Den sociala ingenjörskonstens återkomst, i 1960-tals snitt, om utredaren av en likvärdig skola får som han vill. Därtill ett återtåg till en skola innan Perssonska kommunaliseringen.
Hur tokigt kan det bli? Visst, den som tror att det var bättre förr kan leva i den uppfattningen. Min egna erfarenheter från den jämlika skolan från 1960-talet var just en icke segregerad skola. Vi ungar var mixades under skoldagen, när skolan var slut för dagen gick vi hem till våra sociala segregationer och klasser. Frågan är hur man tänkt hur detta ska fungerar i ett mångkulturellt samhälle långt från det enhetssamhälle som fanns då. En av fem kommer från minoritetssamhället. Hur klara svensk medelklass att låta sin barn mixas med barn från utanförskapsområden?
Nästa sak man kan fundera över är en central antagning via Skolverket till skolplatser. När jag lyssnar på utredaren tycks han tro att man både kan ha kvar närhetsprincipen och låta vårdnadshavare välja skola. Det är just närhetsprincipen som är den segregerande storheten.
Samtidigt är förslaget att regionalisera Skolverket ett återfall till hur det var innan Göran Persson kommunaliserade skolan. Återuppbyggnad av en byråkrati är inte precis det skolan behöver. Enda möjligen god med utredningen är förslagen till sektoriellt statsbidrag. Däremot lämnar man likhetsprincipen när det gäller grundbeloppet för att bedriva undervisning.
Betyget i första anblicken av utredningens förslag blir bakläxa och betyget F.
Media DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar