Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 29 september 2011

Nu har det hänt

Skolinspektionen visar sina muskler. För första gången stänger man en skola. Denna gång en fristående skola. Man gör det med omedelbar verkan.

De som trott att det skulle bli business us usual kan känna sig bedragna, nu när nya skollagen gäller. Som jag skrivit tidigare kommer det inte bli lätt för skolor som inte uppfyller kraven i nya skollagen. Skolinspektionen och dess gd är inte rädd att ta till hårdhandskarna.

Trodde sedan någon att detta bara gäller fristående, eller som lagen kallar dem enskilda skolor, kan man glömma det. Ann-Marie Begler var tydlig med att det kommer att hända även kommunal dito i gårdagens Aktuell.

Så skolväsende måste nog bli noggrannare att följa det nya regelverket och få det till en naturlag.

Media SVT Play

onsdag 28 september 2011

Sorgebarnet

Fritidshemmen verkar var den glömda verksamheten i svensk skola. Verkar som kommunerna använder dem som någon form av avskälpnings plats av barn efter förskolan och skolan och hemmet.

Det är skrämmande siffror som presenteras i Skolinspektionens rapport. 9 av 10 fritidshem har inget förbyggande arbete kring kränkande behandling. Lika illa är det med det systematiska kvalitetsarbetet där 7 av 10 inte bedriver något sådant.

Det första man kommer att tänka på är hur ska fritidshemmen klara det strikta ansvaret rent juridiskt vid kränkningar. Hur kommer fritidshemmen att klar lagkraven fom nu enligt skollagen 4 kap om systematiskt kvalitetsarbete.

Det går liksom inte att strunta i att ha ett förbyggande arbete för kränkningar som möter de specifika behoven på fritidshemmet. Hjälper inte att skolan i sig har något sådan arbete. Fritidshemmet är en pedagogisk verksamhet i sig. Det är det som kritiseras när det gäller det systematiska kvalitetsarbetet där det brister i lärande uppdraget.

Tur att nya skollagen har ett eget kapitel för fritidshemmen. Kanske det blir andra bullar. Barn behöver en meningsfull fritid.

Källa: Olika elever - samma undervisning, Skolinspektionen, Diarienummer 40-2011:4396

För mycket omsorg

Fortsätter att studera rapporten från Skolinspektionen. Noterar då att 1 av 5 granskade förskolor 2010 inte arbetar utefter läroplanen. Omsorgen har fokuserats på bekostnad av det pedagogiska lärandet. Man kan fundera om det är rätt prioritering.

Tydligen prioriteras de yngre barnens behov av omsorg före alla barns behov av utveckling och lärande. Tydligast märks det att barn med behov av särskilt stöd och barn med annat modersmål än svenska åsidosätts. Man hoppar oftast över delar av läroplanen eller inte alls följer den.

Detta måste vara allvarligt om vi menar att alla ska ha likvärdiga förutsättningar att klar skolan senare i livet. Speciellt viktigt är det för barn som utvecklas långsammare att få stöd för att klar framtida studier. Det är inte alltid frågan om någon bokstavskombination utan att kapaciteten i hjärnans arbetsminne tar lite längre tid att utvecklas hos vissa barn.

Samma gäller detta med modersmålet. Utan att kunna ditt modersmål på dina fem fingra innebär problem med annan inlärning. Oavsett om det gäller andra språk eller matematik. Därför är det viktigt att bara från andra språkgrupper får det stöd de behöver. Här verkar förskolan inte riktigt levt upp till sitt uppdrag.

För övrigt anser jag att alla barn ska få rätt förutsättningar i förskolan.

Källa: Olika elever - samma undervisning, Skolinspektionen, Diarienummer 40-2011:4396

tisdag 27 september 2011

Fri drift

Vem kan segla utan riktning och fulla segel? Tydligen skolan och dess huvudmän. Enligt Skolinspektionens rapport "Olika elever - samma undervisning" framkommer det tydligt att det oftast är upp till den enskilde läraren att tolka sitt uppdrag.

Då kan man stark fråga sig vad gör rektorer och huvudmän? Är de värda sin lön för att sköter sitt jobb?

Det mest fundamentala uppgiften som ledare är att ständigt veta vilket resultat verksamheten skapar, som man är satt att leda. Därför skrämmer det mig att skolan verkar vara en skuta som driver fritt från styrning. Inte undra på att effekten av de pengar man stoppar in skolan inte ger den effekt som vi som skattebetalare kan förvänta oss få, en välutbilda generation som ska ta över skutan.

