Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

torsdag 30 juni 2016

Den ständiga läraren

Den ständiga läraren är ett intressant kapitel i Anne-Marie Körlings bok Undervisningen mellan oss.
Tidigare kapitel i boken handlade om det här med OnOff-pedagogiken. Den om att läraren talar om för eleverna vad som ska gås igenom och vad de ska göra på lektionen. Då är läraren On medan eleven är Off. När sedan eleven är On är läraren Off. Oftast vet inte eleverna då vad de ska göra därför att innehållet och relationen saknas.

Kapitlet därpå handlar om det Den pågående undervisningen. Hon skriver på sidan 242:
Den här undervisningen har inga avbrott. Den pågår - i alla uppkomna situationer och i olika konstellationer underhålls undervisningen och relationen.
Hur ofta finns detta kontinuerliga flödet av innehåll och relation? Hur stort är inflytandet för eleverna i undervisningen? Hur fångar läraren upp de frågor om innehållet från eleverna? Många frågor blir det när man läser Anne-Marie bok. Något som borde diskuteras i varje lärarkollegium.
Det viktiga för undervisningen är att få ett flöde i lärandet med fokus på varje elevens lärande. Det som Skolinspektionen så slående skriver om hur bristen är på de prioriterade tillsyn man gjort under 2015. De skriver i sin rapport till regeringen:
För att kunna tala om en likvärdig skola i skollagens mening måste varje skola vi möter i tillsynen klara av att möta behoven hos de elever som går i just den skolan. Vi syftar då på varje elevs behov – inte enbart behoven hos de elever som har svårast att nå kunskapskraven, inte enbart behoven hos den genomsnittliga eleven och inte enbart behoven hos de elever som klarar sig utan aktivt stöd från läraren.
Det är viktigt att det synliga lärandet och ständigt pågående lärande sker mellan innehållet och relationen hos varje elev och lärare. Kanske detta är det stora varje skola och lärare ska börjar praktisera kommande läsår 2016/2017.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015
Körling, Anne-Marie (2015) - Undervisningen mellan oss, pedagogiska utmaningar, Läraförlaget   


onsdag 29 juni 2016

Hög tid för utveckling av utbildningen i skolan

Skolinspektionen slår fast att glaset är halvfullt när det gäller huvudmännens styrning och utveckling av skolan. Om det har jag skrivit i tidigare inlägg, se länk nedan.
Huvudmannen för skolan får symboliseras med kommunfullmäktige i Eskilstuna, bilden ovan. Om det är någon som förirrat sig i vem som är huvudman i skolan se bilden nedan.
Förvaltningen är alltså något som inte finns lagreglerat idag. De är bara en serviceinrättning åt huvudmannen. Då blir det intressant att notera följande ur Skolinspektionens årsrapport:
Fyra av tio huvudmän bedömdes ha någon form av brist inom detta område. Hos tre av tio huvudmän konstaterades brister när det gäller att följa upp skolornas resultat, ytterligare huvudmän hade brister i nästa steg istället, där resultaten ska analyseras och beslut om utvecklingsåtgärder fattas. Nära fyra av tio av de inspekterade huvudmännen brister när det gäller att besluta om relevanta utvecklingsåtgärder. (s 20)
Med andra ord saknar kommunfullmäktige och nämnder rätt verktyg och kunskaper för att driva en effektfull resurstilldelning utifrån faktiska behov ner på enhetsnivån (skolan). Årsrapporten från Skolinspektionen slår även fast att:
En viktig faktor för att huvudmannens resultatuppföljning ska vara till nytta för verksamheten är att uppföljningen görs mot relevanta mål. Nationella mål och riktlinjer ska vara utgångspunkten. Skolinspektionens har sett att många huvudmän behöver utveckla sin kunskap om innehållet i skolans styrdokument för att kunna göra riktiga bedömningar av verksamheternas resultat, behov och förutsättningar. Nationella mål och riktlinjer kommer ibland i skymundan bakom mål och visioner som är huvudmannens egna. Det är också vanligt att olika nivåer inom huvudmannens verksamhet skapar egna mål på grund av otydlig styrning. (s20)
Med andra ord saknas hos de inspekterade huvudmännen och skolorna fungerande kunskap för hur skolan ska utvecklas och styras. Skoldialogen har tagit fram en serie handböcker för just detta ändamål.
Med Skolinspektionens slutsats är det hög tid att faktiskt ta till sig kunskap om hur man gör. Inte bara förlita sig till att kunskapen finns in house. Vad skolan mår bäst av är att få en resurstilldelning dit de behövs och ingen annanstans. Ta hjälp av vetenskapliga metoder och beprövade erfarenheter om HUR och VARFÖR man skapar bra kunskapsresultat och resultat av värdegrundsarbetet.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015

Pluraword: Halvfullt glas
Skoldialogens hemsida: Böcker


tisdag 28 juni 2016

Förbjuda religiösa fristående skolor

Något mer häpnadsväckande får man leta efter när gymnasieskolministern Aida Hadzialic går ut med att man ska förbjuda religiösa fristående skolor för att undervisningen tycks ske med separerade pojkar och flickor. Med liknande argumentation gör sig Jan Guillou tolk för att förbjuda religiösa skolor. Att han snöat in på 70-talsretorik kan var förlåtet, för han vet inte bättre, att däremot en S-minister ägnar sig åt sådant är snudd på oansvarigt. Kan inte ministern skollagen?
I proppen till skollagen skriver den dåvarande Alliansregeringen:
Regeringens förslag: Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell. Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell. Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska dock få ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
I sin motivering till nya skollagen och som skäl till förslagen skriver den dåvarande regeringen:
Regeringen föreslår att utbildning som bedrivs av offentlig huvudman alltid ska vara icke-konfessionell. Förslaget motsvarar i princip dagens bestämmelser. Att undervisningen ska vara icke-konfessionell i en skola med offentlig huvudman framgår redan i dag av läroplanerna. Undervisning finns däremot inte definierat i dagens skollag eller läroplaner. I den nya skollagen definieras undervisning som ”målstyrda processer som under ledning av lärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Regeringen anser mot den bakgrunden att det i detta sammanhang i stället finns anledning att använda termen utbildning, som är ett vidare begrepp än undervisning och även kan omfatta annan verksamhet än undervisning i den inre och yttre miljön, t.ex. på skolgården och i matsalen. Utbildning kan även omfatta annan verksamhet t.ex. vid lägerskolor, utflykter, studiebesök eller studieresor.
Med detta som bakgrund är det märkligt att vänsterdebattörer och en skolminister ägnar sig åt populistisk argumentation. Vill regeringen ha bort icke fungerande fristående skolor som inte har en undervisning som bygger på den svenska skollagen kan man fokusera detta i regleringsbrevet till Skolinspektionen. Den myndigheten beviljar tillstånd att bedriva fristående skolor i Sverige. Om det är problem med att religiösa huvudmän inte följer svensk lagstiftning har Skolinspektionen rätt att dra in tillståndet att driva skolan.

