Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 22 april 2023

Skrivförmåga

Skriftförmågan är mänskliga kulturers förmåga att använda skrift. Hur tränas den och på vilket sätt utvecklas vårt tänkande. Under en tid har det diskuterats barns förmåga att uttrycka sig i ord och hur läsandet påverkas. Vi människor tränar upp vår motorik genom åldern från små barns risktagande att utveckla gående, springande och utforska olika redskap eller rörelse i naturen. Med åren tränas motorik av mer avancerad form att skriva ord, att forma mattetal och meningar. All kunskap bygger på förmågan att hantera läsandet och skrivandet.

Under tiden, efter att Fridolin som utbildningsminister tryckt på vikten av digitalisering, har vi sett en utveckling där skrivandet blivit ytligt och läsandet inte motsvarar de tidigare generationerna lyckats lära sig. Paulina Neuding har, i två ledare (17/4 23 och 21/4 23), tagit upp det här med skrivförmåga och träning via handskrivande av ord och dess sammansättning i meningar. En diskussion har uppstått hur digitaliseringen av undervisningen gör att det uppväxande släktet har sämre språkförmåga när det gäller skrivandet och läsandet. Jag skrev följande på min Facebook sida (17/4 23):

Skrivförmåga är något som måste nötas in. Genom min skolgång fick man träna och träna på skrivandet för hand, även om orden svor ihop sig och stavningen blev fel. Trots handikappet lärde man sig ny kunskap även om det tog lite längre tid än hos de flesta. Så det skadar inte att skriva för hand, för det gör det lättare att forma orden och meningarna när man skriver, även på datorn.

Min utveckling av språkförmågan är en lång resa av tragglande. Språket har inte alltid varit min vän, däremot logiken. Med handikappet har mycken möda lagts på att skriva och formulera sig genom skolgången fram till min examen som civilingenjör. Aldrig trodde jag då att det skrivna ordet skulle bli min följeslagare. Så blev det. Det började med några artiklar i byggbranschtidningar följt av några böcker om tjänstekvalitet. Mycket möda och hjälp av redaktörer blev de läsbara.

När sedan bloggandet kom igång i slutet av 2000-talet hängde jag på 2010 med denna blogg. Det som kännetecknade de skrivna alstren då var att manuset skrevs för hand innan de överfördes i digital form. Med tiden övergick skrivandet direkt via tangenthalkan. Efter över 1600 inlägg är skrivandet naturligt via datorn. Samma med de övriga fackböckerna jag skrivit. Lika så de deckare jag skrivit manus till de två ljudböckerna som kommit.

Skulle jag inte från början övat upp skrivandet via handen hade jag nog aldrig riktigt kunnat bygga meningar även om de var felstavade och hade fel tempus. Min gymnasielärare i svenska sa till mig att jag skrev intressanta uppsatser men stavade som en kratta. Han skickade mig till logopeden som slog fast att jag hade en lindrigare form av dyslexi. Tyvärr gjordes detta sista terminen på gymnasiet så betygen blev vad de blev, men jag fick en känsla av att jag kanske inte var så dum som jag inbillat mig och fått hört sedan lågstadiet.

Utan språket är man utestängd från samhället och möjligheten att påverka och utveckla tillvaron. Jag märker speciellt detta på de elever som kommer till Sverige och aldrig gått i skolan i sina hemländer, de är analfabeter och måste börja läsa som fem- och sexåringar gör. Hur ska ett barn i tidiga tonåren lyckas knäcka språkkoden och få läsförståelsen på några få år innan nia är slut? Det är ju dessa barn som oftast är de som går ut grundskolan med betyget F i ett eller fler ämnen. Ovanpå detta är det viktigt att även barn som är födda i Sverige behärskar språkförmågan, kanske det är dags att lågstadieeleverna får träna upp skrivandet och motoriken via handen för att klara läs-, skriv- och räknegarantin när de slutar årskurs tre. Ju tidigare de kan läs och skriva ju lättare blir det höger upp i årskurserna att ta till sig kunskaper.

Media SvD1, SvD2          
 

lördag 8 april 2023

Ord och Handling

Omgivningen både den nationell som internationella påverkar varje människas livsförutsättningar. Jan Eliasson bjuder i sin självbiografiska bok på sitt liv i diplomatins tjänst. Här passerar kriser och konflikter revy med de människor som spelat roll i historien såväl förebilder som despoter.

Eliassons klassresa från arbetarkvarteren i Göteborg till toppdiplomat samt vice generalsekreterare är en färgstark berättelse. En inflikad del, av mig, har han en bror, Roger Holtback, som gjort en liknade karriär fast inom näringslivet. Alltnog är Jans berättelse en exposé över utrikestjänster i Paris, Bonn och USA. Även de medlingsuppdrag han hade med Olof Palme, som kriget i Iran-Irak.

Vi får följa hans väg till FN via bland annat ambassadör i Washington. Därtill hans korta period som svensk utrikesminister i regeringen Persson 2006. Mänskliga rättigheter, migration, flyktingar, hållbarhet och klimat har varit några ämnesområden han varit djup engagerad i under FN-tiden.

Jan beskriver också i kapitel 28 (s 289-297) vilka faktorer som ger en lyckad eller misslyckad medling och förhandling. De fyra storheterna som han lyfter fram är:

  • Ordet eller orden som används
  • Tidpunkten för utspel och förslag
  • Kulturförståelse
  • Personliga relationer och personlighet

Utöver en beskrivning av vad dessa fyra storheter betyder för framgång är det därtill det självklara att det krävs djup kunskap om ämnet.

Läsandet av boken har blivit en alternativ bild till den jag själv fått via media. Det är alltid viktigt att se händelseförlopp från olika synvinklar. Det bidrar Jan Eliasson i sin självbiografi.
 

 

fredag 7 april 2023

Glad Påsk 2023

Påsken är en reflexionens tid med två ansikten. Först lidandet på långfredagen. Historiskt berättas det kristna budskapet om Jesu död på korset. En dag som under uppväxten var stilla och tyst, för att riktigt ta in lidandet. Allt var stängt, utom kyrkan dit man gick för att höra budskapet.

Undrar vad vi dag symboliserar långfredagen med. Säkert olika i den mångkulturella kontext vi lever i dagens Sverige. Lidandet ser olika ut för oss en var. Då kan det kännas trösterikt att någon gång vänder det.

Den glada delen i påsken är det som, enligt den kristna evangeliet, innebär en pånyttfödelse. Undret som skedde när Jesus övervann döden. I dagens kontext ser detta glädjens tillvaro annorlunda ut. Kanske vi känner glädje över att våren är på gång eller något annat som gör livet lite lättare. Eller hoppet om att vi får se förbättringar allmänt. Hur nu än hoppet och glädjen ser ut för oss som individ är det alltid en glädje att vi ser fram emot ljusare tider.

Får önska alla mina bloggläsare en Glad Påsk