad ska du också behandla andra.

tisdag 8 november 2011

Förvaringskulturen

Det har sagts många gånger. En kravlös skola är bara en förvaringsplats. Speciellt om man använder så värdelösa mätvärden som Skolverkets SALSA. Den har används som ursäktsmodell i de skolor där man inte har tydliga krav på att alla elever ska ha möjligheter att nå sina mål. Man behöver inte vara dömd till ett liv i utanförskap.

Skolverket säger emot sig själv också. Med de nya kraven i kursplanerna ska alla elever uppfylla kunskapskraven för betyget E. Om inte ska betyget F sättas, alltså icke godkänt. Då är det än mer stötande att man fortfarande har en metod som sortera folk efter socioekonomiska faktorer. En syn på människor som starkt bryter mot barnkonventionen och nya skollagen.

Om svensk skolan igen skulle ta till sig Moronedoktrinen skulle vi inte ha problem som i Rosengård, Fittja eller någon annan stadsdel med stor invandrartäthet. Kunde man i Harlem och Rinkeby så kan man i alla andra statsdelar med problem.

Dags att sluta ömka sig över hur svårt det är. Avsaknad av tydliga ej förhandlingsbara regler är som ett gift som lämnar efter sig förlorade generationer. Därför bör det på varje skolan finnas ett elevkontrakt med skolan för att uppfylla kravet på en kvalitetsskola. Med tydliga regler vad skolan förväntar sig av eleven eller annorlunda uttryckt Det innebär att du som elev ska:
respektera kamrater, respektera alla vuxna på skolan och deras tillsägelser, vara rädd om skolan, lokaler, material och använda datorer ändamålsenligt, mm.

För övrigt anser jag att kunskap ska bjuda motstånd och fostra elever. En krav lös skola kan vi lägga ned.

Media SvD

söndag 6 november 2011

Dyr och meningslös

Har grundskolan en gammeldags syn på företagande och PRAO? Ja, om man ska tro Företagarna i Stockholms stad. PRAO som den konstruerades en gång i välden, när jag var i skolåldern, gjordes utifrån de stora företagens organisation och en arbetsmarknad där enkla jobb fanns. Som att vända papper eller dylikt.

Så ser inte arbetsmarknaden ut idag. Idag arbetar 60 % av arbetskraften i företag med mindre än 50 anställda. Samtidigt har vi arbetsmiljölagar som förbjuder barnarbete. Alltså en 14-15 åring får inte utföra ett arbete som en vuxen får. Det kan innebär att elever som PRAO på en elfirma får stå och dra kablar i fjorton dagar. Hur kul är det på en skala 1-10? Och vad får eleven lära sig om arbetet? Inget skulle jag säga.

Själv hade jag turen i slutet av 60-talet att få PRA på ett arkitektkontor i första perioden och andra perioden på stadens största företag. Den första gav mig inblicken i hur man skapade byggkonstruktioner, som säkert bidrog till att jag så småningom blev civilingenjör inom VoV. Den andra i hur produktionslinan fungerade på en fabrik, även om jag bara sorterade hålkort för stansning för tidsstudier av varje arbetsmoment.

Företagarna i Stockholms stad lyfter en allvarlig brist i det här med PRAO. Dels att eleverna själv får ragga praktiken dels att det bara blir praktik inom butik, restaurang och förskola. Av de 11 000 eleverna i Stockholm som ska ut på PRAO har man räknat ut att bara handledningen av dessa kostar företagen 88 miljoner, utan ett bidrag från skolan i Stockholm. Hur mycket skulle det kosta i riket totalt?

För att få en bättre PRAO förslår man begreppet "jobbskuggning" istället. Låter spännande!

En sådan skulle kunna se ut så att eleven under de 14 dagar man har PRAO skulle kunna ägna sig åt att förbereda sig genom att ta reda på förutsättningarna för det företag man ska ut på. Hur ser marknaden ut? Vilka krav finns på lagar etc? Då är de förbredda och vet vad som gäller.

Sedan skuggar man en eller flera personer på företaget under två till tre dagar. På detta sett får eleven inblick i hur arbetet faktiskt går till. Eftersom ungdomar under 16 år inte får skriva på sekretessavtal och utföra arbeten. Perioden avslutas med att man redogör för vad man lärt sig.

På detta vis skulle elever kunna få inblick i en arbetsmarknad som vi har idag. Kanske få möjligheten att vara på en tidning, en byggkonsult firma eller en elfirma.

För övrigt anser jag att elever har rätt att få rätt inblick i arbetslivet. Helt i linje med målen i Lgr 11 och huvudmomentet 2.6 Skolan och omvärlden.

Media: Stockholms Näring, Företagarna Stockholms stad.

onsdag 2 november 2011

Flickan med smilgroparna är död

Alltid tragiskt att få ett dödabud. Förra veckan min morbror. Idag Sveriges landstormens lilla lotta, Sickan Carlsson. I en aktningsvärd ålder av 96 år har denna glada tjej lämnat oss för gott. En hyllning till henne är denna lilla video: