Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 18 oktober 2021

Stabilt med lite ökning för niorna 2021

Grundskoleeleverna som lämnar skolan 2021 är bättre än 2020 års nior. Vårterminen 2021 hade hela 86,2 procent behörighet till gymnasiet. Totalt ökade andelen behöriga med 0,6 procentenheter. Dock är det hela 13,8 procent eller 16 000 som inte klarat gränsen. En slutsats av detta kan vara att pandemin inte påtagligt påverkat slutbetygen trots att inga nationella prov genomfördes under läsåret 20/21.

Våren 2021 var det hela 115 710 elever som gick ut grundskolan. Ser vi till könsfördelningen är det 59 316 pojkar, varav 43 811 födda i Sverige och 56 394 flickor, varav 41 596 födda i Sverige. Pojkarna har en övervikt på 2 922 elever.

Tittar vi på elevernas familjebakgrund är det fortfarande så att föräldrarnas bakgrund spelar roll. 

Den intressanta notering som kan göras är att bland svenskfödda är andelen föräldrar något större för grupperna med lång eftergymnasial utbildning än förgymnasial eller gymnasieutbildning.

Glädjande är även att se procentfördelning per ämne. Historiskt är det Svenska som andraspråk (SVA) och Matematik (M) de ämnen som har störst andel betyg F. Fortfarande är SVA det ämnet som har störst andel F. Sedan förra året har SVA mindre andelen F, med 4 procentenheter lägre till 28 procent. M har ingen minskning skett utan ligger kvar på 9 procent betyg F. Tittar vi på andra änden av betygsskalan har ingen förändring gjorts för betyget A. Fortfarande är det engelska som ligger i topp med 23 procent följt av Idrott och hälsa på 21 procent och tredjeplats musik på 19 procent.

Tittar man på meritvärdens genomsnittligt ligger det på 223,9 poäng, en höjning med 1 meritpoäng från 2020. Tittar vi på hur det ser ut mellan pojkar och flickor är fortfarande flickor bättre meritvärdemässigt. För flickor var det 235,4 för 16 ämnen och 244,4 för 17 ämnen. För pojkar ligger det på 212,9 för 16 ämnen och 220,3 för 17 ämnen. 

Smolken i bägaren är fortfarande att elever slutar skolan utan betyg i ett, fler eller samtliga ämnen enligt bilden ovan. Våren 2021 uppnådde 78,1 procent av flickorna och 74,1 procent av pojkarna godkända betyg i alla ämnen, att jämföra med 78,6 respektive 73,7 procent året innan. Det innebär att flickornas andel godkända betyg har minskat och pojkarnas andel godkända betyg har ökat jämfört med det föregående läsåret.

 Fortsatt ligger här skolans utmaning i framtiden att lyfta elever så att alla får betyg i samtliga ämnen. Därtill alla elever som har en invandrarbakgrund med kortare eller längre bakgrund i Sverige.

Källa: Slutbetyg i grundskolan våren 2021, Skolverket, Dnr 2021:1562


 

tisdag 12 oktober 2021

Världens bästa skola

För att kunna jämföra vilka som är bästa skolor måste man mäta efter kända kriterier. Det missade Alliansen att genomföra 2008 när man bildade Skolinspektionen. Utredaren Davidson föreslog betygssättning av skolor enligt engelsk modell.

Med anledning av skoldebatten i SVT Agenda 10 oktober 2021 skriver Tove Lifvendahl en ledare i SvD om de olika retoriska knep som partiledarna tolkar skolan med. Här får två 80-talister stå modell för retoriken om världens bästa skola, Nooshi Dagostar och Annie Lööf. Alla har vi en självupplevd bild av skolan vi gick i. Jag var en av de första som gick ut grundskolan redan 1968. Då var grundskolans högstadium i mångt en spegelbild av realskolan med nio linjer att välja på. Det försvann för att sedan klumpa ihop alla i en enda linje genom grundskolan. Allt nog är det så att vill man skapa en skola, som ska betraktas som varande bäst i världen, måste det på ett objektivt sätt mätas utifrån internationellt erkända kriterier.

Mig veterligen finns det bara en känd internationell modell, utmärkelsemodellernas 1000 poängskala. I Sverige finns Institutet för kvalitetsutveckling, SIQ, som tillhandahåller dessa modeller. Ibrahim Baylan skapade redan 2006 en utmärkelse för att bedöma skolors kvalitet utifrån dessa internationella utmärkelsemodeller. Skolverket fick i uppdrag att handla upp detta. Uppdraget tilldelades SIQ som genom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola har utvärderat, genom oberoende examinatorsteam, skolor som sökt denna utmärkelse. 

För ska vi få tillbaka en skola i världsklass är det hög tid att det skolpolitiska käbblet slutar. En av framgångar i Norden, på skolfronten, var att i Finland skapades en politisk borgfred kring skolan över partigränserna. Det behövs nu i Sverige eftersom de förslag som haglar i debatten föga råder bot på de brister skolan besitter. Ett system fungerar bara om den svagaste länken är stark nog.


Därför är det avgörande att skolpolitiken innehåller de förutsättningar som en gång Ibrahim Baylan eftersträvade. Utan att mät, efter givna och kända kriterier, kan man aldrig jämföra en skolas kvalitet och därmed bestämma hur strukturkvalitet-processkvalitet-resultatkvalitet hänger ihop.

Media SvD

Pluraword: Självskattning ett självbedrägeri 

SIQ: Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola
 

 

söndag 10 oktober 2021

Liberal skolpolitik


Liberal skolpolitik åter på tapeten. Liberalerna presenterar idag (10/10 21) på DN Debatt ett förslag som innebär reform av friskolereformen från 1990-talet. När jag tittar på hur de olika partierna handlägger frågan om vinst i välfärden är det bara de rödgröna (V, MP, S) som vill ha ett vinstförbud. Samma gäller det här med kötider till fristående skolor, är en majoritet emot ett slopande av kösystemet.

Tittar man på hur landet ligger är tidsbegränsning av kötid några partier som går fram med. C skiljer ut sig genom att man vill ha ett tvådelat system, där hälften av platserna ska vara i en kö.

Anna Ekström och S har en tydlig uppförsbacke för att få igenom den utredningen om kötider och val genom lottning i Riksdagen innan valet 2022. Det enda man kan säga är att när L lämnade januariavtalet medförde det en tydligare profilering i skolpolitiken.

Liberalerna säger i sitt debattinlägg:

I den allmänna debatten låter det ibland som om existensen av friskolor och möjligheten till vinstuttag vore huvudproblemet i svensk skola. Så är det verkligen inte. Friskolorna är på flera sätt snarare en del av lösningen än själva problemet.

Den lösning L vill se är följande:

  • Förstärkt ägarprövning. Med krav på långsiktigt ägande. Granska särskilt utländsk kapital. Inga nya konfessionella skolor.
  • Höj kraven på skolchefer och rektorer.
  • Gör skolinspektioner utan förvarning.
  • Skapa en gemensam och inkluderande skolvalsplattform. Alla skolor, både offentliga och fristående, ska ingå i den.
  • Inför en nationell istället för en kommunal skolpeng.
  • Prioritera alltid legitimerade lärare.
  • Inför en ny modell för att motverka betygsinflation.

Skarpa nya förslag från L, frågan är bara kommer de att åter rycka till sig skolfrågan de en gång ägde. Samtidigt som det mer och mer verkar som att skolfrågan kommer att klättra inför valet 2022. Ett är säkert att hur majoriteten i den nya Riksdagen kommer att avgör inriktningen på skolpolitiken.

Media DN1, DN2  

måndag 27 september 2021

Skolan kostar lite mer 2020

 

Svensk skolas kostnad ökade 2020 med 2,1 procent till en totalkostnad för grundskolan 130,8 miljarder kronor varav den kommunala skolan kostar 108,6 miljarder och de fristående skolorna 18,4 miljarder kronor. Totalt för alla skolformer är totalkostnaden 308,5 miljarder kronor.

Kostnadsfördelningen mellan de olika skolformerna fås av bilden ovan. Den visar att grundskolan står för den större andelen kostnaderna följt av förskolan och sist gymnasieskolan. Ser vi till hur stor andelen fristående skolor per skolform är den 20,1 procent för förskolan, 15 procent för grundskolan och 25 procent för gymnasieskolan.


 

Undersöker vi Skolverkets rapport om skolkostnaderna och dyker ned i kostnaderna för grundskolan kan man se följande. Totalkostnaden för kommunala skolor är 118 200 sek per elev varav undervisningskostnaderna är 66 800 sek per elev eller 56,5 procent av totalkostnaden. Tittar vi på spridningsmåttet per elev är den dyraste elevpengen 177 600 sek och en undervisningskostnad på 122 400 sek per elev. Den lägsta kommunala elevpengen är 99 000 sek och en undervisningskostnad på 43 500 sek per elev.

För fristående skolor är totalkostnaden 108 100 sek per elev varav undervisningskostnaden är 60 300 sek per elev eller 55,8 procent av totalkostnaden. Spridningsmåttet per elev för fristående skolor är den dyraste eleven 167 700 sek och en undervisningskostnad på 110 800 sek per elev. Den lägsta fristående elevpengen är 86 200 sek och en undervisningskostnad på 44 700 sek per elev.

Förskolan

Den andra största kostnaden i skolväsendet är förskolan där 517 400 barn var inskrivna 2020. Den kostar totalt 82,1 miljarder kronor eller i snitt 158 000 sek per barn. Av alla förskolor är 20 procent fristående. Tar vi hänsyn till det kostar barnen i den kommunala förskolan 160 000 sek per barn och fristående förskolor 140 600 sek per barn. 

Gymnasieskolan 

Den tredje största skolkostnaden i skolväsendet är gymnasiet med en totalkostnad på 45,2 miljarder kronor 2020.

Kostnadsfördelningen mellan de olika huvudmännen är för kommunala gymnasier 32,2 miljarder kronor, motsvara 73 procent av totalkostnaden. Fristående gymnasier kostar 11,1 miljarder kronor, motsvarar 25 procent av totalkostnaden. Slutligen region skolor kostar 0,5 miljarder kronor, motsvarar 1 procent av totalkostnaden. Kostnaden per elev för de olika huvudmännen framgår av bilden ovan.
   
För vidare djupdykning rekommenderas Skolverkets PM.

Källa:
Kostnader för skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 2020, Dnr: 2021:1665, Skolverket
 

tisdag 21 september 2021

Att vända en skola

                                      Illustration: Felicia Fortes

Nu finns det vetenskaplig forskning på hur man kan vända en skola. Vad bra tycker jag som sysslat med att förbättra skolor sedan tidigt 00-tal. Via den praktiska vägen har jag använt modeller för vad som utmärker framgångsrika verksamheter och använt dem för att att lyfta skolor.

För att varje förbättring av en skola ska ge resultat måste göras utifrån varje enskild skolenhets förutsättningar. Skolporten visar i en artikel följande slutsats av forskningen:

Egentligen är det förvaltningens och inte Skolverkets uppgift att kartlägga sina skolor och komma överens om vilka insatser som ska göras.

Samma gäller för de fristående skolornas verksamhetsledningar. Skillnaderna på varför somliga lyckas och andra inte beror i stort på stabiliteten i verksamheten. Dit hör att inte byta rektor eller lärare titt som tätt. Förbättringar av skolans utbildning tar tid. Tre år är en för kort tid. Mina erfarenhet är att gå från en skola med otrivsel och dåliga resultat till att elever går ut skolan med minst betyget E i alla ämnen tar fyra till fem år för att få stabilitet i utvecklingen. En del av detta är att lärarkollegiet och skolledningen har kläm på resultatutvecklingen på gruppnivå som årskurs, klass, eller annan grupptillhörighet. Samt jämför även detta mot de avstämningspunkter som krävs enligt styrdokumenten. Samtidigt är det av vikt att jämföra betygsfördelningen mellan ämnena lokalt, kommun och nationellt för att se mönster och samband på hur skolan lyckas i sin undervisning.

För sanningen är denna enligt forskarna:

Det visade sig att de framgångsrika skolorna utmärktes av samarbete och samordning, medan lärarna på de mindre framgångsrika skolorna tolkade sitt uppdrag på olika sätt, arbetade mer isolerade från varandra och delvis skyllde skolans misslyckande på eleverna.

Här har vi roten till varför varken politiker och många skoldebattörer förstår vikten av kommunikation och samverkans vikt för att nå framgång. Det är det inre rika livet på varje skolenhet som ger resultat, inte ändring i system som sådant.

Media Skolporten     
 

tisdag 14 september 2021

Löfvens ofullbordade

Regeringsförklaringen 2021-09-14 är Löfvens ofullbordade. Speciellt när det kommer till skolan. Man kan sammanfatta det med att Åstrands utredning går rak igenom och att Januariavtalet fullföljs. Vilket innebär att:

  1. Svensk skola ska tillbaka till kunskapsresultat i världsklass. Men om resultaten ska fortsätta uppåt måste skolan bli mer jämlik. Förskolan och fritidshemmen ska förbättras, en förstärkning av skolbiblioteken påbörjas och mer resurser ska riktas till de skolor där behoven är som störst.
  2. Elever ska kunna välja skola, men skolor ska inte kunna välja elever. Därför behövs en gemensam antagning och mer rättvisa urvalsregler. Kommunala skolor har ett större ansvar än friskolor. Det ska avspeglas i finansieringen.
  3. Fokus på kunskap och ordning och reda i skolan fortsätter.
  4. Ett stopp för nya konfessionella friskolor ska införas och de befintliga ska kontrolleras bättre.
  5. Den nationella planen för trygghet och studiero innehåller förslag om mobilförbud och tydligare befogenheter för skolans personal att ingripa när situationen kräver det.
  6. Ämnesbetyg i gymnasiet, i stället för kursbetyg.
  7. Förutsättningarna för idéburna aktörer i välfärden ska förbättras. Verksamheten i ideella föreningar som beviljas statsbidrag ska vara förenlig med demokratins principer.

Med andra ord ska det bli intressant att se hur mycket av detta som faktiskt kommer ut som politiska förslag när det förhandlats i Utbildningsutskottet. Frågan är dock fortfarande HUR ska det genomföras i vardagen. Samtidigt ser man att det kommer bli en snedvridning finansiellt inom de fristående skolorna om de idéburna ska beviljas statsbidrag för verksamheten. Sedan är det en S definition som gäller ordet jämlik när det gäller resultat och inte samma förutsättningar för individen.

Källa:

Regeringsförklaringen 2021-09-14


 

lördag 11 september 2021

Terrorns sinnebild

Ytterligare ett decennium har gått. Terrorns sinnebild är åter på tapeten. USA inledde kriget mot terrorn som nu avslutats med trupptillbakadragandet i Afghanistan. Vi får se hur utvecklingen blir, hur mycket terrorister kommer ha en fristad där, nu när talibanerna styr.

När man så här två decennier senare ser tillbaka på den den dagen är det nya historier som dyker upp. Nyhetsmedier berättar historier om vad som hände när tvillingtornen rasade. Själv har jag varit upp i ett av tornen på nyåret 1982. Jag och min fd affärspartner var i The Big Apple på ett förlängt julsemester. En av dagarna gjorde vi studiebesök på radiostationen som låg högst upp i tornet. En nivå dit "vanliga" människor inte hade tillträde till. Att se de enorma svänghjulen som tog upp vindkrafterna för att hålla huset stabilt. Samtidigt som man sedan observerade hur snabbt stålskelettet försvagades tack vare den kraftiga brand som uppstod och trycket uppifrån gjorde att de nedre delarna av huset rasade ihop.

Alla har vi en bild av var vi var den dagen, 11 september 2001. För tio år sedan skrev jag om den på bloggen (länk nedan). Idag är det mer ett konstaterande att vi har en mer komplex tillvaro. Ökad radikalisering och jihadist våld existerar fortfarande. Vi har högre säkerhetstänk i flygandet. Tilliten till varandra är rubbad och drömmen om fri rörlighet i Europa är ett minne blott. Hur terrorn kommer att fortleva får vi se, våldskapitalet är stort i de kulturer där fundamentalismen styr samhällsordningen. 

De två tvillingtornen är för alltid inskriven i historien som starten på den internationella terrorn. Låt oss alltid bekämpa de osunda tankemönstren och det våldskapital detta skapar.

Pluraword

En förunderlig dag       

lördag 4 september 2021

Jorden runt på 80 dagar

 

Såhär nästan 150 år senare är det med eftertanke jag läst boken Jorden runt på 80 dagar. Pojken i mig vakande till liv när jag läste. Nästan som jag var tillbaka på mitt pojkrum på Klostergatan 21 i Eskilstuna. En underbar berättelse med miljöer som Savile Road i London och Reformklubben. Vadet som gjorde att Phileas Fogg startade sin världsomvälvande resa. En resa som fångar pojken i mig och många före mig.

Boken är skickligt skriven med en tidlöshet, även om det hela utspelas på 1800-talet. Vi hamnar på alla möjliga upptänkliga platser under resan. Några är Bombay, Yokohama och San Francisco. Med förvecklingar och strul, med tidtabellen för att klara vadet. Läsaren får på köpet en lektion i matematik och dess påverkan genom i vilket väderstreck en resa går. Alla vet vi idag när vi sitter på planet ut i världen, det här med tidsskillnader. Inte lika lätt på den tiden, kunskapen var inte så stor och resan gjordes med olika färdmedel. Vägvalet var avgörande för att vinsten av vadet. Hade resan gått västerut hade förlusten varit där.

Pojken får en dos äventyr, matematik och romantik. Behållningen var lika stor att läsa berättelsen i mogen ålder som om jag skulle gjort det för sextio år sedan. 

måndag 30 augusti 2021

Rasism i skolan

Rasism i skolan är skrämmande. Att det finns personal i skolan som kränker och diskriminerar elever är oförsvarbart. Bilden ovan har inte med det jag nu kommer att ta upp.

Skollagen är tydlig i kraven om kränkningar och diskriminering i skolan. Skollagen (2010:800) har ålagt skolans huvudmän strikt ansvar för kränkningar i skolan. I dess 6 kap 9§ stipuleras:

9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling. 

Hur det såhär 10 år efter att skollagen började tillämpas fortfarande kan pågå kränkningar i en omfattning som inte är acceptabla. Rädda Barnen har i en rapport slagit fast att vart tionde barn har blivit utsatt för rasism av skolpersonal. Rapportförfattaren Samira Abutaleh Rosenlund säger i SvD (30/8 21):

Det här är allvarligt eftersom skolan har en skyldighet att främja mänskliga rättigheter och behandla alla barn lika.