Två lagrum styr att skolan ska vara fri från religiösa påverkan i undervisningen. Här finns de två lagparagraferna med dess motivering (fet stil lagrummet i övrigt motivet till paragrafen):
6 § Utbildningen vid en skolenhet eller förskoleenhet med offentlig huvudman ska vara icke-konfessionell.
Paragrafen saknar motsvarighet i 1985 års skollag. Bestämmelsen gäller enbart i utbildning inom skolväsendet med offentlig huvudman. I läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet och för de frivilliga skolformerna anges att undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Någon motsvarande bestämmelse har inte funnits för förskolan. Gällande bestämmelser i läroplanerna har förts in i förevarande paragraf med bl.a. den ändringen att begreppet ”undervisning” ersätts av begreppet ”utbildning”. I den nya skollagen är ”undervisning” ett snävare begrepp än ”utbildning”. Med ”utbildning” avses i den nya skollagen den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål. Här används därför ”utbildning”. Bestämmelsen innebär att huvudmannen har ett ansvar att se till att eleven inte blir ensidigt påverkad i olika trosfrågor. Den utgör dock inte något hinder mot att huvudmannen inom ramen för skolans val eller elevens val i grundskolan eller motsvarande skolformer eller inom ramen för det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuder undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i t.ex. kristendom, islam eller judendom. Denna undervisning måste dock ske på ett sådant sätt att även utbildningen i detta avseende är icke-konfessionell.
Bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 5.5.
7 § Undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke-konfessionell.
Utbildningen i övrigt vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem får ha en konfessionell inriktning. Deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt.
Paragrafen avser endast undervisning och utbildning vid fristående skolor, fristående fritidshem och fristående förskolor.
I första stycket markeras att undervisningen ska vara icke-konfessionell. ”Undervisning” definieras i 3 §. Bestämmelsen utgör inte något hinder för huvudmannen att inom ramen för elevens val eller skolans val i grundskolan och motsvarande skolformer eller inom ramen för det individuella valet i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan erbjuda undervisning i religionskunskap, historia eller samhällskunskap som innebär fördjupning i kristendom, islam eller judendom etc. Sådan undervisning måste dock utformas på ett sådant sätt att den är ickekonfessionell.
Bestämmelsen saknar motsvarighet i 1985 års skollag.
Av andra stycket, som har sitt ursprung i 9 kap. 2 § andra stycket i 1985 års skollag (se prop. 1995/96:200 s. 32), framgår att konfessionella inslag får förekomma i den del av utbildningen som inte utgör undervisning.
Som exempel kan nämnas morgonsamlingar och bönestunder. Naturligtvis får sådana inslag i utbildningen inte strida mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildningen. Deltagandet i de konfessionella momenten ska vara frivilligt. Kravet på frivillighet innebär dock inget hinder för att barnen eller eleverna väljer att närvara vid ett konfessionellt inslag utan att aktivt delta. Lagrådet har föreslagit att denna paragraf bör slås ihop med 6 § för att förtydliga de aktuella bestämmelserna.
Regeringen anser emellertid att bestämmelserna, med hänsyn till lagens struktur i övrigt, bör behandlas i två paragrafer. Paragrafen har förtydligats så att det uttryckligen framgår att den endast avser fristående verksamheter.
Paragrafen behandlas närmare i avsnitt 5.5.
Tänk om vi någon gång kunde få debattörer och ministrar att hålla sig till fakta när de debatterar. Religiösa fristående skolor är inget problem i all den stund de följer existerande lagstiftning. Om de inte skulle följa lagen är det bara för myndigheten Skolinspektionen att dra in tillståndet för religiösa fristående skolor som inte följer skollagen att bedriva undervisning.

Media: Dagen, AB1, AB2   
  

måndag 27 juni 2016

Halvfullt glas

Halvfullt glas är det hos huvudmännen i senaste årskrönikan från Skolinspektionen när det gäller att fullgöra skolans uppdrag.
De skolhuvudmän som lyckas i sitt huvudmannaskap är de som utvärderar och förbättrar skolorna genom att veta var resurserna ska riktas och bäst ger resultat. Det gäller både kunskapsresultatet som resultatet av värdegrundsarbetet.

För att få fullt glas är det många huvudmän som måste bli bättre på skolutveckling. Då främst att förbättra sitt arbete med systematiskt kvalitetsarbete. I det arbetet noteras att en av tio inte har en resursfördelning som utgår från elevernas förutsättningar och behov.

När det gäller skolan skriver Skolinspektionen i sin rapport om just elevers förutsättningar och behov och bristen i skolan på följande vis:
Barn och elever växer upp med olika förutsättningar. I en skola som är likvärdig i skollagens mening bör eleverna ha samma chanser att nå kunskapskraven och därutöver så goda skolresultat som möjligt utifrån sina förutsättningar, oavsett vilken skola eleverna går i. En skola som lyckas uppväga skillnader i elevernas förutsättningar – det kompensatoriska uppdraget – har få och små systematiska skillnader i elevernas resultat.
För att kunna tala om en likvärdig skola i skollagens mening måste varje skola vi möter i tillsynen klara av att möta behoven hos de elever som går i just den skolan. Vi syftar då på varje elevs behov – inte enbart behoven hos de elever som har svårast att nå kunskapskraven, inte enbart behoven hos den genomsnittliga eleven och inte enbart behoven hos de elever som klarar sig utan aktivt stöd från läraren.
Det yttersta ansvaret för att skolorna förmår möta alla elevers behov ligger hos skolornas huvudmän. Det innebär bland annat ett ansvar för att utbildningen riktas mot relevanta mål och för att skolorna har de förutsättningar som behövs för att nå dit.
Skolinspektionen noterar att i den prioriterade tillsynen så brister en tredjedel av skolorna när det gäller undervisningen och lärande. Det kan gälla anpassning till elevernas förutsättningar och behov, bristande elevinflytande och hjälp att komma vidare. Många elever riskera att tappa intresset för skolan och dess undervisning genom att utmaningarna saknas.

Den kanske mest skrämmande bilden är den att elever inte får den rättmätiga undervisningen i alla ämnen. Hur ska då elever kunna klar skolan när skolan självt struntar i sitt uppdrag. Med vikarier och lärare som inte kan ämnet riskerar eleverna att det ständigt blir omstarter från början och upprepningar av olika moment. En On-Off pedagogik som borde förbjudas men som är allt för vanlig. I detta ingår även att undervisningen saknar delar av hela kursplanen. En av följderna är att skolan saknar uppföljning av kunskapsresultatet och därmed inte vet hur man ska planera verksamheten.

Extra anpassningar och särskilt stöd är också en del av det som saknas för att få ett fullt glas. Fyra av tio skolor ger inte elever extra anpassningar och stöd. I många fall saknas här även tillgång till elevhälsa. De tilldelningar av stöd som görs görs med vetskapen om vad som kan beviljas snarare än vad eleven behöver. Andra låter bli stödåtgärder för man vet svaret: resurser saknas.

En likvärdig skola bygger på att de som bara har halvfulla glas börjar spola fram vatten för att fylla glaset. Det vatten som ska tillföras är beprövade metoder för att fokusera på utvärderingar i skolan enligt bilden nedan.
Skolan måste bli bättre på att från lärarnivån gruppera och summer kunskapsresultat och värdegrundsarbetet både på individnivå som gruppnivå. Detta ligger sedan som grund för utvärdering mellan grupperna i skolan för att rätt resurser sätts in mellan klasser och årskurser. Därtill att huvudmännen verkligen vet hur effekten blir av de resurser man sätter till. Utan utvärderingen kan man inte veta vilken planering och mål man ska sätta för kommande undervisning och lärande.

Källa:
Ökad fokus på skolor med stora utmaningar - Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015


lördag 25 juni 2016

Tusenskönor

Odenplan, Bangkok, Ekerö och Kungsholmen är några av platserna Kristina Ohlsson väver ihop en osannolik historia om flyktingmottagning. Ett par hittas skjutna i en lägenhet vid Odenplan är upptakten till en rafflande och riktigt, riktigt spännande berättelse.
En berättelse om familjehemligheter som tar en vägs ände med förskräckelse. Boken kom ut 2010. De sex åren som gått sedan dess överträffar med råge av verkligheten av dagens flyktingkris.Smuggling, flyktingmottagande och girighet blandas i en cocktail som den speciella utredningsgruppen med Fredrika Bergman, Alex Rechts och Peder Rydh tar sig an. Diverse utrednings tåtar tycks vara skilda från varandra. Vartefter man gräver djupare finns ett samband.

Vill man har lite mer förståelse för det som händer i flyktingkrisen av idag bör läsa boken.
    
 

fredag 24 juni 2016

Bo Strömstedt

Den store publicisten och tidningsmakaren Bo Strömstedt är död. Mitt möte med honom var kort i en hotellkorridor i Lund 1999. I övrigt följde jag hans ord.
Påminns denna dag när dödsbudet kom, när även den omskakande Brexit kom, hans utsökta memoar Löpsedeln och Insidan. Alla berättelser om ett långt journalistliv. Vad många kanske inte är medvetna om är just hans bakgrund i Pingströrelsen. Hans far Harald Strömstedt var pingstpastor. Hade han inte valt sida i den stora Lidmanstriden 1948 hade han kanske inte blivit den publicist han blev.

Han skriver i sina memoarer:
Jag hade flyttat hemifrån, läste i Lund, hade långa telefonsamtal med min pappa som tyckte mycket om Sven Lidman men nu var betryckt och förvirrad. Vad skulle jag göra? Jag hade själv, som 17-årig gymnasist, haft en sammanstötning med Lewi Pethrus. Han var chefredaktör för den nystartade tidningen Dagen.  Jag skrev i Dagen,...ett inlägg i en debatt om den kristna romanen. Den var, skrev jag alltför snöpt och hårt hållen. Nästa dag kom jag tillbaka till redaktionen och fick från Lewi Pethrus en mycket entydig hälsning: antingen fick jag - och jag kan se redaktionssekreteraren framföra hans ord - ändra åsikt eller också fick jag hålla käft. Jag stod på Surbrunnsgatan utanför Dagenhuset i den sneda eftermiddagssolen och insåg att ett sådant liv skulle jag inte kunna leva, om jag alls ville leva. Den yttrandfrihetsiver som över fyrtio år präglat min verksamhet har många rötter, inte minst i Värmland, men en rot har den på Surbrunnsgatan.
Jag såg nu, 1948, bara svinintresset, det kalla glasögat, och min uppväxt i pingströrelsen var slut. (s 40-41)
Ständigt dessa ögonblick som förändrar livets banor. Nu har Bo Strömstedts jordbana slutat.
RIP Bo Strömstedt.

Källa:
Strömstedt, Bo (1994) - Löpsedeln och Insidan, Albert Bonniers Förlag

Brexit vann - midsommarblommorna slokar

Brexit vann - midsommarblommorna slokar, är känslan som finns denna midsommarafton efter Storbritanniens folkomröstning om EU.
Populismen har en än gång vunnit. Noterbart är hur vi kommer att se på Storbritannien om några år. Är drottning Elizabeth II den sista monarken i Storbritannien? Det är England och Wales som röstade för utträde medan Skottland och Nordirland vill stanna. Detta får säkert inrikesproblem med unionen på den brittiska ön. Är Skottland först ut att stå för ett utträde ur den brittiska unionen men söka medlemskap i EU?

