Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 26 februari 2013

Social orörlighet

Är Sverige ett monolitiskt samhälle med förhärskande struktur sedan Gustav Vasa? På 1500-talet styrdes Sverige av 24 familjer. Hur ser det ut idag? Förmögenheterna är arvsbundna. Inte nyskapade. Att starta och driva företag är inte alltid lätt. Än mindre att skapa förmögenheter hos privatpersoner genom att driva och förvalta bolag.

En annan bild av klassresan kanske kan ägnas en tanke. Under åren efter världskriget och fram till 1970-talet skapades en frigörelse av begåvningsreserven i arbetarklassen. Skolorna öppnades upp för en större allmänhet. Skolgången blev inte en penning fråga. Många i 40-tals och 50-tals generationen gjorde en klassresa upp i den gyllene medelklassen. Många skaffades sig akademiska utbildningar som givit inträde i de högre samhällsvärerna. En resa som inte alltid varit lätt.

Å ena sidan svårigheten att ta sig in i de etablerade klasserna som nykomling. Å andra sidan det uppleda sveket mot den klass man tillhört. Det sociala priset kan vara stort. Samtidigt drog samhället nytta av att nytt blod kom i svang.

Detta verkar ha uppört. Är det så att skolan svikit sin social dimension? Inte bra att göra eleverna till sociala individer som kan fungera i ett samhälle utan lika mycket bristen på kunskap hos den uppväxande generationen. Det som kännetecknade de som gjort klassresan vara en kunskaptörst att släcka. Även om vissa ämnen inte stod högst på önskelistan.

Utan kunskap är en klassresa omöjlig att göra. Speciellt i ett samhälle där de enkla jobben inte finns. Där vi säger oss vilja leva på kunskaper för att öka välfärden är det viktigt att det finns gedigen kunskap. Inte bara kunskap utan även förmågan att läsa, skriva och räkna. Det är verktygen för att lyckas i ett gravt skriftspråkligt samhälle.

Media SvD

onsdag 20 februari 2013

Problematiseringens förbannelse

Det här med statlig styrning kan verka som ett moment 22. Speciellt om man analyserar det utifrån ett akademiskt perspektiv. Det blir så mycket om och men. Så vägen döljs varför styrningen ser ut som den gör.

För det första noterar jag när jag läser Patrik Halls artikel i Pedagogiskt magasin att han tappat fokus på vad nya skollagen menar med styrning. Det finns inga som helst krav på HUR dokumentationen ska se ut. Bara att det ska dokumenteras. Allt förbättringsarbete utan dokumentation tenderar att bara bli ett plåster för stunden. I händelsestyrda verksamheter är det bara här och nu som gäller med devisen ska vi administrera eller jobba.

För det andra sätter skollagen inga krav på HUR verksamheten eller det som heter utbildning ska göras. Speciellt inte undervisningen. Här har skollagen givit makten till rektorerna och lärarna. Inte skolhuvudmännen. Detta innebär att staten i sig satt ett antal detaljstyrningar på VAD och VARFÖR i läroplanerna och skollagen. Ta bara ordet likvärdighet. Enligt lagen är likvärdigheten lika med att enheterna och huvudmännen ska uppfylla fastställda mål. HUR det gör det är upp till dem.

För det tredje har skollagen som en av sina styrprinciper att allt arbetet med att öka måluppfyllelsen bygger på utvärdering i den verklighet skolan befinner sig i. Inte utifrån vad någon annan dyvlat på dem. Så var det med den gamla skollagen från 1985 och de förordningar som fanns tidigare. Ta exempelvis kvalitetsredovisningsförordningen. Den hade som krav att huvudmännen skulle redovisa kvaliteten i skolan utifrån verksamhetens förutsättning, hur arbetet gått till och hur man ökat måluppfyllelsen, resultat. Detta skulle vara klar senast 1 maj varje år.

Vad blev resultatet av detta. Jo, massor av sagor som skrevs för att jag är till detta nöd och tvungen. Som utvärderingsinstrument blev dessa redovisningar rätt värdelöst och blev ett slags bombmönster som inte speglade verkligheten. I den nya skollagen är detta krav borttaget. Samma gäller skolplan och arbetsplan. Staten har helt tagit bort kravet på HUR saker ska göras till förtret för byråkrater på myndigheter och politiker i kommuner. Dessa försöker säkert sitta kvar i det gamla eftersom makten har förskjutits till enhetsnivån, skolan. I praktiken har vi idag en statlig direktstyrning av undervisningen och ett kommunalt totalansvar för utbildning. Två vitt skilda saker.

Sedan det här med målstyrning. Den måste alltid utgå från ett pedagogiskt kretslopp. Ett kretslopp som bygger på vart vill skolan var om några år. Och hur omsätter man läroplanens mål i praktisk vardag. Här har skolan mycket att göra för att bli en professionell skola. Då ska politiker och andra inte ägna sig åt kontrollverksamhet utan utvärdering av det faktiska förhållanden. Därmed uppfylla kravet i nya skollagen att utveckla verksamheten utifrån enhetens behov och ge rätt sorts resurser uti från enheternas behov. Cykelställs besluten är bort i det politiska livet med nya skollagen.

Media PM

tisdag 19 februari 2013

Borgfred

Pressrummet på Rosenbad är fyllt av reportrar. Surret i lokalen är som en sommardag med getingar som eftertraktar det söta. Ett sus går genom salen. TV direktsänder det skådespel som skulle inträffa. Upp på podiet kliver Jan Björklund (FP), Ibrahim Baylan (S), Tomas Tobé (M), Ulrika Carlsson (C), Annika Eclund (KD) och Gustav Fridolin (MP).

Sin vana trogen tog utbildningsministern till orda. "Vi har idag samlats här för att tillkännage att vi skapat en borgfred på skolans område."

En bedövande tystnad spred sig i salen.

Utbildningsminister fortsatte: "Efter diverse politiska utspel, från oss alla, som gått på tvärsan mot vandra, trots i grunden gemensam syn, har vi beslutat följande. Vi har enats om att låta den stora skolreform som genomfördes 1 juli 2011 ligga fast. Det innebär att de politiska förslag från här samlade partier lagts på is fram till 2020."

Ett sus gick genom salen samtidigt som journalisterna började munhuggas om att ställa frågorna alla ville ha svar på. Hur kunde detta vara möjligt?

På Norra Bantorget satt Karl-Petter i sitt tjänsterum i LO-borgen och myste. Nu hade han fått som han velat efter sitt uttalande om borgfred i Almedalen 2012.

"Poff".

Där sprack drömmen.

Men visst skulle de kännas bra om skolan slapp blir en central valfråga 2014. Det är liksom inte läge för fler politiska utspel om skolan så här dryga ett och ett halv år efter de mest omfattande reformerna i skolan sedan 1962. Då fanns en politisk samsyn om att genomföra grundskolan och det nya gymnasiet. En reform som gjorde det möjligt för en större andel av befolkningen att skaffa sig en utbildning. Och för en del att göra klassresan.

För att reformerna från 1 juli 2011 ska få visa vad de duger till skulle det vara önskvärt med borgfred politiskt fram till 2020 innan man utvärderar och tar ställning. Det går inte på ett och ett halv år att vända resultatet i en skolan som är trög manövrera som en supertanker. Bara politiska poäng när man skriker om uteblivet resultat är kontraproduktivt. Snudd på ett populistiskt beteende hos de politiska aktörerna.

De kanske skulle vallfärda till Vara. Vara har som devis: Vara lyfter skolan. Skolan lyfter Vara. Här har man vänt på tänket. Istället för att tyngas ned av allt nytt och Skolinspektionens bristrapporter har man tagit kommandot. Vi struntar i allt som går snett nu ser möjligheterna och utvecklar skolan som det är tänkt.

För övrigt anser jag det behövs en borgfred på det rikspolitiska planet för skolan.

Media SvD

måndag 18 februari 2013

Ständigt denne...

...Suhonen, som Ture Sventon skulle sagt. Något så huvudlöst tänkande får man leta efter. Retrostämpeln på hans envetna jakt på vinstläckage börjar bli patetisk.

För det första vad är ett välfärdsföretag? Är det bara det kvinnor i gemen driver eller även männens? Frågan måste ställs därför att LO i sin gubbröra har definierat alla välfärdsföretag som utöver tjänster inom vård, omsorg och skola endast är välfördsföretag. Därmed blundar de för all välfärdsföretag som bygger järnvägar, broar, vägar, VA-anläggningar, arenor mm.  Där är det ok med vinstläckage. Samtidigt det ett felaktigt genusperspektiv gubbarna har på var läckaget av skattemedel får hamna?

För det andra är det rätt intressant i diskussionen hur man gör undersökningar. Ingenstans redovisas hur undersökningen är gjord. Hur frågorna ställts. Hur relevant svaren är. Hur frågorna är ställda. Det reptrick de försöker sig på är att säga att den undersökning de hänvisar på är statistisk säkerställd. I undersöknings branschen är det ett känt faktum att som man ropar får man svar och hur stor populationen är.

För det tredje ska det bli intressant att se om den gyllene medelklassen köper den socialistiska retoriken. De borde ha insett att Sverige inte befinner sig på 60- eller 70-talet när sådant prat gick hem. Med en utbildad befolkning finns inte utrymme för politiska lösningar som gick hem då. Hela S verkar ha fastnat i en nostalgisk retorik från formstora dagar. På tiden att de försöker definiera framtidens problem och skapa en politik utifrån detta.

Media DN

lördag 16 februari 2013

Motsägelsefullt

Skolans uppgift är att bringa elever den kunskap som krävs för att bli en samhällsmedborgare. I en globaliserad värld innebär det att kunskap är en färskvara. Kunskap skapas blixtsnabbt idag. Ska du vara anställbar spelar det ingen roll vad du lärt dig i skolan mer än att du har förmåga att skriva, läsa och räkna. Samt de kan hantera de fem förmågorna: analys, begreppslighet, kommunikativ, metakognitiv och procedur.

När man läser ett antal rektorers debatt inlägg om M förslag till skola finns det mycket goda motargument för att betyg eller summativ bedömning inte är speciellt intressant. Summativ bedömning mäter kunskap vid ett givet tillfälle. Ett tillfälle som inte på något sätt speglar kunskapsutveckling. Dessutom är det nya betygssystemets kriterier olovligt otydliga i sig. Så man kan fråga sig värdet av dem. Här har Skolverket misslyckats i sin strävan att skriva entydiga kriterier för att få en rättsäker bedömning.

Men i samma andetag börjar rektorerna blanda korten. Skollagen och de nya läroplanerna tycks de inte har studerat. Staten har inte sagt hur undervisningen ska bedrivas. Bara att den ska göras utifrån fastställda mål i skollagen och läroplanerna. Så kära debattörer till rektorer sätt igång och skapa den skola ni vill ha redan idag. Ni har makten över den inre organisationen på skolan. Ingen annan.

Diskussionen låter som om gamla Skolöverstyrelsen har uppstått. Dessutom är det inte rikspolitikerna man ska kritisera. De skapar bara styrförutsättningarna. Genomförandet är kommunalpolitikernas uppgift. Sedan är det bra naivt att tro att staten inte på något sätt ska granska att lagligheten efterlevs. Så länge vi medborgare givit mandatet till politikerna att sköta skolfrågan får vi leva med att den också ser till att uppdraget genomförs efter de krav som ställts på skolan.

För övrigt anser jag att rektorer ska var ledare och se till att medarbetarskapet på skolan fungerar så vi får den kunskapmylla som barn behöver för att bli kompetenta medborgare. Börja redan idag. Ingen har hindrat skolan att göra det. Men då måste offerkulturen bytas till en lärandekultur i skolan.

Media DN

torsdag 14 februari 2013

Nytt paradigm i skolan

Efter att läst M förslag till skolpolitik kan man konstatera att de flyttat det från den Perssonska: skola-vård-omsorg till undervisning-arbetsmarknad-utveckling. Bra! Men sedan spårar förslaget ut på vissa punkter.

Speciellt punkt två. Den borde skrotas i sin helhet. Det finns inget forskningstöd, vad jag vet, för detta. Metaanalyserna av Hattie (Visible learning, 2009) visar att det som ger effekt för studieprestationen är formativ bedömning inte summativ. Vidare att det finns återkoppling och en strukturerad undervisning.

Visst är läsa-skriva-räkna viktigt för att knäcka koderna i andra ämnen. Frågan är bara hur ensidigt det blir i längden. Samtidigt kan man fundera kring arbetslinjen. Är den viktig i grundskolan. Knappast. På gymnasiet är den befogad.

Ur ett annat perspektiv kan man fundera på hur dagens grundskola är organiserad i de olika stadierna. Kanske det är dags att damma av det upplägg som fanns i grundskolan för femtio år sedan. Att ha en sammanhållen sådan år 1 till 6. Men med en linjeuppdelning från år 7 till 9. Då kanske det finns större chans att killar inte tröttnar på skolan om de får inrikta sig på sina intressen samtidigt som man läser vissa sammanhållande ämnen.

