Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 26 maj 2018

En elev, väl förberedd att forma sin framtid

En elev, väl förberedd att forma sin framtid. Hur lyckas skolan med detta uppdrag? Följer man skoldebatten finns det mängder av uppslag och tankar om hur det ska lösas. Antingen är det systemnivån det fel på eller så är det synen på enskildheter i uppdraget. Skolans uppdrag är tvåhövdat, kunskaper och värdegrund.
Skolan har över tid blivit en komplicerade och komplex institution där det är svårt att se vad som krävs för att skolan ska kunna se till att en elev är väl förberedd att forma sin framtid. Det är i stort fem saker som krävs av dagens elever, kunskaper, förmågor, färdigheter, individutveckling och socialutveckling. De tre första ligger i kunskapsuppdraget och de två senare i värdegrundsarbetet.

Fiskbensdiagrammet försöker visa vad varje enskilt område omfattar för delmängder för att klara av att eleven är väl förberedd. Den skola jag gick i var något enklare att förhålla sig till. Där var det fokus på vad vi elever skulle lära oss. Vilka kunskaper skulle vi ha med oss ut i livet. Fokus låg mycket på baskunskaper och en förståelse för vad samhället och näringslivet krävde för att vi skulle bli "dugliga" individer. Idag är kunskapsområdet betydligt mer omfattande med 16 obligatoriska ämnen i grundskolan. Därtill ska eleven bedömas i ett antal ämnesförmågor eller mera generella dito. Som om det inte skulle räcka krävs att eleven har ett antal färdigheter med sig ut i livet. Allt detta innebär en helt ny roller för lärarna. Här finns mycket att göra för professionen att utveckla sitt yrke. 

Det andra uppdragsområdet är att utveckla elevernas värdegrund till demokratiska medborgare. Hur gör man det? Säkert finns det flera synpunkter på hur det ska gå till. Däremot är det två saker som är fundamental i all mänsklig utveckling som kan sammanfattas med ordet relationer. Relationer har två komponenter: social och individuell utveckling. 

Varje elev måste upptäcka vem hen är och vad hen vill bli och göra. Hur gör jag då för att nå mina önskningar och mål, på kort och lång sikt. Om man satt sina mål betyder det hårt arbete för att nå dessa. Ingen är född med talang. Här kommer storheter som vilja, initiativ, uthållighet och entusiasm. Då är ordet prioritering avgörande. Vad ska komma först, vad är viktigt och vad kan komma senare.

Andra delen, social utveckling är kanske en av de viktigare. Det är här vi som individer skapar vår del i ett större sammanhang. Hur ser elevens relationer ut till vuxna och kamrater. Vilken delaktighet och inflytande har eleven. Hur ser elevens ansvarstagande ut?

Allt detta ovan är det uppdrag som skollagen och läroplanen Lgr11 har lagt på skolan. Kanske bilden med fiskbensdiagrammet skulle var underlag för den politiks diskussionen om skolan. Lika mycket som underlag för skolan att visualisera sitt uppdrag. När jag presenterat bilden bland lärare och rektorer uppstår en oerhörd fruktbara diskussion. En rektor frågade lärarkollegiet, är det sådan elever vi släpper ut i juni från skolan? 

Säkert kan fiskbensdiagrammet var underlag för information mot elever och vårdnadshavare vad skolans uppdrag är. Då kanske vi kan slippa den evigt återkommande debatten om betygsinflationen eller vad mitt barn borde ha rätt till för betyg. Oftast bottnar den typ av krav i dålig kunskap om den verklighet föräldrarnas barn lever under sina tio år i skolan.

För övrigt är skolan för viktig för att utelämnas till huggsexa om innehållet. Det är professionens område. Politiken och demokratins uppdrag är att skapa infrastrukturen för att klara kunskapssamhällets utmaningar under demokratiska former så vi för elever som är förberedda att forma sin och vår framtid.


måndag 21 maj 2018

Din bakgrund formar dig

Din bakgrund formar dig. Min bakgrund är från ett arbetarhem som lärde mig plikt och rättigheter. Bild ovan är från min pappas arbetsplats som låssmed på ASSA Steman. Själv jobbade jag bredvid min pappa under sommaren 1968 innan min resa började in i kunskapssamhället.

Jag har alltid haft funderingar över ordet arbetarklass, vad är det? Enligt marxistisk teori finns det bara två klasser, arbetare och kapitalägare. Hur bra stämmer den teorin i den globala ekonomin där kunskap är avgörande för produktionsmedlen. Dåligt om jag själv får säga. Ordet arbetarklass kom att sätta igång mina tankar denna dag då jag läste Isak Skogstad ledare i GP och att vänstern svek arbetarklassens barn.