Tilläggas kan att FN Barnkonvention är numera svensk lag sedan 2020. Så det är fler lagrum som sätter krav på skolan och dess personal. I artikel berättar  Kanza Rehman om sin skolgång och att rasismen blev värre när hon började gymnasiet:

Folk vände ryggen till mig när jag pratade med dem, någon spottade på mitt skåp. Det var en lärare som sa ”jag ser att du inte passar in här, du borde nog börja på Angeredsgymnasiet.” Jag gick många gånger till kurator och rektor men de sa bara att jag skulle skriva till andra skolor för att byta. Det tog lång tid innan de till slut reagerade.

I min naivitet trodde jag att skolhuvudmännen ständigt arbetar med förebyggande arbete kring kränkning och diskriminering på deras skolor. Tyvärr, tydligen inte. Staten har satt nolltolerans på dessa frågor och man frågar sig i vilken utsträckning Skolinspektionen, vid sin tillsyn eller vid anmälningar från vårdnadshavare, hanterar ärende av detta slag.

Skolan måste bli bättre på att fullfölja sitt uppdrag när det gäller demokratisk fostran och efterlevnaden av normer och värden. Där elevhälsan är den enhet i skolan som fullt ut ska se till att ett förebyggande arbete finns kring kränkningar bland elever och ständigt ha dialog med skolpersonalen om deras förhållningssätt till elever. Frågan är hur barn födda av utländska föräldrar ska kunna integreras i det svenska samhället om de ständigt bemöts med främlingsfientliga uttalanden. Hög tid att huvudmännen ser till att deras skolor föregår med gått exempel kring elevers skolgång fri från rasism och mobbning.

Media SvD 

 

tisdag 24 augusti 2021

Språket, dumbom!

Språket är avgörande för att göra sig hörd. Allt oftare höjs röster att allt fler svenskar har problem med språket. En underlig sak, eftersom vi aldrig varit mer skriftspråkliga idag än förr. Sociala medier har givit var och en möjlighet att uttrycka sin tankar och åsikter skriftligt.

Samtidigt vittnar många lärare om att dagens elever inte får med sig språket på det sätt de borde. Inte bara bland barn med invandrarbakgrund tycks problemet finnas. Enklast sättet att lära sig ett språk för nyanlända är att umgås med befolkningen i majoritetssamhället. Att dagligen träna läsa, prata och skriva svenska. Invandrade personer hade förr lättare att ta till sig språket, de bodde svenskar i områden där de bosatte sig. Idag är bilden annorlunda. Henrik Höjer tar upp frågan i nättidningen Kvartal (22/8 21). Han skriver:

Häromåret satt dottern och jag på pendeln in till centrala Stockholm. Jag noterade att inget sällskap omkring oss talade svenska. Vi hörde arabiska, afrikanska språk och andra okända ord och meningar. Jag upplevde, ska jag erkänna, en motvillig olust. Är detta Sverige? Är detta mitt hemland? Notera att jag reagerade på språket och ingenting annat. Sin hudfärg och sitt ursprungsland kan ingen människa påverka. Men ett språk kan de allra flesta lära sig.

Här har vi en stor utvecklingspotential. För att bli delaktig i Sverige måste man kunna svenska. Dagens skola skiljer på svenska och svenska som andra språk. I vilken grad detta är ett missriktad välvilja att barn med invandrarbakgrund inte ska lära sig språket som majoritetssamhällets barn är för mig konstigt. Även om barnen har ett modersmål hemma är det begränsande för att delaktigt kunna skapa sig en framtid i Sverige. 

Ett annat problem är de kulturella skillnaderna mellan svenskar och de med invandrarbakgrund. Många har flytt till Sverige från kulturer där kvinnor ska vara hemma och sköta familjen. Andra kommer från lägre skikt i hemlandet där analfabetismen råder. En extra börda för barnen i skolan eftersom de inte naturligt kan träna hemma med de läxor de fått i skolan. Här har vi de stora anledningarna till att många elever går ut grundskolan utan behörigheter till vidare studier. Samtidigt har vi ett problem med den manliga kulturen bland invandrade. Henrik Höjer skriver:

Många (kvinnor, egen anm) är inte vana att vara ute i samhället. De har ofta inte gått i skolan. De ska vara hemma, ta hand om barnen och laga mat och städa, det är vad de lärt sig. Och av kulturella skäl är männen ofta inte så förtjusta i att deras fruar jobbar ute bland främmande män.

Det är uppenbarligen här vi har ett stort jämställdhetsproblem. De politiska tänkandet och besluten verkar har fastnat i hur Sverige utvecklats en gång i tiden, från klassamhälle till jämställdhet mellan könen, och glömt att det inte bara är att låta folk fly hit, för att citera Henrik Höjer:

Sveriges politiker har drivit på en samhällsutveckling där allt fler inte känner sig som hemma i sitt eget hemland.

Det finns invandrade som levt trettio till fyrtio år i Sverige utan att kunna en stavelse svenska. Kan man inte språket är man inte en del av samhället och kan inte göra sin röst hörd. Samtidigt påverkar det menligt Sverige om inte man aktivt arbetar med kulturfrågor, samtidigt som svenska språket lärs in. Här måste framtida invandringspolitik riktas om, om vi inte ska se fortsatta problem med ett majoritetssamhälle, som lever efter mottot individens frihet och ansvar, och ett minoritetssamhälle där kollektivet och hedern styr före individen ansvar för sina handlingar. 

Parallella samhällen är av ondo.   

Media Kvartal

 
 

torsdag 12 augusti 2021

Brottsplatser och miljön

 

Skrivandet underlättas för min del genom en kombo av miljö och plats där berättelsen planteras. Alla har vi en sinnebild av den fysiska platsen i verkligheten. När jag skrev deckaren Uppbrottet planterade jag berättelsen i min gamla hembygd, Eskilstuna. Anledningen till det är att jag har en känslomässig bindning till platserna som beskrivs.

När jag besökte Eskilstuna (11/8 21) fick jag en ingivelse att fotografera fyra av brottsplatserna. Översta vänstra bilden är porten till Tingshuset, där första mordet sker tidigt första maj. En kombo att det just händer på första maj i den gamla industristaden, arbetarrörelsens högtidsdag, där socialdemokratin regerat i staden sedan förra seklet var ungt var kittlande. Ond bråd död på denna viktiga dag, även om demonstrationstågen idag inte är lika stora som i fornstora dagar. Dessutom är det just här i den gamla staden en gång skråväsendet regerade. Industrin växten fram genom att på andra siden Eskilstuna ån skapades den fria staden där inte skråväsendet gällde. Här kunde vem som starta utan beroende av mästare och lärling.

Bilden till höger överst är platsen där rektorn för Mälardalens Högskola miste livet. När jag växte upp var denna del av Eskilstuna ett sluten värld. Här låg en av alla industri med sina typiska grindar där arbetare och gods passerade in och ut dagligen. Platsen var precis infarten till industriområdet. När produktionen flyttades till andra ställen, eller slogs ihop med andra företag, frigjordes dessa områden och allmänheten fick tillträde. Idag är det tekniska konsulter, utbildningsverksamheter och mindre företag som huserar i lokalerna.

Bilden nederst till höger är den mindre publika delen av Hisingsbacke. Där fotot är taget var på vintrarna en tummelplats för barn att åka bod och t-fat förr i tiden. Om det är så idag vet jag inte. På andra sidan mot Intagsgatan fanns en ordnad park med avsatser, bänkar, blomplanteringar och skulpturer. Uppe på kullen innan träden mister en av de burgna boende i patriciervillorna på Djurgårdsvägen sitt liv. Ett undangömt ställe där det inte är lätt att bli upptäckt.

Nedersta högra bilden är monumentet över S:t Eskil och en av hörnen till det som en gång i världen var Eskilstuna Hus, ett slott där kungligheter huserade innan slottet brann ned till grunden. En del av marken har en av Eskilstunas äldsta folkskolor sin plats. Där har många barn fått sina första lärospån sedan 1903, även jag mellan 1959-1966. Mordserien i boken sluttar just vid statyn av S:t Eskil.

Ytterligare två mordplatser finns i berättelsen, som bygger på verkliga händelser i andra miljöer och sammanhang, men som ligger på andra platser än centralt i Eskilstuna. Samtidigt är det författaren privilegium att tänja sanningen i en berättelse både på personer, karaktärer och handlande. En frihet jag inte har kunnat haft när jag skrivit fackböcker, där fakta och stringens gäller. När man numera är fri herre fortsätter jag med nya skrönor med min barndomsstad som tummelplats.

tisdag 10 augusti 2021

Klimatets framtid


Debatten är igång sedan IPCC lämnade sin rapport (9/8 21) om tillståndet för klimatet i världen. Två vägar finns, den ena att spela på klimatångest eller se rapporten som en lägesrapport och se framåt. Personligen ser jag den senare som den framgångsrika vägen. I historien har det alltid varit ingenjörerna som tagit kunskapen om VAD och omvandlat det till HUR för lösa problemet.