Ett kan man konstatera. Skolan kommer vara en het valfråga 2014.

Media DN

onsdag 13 februari 2013

Potenta brandsoldater

Efter att sett ytterligare ett avsnitt av Rektorerna och efterföljande debatt i Kunskapskanalen i SVT är jag gravt bekymrad. Om de rektorer som figurerar i serien anses som road model är jag skakad. Det enda de visar är att vara potent brandsoldat. Doers är inte goda ledare. De släcker lika många bränder som de tänder.

Sådana ledare behövs inte i skolan. Det gäller att gå från en händelse styrd tillvaro till en förebyggande. Samtidigt som man har förmågan att leda genom andra.

I efterföljande debatten saknade jag de nya förutsättningarna för rektorer. Rektorn från Värmdö var lite inne på att ha civil olydnad mot huvudmannen. Idag har rektorn makten över hur utbildningen organiseras på skolan. Samtidigt som delegationsrätten har givits, lagligt, till rektorer. Därför bör rektorer alltid ha det statliga uppdraget för ögonen.

Samtidigt är det viktigt att man alltid har en värdestyrning av skolan. Vart vill vi och hur når vi dit. Då är systematiskt kvalitetsarbete lösningen på problemen. Att ständigt fråga sig: Vad har jag förbättrat idag eller att vända det mot kollegan: Vad har du förbättrat idag?

Utöver det kan man fundera om det är dags att låta begreppet pedagogiskt ledarskap gå i pension. Det har funnit sedan 1946 och är pensionsmoget. Ingen har lyckats definiera vad det är. Är det inte pedagogisk ledning vi istället ska prata om? HUR skapar man en icke anorektisk organisation? HUR ser utbildningsprocessen ut? HUR omsätter man de nationella målen i skollagen och läroplanerna i vardagen? Det viktigaste är att man skapar en skola som bygger på evidens. Inte tyckande och tro med en offerkultur som idag. Skolan ska ha en lärandekultur!!

tisdag 12 februari 2013

Vinklat perspektiv

Skolpolitiska debatten har ändrat riktning. Med viss förvåning läste jag C debattinlägg om skolan. Den första som sätter eleven i centrum inte läraren eller skolsystemet i sig. Nyttigt!! Å så kommer det från en politiker som vet vad saken gäller. En lärare.

Förslaget går på tvärs mot Björklund och FP syn på skolan. Därmed är Alliansens politik ifrågasatt inifrån. Även M verkar vilja omorientera utbildningen. Fast mot arbetslinjen.

Av de tre perspektiv C vill se för att utveckla undervisningen undrar man över det tredje. Forskningen kan inte precis sägas ha främjat skolan. I Sverige bedrivs den inte speciellt inom utbildningvetenskapen. Det som har att göra med läran om lärandet. Den har kvackat i massor med andra områden än just det. Dessutom är den sjukligt nersmittad av politiska influenser. Möjligen finns ett undantag på Linnéuniversitetet.

Det som avgör framgången i skolan är effekterna på studieprestationen. Eftersom C bekänner sig till Hattie är det frontal angrepp mot Björklund och facket som vill avskaffa IUP och bedömning. En av de mer högt rankande effekterna på studieprestationerna är formativ bedömning. Inte summativ bedömning som betyg är. Betyg som dessutom har skrämmande otydliga kriterier och därmed inte en exakt definierat och rättsäkra.

Ska bli spännande och se om vi håller på att få en spricka i skolpolitiken i Alliansen. Och om Anne Lööf är orsaken till den.

Media SvD

lördag 9 februari 2013

Fort och fel

Fort och fel sätter en till träl. Det är precis vad som hänt med lärarlegitimationen. Om Björklund och facken trodde att de kopierade läkarlegitimationen har de tänkt fel.

Den bygger på  att man först studerar vid någon av lärosätena kring univeristetssjukhusen. Som en del i utbildning ingår praktik för att pröva dugligheten. När man vandrat runt på olika avdelningar för att se vad man passar för når man så småningom till examen och behörighet att vara läkare.

Så är det inte precis med lärarlegitimationen. Där får du först examen sedan praktik. Blir en form av moment 22. Vad är en examen värd om du inte får praktik.

