Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 27 december 2014

Ständigt denna läxa

Ständigt rivs känslorna upp när man börjar beröra ämnet läxor. Man kan se det på flera olika sätt. Som förälder vill man att det ska vara som när man själv gick i skolan. Läraren vill ha ett så bekvämt sätt som möjligt att undervisa. Samtidigt verkar det vara knas på undervisningen eftersom man inte får ut de effekter man önskar sig.


Här har nog metodutvecklingen av pedagogiken stannat av. Eller tagit fel inriktning. För Hattie och Bloomes reviderade taxonomi framhåller utvärderingen som det avgörande för inlärningen. Hur många lärare har koll på effekten av sitt lärande. Har de vågat ifrågasätta sin egen undervisning? Det var ju den klassiska frågan man ställde sig i Nossebro skolan: Är det fel på eleven eller pedagogiken. Vi vet svaret: pedagogiken. Även om Pernilla Alm slår fast följande:
Genom att flytta tillbaka undervisningen till skolan, och inte förlita oss på obehöriga, olegitimerade läxhjälpare eller föräldrar, kommer vi att höja kunskaperna hos eleverna och få stor effekt på inlärningen.
är det fortfarande så att den formativa bedömningen är frånvarande. Man förlitar sig på läxor och prov. Dessa har bara effekt på möjligheten att se hur mycket fakta som kommer ut och om detta räcker för betyget E. Nu är det ju så att dagens system bygger på hur elever har förmåga att omsätta sina kunskaper. Samtidigt visar Hattie att de frågor som lärare ställer är till 60 % kontrollfrågor på faktainnehåll. Inte mycket till lärande där.


Läxor är dessutom inte något som är reglerat vare sig i skollagen, läroplanen eller skolförordningen. Om de inte finns där frågar man sig varför denna pedagogiska metod skulle ge resultat? Ingen. För om vi för en stund kollar vad innebär Blooms reviderade taxonomi, jo:
  1. Minnas - Återfinna relevant kunskap från minnet
  2. Förstå - Konstruera mening ur instruktioner, muntliga, skriftlig och grafisk information
  3. Tillämpning - Utföra eller använda ett arbetssätt i en given situation
  4. Analysera - Bryta ned materialet i mindre enheter och avgöra hur delarna förhåller sig till varandra och en överordnad struktur eller syfte.
  5. Utvärdera - Göra bedömningar utifrån kriterier eller standards
  6. Skapa - Sätta samman element för en sammanhållande eller funktionell helhet, omorganisera element till nya mönster eller strukturer
Vid en föredragning på Kvalitetsdagarna 2013, i regi av Friskornanas Riksförbund, påvisade skolforskaren Anna S Philgren att undervisningen stannar vid punkt tre i Blooms reviderade taxonomi. Och korrelerat till kunskapsdimensionen (A. Faktakunskap, B. Begreppsbaserad kunskap, C. Processkunskap och D. Metakognitiv kunskap) stannar den vid C i parentesen.


Så nog har mycket gått förlorat om man inte vågar ta till oss formativ bedömning och sättet att undervisa. Här kan erfarenheterna från Finland säkert bidra till att utveckla skolan.


Media SvD  
Källa: Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare, Natur & Kultur



onsdag 24 december 2014

Ord till göra

Ytterligare en skoltermin är till ända. Under året som gått har jag haft anledningen att fundera över hur det står till med systematiska kvalitetsarbetet i skolan. Sedan tre och ett halvt år är det lag på att skolan aktivt varje dag ska tillämpa detta i undervisningen. Fortfarande saknas mycket. Bekräftas inte minst av Skolinspektionens årsrapport. Huvudmännen är sämst på tillämpningen. 9 av 10 har inget eget systematiskt kvalitetsarbete värt namnet. Varken på den kommunala förvaltningen som i fristående skolors styrelser.


På skolor är det skiftande. Skolinspektionen noterar att styrningen mellan läroplanerna elevmål och undervisningen har mycket övrigt att önska. Speciellt förmågan att utvärdera och anpassa resultatet av analysen för att förbättra undervisningen.


Detta ska sättas i ljuset av att jag upplever att skolan säger sig kunna det här med systematiskt kvalitetsarbete. Jag frågade en vän som är både rektor och fritidspolitiker. Han svarade mig:
En sak att säga att man kan det, en helt annan att åstadkomma det!
 
Åter bekräftar det min känsla. Skolans svårighet är att gå från ord till handling. Bara för att man läst boken eller gått kursen är man inte fullfjädrad i sitt dagliga arbete med systematiskt kvalitetsarbete. Det krävs ett ledarskap som omfamnar tänket bakom kvalitetsarbete, att ständigt bli lite bättre varje dag. En tanke som innebär ständiga utmaningar varje dag i sättet att undervisa. Det är inte elevens problem med de låga kunskaperna ibland elever utan den pedagogik lärarna använder. Nossebroskolan är det exempel som använts för att just belysa var skolans problem låg. Och hur man ändrade sitt arbetssätt och därmed ökade kunskapsresultatet.


Så den stora utmaningen för skolan 2015 är att varje dag under kommande året göra det systematiska kvalitetsarbete till navet i skolutveckling utifrån de behov som finns i undervisningen. Det kräver ett nytt ledarskap både hos lärare som rektorer. Men framför allt ett ny kultur. Annars sitter vi med den sorliga slutsatsen som Leif Lewin kom fram till i sin utredning om kommunaliseringen och den mål- och resultatstyrda skolan: rätt tänkt fel implementerat.

måndag 22 december 2014

Tidsmaskinen

Tiden är ur led brukar man säga. Automationen ha övertagit jobb vi inte velat göra. Det har skapat tid för oss att göra andra saker. I en global värld blir det tydligt att den politik vi hittills byggt vårt samhälle på måste omdefinieras. Anders Bergh beskriver robotens intåg i kunskapssamhället. Han skriver:
Vad ska vi då arbeta med när robotarna tar våra jobb? I en marknadsekonomi avgörs detta av vad människor är beredda att betala för. Eftersom vi är rikare än någonsin, och tekniken mindre begränsande än någonsin, är det till stor del människors fantasi och skaparförmåga det kommer an på. Det är trots allt den som tagit oss dit vi är i dag.
Fantasin och skaparförmågan är det som behövs för att utveckla samhället. Ett nybyggarsamhälle där de gamla strukturerna måste gå under. Bäva månde de fackliga monoliterna eller det politiska systemet. Deras tolkningsföreträde hur man bygger ett samhälle är föråldrade och går i otakt med de utmaningar som Sverige står inför.


Kännetecknande för nybyggare är att de sällan går att placera i existerande system. De har hittat sprickan i de existerande och utvecklar tillvaron. Men för att det ska bär frukt måste personer som ser möjligheter få utrymme och växa. Då duger det inte med hårt arbete i form av jobblinjen på högerkanten för att skapa välfärden. De flest saker vi konsumerar är framställda i andra delar av världen.


Inte heller vänsterns lyckorike funkar. Anders Bergh skriver:
Vänstern, å sin sida, har en tendens att vilja bekämpa arbetslöshet genom att stimulera konsumtionen och få ekonomins hjul att snurra. Globaliseringen har redan minskat strategins effektivitet då det vi konsumerar i Sverige till stor del produceras utomlands. När allt mer produceras av maskiner fungerar metoden ännu sämre. I grunden är själva tankesättet bakvänt: Vi arbetar för att kunna konsumera, inte tvärtom.


Det extraval vi ska ha i mars borde snarare handla om fler saker än plånboksfrågor. Vem av blocken är förmögna att skapa den nya framtidsbilden av Sverige? Ett Nybyggarsamhälle.


Här kommer skolan in som en viktig faktor. Är den faktadriven och byggd på kritiskt tänkande. Vilka färdigheter tränar vi den kommande generationen i. Det är lika viktigt att kunna koda (skriva dataprogram) som att känna till atomens uppbyggnad. Samtidigt behövs verktyget för att hantera allt detta genom språket. Språket är starkt beroende av var vi verkar. Språket formulerar problemen och idéerna i alla sektorer av samhället. Då duger det inte bara att kunna läsa och skriva. Man måste även behärska språket inom de samhällsektorer man verkar. Ord som kardanaxel kan tyckas bara tillämpligt på bilverkstaden. Tyvärr måste jag som bilägare vara införstådd med ordet för att förstå vad verkstaden gjort för jobb.


En stor del av Nybyggarsverige består av hur kunskapen kan användas genom att fantasi och skaparförmåga omvandlas till välstånd. Här ligger utmaningen.


Media SvD

måndag 15 december 2014

Integrationsskolan

Integrationen är en stor fråga som måste tas på allvar. Två saker är avgörande för lösandet av den frågan: skolan och jobben. Om jag låter mig begränsas till skolan finns det en bra modell för att skapa en statlig skola för flyktingar och ensamkommande barn. Sameskolan är en statlig skola med en speciell styrelse under Sametinget. Utöver det har sameskolan en egen variant av läroplan byggd på grundskolans läroplan.


Kommunerna har visat sig inte klar sitt uppdrag. Gunnar Wetterberg går i Expressen fram med idéen om att skapa en skolavdelning i Migrationsverket. Ingen fel idé. Eftersom Sameskolorna finns bör man snegla på hur sameskolorna byggts upp för både bevarandet av den samiska kulturen som integrationen med det svenska.


Skulle en sådan skola startas skulle man kunna både integrera barnen och samtidigt ge dem bastfärdigheter. Man kanske till och med skulle kunna lägga in sfi i en Integrationsskola för de vuxna.


Integrationsskolan som del av Migrationsverket blir oberoende av kommunerna. Ges även Migrationsverket tillstånd att äga fastigheter kan en kombination av bostäder och skolor kunna skapas. Vän av ordnings skulle säkert invända över hur får vi då en integration om flyktingar inte går tillsammans med andra barn? Säkert ett problem att fundera över. Men för allas bäst vore att man under en tid såg till att både barn och vuxna får de färdigheter som behövs för att klara livet. Dit hör att utveckla sitt modersmål kombinerat med svensk, matematik och engelska.


Många funderingar några idéer. För övrigt anser jag att sameskolan är ett ypperligt exempel på hur man kan integrera men ändå bevara en särart.


Media Expressen

fredag 12 december 2014

Rektor - skillnaden avgör

Under hösten anordnade Skoldialogen en seminarieserie om skillnaderna i rektorsrollen mellan Finland och Sverige. Den största skillnaden mellan de båda länderna är graden av detaljstyrning. Finland saknar helt styrande detaljer eller riktlinjer för rektors ansvar. I Sverige finns, frånsätt lagrumen i skollagen, riktlinjer i de skolformsvisa läroplanerna. I Lgr11 har rektor 15 tydligt utpekade riktlinjer att följa.


Till detta noteras en annan klar skillnad behörighetsmässigt. I Sverige kan vem som med pedagogisk insikt bli rektor. I Finland krävs en utbildning i tre steg för att bli rektor: Rekryteringsutbildning (kanske bli rektor), Utbildningsledarskap (vill bli rektor) och Utbildningsprogram för nya rektorer. När man väl blivit rektor finns fortbildningsutbildning: Kompetensutveckling för erfarna rektorer.


Den rektorsutbildning vi har i Sverige är inriktad på att man först har en anställning innan den statliga rektorsutbildningen kan börja. Den omfattar tre delar: Skoljuridik och myndighetsutövning, Mål- och resultatstyrning och Skolledarskap. Någon form av statlig kompetensutvecklings utbildning saknas i Sverige.


Ytterligare en skillnad är de krav som ställs på rektor. I Finland styrs rektors behörighet i en förordning med tydliga behörighetskrav:
  • högre högskoleexamen
  • sådan behörighet som lärare för aktuell undervisningsform
  • tillräcklig arbetserfarenhet som lärare
  • examen i utbildningsförvaltning
Här har vi den stora skillnaden mellan Sverige och Finland. Sverige har bara kravet på en rektor att hen ska ha pedagogisk insikt. Det innebär i praktiken att man kan rekrytera en förskollärare till att bli rektor för en gymnasieskola. I Finland är det helt omöjligt. Där måste rektorn för gymnasieskolan ha behörighet som gymnasielärare för att leda skolverksamheten. Frånsett dessa krav har rektorer en större frihet gentemot staten.