På Facebook skrev jag ner följande tankar i min tråd:
Ordet arbetarklass handlar om en ledare i GP av Isak Skogstad. Som uppvuxen i ett arbetarhem är jag ambivalent mot ordet. De föräldrar jag hade kom från bondesamhället in i arbetarsamhället. Vi som växte upp där under 40- och 50-talet gjorde en resa till en medelklass. Där befinner sig merparten av svenskarna idag. Däremot har arbetarklassen ersatts av en invandrarklass som motsvarar det vi tidigare kallade arbetarklass med den skillnaden att de är mer exkluderad i majoritetssamhället. Samtidigt har vi ett annat utanförskap på landsbygden där tidigare bruk och företag lagt ned sin verksamhet. Urbaniseringen och kunskapssamhället har helt andra villkor än det gamla industrisamhället, som idag försörjer ett mindretal, men viktiga för välståndet. Det är i denna globala kontext vi måste börja förstå vikten av skolan och dess uppdrag att ge uppväxande släktet de baskunskaper som sedan bygger nya kunskaper genom livet. Kunskapssamhället är i en ständig rörelse där det sälla går att skaffa sig en utbildning som räcker livet ut. Det har jag själv erfarit. Efter fyra år var mina akademiska studier en saga all. Hade jag inte varit nyfiken och tagit mig till att skaffa ny kunskap hade jag säkert inte varit anställningsbar eller värd något som rådgivare. 
Hur viktigt är att inte fastna i föreställningar som gällde igår. De är inte applicerbara idag. Därför håller inte den marxistiska teorin om samhället. I Kunskapssamhället krävs inget kapital för den enskilde för att dra igång verksamheter. Allt är beroende på individens humankapital. Däremot fodras det över tid att detta kapital omvandlas till strukturkapital. Det är då det börjar kosta. Kosta i den meningen att strukturkapital byggs i den digitala miljön där AI - artificiell intelligens - blir avgörande. Då krävs det både infrastruktur och pengar.

Trots detta kommer det alltid att krävas kunskap som hela tiden fördjupar eller skapa nya förutsättningar. Utan att vi som individer har med oss baskunskapen från vår skolgång i barndomen lär det vara svårt att skapa ny kunskap. Därför är skolan för viktig för att användas som politiskt slagträ. 

Media GP
Wikipedia: Arbetarklass 

söndag 20 maj 2018

Syndafloder

Flera till synes skilda brott med dödlig utgång får Alex Recht och Fredrika Bergman på sitt bord. Kristina Ohlsson har återvänt till de två kumpanerna efter en utflykt med Martin Benner. Med både humor och stilistisk skicklighet vävs berättelserna ihop till ett mönster och slut där rättvisan står i centrum på ett skevt sätt.

Fallen går i cirklar där gamla synder kommer tillbaka, både allmänt och på ett privat plan för Fredrika Bergman och Alex Recht. Meddelande lämnas vid varje mordfall och speciellt i ett fall till Alex, där någon vill ställa allt till rätta. Frågan är vem är den som skriver dessa meddelanden.

Boken är intriger fylld och bladvändare, där Kristina Ohlsson verkligen kommer till sin rätt. Nu får vi se om det är den sista romanen om Fredrika Bergman eller inte. Oavsett det är denna bok ovanlig och mycket läsvärd.
  

måndag 14 maj 2018

Tack för att ni trodde på mig

Tack för att ni trodde på mig, sa en elev på en avslutningsmiddag för niondeklassare till sina lärare och rektor.

Det fick mig att tänka på hur viktigt det är att lärare och skolledning får ett sådant betyg från eleverna. Speciellt imponerad blev jag att just denna elev som uttryckt detta var en av alla dessa invandrarbarn vi har i Sverige. Där förutsättningarna inte alltid är de bästa. Speciellt i skolor där det finns få svenska barn, där invandrarbarn inte får den naturliga kopplingen till det svenska språket och därmed koden för det svenska samhället.

Samtidigt funderar jag på hur viktigt det är att få elevers förtroende. Alla minns vi de bra och dåliga lärare och skolledningar vi mötte i vår egen skolgång. Vad vara de som gjorde att vi å ena sida älska vissa och skydde andra som pesten. Det är givetvis olika från individ till individ. Dock finns det forskning på vad som gör en bra lärare och i vilken miljö den lärare får verka med sin undervisning.