Samtidigt är det relativt ointressanta krav som ställs på de existerande lärarna. Åter, enda krav rätt utbildning. So what? Vad säger den. Ingenting i princip. Ska ett legitimationssystem vara värdefullt måste det bygga på att någon bedömer din duglighet. Inte vilken teoretisk examen du en gång i världen skaffat dig.

Så skrota vanvettet med dagens kriterier för lärarlegitimation och börja om och gör rätt från början.

Media SvD1 ; SvD2

torsdag 7 februari 2013

Ständigt denna Björklund...

...skulle Ture Sventon säga idag. Likt Ville Vässla vänder han kappan efter vinden. Använder samma argument sedan Hedenhös: Lärare ska inte ägna sig åt byråkratin. Å det säger inte heller dagens lagstiftning eller förordningar.

Den säger att det ska finnas skriftliga omdömen och att det systematiska kvalitetsarbetet ska dokumenteras. Men inte HUR...

Om lärarkåren inte klarar sitt uppdrag är det beklagligt. Finns två vägar att välja. Byt yrke eller fortbilda sig hur man får stunds på kedjan planera-undervisa-utvärdera-förbättra. Samma som systematiskt kvalitetsarbete: planera-göra-utvärdera-förbättra.

För övrigt skolan är inte till för lärarna utan för eleverna.

Media Svt Play

onsdag 6 februari 2013

Hand i handsken

Varför fungerar inte ledningsystem för kvalitet? Jo, handsken är inte anpassad till handen. Att implementera ett ledningsystem i organisationen är inget teknikprojekt som många ledningar tycks tro. Det är inte heller en "quickfix". Arbetet är ett långsiktigt engagemang för att i små steg bli bättre. Det är alltid kulturen som tar död på strukturen om man inte tar i kulturen för att få den värdestyrd.

Christer Ackerman tar förtjänstfullt upp detta i sin debattartikel i SvD. Vad han glömmer att nämna är att ISO 9000 vilar på åtta principer för kvalitetsledning. Dessa är grunden för den kultur som måste omfatta vardagsarbetet i en verksamhet.

En av dessa ledningsprinciper är Medarbetarna engagemang:
Medarbetare på alla nivåer är organisationens främsta tillgång. Deras fulla engagemang medför att deras förmåga kan användas för organisationens bästa.
Finns det inte en öppen kultur att fråga varför man är anställd saknas förståelsen för verksamhetens vision och uppdrag. Det främsta svaret på frågan varför man är anställd är: Att hjälpa till att nå målen. Systematiskt kvalitetsarbete är inget annat än att ha målarbete för att nå de uppsatta visionerna för verksamheten.

För att få framgång måste värdestyrningen var ständigt närvarande. Vem är vi till för och hur bemöter vi våra uppdragsgivare. Är du verksam inom äldreomsorgen är du till för de gamla du ska hjälpa. Inte kommunledningen eller några politiker.

För att handsken ska passa handen måste varje verksamhet starta med kulturarbetet att medarbetarena har samma syn på vart verksamheten ska stå för. Detta sedan följt av att man samtidigt börjar sy handsken efter den hand man har.

Media SvD 

tisdag 5 februari 2013

Hets eller förmåga

Kravnivån på betyg ska spegla elevens förmåga inte dess möjlighet att konkurrera ut andra elever. Sten Svensson gör sig skyldigt till en rad felaktiga påståenden i debatten om betygen och dess marginaliserande effekt.

För det första har han inte förstått relativa betygssystemet inneboende effekt. Konkurrens om betygen. Det borde han veta som själv gått i den skolan. Något skönare och slappare skolan fanns inte. Du kunde vila till det vara dags att fundera på att ta sig till nästa utbildningsnivå. Då la man in växeln och konkurrerade ut plugghästarna.

Andra fel i artikeln är det här med icke godkänt. Något sådan betyg har aldrig funnit i det nu skrotade betygssystemet i grundskolan. Ingen skulle behöva gå ut skolan utan betyg i den kompensatoriska skolan. Om det inte blev något betyg blev det ett sträck för icke närvaro lika mycket som i det gamla relativa betygsystemet. Ingen fick med automatik en ett i betyg.

För det tredje är kraven i det nya betygssystemet både otydliga och bedömningskompetens hos lärarkåren si så där. Efter tretio år utan betyg i lägre årskurser har lärarna idag en tendens till att övertolka kraven för att man är rädd att sätta fel betyg. Dessutom är det för första gången så att grundskolan har möjlighet att ge eleven underkänt med betyget F.

