Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 27 april 2020

Sociala ingenjörskonstens återkomst

Den sociala ingenjörskonstens återkomst, i 1960-tals snitt, om utredaren av en likvärdig skola får som han vill. Därtill ett återtåg till en skola innan Perssonska kommunaliseringen.

Hur tokigt kan det bli? Visst, den som tror att det var bättre förr kan leva i den uppfattningen. Min egna erfarenheter från den jämlika skolan från 1960-talet var just en icke segregerad skola. Vi ungar var mixades under skoldagen, när skolan var slut för dagen gick vi hem till våra sociala segregationer och klasser. Frågan är hur man tänkt hur detta ska fungerar i ett mångkulturellt samhälle långt från det enhetssamhälle som fanns då. En av fem kommer från minoritetssamhället. Hur klara svensk medelklass att låta sin barn mixas med barn från utanförskapsområden?

Nästa sak man kan fundera över är en central antagning via Skolverket till skolplatser. När jag lyssnar på utredaren tycks han tro att man både kan ha kvar närhetsprincipen och låta vårdnadshavare välja skola. Det är just närhetsprincipen som är den segregerande storheten.

Samtidigt är förslaget att regionalisera Skolverket ett återfall till hur det var innan Göran Persson kommunaliserade skolan. Återuppbyggnad av en byråkrati är inte precis det skolan behöver. Enda möjligen god med utredningen är förslagen till sektoriellt statsbidrag. Däremot lämnar man likhetsprincipen när det gäller grundbeloppet för att bedriva undervisning.

Betyget i första anblicken av utredningens förslag blir bakläxa och betyget F.

Media DN

torsdag 23 april 2020

Makten över skolenheten

Debatten om skolan och vem som fattar beslut har blossat upp med Skurups beslut om slöjförbud. I svensk lagstiftning finns inget dylika regler, däremot har hobbypolitiker tagit ett sådant beslut. Hur giltigt det är låter jag var osagt, dock har hobbypolitiker i kommuner och regioner ingen rätt att stifta lagar i Sverige. Den har endast tilldelats riksdagen enligt regeringsformen.

Allt nog frågar sig tjugofem rektorer i ett debattinlägg i Aftonbladet följande i samband med beslutet om slöjförbud:
För oss handlar det om vilka regleringar vi som tjänstemän i till exempel kommunal förvaltning har att följa – de lokala och/eller de nationella – samt om det omöjliga val vi rektorer nu tvingas göra.
Det enkla svaret på frågan är, de nationella.
Som skollagen är konstruerad, sedan 2010, har staten via sina myndigheter Skolverket och Skolinspektionen styrningsföreträdet gentemot både kommunala skolor som fristående skolor. De först kan tvångsförvaltas medan fristående skolor kan bli av med tillståndet att driva skolor.

Lagstiftningen är tydligt, tjänstemännen och dess politiska nämnde har inte makt över hur varje skolenhet ska bedriva undervisningen. Bilden ovan pekar att förvaltning och huvudmän, enligt skollagen, har kravet på sig att varje skolenhets behov ska ges resursfördelning och roller utifrån skollagen samt vilket stöd den kan ge.

Här finns mycket att önska när det gäller kommuners regelefterlevnad. De senaste tio åren innebär ett nytt tankesätt mot den tidigare lagstiftningen. Det kommunala självstyret är starkt begränsat enligt dagens lagstiftning. Skollagen är en rättighetslag som tar över allmän lagstiftning som kommunallagen. I rättstolkningar är det alltid svenska förvaltningsdomstolar som avgör rättsläget. Den högsta uttolkaren och därmed knäsättare av lagtolkningen är Högsta Förvaltningsdomstolen, HFD. Än har inte ärendet kring slöjdförbudet nått HFD vilket gör att rättsläget är oklart.

Dock måste kommunala förvaltningar och politiska nämnder var ytterst noggrann när det gäller sin roll. Även om de är arbetsgivare till rektorer är det ett oskick att byta rektor så fort något går emot kommunalt fattade beslut i nämnder och fullmäktige. Långsiktighet är avgörande för en skolas fortlevnad att förse Sverige med väl förberedda individer för sin framtid.

Media AB, Lärarnas tidning

Ytterligare blogginlägg i ämnet kring rektorer och skolans inre organisation nedan:
Makten och härligheten över skolan
Skolans utmaning med inre organisation


lördag 11 april 2020

Aldrig en av oss

Alla berättelser innehåller ögonblicket som förändrar allting. Så och berättelsen om Ejvor Jonsson från ett barnhem på Lidingö. Jonsson blir De Geer, Ejvor blir Yvonne.