Om vi börjar med miljön och sättet att organisera skola har forskning gjord av Blossing, m fl presenterat den i boken Att organisera för skolframgång. I den beskrivs en av skolorna i fallstudien om varför de varit framgångsrika. De har fokuserat undervisningen på det statliga uppdraget och inget annat och beskrivs på följande sätt:
Rektorn menar att de som har ansvar för en skolorganisation måste vara "lite olydiga" i förhållande till externa krav för att kunna hålla fokus på målen, lärarnas undervisning och elevens måluppfyllelse (s 99).
Om nu skolan ska få elevernas förtroende så är elevfokuset avgörande för att lyckas med undervisningen. Givet att den skiftar över tid och stadium av elevens utveckling. Är det elever med frågetecken om ämne ska läraren räta ut till ett utropstecken. Kanske speciellt i de lägre åldrarna för att ge de baskunskaper som behövs för vidare studier. Men hur är det med elever med frågetecken i högre åldrar? Ska de komma ut med färdiga utropstecken eller fler frågetecken än när det gick in ämnet. Inte ett självklart svar finns. Det senare fallet med fler frågetecken är ju precis så vi vuxna lär oss. Ju mer vi kan ju mer frågetecken har vi och därmed grunden för att nyfiket lära oss djupare om olika saker i livet.

Forskning finns också på vad som gör att lärare är just föredömen. Jag har tidigare skrivit om växelspelet mellan VAD och HUR i en undervisningssituation. VAD står för den tekniska kvaliteter som undervisningsmetod, ämnesdidatik, m fl saker. HUR är den kommunikativa kvaliteten, lärarens förmåga att få eleven att lära sig. Detta kan med fördel läsas om i ett annat blogginlägg enligt nedan.

Om vi tänker på de lärare vi minns som de duktiga lärarna tror jag alla kan skriva under på följande rangordning på läraregenskaperna:
  1. Läraren kan förklara, aktivera, göra undervisningen intressant och omväxlande och kan höja elevens självförtroende. (Det eleven uttryckte i rubriken)
  2. Läraren är glad, vänlig, positiv till ungdomar och har tålamod.
  3. Läraren är rättvis, ställer rimliga krav och ger vettiga läxor.
  4. Läraren kan hålla ordning och kan visa vad hen vill.
  5. Läraren berömmer, uppmuntrar, visar tilltro och respekterar eleven.
  6. Läraren håller reda på vad eleverna kan och ger stöd åt de som behöver.
  7. Lärarna är kunnig i sina ämnen och har välplanerade lektioner.
Allt detta stämmer väldigt bra med den sammanvägda lärdomen efter en lektion, sammansmältningen av orden VAD och HUR som blir ett HAR. Notera, två tredjedelar handlar om kommunikativ kvalitet eller de sex första punkterna ovan och en tredjedel teknisk kvalitet, alltså en lärares kunnighet i ämnet.

Hur viktigt blir det inte att skolan börjar fokusera undervisningens framgång genom att varje enskild skola organiseras utifrån sina förutsättningar. Att skolledning blir "lite olydiga" i förhållande till externa krav, frånsett det statliga uppdraget, och att öppna klassrumsdörren i skolan.

Källa:
Andersson, Klas&Blossing, Ulf&Jarl, Maria (2017) - Att organisera för skolframgång, Natur&Kultur

Pluraword:
Växelspelet i skolan     

torsdag 10 maj 2018

Skolpengen och dåliga skolor

Skolsystemet är åter utsatt för politikers intresse. Senast Benjamin Dousa, ordförande i Muf. Han torgför på DN Debatt synen att Allianskollegor är för naiva och köper de stora koncernens syn på skolsystemets fristående skolor. Det kan vara möjligt att det finns en naivitet hos politiker oavsett färg. Ett är säkert när det kommer till pedagogik och sättet att organisera skolor är de diskvalificerade att ha synpunkter. Vilken politiker skulle med berott mod ge sig på vården och läkare samt sjuksköterskor sätt att ge vård utifrån olika metoder. Den politikern skulle snabbt få lämna sin post, speciellt om det var socialministern som skulle göra det.

I sitt inlägg har Benjamin Dousa begränsat sig till gymnasieskolan. Som alla vet är den en frivillig skolform, men i praktiken nödvändig för att komma in på svensk arbetsmarknad. Med den noteringen kan man fundera över Muf:s förslag till tre åtgärder för att hyfsa den fristående skolors avarter. Helt sant är att det behövs en regelöversyn kring funktionssättet i skolsystemet. Där har för övrigt Skolkommissionen kommit med ett antal förslag. En att det borde vara staten som tar över finansieringen av skolor, men däremot inte driften av dem.

