Betyget sjunker för årskurs sex

Skolverket har kommit med resultatet för skolans trettonåringars betygsresultat för 2022. En dyster läsning från föra året. Trenden fortfarande att en av fyra elever inte när betyg i alla ämnen sedan 2015.

2021/2022 gick 124 000 elever i årskurs 6. Det är en ökning med 3 000 elever. Fördelningen mellan könen är en övervikt på antalet pojkar. De är till antalet 51 procent (63 400) pojkar av populationen och flickor 49 procent (60 200). Generellt är flickorna kunskapsresultat bättre än pojkarnas under 2022. Tittar vi på hur många elever som får godkänt betyg (A-E) är det endast 72,4 procent. Ser vi över perioden 2015 - 2022 är det en minskning med 8,1 procentenheter. Mellan 2021 - 2022 var minskningen 1,3 procentenhet.

Tittar vi på fördelningen mellan könen, har flickor om klarat alla ämne med minst betyget E sjunkit 1,6 procentenheter till 75,1 procent. För pojkar sjunkit med 1 procentenhet till 69,9 procent.

Flyttar vi fokus till hur det ser ut i betygsfördelningen mellan de olika ämnena ser den ut som följande diagram:

Åter skiljer engelskan ut sig även detta år med betyget A+B på hela 44 procent. Därmed ligger betyget på 3 procentenheter högre än 2021. Betyget F för engelskan är lika sedan förra året. Nästa ämne som ändrat sig är modersmål för betyg A+B på 31 procent 2022 och 1 procentenheter lägre än 2021. Betyget F för modersmål är 5 procent och är 1 procentenhet högre än 2021. Betyget A+B för Idrott och hälsa ligger på 31 procent eller lika med 2021 samt Svenska som andra språk är oförändrat sedan förra året. Betyget F för Idrott och hälsa är 2 procentenhet högre än förra året. För Svenska som andra språk har en försämring på betyget F gjorts sedan 2021 med 1 procentenheter. Betyget A+B för matematik har minskat till på 24 procent eller en minskning med 3 procentenheter sedan 2021.

Tittar vi på betyget F är den mellan 2021 - 2022 på 11 procent för  matematik och för idrott och hälsa 8 procent.

Trenden på resultatet är fortsatt oroväckande sedan förra året när det fortsätter att minska. Ser vi på perioden 2015 - 2022 är det ett stort tapp på hela 8,1 procentenheter. Vad är det som gör att skolan inte förmår att lyfta kunskapsresultaten och betygen?

För övrig är frågan inte bara ett täcken på systemfel utan lika mycket frågan om vilka pedagogiska metoder skolan har och hur de påverkas av faktiska kunskapsresultat i de olika ämnena. Görs genomlysningar av hur många elever som faktiskt riskerar att inte nå kunskapsmålen på varje skolenhet. Jag har inte svar på frågan.

En ny frågeställning för betygssättningen är de nya betygskriterierna och bedömningssättet som gäller från 1 juli 2022. Hur kommer det att påverka betygssättning framgent när det är det sammantagna bedömningen som ska gälla inom betygsintervallet E - A. 

Det är viktigt att resultatanalysen av kunskaperna och betygen görs på ett enhetligt och adekvat sätt så de pedagogiska metoderna hjälper eleverna att få ett godkänt betyg (A-E), även om skollagen inte har något krav på lägst betyget E. Speciellt är signalen viktig för varje skolenhet när sexorna flyttar upp i högstadiet. Vad behöver varje elev för att lyfta sig till minst betyget E i alla ämnen i slutbetyget i nian. Varje skola behöver säkert ett kollegialt sätt att gör fortlöpande bedömningar av eleverna, minst fyra gånger under ett läsår, bedömningar som ska vara formativa och summativt vid varje terminsslut, fram till vårterminen i årskurs 9.

Källa:
Terminsbetyg i årskurs 6, vårterminen 2022, Dnr: 2022:2041, Skolverket. 

 

 

Kulturkanon vid lägerelden

Tid till annan diskuteras det här med kulturkanoner, senast av ett antal journalister, som uppger att det skulle vara förödande för det fria ordet. En fundering slår mig, hur kunde det komma sig att det fanns detta i den skola jag gick på 1960- och tidigt 1970-tal.

När jag tittar i mina gamla böcker från grundskolan och fackskolan hittar jag tydliga antologier om litteraturens värld. Möjligen sållad genom läroboksförfattare och förlag.

Tittar jag i innehållsförteckningen från läroboken på fackskolan klara antologier i olika litterära inriktningar. Några var:

• Från en förvunnen värld. Om Alf Henrikson, Hjalmar Söderberg, m fl
• Borgerliga samhälls- och människoskildrare. Om Elin Wägner, Hjalmar Bergman, Dorothy Parker.
• Realism och idealism. Om Charles Dickens, Harriet Beecher-Stowe, m fl.
• Franskklassicism och upplysning. Om Jean Baptist Molière eller Voltaire.

Antologin byggdes upp med en kort beskrivning av författaren följt av utdrag av text från författarens böcker. För mig blev det första inblicken i litteraturens värld, som så småningom öppnade mitt intresse för det litterära. Detta har fortgått hela vuxna livet med nya bildningsinblickar.