Det enda man kan notera denna midsommarafton är världen blivit ytterligare en osäker plats i de politiska strömningar som breder ut sig.

Media: SvD1, SvD2 

torsdag 23 juni 2016

Glad midsommar

Efterlänkad är helgen som  stundar. Extra spännande och turbulent tror jag inte någon midsommarvecka varit på länge. Bostadsförhandlingarna strandade för att heliga kor inte kan slaktas. Käftsmäll för åklagaren i rättegången mot förre ledningen för HQ Bank. Och i skrivande stund vet vi inte om det blir Brexit för Storbritannien.
Med dessa ord får jag tillönska bloggens läsare en skön och avkopplande midsommar 2016. Lika kall och blöt som den 1987 lär det inte bli. I varje fall inte temperaturmässigt. Regn verkar tillhöra midsommar i valda mängder. Ta vara på stunderna mellan sillen och dansen kring stången.

Glad midsommar!!

Heliga kor och käftsmällar

Midsommarveckan bjuder på två intressanta händelser. En icke slakt av heliga kor.
Varken regeringen eller alliansen lyckades slakta sina heliga kor. Regeringen orkade inte ta bort den 79-åriga hyresregleringen och Alliansen skrota ränteavdragen. Givet att de har effekter på privatekonomin är bägge effektiva bromsar för att få ett flöde i bostadsbyggandet. Om detta har Assar Lindbeck skrivit och utrett för dryga 50 år sedan. Om det har jag skrivit i tidigare blogginlägg, se nedan.

Samtidigt måste man notera att Peter Eriksson inte nådde fram i bostadsförhandlingarna. Kom han in för sent? Överskattade han sin förmåga att rätta upp efter Kaplan? Den som lever får se. På mig gjorde han inget större intryck.

Käftsmällen i veckan fick åklagaren på Ekobrottsmyndigheten.
Hur blåögd får man vara? Kollar man inte fakta först innan man går till åtal. En rudimentär uppgift i all yrkesutövning. Man måste ha mer torrt på fötterna innan man väcker åtal. Tingsrätten noterar att åklagaren inte tagit reda på hur reglerna såg ut i EU vid tillfället HQ Bank fick sitt tillstånd indraget av Finansinspektionen. Det borde kollats. Samtidigt det här med uppsåt, hur bevisar man det i en verksamhet som inte drivs av kriminella? Skulle varje person som sitter i en styrelse eller ledning uppträda uppsåtligt? Nej, skulle jag vilja säga av egen erfarenhet. Felbedömningar görs utan att de är uppsåtliga. Företagande är alltid behäftat med risktagande. Somligt går bra och somligt dåligt. Man kan aldrig bli dömd för att göra dåliga affärer eftersom förluster inte är uppsåtliga i normalfallet.

Man funderar också hur de aktieägare resonerar i det kommande civilrättsliga målet. Även aktieaffärer innehåller ett mått av risk. Som investerare måste du alltid kalkylera med affärsrisker. Om nu staten i form av Finansinspektionen river bort mattan för en bank är det svårt att se att man kan resa talan mot styrelse och ledning för förluster av aktievärden. Om tredje part omintetgör affären som i HQ Banks fall är det svårt att se att skadestånd kan riktas mot styrelse och ledning.

Sista ordet är nog inte sagt i käftsmällen efter HQ Bank-affären. Lika lite som de heliga korna i bostadspolitiken. 

Media: Expressen, SvD 

måndag 20 juni 2016

Ingen demokratiskillnad i skolan

Ingen skillnad får råda om demokratiuppdragets innehåll skolan har. Både skollagen och läroplanen är tydlig på form och innehåll.
Oavsett ståndpunkt har skolan ett tydligt uppdrag att fostra kommande generationen som demokratiska medborgare. Detta sätts på sin spets med nyanlända och de utanförskapsområden som finns i det svenska samhället. För att integrationen ska fungera gäller det att ständigt impregnera utlandsfödda vad som gäller i Sverige både ur ett demokratiskt perspektiv och jämställdhet.
Eftersom skolan är en del av samhället gäller det för skolor som finns i områden med stort utanförskap att fokusera på skolans uppdrag. Skollagens 1 kap 4 § lägger grunden:
Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.
När Hanna Gadban skriver sin ledare i SvD om att värna skolans demokratiideal öppnar hon  med:
Hennes röst fyllde hela skolkorridoren. En förargad röst med en ledsen underton: Sluta säga haram till mig, jag är inte ens muslim, utbrast hon och sprang ner för trapporna. Pojken stod kvar utan att förstå den linneklädda klasskamratens ilska. Inte heller efter det långa samtalet med rektorn kunde han förstå vad felet med hans anmärkning bestod i.
Denna öppning får mig att tänka på det mångdimensionella i demokrati, kultur, religion och jämställdhet. Utan känsla och konkretisering hjälper inte endast ord i kommunikationen. Demokrati och värdegrunder är en materia som ständigt måste diskuteras och praktiseras för att bilda kunskap kring. Här har skolan en stor uppgift. Man undrar hur skolor som har stort inslag av trosgrund än den kristna ska lyckas med uppdraget. Lika mycket som skolor i stadsdelar som Tensta, Akalla, Rinkeby, Herrgården, Rosengård, Ronna, m fl kan klar att omvandla barnen med annan bakgrund än den svenska till demokratiska svenska medborgare.

Grundskolans läroplan Lgr11 konkretiserar skollagens lagrum på följande vis:
Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. (s 7)
Vidare skriver läroplanen vilken etik skolan ska vila på:
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. (s 7)
Man ställer sig frågan: Hur lyckas skolan med detta sitt uppdrag?, när skoldebatten allt för ensidigt fokuserar kunskapsresultat som det enda problemet. Det är lika stort problem med demokrati och jämställdhet. Två delar i huvudmomentet Normer och värden. Här har skolan övergripande mål och riktlinjer att följa. Hur omvandlas dess i undervisningen? Hur får eleverna lära sig detta? Hur mycket involveras föräldrarna i barnens tillblivelse till svenska demokratiska samhällsmedborgare. Detta är det stora integrationsarbetet.