När rapporten kom började medierna att fråga ut forskare och politiker på HUR vi ska göra. I min värld har dessa inget att göra med HUR man tekniskt löser minskade utsläpp eller på vilket sätt vi får en fosilfri värld. IPCC sätter ett antal mål och slutdatum för att inte komma till en tippingpoint. Frågan är bara hur vi ser till att detta inte inträffar. På Facebook hade jag och Mats Pertoft (MP) en lite meningsväxling om vilken roll olika aktörer ska spela. Politiker som han är framhåller han givetvis deras avgörande roll. Jag försökte argumentera för att det som står i politikers makt är att skapa infrastrukturen kring klimat och miljö. Dit hör regler (EU-direktiv, lagar och förordningar) och finansiering. Här kan styrningen av AP-fondernas investeringar var vägledande. Hur mycket är de med och investerar i nya produkter och företag inom miljöfrämjande verksamhet. Hur mycket investeras i klimatsmart teknik? 

Mats framhåll också forskarna avgörande roll som en del av lösningen. Forskning ska alltid prövas, eftersom den rådande kunskapen på intet sätt är en sanning, utan just så långt har kunskapen nått. Det är här vi behöver ingenjörerna. De är tränade på tillämpad naturvetenskap och hur man löser problem för att få fungerande teknik. Det var just de som en gång för 100 - 150 år sedan såg till att omvandla Sverige från ett fattigt bondland till den högteknologiska välfärdsnation vi är idag. De gjorde de tillsammans med dåtidens finansiärer, dit familjen Wallenberg spelade en stor roll, eftersom pengar och teknik måste giftas ihop för att skapa bärkraftiga lösningar på tekniken.

När jag ser hur rapporteringen sker är det ett element jag saknar, ingenjören. Journalisterna hugger både forskare och politiker för att rapportera och vältra sig i klimatångest och ställa någon till svars för eländet. I och för sig är nyheter för det mesta fokuserad på det som tokat till sig, men ska det få någon effekt inom klimatområdet är det hög tid att släppa in ingenjören i debatten och rapporteringen. Gunnar Wetterberg har förtjänstfullt lyft detta både i ledare i Expressen 2019, som jag skrev ett blogginlägg om (se länk nedan) samt hans pedagogiskt skrivna bok, Ingenjörerna (se länk nedan).

Så medierapporteringen borde fokusera mer på det tredje området, hur löser vi klimatet. Först då kan vi få förståelsen över vad som behövs göras internationellt, nationellt och som individ. Miljö är ett komplext område som tarvar kunskap så vi inte gör om samma misstag som vi ingenjörer historiskt gjort.

Pluraword:

Från know-why till know-how      

Ingenjörerna      

torsdag 29 juli 2021

Ingenjörerna

Tänk dig att du får läsa om ditt eget yrke. Det har jag fått, tack vare Gunnar Wetterberg som satt ingenjörerna på spåret. En odyssé från pyramidernas ingenjörer till dagens ingenjörer som utvecklar det digitala samhället.

Eskilstuna är sedan 1600-talet en utpräglad industristad, sedan livländaren Rademacher kom till staden för att hantera järnet. Här utvecklade Munktell, Stenman, Rinman m fl industrin där ingenjörerna hade en naturlig del av utvecklingen, allt från att lösa problemen med produkterna till att utforma produktionen. Så yrkesvalet var rätt naturligt för en grabb i den miljön, fast inte valet av inriktning. Naturligt hade man valt maskinlinjen, jag valde istället husbyggnad. Har funderat på varför. Kommit fram till att jag nog fascinerades av rivningen och bygget av husen på andra sidan Klostergatan. Där stod grabben många timmar i vardagsrumsfönstret och spana. Det var det gjorde valet av den tekniska linjen i högstadiet på grundskolan vidare till den treåriga fackskolan med att bli fackskoleingenjör i husbyggnad 1971, för att fortsätta på Väg- och vattenbyggnadssektionen på KTH med civilingenjörsexamen 1979 i byggteknik och produktionsekonomi.

Med min egen resa har det varit intressant att läsa historien om oss ingenjörer och betydelsen för att utveckla Sverige, från fattigt bondland till den högindustrialiserade välfärdsstat vi har idag. Från att gått från livet i den närmsta byn, till järnvägens utbyggnad, som möjliggjorde möten med andra. Inte bara möten utan också utbytet av varor mellan olika verkstäder. Volvo är ett bra exempel på detta. Hur Gustav Larsson handlade upp chassi, växellådor, motorer, mm och monterade ihop komponenterna i Torsland från olika verkstäder i Sverige. Det intressanta var att från starten 1928 var det inte personbilarna som gjorde att man överlevde utan tillverkningen av lastbilar. Om vi håller oss kvar i Göteborg, staden kännetecknades inte bara av sjöfartsnäringen utan också av industrierna. Här uppfann Sven Wingqvist det sfäriska kullagret som ett resultat av att lagren på spinn- och vävmaskinerna ständigt gick sönder, eftersom fabriken stod på blåleran i Götaälvdalen. Ur det skapades SKF, ett idag högst internationell ledande verkstadsföretag. Detta företaget skapade Volvo genom Assar Gabrielsson och Gustav Larsson.

Min egen bransch har också betytt mycket för välståndet. Minns själv uppväxten, i först lägenheten föräldrarna hade fanns bara toalett, inte bad. Det fick man gå ned i källare för att göra på bokade tider. Samma var det med tvättande. Där fick man köpa ved och värma upp grytan för att tvätta på bestämda tider, för att sedan torka tvätten i speciella torkrum, som dessutom, i händelse av krig, skulle vara skyddsrum. Tack vare företag som Electrolux och Axel Wenner-Gren fick vi dammsugare, kylskåp och frysar. Via Ruben Rausing fick vi Tetra Pack och en annan distribution av färskvaror som mjölk, grädde och andra drycker. För att återknyta till väg- och vattenbyggarna, det var de som skapade möjligheten att utnyttja råvattentäkter och skapa vatten- och avloppssystem som drogs in i husen genom kommunala VA-system. Vi gick från Lubbe Nordstöms SkitSverige till en hög hygienisk standard med mindre sjukdomar som följd.

Mycket var bekant i berättelsen om oss ingenjörer i boken. Gunnar satte mig också på nya spår, sådant jag inte sett på min yrkesfärd genom livet. Tack för det. Samtidigt bör man komma ihåg när vi läser om dagens kända verkstadsindustrier, de ömsat skinn flera gånger sedan starten. Electrolux från dammsugare till familjens vitvaror, ABB från trefas till global spelare i robotiseringen. Samma med Atlas Copco från gruv- och anläggningsmaskiner till att skapa lufttomma rum. Den som ömsat skinn mest är Ericsson. De har gått från telefoner via växlar till digitala eran med 5G, alltså fem till sex stora teknikskiften har ingenjörerna varit med och gjort på Ericsson.

Med svung och djupa kunskap som Gunnar besitter har han skapat en berättelse värd att läsa utanför tekniker skrået. Med driv i språket förklarar han den samhällsutveckling Sverige varit med om under de senaste dryga 150 åren. Där ingenjörerna varit en väsentlig del, för det är nu så att forskningen i all sin ära bara står för att ska kunskaper om VAD och VARFÖR, know-why, medan ingenjören är pragmatikern som tar kunskapen om naturvetenskap och teknik och drar den till praktisk tillämpning, genom att ständigt pröva den så dess funktion blir användbar, know-how.                   
 

söndag 25 juli 2021

Farsartad utveckling

Diskussionen är livlig och ibland konstruktiv på Twitter. @Jesper_Skolan ställde följande påstående på Twitter (23/7 21):

Det är fortfarande lika farsartat med politik, tjänstemän & skolledare som pratar om vikten av individualisering, utveckling, trygghet & studiero.. samtidigt som besluten om utökat antal elever per lärare & mer arbetsuppgifter för alla klubbas igenom.

Det fick mig att svara följande:

Skillnaden är väl att det första pratas på normerande riksnivå. Det andra tillhör väl den kommunala nivån. De två lär aldrig mötas.

Genom åren jag jobbat med skolan är det en klar skillnad på de olika nivåerna i skolväsendet och sällan möts de. Vad det kan bero på finns det säkert många synpunkter på. En att riksnivån har en föreställning om skolan och den kommunala nivån lever kvar i en gammal lagstiftning innan 2010-års skollag. Förr i världen hade den kommunala nivån större inflytande över undervisningen än vad dagen skollag ger dem möjlighet till. Här har skollagen givit rektorn mandatet över den inre organisationen, inte huvudmännen. Däremot har skollagen lagt ett antal krav på huvudmannen som uppföljning och planering av det systematiskt kvalitetsarbetet, kränkande behandling, elevhälsa, mm.


Det som är oklart i skolans värld är rollen för förvaltningen. Den finns inte fastslagen, varken i kommunallagen som skollagen, vad dess uppgift är. Det framgår enligt figuren ovan. Det som har tillkommit är begreppet skolchef, som uppgradering av skollagen under regeringen Löfven I. En person som har mandatet att se till att både fristående som offentlig huvudmän följer styrdokumenten i skolväsendet. I övrigt är det fritt för kommunerna att forma sina förvaltningar, vilket gör att mycket faller mellan stolarna när det gäller det nationella uppdraget varje huvudman har att följa.

