Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 28 september 2016

Resursslöseri och olikvärdighet i Skolsverige

Djupdyker man i LRs statistik över tillståndet i Skolsverige blir man undrande över tillståndet i skolan. Jag tar min utgång i min gamla och nya hembygd.
                                                     Årbyskolan, Eskilstuna
Eskilstuna är min födelsestad. Där  tillbringade jag min uppväxt i skolan tills flytten till Stockholm och studier på KTH. Sammanfattar man Eskilstunas skolplats, enligt LR, hamnar den på plats 180 i kommunrankingens totalvärde. Tittar vi på likvärdigheten ligger den på plats 186 och när det gäller behöriga lärare 214 plats. Inte så bra precis.

Går jag till min nya hembygd Tyresö har den placerat sig på plats 117 i totalrankingen. Likvärdigheten är lite bättre med en plats 98 men katastrofal när det gäller behörigheten bland lärare. Då hamnar man på plats 243. Inte snyggt precis även i nya hembygden.

Hur klara sig storstadskommunerna enligt LR. Bäst kommer Stockholm ut på plats 100. På andra plats Göteborg på plats 110 och Malmö på 149 plats. Tittar vi på likvärdigheten hamnar Stockholm på 48 plats, Göteborg på 111 plats och Malmö på 168 plats. Går vi så till behöriga lärare är bilden omvänd. Göteborg bäst på en 110 plats följt av Malmö på plats 151 och sist Stockholm på plats 201. Ska man våga sig på en analys noterar jag att Stockholm lyckas med en likvärdighet genom många obehöriga lärare. Göteborg är jämnast i alla tre dimensionerna.

Likvärdigheten i skolan definieras av LR med fem parametrar:
  • Meritvärdesdifferans
  • SALSA
  • Meritvärdesdifferans (kön)
  • Behörighetsdifferans (kön)
  • Betyg vs NP
I fallande ordning från plats ett till fem i bästa likvärdighet kommer kommunerna: Ydre, Vaggeryd, Salem, Ystad och Lomma. I botten i stigande ordning från plats 290 till 285 kommer kommunerna: Skinnskatteberg, Vansbro, Askersund, Finspång, Kristinehamn, Gnesta.

Tittar vi på hur LR klassat behörigheten på lärare har man fyra parametrar och andelsvärden:
  • Pedagogisk högskoleexamen i grundskolan
  • Lärarlegitimation i grundskolan
  • Pedagogisk högskoleexamen i gymnasieskolan
  • Lärarlegitimation i gymnasieskolan
I fallande ordning från plats ett till fem i bäst lärarbehörighet i kommunerna kommer: Habo, Hammarö, Bjurholm, Bollebygd och Mullsjö. I botten på lärarbehörigheten i stigande ordning från plats 290 till 285 kommer kommunerna: Norberg, Ockelbo, Bräcke, Skinnskatteberg, Munkfors och Berg.

Slutligen tar jag mig en titt på utbildningskostnadens andel av totalkostnaderna. Följande bild visar fördelningen.
I snitt spenderar kommunerna 53 procent av totalkostnaden på undervisningen. Bäst resursutnyttjande har Malå med 69 procent och sämst Orust på 39 procent. En skillnad på 30 procentenheter. Den totala kostnaden för skolan varierar mellan 232 600 sek i Dorotea till 74 300 sek Laxå per elev. Genomsnittskostnaden i landet är 96 000 sek per elev. En slutsats man kan dra av studien är att kommunerna har en för stor överbyggnad samt tar ut oskäligt mycket pengar i sitt fastighetsbestånd i form av skolbyggnader. I debatten om att fristående skolor gör övervinster på skattemedel i välfärden rimmar den högst illa med fakta på hur kommunerna använder skattemedel. Om samma krav på att skattepengarna ska gå till undervisningen har kommunerna en bit att gå för att leva upp till de rikspolitiska kraven på att pengars användning i välfärden och gå till undervisningen.

Om vi ska lita på LRs statistik är ineffektiviteten i resursanvändandet stort och vi har en olikvärdig skola.