Alla i skolan har ett demokratiuppdraget att:
medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor också utanför den närmaste gruppen, (s 12)
Lärarna har särskilt i demokratiuppdraget att:
klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet, (s 12)
öppet redovisa och diskutera skiljaktiga värderingar, uppfattningar och problem, (s 13)
Tydligen finns en missriktad handling från skolorna i stadsdelar med stor andel utrikesfödda. Hanna Gadban skriver:
Dessvärre gör många skolor avsteg från jämställdhetsprinciper med hänvisning till elevernas olikartade kulturer.
Elevers kulturella bakgrund ska aldrig hindra från att uppfostra dem i den svenska kulturen. Även om de är gäster för en stund eller tänkt sig stanna i Sverige har skolan uppdraget att integrera dem i samhället och dess värderingar. Skolan kan inte frångå sitt tjänstereglementen i form av läroplanen. Skolhuvudmännen i de kommuner som har stora områden och stadsdelar med stor andel utrikesfödda måste skapa förutsättningar för att skolan fullföljer sitt demokratiska uppdrag. Då inte bara i form utav pengar utan lika mycket hur skolorna aktivt arbetar med Normer och värden.

Huvudmännen borde då stötta initiativ som beskrivs av Hanna Gadban:
Arrangera workshops med jämställdhet som tema och bjuda in föräldrarna. Planera föreläsningar som efterföljs av rollspel som förtydligar vad denna värdegrund bör innefatta. Anordna föräldrautbildning, tillhandahålla kontaktpersoner och föregå med gott exempel.
Detta gäller även sådan saker som svensk kultur och demokrati.

Media: SvD
Källor:
Skollagen (2010:800)
Läroplanen för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 - Lgr11


lördag 18 juni 2016

Almedalsveckan 2016

Så är det fjorton dagar kvar till det stora politiker- och mediespektaklet i Almedalen. Årets vecka och skolan som ämne har jag kollat lite på.
Almedalen bjuder på 141 seminarier, 35 heta stolen och 4 mötesplatser som berör skolan. Fokuserar vi på de politiska partierna anordnar S och M två seminarier. Socialdemokraterna satsar på att "Så ska proffsen få vara proffs" och Moderaterna"Reformer för förstärkta kunskapsresultat i svensk skola". Båda lovvärda ämnen. Frågan är bar hur politiker ska lyckas skapa det de beskriver. I min värld är det alltid det som görs in house i skolan som avgör.

Den absolut avgörande inre faktorn och navet för skolutveckling är systematiskt kvalitetsarbete. Endast två seminarier under veckan om denna avgörande faktor är för lite. Det ena handlar om "Bättre och bättre skolundervisning samt resultat – hur då?" med DN och InfoMentor som arrangörer. Den andra och enda om systematiskt kvalitetsarbete är "Hur säkrar vi kvalitet i det svenska skolsystemet?" med SIQ och Academedia som arrangörer.

Programförklaringen på den senare är:
Om brister i hur kvalitet skapas och säkras i det svenska skolsystemet. Vad kan göras rent konkret och vad vill representanter från skolans värld lyfta fram? Om skola, kvalitet och framtid.
Något begränsat perspektiv kan jag tycka. Skapa kvalitet görs genom att ständig flytta sig ur bekvämlighetsfokuset. En mycket eftersatt område i skolans värld som tenderar att sträva efter trygghet. Däremot har det konstaterats från Skolkommissionen att det här med att säkra kvaliteten är ett eftersatt område. Drivlinan i den svenska skolan är ur funktion sedan länge (se länk nedan från tidigare blogginlägg).

Det parti som satsar hårdast på Heta stolen är Centern. De satsar på "Så börjar vi klättra uppåt i PISA-mätningarna". Centerns Ulrika Carlsson i Skövde samtalar med Haninges grundskolechef Lina Axelsson Kihlbom. Låter intressant eftersom Skolkommissionen har som förslag på att en av målsättningarna i den nya statliga styrningen är just PISA-styrning som ett av styrtalen.

Slutligen har vi Nybro kommun som ska ha en Mötesplats om "Vad är kvalitet i skolan - hur gör vi?". Man kommer att beröra följande:
Vad ligger till grund för en kvalitativ skola? Vad krävs och hur når man dit? Om vikten av att förvalta, utveckla och ständigt förbättra. Att prioritera och göra avvägda val av insatser. Ledarskap och kompetens. Samsyn och gemensamma mål. En likvärdig skola för alla.
Spännande ämnen som varje kommun borde fundera på. Huvudmannen i skolan har ett stort uppdrag att skapa kvalitet i utbildningen. Hur många gör det utifrån skolans faktiska resultat och behov?

Utöver detta är det mest fokus på hemmasittare, barn i behov och digitalisering i skolan under Almedalsveckan 2016. Givet att dessa ämnen är behjärtansvärda att ventilerar ur ett samhällsperspektiv saknar jag den djuplodande diskussionen om hur de inre faktorerna ska utvecklas. Där frågorna HUR och VARFÖR är avgörande för kunskapsresultatet och den demokratiska fostran.

Hemsida: Almedalen 2016
Pluraword: Drivlinan i statlig målstyrning av skolan   
   

tisdag 14 juni 2016

En politiserad skola

En fredad skola från politiks utspel önskar sig Skolkommissionen. Vad inträffar då? 
Till kvartett på bilden sluter sig två ministrar i kören och blir en sextett. Givet att det är bra att ventilera synpunkter på skolan förväntar man sig att ministrarnas nya harmonitillskott i orkestern byggde på grundförutsättningar och inte massa retorisk svammel.

Det första som slår mig är följande skrivelse:
En jämlik gymnasieskola av hög kvalitet är en grundbult i den svenska modellen och har varit avgörande i moderniseringen av Sverige. 
Visst men vem definierar vad hög kvalitet är? Efter ett långt yrkesliv med kvalitet som grundbulten finns det ingen given definition på vad som är hög kvalitet. Det är alltid i betraktarens ögon vad som är högt och lågt samt vad jag är beredd att betala. Är det i detta betraktande ur politikers syn?