Förslag nummer ett från Benjamin Dousa innehåller ett förslag om resultatbaserad skolpeng. Fint, men på vilka grunder ska det göras i hela skolsystemet. Dagens uppbyggnad bygger på konkurrensneutralitet mellan de fristående och kommunala skolorna. Alla elever ska ha samma skolpeng oavsett vem som driver skolan. Detta speciellt i ljuset av grundskolan och dess skolplikt. Om vi tar gymnasieskolor, som jag tidigare nämnt, är förutsättningarna annorlunda. Det första man måste fråga sig är, ska politiker avgöra vilka yrkesprogram eller förskoleberedande program som ska finnas. Redan idag stipulerar Skollagen vilka dessa är.

Dessutom är det så att i skolsystemet finns ingen fri etableringsrätt. Staten via Skolinspektionen tillstyrker och drar in tillstånd att driva fristående skolor. Ansökningarna är dessutom rigorösa med stor tonvikt på ekonomi, elevprognoser, elevhälsa, skolbibliotek och pedagogisk inriktning.

Om kunskapsprogressionen skulle vara grunden för skolpengen kan man fundera efter vilka kriterier detta ska ske. Här är Benjamin Dousa klart otydlig.

Förslag nummer två från Benjamin Dousa är att pedagogiken ska bygga på evidensbaserad forskning. Det första jag frågar mig är, vad är det för forskning? Forskning kan endast vara sann om replikerbarheten ger samma resultat. Mig veterligen är svensk pedagogikforskning långt borta från den typen av sanning. Dessutom är det knappast politiker som ska avgöra vad som är rätt pedagogik och undervisning utan professionen inom lärarkåren och skolledningarna.

Förslag nummer tre från Benjamin Dousa om tvångsförvaltning av "dåliga fristående skolor", hur tänker han? Är det någon form av statlig övertagande, via Skolverket, av ägandet av skolor? I denna del av Muf:s förslag haltar det betydligt när det gäller hur man hanterar associationsrätten och näringsfriheten enligt svensk grundlag. Här blir det betyget ett klart F för förslaget.

Däremot kan det vara intressant att åter väcka tankarna kring de dåliga kommunala skolorna och tvångsförvaltningen av dessa. Debatten var omfattande innan skollagsberedningen la sitt förslag till Skollag. Resultatet blev att inget sådant instrument finns i dagens Skollag (2010:800). Här kan det finnas anledning till diskussion hur man ser på kommuners rätt att driva dåliga skolor, speciellt i ljuset av närhetsprincipen och utanförskapsområden.

Det jag kan sympatisera med Benjamin Dousa inlägg är att översyn av reglerna för fristående skolor bör göras i ljuset av 26 års historia på tillämpning av nuvarande regler. En bra början vore att åter damma av sexpartiöverenskommelsen om fristående skolor som gjordes under Lars Lejonborgs ledning. Den sköts i sank av Stefan Löfven efter valet 2014 för att kunna regera med V:s goda minne.

Media DN

Pluraword:
Drivlinan i en statlig målstyrning av skolan       

tisdag 8 maj 2018

Fredens dag - bevara den för demokratins skull

Solen lyser över oss även denna tisdag. En dag som såg ljus ut för 73 år sedan trots förödelsen i Europa. Nu skulle en ny framtid i fredens tecken byggas.

Noterar att med tiden nöts sådant bort när nya generationer växer upp som inte varit i närheten av den nöd och misär krig skapar. Är det därför vi har svårt att hantera de flyktingar som kommit från Syrien?

Skrämmande är det att vi åter hör stöveltramp och unkna tankar kring hur demokrati inte är viktigt. Kan politikerna själv rå för detta demokratiförakt med sitt käbblande i Agenda och andra debattsituationer. Inte är det speciellt konstruktivt för att lyfta hur vi ska skapa välfärd i Sverige 2018. Ja, ja sådan tankar kan man ha en fredens dag 8 maj 2018.

Här rullande färgbilder från ruinerna i Berlin 1945 i juli för att minnas konsekvensen om inte demokratin får segra i alla lägen.

söndag 6 maj 2018

Våren - ja visst gör det ont

Blommor slår ut. Säg, är inte denna vårtid verkligen vacker och hoppingivande. Så har jag alltid tyckt genom livet. Lite av att snart är det härliga sommarlovet här. Förr om åren var det sällan just sommarlovet omvandlades till verklighet. Nu kan man ha sommarlov hela sommaren.

Samtidigt tänker jag på den underbara dikten av Karin Boye, Ja visst gör det ont:

Ja visst gör det ont när knoppar brister,
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern,
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                                                                   och det som stänger. 

Dikten blev extra aktuell denna vår efter en ovanligt seg vinter. Aldrig trodde jag att våren skulle komma denna vår i nådens år 2018. Till slut kom den efter tvekan, våren. Körsbärsblommen i Kungsträdgården är symbolen.