I min fortsatta dialog i Twittertråden skrev jag följande:

De (förvaltningen) har i princip bara två uppdrag, vara servicebyrå åt skolenheten och ärendeberedare åt nämnden. Hur skolenhetens bedrivs är rektor och lärares ensak enligt skollagen.
För att förtydliga ordet servicebyrå tänker jag mig att förvaltningen tillhandahåller resurser för administration, schemaläggning, läromedelsinköp, juridisk hjälp, elevhälsa, mm åt skolenheterna. Ärendehanteringen är sådant som skolplacering, skolplikt, skolpeng, klagomål, mm mot nämnden. Det är väl det senare den Åstrandska utredningen skjuter in sig på i skillnaden mellan fristående skolor och kommunala och skolpengens storlek.

Mycket kan diskuteras om struktur och innehåll i skolväsendet. Ett är klart att mycket övrigt finns att önska om efterföljden av styrdokumenten på utförarnivån (kommun, fristående) som att bromsa ökad detaljstyrning från riksnivån. Det tillämpades i många år fram till att Göran Persson kommunaliserade skolan. Under den tiden innebar att all regel och ekonomistyrning gjordes från staten fram till 1991. Med tiden efter 1991 har det blivit minst 290 olika sätt att styra den numera mål- och resultatstyrda skolan. Tanken var god, genomförandet blev fel. Möjligen borde tankar som fanns i Skolkommissionen dammas av om anpassas till dagens situation för att råda bot på de strukturella problem skolan har. Vi får se hur den politiska hanteringen kommer att rulla ut i det svåra parlamentariska läget vi har fram till nästa riksdagsval 2022.     

torsdag 22 juli 2021

Tio år sedan terrordådet

Alla har någon relation till stora händelser. Man brukar fråga: Vad gjorde du den dagen? För egen del var jag på södra Mälarstranden i fritidshuset. Efter åska och regn under natten till den 22 juli 2011 höll jag på med testning av distanskurser och lite promenad runt sommarstugeområdet. Noterade att det varit sprängning i regeringskvarteren i Oslo när jag såg nyheterna. Det var först dagen, dagen efter  skrev jag följande i dagboken:

Overkligt det som hände i Norge igår. Hur kan någon göra detta?

På kvällen började jag, med det som är modernt idag, att streama program om för att se vad som hänt. Denna gången var det Nrk Live där jag sakta fick till mig vidden av vad ABB, Anders Behring Brevik, gjort. Under tiden efter dådet var det en surrealistisk tillvaro där det ena beskyllningarna efter de andra haglade på sociala medier. Själv skrev jag en hel del på min blogg Pluraword, som jag då haft i nästan ett år, under pseudonymen Plura. Första inlägget handlade om det overkliga. Jag skrev:

Hur jag är försöker tar jag inte in detta. Vad är det som gör att en människa har sådant hat att han kallblodigt planerar och genomför denna handling?

Andra inlägget handla om det Bibeln säger om handlingar som betraktas som synd, att den som icke är skyldig kastar första stenen. Diskussionerna handlade om det som snabbt drogs upp om islam:

Precis lika tycker jag mig nu se i efterskalven av den 22 juli efter den vedrstyggliga i Norge. Inte har vi någon muslim att kanalisera vreden mot. Då börjar vi göra partipolitik av det och höja oss till några goda i förhållande till de höger extremisterna. Otäckt på ren svenska. Politik oavsett färg och ideologier föder vissa extremister och fanatiker. Gäller att hålla rent i den egna farstun. 

Tredje inlägget handlade om grandet i sin nästes öga. Beskyllningar, hat och ondska haglade på nätet. Åter tog jag Bibeln som utgångspunkt i min slutsats:

Än är sanningen den, oavsett man heter Anders Behring Breiviks, Kalle eller Liza, är det inte grandet i medmänniskans öga som är ondskan utan bjälken i sitt eget. Inser man inte det kan man heller aldrig bearbeta det vansinne som skett i Oslo och Utöya. 

Fjärde inlägget handlade om ABB manifest och den fanatism den gav uttryck för. Givet var diskussionernas vågor höga om meningen med dokumentet. Jag dristade mig till att säga att sekter eller extrema rörelser kunde byggas på nätet och inte i verkligheten. En synpunkt som rönte viss uppståndelse, jag skrev:

Det är när rädslan får styra och vi blir bokstavstrogna (fundamentalister) vi skapar en mambo jambo, ett tydligt exempel på  mambo jambo är det som ABB står för. I förlängningen också för att förstå hur ABB kunde handla som han gjorde måste man nog förstå att dagens sociala medier fungera ypperligt som sekter. Där hittar enskilda näring till de handlingar de möjligen gör eller inte. 

Vi har sedan kunnat se hur t ex IS utnyttjat nätet för att tända vreden hos enskilda individer som sedan utfört avskyvärda handlingar. Ta vårt eget terrorbrott på Drottninggatan i Stockholm som styrdes på samma sätt och utfördes av en ensam man, Rakilov. Avslutande inlägget då på min blogg handlade om syndabocken. Skrev följande:

22 juli blossade vår fäbless för att hitta syndabockar upp. Fast denna gång var det en klar syndabock ABB. På honom kunde vi lägga alla våra "synder" och skicka ut honom i öknen. Vad skönt att vi än en gång kunde ta judendomen till hjälp.

Låt oss aldrig i fortsättning försöka hitta syndabockar när vi ska projicera vår rädsla eller avsky. Speciellt efter att sett programmet över de överlevande från Utöya (21/7 21) på SVT. Det är ett högt pris de fått betala och leva med, somliga lider fortfarande somliga har lyckats gå vidare. Sorgen och det hemska som hänt går aldrig över, ärret finns alltid där. 

Åsne Seierstad satte ord på det hemska med boken En av oss. En skrämmande berättelse om att det är en bit av norsk och nordisk historia som berör och vidgar synen hur terror och förvridna åsikter kan få hemska följder. Samtidigt sätter hon fingret på det som diskuteras idag:

...det är så snyggt som media rapporterade om den norska sammanhållningen efter den 22 juli 2011.

Nu förs diskussionen kring om det var en politisk handling genom ABB högerextrema tankar och handlingar riktad mot AUF och den norska socialdemokratin, inte den norska nationen i sig.

Vill ni läsa mina inlägg för tio år sedan finns länkarna nedan och de kommentarer som finns under inläggen.

Det viktigaste denna dag är att minnas tragedin på det personliga planet för de som drabbades av ABB framfart. Lika väl som vi aldrig får glömma dessa brott mot mänskligheten, det när man tar sig rätten att utplåna någon, som inte har samma syn på saker som den som handlar för att nå en högre sak, den enda rätta vägen.

Pluraword:

Overkligheten i naborlan

Kasta första stenen

Grandet i sin nästas öga

Mambo jambo

Syndabocks eländet

En av oss
     

onsdag 21 juli 2021

Klädkod

 

Kläder har alltid varit ett ämne att diskutera och sätta i sitt sammanhang. När jag tittar på bilder från min pappas diabilder från 1967 slås jag av klädkoden av hur viktigt det var att klä upp sig på bjudningar och högtider i ett arbetarhem. Vardagen var fylld av blåkläder i arbetarklassen. För att sticka av vid högtidligheter skulle man göra sig fin. I andra samhällsklasser kunde det vara tvärt om, strikt klädd på arbetet och avslappnat på ledighet i hemmet, med skillnaden att även vid festliga sammanhang var det högtidskläder.

Uppsträckt skulle det vara när det fotades. Bilden överst är från vardagsrummet på Fristadsgatan i Eskilstuna 1967 i mitt föräldrahem. Rak i ryggen skulle man sitta och i mitt fall med blicken in i kameran. Lika dant var det vid julbordet, uppklätt. Här på julbordet 1967. Notera att slips var obligatoriskt på den tiden, trots att man bara var 15 år. Bjöds gäster in, var de som på bilden till vänster längst ned, också uppklädda när de kom på besök. Här Birger Tångström med fru. De var missionärer i Kongo innan de landade i Eskilstuna. Det var pappa som kände dem sedan tiden i Norrland där Tångström var pastor.

Året efter 1968 var tongångarna andra. Jag var då 16 år och började bryta mot klädkoden. Det första som rök var slipsen. Därefter åkte kostymen för att ersättas av jeansjacka och jeans. 68-rörelsen tog aktivt tag i föräldragenerationens klädkoder och en radikalisering startade. Med tiden växte håret och skägget på många ungdomar. Även jag lät det växa under studietiden på gymnasiet och som teknolog på KTH.

Över tid noterar jag att i yrkeslivet blev det mer strikt klädkod beroende på var man arbetade. Inom olika branscher krävs en viss typ av kläder. Speciellt viktigt var det i min roll som rådgivare. Här gällde det att läsa av vad för typ av kläder man behövde vid olika kundbesök och nivå i organisationen man träffades. Under mina fyra olika yrkeskarriärer var det mer strikta klädkoder i tre av dem. De fjärde och sista var det som om tiden stått stilla sedan 68-rörelsen. När jag i mitten av 00-talet började i skolans värld var det åter att klä ned sig. Kom man i kostym och slips var man fel ute.