I Skolinspektionens rapport skriver man:
I så gott som samtliga kommuner som ingick i tillsynen 2010 hade huvudmannen inte följt upp och utvärderat verksamheterna eller sett till att rektorn genomförde sitt uppdrag i enlighet med författningarna. I var tredje kommun bedömde Skolinspektionen att det inte fanns en tydlig ansvarsfördelning mellan nämnd, förvaltning och verksamheterna.




Läsningen ger mig kalla kårar utefter ryggen. Vad är det för amatörer som tillåts driva skolan? Hur kan man tilldela resurser utan att veta var pengarna går till?

Det som dock skrämmer mest är att ingen tycks ta ansvaret för verksamheten. Frågan aktualiseras verkligen med den nya skollagen som har klara kvar på ansvars fördelningar mellan nämnd, förvaltning och verksamhet. För är det den enskilde lärare som får styra efter egen fatabur kan vi glömma alla vackra ord om en likvärdig skola för olika elever.

Källa: Olika elever - samma undervisning, Skolinspektionen, Diarienummer 40-2011:4396



Nöden har ingen lag

Med beklämdhet läste jag idag Idagsidan i SvD om dementa gamla föräldrar som inte får den vård de behöver. Inte för att vården inte vill utan för att lagstiftningen bygger på att vårdtagaren ska ge sitt medgivande till detta. Vägrar personen blir det ingen vård.

Humant kan tyckas. Vem blir lidande på det om inte gamla föräldrars barn som får vårda dem istället.

Är lagen human när det lastar över beslutande på en person som är lite vilsen i hjärnan. Nej, absolut inte. Någonstans går gränsen för vårdtagares rätt att neka vård. Den har definitivt gjort det hos personer som inte klarar sig på egen hand. Speciellt personer som blivit dementa.

Man brukar säga att nöden har ingen lag. I detta fall är det tydligt.

Vi verkar fått tillbaka ett samhälle som vi hade förr. Där generationer levde ihop och där de yngre fick vårda de äldre tills de dog. Är det rätt att yrkesarbetande ska ta på sig oavlönat arbete för att vårda sina föräldrar? Svaret är givetvis: Nej.

Speciellt tungt blir det för ensamstående barn. Berättelsen i artikeln är skakande. En uppoffring som är ovärdigt ett välfärds samhälle som Sverige. Här måste lagstiftningen ses över så att vårdtagare inte kan tacka nej till vård när medicinskt förklarats dementa. Eller att man börjar ersätta de barn som vårdar äldre dementa personer när inte samhället lyckas göra det.

För övrigt anser jag att det är inhumant att inte begränsa dementa människors rätt att vägra vård.

Media SvD

måndag 26 september 2011

De tre musketörerna

En klassiker har ut spelats i kväll på SVT och URs program som skulle kunna betecknas som Dumas De tre musketörerna. Med skillnaden att alla tre är gamla vänster människor vara av två sitter fast i en retorik som gör att de inte är samspelta med nutiden.

Där de två vägrar inse att det är föräldrar som kräver för mycket av sina barn. Att speciellt tjejer försöker leva upp till en omöjlighet. Åter har systerskapet visat sin avigsida. Prestera men tro inte att du är någon.

Oavsett om vi pratar könssteriotyp eller inte är det ett uppenbart problem med kvinnodominerande arbetsplatser. Där blir det inga stora dramer. För hur vi än ser det är förskolan och skolan teaterscener där föreskollärare och lärare ska spela dramer. Och hur kul på en skala 1 till 10 är det att det bara är kvinnor med i pjäsen?

Här har Mats Olsson en stor poäng. Strunt samma vad styrdokumenten säger om du inte bestämmer innehållet på ett sätt att den attraherar både pojkar och flickor i publiken.

Media UR Play

torsdag 22 september 2011

Märkligt att raljera över resurser

Den gode Damberg har ytterligare en gång gjort ett märkligt uttalande i en replik i SvD. Har han inte läst om Nossebro? En skola i Essunga kommun som gick från botten notering till topplats utan att föra till mer resurser. Men som tog greppet om pedagogiken och dubbla antalet lärare i klassrummet. Ett drag som inte innebar mer resurser.

Det är ytterst mycket gamla sanningar som åter upprepas av S. En 60-tals sväng. Frågan är har den gode Damberg tvingats ut på banan med en socialdemokratisk gammal retorik efter Palme och Carlsson?

Eller är det något annat huvudlöst tänkande?

Ska vi bekämpa segregation måste vi nog titta utanför storstaden. Det är inte bara att se skillnaden mellan "äktsvenska" stadsdelar och invandrar täta stadsdelar i storstäder. Lika viktigt är att fundera över den segregation som sker i landsorten med de killar som blir kvar i en skola som bygger på "tjejernas plugghäst tänkande".

Debatten måste lyfta sig över dagens sandlåde nivå och fundera på hur kunskap ska förmedlas.

För övrigt anser jag att skolans uppgift är att bjuda motstånd i kunskapsöverföringen till eleverna.

Media SvD

En logikers fascination

Matematikens underbara värld tas in på ett nytt sätt. Jag har åter börjat fundera på matematiken fast ur ett annat perspektiv. Under studietiden var det snarare logiken och tillämpad matematik som gällde. Den rena matematiken fick stå tillbaka.

Under tiden man var författare till fackböcker hade mitt förlag vänligheten att ge oss en lite bokgåva varje år. En bok som inte kunde köpas på marknaden. Ett år damp boken "Matematikens gryning" ned i julpaketet. Boken har legat till sig nu i tio år.

Nu när man börjar prata hur dåliga matematik kunskaper dagens elever har är det intressant att fundera över varför. Kan det vara så att man bara ska traggla beräkningar i formler utan att veta varför. Kanske det skulle vara så att man började intressera barnen för matematik och berätta om dess gryning samtidigt som man pratar matematik för att förstå nyttan och underbara värld logiken är.

Hur många vet att det var i Babylonien och Egypten matematiken uppstod. Säkert inte många. Om jag fick lära mig det har jag förträngt det. Det är intressant att se att Babylonierna hade talet 60 som bas för räknandet, det som kallas sexagesimalsystemet. Det som vi än idag använder för tiden. Men det är ett något knöligt system att räkna i mot vår tiotalsystem.

Babylonierna var därför fiffiga att hitta på kilskrift för att beskriva talen. Därmed tog man lertavlor till hjälp och skapade tabellverk för att använda vid beräkningar. En förtida variant av TEFYMA som var standard tabellverket för en ung spolning på gymnasiet en gång i världen.

Tänk att tabellverken uppfanns redan 1600 f Kr. Alltså för 3600 år sedan.

Så säg sedan inte att matematik är spännande.

måndag 19 september 2011

Duktighetsfabriken

Vad får en tjej göra?

Jag skulle vilja ställa just den frågan. Är genus bara något som har att göra med hur vi män är och beter oss? Nej, säga jag. Fast det är idag inte politiskt korrekt i den offentliga debatten att racka ner på att även kvinnor har beteenden som inte är förenliga med normer.

Idagsidan i SvD ställs idag frågan Vad får en killar göra med anledning av något så konstigt som heter Machofabriken och något projekt i Gensta. När man läser ökar förvåningen. Projektledaren uttrycker sig på följande sätt:
Normerna upprätthåller maktordningen mellan män och kvinnor, och för att skapa jämställdhet behöver de förändras. En del normer för manlighet är dessutom destruktiva och kopplade till våld eftersom våld kan ge makt och status. Men människor mår inte bra av att utöva eller utsättas för våld, säger Lisa Malmberg.
Men hallå, vad har könsmaktordning med genus att göra? Och framför allt jämställdhet. Misstänksamheten ökar när man ser vilka som ligger bakom programmet: Män för jämställdhet, Roks och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund.

Nästa varningsklocka som ringer är att i intervjun är det bara kvinnor som uttalar sig. Inte en ända man. Det man frågar sig är när blev kvinnor experter på oss män och hur vi ska vara.

Det de försöker stävja gissar jag främst hör till tonårsbeteenden vi killar har. När vi ska pinka revir i puberteten. Jag lovar, dessa beteende är övergående, majoriteten av män har helt andra beteende i vuxen ålder. Att några snedtänder och fortfarande är rädda fjortisar innebär inte att resten av oss män är det.

Snarare skulle jag vilja vända på frågeställning och döp detta program till Duktighetsfabriken. För vad ingen pratar om är vad vi förknippar tjejer med. Duktiga vet vi att de ska vara med alla konsekvenser det innebär, som SvD så förtjänstfullt tagit upp på Idagsidan.

Andra ord skulle man kunna skriva på tavlan som kännetecknar tjejer: skvallrar, ignorans, förtal, miner, undvikanden, blickar. Ord över det som går under namnet Avund och som mynnar ut i kränkningar av det subtilare slaget som kan sammanfattas med två ord: Psykisk och Verbal mobbning.

