Efter att sett ytterligare ett avsnitt av Rektorerna och efterföljande debatt i Kunskapskanalen i SVT är jag gravt bekymrad. Om de rektorer som figurerar i serien anses som road model är jag skakad. Det enda de visar är att vara potent brandsoldat. Doers är inte goda ledare. De släcker lika många bränder som de tänder.
Sådana ledare behövs inte i skolan. Det gäller att gå från en händelse styrd tillvaro till en förebyggande. Samtidigt som man har förmågan att leda genom andra.
I efterföljande debatten saknade jag de nya förutsättningarna för rektorer. Rektorn från Värmdö var lite inne på att ha civil olydnad mot huvudmannen. Idag har rektorn makten över hur utbildningen organiseras på skolan. Samtidigt som delegationsrätten har givits, lagligt, till rektorer. Därför bör rektorer alltid ha det statliga uppdraget för ögonen.
Samtidigt är det viktigt att man alltid har en värdestyrning av skolan. Vart vill vi och hur når vi dit. Då är systematiskt kvalitetsarbete lösningen på problemen. Att ständigt fråga sig: Vad har jag förbättrat idag eller att vända det mot kollegan: Vad har du förbättrat idag?
Utöver det kan man fundera om det är dags att låta begreppet pedagogiskt ledarskap gå i pension. Det har funnit sedan 1946 och är pensionsmoget. Ingen har lyckats definiera vad det är. Är det inte pedagogisk ledning vi istället ska prata om? HUR skapar man en icke anorektisk organisation? HUR ser utbildningsprocessen ut? HUR omsätter man de nationella målen i skollagen och läroplanerna i vardagen? Det viktigaste är att man skapar en skola som bygger på evidens. Inte tyckande och tro med en offerkultur som idag. Skolan ska ha en lärandekultur!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar