Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 27 september 2010

Sommar, sommar....

..det är dans i folkespark!

Aldrig har väl Stig Olins klassiker berört en så mycket. Att sitta på priemtime och se ett djupt samtal vid ett lunchbord med x-fånge, två kändisar, en fd sambo och en bekännande kristen frikyrkopastor. Det gemensamma "oförklarliga" som så fatalt rubbar våra cirklar kan genom allt övervinna hatet genom "tron". Eller som Tomas Sjödin sa det är först när silvertråden brister som det är definitivt.

Några få gånger man ser TV och känslorna kommer på svallning är i kväll, när det blir hudnära av egna upplevelser av sorg och saknad. Berättelserna spelar på känslorna över livets tunna silvertråd. Den där obeskrivliga sorgen över en människa som gått ur tiden och vad det spelar in i livet för dem som lämnas kvar.

Att gråta en stund på lunchen bevisar på en männsklighet fler borde ta till sig. Att inte fastna i hatet utan ta till sig förlåtelsen. Det är stort!!!

Media: SVT

Den heliga läroboken

Är det läroboksförlagen som styr svensk undervisning? Man få det intrycket när man läser Skolinspektionens rapport över 2009 års tillsyn och granskning. Fem av tio grundskolor och två av fem gymnasieskolor ger inte eleverna förutsättningar att nå målen.

Anne-Marie Körling brukar förtjänstfullt skriva att en lärare bara behöver tre dokument för att klar undervisningen: läroplan, kursplan och barnkonventionen.

Läser man Skolinspektionens rapport verkar detta inte så vanligt förekommande. Den allvarligaste i detta med att bara använda lärarkalendern och läroböckerna är att man inte täcker samtliga delar av de nationella målen.Om undervisningen bara fokuserar innehållet i läroböckerna åsidosätter man den analyserande och resonerande kunskapen.

Om detta är en yrkesbrist eller ett medvetet förbiseende kan man funderar över. Tydligt är dock att lärare saknar nödvändig kunskap om styrdokumenten och de nationella målen för att lyckas med sin profession.

Hoppet står nu till det stora RUT- och ROT-projekt svensk skola ska genomgå på nio månder. Från mitten av nästa år är dessa brister som att trampa genom gistna bräder i skolbygget. Och vad ges då kommande generationer för möjligheter att få den kunskap som behövs för att klara välfärden?

Källa: Skolinspektionen
Blogg: Körlings ord

tisdag 21 september 2010

Glada Hudik - en värld av närvaro

Kan inte låta bli att beröras. Har sett första avsnittet om ensambeln från Glada Huddik teatern. Fantastiskt är inte förnamnet ens på något så stort.

Att se dessa människor, som vi "normala", betraktar med stor ovilja och skepsis genomfört med oss normala människor, hur mycket byxångest vi normala kan ha inför framträda i skillnad från dom. När vi ska repitera för att få saker att sitta går de bara ut på scen och river av det mest perfekta. Ska bli kul att få följa dom i kommande program.

Varför jag tycker detta är viktigt är just för att jag själv hade en kusin som hade Dawns syndrom eller som man sa förr, mongolid. Träffade honom inte så ofta, blev bara när vi då och då var upp i Norrland. Men när vi var det var det som igår. Någon mer trofast och vän kär person har jag inte träffat. Men det som lever kvar som ett underbart minne är att när det svor ihop sig var det gängse uttrycket "typiskt"....

En ögon öppnare

Så här känner man sig likt John Lennon när man läst Skolinspektionens rapport om tillsyn och kvalitetsgranskning under 2009. Att samma saker ständigt återkommer.

Återfallsförbrytare

Med stigande olust läser jag om återfallsförbrytelsen i skolan och dess uppdrag på kunskapsområdet. Skolinspektionen kom för en tid sedan med sin rapport till regeringen om sakernas tillstånd i skolan. Det anmärkningsvärda är att inget har hänt på vissa områden under de senaste tjugo åren. Att förändringar tar tid, ja, men inte ska det ta så lång tid.


Det tyder snarare på att att man inte har koll på läget. Skolinspektionen anger tre saker: 
  • inte förstår vad som åligger dem,
  • inte kan göra vad som åligger dem, eller
  • inte vill göra vad som åligger dem. 


Med detta för ögonen och det som komma ska om drygt nio månader förskräcker. Då ska skolaväsendet börja tillämpa den nya skollagen. En skollag som bygger på valfrihet istället för detaljstyrning. Den sätter hårda krav på systematik. Det enskilt största kritiken från Skolinspektionen är just avsaknaden av systematik i sitt sätt att arbeta. Undervisningen verkar gå på lösa boliner utan koppling till de nationella styrdokumenten.


Frågan är tvåhövda. För det första kan man fråga sig: Har huvudmännen ingen kompetensutveckling av sina anställda för att klara uppdraget. Lärare tycks undervisa utifrån läroböcker istället för kursplaner. Och lärare använder inte pedagogik som gör att man strävar mot målen i läroplanen. Tre av tio grundskolor och fem av tio gymnasieskolor fick kritik på att undervisningen inte var inriktad mot nationella mål i kursplaner och läroplaner.


Skolinspektionen listar ett antal saker som gör att kunskapsuppdraget fallerar i skolan. Det första är att det systematiska kvalitetsarbetet är bristfälligt. Och att det i en majoritet av skolorna saknas denna typ av arbete.


Mycket alarmerande i ljuset av att om drygt nio månader är det det central i undervisningsuppdraget enligt nya skollagen. Kommer skolan av bli vaneförbrytare i denna del?


För det andra är kunskaper om sytematik obefintlig. Analys, utvärdering och beslut om förbättringsåtgärder är inte så frekvent förekommande när det gäller det pedagogiska arbetet. Skolans tillkorta kommande skylls i stället på eleven.


I botten är det inte bara lärare som syndar utan även rektorer och huvudmän. Rektorer syndar framför allt i sin roll som pedagogisk ledare. Pedagogisk utveckling saknas i stort på skolorna. Inte undra på att det i den skolpolitiska debatten blivit ett sådant fokus på varför skolan inte kan leverera den kunskap som behövs för att kommande generationer kan utveckla välfärden.


Trots detta är det trösterikt. Skolan har ett läsår på sig att göra en total ROT av den pedagogiska verksamheten. Anta utmaningen nu.




Källa: Skolinspektionen, Dnr: 40-2010:5014, Tillsyn och granskning 2009.  

måndag 20 september 2010

Svinintresset

Då har svinintresset inträffat i svensk politik. Vi har en Alliansregering som ska fortsätta att regera. Oklar HUR. Vi har rödgröna som inte vet vad och vem som ska leda anklagelserna. Och svinloppor som kommit in i riksdagen.

Något liknade inträffade för 62 år sedan i den miljö jag växte upp i, där det med buller och bong inträffade något liknande. Kombatanterna då var Sven Lidman och Lewi Pethrus. Den förra anklagade LP för att driva rörelsen mot en kommersialism från de "högre andliga idealen" i svinintressets namn.

Idagens valvaka kunde man tydligt se den rödgröna "röran", likt Sven Lidman, anklaga Alliansen att driva Sverige mot ett kallare klimat i "svinintresset - Sverige Demokraternas" riktning. Vad intressant.

Frågan som snabbt inställer sig blir hur trovärdiga är då väckelse evangelisten Maria Wetterstrand  och farbror jultomten Peter Eriksson tillsammans med kommunisten och en sosseledare på dekis är.

Ser jag i ett historikst perpektiv, var förloraren i Pingströrelsen stora idiologiska strid för 62 år sedan, den som anklagade rörelsen för svinintresset.

Media: SvD, SVTDN, Expressen, Aftonbladet.

söndag 19 september 2010

Valfrihet eller detaljstyrning

Om två och en halv timme börja vi se åt vilket håll det blåser i konungariket. Blir det ytterligare fyra år med valfrihet eller återtågar detaljstyrningen i skolan.

Mycket har sagts om den regering vi haft, men något som jag tycker varit uppfriskande under mandatperioden som gått, är allt som hänt i skol Sverige på det strukturella planet. Så pass mycket att huvudmännen tvingas till ett gigantiskt ROT-projket av skolan för att inte trampa igenom gistna golvbräder.

För det vore synd om vi omgående skulle få en uppsjö av lagändringar i nya skollagen. Inget som varken gagnar profession eller politikerna med sitt stora intresse för att flytta på cykelställ istället för att ägna sig åt att funder en sekund över hur vi ska skapa en sådan kunskap som behövs i kommande generationer för att utveckla välfärden.

lördag 11 september 2010

Nine eleven

Alla har vi ett minne av denna surrealistiska dag. Var befann vi oss när vi fick reda på det som ingen trodde skulle kunna hända.

Själv flög jag till Bryssel den dagen för ett möte. Första flygningen jag gjorde utan att visa pass vid ankomsten. Återresan var det pass som gällde för att komma in på den internationella delen av Bryssels flygplats. Tänkte väl inte så mycket på det, var inte förens jag sjönk ned i kaffeterian det sakta gick upp varför jag behövde visa passet.

Där på TV-skärmen upptäckte jag en Die Hart-film, fast vänta var det inte Pentagon? Och så skiftade bilden till The Big Appel och Twin Tower och ett plan som var på väg in det andra tornet. Först då förstod jag att det var på riktigt. Resten är historia.

Den dagen ändras hela världen. Ett kontrollsamhälle uppstod, som vi levt med nu i nio år. Undra för hur länge till? För kontroll har aldrig förhindrat illgärningar eller rättat till det som gått snett. Därför kan man möjligen hoppas att galenpannan till pastor i Florida, som tänkt bränna Koranen, tar reson när världen försökt förebygga ännu mer surrealism.

Enda sättet att förebygga galenskap är en öppen dialog om det som är avvikande.

Media: SvD

fredag 10 september 2010

En arena - två perspektiv

Vinnande undervisning skapas av en serie händelser. Händelser som i bästa fall gör att eleven fått den kunskap h*n strävar mot och läraren en kredit på sin profession. Undervisningen är inget som sker i mekanisk form utan fordrar medverkan av elever. Kanske en ovan tanke att det faktiskt är eleven som medverkar i kunskapsuppbyggnaden och där pedagogiken hos läraren är viktigt och avgörande.

Under 1990-talet verkade jag flitigt i debatten kring vad tjänster var och hur de uppstod. I det sammanhanget var det inte helt naturligt att se kopplingen att tjänster inte blir till utan att kunden medverkar. Tog ett tag för människor som jobbade på försäkringsbolag, banker, reseföretag, omsorg och vård att greppa just detta. Finns inte kunden finns inte tjänsten. Samma känns det när man pratar om skolan.

Efter som jag har sysslat mycket med utbildning i min dagar vet jag att det är först på kursen jag håller som min förmåga att förmedla budskapet avgörs. Vilka retoriska knep använder jag? Hur lägger jag utbildningen? Vilket ska innehållet vara för att motsvara förväntningarna? Vad ska resultatet var efter genomgången kurs?

Frågorna är många. Men helt klart befinner vi oss på samma arena i undervisningstillfället. Men vi har två perspektiv på denna arena. Ett perspektivet har kursdeltagaren och den andra läraren. Och det är där i mötet kunskapen växer beroende på min förmåga som lärare att förmedla HUR jag gör det. Inte VAD, för det är en förutsättning att jag besitter den kompetens. Det är så kursdeltagaren bedömer det som förmedlas och HUR aktivt dom får medverka under undervisningstillfället.

Sätter vi detta i en större kontext kan man säga att innan kursen är det mycket VAD som gäller när kursdeltagrna söker efter att komma åt ny kunskap. VAD innehåller kursen, var går den och vad kostar den. HUR finns lite i bakgrunden för man har hört från vänner och kollegor om de lärare som håller kursen och statusen på utbildningsföretaget.

När sedan själva utbildningsdagen eller dagarna inträffar skiftar perspektivet då bedömns lärarna på HUR de lyckas bemöta förväntningarna på ny kunskap. VAD ligger i bakgrunden och är en given förutsättning, att läraren kan sin sak, men det är inte det h*n blir bedömd på utan hur man lyckas bemöta och förmedla kunskap.

Det slutliga intrycket efter genomförd utbildning är vad HAR jag som kursdeltagare fått. HAR är en sammansmältning av HUR och VAD som består 2 delar HUR och 1 del VAD. Skrämmande eller?

Hela resonemanget kan med fördel även föras över på förskolan, grundskolan och gymnasieskolans pedagogiska arbete. Klassrummet eller lekrummet på förskolan är arena. Perspektiven är elevens eller barnets å ena sidan och å andra sidan förskollärare eller lärarens.

Det som är extra tillrättalagt i skolans värld är att förskollärare och lärare har två underara kataloger. Ur lärarperspektivet finns en katalog av mål som ska strävas emot för att lyckas med pedagogiken. En jättekatalog på VAD för lärarna. Denna ligger i skärningslinjen med elevens kunskapsutveckling VAD och VARFÖR h*n ska lära sig i olika ämnen. Det som gestaltas i kursplaner för grundskolan och ämnesplaner för gymnasiet.

Med åskådande av hur tjänster uppstår har skolan ett oerhört starkt VAD. Ett VAD som måste omfamnas av varje lärare. Problemet uppstår när vi kommer till HUR.

HUR förskollärare och lärare omsätter dom tydliga VADen har ingen monopol på. Möjligen var det så under SÖ-tiden med Lgr80. Sedan tjugo år tillbaka bestämmer professionen själva HUR man undervisar. Denna frihet har skolan inte riktigt utnyttja som det var tänkt. Men blir oerhört viktigt framgent.

Nya skollagen fastställer att förskola och skola ska var mål- och resultatstyrd. Att det central i det pedagogiska arbetet är systematiskt kvalitetsarbete. Därför blir det viktigt att bygga om undervisningen så att förskolan och skolan HAR "levererat" barn förberedda för skolan och elever som har kunskaper för ett framtida yrkesliv.

För att då klara denna nya värld är det viktigt att utgå från den ena perspektivets resultat. Vad är elevens kunskapsresultat i alla ämnen. Både på individnivå som aggregerad nivå. Nås inte målen är det en signal på att pedagogiken inte varit den rätta för att bringa eleven den kunskap h*n strävat efter. Sätter man det i relation till mätning av det pedagogiska arbetet utifrån läroplanen visar de sig oftast att det även där brister i måluppfyllelsen.

Viktigt att förskollärare omfattar sin läroplan och lärarna sin kurs-/ämnesplan och läroplan i ett ständig strävan att i små steg förbättra pedagogiken. För undervisningen är som ett projekt varje läsår. Nya elever och nya förutsättningar. Då gäller det att man som Sickan har en plan, en egen undervisningsplan byggd på de nationella kraven och målen.

Intressant Blogg om ämnet Anne-Marie Körling.

måndag 6 september 2010

Cykelställ

Den idologiska debatten om skolan är död.

Tydligast märktes det i dagens partiledardebatt i programmet Skolfront. Frågorna rörde sig mera på planet cykelställ - när ska betyg sättas, ordning och reda, resurser - frågor som inte lyfter dom viktiga frågorna.

Hade varit intressant att få höra politikerna syn på viktiga frågor för välfärden.

Vad bör vi satsa på för spetskunskap för att bygga vidare på välfärden?
Hur ska man satsa för att få ungdomar att välja naturvetenskap och teknik?

När vi vet att länder borta i Asien hårdsatsar på att få fram elever med de bästa betygen för att få in dem på prestigeskolor som Stanford, Harvard, MIT, Yale, m fl.

Ett land som Sverige har inte råd att bara ha en likvärdig skola. Vi behöver ha en debatt hur vi klarar framtida arbeten för att bygga ut det som skapar välstånd. Här går arbetsmarknadsutveckling och skola hand i hand. Det var vi bra på en gång i världen, när industrin behövde arbetskraft. Det gjorde att välståndet ökade.

Skola och arbetsmarknad går hand i hand för att få ett välstånd. Viktigt för ett så pass exportberoende land som Sverige. Där ska den skolpolitiska debatten föras. Inte om cykelstället.

Media: SvD, DN, Aftonbladet, Expressen.

söndag 5 september 2010

Paul Mccartney Sgt Peppers - The End

Ögonblicksverk

Båten stävar ute på den iskalla sjön. Lastad med för mycket last en strålande vacker morgon. Avståndet från religen ner till vattnet knappt en decimenter. En gir och allt är över på några sekunder. Ögonblicksverket har skapat Ormsjö olyckan denna majdag för 74 år sedan.


Bilder från förr ger intryck på hur det var. Med berättelserans hjälp, egna minnesbilder om besöken i södra Västerbottens fjällvärld och den ståtliga minnesstenen på Dorotea kyrkogård kan man knyta an till sina rötter.

Min farfar var en av dem som var med att skapa rubriker i Sverige 12 maj 1936 när den stora flottningsolyckan inträffade tidigt denna morgon. Efter att kämpat i Västvattenbäcken med ett timmerbröte lyckades man fem på morgonen spränga loss den och hemfärden kunde anträdas. Bråttom var det, båten som normalt tar 16 personer blir snabbt överlast med 23 man, alla ville hem.

Tyvärr kom inte 14 av männen hem denna morgon.

Samtidigt som min farfar bärgas och de övriga förolyckade läggs på stranden nedför de som står och tittar ut över Ormsjön, som bilden visar, kondolerade Gustaf V. Samtidigt var det svarta rubriker i DN den dagen.

Ibland funder man på ögonblicksverkens betydelser. Hade inte olycka inträffat hade inte fars familj splitrats. Skulle vallpojken kommit till Sörmland om så inte skett? Troligen inte. Övrig släkt blev kvar fast de spreds över norra Sverige.

Historien har berättats för mig sedan barnsben. Hur stor den riktigt var förstod jag först när jag såg ett SVT program - Kamrater i livet - kamrater i döden. Ibland behöver man distans till familjehistorier.

Minnenas allé kan väckas på många olika sätt. Denna gång av frilansskribenten Mustafa Can som idag ger sin fjärde Sverigebild i SvD, Lokala förmågor. En berättelse om Dorotea ett samhälle med 2.900 invånare som av tradition alltid varit rött. Något hände med demokratin i Sverige när lokala partier ökat kraftigt. Så kraftigt att man börjar prata odemokratin.

Ett intressant fenomen att en enskild person kan få så stor genomslag i ett kommunalval så Västerbottens Folkblad skriver att något är ruttet. Och den arge skogsarbetaren ger uttryck för stämningen.

Den där Westerlund bestämmer allt och kör över alla. Vår kommun har inte varit betjänt av ett lokalt parti där egenmäktighet råder.

Någonstans här när Mustafa porträtterar kommunalrådet Mats-Erik Westerlund rinner minnena på. För han bor just i den by där olycka inträffade för så länge sedan. I nybyggarlandet där mina förfäder bröt marken på 1700-talet för att skapa sig och de sina en framtid. En framtid som varade fram till 60-talet när avfolkningen satte fart. Hann aldrig fråga far om det var den nybyggarandan som gjorde att han sökte sig bort till trakter där jobben fanns. Vill tro det, för det är oftast ögonblickverk som kastar om färdrikningen i livet.

lördag 4 september 2010

Nystartstillfälle

Skolverket kom med preliminära siffror på betygen från i våras. En favorit i repris, kunskaperna fortsätter att sjunka. Intressanta ur två synvinklar. Om det är sämre betyg beror det på att lärarna blivit bättre på att göra omdömen och sätta betyg. Troligen inte om man ska tro Skolinspektionens rapport 2010:12. Den andra att skolan fortfarande kör på i gamla ullstrumper och skyller allt på omständigheter utanför skolan som orsaken.

När utbildningsförvaltningen i Stockholm anger orsaken är det utomstående faktorer som fria skolvalet, boendesegrigationen och andelen nyanlända till Sverige som är förklaringen i SvD. En bild som reflexmässigt bekräftas av rektorer som tidningen talat med. Det konstiga är att ingen har funderat på det sätt skolorna lär ut kunskap. Uppenbart ser man inte bjälken i sitt eget öga. Utvärdering av den pedagogiska verksamheten tillhör inte precis skolans starkaste gren. Bristerna är stora på uppföljning och utvärdering. Lärare och rektorer har inte betygsstatistik i alla ämnen. För att lyckas med att hejda kunskapsfallet måste elevernas kunskapsmål ständigt följas upp, helst en gång i vecka.

Det pedagogiska samtalet är näst intill obefintilgt i svenska skola av idag. Lärarna är fortfarande kung i klassrummet, hur bara eller dålig h*n är som pedagog. Och det finns för få möjligheter att ta bort pedagoger som inte passar för det mycket krävande yrket.

Det finns trots allt hopp. I veckan hade Rapport ett inslag från Essunge kommun. En kommun som fick hicka när de såg att dom låg i botten på SKLs öppna jämförelser. Där tog man kraftag och har på två år vänt resultatet för eleverna så man ligger i topp.

Vad är hemligheten? Inte är det mer resurser, utan en medveten satsning att sätta eleven i centrum och faktiskt genomföra den pedagogiska utvärderingen. Ändrade arbetroller i arbetslaget så man oftast är två lärare i samma klassrum. En skakig upplevelse för många, men nu skulle ingen vara den utan.

Därför drar PJ Anders Linder i dagens ledare i SvD en rätt slutsats: "Man ska nog vara försiktig med slutsatsen att resultaten blir sämre ju fler lärare som finns i skolan, men något enkelt samband där kommunpengar alltid ger ökad kunskap hos svaga elever går inte att urskilja".  Det är precis pudelns kärna. Resurser är vikta men de ska prioriteras på rätt sätt och inte spridas ut som en tjock massa över kommunerna. Dessutom är risken stor med ökade resurser till kommunern, med löftet från staten att de ska satsas på skolan, försvinner upp i den stor kommunal penningsäcken. För att användas till annat än vad staten tänkt. Det är kommunernas politiker som har makten över pengarna och inte staten.

Därför är det absolut viktigare med kommunalvalet, det är där skolpolitikens genomförare finns. Och där är kunskapen om skolans uppdrag starkt begränsad hos nämndpolitikerna. En stilla nåd att bedja att de efter kommunalvalet den 19 september blir krav på utbildning av "hobbypolitikerna" så de har kunskap om vad som gäller för styrningen av skolan.

En intressant exposé från en förvaltningschef Mats Öhlins är hans inlägg om skolresultatet från Skolverket. Läs och begrunda det kommunala perspektivet. En förvaltning som har politiker som faktiskt har goda kunskaper om skolan dom är satta att förvalta, oavsett politiks färg och syn på riksplanet.

Skolan har ett gyllen tillfälle till nystart under detta läsår. Björklund och Alliansen har skapat förutsättningarna för att få en skola som ska leva upp till mål- och resultatstyrning genom nya skollagen. Om skolorna inte lyckas göra svägningen av supertankern kommer man att trampa igenom golvet på de lagregler som ska tillämpas från 1 juli 2011.

onsdag 1 september 2010

Tystnadens magi

Tystandens magi tycks var vanligt förekommande i Sverige. Kanske gick det på den tiden media satt på informationsövertaget. Kritik av landets lärosäten eller snarare dess professorer verkar inte vara populärt. De verka tro att de sitter på den absoluta sanningen.

I en artikel i SOS för professor Ingrid Carlgren ett resonemang om ökade klyftor kunskapsmässigt. Ur segregationssynvinkel och pedagogisk ämnesdediatik.

Bitvis tyckte underteckand att resonemanget hängde ihop. Dock haltade argumenten betydligt i vissa delar, men eftersom nättidningen valt att inte ta in kommentaren publicerar jag den här.

Undrar vad jag ska säga till detta som gått i den gruppindelade grundskolan med massor av valmöjligheter allt från språk, samhälle till teknik. Där fick nördar som jag möjlighet att göra just klassresan. I och för sig ett bra experiment där jag som arbetarungen gick i samma klass som direktörsdottern till en av stadens storföretag. En idyll som jag tror är befängd att försöka efterlikna i dagens enormt hårda kunskapskonkurrens.


Beträffande kunskapens sluttande plan gick den brant nedåt när det nya betygssystemet togs i bruk för 12 år sedan. Detta infördes, som även nya läroplaner, är ett totalt fiasko från statens synvinkel. Att släppa iväg ett nytt fritt system på HUR du undervisar kunde inte gå på annat vis än vad det gjorde. Idag betalar vi priset för den synden.

Även om man kan se att 1848 års folkskolas ”läroplan” och jämföra den med dem som kom 1994 är i stort identiska verkar det som om lärarutbildningen och lärarna befunnit sig i ett totalvakuum efter SÖs upphörande för tjugo år sedan.

Professionen har inte haft förmågan att lyfta sig från Lgr80.

Sedan är det ytterst befängt att säga att mål- och resultatstyrning gjort att kunskaperna förflackats.

Det är snarare en massiv okunskap i skolvärlden om dessa frågor, som gör att det ser ut som det gör. Lärosätena har inte lyckats förmedla en kunskap till blivande lärare hur de ska göra summativa och formativa bedömningar utan att lägga in sina personliga värderingar och bedöma ordning och uppförande istället för kunskap. När det inte gått som det ska med elevernas kunskap skyller man på eleverna när det istället är rektorer och lärare som borde ta sig en funderare om den pedagogik man tillämpar är den lämpliga. Den är på inte sätt huggen i sten utan måste ständigt utvärderas och förbättras. Det är precis det som är systematiskt kvalitetsarbete och ett lagkrav från 1 augusti 2010 med första tillämpning 1 juli 2011.

Så om den lilla vännen ska vara bilda är det nog lärarkåren och dess utbildare som måste se världen genom nya glasögon.
Är inte akademin ett ställe för fria tankar?