Men det är tydligen inte skadligt i genustänket utan bara det som möjligen tillhör killars biologiska utveckling.

Dessutom undrar jag hur man kan försvara att kommuner använder skattepengar till något som inte tillhör skolans uppdrag. Alla dessa frälsningsläror är dags att kasta på skräphögen. Det enda som fostrar är kunskaper som bjuder motstånd. För vad kommunerna gör när de inrättar sk livstilsutbildningar är att träda över det nationella uppdrag man har att tillhandhålla utbildning. Något som de inte har mandat till.

För ska man prata om skolans uppdrag i normer och värden är det inom de 16 kunskapsämnena man ska göra det. Här ryms diskussionen om vilka social normer och beteende som funnits och finns. Att utifrån kritiskt tänkande skärskåda vad som är acceptabla normer i det mänskliga umgänget könen emellan.

För övrigt anser jag att fostran görs genom kunskapsinhämtning.

Media SvD

söndag 18 september 2011

Fågel Fenix

Håller Fågel Fenix på att födas igen i skolpolitiken? Ur askan i elden verkar MP och S vakna till gamla ståndpunkter från den misslyckade skolpolitikens tidevarv.

Inte nog med att man obstruerar inför utredningen om fristående skolor så hörs gamla tongångar om studentexamen.

Efter ett relativt lugnt riksdagsår, sedan valet, på skolpolitiska fronten verkar det dags att ta sig an skolan från oppositionen. När man under våren lyckats desavouera regeringens politik i vissa frågor av större politisk karaktär verkar det vara dags för skolan.

De rödgröna fick ordentligt med stryk inför de valfrihetsreformer som genomfördes under förra mandatperioden. De som nu börjat tillämpas sedan halvårskiftet. En gigantisk omvandling av skolans arbetssätt på många sätt är igång i skolväsendet.

Det vi sett i helgen från S och MP är det början på att ge igen för gammal ost? Kommer riksdagen att sätta krokben för Alliansen i skolpolitiska frågor? Verkar så om man ska tolka de första sprickorna i ägget på en på nyttfödd Fågel Fenix.

Månde skolan bäva. Undrar om vi någonsin kommer att få en politisk koncensus kring skolan politiskt. Det har i varje fall inte varit de i det som en gång hette folkskolan. Sedan 1842 har de politiska vindarna och ideologierna böljat fram och tillbaka. Men denna gång skulle det bli förödande om det synsätt som rått sedan Carlssons och Palmes dagar åter skulle få fortfäste i skolan.

Skillnad på vinst och vinst

Maria Ludvigssons ledare i dagens SvD är ett intressant aktstycke. Hon skriver:
I kvinnligt dominerade branscher ifrågasätts än idag företagens rätt att göra vinst. Märk väl att inom offentlig sektor kan traditionellt manliga tjänster som underhåll och transport utföras av vinstdrivande företag, medan de kvinnligt dominerade vårdföretagens rätt att växa och göra vinst ständigt ifrågasätts.
En intressant notering. Är det så illa att den debatt som har att göra med vinst i välfärden styrs av män. Ja, skulle jag vilja påstå. När jag lyssnar in politiker och andra samhällsdebattörer är det företrädesvis män som för denna debatt.

Förstår inte skillnaden med att driva företag mot vård, skola, trafikverket eller någon annan skattefinansierad verksamhet. Det måste väl vara lika illa att tjäna pengar på det allmänna oavsett vilket samhällstjänst det är. Skulle skola och vård vara undantagen denna rätt?

Nej, det är dags för min bröder att vakna upp. Eller är detta inte ett område där jämlikhet ska råda? Är kvinnor mer ansvarslösa företagare än män. Nej, så är inte fallet.

Debatten innehåller bara en unken föreställning från det flummiga 70-talet. Det värsta tycks vara att dess övervintrade gubbar får fortsätta sin något inkrökta argumentering i offentliga sammanhang och indoktrinera uppväxande män om samma diffusa tankegods.

Media SvD

Sandlåda i statlig utredning

Man häpnads över den sandlådementaliteten som finns i politiken. Nu har två partier vägrat medverka i utredningen kring fristående skolor. Som två åringar sprättar man sand för att man inte fick med alla punkter i direktivet. Dags att vakna upp! Det förvånar att en så klok herre som Damberg (S) hänger sig åt detta. Hade det varit Juholt (S) hade man möjligen kunnat förstå. Eller är det just ett täcken på att Juholt sagt sitt.

