Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 31 augusti 2016

Vinstförbud eller valfrihet

Åter är denna fråga uppe på tapeten nu när Academedia lagt en halvårsrapport. I Svenska Dagbladet uttalar sig Ulf Bjereld kring det här med vinstförbudet:
Strategiskt så finns det ett intresse att spela upp en konflikt. Frågan om vinsterna är en typiskt höger-vänsterfråga. Å andra sidan, för att få igenom frågan i riksdagen så måste man kompromissa.
Uttalandet får mig att tänka på löntagarfondsdebatten på 1970-talet. Då var det LO som var aktivt drivande för att skapa ett kollektivistiskt ägande av näringslivet på socialistisk grund. Nu är det Jonas Sjöstedt som går i spetsen för att socialisera välfärdsföretagen.

När nu Ilmar Reepalu snart lägger sin utredning kommer det inte infrias det Vänsterpartiet satt som villkor för att stödja S+MP budgetar.
Problemet med hela debatten är i mångt vilket samhälle vill vi ha. Ett där centralbyråkrater och politiker bestämmer välfärdsutbudet eller ett samhälle där civilsamhället erbjuds valmöjligheter. Striden är i mångt en repris på det som hände med löntagarfonderna. En total urvattning av LOs ursprungstankar. Samma tycks hända nu om man ska tro Ulf Bjereld.

För något som V och Jonas Sjöstedt inte begripit är att Sverige inte är ett samhälle av 1970-talsmodell. Möjligen kan man ha synpunkter på vinster i välfärden och tro att vi medborgare förfasar oss över att några får möjligheten att ska återbäring på investeringar. Men i samma andetag vill inte medborgarna vara utan sin valfrihet. Och valfriheten väger tyngre än vinstförbudet.

Åter är vi där efter 40 år. Det politiska minnet är kort om den debatt som fördes om löntagarfonderna. När de ska ge sig på att förändra balansen mellan näringslivet och politiken blir det fel. Om det har jag skrivit under ett tidigare blogginlägg (se länk nedan).

Så frågan är vill vi åter ha en statskontrollerad välfärd eller ett pluralistiskt samhälle?

Media SvD
Blogginlägg:
Vinst i välfärden 

måndag 29 augusti 2016

Förskolan en politiskt styrd verksamhet

Förskolan är en av tre skolformer i Sverige. De övriga är grundskolan och gymnasiet. Två av dem är frivilliga. Under en Facebook grupp om förskolan kom en livlig debatt igång om förskolan. Jag citerar delar av inlägget från Martina Lundström:
Väljer man att arbeta i förskolan måste man verkställa politikernas beslut och göra det bästa av det, även om man själv anser att beslutet är fel. Tycker man politikerna har fattat fel beslut finns inget utrymme för att göra motstånd mot det i sitt uppdrag som pedagog.
Det kan kännas starkt och känslorna svallade högt och lågt kring detta. Låt mig därför, eftersom jag deltog i debatten, klarlägga några saker kring förskolan.

För det första är inte förskolan en serviceinrättning åt föräldrar om någon hade trott det. Förskolan är till för barn och deras utveckling och lärande. Att Birgitta Dahl drev jämställdheten för kvinnors rätt till arbetet och att samhället skulle inrätta en barnomsorg medan föräldrarna arbetade var en sak. I slutet av 60-talet tillsattes en Barnstugeutredning med Ingvar Carlsson som ordförande. Redan i den utredningen slogs fast att pedagogik var en viktig del av daghemmen som det hette på den tiden. Tyresö var föregångare. Bilden ovan var den förskola som byggdes inte allt för långt från där Ingvar Carlsson bodde i Bollmora. Hans båda döttrar han aldrig gå där för de var redan uppe i skolålder när förskolan var färdig.