Mycket kan sägas i ljuset av de rektorssnurror vi har i Sverige. En tydlig skillnad är behörighetskraven. En annan detaljstyrningen i Sverige från statens sida. Utöver detta är problemet otydliga regler i styrningen mellan huvudman och rektor bidragande till rektorssnurror. Det behövs verkligen en översyn i Sverige för en professionell rektorsrollen.


Media SoS 

torsdag 11 december 2014

Snillen hyllad

Nobelyran är över för denna gång. Orden ödmjuk och envis är två ord som kan sättas på dessa personer. De håller envist fast vid sin idé. Driver den trots att omgivningen inte håller med eller man riskerar sina liv. Utan den blå dioden hade vi inte det vita ljuset och LED-lampan. Den är en energibesparare. Men ett hot för exciterande teknik och tillverkning av lampor.


Samtidigt som den upptäcktare av vår inre gps ger oss förklaringar hur vi har rumsuppfattningar. När man börjar lyckas förstå hjärnans funktionssätt har vi förklaringar till hur sjukdomar uppstår som rör minnesförluster.


Mycket att ta till sig hur kreativitet inte är något som bara bero på "smarthet" utan även tillåtande miljöer. Kreativitet är inget man lär sig i skolan genom att traggla ämnen. Utan på att man tillåts använd sin kunskap för att hitte på. Då är fantasin, kritiskt tänkande och nyfikenhet avgörande för att våga ta språnget ut i det okända.  

torsdag 4 december 2014

Blockpolitikens återkomst

Gårdagens (141203) meddelande från statministern innebär blockpolitikens återkomst. Ett nytt block har bildats med S+MP som nav med kusinen från landet V. Därmed är det i dagsläget tre tydliga block. Rödgrön, SD och Alliansen.


Löfvens stora strategiska miss är trots allt att han inte till fullo förstått hur 8 års regerande av Alliansen svetsat fast de ingående partierna. Det borde en fd svetsare känna till att svetsfogen är starkare än dess omgivning. Tydligen har den kunskapen försvunnit.


Ytterligare en intressant nöt att knäcka är hur en framtida regering ska kunna regera landet. Vi bruka säga att Sverige är van vid minoritetsregeringar. Då har det funnits ett parti som varit tillräckligt stort för att klara regeringsmakten själv och söka sakpolitiska lösningar i enskilda frågor. Nu är S inte ett parti som kan regera själv eftersom de är ett parti bland andra. Med tre tydliga block i svensk politik finns inte det spelrummet. 10000-kronorsfrågan blir hur detta politiska dilemma ska hanteras.


Vi får vänta med detta tills 22 mars 2015. Troligen är läget inte så annorlunda då som nu.

onsdag 3 december 2014

Den tomma handen

Det politiska systemet är bankrutt. Idag är det 56 år sedan vi hade extraval. Då på en samhällsviktig fråga om ATP systemet. Nu på en fråga om en ofärdig regering som inte började förhandla fram en plattform förens efter valet. En plattform som ligger långt från valmanskårens mittfora.


När Stefan Löfven idag säger att det är Alliansen som bär ansvaret för den uppkomna situationen är det tecken på två saker. En offerkultur som lägger ansvaret på omständigheterna på någon annan och därtill ägnar sig åt härskabeteende. Löfven har inte förstått att politik inte är en förhandling mellan två parter i ett avtalsförhållanden på arbetsmarknaden. Politik är inte ett förhandlingsspel. Om Löfven sträcker ut handen kan man konstatera annat att den uppenbart har varit tom. En maktarrogans utan dess like.


Samtidig noteras att pratmostern Fridolin är en urtypen för forna tiders väckelse evangelister i frikyrkligheten. En som har arrogansen att sabotera relationer för en högre sak. Nästan som V ledarens Messias stämning. Mer blank å fanatisk blick får man leta efter. Nästan som hypnotisören.


Hur nu resultatet i extravalet kommer att se ut är höljt i dunkel. Vi får se. I farans riktning ser det ut som idag. Då är det hög tid att alla som inte vågar diskutera invandring och integration börjar föra den och ha alternativ till SD. Inte som nu med en papegojas envishet isolerar en politisk kraft.


För det som ingen ännu har lyckats prestera är en ny Sverigebild. Hur ser Nybyggarsverige ut??


Media DN, Sydsvenskan