Samtidigt förvånas man över Dambergs uttalande:
Vi vill ha ordentliga besked att de frågor som vi har lyft, till exempel skärpta kvalitetskrav på fristående skolor,
Nu måste väl ända ett feltänk uppträtt hos den gode Damberg. Han tycks inte läs den nyligen införda skollagen. Här ställs lika stora kvalitetskrav på offentliga som enskilda huvudmän.

Med andra ord vill han och S sänka kraven på kvalitet i den offentligt drivna skolan. Det är väl inte precis den debatten som förs utan att de offentliga likaväl som de enskilda skolorna ska innehålla de kvalitetskrav som finns i skollagen och de andra styrdokumenten.

Likvärdigheten måste också gälla förutsättningarna för skolans olika huvudmän.

Media SvD

lördag 17 september 2011

Bönhörd

Min bloggvän Helena von Schantz kan må hända bli bönhörd. Nu verkar det finnas krafter i regeringen för att införa en studentexamen. I dagens SvD berättas att C vill införa det och att departementet håller på att bereda ärendet.

Det intressant man kan fundera över är finns det en politisk majoritet i riksdagen för en sådan lagändring?

Risken är stor att detta går på pumpen i utbildningsutskottet efter som förslaget innebär en lagändring i gällande skollag. I den finns i dag reglerna för en gymnasieexamen som införts och som kommer att tillämpas första gången 2014.

Samtidigt kan man fundera över frågan kring att alla kurser som finns på gymnasiet innehåller ett slutbetyg. Då kan studentexamen inte bygga på betygen i kurserna utan något helt annat. Då kanske det skulle vara så att för att få examen du tentar i ett antal ämnen med inriktning mot framtida högskole och universitets studier man ska gå.

Frågorna blir många och inte lätta att besvar förens vi ser vad regeringen kommer att lägga fram för förslag.

Media SvD

fredag 16 september 2011

Inte bara evidens

Pedagogiska metoder behöver inte bara en evidens, utan skolorna måste skapa undervisning som bygger på en dokumenterad infrastruktur som klara kraven. Margareta Pålsson tar förtjänstfullt upp kraven på en framgångsrik skola i SvD Brännpunkt, men det krävs mer än bara evidens.

Problemet med dagens skola är att den är för mycket beroende av humankapital. Alltså beroende av de individer som finns i organisationen. System och struktur saknas för att garantera att undervisningen inte faller ihop om inte rektorer och lärare kommer på morgonen till skolan.

Detta är förskolans och skolans akilleshäl. Den muntliga kultur som länge präglat skolans värld är förödande för att skapa en framgångsrik skola. Därför behöver skolan nu fokusera på att bygga upp den inre organisationen. Stöd för detta finns i de krav som skollagen nu ställer på skolan. Hög tid att sätta igång omedelbart att skapa system och struktur för att skolan inte ska var beroende av enskilda individer.

Media SvD

tisdag 13 september 2011

Aningslöshet

Fallet med "Lisa" i SvD belyser ett av de svårare problemen med de sociala medierna. Aningslösheten hos en vårdapparat som inte är van att få sin auktoritet ifrågasatt och en lekmannavälde  som tror sig veta.

Frågan om det är sunt att hälso- och sjukvården tar till förbudslinjen istället för att bearbeta rädslan för att göra fel. Fel gör vi men de ska sättas i relation till skadan den eventuellt orsakar. Här måste vården bli bättre att bemöta patienterna. I dag saknar de flest tron på att överhetens tolkningsföreträde.

Samtidigt kan jag sätt mig in i lekmannens situation. Frågan är bara om det är etiskt och publicistiskt riktigt att vräka ur sig all dynga på nätet när man känt sig förorättad. Det finnas alltid någon där ute som kan feltolka det som skrivs. Framförallt bör man var noga med namn så man inte får ärekränknings åtal på sig.

Media SvD

Förlegad samhällsyn hos Orstadius

Samhället ser lite annorlunda ut än när herr Orstadius tydligen var lärare. Visst, det gick bra att lära sig matte på distans. Man klarade sig på sexårig folkskola. Men det var ett samhälle som hade mycket enkla jobb där matematik inte krävdes.

I dagens industri och byggnation krävs avancerade matematik kunskaper på golvet för att klara jobbet. Då räcker inte de fyra räknesätten som herr Orstadius vill på skina.