När den formella yrkeslivet är över finns få krav kvar på klädval. Nu anpassas den bara till de miljöer man rör sig i, utan att fundera på hur det ska påverka omgivningen lika mycket som det historisk gjort.  

måndag 19 juli 2021

Rötter


En pojke på en byväg, med en hund, är symbolen för mina norrländsk rötter. Pojken är jag runt treårs åldern i mitten av 1950-talet, hunden min farbrors vid namn Tello. Byvägen är i byn Granliden några kilometer ovanför Västra Ormsjö, väster om Dorotea.

Översta bilden till vänster visar eleverna i byskolan i Granliden. Gissar att den är tagen någon gång i mitten av 1930-talet. Min far står fjärde från vänster snett framför lärarinnan. Byn var livaktig på den tiden. Mina anfäder etablerad sig i byn och befolkade den genom seklerna. När pappa Verner växte upp bestod den av omkring 140 personer. Flottning, skogsarbete och jordbruk var förekommande näringar. Däribland flyttade man på sommaren från byn upp på fäbodar längre upp i fjälltrakterna. 

Bilden upp till höger är min farbror Nils och faster Eivor fotade tillsammans med kusin Ove samt min andra faster Karin, lägst till vänster i bilden, pappas syster på bron utanför fäboden Grönland. Ett ställe vid vägs ände. När tiden gick omvandlades fäboden till sommarnöje. Jag fick tillbringar några somrar i mitten av 1970-talet där. Idag äger mina kusiner stället.

Efter den stora flottningsolyckan i Ormsjön den 12 maj 1936 förändrades stämningen och förutsättningar både i Västra Ormsjö som uppe i byn Granliden. Farmor blev änka med fyra barn och ett femte i magen. Hur skulle de klara sig. Vad jag fått berättat för mig fick man ersättning och insamlade saker och kläder för att överleva efter olyckan. Det ville sig inte bättre än att farmor inte klarade av ekonomin och omsättningen av växlarna. Familjen spreds för vinden. Pappa kom under kriget till Sörmland och etablerade sig så småningom i Eskilstuna, efter värnplikten på brandförsvaret i samma stad.

Mina band till rötterna på pappas rida är gles eftersom avståndet var stort. Det var ett stort företag att ta sig upp till Norrland innan bilarna blev allmänna fortskaffningsmedel. När pappa var borta klipptes relation definitivt med hans uppväxtmiljö. Inför 80-årsdagen för flottningsolyckan hittade jag en Facebookgrupp för Västra Ormsjö, som jag gick med i. Det visade sig att jag fortfarande har släktingar där uppe frånsett mina kusiner i Dorotea. Med sociala medier kan man upptäcka nya trådar i de rötter man har.

Pluraword:

Kamrater i livet - kamrater i döden, Ormsjöolyckan    

torsdag 8 juli 2021

36 dygn i dödens väntrum

Allt sedan mars 2020, när covid-19 slog in som en pandemi i Sverige, har jag följt den på pressträffar med FHM och andra medierapporteringar. Utöver det har jag i vänkrets och arbetskollegor haft berättelser bortom siffror i rapporteringen. Själv valde jag de första månaderna självvald isolering. Efter det frågade jag min behandlande läkare om jag fick röra mig ute i samhället. Ja, blev svaret, men med kravet att följa FHM restriktioner. I görligaste mån har jag följt det. Samtidigt är jag nu fullvaccinerad och har förhoppningsvis det skydd som behövs för det dödliga viruset. 

Underförstått har jag fått vittnesmål om sjukdomens dödliga farlighet. Min affärspartner fru och han fick det i början på 2021. Han klarade sig, hon klarade inte matchen i dödens väntrum. Med stor tacksamhet har jag läst Thomas Wilander berättelse, med Marcus Birro vid pennan. En drabbande bok med underbart språk av Birro. En sann bladvändare om den krigszon svensk sjukvård befunnit sig i sedan mars 2020.

Berättelsen är den nakna berättelsen hur existensen fullständigt går i kras när någon i familjen drabbas av ett dödligt virus. Råga på allt hade vården ingen kunskap om det nya viruset. Kunskapen byggdes upp i realtid under vården av patienterna som var inlagda på IVA. Thomas läkare Johanna, på Danderyds sjukhus, beskriver det på följande sätt:

När denna första patient med misstänkt covid kom blev det stor sak bland oss läkare. Då visste vi fortfarande extremt lite om sjukdomen och hur den smittade, hur allvarlig den var eller vilken fruktansvärd omfattning den skulle få. (s 206)

Idag vet vi hur det blev. Under tiden vården tog hand om patienterna samlade man på sig kunskap. När det lugnade ned sig sommaren 2020 samlade man sig på IVA, Danderyds sjukhus, för att gå igenom vad man lärt sig. Det hade man nytta av inför den andra vågen som kom i oktober 2020. Vårdchefen på IVA, Sanaz, berättar att det var som att uppleva kriget igen. Som barn växte hen upp i Iran med kriget på nära håll. När pandemin kom kom upplevelserna tillbaka både bilderna och händelserna hur det är i ett krig. Akuten var en krigszon där det som i alla kriser gäller att agera på allt som rör sig.

Dessa berättelse från IVA inifrån ska se som bakgrunden till Thomas och Christinas berättelse. Thomas berättelse vid insjuknandet, från fullt frisk, anländande till akuten på Danderyd med de symtom covid har. Där minnena slocknade vid ankomsten till uppvaknandet 36 dygn senare, när han sakta åter tar sig till livet. En berättelse om den mödosamma vägen tillbaka. Om hallucinationer under nedsövningen och hur covid minst två gånger angriper vitala organ som innebär att dörren till döden kan öppnas när som helst. Men hur han tar sig tillbaka.

Det andra perspektivet är Christinas berättelse om helvetet för familjen. Hon och de två barnens utlämnade att inte kunna besöka sjukhuset. Att inte veta hur tillståndet är för Thomas trots samtal dagligen med läkarna. De visste själva lika lite om sjukdomsförloppet. Vreden, sorgen och förtvivlan griper Christina, samtidigt berättar hon hur hon håller fasaden uppe för barnen, så de kan ha så normalt liv som möjligt. Hur hon hittar en svart yta bakom Bromma Blocks där hon i bilen kan låta vreden, förtvivlan och sorgen blomma ut. Här kan hon skrika, gråta och slå ratten utan att störa av omgivningen, ett nödvändig plats att, i botten på den kolsvarta brunnen, få utlopp för sina känslor. Hur hon sedan sakta famlar efter pinnen att sätta foten på för att ta sig upp. Hur vänner och föräldrar till henne och Thomas stöttar för att få vardagen att gå ihop.

Boken är en skakande berättelse om hur haveriet i tillvaron skapar de stora livsförändringarna. De där ögonblicken som totalt förändrar färdriktningen. Berättelsen innehåller det där existentiella, hur lätt det är att rycka på axeln när allt flyter på, till hur påtagligt det andliga gör sig påmind när existensen hänger på en skör tråd. Man är inte lika kaxig när man varit i dödens väntrum.

Länge sedan jag blivit så berörd av en bok, där tårarna stundtals kommer fram. Marcus Birro har verkligen lyckats skriva en känslomässig berättelse, som både beskriver helvetet på jorden, som de trösterika i att komma åter till livet.     
 

onsdag 7 juli 2021

Återuppstånden

 

Återuppstånden är Stefan Löfven som statsminister vid riksdagens omröstning (7/7 21). Nu kommer han att leda regeringen Löfven III. På fredag vet vi vilka som får hänga med i den ministären. Det intressanta med omröstningen är att det finns en otrogen ledamot, en liberal som la ned sin röst. 

Efter att lyssnat på anföranden av olika partiers representanter noteras att detta är den svagaste regeringen i svensk politisk historia. Regeringsunderlaget är i sin sammansättning oense om politiken. Det enda de var överens var att tolerera Löfven som statsminister. Kommer Annie Lööf och C att hålla vad de lovar att rösta på sin egna budget. Vad händer om Löfven inte håller det avtal som C säger sig ha med honom. MP säger ju nej till de tre punkter som C säger sig ha med S, stärkt äganderätten till skogen, uppluckrat strandskydd och överenskommelsen mellan arbetsmarknads part om arbetsrätten att bli lag.

Nu får riksdagens ledamöter en behövlig semester innan den får ta hand om besvärligheterna i september när budgeten ska läggas på riksdagens bord. Debatten i riksdagen, innan omröstningen, var en klar start av valrörelsen inför valet om drygt ett år. 

tisdag 29 juni 2021

Vem har sagt något om kärlek

Första gången jag kom i kontakt med kulturer som är skilda från den starkt svenska individualistiska var när jag började arbeta som rådgivare åt skolor i utanförskapsområden. Det vände upp och ner på den bild jag hade om Sverige. Där majoritetssamhället har svaga kunskaper om vad som är avgörande i minoritetssamhället. Speciellt efter den stora invandringen vi fick 2015.

Med stor behållning och fördjupad kunskap om kulturmönster, där hedern finns som bärande, har det varit spännande att ta del av Elaf Ali resa. En resa bort från hedern till ett fritt liv där varje individ bär sina egna drömmar och eget bestämmande över sitt liv. Resan har kostat henne mycket i förhållande till sina syskon. Det första man ska notera kring heder är att den inte är kopplad till religion, utan är nedärvda familjemönster med patriarkala strukturer och där kvinnas fortare än kvickt ska giftas bort som familjen inte får sin heder förstörd. Där hedersvåld innebär 30 mot 1, till skillnad mot våld i nära relationer som har ett 1:1 förhållande.

