Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

fredag 30 november 2018

Partiet på kant med (v)erkligheten

Bakom retoriken om jämlikhet, solidaritet och rättvisa existerar en mörk skugga. Hur är det möjligt i ett demokratiskt samhälle att hylla ett parti med rötter i den totalitära diktaturen i marxismens namn. Hur är det möjligt att dessa honnörsord inte hyllade de krafter i Östeuropa som vill underminera det totalitära systemet. Kanske för att Vänsterpartiet är en sekt med rötter i den brutala omänskliga förtrycket av 400 miljoner invånare. Där bara Stasi i forna DDR var större än någonsin Gestapo var i Nazityskland.

Kanske svaret finns i följande meningar av Herta Müller:
Den socialistiska ideologin var en tillämpad utopi. Den tillämpade ideologin ledde till diktatur. Varje utopi som lämnar pappret och ställer sig bland människor likriktar de oräkneliga försöken att göra livet uthärdligt. Men var och en av oss består av de här försöken och fortsätter med det tills vi dör. Den som binder fast de här försöken kan bestämda formuleringar begränsa dem redan och tvingar dem att motsvara verkligheten. Är det inte detta skäl nog att frukta utopin. Ordet utopi är abstrakt, men min rädsla för det är högst konkret.
Enligt Herta Müller kan bara människor utan själsliga skador från kommunistiskt förtryck unna sig att försöka förverkliga kommunismen. Stopp, säger ni, Vänsterpartiet är inte kommunistiskt. Nej, om de själva får säga det, tyvärr har man inte rensat ut den retoriken.

Magnus Utvik beskriver förtjänstfullt den mörka historien om ett parti han själv varit medlem i. Ett parti vars ideologi i mångt är "den enda sanna vägen", en utopi. Magnus Utvik tar upp Jonas Sjöstedts tal på Vänsterpartiets 100-årsfirande:
Jag har sett så många unga vänsterpartister blivit angripna för något som har hänt, kanske i något annat land, kanske för sextio år sedan. Nej, det finns ingen politisk arvsynd. Man är inte ansvarig för åsikter man aldrig har haft, beslut man aldrig har tagit, händelser som man aldrig kunnat påverka. Ingen är ansvarig för det.
Jag är just rädd för detta med att utmåla sig som om det är andras fel och inte sitt eget. Alla organisationer har ett minne. Ett minne att behandla och göra upp med när det uppenbarligen har rötter som inte platsar i en demokrati. Samtidigt måst jag likt Lichtenberg säga:
Man skall inte döma folk efter deras åsikter utan vad dessa åsikter gör dem till.
Läs boken för att förstå vikten av att ytterkanter i politiken är skadliga för demokratin genom sina utopier och totalitära drag.    

torsdag 29 november 2018

Skolans utmaning med inre organsiationen

Hur kan det vara möjligt att rektorer och förskolechefer inte utvecklar sin egna skolas inre organisation? Sedan 2011 är det de som har rätten på sin sida att själv tillsammans med lärare och förskollärare bygga den egna pedagogiska verksamhet. Då är det märkligt att huvudmännen lägger sig i vilka pedagogiska metoder och styrning skolor och förskolor ska ha. Det är inte deras mandat. Vän av ordning funderar hur kunskapen om skollagen är hos de offentliga och enskilda huvudmännen.

Skollagen (2010:800) 2 kap 10 § skrives följande:
Rektorn och förskolechefen beslutar om sin enhets inre organisation och fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar. 
Rektorn och förskolechefen får uppdra åt en anställd eller en uppdragstagare vid förskole- eller skolenheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att fullgöra enskilda ledningsuppgifter och besluta i frågor som avses i första stycket, om inte annat anges.
Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.
I förarbetet till skollagen skriver lagstiftarna följande tolkning:
I första stycket finns bestämmelser om rektorns och förskolechefens beslutanderätt. För utbildning vid förskole- eller skolenheter med en kommun eller ett landsting som huvudman innebär bestämmelsen en avvikelse från bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) om nämndorganisationen och delegation av nämndernas beslutanderätt.
I det ansvar som rektor och förskolechef har enligt 9 § att fungera som ledare och samordnare av det pedagogiska arbetet ingår att dessa personer också fattar de beslut som ett sådant ansvar kräver. Bestämmelsen om att rektor och förskolechef beslutar om enhetens inre organisation ska läsas mot denna bakgrund. Besluten kan röra exempelvis personalens ansvarsområden, schemaläggning eller barnens och elevernas fördelning på klasser eller grupper. Av första stycket framgår vidare att rektorn och förskolechefen, förutom att de beslutar om enhetens inre organisation, även fattar de beslut som framgår av särskilda föreskrifter. Sådana särskilda föreskrifter finns t.ex. i skolan när det gäller beslut om åtgärdsprogram och ledighet.
Med skrivningar ovan är det högtid att rektorer och förskolechefer blir lite "olydiga" mot sina uppdragsgivare, de har lagen på sin sida. På Skolinspektionens dag 2018 presenterades en pågående granskning av "Utmaningar i skolans inre organisation". Här lyftes fem områden upp enligt bilden nedan.
 
I detta blogginlägg tänker jag fokusera på utmaningarna i rutan "Ändamålsenlig organisation".
Ulf Blossing et al har i sin forskning om SER och SIR kommit fram till vikten av de fyra punkterna för att skolan ska vara framgångsrik. Det som kanske inte så ofta lyfts fram i forskning och debatten om skolan är det organisatoriska minnet. Känt faktum från all tjänsteverksamhet är att den bygger på två delar. Den första, kompetens som sitter i huvudet hos medarbetarna och de dokumenterade rutinerna. Oftast har tjänsteverksamheter byggts på medarbetarnas kompetens utan att skapat det organisatoriska minnet. Under 1990-talet fick den privat tjänstesektorn hårdhänt, via finanskrisen, lära sig att avprogrammera humankapitalet och bygga strukturkapital. Ett kapital som finns kvar när medarbetarna går hem för kvällen. Man skapade ett organisatoriskt minne.

I skolans värld är det inte lika tydligt att det finns behov av att skapa ett organisatoriskt minne. Om det beror på den omfattande statliga dokumentationen på VAD som ska göras som hämmar HUR varje skola ska arbeta eller inte, kan lämnas osagt. Men ska skolan lyckas klar de problem de har är det hög tid att vända blicken inåt.
För att skapa ett organisatoriskt minne för en skolan är ett Kvalitetshus en bra bild. Grunden för verksamheten är kulturen, kittet i verksamheten, och där den pedagogiska strukturen är det organisatoriska minnet. För att lyckas bygga det organisatoriska minnet räcker det inte med att skaffa en lärplattform. De är bra för att hålla reda på enskilda elevers kunskapsresultat. Dock inte för att skapa det organisatoriska minnet på skolans olika nivåer som klasser och årskurser.

Här finns andra it-system att tillgå. Ett är Stratsys. Deras digitala plattform skapar möjligheten till ett organisatorisk minne för att både styra den pedagogiska strukturen och dess utfall som ledning och stöd åt undervisningen.

Oavsett vilket skolsystem, som kommer att finnas i Sverige, är det just detta som avgör en skolas framgång. Systematisk samverkan i skolan bygger på prioriterad, långsiktig och undervisningsnära skolutveckling.

Källor:
Dokumentation Skolinspektionens dag 2018
Jarl, Maria&Blossning, Ulf&Andersson, Klas (2017) - Att organisera för skolframgång, Natur&Kultur
Skoldialogens hemsida

fredag 23 november 2018

Nästa man till rakning

Nästa man till rakning är Stefan Löfven. Hur kommer han att lyckas i omröstningen om två veckor?

