Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 29 februari 2016

Skottdagen - lovligt byte

Så är den här, den där extradagen vart fjärde år. En speciell dag i forna tider då vi män var lovligt byte.
Men i det mera strikta är det att kalendern och det astronomiska året som måste synkas. Genom tiderna har det varit den 24 februari som varit skottdagen. Från 2000 har man övergått till den 29 februari.

Oavsett vad man förknippar dagen med är kul att var fjärde år fyller de som är födda den 29 februari på sin riktiga födelsedag. Så grattis alla som är födda just denna dag.
Samtidigt var det kul att Alicia Vikander fick Oscarspriset för bästa kvinnliga biroll natten den 29 februari 2016. 

Wikipedia Skottår  

söndag 28 februari 2016

Arvet - en splittrad bild av Palme

Bilden av personen och politikern Olof Palme är splittrad. Allt från förskönande till vrångbilden. Alla är vi som individer komplexa och sammansatta. När man i backspegelns ljus ska se på en värld som fanns och applicera den till dagens tillvaro blir det mycket önsketänkande.
När man tittar i bakspegeln framträder en nostalgisk bild av det som varit. Tar vi arvet efter Olof Palme kan det bli lite besvärligt när man använder ord som solidaritet, jämlikhet och andra värdeord. De gjordes i en kontext när man såg till kollektivet som förändringsgrund. Ulf Bjereld är inne på skillnader nu och då, han skriver i ett debattinlägg i SvD 160228:
Den värld vi lever i i dag är individualiserad på ett sätt som 1960- och 70-talspolitiken aldrig kunnat tro. Individens rättigheter sätts i första rummet, inte längre kollektivets. Men när Olof Palme talade om frihet var det i första hand folkens frihet han menade. Socialdemokraterna hade lätt att positionera sig när frihetsfrågorna hölls på en kollektiv nivå, till exempel i avkoloniseringsprocessen och för nationellt självbestämmande.

I dag är det inte längre nationernas utan individernas frihet som dominerar den politiska dag­ordningen. På Palmes tid betydde ofta jämlikhet och solidaritet att undanröja orättvisor mellan stater och skapa en mer ekonomiskt rättvis världs­ordning. I dag ligger fokus på ojämlikheten inom stater och mellan människor, oavsett i vilka stater de bor. Flyktingströmmar och folkmord ställer nya frågor om gränser mellan stater. Och om gränser och former för vår solidaritet.
Med ett samhälle som lämnat nationsgränserna bakom sig i när det gäller hur nationalstaten enskilt ska lösa sin problem uppstår problem. Den globaliserade världen sätter helt andra tryck på nationer. Individer har helt andra preferenser när det gäller solidaritet och jämlikhet. Samtidigt som den digitala utvecklingen ytterligare löser upp det samhälle vi är vana att se. Där vi allt mer blir en del i ett större vi eftersom den digitala världen skapar sociala kluster vi aldrig sett tidigare. Individualism på ett plan men för första gång ett vi som inte bygger på kollektiva strukturer från förr.

I denna värld hade troligen Olof Palme svårt att navigera. Om han levet idag hade han varit 89 år gammal. Hur skulle han sett och verka i den värld vi har idag. När vi önsketänker om en persons möjligheter och vad den betydde är det viktigt att se att det inte går att applicera en tids lösningar på dagens problem. Därför är det intressant att det finns en realistisk tänkare inom socialdemokratin som kan fundera sakligt kring politik och självbilden. Det går inte att önska sig tillbaka, som Ulf Bjereld skriver:
Olof Palme kunde vara mer kompromisslös. ­Genom utbyggnad av biståndspolitiken och stöd åt tredje världens krav på en ny ekonomisk världs­ordning kunde han låta Socialdemokraternas idéer om jämlikhet föras ut även på det globala planet. Folkhemmet ”goes international” om man så vill.
När inte folkhemmet ens existerar i dagens samhälle är det en önsketänkande att försöka tillämpa en politik som var bra under kalla krigets dagar. Det viktiga är att skapa en ny Sverigebild i en globaliserad värld. Hur den ser ut har jag inga givna svar på.

Media SvD 


lördag 27 februari 2016

Trettio år sedan mordet på Olof Palme

Tidigt en lördagsmorgon vandrade jag ned till gillestugan i föräldrarnas villa. En kall marsmorgon 1986. Dags för att ta första glutten på lördagsmorgons programmet från Göteborg. När teven var på var det denna bild som mötte mig.
De onämnbara hade inträffat drygt sex timmar tidigare. Sverige hade blivit av med sin oskuld på ett brutalt sätt för trettio år sedan. Förstämningen och det ofattbara skapade en slags bedövning. Förmågan att ägna tankarna på annat var svårt. Även om jag inte politiskt sympatiserat med vänstern har jag alltid varit politiskt medveten. Utöver min teknikintresse var samhällsfrågor brännande. Uppvuxen i ett arbetarhem fick man tidigt höra de äldres diskussioner. Då även när släkten i Katrineholm samlades för släktmiddagar hos mormor och morfar. Några av mina morbröder var politiskt aktiva i kommunalpolitiken för S. Tidigt började man slipa argumenten i diskussionen.