Elaf skrev i sin dagbok, som fjortonåring, att hedern tycks sitta mellan bena på flickor. Detta mönster ser jag bland skolelever, så länge flickorna går i lågstadiet och en bit upp i mellanstadiet finns inga problem med mixningen mellan killar och tjejer. Problemet dyker upp när tjejerna blir könsmogna. Då börjar helt plötsligen de manliga syskonen eller kusinerna hålla koll på tjejerna. En slags övervakning. Mönster som måste brytas. Här är det avgörande att alla får kunskapen. Endast den kan gör en människa fri.

Boken varvas med Elaf livsresa och fakta delar. Vi får vet vad hedersnormen står för. Barnkonventionen. Äktenskapsförmedlingen i hederskontexten. Hedersförtrycket i siffror. Skillnad mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld. Kvinnan religionen. Olika förhållningssätt i hedersstyrda miljöer. Individ- och kollektivsamhällen. Killars dubbla roller. Alla ämnesområden som majoritetssamhället behöver kunskap om för att förstå hederns mekanismer.

Utöver dessa faktadelar finns intervju med mamman och pappan. Mamman radikaliserades medan pappan gått den andra vägen från hedersutövare till en svensk syn. I sista intervjun med sin pappa frågar Elaf vad han skulle ge för råd till andra som invandrat till Sverige:

"Om man valt att komma till Sverige måste man släppa det man tagit med sig från hemlandet och som inte passar i det svenska samhället eller överensstämmer med dess värdegrund. Man måste vara öppen för förändring" (s 224).

På frågan om vad som Sverige som land kan göra svarar han:

"Jag tycker att man måste få en plats i samhället snabbt. Det är ganska enkelt att komma in i landet Sverige, alltså passera gränsen, men väldigt svårt att ta sig in i samhället" (s 225).

Ett uttalande som manar till politiken att sluta med de byråkratiska maskinerier som skapats. Där vi svenska också öppnar upp vår slutenhet.

Om jag ska rekommendera en sommarläsning, med behållning, är det Elaf bok. Läs den och vidga vyerna och tankesätten på hur Sverige ska hantera integrationen.

   

fredag 25 juni 2021

Glad midsommar 2021

Nu är svenskarnas stora nationaldag inne, midsommarafton. Brukligt är att samlas i olika konstellationer för att fira denna högtid. Så är det fortfarande inte riktigt även detta år. Trots att fler och fler fått sina sprutor i sina armar är restriktionerna om umgänge kvar. Så åter får vi ta upp traditionerna från pandemiåret 2020. För från Bryssel hälsade statsministern igår (24/6 -21) grötmyndigt: "Låt svenska folket förtjänstfullt fira midsommar efter all pandemi, i lugn och ro".

Stefan Löfven anspelar både på att Sverige är inne i en politisk kris, sedan regering röstades bort i veckan och att vi fortfarande tyngs av covid. Så kan var, men det ska inte hindar att vi för en stund glömmer bort problemen. Så bästa läsare jag får tillönska en

Trevlig midsommar 2021
 

torsdag 24 juni 2021

Begåvning och klass

I alla tider har vi försökt få fram unika kunskaper och meriter. Under senare tid diskuteras frågan om meritokratin och samhällstillhörigheten. Det sägas att skolan av idag inte ger möjligheter för grupper med marginella chanser att klättra. Under min uppväxt pratade man mycket om begåvningsreserven i arbetarklassen. Dessa gavs möjligheter att utveckla sin begåvning i skolan under efterkrigstiden. Åter är vi där hur vi ska se på möjligheterna för marginaliserade gruppers möjlighet att skapa sig en framtid.

Paulina Neuding intervjuar The Economist redaktör Adrian Wooldridge om meritokratin och eliterna. Han säger:

I att människor som tillhör marginaliserade grupper får en chans att – som Philippa Fawcett – delta i provet och bedömas enligt samma måttstock som alla andra.

Men tidsandan går i rakt motsatt riktning. Han pekar på en skola i San Francisco som har gett generationer fattiga elever möjligheten att gå vidare till toppuniversitet genom att använda tester för att hitta talanger. Nu hindras man från att göra det.

– Den här skolan använder prov för att sålla fram begåvade elever, även i marginaliserade grupper, som har de bästa mentala förutsättningarna att hantera en rigorös utbildning. Men nu har staden förbjudit att man gör den här typen av tester och tvingar skolan att basera antagningen på lottning.

– I ett slag har man förstört en fantastisk institution! Och de som lider mest av detta är fattiga invandrare och minoriteter.

När vi i Sverige diskuterar orden jämlikhet och likvärdighet är det alla ska med och ingen ska sticka ut. Möjligen ska vi se till att de på den vänstra delen av normalfördelningskurvan ska hjälpas. En tanke som vänster förfäktat länge och därmed minskat chanserna till kunskapsresor. Vågar vi vara så radikala i svenskt skolväsendet, för att klara framtiden som välfärdsnation, att börja med tidiga urval som Adrian Wooldridge säger:

– Vi behöver mycket mer av tidigt urval. Och en medveten och massiv satsning för att söka efter talang, var den än finns. Bland etniska minoriteter, bland invandrare, i hela befolkningen. Därför att talang är en oerhört värdefull resurs, som hela samhället tjänar på att vi vaskar fram.

Det går att vara kreativ. Han nämner ett israeliskt militärt elitförband som hittar högbegåvade ungdomar genom att följa dataspel i arkader. På så vis finner man talang som skolorna inte snappar upp.

– Jag tycker att vi ska behandla rekrytering av intellektuell kapacitet med samma seriositet som när fotbollslag rekryterar stjärnor. Vi gjorde det förr. I början av 1900-talet betraktades det till och med som en väldigt radikal sak att göra. Nu ses det som elitistiskt.

Borde inte diskussionen om svensk skola fokusera på hur vi ser till att alla begåvningar ges möjlighet att blomma ut. Det är trots allt så att de inre faktorerna på skolan som avgör om barn lyckas, inte strukturerna.

Källa: SvD

 

  

måndag 21 juni 2021

Mittens rike har fallit

 

Efter att riksdagens partier redovisat sina bevekelsegrunder för att rikta misstroende mot statsminister Stefan Löfven föll bilan för Mittens rike i svensk politik. Stefan Löfven är därmed historisk, att bli fällde som sittande statsminister. Den oheliga alliansen V, SD, KD, M fullbordade sin omröstning.

Helt plötsligt har vi ett nytt politiskt landskap i Sverige. Första sidan har tydligt visat att man inte kan runda riksdagen med överenskommelse typ Januariavtalet där fem är underlaget men en får inte vara med. Andra sidan är det intressant hur Stefan Löfven ska klara av knuten när varken Nooshi eller Annie kan prata med varandra. Hur ska han lyckas bilda regering om valet blir att avgå.

Bästa kanske ändock är att utlysa extraval och få en ny spelplan att agera från. Samtidigt slipper Löfven talmansrundor. Vi får se. Spännande är det att se hur regeringsunderlagen ska se ut framgent och vilken politik som kommer att föras.

fredag 11 juni 2021

Examensdag

 

Solen sken den 11 juni 1971 med värme och hopp om en ljus framtid. Tonerna från Pomp and Circumstance fyllde aulan i Rinmangymnasiet när vi på examensdagen tågade in. Vi intog våra platser och ceremonin startade. Rektor Arne Marmér håll i trådarna och vi fick efter upprop tåga fram och upp på podiet för att hämta vårt betyg och ingenjörsringen.

Pilkuggeringen är Eskilstunaingenjörernas kännetecken. Nu var den även min. Efter ceremonin var det utspring till väntande föräldrar som grattade och besmyckade en med blommor runt halsen, som bilden överst visar. Den togs för 50 år sedan idag på balkongen på Årby i Eskilstuna. Nu hade jag rätten att titulera mig Fackskoleingenjör. 

Uppväxt i industristaden var det status att vilja bli ingenjör. Speciellt inom maskinteknik, eftersom Rinmansgymnasiet försett stadens stora industriföretag med tekniskt kunniga ingenjörer. Företag som Volvo BM, ASSA Stenman och alla små och medelstora företag sög glatt upp de examinerade. Ovanligare var det med att var ingenjör inom en annan disciplin. Skolan utbildade också inom elektronik och byggnadsteknik. Jag hade valt husbyggnad som min inriktning och stod klar för framtida utmaningar.

För min del var det inte arbete som stod högst på listan. Mina drömmar fanns på annat håll. Ville så gärna vidare i utbildningen och lyckats kila in mig på gymnasieutbildningen för att få behörighet att söka till teknisk högskola. När andra började jobba sommaren 1971 pluggade jag tyska för att komma ikapp de som läst det i årskurs 1. Jag hoppade direkt in i årskurs 2 eftersom mina tre år på fackskolan värderades som första året i gymnasiet.