Men man kanske skulle ta till herr Orstadius knep och säga att det var bättre förr. Då var grundskolan uppdelad i ett antal utbildningslinjer i högstadiet. Där lästes olika matematik ifall man skulle bli latinare, samhällvetare, naturvetare eller tekniker. Frågan är bara vill vi ha tillbaka denna uppdelning?

Med förlov sagt är herr Ostadius ute och cyklar när han framhåller självstudier eller självräknandet. Om han är pedagog, som han påstår sig vara, borde han veta bättre. En av anledningarna till sjunkande PISA-värden är just frånvarande pedagoger som förklar och pratar matematikens väsen. Räkna kan vem som, det är inte svårt. Det är som att rapa gloser.

Så det behövs verkligen en skärpning i undervisningen av matematik och framför allt förståelsen över att de fyra räknesätten inte ens är elementa idag.

Media SvD

måndag 12 september 2011

Allt är inte fynd

Allt är inte fynd som återvänder hem till Sverige. Maria Ludvigsson går idag i sin ledare i SvD till storms mot den svenska lagomheten och jantelagen. Speciellt mot återvändarna som varit ute och prövat vingarna. Av egen erfarenhet är det mycket värdefulla impulser man får när man är på internationell botten som borde tas tillvara.

Dock finns det ett område som inte är ett fynd. Ledarskapserfarenheter från utlandet är inte så mycket att ha. Här vittnar mina utländska vänner att vi i Sverige kommit betydligt längre. Och det är väl därför svenskar med chefs erfarenheter utomlands ifrån har svårt att anpassa sig när de återvänder. Kanske det finns andra saker i fyndlådan som inte är andvändbara, men mycket skulle vinnas om vi våga se annat än landet brunsås.

Media SvD

Skolhälsa eller elevhälsa

Leken med ord i rubriken kan tyckas befängd. Men när jag läser debattinlägget i SvD från Josef Milerad och Cecilia Renman undrar man om de läst lagen och förarbetena till den. För det första är det inte rektorerna som ansvarar för elevhälsan det är offentliga och enskilda huvudmän (Skollagen 2 kap 25 §).

För det andra kan jag inte se att någon försämring har gjorts rent lagmässigt bara för att man bytt ordet från skolhälsa till elevhälsa.

För det tredje är det så att skolväsendet är kommunaliserat sedan 20 år tillbaka och därmed kan organisationen av elevhälsan se olika ut från kommun till kommun och enskilda huvudmän.

Frågan är om det blivit en försämring med den nya skollagen? På mig verkar det snarare som den skärpts och har ett fokus på förbyggande hälsa.

Media SvD

söndag 11 september 2011

En förunderlig dag

En vacker september dag lyfte jag från Arlanda till Bryssel. Dagen var vigd för att prata samarbete om SME-frågor. Dagen var varm och solig som bara en september dag kan vara. Väl ner i Bryssel var det bara att kliva på utan att visa passet. Sverige var med i Schengen.

I Bryssel tog diskussionerna vid om hur vi skulle kunna ha gemensamma förhållningssätt för att utveckla små- och medelstora företag i Europa. De inledande diskussionerna landade väl bedömde jag. Vi avrundade på en liten mysig kvarterkrog innan det var dags att ta tåget tillbaka till flygplatsen.

Väl tillbaka möttes jag av kravet på att visa passet. Tänkte i mitt stilla sinne att det var en tillfällighet. Senare skulle det visa sig att det blivit en permanent företeelse. Väl inne på internationellt område gjorde jag min vanliga tur i butikerna för att få med mig något hem. Lite trött segnade jag ned på ett kafé.

Slängde ett öga mot TV-skärmen och undrade vad det var för Die Hart film som visades. Efter någon minut gick det upp att det var på riktigt. Det första bildena kablades ut från Pentagon. Därefter växlades det över till NY och Twinntower. Skakande bilder.

Eftersom tiden led var jag tvungen till gaten. Väl på planet blev vi stående på plattan i 30 minuter innan vi fick tillstånd att lyfta. Väl på Arlanda ringde jag min forna partner som började snacka om att tornen hade rasat. "Du skojar" var min första reaktion. Tornen stod ju kvar när jag lämnat Bryssel.

Väl hemma, framför teven, kunde jag konstatera att utsagan var rätt. Den natten blev det inte mycket sömn. Det märkliga i allt detta var när jag vaknade upp till nine twelve var luftrummet över Europa stängt.

Så här tio år efter nine eleven är minnena fortfarande både kristallklar som overkliga. Terrorn lär inte sluta men vi kan bara hoppas att något likande inte inträffar.

fredag 9 september 2011

Dåligt pålästa rektorer

Klagovisorna börjar höras nu när valfrihetsreformen ska tillämpas. Skollagen har givit rektorer och förskolchefer ett större mandat och makt än den gamla. Då helt plötsligen kan man läsa följande klagovisa från rektor Lena Örtlund i Norrtälje:
Den nya lagen kommer att ge oss mer pappersarbete samtidigt som förväntningen på mig är att jag ska vara en pedagogisk ledare. Det finns en klar konflikt där balansen mellan föräldrarna och de lärare jag ska leda blir viktigare när jag ska utreda samtidigt som jag lyssnar på båda parter.
Men hallå, detta är ett klart uttryck för tre saker.

För det första har man numera delegationsrätt. Ja men utnyttja den då bästa rektor om "pappersarbetet" är så betungande. Eller är det ett uttryck för att kvinnor som ledar ska gör allt själv?

För det andra skolan lever i en marknad. På en marknad är det alltid kunderna som avgör, även om i skolans fall staten talat om VAD som ska göras.

För det tredje är informationen ett spöke i skolan. Men hur man än ser det är det skolan som ska informera om vilka mål och riktlinjer skolan jobbar efter. Vilka rättigheter elever och föräldrar har gentemot skolan och huvudmännen. Här brister det generellt. Men framförallt verkar uttalandet som det inte ska finnas någon rättsäkerhet i skolan. Att allt ska vara som förr innan skolvalet infördes.

Dags att sluta gnälla. Bygga om skolan så den passar den vallfrihet som beslutades av riksdagen i juni förra året. Då speciellt dess ledningsfunktion på enhetsnivån.

Media SvD

onsdag 7 september 2011

Sånt elände till tänkande

Nu har det hänt igen. Forskarvärlden har hamnat i en konstig teoretisk soppa av tankar. Verksamheter styr ytterst av det värde som den kan prestera. Så även offentliga välfärdstjänster. Ett problem med dessa är att de inte styrs utifrån rikta intäkter och kostnader. Det finns alltså inte ett rakt samband mellan utbud och efterfråga. Kostnadsdrivande verksamheter kommer alltid att styras på en konstlad marknad.

När nu forskningschefen på SNS uttalar sig i DN märks tankeluckorna.

Om vi för ens stund funderar på begreppet effektivitet är det sammansatt av att man gör rätt saker rätt. När jag läser menar nog forskarna produktivitet i stället, att gör samma saker snabbare till en lägre kostnad.

När de sedan börjar koppla in bergreppet kvalitet slirar det betänkligt. Kvalitet är lika med att göra rätt från början utifrån de krav kunden ställer på tjänsten. Den är också beroende av vad kunden är villig att betala. Det finns alltså ett samband mellan pris (kostnad) och relativ kvalitet (värde). Detta samband är effektivitet.

Utgår man från detta samband finns det tre generella positioner som kan intas - hög kvalitet till hög kostnad, genomsnittlig kvalitet till normalkostnad och relativt låg kostnad till lägre kvalitet - utefter diagonalen i en värdediagram.

När offentliga verksamheter "privatiseras" och upphandlingarna görs till lägsta pris förstår vem som att kvalitet på välfärds försämras. Ska välfärdstjänsterna få ökad kvalitet måste andra parametrar in upphandlingarna.

Samtidigt är det bara läpparnas bekännelse på det med en mål- och resultatstyrning i offentlig verksamhet. Ta skolan som ett praktiskt exempel. Trots att man haft friheten att själv bestämma på lokal nivå HUR skolan ska drivas sedan 20 år tillbaka drivs den fortfarande på samma gamla vanliga vis. Tackar för att det går åt skogen. Med natur nödvändighet blir du sämre om du inte gör något.

Så det blir bakläxa på forskargruppens tankemönster. Dags att de sätter sig på skolbänken igen och lär sig sambanden.

Media DN, SvD

måndag 5 september 2011

Inte bara tjänsteman

Skolledningar verkar vara i skottgluggen. Sedan skollagen har förstärkts verkar politikerna skjuta in sig på skolans rektorer och övrig ledning. Nu är det inte lägre huvudmännens som är i skottgluggen. Frågan är bara har arbetsgivaren (huvudmannen) förstått det?

Skolan är idag en marknad. På en marknad måste man uppträda annorlunda än om man är en tjänsteman i en offentlig myndighet. Både utbildningsministern Björklund och S skolpolitiske talesperson Damberg riktar in sin kritik mot skolan i en artikel i SvD om föräldrars benägenhet att anmäla skolan.

