Särskilt begåvades skolupplevelse

Sinnebilden av hög intelligens är för oss alla Albert Einstein. Trots sin höga IQ på 160 finns det tretton andra individer med högre intelligens. I svensk skola saknas förmåga att ta hand om dessa särskilt begåvade individer. Finns mycket att säga om skolans bemötande och pedagogik kring att hantera dessa elever. 

Svensk skola är inte gjord för den högra standardavvikelsen på normalfördelningskurvan. Historiskt har fokus varit på den vänstra, att se till att alla kommer med. Signumet för skolan har varit att de där på högra sidan klar sig själv. Så är inte fallet vet vi idag genom både forskning och pedagogik tillämpning. 

Kom över ett intressant gymnasiearbetet skrivit av Saga Widlund från Sunne. Arbetet innehåller en intressant redogörelse över de unga personer mellan 12 - 25 år som är särskilt begåvade. Hon undersöker dessa 54 personer utifrån hur de upplevt sin skolgång. Ett perspektiv som inte belyst i debatten. Resultaten är intressanta och gymnasiearbetet har en vetenskaplig approach.

Sammanfattningsvis kommer hon till följande slutsats (s 2):

Slutsatsen jag drar av denna studie är följande: med tanke på att majoriteten av
informanternas upplevelser inom majoriteten av de resultatområden jag presenterat är
negativa, så drar jag slutsatsen att särskilt begåvade elevers upplevelser av skolan är
varierande och komplexa men till större del negativa och att det finns en stor
utvecklingspotential för den svenska skolan när det kommer till bemötandet av deras särskilt begåvade elever.

För att förstå dessa elevers svårigheter i skolan kan det vara bra att kort se skillnaden mellan högpresterande elever och de särskilt begåvade. På generell nivå skiljer de sig, enligt Kokot, på följande vis, enligt bilden nedan.

Förenklar kan man säga att högpresterande elever agerar inom systemet genom att kunna svaren och vara intresserade. Däremot är särskilt begåvade de som ställer frågor och är nyfikna, alltså söker sig djupare och bredare än skolans kontext.

Saga Widlund enkätundersökning och slutsatser kommer fram till fyra slutsatser på de centrala frågorna hon ställt i gymnasiearbetet (s 60 -61).

Fråga 1: ”Hur har särskilt begåvade elever upplevt tiden i skolan?”

Slutsatsen är att särskilt begåvade elever har varierande och komplexa erfarenheter. Dock är den i stort negativ. Här har skolan en stor förbättringspotential. Min slutsats är hur många framtida spetskompetenser missar vi i ett så kunskapstungt samhälle Sverige är idag genom dagens bemötande av dessa elever.

Fråga 2: ”Upplever de särskilt begåvade eleverna att de har fått den stimulans och stöttning som de behöver?”

Slutsatsen är att majoriteten upplever sig inte fått den stimulans och stöttning de behöver. Det allvarliga här är att övervägande delen av huvudmän och dess skolor bryter mot Skollagen (2010:800) och dess 3 kap 2 § när man nekar eleverna rätten att komma så långt som möjligt i sin personliga utveckling. 

Fråga 3: Hur har de särskilt begåvade eleverna mått under sin tid i skolan?

Slutsatsen är att många elever mått dåligt eller mår dåligt under skoltiden. Här fastnar jag speciellt på de berättelser om kränkningar lärare gör mot elever. Personligen anser jag att det är mycket allvarligt. Undrar hur mycket lärarna och skolledningen har kunskap om Skollagen (2010:800) 6 kap. Detta kapitel är, på juridiska ett strikt ansvar för skolan, med andra ord måste inte eleven bevisa att den är kränkt utan bevisbördan ligger på skolan. I 6 kap 9 § förbjuds huvudman eller personal att kränka barn eller elev.

Fråga 4: Vad anser de särskilt begåvade eleverna bör göras för att förbättra skolsituationen för elever som dem?