Femtio år senare är jag tacksam och stolt över att jag krånglade mig vidare via studenten 1973 och mina studier på KTH till civilingenjör inom väg- och vatten, som det hette då, med inriktning på husbyggnad. En resa som gav mig grunden för ett varierat yrkesliv i utvecklingens tecken. 

onsdag 9 juni 2021

Åtgärdsgarantin fungerar inte som tänkt

Lärarna har fått ge sin syn på åtgärdsgarantin, läsa-skriva-räkna-garantin, för årskurs 3. En intressant lösning om hur den praktiska tillämpningen i skolan ser ut. När reformen infördes fick huvudmännen ett år på sig att förbereda hur de skulle möta upp att alla elever har nödvändiga kunskap i språket och matematiken. Tydligen har många huvudmän sovit. Enligt utredningen anser 47 procent av lågstadielärarna att skolledningen inte anpassat verksamheten.

Till detta ska läggas att hela 66 procent av lågstadielärarna anser att det är brist på speciallärare. Följdeffekter och synen på resurser slår igen när det kommer till behovet av stödinsatser och elevassistenter. Av de svarade lågstadielärarna anser 70 procent att det saknas elevassistenter och 58 procent anser att stödinsatser inte sätt in i tid.

Osökt funderar jag på hur denna viktiga fråga kunnat hamna så snett. En av de avgörande faktorerna för elever är att svårigheter kring läsa, skriva och räkna ska fånga upp tidigt i barns utveckling. Hur är det ens möjligt att huvudmännen inte ansträngt sig att rusta verksamheten för att tillgodose kraven i åtgärdsgarantin. 

Skolverket har tagit fram två utvärderingsskrifter, Hitta språket och Hitta matematiken. I dessa finns krav på hur man gör utvärdering och kartläggning av barnens språk och matematik redan när barnen börjar förskoleklassen, för att lärarna ska veta elevens utgångsläge för att sedan utvärdera vid varje vårtermin fram till årskurs 3 vilka elever som behöver stöd. Dessutom är det krav vid överlämnande av elever från ett stadium till ett annat. Hur ska lärarna i årskurs 4 veta vilket stöd eleven haft och hur ligger de till kunskapsmässigt i olika ämnen när de börjar höstterminen i mellanstadiet.

Reformens påverkan är svårt att dra några exakta slutsatser utifrån figur 8, då de faktiska behoven på landets lågstadieskolor skiljer sig åt. LR undersökningen ger en indikation om att fler elever faktiskt får stöd som en följd av reformen. Det är dock mycket möjligt att den stapeln i diagrammet borde vara ännu högre.

Uppseendeväckande är dock att 13 procent av lärarna svarar att färre elever i behov av stöd får stöd
nu jämfört med före reformen. Detta skulle kunna bero på både ökad brist på relevant personal
och kommunala nedskärningar på skolan, anser LR. Det kan ligga något i detta, samtidigt funderar jag på hur huvudmän och skolledningar faktiskt utvärderar skolan på gruppnivå. Det är en sak att veta vad varje enskild elev har problem med, en helt annan att veta hur olika årskurser och klasser ser ut. Hur många elever i varje enskild klass riskerar att inte nå kunskapskraven i språk och matematik. Utan en tydlig uppföljning och analys är det svårt att se vilka behov som ska tillskjutas. Det är inte alltid brist på personal som kan var avgörande utan även hur arbetet och undervisningen organiseras och utvärderas. 

För att citera utbildningsminister Anna Ekström, när hon uttalade sig om reformen, åtgärdsgarantin är inte fritt valt arbete för skolan. Hög tid att huvudmännen ser till att få snurr på åtgärdsgarantin.

Källa:

Lågstadielärarna om åtgärdsgarantin, Lärarnas Riksförbund juni 2021  

fredag 4 juni 2021

Färdig

 

Vaccinationsresan började på Älvsjömässan lördagen den 24 april och avslutades i Filadelfiakyrkan den 3 juni 2021. Bilden ovan är från andra sprutan av Pfizer och den kvart man måste vänta. Jag pallade mig upp på första läktare i Rörstrandstemplet. Numer är det där sittplatserna börjar efter att gummhavet försvunnit. En befriande känsla kom över mig när jag insåg att nu är det en ny inriktning på livet efter femton månader av begränsningar. Säkerligen kommer inte allt att återgå till hur det var innan pandemin börjande. Bara vetskapen att man har ett skydd gör livet lite lättare och att man nyfiket får upptäcka det nya.

tisdag 18 maj 2021

Uppbrottet

I mars kom min första ljudbok, Uppbrottet, ut. Efter tio fackböcker har även jag prövat vingarna att skriva en spänningsroman. Ett arbete som skiljer sig från sakprosan, som kräver stringens och saklighet. En roman eller deckare lever sitt eget liv, långt borta från stringensen. Där jag, som många författare berättar, levt med personerna i boken. De har påtagligt stört i tid och otid under tiden jag skrivit manuset.

Min gamla hembygd, Eskilstuna, har fått stå för miljön och de rumsliga sammanhangen. Historien är baserad på verkliga händelser, fast i en kontext av metoo och frikyrklighet. På plattformarna som tillhandahåller ljudboken marknadsförs den med följande text:

Den 1 maj 1996 kallas kriminalkommissarie Roland Ehrendorff till en mordplats på Köpmangatan i Eskilstuna, där en av stadens dignitärer fallit offer för en våldsverkares hand. Dådet följs av en mördares katt och råtta-lek, som inte bara innefattar Roland utan hela Eskilstunapolisen. Mördaren är inte bara kallt beräknande utan drivs också av hämndlysten upprättelse – och i Rolands försök att skipa rättvisa riskerar han snart att förlora sig själv och sitt eget liv.

God lyssning för den som vill få lite spänning.
 

lördag 15 maj 2021

Våld i relationer

Morden på kvinnor den senaste tiden har rört upp debatten och mäns våld mot kvinnor. En berättigad debatt, tyvärr med slagsida åt det reaktiva åtgärderna. För att komma åt problemet med heder i nära relationer måste vi våga var öppna med varför vissa män och kvinnor tar till våld. 

Debatten är nyttig, dock borde den även ha nyanser. Hur ser vi på våld i nära relationer när det gäller hbtq-sammanhang. Hur ser våld ut i manliga och kvinnliga machokulturer. Eller det här med heder.

Allt våld startar med det psykiska våldet. Här finns mycket att ta tag i för att förebygga icke önskade beteende som i slutändan resulterar i fysiskt våld, som i dess värsta form kan vara dödligt.

Läser den berörande berättelsen av Elaf Ali och hennes kamp att bryta sig fri från hedersförtrycket. I bok finns ett kapitel som heter Skillnaden mellan mäns våld mot kvinnor och hedersvåld. Skillnaden är som vanligt definitionen på våldsutövandet. Våld i nära relationer bygger på individen. Hedersvåldet bygger på kollektivet.

Våld i nära relationer utövas av en ensam förövare (man eller kvinna) som ofta agerar på impulser. Hens handling förkastas av både samhället och den egna familjen. Hedersvåld är däremot kollektivt. Kvinnor som lever under hedersnormer saknar självständighet, de äger inte sitt eget liv. Familjen och släkten beslutar om deras öden, om du inte är stark nog att bryta dig ur dessa miljöer. Här finns berättelsen om den muslimska kvinnan Elaf Ali eller den assyriska Gunilla von Platen som bröt sig ut och vilket pris de fått betala. Heder har inget att göra med vilken religion man bekänner sig till utan nedärvda mönster och kulturer inom familjer och släkter.

Rättsapparaten i Sverige och västvärlden fokuserar på individens skuld för sina handlingar. Hedern däremot är något som har att göra med att familjen gemensamt planerar och utför våldet för de oförlåtliga misstagen en kvinna gör. Elaf skriver (s 118):

Det uppmuntras och stöttas av såväl manliga som kvinnliga släktingar eftersom våldshandlingen inte anses vara ett brott utan någonting som måste ske för att återupprätta familjens heder. Förövaren skyddas sedan av det slutna kollektivet, vilket gör det svårare för polisen att utreda brottet.

Här har det svenska samhället svårt att ta in hur man ska hantera främmande kulturmönster. Mycket finns att göra även på denna front.

Den kanske minst diskuterade frågan när det gäller våld i nära relationer är den där kvinnor utövar den (ca 16 procent av fallen). Ett illustrativt exempel är Åsa Waldau. Här har vi en kvinna som dominerar i en matchokultur i Knutby. Hon ser till att inte bar hon utöver våldet utan även männen runt bordet i den inre kretsen. De rättsliga följderna för Åsa Waldau är skrattretande, villkorlig dom och samhällstjänst. Den gör hon i en second handbutik i den församling hon numera tillhör.

Våld i relationer är svåra att hantera. Speciellt som de förebyggande arbete inte enbart kan bygga på att samhällets institutioner handhar frågan. Här krävs mycket av civilsamhället som politiken aldrig kan skapa. Samtidigt krävs mycket mer av de sociala myndigheter, speciellt på den sociala nivån i kommunerna. Här finns mycket övrigt att önska för att se unga tjejers utsatthet i familjer med annan bakgrund än den etniskt svenska. Om vi bara tar tjejers uppväxt, där de kommer från icke europeisk bakgrund, märks det tydligt i skolan att så länge de inte är könsmogna behandlas de som killarna. Så fort de blir det kontrolleras de av bröder eller andra manliga släktingar. Det här med jämlikhet är inte en lätt fråga.

Hur som är det mycket viktigt att debatten hålls levande om våld i nära relationer oavsett det gäller individ eller kollektiv, man eller kvinna.

Källa:

Ali, Elaf (2021) - Vem har sagt något om kärlek, Rabén&Sjögren