Tittar vi till de sakpolitiska stötestenarna, som Annie Lööf redovisade torsdagen den 22 nov 2018, är det arbetsmarknaden och bostadspolitiken. Här är positionerna fastsvetsade från S. Troligen lär inte LO acceptera att S börjar förhandla om arbetsmarknaden med C. C står nämligen till höger om M i den ekonomiska politiken när det gäller synen på arbetsrätt, företagande och skatter.

När det gäller L verkar splittringen stor inom partiet, med skåningarna åt Kristersson och stockholmarna åt Löfven. Hur Björklunds framtida dagar ser ut som partiledare beror på hur de inre konvulsioner ser ut. Partiet är säker de som fruktar ett extraval mest.

Om vi ska ta och räkna matematik och se hur det skulle kunna gå finns följande alternativ byggt på den nya riksdagens mandatfördelning:
  1. Regering med V+S+MP (144 mandat) och C+L (51 mandat) trycker gult faller Löfven eftersom M+KD+SD trycker på rött och där med 154 mandat för nej.
  2. Skulle C+L trycka på grön knapp för V+S+MP regering vinner de med med 195 ja-röster.
  3. Skulle L trycka på grön och C på gul skulle även denna regering med V+S+MP tolereras av kammaren med 164 mandat för ja och 154 mandat för nej.
  4. Skulle V inte finnas med i regeringsalternativet och C+L röstar för en S+MP regering skulle även den tolereras av kammaren med 167 mandat ja-röster och 154 nej-röster.
  5. Skulle S gå fram ensamma blir det många alternativ på hur C, L, V och MP kommer att rösta samt en svår matematik att på förhand beräkna.
Så nog är det komplicerade förhandlingar Löfven tvingas till under en veckas tid. Här kommer hans omtalade förhandlingsskicklighet att prövas. Därtill riskerar C och L en dundrande svekdebatt om de skulle släppa fram en rödgrön regering. Hur de båda partiledarna kommer ut ur det är en annan pilsner. Troligen är deras tid som ledare räknad. 

Black Friday erbjudande

Nu finns ett erbjudande om Annies offerkofta. Rykande ny från gårdagen kan den levereras till alla politiska förslag om regeringsbildning. Den har i vederbörlig ordning testats  under en vecka på Helgeandsholmen. Erbjudandet finns bara idag på förmiddagen.

tisdag 20 november 2018

Carl Swartz - ledde en regering bara ett halvår

Norrköpingsbon och tobaksfabrikörn Carl Swartz är nog den statsminister som suttit kortaste tid i Sverige som statsminister. Han var statsminister under en av Sveriges oroligaste tider, med både ett världskrig, hungersnöd och diskussioner om rösträtten. Utöver hungerkravallerna var det rädslan för en revolution typ den i Ryssland som styrde politiken.

När det gäller hungerkravallerna var det främst kvinnor som stod för det. I spontana och desperata aktioner blossade kravaller upp lite var stans. Det var under maj månad 1917 kravallerna blossade upp. Några var potatiskravallerna 5 maj på Södermalm, Göteborg och Seskarö, en liten ö sydväst om Haparanda. Här handlade kravallerna om dåligt partier med kålrötter och potatis som levererats till ön. Magnituden på kravallerna var i storleken den största militära insats som gjorde. Runt 300 man sattes in för att reda ut situationen. Betydligt fler än den militära insatsen i Ådalen 1932. Skillanden här vara att de skott som avlossades hade ingen dödlig utgång som i Ådalen.

Carl Swartz var kompromissernas man. Utan honom hade inte parlamentarismen brutit igenom. Han och Hjalmar Branting såg till att förhandla kring rösträtten. Carl Swartz höll stången mot höger männen som Hjalmar Hammarskjöld och Lindman samt Gustav V. Med det framförhandlande underlaget för demokratiseringen kunde sedan regeringen Edén rösta igenom den nya författningen.