Daghemmen kom att politiskt hamna under socialdepartementet fram till 1997. Då den övergick till utbildningsdepartementet. Ylva Johansson, då skolminister, fick i uppdrag att ta fram en läroplan för förskolan. Den kom 1998. Nu var det pedagogiska uppdraget fastlagt. Staten hade tagit ett politiskt grepp att barn skulle få lärande och utveckling från tidig ålder. Men det var lite si och så med detta med pedagogiken. Omsorgen var fortfarande härskande och i folkmun har förskolan slarvigt kallas dagis då som nu.

Det stora skiftet för förskolan kom i och med nya skollagen 2010. Då inträffade två saker. Förskolan upphöjdes till en av tre skolformer. Samtidigt som läroplanen var styrande för en icke-konfessionell undervisning för alla förskolor oavsett fristående eller kommunala. I den reviderade läroplan från 2011 poängteras utveckling och lärande hårdare genom  att barn ska utveckla språk, bildtolkning, matematik, naturens olika kretslopp, kemi, fysik och enkla tekniska lösningar. Läroplanens kapitel 2.2 slår fast syftet med förskolan:
Förskolans verksamhet ska präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. (s 9)
För att det ska nås har läroplanen hela 22 politiska mål att förhålla sig till. Och ett antal riktlinjer för förskollärarens ansvar (10 st) och arbetslagets jobb (7 st). Med andra ord är förskollärare, barnskötare, förskolechefer tjänstemän i en politisk styrd verksamhet med allt vad som krävs i demokratiska organisationer oavsett driftsform.
Utöver detta har skollagen och läroplanerna pekat ut det systematiska kvalitetsarbetet som avgörande för förskolans utveckling av både verksamheten som pedagogiken. Då kan böckerna på bilden ovan vara en del i att skapa ett kvalitetslyft i förskolan. Även om Sverige har världens bästa förskola har den mycket att utveckla för att inte stanna upp.

Källor:
Skollagen (2010:800)
Läroplanen för förskolan Lpfö 98, reviderade 2011.  

måndag 22 augusti 2016

Plugglov

Allt går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt. Det är väl summan av kardemumman på de politiska sommartalen igår. Att ompaketera begrepp med samma innehåll är olovligt i den politiska kontexten. Snuttifiering och detaljstyrning är inte politikers uppgift. Man skulle önska sig en politikerklass som lyfte sig ur vardagskäbblet och ägnad sig åt att skapa en politik som visar framtidsbilden för välfärdsstaten där skolan är den viktigast för att skapa välstånd och integration.

Skolans läsår är indelat i den rytm som bondesamhället hade. En av dessa var uppehållet på hösten när barnen måste hem till gården och hjälpa till med potatisskörden.
Barnen fick då något som kallades potatislov. I modern tid har det döpts om till höstlov runt Alla Helgons helgen i början på november. Om man ska fundera på det här med att paketera och kanske vi skulle döpa om detta lov till plugglov i synonym med potatislov. Undra hur många mer än Stockholmare förstår dubbelheten i ordet. Plugg i Stockholm är lika med potatis. Men Plugg kan ha betydelsen plugga. Nog med ordvitsar.

Det tråkiga i den politiska kontexten, när det gäller skolan, är att staten eller den del som riksdagen och regeringen har att hantera den svårligen kan styras med ändrade ord eller påfund som mer utbildningsplatser på lärosätena. Det blir inte mer kunskapsresultat för att man läser på loven. Speciellt inte om det ska influeras av kulturen. Språk utvecklas i en symbios av sakprosa och skönlitteratur. Dessutom gör det varken till eller ifrån om man gör det under futtiga fem dagar. Läsa, skriva och räkna är färdighetsämnen som ständigt måste övas livat ut.