Källa:
Lika tillgång till lika utbildning (2016), Lärarnas Riksförbund.

Disciplin, bedömning och kunskaper

Två gymnasielärare ger två skilda bilder om disciplin, bedömning och kunskaper. När jag läst dessa bilder kan jag notera att verkligheten ser olika ut. I en tweet fick jag följande kommentar:
Om man orkar vara seriös lärare beror bl a på vilket ämne, skolledning, var ligger skolan (upptagningsområde).
Jag tänker att det är viss skillnad på Falun och Solna som upptagningsområden. Därmed finns olika elevunderlag. Dessutom är det skillnad i upptagningsområdena beroende på skilda kulturella förutsättningar som socioekonomiska förutsättningar. Alla dessa yttre faktorer är som de är. De spelar roll men är inte avgörande för disciplin, bedömning och kunskaper.
Oavsett om det är en liten skola eller en stor är dessa tre storheter avgörande och påverkbara. Skolan kan vara stor som min gamla grundskola (bilden nedan) eller en liten byskola. Det viktiga är att de inre faktorerna är fokuserad på objektiv bedömning och kunskaper.
Det enda skolan i realiteten kan påverka är de egna inre faktorerna. Då är det avgörande att lärarnas förmåga att ge eleverna i tidiga år kunskaper kring basfärdigheterna läsa, skriva och räkna. Är det som Per Kedland säger i Gomorron Sverige (160928) att elever som kommer till gymnasiet inte kan de fyra räknesätten har skolan en gigantisk hemläxa att göra.
Inget barn ska berövas dessa färdigheter. Därför måste nu alla grundskolor börja systematiskt och medvetet jobba med att, baserat på fakta, ändra undervisningen så alla barn får matematiken och språket i tidig ålder. Samtidigt behöver skolorna skapa styrsystem som fångar upp både elevresultatet på individnivå som gruppnivå. Det hjälper föga att bara vete enskilda elevresultat. Man behöver se gruppresultatet för att kunna ifrågasätta skillnaden mellan klasser och de pedagogiska metoder man använder. Samtidigt som varje lärare mera konsekvent måste fokusera på att analyser och värdera sina arbetssätt. Skolans arbete med systematiskt kvalitetsarbete måste bygga på fakta när man planerar undervisningen. Dit hör även att lärarna i skolans tidiga år gör objektiva bedömningar av kunskapsutvecklingen.

Regeringen fick 160927 en utredning om just "På goda grunder - en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik." Få se om denna utredning faller i god jord och lyckas ta sig igenom riksdagen för att fastställa vilket stöd som ska ges. Under tiden kan skolan ta och studera reviderade läroplanen på området.

För övrigt lärarna är skolans viktigaste resurs, sa gymnasieministern Anna Ekström som nytillträdd general för Skolverket. Vi får hoppas att det gäller även i fortsättningen.

Media SvD1, SvD2
Utbildningsdepartementet  


  


 
 

söndag 25 september 2016

Sätt betyg på förskolor och skolor

Åter flammar debatten hög om förskolan och skolans ranking. Speciellt tar Tobias Krantz och Ulla Hamilton upp debatten i UNT. Samtidigt har Mats Olsson tagit upp Ofsedt, brittiska skolinspektionen, betygssättning av brittiska förskolor. Bilden är splittrad.

Svenskt näringsliv och Friskolornas riksförbund vill ha en enkel betygssättning för att föräldrar och elever ska kunna välja skolor med kvalitet. Debatten i förskolan.se på Facebook är igenkännande från det akademiska tänkandet och verksamhetens rop på att verksamheten är så komplex att det inte går att sätta enkla betyg på en verksamhet. Precis sådan argument hörde jag i den privata tjänstesektorn för 25 år sedan. Idag hör jag inte den vart efter verksamheterna mognat genom hårdhänta kriser på 1990-talet.
Allt nog är det intressant att denna debatt dyker upp just nu nio år efter Davidssons utredning inför bildandet av Skolinspektionen. I den tar han just upp detta med betygssättning. Givet av att det på den tiden fanns en annan betygsskala än dagens. Inom parentes kan nämnas att Skolverkets utbildningsinspektion testade denna betygsättning innan den hamnade i Skolinspektionen. Varför den inte realiseras har jag ingen information om. Möjligen var det så att Alliansregeringen ville se till att volymerna på inspektionen slutfördes.

Davidsson föreslog på sidorna 150 - 151 i den statliga utredningen att inspektionsrapporterna skulle innehålla en kvalitetsbedömning i fyra nivåer.
Därtill föreskrev utredningen på sidan 151:
Som bedömningsunderlag bör åtminstone två av omdömena preciseras, godtagbar kvalitet och mycket god kvalitet. Utifrån ett sådant underlag går det att peka ut inom vilka områden kvaliteten har brister. I tabell 5 visas ett påbörjat exempel på hur bedömningskriterier för rektors ansvarstagande inom området kvalitetsarbete skulle kunna formuleras.

Kanske hög tid att damma av redan gjort arbete och omsätta det i praktiken.

Media UNT
Källa:
Tydlig och öppen - Förslag till en stärkt skolinspektion (SOU 2007:101)

Bibblan - Bildningscentral

Biblioteket har vi alla en relation till. I mitt fall botanisera bland böcker som inte fanns i hemmet.
Genom porten till Eskilstuna stadsbibliotek har man vandrat många gånger i ungdomen. Under min studietid på Rinmansgymnasiet träffades vi ofta där för att lösa övningsuppgifter. Biblioteket blev en kunskapscentral för bildning.

Många var de dagar jag gick dit för att studera den sörmländska kulturen i Sörmlandsrummet. Eller läsa olika landsortstidningar eller kolorerade tidskrifter. Inte nog med att man inhämtade diverse kunskap i olika ämnen, en  sommar blev det intensivt sökande av släktbanden i Norrland. Far och jag, satt vid den då moderna apparaten och spola de fotograferade kyrkböckerna. Här rullades släkten Danielsson upp. Tyvärr kom vi inte längre än till sent 1700-tal. Det enda vi kunde notera att då blandas släktblodet med finskt dito.

Ja, ja, bibliotek är viktiga. Håller med SvD kulturchef Lisa Irenius:
Biblioteken är, tillsammans med skolan, en nyckel till att finna lösningar på alla dessa problem, i en tid när tillgången till kunskap och oberoende nyhetsrapportering är oroande ojämnt fördelad.
Låt biblioteket var bildningscentral fast kanske i en ny form i det moderna kunskapssamhället.

Media SvD 
 

lördag 24 september 2016

Drabbande syn om kommunalt självstyre

Så har ett antal kommunala M-politiker uttalat sig. De är lika goda kålsupare som sina kollegor av rödgrön färg. Allt å ingenting är melodin.
En målande artikel i SvD uttalar sig Moderata kommunalråd om välfärdssatsningar. Ledande kommunalrådet i Danderyd Olle Richenberg (M):
Jag är mycket tveksam till riktade statsbidrag oavsett om de kommer från en socialdemokratisk regering eller en alliansregering. Det är mycket bättre med generella bidrag.
Tackar för det. Men är kommunerna kompetenta att driva och finansiera skolan? Tvivlar, när man ser på följande figur:
Kvalitetsbristen på resultaten är hela 74 procentenheter. Är det rimligt att kommunalråd och hobbypolitiker i kommunerna har rätten att finansiera skolan. Skolkommissionen har förslag att göra en skatteväxling när det gäller skolan från kommunalskatt till statlig skatt och därmed att staten finansierar den alldeles för viktiga samhällssektorn. Några mer trilskande uttalande från M-märkta kommunalråd:
Vi vill inte ha några riktade pengar. Det är i grunden fel. Det går emot det kommunala självstyret, att man ska få välja vad man vill prioritera. Det leder också till ökad administrativ börda, säger Patric Åberg, Östra Göinge.
Att då vara bundna av öronmärkta statsbidrag försämrar handlingsfriheten, säger Lennart Kalderén, Salem. 
Uttalandena skulle kunna vara sanna i en kontext av övrig kommunal verksamhet. Tyvärr finns ett ytterst begränsat kommunalt självstyre när det gäller skolan. Skollagen som är en speciallag tar över kommunallagen. Vilket innebär att undervisningen inte är en kommunal affär. Bara själva verksamheten, det som kallas utbildning. Den enda delen som är kommunalt självstyre är finansieringen. I ljuset av hur dåligt kommuner sköter skolan är även jag beredd att ställa upp på att finansieringen flyttas till staten. Dock återstår många funderingar hur man löser kommunernas och de fristående skolornas genomförande. Ska vi behålla mål- och resultatstyrning av skolan. Alltså att politiker via skollag och läroplaner talar om VAD och VARFÖR skolan ska nå vissa nationella fastställda mål och HUR är upp till varje enskild förskola och skola.

För att behålla de generella statsbidragen är av ondo. Det har sedan 1991 visat sig förödande hur hobbypolitikerna använd pengarna. Istället för satsning på skolan har pengarna gått till vidlyftiga projekt som har karaktären av arenor, asfalt och annat synligt för kommuninvånarna.

Välfärdssatsningar på skolan är för viktig för att kommunalt självstyre ska få fortsätta.

Media SvD   

måndag 19 september 2016

Kvalitet i elevresultat

Lärarnas Riksförbund har kommit med intressanta resultat i sin studie om skolan och kommuner.
Två intressanta bilder finns i rapporten. Den ena är kvaliteten i gymnasieutbildningarna. Hur många elever tar faktiskt en examen. Detta är intressant i ljuset av skoldebatten om bl a obligatorisk gymnasieskola och behörigheten. Snittet i behörigheten i landet till gymnasiet är 84 procent. I kommun statistiken skiftar den från 98 procent för Vellinge till 52 procent för Färgelanda.

Intressant är då att studera följande graf över hur många elever som faktiskt tar examen på gymnasiet:
Jämför man kvaliteten i utbildningen kommer Ludvika bäst ut med hela 97 procent som tar examen, medan Hylte bara lyckas med 23 procent som tar examen. Skillnaden mellan bästa och sämsta kommun är hela 74 procentenheter. En skrämmande kvalitetsskillnad. Både på ett personligt plan som huvudmännens förmåga att leverera elever som är bredda för livet eller vidare studier. Mora är den kommun som placerar sig i median 65 procent. Då ska man veta att Mora, Orsa och Älvdalen har ett gymnaiseförbund.

Elevresultatrankingen bland kommuner är intressant. I följande tabell ses bäst och sämst rankad kommun.
Tittar vi på stor samband toppas tabellen "rika" Storstockholms kommuner med hög socioekonomisk faktor. Medan de i botten tillhör "glesbygd" med sämre socioekonomiska förutsättningar och i avsaknad av gymnasieskolor. De tomma cellerna i tabellen ovan beror på avsaknaden av data.

Så det är en bit kvar att nå kvalitet i skolan när det gäller elevresultaten. I ljuset av detta blir det intressant att se vad Skolkommissionen kommer fram till för mediciner för att råda bot på den stora variationen mellan huvudmännen. Är det så att finansieringen av skolan ska lyftas från kommunerna till staten. Om, måste nog en hårdare statlig styrning till och en skatteväxling. Samtidigt som man funderar över hur relationen kommun och lärare ska förhålla sig när det kommer till löner, arbetsmiljö och genomförandet av undervisningen.

För övrigt det är en bit till 100 procent måluppfyllelse på elever som minst har betyget E i alla ämnen. Undra vilken dag vi ser en kompensatorisk skola som lyckas med det uppdraget.