Slutsatserna av de olika kommentarer som finns bygger på att se till att dessa elever får stöttning, ledning och stimulans. Här kanske det är bra att lyfta, enligt mig, Skolinspektionens stora undersökning om hur skolan måste skapa rutiner och verktyg för att hjälpa särskilt begåvade elever. Det behövs lika mycket stöd för dessa elever som de som har problem i den vänstra standardavvikelsen i normalfördelningskurvan.

Mycket finns att göra i svensk skola och min fromma förhoppning är att kunskapen om de särskilt begåvade barnen ökar i lärarutbildningen och hur lärare och skolledning kan förbättra sina arbetssätt för att inte fler elever ska bli hemmasittare eller må psykiskt illa på annat sätt. 

Jag vill speciellt tacka min kollega Mona Liljedahl som satte mig på spåret om Saga Widlund utmärkta gymnasiearbete (se länk nedan). Det alstret borde bli obligatorisk läsning i Skolsverige. 

Källa:

Widlund, Saga - Särskilt begåvade elevers upplevelser av skolan (2023), Sunne Gymnasieskola Broby

Blogg: Mona Liljedahl    

 
 

Ich bin ein Berliner - sextio år sedan

Idag (26/6 -23) är det sextio år sedan JFK talade i Västberlin och uttalade de bevingade orden:

"Ich bin ein Berliner"

Det blev sinnebilden för att väst och USA inte skulle vända västberlin och Västtyskland ryggen under kalla krigets dagar. Det som sedan ledde till Sovjetunionens fall och DDRs upplösning samt återföreningen av Östtyskland med Västtyskland, det nuvarande Tyskland. Muren föll i Berlin och medborgarna kan idag röra sig fritt.

Samtidigt kan man knyta ann till ledarskap via visioner. Jag skrev i min bok Tjänstekvalitetens hörnstenar om just detta. Där fyra dimensioner beskriver hur visionen kan förmedlas:

1. ledarskapets besjälande
2. kommunicerbart
3. begripligt
4. gränsöverskridande
   

Beskrivningen om ledarskapet och dess kommunikation skrev jag följande (s 117-118):

En viktig del av ledarskapet är kommunicerbarheten av information och budskap. Under 60-talet och de svartas kamp mot rasåtskillnad i USA, kommunicerade Martin Luther King ett svårt budskap. Hur motiverade han USAs svarta att marschera mot rasismen? Jo, med det smått klassiska talet i Washington, "I have a dream". Denna inledningsstrof fick massorna att sättas i rörelse för att förbättra villkoren för de svart i Amerika.

Med ett fåtal ord kommunicerade han ut de svartas längtan till frihet och inflytande i det amerikanska samhället. Samma knep tog president Kennedy till när han i Berlin höll talet till västberlinarna om att bryta Sovjetunionens blockad, genom att identifiera sig personligen som USAs garant för att hjälpa västtyskar och västbelinare. Han tog hjälp av sin erfarenhet från andra världskriget genom uttalandet "Ich bin ein Berliner".

Exemplen visar vikten av personligt och enkelt ledarskap för att lyckas förmedla visioner. Medarbetarna ska fås att känna sig delaktiga och vilja uppoffra sig för att utföra handlingen. Begripligheten gör att medarbetarna förstår vad som krävs för att nå målet.

Detta som en reflexion från mig, såhär på årsdagen av Kennedys berömda tal i Berlin 1963.

Källa:

Danielsson, Roger J, Tjänstekvalitetens hörnstenar (1995), Studentlitteratur

Midsommar 2023

 

Den lust och fägring vi längtat efter är här. Nu nalkas tid för återhämtning och ljuva tider. Efter en intensiv vår för mig, med olika nya milstolpar, känns det bra att luta sig tillbaka och se fram mot en avkopplande tid. Dessutom att få njuta frukten av den senaste fackboken som jag och Janne Söderlund släppte i början av vårterminen 2023. Så kära läsare kanske en förkovring i hängmattan eller en solig svalkande badstrand är där nya kunskaper och erfarenheter spirar.

Får tillönska er alla en        Glad midsommar!!