Ibland kan det var absurditeter som föräldra tar till. För det lilla minsta går de den juridiska vägen. För det första är det slöseri med skattemedel att ägna sig åt banala anmälningar. Har inte föräldrar lärt sig att prata direkt med dem det berör?

För det andra måste skolan börja inse att det inte är en myndighet utan en aktör på en marknad. Där krävs det helt andra kvalifikationer av ledningen än att bara vara administratör.

Huvudmännen måste här börja se över sina rutiner kring vem man sätter som skolledare. För skolledningens främsta uppgift är inte längre att vara springpojke åt huvudmannen. Deras uppgift är att stötta och visa vägen i skolan. Ett tuffare krav. Kravet att se till att arbetssituationen blir den rätta, att som ledare gripa in när något går snett. Det är det man har betalt för som ledare.

Media SvD

söndag 4 september 2011

Sätt föräldrarna i skolbänken

Förvånad läser jag artikeln om föräldrar som curlar ungarna i en artikel på SvD. Dags att skolan börjar informera om skolans uppdrag och prioriterade mål. Är det vi ser ett utslag av föräldrar som fullständigt missat sin roll som förälder? För det första måste de själva fostra sina ungar. För det andra måste de växa upp.

Är det den förstörda föräldragenerationen från 70-talet som stökar till skolan. De som fostrades i den fria uppfostran. Ungar som aldrig fick lära sig var gränser och social normer krävde av dem.

Även om vi har en marknad i skolan är det något sjukt i att föräldrar tar till juridiken. De borde prata med vederbörande istället. Får säga som CO Hermansson sa en gång om sitt parti: Någon djävla ordning måste det vara i ett parti, fast i detta fall "i skolan" med hänvisning till föräldrarna. Dags att föräldrarna blir vuxna!!

Media SvD

lördag 3 september 2011

Skrota undervisningen

Bifogad film är en tanke väckare. Är det så att styrdokumenten sabbar kreativiteten hos barn och unga?

Nej, skulle jag vilja säga.

Det är de personer som ska realisera styrdokumenten som är fastlåsta i ett sätt att skapa förlegat HUR eller fast i att inte ständigt förbättra sitt sätt att undervisa. Dags att på allvar, börja omforma sättet att undervisa på. Att få lärare av skilda sort att förstå hur man inte dödar motivation och kreativitet fast man ska basera kunskap på fakta. Det finns inget rätt eller fel i skolan.

Just nu finns tillfället att bryta ned den cementerad skolan som funnits sedan 1842.

Lyssna på denna video.

Åldersnoja och vänstersyn förlorad

Verkar som vi fått ett nytt politikskt landskap. Där åldernoja och synfel uppträtt. Per Gudmundson har i dagens ledare en intressant betraktelse över Juholts oförmåga att prata om och ta hänsyn till vänstern. Han gör det utifrån en sjukdom som heter vänstersidigt hemispatialt neglekt - en sjukdom som gör att man tappar förmågan att i vänstra halvan av synfältet. En slående bild av inte bara Juholt utan även S oförmåga att se vänstern. Trots att man numera bekänner sig till en välfärdstat som fanns på 60-talet.

Ett annat intressant fenomen har dykt upp. Sedan Annie Lööf blev föreslagen till partiledare i vecka för C har en uppenbar åldernoja uppträtt i poltiken. Nu ska det vara unga "fjunisar" på ledande positioner. Så befängt. Att C kommer att få en partiledare som är ung och att MP har en lika ungt språkrör har bara det gemensamt att de båda är fullfjädrade ledare och idologer i sina respektive partier. Då blir det lite patetiskt när man börjar skrika i andra parti att man eftersträvar yngre.

Förmågan att leda har inte med ålder att gör utan är en innebyggd förmåga hos individen.

Samtidigt är det intressant att kaxigheten är uppe på banan. Hur kommer alliansregeringen att klar detta. Annie Lööf kommer verkligen att ge herrar Reinfeldt, Björklund och Hägglund en match. Speciellt verkar hon ha siktet inställt på 2014.

Då tror jag att alliansen tjänar på att ha ett nytt lag även i regeringsställning med lite nya spännande ansikten på posten.
Helt plötsligt har vi fått en ny spännande politisk karta. Politiken kommer att ta sig upp ur det grå träsket och åter bli spännande. Då behövs mixen av silverrävar och ungtuppar.

Media SvD1, SvD2.