Fredrik Johansson för i en diskussion på SvD ledarsida (19/11 22) om kulturen och jämställdhet och samlingen kring lägerelden. Här hade vi förut en lägereld i form av public service, idag har vi betydligt fler lägereldar. Sverige är inte längre ett homogent land som på 1950- och 1960-talet, han skriver:

...en högre grad av kulturell gemenskap på 1950- och 1960-talen hade andra förklaringar än ekonomisk jämlikhet. Som en mycket homogen befolkning, ett högst enhetligt kulturutbud...

Därför blir det konstigt när man från olika håll ska göra sig till tolk för vilken kulturkanon som ska bibringa den uppväxande, och även den vuxna befolkningen, bildning. Sverige har många kulturarenor inhemskt som internationellt. Tar vi bara de lägereldar av kultur som finns i minoritetssamhället krockar den oftast med den svenska. Mycket av information och kulturutbyte sker via etermedier i hemlandet eller via social medier i minoritetsamhället. Det är sällan jag stöter på att dessa grupper tar in svensk kultur. Samtidigt kan man fundera över hur vi svenska konsumerar kultur. Någon har sagt att svenskar är mer amerikanska i sitt sätt idag än när jag växte upp.

Så frågan är, är det ens möjligt att skapa en kulturkanon som för drygt 50 år sedan. Jag tror det blir svårt eftersom det inte finns en samsyn på vad kultur är i dagens svenska samhälle med så många lägereldar.

Media SvD     

Skolpengen och kommunen

Diskussionen har gått hög om skolpengen sedan den Åstrandska utredningen kom. Den ville, likt den förra regeringen, differentiera storleken på skolpengen eftersom man tyckte att kommunala skolor har ett större uppdrag än fristående skolor.

Nu har den stora utredningen om det statliga ansvaret för skolorna lagts fram för regeringen och skolministern (7/11 22). I sammanfattningen skriver utredningen följande:

Styrningen på huvudmannanivå utförs av både offentliga och enskilda huvudmän.

Kärnan i utbildningen är självklart undervisningen, men huvudmännens ansvar omfattar också många andra delar, bland annat elevhälsa, studie- och yrkesvägledning, skolbibliotek och lärverktyg, skolmåltider samt lokaler.

Kommunerna har utöver sitt huvudmannaskap för de kommunala skolorna och komvux ett grundläggande planerings- och finansieringsansvar för utbildningen. Detta ansvar följer av att kommunerna också är hemkommuner för de barn, unga och vuxna som bor i kommunen. I hemkommunsansvaret ingår bland annat att ansvara för att utbildning kommer till stånd, fördela resurser till utbildningen, bevaka skolplikten...........På samma sätt som för huvudmannauppgifterna finns det variationer och brister i kommuners hantering och organisering av dessa hemkommunsuppgifter. (s 28-29).

Med andra ord har både kommunala huvudmän och fristående huvudmän lika stort ansvar för själva utbildningen. Det innebär att kostnader är lika för båda formerna, enligt det som heter likabehandlingsprincipen. Däremot har kommunen till skillnad från fristående huvudmän ett hemkommunsansvar på grund av barns mantalsskrivning i kommunen. Det är denna skillnad som man tycker att den fristående skolan ska få mindre skolpeng för.

Tankevurpan som görs är att det här med hemkommunsansvaret är en myndighetsutövning och därmed inte kopplad till själva utbildningen. Skollagen definierar genomförandet av utbildningen som likvärdig oavsett utförare. Med andrar ord är kommunen både en myndighet och en utförare. Vilket gör att de kostnader kommunen har för sin myndighetsutövning inte kan belasta utbildningen.

Spännande att se hur skolans finansiering och styrning kommer att se ut när väl remisser och riksdagsmangling är färdig av regeringens förlag ligger på bordet.

Källa: Statens ansvar för skolan (SOU 2022:53)

Vi äldre är som folk är mest

Vi äldre är som folk är mest. När jag pratade med min mor, saligen i åminnelsen, på ålderns höst upplevde hon sig aldrig gammal. Det var samma flicka fast hon hann bli en bit över nittio år gammal. Nu är jag själv där på 70+ sidan. Inte är jag gammal precis. Låt aldrig den förljugna bilden om ålderdomen få förhärska som Maria Ludvigsson på pekar i SvD (4/11 22):

Denna valhänta hantering av ”de äldre” som antingen andmatare eller människor nära döden, har naturligtvis flera orsaker. Bland dem finns dels decennier av en ungdomskult som gjort oss bedrägligt fästa vid allt som har med tonåren att göra, dels ett motsvarande minskat intresse för det som förhoppningsvis kommer därefter, som karaktär, insikt, reflektion och klokskap.

Det senare är mer viktigt som grund för de åldersrika. Med åren har jag själv noterat att livet ger en stadga som ger karaktär till livet. Insikter att livet är här och nu samt djupare kunskap om saker som ger framåtriktad tillvaro. Därtill bildning om att världen är mångfacetterad. Bildningen ger perspektiv till reflektion och klokskap. Det senare avgörande för ett samhälle med framgång där kontexten blir komplexare och klokskapen är avgörande. Vi äldre har faktiskt varit med om saker som idag kan tyckas nya och unika, sanningen är att de problem vi har idag inte är nya, möjligen bara i en annan skepnad.

Vi äldre är ingen generisk grupp, som den förkättrade identitetspolitiken vill få det till. Med Maria Ludvigssons ord:

Identitetspolitiken har varit förödande och förminskat varje person till en generisk representant för en grupp.

Hög tid att se varje äldre som en individ som bidra till att utveckla samhället. Inte ett kollektiv som ska behandlas med stereotypa föreställningar.  

Media SvD