Källa:
Sveriges statsministrar under 100 år - Carl Swartz, 2010, Eva Helen Ulvros         

lördag 17 november 2018

Den självsäkra damen

Vilken skandal. En adertonhundratals kvinna i enkla kläder tittandes direkt på betraktaren, i detta fall konstnären Julius Kronberg. Tavlan är från 1895. Denna pose var oartigt för en kvinna förr i tiden. Betraktar man tavlan, som jag gjorde på kulturvandringen i Hallwylska museet, ser man en dam med självsäkerhet. Posen i stolen för tankarna till dagens börsvdar när de ska visa sin självsäkerhet.
Tavlan hänger i rökrummet, där herrarna drog sig tillbaka efter festen för att röka ciggar och prata pengar och politik. Men Wilhelmina var alltid närvarande genom tavlan. Rummet fungerade även som hemma kontor åt Walther von Hallwyl. Damerna däremot i den röda salongen med rokokomöbler.
En liten sedelärande historia om möblerna. Benen på fåtöljer och soffor var sirliga och böjda som kvinnoben. När rokokon var över och herrar började använda möblerna på 1800-talet var det oftast man satte ett bård över bena för att inte männen skulle bli exalterade under prydd Viktorianska tid.

Det intressanta är att familjen var en av sin tids mest förmögna familj. Hennes föräldrar, Kempe, skapade förmögenheten genom skogen. De var ursprungligen från Stralsund i Pommern. Sedan 1938 är huset och samlingarna ett statligt museum och fyller i år 80 år. Redan från början var Wilhelmina konstsamlare och det blev totalt 78 böcker av alla inventarier.

Berättelsen om Walther och Wilhelmina  kan sammanfattas med en allians av börd från hans sida, som gammal adel från Schweiz, och hennes med pengarna.

Mera kunskap kan fås på följande länkar:
Hallwylskamuseet
Familjen Kempe 
Familjen von Hallwyl
    

 

söndag 4 november 2018

Dagsedlar

Över 1000 dagsedlar publicerades av Stig Dagerman under sina blott 31-åriga levnad. Vid sin död samlades de bästa ihop i en bok. I nytryck har boken kommit med förord av Andios och kommentarer av Hans Sandberg.

Dagsversen var grunden för Stig Dagerman. Hans kvickhet och vasshet med pennan i diktform publicerade i tidningen Arbetaren. Bengt Holmqvist skrev följande recension i ST 9 december 1954:
Dagermans "nidvisor" hade sin ämnessfär given från början: hans reaktioner gällde alltid de mäktigas förräderi mot idealen och - öppna eller maskerade - förtryck av den enskilda människan, den offentliga humbugen, alla aktuella former av frasmakeri, falskt patos och kollektivt hysteri.
Bekantskapen med Stig Dagermans dagsedlar ger just denna skarphet. Jag har i ett annat blogginlägg tagit upp en av dagsedlarna om valet 1944, Vem är Jesus? och dess aktualitet mot 2018 års val.

Dagsedlarna är lika aktuella idag fast de skrevs i en tid efter kriget och i början på den välståndsökning det svenska samhället genomgått på 1950-talet. Därför är Stig Dagermans "nidvisor" på dagsvers obundna till tiden.

Pluraword: Vem är Jesus?

lördag 3 november 2018

Tyst samtal

Tyst samtal uppstår varje gång jag kommer till föräldrarnas grav. Så och även denna gång, inför Allhelgonadagen. På något förunderligt sätt kommer vördnaden över mig och allt de offrade för att jag skulle nå dit min heta längtan var under ungdomen, att bli civilingenjör.

Samtidigt kommer samtalet in på hur de har det i den värld de befinner sig idag. En värld vi levande inte kan föreställa oss intellektuellt. Detta inre tysta samtal är för mig en del i sorgen efter två älskade föräldrar. Evigt tacksam för deras kärlek till varandra och den toleranta miljö jag fick växa upp i. Ett hem där vi var vuxna fast i olika åldrar.

Tack far och mor.