Källa:
Lika tillgång till lika utbildning, Lärarnas Riksförbund (2016)  

söndag 18 september 2016

Stockholmssyndromet finns inte

Sommaren 1973 hade jag fått ett efterlängtat besked. Jag har kommit in på den utbildningen på KTH som jag länge eftertraktat. Under augusti var jag i Stockholm och letade bostad för min studietid. När jag väl fått napp på ett andrahandskontrakt i Högdalen inträffade det årets största polisinsats. Rånet av Kreditbanken på Norrmalmstorg var ett faktum. Jag som många andra följde händelserna under de gastkramande dygnen. Den bild som jag och många har är skapad av den mediebevakning som skapades som officiell. Det finns, som alltid, en annan sida.
Med Kristin Enmark bok får vi bilden inifrån bankvalvet och gisslansituationen under de sex dygn Norrmalmstorgs dramat pågick. En stark berättelse om livsångest hos en person kopplat till vad rånaren gjorde. Lika mycket som tilliten till Clark Olofsson. Samt det yttre hotet i polisens agerande.

Polisprofessorn Kaj Bejerot skapade myten och synen på hur man såg på gisslan och speciellt Kristin Enmark. För att skydda polisens handlande och utan att själv intervjuat gisslan skapande han på falska grunder Stockholmssyndromet. Med följande baksidestext illustrerar det sjuka i resultatet av dramat:
Polisens psykologer sa efteråt att hon var sjuk när hon insett att det största reella hotet kom från polisen, att hon gjort fel när hon gjort allt för att överleva.
Man uppfann "Stockholmssyndromet", en diagnos lika kvinnoföraktande och felaktig som tanken att kvinnor som misshandlas och dödas i sina förhållande har sig själv att skylla.
Samtidigt förundras man över avslutningen i boken. Samtalet mellan Olof Palme och Kristin Enmark. Med viss förundran skannar man va Olofs språkbruk. Inte var det så verserat som den offentliga bilden är av honom. Men arrogansens finns och en storportion naivitet. Samtidigt är samtalet en demonstration i cirkelresonemang. Undrar om ett liknande samtal skulle släppas fram till landets statsminister idag.

Boken är väl värd att läsa. En berättelse om hur ögonblick förändrar livet i en riktning man aldrig kunde tro.   

lördag 17 september 2016

Maktkåt sa Bill. Var ordet sa Bull.

Något mer narcissistiskt uttalande får man leta efter. Jag sitter kvar oavsett vad väljarna säger.
Löfven har blivit maktfullkomlig och nöjd. Han ska utveckla den svenska modellen. Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet (Matt 5 kap 5 versen). Uppenbart tror Löfven att ödmjukhet inte behövs. Därför kommer kan han inte att ärva landet. Mer tomma ord får man leta efter i hans regeringsförklaring från i tisdags.

Socialdemokratins stora problem att de inte har ett svar på framtidens problem. Man kan inte lösa problemen med en politik från 40 år tillbaka som prövats och befunnits oduglig. Vad Löfven och S kan råka ut för om de fortsätter på sin inslagna väg är en pasokifiering.

Dessutom, hans uttalande i intervjun med Göran Eriksson, SvD, lider av stor tondövhet:
Nej, men återigen: jag ser framför mig ett samarbete med partier som gör att vi kan skapa majoritet i parlamentet.
I samma lördagstidning från SvD går de fyra Allianspartiledarna ut i en debattartikel och söker mandat för alliansregering. Med fyra tydliga politikområden där Socialdemokratin inte har några lösningar. Om han då tror att det går att samarbete när nu Alliansen 2.0 tydligt deklarerar sitt mandat vem ska han skapa majoritet med? MP kanske inte kommer in i riksdagen. Vänsterpartiet är för litet för att kunna stödja och skapa majoritet. Är de S+SD som då ska bli majoriteten?

Om man slutligen ska fundera på Löfvens uttalande är det snudd på samma beteende som Putin. Dessutom att vara nöjd som Löfven är är farligt. Han borde lyssna på vad nye EU-ambassadören säger på tal om stolthet:
Det vore bra om vi intog en lite mer ödmjuk inställning. Det var väl Pär Nuder som myntade det där uttrycket, stolt men inte nöjd. I all sin banalitet, det är precis vad det handlar om.

Media SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

 

fredag 16 september 2016

LO sågar Reepalus utredning

Karl-Petter Thorwaldsson sågar Reepalus utredning rakt av. Han sågar även Vänsterpartiet och regeringen i frågan om vinst i välfärden.
Han och LO vill införa vinststopp i skolor. Han säger följande:
Jag tycker i alla fall att man ska utreda om det verkligen går att ha vinst som parameter i ett system där vi har plikt.
Intressant uttalande. Ska man tolka det så att av de tre skolformerna är det bara grundskolan som har plikt där ska det vara ett vinststopp. Övriga är frivilliga. Med andra ord är det inte störande för LO om det finns vinster i förskolan och gymnasieskolan. Eller?

Debatten om vinster i välfärden blir allt mer bissar. De ideologiska krumbukterna visar ingen hejd i att försöka skapa en kommandoekonomi. LO och röda politiker borde ha lärt sig av löntagarfondsdebatten på 70-talet där tunga debattörer som Assar Lindbeck totalsågade denna form av upplägg.

Media SvD  

tisdag 13 september 2016

Skolan väger tunt i regeringsförklaringen

Skolan väger tunt i regeringsförklaringen. Av totalt nitton sidor är det endast 5 procent som berör skolan.
Mycket var gammal skåpmat i regeringsförklaringen. Enda nya jag kunde hitta var att en lovskola i år 8 och 9 ska göra obligatorisk för alla. Det enda stora nya utöver detta är:
Anna Ekström som blir ny gymnasie- och kunskapslyfts minister. Bara att gratulera till nytt uppdrag och ny karriär för en ytterst kompetent kvinna.

Det som dyker upp som frågetecken är: hur ska Gustaf Fridolin klar jobbet? Lika så Helene Hellmark Knutsson.

Framförallt undra man vem som ska axla manteln på Skolverket och vem blir ordförande i Skolkommissionen? Alltså fyra ytterst osäkra kort i leken. Med spänning kommer jag att följa fortsatta utvecklingen.

Källa:
Regeringsförklaringen 2016 

måndag 12 september 2016

Nyfiken på undervisning i förskolan

Road av vad undervisning är i förskolan just nu. Efter ett antal möten med personal i förskolan noterar jag att det inte är ett naturligt begrepp. Trots att Skollagen är tydlig på att undervisning är förskolans kärnuppdrag i kombo med omsorg.
Med intresse läser jag Skolinspektionens kvalitetsgranskning av förskolans pedagogiska uppdrag.
Kvalitetsgranskningen sår fast att bland de 82 granskade förskolorna finns följande utvecklingspotentialer:
  • hälften av förskolorna har en potential att utveckla barns nyfikenhet och vetgirighet
  • en av fyra förskolor har möjlighet att ta tillvara barns samspel och lärande av varandra
  • en av fyra förskolor har möjligheter att bättre utnyttja och utveckla miljöer och material
  • en av fyra förskolor har möjligheter att använda leken som lärande 
  • en av fyra förskolor behöver har möjlighet att arbeta med att stimulera barns intresse för naturvetenskap och teknik
 

Fotot: Vimbloggen
Sammanfattningsvis noterar kvalitetsgranskningen att förskolan har en otydlig bild vad undervisningen är och ska bedrivas. Vidare hur ska förskollärarnas ansvar för undervisningen tolkas och konkretiseras. Skolinspektionen sammanfattar tre utvecklingsområden för att förskolan ska erbjuda en likvärdig undervisning:
Begreppet undervisning och hur undervisning ska bedrivas i förskolan behöver bli tydligt. Det behöver också bli tydligt hur förskollärares ansvar för undervisningen kan ta sig uttryck så att det synliggör förskollärarens roll som undervisande lärare. (s 7)
Förskolechefen behöver ta det övergripande ansvaret och ge förutsättningar för förskollärare att kunna ta ansvar för att undervisningen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sin utveckling och sitt lärande i riktning mot strävansmålen. (s 7)
Förskollärare behöver bli mer medvetna om sin roll i det direkta mötet med barnen och använda språklig och kommunikativ interaktion i en målstyrd process som syftar till utveckling och lärande, det vill säga undervisa. (s 7)
En början kanske kan vara att skapa ett utvecklingsarbete byggt på böckerna "Från skollag till vardagsarbete" och "Det pedagogiska kretsloppet - ett kvalitetslyft för förskolan" från Skoldialogen.

Källa:
Förskolans pedagogiska uppdrag, Skolinspektionen 2016

söndag 11 september 2016

Die Hard - nine eleven

Tänka sig att det är femton år sedan det förskräckligt osannolika hände.
Inte bara det ekonomiska centret i världen angreps utan även det militära hjärtat Pentagon.
Kanske är bilden ovan inte så ofta publicerad. Min första blick på terrorattacken var just bilderna som kablades ut från Pentagon på Bryssels flygplats. Det var osannolika bilder. Har berättat detta på andra ställen på min blogg. Där fikade jag efter en dag i EU-kvarteren var det snudd på overkligt.

Bilden överst från Twin tower är ännu mer overkliga än idag. När bilderna på TV skiftade över till The Big Appel kändes det som att skåda en Die Hard film. När andra planet flög in i andra tornet vara det dags att lämna Bryssel, med en halvtimmes försening. När jag landade fick jag smälta att World Trade Center kollapsat.

Vad har vi lärt oss av denna terrorismens "födelse" för allmänheten?  Vad man kan säga är att storskaliga terrordåd har minskat men däremot har terrorn ökat genom den enskilda galningen som utför terrorhandlingar. En mer farlig utveckling för denna "ensamma" galning är svår att urskilja och oskadliggöra. Namn som Paris, Bryssel, London, Nice, m fl är för evigt förknippade med denna hemskhet. Hur kan en människa var funtad som vill ta död på andra och sig själv??

Vi får hoppas att vi så småningom får lugn kring terrorn. Att världen samlar sig för att få slut på kriget i Syrien som föder dessa jihadistkrigare. Ett instabilt försök gjordes i Genève i helgen. 


lördag 3 september 2016

Ekonomi är att vilja

Ekonomi är att vilja, slår Assar Lindbeck fast i sina memoarer. Hur viktigt är det att både har en analytisk metod, baserad på fakta, som en intuitiv uppfattning om samhället och nationalekonomin.
Boken är ett kalejdoskop över svensk samhällsutveckling under sex decennier. Sådant som Assars jobb på finansen på 1950-talet. Som under tiden i Uppsala som student. Via ämnen: som svensk ekonomisk politik efter den första efterkrigstiden, utvecklingsekonomi, miljöekonomi, löntagarfonder, 1970-taletskrisen, Lindbeckskommissionen under 1990-talskrisen, välfärdsstaten, fyra svenska modeller, konjunkturpolitik i omvandling och finanskrisen. Allt detta är en nationalekonomisk lärobok i kortformat som alla borde läsa. Även dagens politiker och fackekonomer. Speciellt nyttigt borde det vara för alla som hävdar att vinster i välfärden inte ska finnas. De som förfäktar den synen har inte lärt sig att enda fungerande samhällsekonomi baseras på marknadsekonomi och ett pluralistiskt samhälle.

Assar Lindbeck avslutar sin bok så slående på följande sätt:
En viktig erfarenhet är att det inte räcker att påverka enskilda politiska beslutsfattare. Att ge privata råd till regeringar eller enskilda politiker utan att samtidigt långsiktigt påverka den allmänna opinionen är att skriva i sanden vid en ocean: nästa svallvåg i opinionen raderar ut skriften. Nu skall man inte klaga över den saken. I en demokrati är det både naturligt och önskvärt att den faktiska politiken står i samklang med den allmänna opinionen. (s 408)
Det slår mig, gör dagens politik det?

Lindbeck, Assar (2012) - Ekonomi är att vilja, Albert Bonniers Förlag