Med hela debatten hamnar fel. Det är inte betygen som är det nya med betygssystemet utan kursplanens krav på att eleverna ska ha förmågor. Förmågor i en mängd som har sammanfattats i The Big Five. Dagens skola är helt annorlunda än den skola Sten Svensson gick i och den han rapporterat om.

Media SvD

söndag 3 februari 2013

Colditz

En fängslande miniserie på dvd är Colditz. Berättelsen om officerare som rymt ur tyska fångläger under andra världskriget. Hur besatthet och svek kan utspela sig en sluten miljö som krigsfångar. Hur det kallblodigt utnyttjas i kärlek och krig.

Har ni inte sett den så gå hyr den.

Statistik görbarhetens konst

Mitt 500 inlägg får bli kring skolan och dess mätande. Eller snarare jämförelser av statistik från internationella mätningar som PISA. Alla mätetal är endast intressant i en kontext och ska aldrig tas för absoluta sanningar. Mätetal är intressant endast utifrån att veta vilka variablerna ligger bakom och hur mätetalen varierar över tid. Det som kallas trender. Åt vilka håll är mätetalen på väg i förhållande till det är tänkt att mäta. Här har Hatties (Visible learning, 2009) forskning av vad som avgör effekterna på studieprestationer epok görande.

Därför är det intressant att någon politiker tar bladet från munnen och vågar ifrågasätta. Allt är frågan om prioriteringar. I Sverige har naturvetenskap och teknik haft en undanskymd plats många år. Samtidigt som politiken prioriterat annat. Hur man än vrider och vänder på frågan är djupa språkkunskaper nyckeln till framgång inom NO ämnena.

Därför är det en viktig debatt som måste till. Den startar med följande uttalande av Yvonne Andersson (KD):
Det behövs en debatt om den svenska läroplanen i relation till andra länders. Ska vi skära ner på vissa kunskapsområden för fler lektioner i matematik? Vill vi att våra unga ska ha samma skolupplevelser som en del av de elever i länder som ligger överst i jämförelserna? Dessa komplicerade frågor måste ställas och debatteras innan vi drar långtgående slutsatser.
Till detta bör man också lägga bristen på undervisning av blivande lärare i utbildningsvetenskap på landets lärosäten. Allt för stort fokus har lagts på djupa ämneskunskaper hos lärarna. Däremot hur du ska förbereda, starta och genomföra lektionerna har satts på undantag.

Lika mycket som hur du ska omvandla de övergripande målen i de skolformsvisa läroplanerna till konkreta och mätbara mål för skolvardagen. Det är skrämmande att drygt tjugo år efter att skolan blev mål- och resultatstyrd saknas tillämpning ut i skolorna. Resultat i skolan händer utan ett samband med åt vilket hål man vill gå. Därför är betygsstatistik ointressant som mätetal över hur bra eller dålig skolan är.

Samtidigt ska man vara medveten om att dagens skola inte ser ut som debattörernas skola. Lika lite som den ser ut i andra länder. Därför är det försiktighet som gäller när man ger sig på att försöka validera resultat från olika skolsystem.

Media SvD

lördag 2 februari 2013

Meritpoäng ointressanta

Betygsdebatten fortsätter. Per Sundberg gör det på ett förtjänstfullt sätt i SvD. Betyg är inte mätstocken för att mäta kvalitet i undervisningen. Speciellt inte om man mäter det i meritpoäng. Dessutom är nationella prov inte samma som slutbetyg i ett ämne.

Ska man mäta och jämföra skolor med varandra måste det bygga på vetenskapliga metoder. Hur man fångar utbildning. Utbildning är inte samma sak som undervisning. Utan samma sak som en verksamheten. Undervisningen är lika med traditionella produktionen i ett varuproducerande företag. Fast med skillnaden att det fordras elever för att undervisningen ska bli till.

Ända kända metoden att jämföra verksamheter med är de internationella mätskalor som finns i utmärkelsemetoder som SIQ-modellen, Baldrige-modellen eller EFQM-modellen (SIQ). Dessa modeller speglar hur framgångsrik en verksamhet är på en 1000 poängsskala.

Kopplas de skolformsvisa läroplanerna till dessa modeller fås ett evidensbaserat mätsystem som gör skäl för namnet. Först då kan man göra jämförelser.

Media SvD