Denna flicka kommer att växa upp i den adliga familjen De Geer som skapade det svenska industrin. Här beskrivs det hur det är att växa upp i en degenererade adeln, eftersom man gifte sig inom släkterna med litet friskt blod utifrån. Här får vi inblick i just familjens hackordning genom Stjernholmsmetoden. Hon beskriver det på följande sätt när brukspatronen vid Lesjöfors bruk Gerard De Geer fyllde 50 år och höll middag på Saltsjöbadens Grand Hôtel:
...kastade farbror Gerard en blick över bordet och frågade:
- Och vad dricker vi? 
- SOCKERDRICKA! tjöt jag.
Den fruktansvärda tystnad som då föll över bordet var tung som ett klubbslag. Alla vuxna frös fast i sina rörelser som tennsoldater. Alla stirrade med samma chockerande förfäran på mig.
Någonting oerhört hade inträffat.Jag hade brutit mot en sekelgammalt tabu.
Resultatet blev ett misslyckade. Det fanns en speciell trio, de misslyckade som brutit mot koden i familjen. Man ska notera att runt brukspatronens bord på Grand Hôtel var stora delar av Adelskalendern sittande. Där satt Printzsköldar och Lejonhuvuden, Beck-Friisar och Lewenhauptar, Thottar och Adelborgare, De Geerare och Wachtmeistrare, Åkehielmare och Odencrantzar. Alla kusiner eller dubbelkusiner.

Berättelse Yvonne De Geer skrivit om sin uppväxt ger en inblick i att vara avvikande i att växa upp i en familj med blått blod när ens eget är rött. Också när hon söker sina rötter i övre tonåren och den kontrats det innebär. En berättelse som ger många infallsvinklar på hur adelsfamiljer levde och hur en kvinnas liv kan gestalta sig. Yvonne De Geer var den första kvinnliga reportern på Expressen.
  


torsdag 9 april 2020

Glad påsk 2020

Denna påsk lär bli annorlunda än tidigare år. Mer och mer av kommunikationen görs idag digitalt via sociala medier i covid-19 tider. Skolan har i ett nafs fått gjort omstart med undervisningen genom distans- och fjärrundervisning. Andra har digital sammankomster vid bjudningar eller hälsningar till de äldre.

Påsken 2020 kan sägas vara en omstart av det vi varit vana vid till något vi idag har lite kunskap om. Glöm inte att skicka en påskhälsning till någon. Jag gör en sådan hälsning här.
Glad Påsk 2020

torsdag 2 april 2020

Isolering i ljuset av Anna Frank

Läser sedan en tid tillbaka Anna Franks ocensurerade dagbok från gömstället i Amsterdam under andra världskriget. Även om det är en tonårsflickas dagbok och funderingar finns intressanta jämförelser att göra kring isoleringens effekter och vad den gör med en människa.

Onsdagen den 23 februari 1944 skriver hon i sin dagbok (s 197 i den svenska boken):
För den som är rädd, ensam eller olycklig är det bästa boten avgörande att gå ut i friska luften och bege sig någonstans där man är helt ensam, ensam med himlen, naturen och Gud. Ty först då, bara då känner man att allting är som det ska och att Gud vill se människorna lyckliga i den enkla men sköna naturen. Så länge den finns kvar, och det lär den väl alltid göra, så vet jag att under vilka omständigheter som helst finns det tröst för varje sorg. Och jag tror bestämt på naturens förmåga att allt elände till trots lindra många hemskheter.
Ord som säger mycket om hur man kan hantera isolering och se fram till något efter de begränsningar som finns. I hennes fall att gömma sig från nazisterna i det ockuperade Nederländerna. Tyvärr fick hon aldrig uppleva den friska luften i frihet, lika lite som de som olyckligt lämnat jordelivet i samband med covid-19. Men för oss andra som självmant eller av tvång är isolerade finns det en dag när vi kan njuta friska luften som förr, dock på ett nytt sätt än innan.
 

Sverige avviker

Sverige avviker på två sätt. I majoritetssamhället har vi hög andel ensamhushåll än i övriga världen. Därtill ett sekulärt samhälle som bygger på rationalitet och förnuft. I det svenska minoritetssamhället förhärskar oftast generationsboendet. Här finns boende i utanförskapsområden där kanske ett 20-tal personer bor i en femrummare på runt 100 kvm.

En annan faktor som lyser igenom är religiositeten. Den är mindre i majoritetssamhället än i minoritetssamhället. När nu covid-19 pandemin slog till i Sverige var det i minoritetssamhället. Både generationsboendet och fredagsböner i moskéerna var grogrunden för smittspridning. Bland invandrare fanns det personer som besök sina hemländer och tagit med sig smittan. Det som Folkhälsomyndigheten i början av sina pressträffar betecknade som importerade smitta. Inte bara medelklass älskande skidåkare som varit i Italien utan även invandrare som varit i bl a Iran som importerat smittan.

Bilden är splittrad på hur man ska hantera smittan. Hittillsvarande strategi fungerar säkert i majoritetssamhället, frågan är om det gör det i minoritetssamhället. Det blev ett ståhej när det uppdagades att det var många äldre från Järvaområdet som var de första dödsfallen i covid-19.

Här har vi nog åter en läxa att göra i Sverige, det går inte att alltid använda majoritetssamhällets strategier på hela samhället. För att citera Theodor Kallifatides, det är inte bara att doppa ner en person i svenskbadet och tro att hen bums är svensk. Det funkar inte. Så det är nog en delad strategi som måste till. 
,