Sedan det här med mer utbildningsplatser på lärosätena för att få fram mer lärare. Jag har hört det förr. På 1970-talet skulle S i jämställdhetens tecken öka antalet utbildningsplatser på tekniska högskolor och universitet. När jag började studera på KTH 1973 hade man dubblat antalet platser. Följden av det blev att medelbetyget för att komma in på en avancerad teknisk utbildning var så lågt som 2,3 på en femgradig skala. Vad blev resultatet av detta? Jo, hälften av de antagna försvann redan under första termin. Man var tillbaka till det antalet som togs in ursprungligen. Samtidigt noterades det att de ansökande som hade låga betyg inte klarade av en teoretisk utbildning med krav på förmåga till logiskt och abstrakt tänkande. Precis den effekten kommer det att bli när du får in studenter med mediokra kunskaper på lärarutbildning. Lärarutbildningen borde mera fokusera på hur många som utexamineras och vilken kvalitet det är på den nya lärarna. Lärarkrisen löses inte med mer utbildningsplatser utan genom att ändra arbetsmiljön och ledarskapet i skolan.

Personligen hade jag önskat den politiska vikta frågan om skolan skulle mått bra av att invänta Skolkommissionens betänkande i januari nästa år. Snuttifiering som nu politiker av skilda färger ägna sig åt är kontraproduktivt. Dessutom är det inte politikerna som kan fixa kunskapsresultaten med olika detaljförslag. Det är bara tomma slag i luften. Deras uppgift är att ändar de systemfel som finns i skolan.

Om vi ska ha potatislov, plugglov eller läslov är inget politiker ska lägga sig i. Se i stället till att skapa borgfred om skolan över mandatperioderna byggt på de förslag som Skolkommissionen kommer att lägga. Det delbetänkande som kom i våras har många intressanta förslag på hur systemfelen ska åtgärdas.

Media DN, Sydsvenskan, Expressen      
Blogginlägg om Skolkommissionen:
Samling för skolan
Drivlinan i statlig målstyrning

fredag 19 augusti 2016

Den enögde skandaldebatten om fristående skolor



Åter får man läsa om dessa tvivelaktiga skolkoncernerna. Denna gång ger sig herrarna Suhonen och Svensson i kast med två av yrkesgymnasierna i sin kamp om att ta död på företag som driver fristående skolor. Då hade det varit klädsamt att hålla sig till fakta. Men i ideologins namn är allt gångbart.
Första felaktiga påstående är den om att Skolinspektionen ”utdömt” vite till Praktiska. I senaste beslutet skriver Skolinspektionen:

Skolinspektionen förelägger med stöd av 26 kap. 10 och 27 g skollagen (2010:800) Praktiska Sverige AB att vid vite av 3 miljoner kronor senast den 31 mars 2016  vidta åtgärder för att avhjälpa påtalade brister. De vidtagna åtgärderna ska senast samma dag skriftligen redovisas till Skolinspektionen.
Om Praktiska Sverige AB inte följer detta föreläggande kan Skolinspektionen ansöka hos förvaltningsrätten om utdömande av vitet.”

Helt uppenbart är att Skolinspektionen inte har befogenheter att utdöma några viten. Ett föreläggande är en helt annan sak. Det innebär att Skolinspektionen har ett påtryckningsmedel på trilskande skolhuvudmän, fristående som kommunala. Däremot måste Skolinspektionen gå till Kammarrätten för att begära att vitet utdöms. Jag känner personligen inte till att något sådan ännu skett. Och om Skolinspektionen gjort något uppföljningsbeslut på om man tänker gå till Kammarrätten med begäran om vite på Praktiska Sverige AB.


Enögt ger sig debattörerna på de fristående skolkoncernerna i sin iver att marknadsföra sin och fackföreningsrörelsen syn på vinster i välfärden.  Men man nämner inte med ett ord Skolinspektionens kraftiga vitesföreläggande på kommunala huvudmän under 2015. Göteborgs kommunala skolor har fått vitesföreläggande på mångmiljonbelopp.
Det här med vinstuttag. Här ger sig herrarna in på det som heter kombinationsbias. Det finns inget samband mellan ett års resultat och vinstuttag ur ett bolag mer än vad bolagsstämman i aktiebolaget besluter. Ett visat resultat i bolaget är inte samma som att ägarna plockar det rakt ned i sin ficka. Lika lite är försäljning av ett företag en vinst som hör ihop med de intäkter ett företag har. Ett eventuellt överskott vid försäljning är payback för den investering man gjort som inte har något med vinster i välfärden att göra.

”Vinst i välfärden” är vår tids löntagarfondsdebatt. När herrarna Suhonen och Svensson ger sig in i debatt undrar man vilket samhälle vill de ha? Genom att effektivt skära av möjligheten till vinster i företagen finns ingen anledning till privat ägande. I ett nafs har man då socialiserat alla välfärdsföretag i landet.

För problemet med detta hot är att många anställd till företagen blir av med sin anställning i ett privat företag. Elever har inte längre några valmöjligheter. Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Eller ska vi låta pluralismen få leva mellan staten och näringslivet?

Media DN
Lärarnas Tidning 

Uppdatering 2016-08-20:
Texten ovan är en replik som DN Debatt avböjde att ta in på Suhonen och Svenssons debattinlägg 2016-08-19. 

onsdag 17 augusti 2016

Välfärdsstaten - Nybyggarlandet

Fyra modeller har passerat revy i det svenska samhällsbygget. Den första del i byggandet av välfärdsstaten är den marknadsdominerande perioden. Den sträckte sig mellan 1870 till 1940. Perioden kännetecknades av liten statlig inblandning i näringslivet. Staten fokuserade upprätthållandet av rättsstaten och infrastrukturen. Under denna period växte varuproducerande teknikföretag fram som SKF, Volvo, Sandviken, ASEA, m fl.

Under perioden 1945 till 1970 utvecklades välfärdskapitalismen. Under denna era byggdes välfärdsstaten ut när det gällde förstärkta sociala system som inkomsttrygghet genom socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar och folkpensioner utan lika mycket kraftig expansion av offentlig finansierad utbildning och sjukvård. Det var här folkhemmet byggdes i form av en väl utbyggd välfärdsstat.
Under åren 1970-1990 hade vi den interventionalistiska perioden. Den period där statsmaktens ingrepp i samhällsekonomin ökade som resultat av tidens radikalisering. Under denna period fick vi dagens arbetslagstiftning. Lagen om medbestämmande (MBL) och anställningsskydd (LAS). Lagar som var anpassade för den tidens arbetsmarknad. Sedan kom den största stötestenen av dem alla LO:s krav på löntagarfonder. Detta slutade med ett radikalt bantat bantat förslag under 1980-talet. Men var fröet till en kraftig begränsande av den enskilda äganderätten till förmån för kollektivt ägande. Där det pluralistiska samhället åsidosattes. Dagens diskussion om vinster i välfärden är en omvänd debatt om löntagarfonder och socialisering.

Under slutet av 1980-talet och framåt har vi haft den partiella liberaliseringen. Perioden kännetecknades av avveckling av valutaregleringen och avreglering av kredit- och kapitalmarknaden. Samtidigt som vi fick ett nytt skattesystem 1991. Samtidigt ändrades styrningen av olika samhällsområden som skolan och vården samt skrotande av olika monopol som telefon, TV, infrastrukturbyggande, m fl. Under perioden har också den politiska makten skiftat med växlande borgerliga och rödgröna regeringar. Detta har gjort det möjligt med valfrihet för individen. Ett slags återupprättande av det pluralistiska samhället bort från planekonomi.

Den femte vågen av samhällsbyggande skulle behöva bli en mix av det som förhärskade i den första vågen med marknadsdominans och återgång till vågen med välfärdskapitalism. Mixen innebär att klimatet för kunskapssamhället måste drivas i en nybyggaranda. Där socialförsäkringssystemen ska individanpassas. Detta för att få ökad rörlighet på humankapitalet. En annan viktig förändring är sättet att se på bostads- och arbetsmarknaden. Här måste den 79 åriga hyresregleringen avskaffas. Rörligheten är A och O för att nybyggande ska inträffa. Då går det inte att tro att bara vi bygger nya bostäder har vi löst problemet.

Den svåraste knuten i det nya välfärdsbygget Nybyggarland är ändå arbetsmarknaden. Fem saker har hittills tjänat Sverige väl enligt Assar Lindbeck (s342-359):
  1. Tredubbling av den genomsnittliga konsumtionsstandarden sedan 1950-talet genom teknikutveckling och utveckling av real- och humankapital
  2. Inkomstfördelning - jämnare efter kriget
  3. Förändringen i välfärdsstatens uppbyggnad
  4. Ökad värvsfrekvens - ökad ekonomisk självständighet
  5. Kraftig ökning av enskilda individers valfrihet
Men nya problem har dykt upp. Några av dem är enligt Assar Lindbeck (s 359):
  • svårigheter för ungdomar och invandrare att komma in på arbetsmarknaden
  • nya grupper av relativt fattiga hushåll
  • mer hektisk tillvaro - stress, psykisk ohälsa, mm
  • miljöförsämring
Med den uppbyggnad arbetsmarknaden har idag är den dysfunktionell. De som är inne har det relativt bra. De som är utanför har svårt att komma in. Här behövs en räcka åtgärder. Allt från att se över arbetsrättslagarna från 1973 till företagsregler. Arbetsrättslagarna har tjänat gått hittills men är idag i vägen i nuvarande form för kommande arbetsmarknad. Kunskapssamhället har helt andra förutsättningar och krav. Där arbetsbyten är mer frekvent. Samtidigt som grogrunden för företagande måste stärkas. Där nyckelkompetenser är avgöranden för det nya företagandet. Dessa nyckelkompetenser låses idag in av socialförsäkringssystemets uppbyggnad med generella lösningar. Innebärande att välbetalda personer i stora organisationer inte kan plocka med sig intjänade förmåner och därmed finns inte incitament för att hoppa in i mindre betalda jobb i växande företag. Där de mer behövs än i stora verksamheter.

Många är frågorna kring Sverige och dess framtid som land och dess förmåga att skapa välfärd. Ett är säkert, det är inte genom att skapa en putsning med politik från igår som ger framgång. Sedan vikingatiden har svenskar varit duktiga handelsmän och innovatörer. Låt Nybyggarlandet ta vara på det och skapa en grogrund där förmågan till nyskapande finns. Inte bara att vara innovativ utan lika mycket duktiga på att sätta varor och tjänster på marknaden genom att bygga organisationer för sysselsättning. I en global marknad gäller det att alltid ligga i framkant för att skapa välstånd.

Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att vilja, Albert Bonnier Förlag

lördag 13 augusti 2016

Skadlig nymoralism

Skadlig nymoralism verkar grassera i dagens samhälle. Där en selektiv moral eller grupps synsätt som är avgörande. Senast på tapeten är gymnasieministerns avgång.
Om vi sätter hennes försummelse i en kontext kan vi fundera vilken etisk regel har hon brutit mot. Är det regeletiken (Svensk lag) eller situationsetiken (Allt vad ni vill att människan ska göra er, det ska ni göra för dem). Den senare kan sägas var hög grad av samhällsnytta. Eller är det nyttoetiken som gäller? Som kan symboliserar av nyttosynpunkten: Är en helfull gubbe lyckligare än två halvfulla.

Det är beklagligt att ministern har gjort ett brott mot regeletiken. Frågan om detta ringa brott är större än det Riksrevisorerna gjort? Det här med hur vi ska se på om det är en nyttoetik vi ska använda för att dra slutsatser om avgången var befogad.

För det här med etik är inte lätt. Etik är lära om moral. Moralen är alltså tillämpningen av de etiska reglerna. Moral är enligt ordboken:
uppfattning om rätt och orätt som styr värderingar.
Värderingar i säg är grundläggande åsikter och åsikter är sättet att betrakta och bedöma vissa typer av frågor.