Nästa underlighet eller sakfel är att påstå följande:
...sätta högre betyg än vad provresultaten indikerar.
Ursäkta bästa ministrar, men ni har då en ovanligt bristande kunskap om skolans betygssystem. Den är sedan 1994 ett mål- och kunskapssystem som inte kan fångas genom nationella provresultat. De två bärande delarna i betygssystemet är kunskapskrav baserat på fakta och förmåga. Där betyget E kan sägas var att med "viss säkerhet" redogöra för fakta i ämnet, betyget C med "kan utförligt" och betyg A med "kan utförligt och nyanserat". Så hur kan ministrarna ens inbilla sig att sådant fångas i nationella prov och vara lika med ett betyg.

Nästa snubblande på faktalinan gör ministrarna när de skriver:
Den fria etableringsrätten gör att kommunerna, som har det övergripande ansvaret för att samtliga elever erbjuds undervisning på grundskole- och gymnasienivå, inte kan reglera antalet skolor geografiskt eller styra utbildningsinnehållet...
Man häpnar när en jurist som civilministern inte kan skollagen. Någon fri etableringsrätt finns inte i skolväsendet. Fristående skolor måste söka etableringstillstånd av Skolinspektionen. Givet det efterhörs kommunernas syn som en av de beståndsdelar som avgör om det blir etablering eller inte. Dessutom är det Skolinspektionen som drar in tillstånden att bedriva undervisningen om en fristående skola missköter sitt uppdrag. Detta kan möjligen sägas vara en god gammal svensk tradition med blandekonomi. För vad ministrarna och V vill är att återinföra planekonomi.

Nästa fråga är den där eviga ältandet om vinst i välfärden. För det första vad är vinst? Det har inte enhetligt definierats vad den innehåller. För det andra vad händer när förlust uppstår? Är det aktieägarna som ska göra ägartillskott då? Eller vem? Går kommunerna in med mera bidrag? Som bekant finns det en dom i HFD - Högsta Förvaltningsdomstolen - där kommuner inte för täcka förluster i skolbudgetar under verksamhetsåret med nya tillskott efter som det missgynnar fristående skolorna som inte heller kan täcka sina ökade kostnader. Sedan överskott i en verksamhet, vad är vitsen med överkapitaliserade bolag med massor med pengar på banken?

Avslutningsvis det är rätt magstarkt att påstå att 15 procent av skolmarknaden står för problemen. Noterbart är även det här med skolbudgetar. Kommunen är lika goda kålsupare som i så fall vissa fristående skolägare. Många kommner styra skolan med budget som enda instrument är verkligen lika dåligt som ägare till fristående skolor som bara fokuserar vinsten. Båda är lagbrytare i och med att skollagen är en speciallag som tar över både kommunallagen och aktiebolagslagen när det gäller skolan.

Man hoppas på att Skolkommissionens förslag om ändrat finansieringssystem kommer att bli politisk realitet. I slutändan kommer då varken kommuner och fristående skolor kunna påverkar finansieringen. Förstå kommer kvalitet avgöra om skolorna presterar enligt uppdraget.

Media: Dagens Samhälle    

söndag 12 juni 2016

Alternativ syn på betygssystemet

Varje år rullar studentflaken med nybakade studenter som numer erhållit en gymnasieexamen. Under de tre år de gått i gymnasiet har de drabbats av betygssystemet och dess avigsidor och framsidor vid betygssättningen. Här några bilder som berör.
Här betygssystemet och "kunskapskraven" för betyg på själva examen. Basfakta börja inte tulla på de destillerade varorna för tidigt. Därpå i stigande grad och förmåga att hantera de destillerade varorna. De högsta betyget att vara utförlig och nyanserad trots mängden promille kräver sin man och kvinna.

Skämtet säger mycket om hur viktigt fakta och förmåga är i livets alla situationer. Ett annat exempel från ett studentflak.
Här mera fokus på ordet studieteknik och betygssystemet. Det får mig att själv se tillbaka på hur jag och mina polare under Teknis tiden såg på övningsuppgifter trots att vi då inte hade Internet för dryga 40 år sedan. Men det var en beprövad teknik även då att vi kopierade, skrev om och i bästa fall lyckades lura urkunden. Skillnaden då och nu var att det målrelaterade betygssystem vi hade på KTH var sifferbetyg.

Dessa bilder har rönt stort gillande på Facebook bland lärare i några grupper som hanterar ämnet förmågor respektive bedömning.


lördag 11 juni 2016

Askungar

En ny bekantskap har inletts. En bekantskap som lovar mycket. När en liten flicka försvinner från X2000-tåget på Stockholms Central inleds en rafflande historia.
Det är upptakten till debutromanen av Kristina Ohlsson, som då jobbade på Rikspolisstyrelsen med säkerhetspolitisk analys. En debut som heter duga med en spänning och fängslande bladvändning. En bekantskap med kommissarie Alex Recht, kriminalinspektör Peder Rydh och Fredrika Bergman som utredare.

Askungar är en rafflande berättelse om empatilöshet och psykisk störda människor med nästan patologisk psykopati. En berättelse som är hög aktuell att läsa för att förstå den besatthet som våldsbejakande män i nära relationer har och beter sig mot kvinnan.

Fiktionen till trots är boken trovärdig och en studie i mänsklig tragik och brutalitet. Läs den!! 

tisdag 7 juni 2016

Skolan en organism i ett system

Skolans problem kan diskuteras ur många synvinklar. Speciellt som skolväsendet är en av de samhällsbärande institutionerna.
Frågan är bara om de problem vi ser i skolan går att lösas med principen one size fits all. Nej, skulle jag säga. Problemet uppstår när det politiska systemet ska visa sig duktigt genom att ge sig in och reglera varje detalj i ett system. Jan Löwstedt tar upp detta i en debattartikel om förstelärare i skolan. Han jämför med en annan väl genomreglerad verksamhet som revisorer. Han skriver:
Antalet rektorer i Sverige är ungefär lika många som antalet revisorer verksamma i företag av olika storlek och inriktning. Hur troligt är det att problem i denna typ av verksamhet skulle mötas av liknande förslag på lösningar där ledningsuppgifter och utvecklingsroller skulle utformas enligt ”one size fits all”.
Givet detta så vet alla att kunskapsorganisationer inte fungerar som en enhet i en hela bransch eller samhällssystem och gör saker lika. Den där förkättrade verkligheten ställer till det. Han skriver också något störande för skoldebattörer, skolpolitiker och skolfolk:
Skolor är i allt högre grad organisationer som andra och bör därför förstås som sådana. De verkar visserligen i en av stat och myndigheter reglerad omgivning men samtidigt utifrån mycket olika ­lokala och regionala förutsättningar.
Att förstå detta fundamentet är avgörande. De cirka 6000 skolor vi har i Sverige fungerar på 6000 olika sätt och har olika behov. Varje skola har sina utmaningar som inte går att lösa med en universalmetod.
Skolkommissionen har i sina förslag till att lösa skolans problem kanske inte varit fullt ut inne på att varje skola är sin egen utvecklare. Förtjänstfullt har de dock förslagit att staten inte ska ägna sig åt one size fits all utan en statlig målsättningsstyrning. Upplägget beskriver jag i ett tidigare upplägg, se länk nedan. För att upprätthålla en skolsystems likvärdighet måste en konsekvent mål- och resultatstyrning tillämpas. Där likvärdigheten i skolan bygger på att ge förutsättningarna att nå fastställda nationella mål (Skollagen 1 kap 9 §). HUR och VARFÖR är professionens arbete eftersom varje skola har sina lokala möjligheter och problem. Därför förvånar det att skolan inte fullt ut ser sig som en organisation bestående av pedagogiska system och dess människor i uppgift att ständigt undervisa utifrån sina förutsättningar.

Rektorer och lärarna har fått mandatet för sin undervisning i skollagen 1 kap 3 § (undervisningen) och 2 kap 10 § (rektorers ansvar för skolans inre organisation). När får vi se att den politiska sfären slutar att lägga sig i skolans vardagsarbetet. Det politiska systemet har som sin uppgift att skapa ramar och styrning som inte i detalj styr organisationen på ett sätt utan utvecklas utifrån varje skolas enskilda behov. Rektorer och lärare ska forma sin verksamhet utifrån kunnande och kompetens för att skapa kvalitet i undervisningen.

Media SvD
Wikipedia: Institution
Pluraword: Drivlinan i statlig styrning
   

måndag 6 juni 2016

Förväntan

Våren och speciellt första veckan i juni har alltid varit förväntans tider. Antingen som en klart lysande måne i Norrland en tidig vårkväll.
Eller en nationaldagsbild från Ostraviken i Mälaren.
En tid av förväntan på det ouppnåbara. Varje gång jag cyklade till Rinmangymnaiset fanns hoppet inför sommaren äventyr. En tid att växla äventyret var sista våren 1973. Förväntan var stor inför en livsavgörande stund. Skulle jag få ta klivet till mina önskningars mål?
Mitt i sommaren kom beskedet. Jag hade nått mina önskningars mål. Med antagandet till studier vid KTH kom en lite bok att läsa, Mot högre studier i matematik. En lite nätt bok som jag slukade sensommaren 1973. Det var stort att fått chansen till akademiska studier för en arbetargrabb från bakgården. Därpå följde intensiva studier innan man landade med en examen som civilingenjör i Väg- och vattenbyggnad på KTH. Det var något fin att man lyckats med. Klassresan var fullbordad.

Lök på laxen blev det också när farten ändå var uppe. Studier i ekonomi och juridik hanns med på Stockholms universitet.

Förväntans tider går många i dessa dagar. Hoppas förväntningarna realiseras för de som slutar gymnasiet. 
 

Nationaldagen

Nationaldagen är inte precis något vi svenska firar med en känsla av samhörighet. Vi har en utblick i omvärlden som ett litet land som byggt vår välfärd på förmåga att tillgodose omgivningen med varor som efterfrågats. Där andra världskriget gav oss unika möjligheter till förflytta samhället.
Fram till nyligen var 6 juni denna dag vi firade svenska flaggan. En vacker symbol för nationen. Något hände när vi plötsligt ville börja hylla nationen Sverige med utgångspunkt i Gustav Vasa val till kung den 6 juni 1523.

Kan det vara så att i den öppna global värld vi lever i är det något begränsat vi vill vara stolta över. Vilket det är kan man fundera på. 

Så fira Sveriges nationaldag på ditt sätt.

torsdag 2 juni 2016

Tillståndet i skolvärlden

Skolinspektionen har kommit med sin rapport. Mycket är sig likt. Undra när huvudmän börjar aktivt jobba med kvalitet.
Temperatur är både iskall och varm i Skolinspektionens rapport. Det som värmer är att många skolor har ett tydligt och aktivt lärarstöd. En pedagogisk som möter elevernas olika behov och ett innehåll som tar upp alla delarna i kursplanen. Skolinspektionen skriver om huvudmannanivån på följande vis:
På huvudmannanivå finns exempel på kvalitetsarbete med en tydlig styrning och fokus på nationella mål och en öppen och återkommande dialog mellan rektor och huvudman. (s 4)
Sorgligt nog finns det även fläckar på klädnaden. Sex av tio huvudmän, som hade tillsyn, har bristande ansvarstagande för grundskolan. Främst då bristen på att ge resurser efter skolornas behov och ansvaret för att utveckla skolorna.

Speciellt illa är det att fyra av tio grundskolor inte ger elever tillgång till extra anpassningar och särskilt stöd. Bristerna rör framförallt skolans ansvar att skyndsamt utreda och tillhandahålla det särskilda stöd eleven behöver. Detta kan även belysas av egna efterforskningar kring kommunala huvudmäns hanterande av elever som missköter skolplikten. Rektorer och nämnder hotar vårdnadshavare med vite om inte eleverna tar sig till skolan. En ytterst bedrövlig arrogans mot vårdnadshavare som många gånger är svaga. Var finns skolans kompensatoriska uppdrag?

Skolinspektionen skriver även om det här med hämnade av elevers möjlighet att nå målen:
I en tredjedel av de prioriterade grundskolorna har Skolinspektionen sett brister som på olika sätt hämmar elevernas möjlighet att inom den ordinarie undervisningen nå de nationella målen och kunskapskraven. I många av dessa skolor ser vi att lärarna har svårt att möta elevernas behov. Det handlar till exempel om att eleverna får otillräcklig vägledning och att innehållet inte sätts in i ett för eleverna relevant sammanhang. När det ser ut så är det också tydligt att rektor behöver vara mer aktiv i sitt pedagogiska ledarskap. (s 4)
Ett ytterligare tydligt tecken på att den statliga målsättningsstyrningen av skolan bör utformas enligt Skolkommissionens förslag om ansvarsfördelning och målstyrning behövs.

Fyra andra områden som Skolinspektionen pekar ut att första är: Undervisningen ligger för mycket på medelnivån. Därmed saknas stöd för elever som har svårt att nå målen och för lite eller ingen stimulans för elever som kommit längre.

Andra området är: trygghet och studiero. Hela en tredjedel av prioriterade skolor har bister med detta. Den tredje är att värdegrundsarbetet blir punktinsatser. Skolinspektionen skriver:
Skolenkäten menar nio av tio lärare vid prioriterade skolor att skolan bedriver ett målinriktat arbete mot kränkande behandling, något som endast sex av tio elever i årskurs 9 håller med om. (s 5)
Slutligen den fjärde området är: Elevernas tillgång till elevhälsa. Elevhälsan är bristfällig när det gäller tillräcklig tillgång av den samt förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Över alltihopa lyser frånvaron av ett systematiskt och vardagligt kvalitetsarbete byggt på fakta från individ till process och struktur.

Källa:
Ökat fokus på skolor med stort behov. Skolinspektionens erfarenheter och resultat 2015.      

onsdag 1 juni 2016

Skolpolitik med tillit

Skolpolitiken behöver bygga på tillit. Den har saknats i mångt under en rad år. Både mellan politiker som professionen och medborgarna. Alla har en synpunkt på skolan i akt och mening att alla har vi våra egna erfarenheter från vår skolverklighet. Om denna verklighet är jagcentrerad eller delas av en större antal människor avgör vad som är verkligheten.

I Sverige, som i många länder, har vi medborgare överlåtit till våra politiker på nationell nivå att förvalta och utveckla skolsystemet som sådant.
Skolkommissionen gör en intressant analys av det långsiktiga behovet av en samhällsfunktion som skolan. Man skriver med anledning av myndighetsstrukturen inom skolväsendet:
Regeringens styrning bör alltså förändras från detaljstyrning av aktiviteter, arbetssätt och resursanvändning till krav på vilka resultat som ska uppnås kombinerat med breda och tydliga mandat. (s 153)
Mäktar politiker i riksdagen och regeringen med att inte läggar fingrarna i syltburken? Jag är av uppfattningen att den politiska ledningen strategiskt ska styra efter vilka resultat man förväntar sig av systemets alla delar och aktörer. Då uppnår man likvärdigheten.

För övrigt är det professionen som ska välja HUR och VARFÖR när man driver skolor. Inte politiken eller en professionell tyckarkår.

Källa:
Samling för skolan - Nationella målsättningar och utvecklingsområden för kunskap och likvärdighet. Delbetänkande av 2015 års skolkommission. (SOU 2016:38), s 151-153.
 

Bilden som berättare

Bilder är ett fruset ögonblick. Under en träff med släkt för ett tag sedan hade min kusin satt ihop ett bildspel där följande bild dök upp.
Bilden är tagen en sommardag på bondgården Malmsås söder om Katrineholm vid gränsen till Östergötland. Förmodligen i slutet på 1950-talet. De fyra personerna i trädgårdssoffan är från vänster jag, morfar Emil, mormor Gertrud och kusin Sören. Bilden har säkert tagits av morbror Nisse.

När jag studera den och försöker återerinra detta ögonblick har jag inga exakta minnesbilder. Dock noter jag att jag hamnat bredvid min favorit och förebild morfar. Noterar hans hand om mig. Noterar också att Sören säger något och om det är därför jag inte tittar in i kameran. Att jag i vanlig ordning på den tiden inte var så fokuserad att vara "lydig" reglerna kring porträttfoto.

Bilden är även intressant som tidsmarkör hur man var klädd på event på 1950-talet. De bästa gåbort kläderna hade satts på. I bonde- och arbetarklassen klädde man alltid upp sig på fest, vardagen var full av arbetskläder. Även vi barn borde se propra ut. Även här verkar jag skilja ut mig med att inte ha slipsen på.

Några noteringar och några spekulationer kring en bild som dök upp i min tillvara från en annan tid och samhälle.    

Betygssättningens villkor

Under våren har Skolverket kommit med nya bedömningsregler kring kunskapskraven och betygsättning. I gymnasieskolan upplevs det nya betygssystemet ställa till med problem genom att betyg sätts på varje kurs. Hur ska du se progressionen hos elever på kort tid? Hur ställer det till det när enskilda kurser innebär slutbetyg i gymnasieexamen?
Frågorna är många. Svaren är lika många. Hade anledning att dyka ned i gymnasiets läroplan för att skanna igenom vad säger den om Bedömning och betyg. I kapitel 2.5 finns ett antal mål och riktlinjer om just detta. Där läser jag följande:
Läraren ska vid betygssättningen
• utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs,
• beakta även sådana kunskaper som en elev har tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen, och
• utifrån de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs allsidigt utvärdera varje elevs kunskaper.
Om nu lärarna bara fokuserar prov som måttstock på kunskaper undra jag hur de uppfyller kriteriet nummer två ovan. Vidare hur "allsidigt utvärdera varje elevs kunskaper" gör läraren i sin bedömning?

Finns det krockar mellan läroplanens kapitel 2.5 och bedömningsgången vid betygssättning enligt ämnesplanernas kunskapskrav? Vore intressant med en belysning av denna diskrepans.

Källa:
Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasiet 2011.