Man undrar hur lågt i tak det är i dagens samhälle. Har vi fått en åsiktspolis utan en etisk kompass? För hela frågan luktar unken luft som på den tid jag växte upp med moralpoliser som talade om vad som är rätt och fel. För en moralist är en person som försöker påverka andra att handlande som är moraliskt riktigt. Och vem har det tolkningsföreträdet? I varje fall inte journalistkåren eller andra nymoralistiska väktare.

Hög tid att åter ta upp den diskussion och uppgörelse mot överheten som skedde med 68-rörelsen. Vi kan inte ha ett land styrt av moralpoliser.
  

torsdag 4 augusti 2016

Textförståelse - allas uppgift i skolan

Men nyfikenhet och stigande förståelse om det här med läsförståelses betydelse läste jag Gunilla Molloy och Barbro Westlunds debattinlägg på DN Debatt (4/8 16). Kom att fundera på hur var det när jag själv gick i skolan. Debattörerna skiljer på den tekniska sidan (kunna avkoda text; läsflyt) och förståelsesidan (kunna tolka och skapa mening i olika texter) och noterar följande:
Vår studie visar att lärarna anser att de flesta eleverna har god läsförmåga, men också att en fjärdedel av dem inte förstår vad de läser, trots att de avkodar tekniskt korrekt.
Genast funderade jag hur var det med de läroböcker jag hade i högstadiet och hur fick vi lära oss förståelsen av ord. Efter att bläddrat i boken på bilden ovan noterar jag att den är pedagogiskt upplagd så man kan följa olika tekniska företeelser som materiallära, framställningsprocesser av stål, elektricitetslära, mm. och fick en tydlig ordförklaring av olika begrepp innehöll.

Om jag minns rätt från min lärare var det inte bara själv tekniken som sådan de lärde ut. Lika mycket vad begrepp och ord stod för (förståelse sidan). Utan den hade man ingen behållning av ämnet som sådan. För ordförståelsen var inget vi fick lära oss på svenskundervisningen.
Hittade min övningsbok för teknisk orientering bilden ovan. På något vis försökte jag skapa en förståelse mellan begrepp i elläran vad Ohm, Ampere och Strömstyrka var för något. Gjorde det i en kombo av bild och ord. Så här nästan 50 år senare har jag tappat vad jag menade med tolkningen. Men jag tror det är viktigt att skapa bilder och förklaringar för sig själv. Upplevde att mina lärare jag hade i gymnasiet och på KTH var tillräckligt duktiga pedagoger att förklarade ämnenas innebörd innan vi dök ned i tillämpning.
Som femtonåring kände man sig ibland som en idiot. Uppenbarligen hade jag tillräcklig galghumor över min oförmåga om det tekniska innehållet ibland. Då har man nått en väsentlig nivå i läsförståelsen. För då har man nått den där nivån då man kritiskt analysera vad man gör i förhållande begreppen.

Det är det senare som är den viktigast lärdomen jag har med mig från studietiden, kritiskt tänkande och förmågan att logiskt bryta ned frågeställningar eller problem.

Så jag hurrar verkligen för att alla är svensklärare från år 1 till 9 i grundskolan oavsett ämnet man undervisar i.

Media: DN    


Vasstungad

Mycket kan man säga om republikanernas presidentkandidat. Men detta visdomsord från Bibeln (Jesus Syraks vishet 33:6) tycker jag passar väldigt bra:
En brunstig hingst liknar en
vasstungad vän:
den gnäggar vem som än rider på den.

tisdag 2 augusti 2016

Medicin för en dysfunktionella arbetsmarknaden

Hög tid att reformera arbetsmarknaden kan man tycka. Varken den tidigare Alliansregeringen eller den nuvarande rödgröna har nämnvärt lyckas moderniserar de institutioner som styr arbetsmarknaden. Den vi har är skapat för ett samhälle som inte finns.
Lindbeckkommissionen la för 23 år sedan fram förslag i 113 punkter på reformering av samhällets olika institutioner. Däribland institutionella reformer på arbetsmarknaden. Tyvärr hade dåtidens politiker och fackföreningar inget intresse för dessa förslag. Det oroväckande är att det fortfarande inte finns förändringsbenägenhet att ta hand om den dysfunktionella arbetsmarknaden. Fortfarande gäller dom och vi.

Kommissionen la förslag om liberalisering av reglerna kring tidsbegränsad anställning och turordningen vid avsked. När det gäller anställningsformer behövs en ny syn bildas. Tillsvidareanställning tjänade nog industriepoken väl med stor organisationer både i det privata som offentliga. Med en helt annan logik i dagens informations- och tjänsteekonomi är denna anställningsform förlegad. Visstidsanställning upp till två år, en normal tid i projekt, hade tjänat tjänstesektorn.

Andra reformeringar hade varit värt att införa. Men jag förstår det magstarka för facket och dess vetorätt, att slopa den är väl att ta själen för dem. Det gäller vetorätten mot entreprenadavtal och deras rätt att blockera företag som inte är inblandade i någon konflikt, som kommissionen föreslog skrotades. Detta är särskilt viktiga förändringar som behöver göras i arbetsmarknaden. Det kan aldrig vara rätt att blockera andra företag som inte har med konflikten att göra. Detta handlingssätt har tyvärr tillämpats av ett antal fackförbund inom LO på senare tid till förfång för en fungerande arbetsmarknad. Dessutom borde arbetsmarknadens funktionssätt mera tydligt studeras utifrån hur den fungerar bland tjänsteföretag.

Dagens tillväxt sker oftast som projekt som startas för att realisera en idé och skapa nya marknader. Oftast är de kunskapsdrivna där anställningsformen inte är de vanliga i början. Nybyggarlandet Sverige behöver en flexiblare arbetsmarknad där personer går in och ur verksamheter. Då krävs även att socialförsäkringssystem reformeras. Där försäkringar är just försäkringar knutna till individen.

Mycket kan sägas. Det viktiga är att politiker och arbetsmarknadens parter åter sätter sig ned och genomlyser de förslag som Lindbeckkommissionen kom fram till. I det ligger också bostadsmarknaden som en viktig del för att skapa rörlighet. Därtill att reformera sättet som individer behöver för att vara anställningsbara. Hur kombineras kunskapsförnyelse med ett yrkesverksamt liv? Den framtida arbetsmarknaden kommer i högre grad kräva kunskaper som inte matchar med de som individen skaffat sig en gång. Växelbruket med kunskapsinhämtning och arbete är avgörande i en kunskapsekonomi.

Media SvD1
Källa:
Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att välja (s 316), Albert Bonniers Förlag        

måndag 1 augusti 2016

Underbar resa

Underbar resa in i en annan språkdräkt gör jag. Allt för att man växte upp med prosan i 1917 års Bibelöversättning noterar jag att språk utvecklas. Från det mer indirekta till ett mera oneliners språk vi har idag.
Under min folkskoletid under första hälften av 60-talet fick vi barn boken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Minns inte om det var i svenskan vi hade den som läsebok eller om det var i geografi vi hade den. Men minns att fröken ofta högläste ur den. När jag nu cirka 50 år senare plockar ned den från bokhyllan och tar mig an att åter göra resan stötte man på patrull.

Texten flyter inte som annan nutida text. Man får stanna till. Tänka. Meningsuppbyggnaden påminner om den tyska. Och det här med ord. Vackra och klingande med mångtydiga tolkningar. Några vackra sådana:
skolpulpet, tröstarinna, fortfärdig, postilla, evangelieboken, strävsamma, m fl
Det här med läsförståelse. Om den är ett problem i dagens språkbruk hur illa är det då när man läser böcker med en språkdräkt som fanns för hundra till hundar femtio år sedan. Jag får i varje fall skärpa hjärnkontoret när jag ska tolka orden som inte har en naturlig koppling till dagens samhälle. En nyttig övning noterar jag i att utöka sitt ordförråd på.

Lagerlöf, Selma (1906-1907, 1957) - Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Albert Bonniers Förlag
Selma Lagerlöf