Som student och senare teknolog präglades den akademiska tiden av 68-rörelsens framfart. Många år senare noterar jag att skillnad fanns i den akademiska världen. Vi som gick på tekniska högskolor var mer borgerligt inriktade mot vännerna ute på Frescati. Tydligt blev det för mig själv när jag började studera på på universitet. Trots att det var i slutet av 70-talet och vi haft borgerlig regering något år vara det med vänster diskussioner än studier på Stockholms Universitet.
Om man sätter in Olof Palme i sin samtid och funderar över om han skulle passa i dagens politiska värld är nog svaret nej. Två saker jag tycker man kan förknippa honom med är internationalismen och tydligheten som talar. Kanske inte så mycket att undra på tydligheten i språket med hans uppväxtbakgrund. Redan som fyraåring kunde han läsa. Dagens politiker är inte kända för att precis ha ett tydligt tilltal, varken i talarstolen som i media. Vår statsminister är ett under av luddighet när han uttalar sig.

Det andra som vi ska tacka Olof Palme för är hans öppnade av Sverige mot omvärlden. I den globaliserade världen vi lever i krävs det större utblickar. Nationalstaten som politiken verkade i när Palme hade sin storhetstid är för länge sedan borta. Här gör Katerine Marcal analys i Aftonbladet 160227 en bra inramning och en god läsning om vår dags problem kontra de som kännetecknar dagens politik. Är det så att det parti Olof Palme ledde är på väg att möta samma öde som sina Europeiska systerpartier? En Pasokifiering kännetecknad av det forna Grekiska statsbärande socialdemokratiska partiet Pasok.
Återvänder jag till Olof Palme som person och uppväxt har det sagts att han efter både sin farfars och fars död, inom loppet av några månader, levde i ett matriarkat. Med farmor, med börd från finsk adel och ägare till Ånga herrgård utanför Nyköping (bilden ovan), och en mor med bakgrund i den tyskbaltiska adeln i Lettland. En verklig högborgerlig miljö. Somrarna i Sörmland hos farmor var en tillflykts ort och ventil för den brådmogna grabben från Östermalm.
Vill man ha en bredare bild av Olof Palme som person och politiker rekommenderar ja varmt historiken Henrik Berggren bok Underbara dagar framför oss.

Minnena är många kring denna ovanliga man i svensk politisk historia. Alla har vi vår bild den där lördagsmorgon för snart trettio år sedan. Alla sanna för oss som individ men säkert inte som en samhällelig verklighetsbild.

Den politiska analysen av Socialdemokratin av Kristine Marcal AB är läsvärd och ställer de adekvata frågorna om framtidens politiska arena likväl den socialdemokratiska framtiden.

Mordet på Olof Palme är inte uppklarat än. Snarlikt som John F Kennedy. Svaret lär vi aldrig få på vem som faktiskt höll i mordvapnet 1986 eller 1963. Traumat får vi tyvärr leva med. Säkert kommer det att rendera i konspirationsteori lång tid framöver för dem som tror sig veta. Det enda sanna är att är att tillvaron går vidare oavsett vi vet eller inte. 
  
 

    
 

torsdag 25 februari 2016

Resultatanalys i skolan

Resultatanalys i skolan är avgörande för kunskapsresultatet. Lika mycket för barns lärande och utveckling i förskolan. Då är det viktigt att inte bara använda backspegeln på lätt mäta resultat och tro att man därmed är framåtriktad.
Risken bli annars ett navelskåderi och känslan av hurra vad bra vi är. Riktig resultatanalys bygger på att utifrån varje enskild förskola och skola förutsättningar fundera över hur man bäst ska fångar läget och vart man vill gå.

Boken Resultatanalys i skolan, Studentlitteratur är ett försök till att på mer övergripande nivå spegla behovet av en verksamhetsnära skolutveckling byggd på kopplingen mellan de nationella styrdokumenten och skolans egna förutsättningar.

Boken skiljer på yttre och inre faktorer. Det yttre är samhället, elever, föräldrar och politiker. Dessa är faktorer som sällan går att påverka för den enskilda förskolan eller skolan. Man har de politiker man har eller barn/elever och föräldrar med sina förutsättningar och sociala bakgrund. Däremot är de inre faktorerna det skolan kan påverka för att skapa möjligheter till att skapa resultat för varje enskilt barn eller elev oavsett vilka förhållande eller förutsättningar de har.

Boken ger många vinklar på hur det rent tankemässigt kan funderas kring förhållningssätt, metodval och tillvägagångssätt. Den varnar för att använda färdiga metoder eller generella mätmetoder.

Boken är läsvärd. Kanske jag som sysslat med resultatanalys i stor del av mitt liv har behållning av boken. Frågan är hur en oinvigd hittar guldkornen och recept HUR gör jag? Hur får man ihop den tredelade analysen av strukturkvalitet-processkvalitet-resultatkvalitet?

Ett är klart, det finns ingen given metod eller medicin för hur detta arbete ska gå till. Däremot noterar jag att det finns två saker som man behöver ha med i bagaget när man börjar ett utvärderingsarbete. Det första är att en av styrprinciperna bakom skollagen är:

Det systematiska kvalitetsarbetet behöver inte ske på ett likformigt sätt utan kan i hög grad anpassas efter lokala behov och förutsättningar.
Med andra ord är likvärdighet inte lika med att alla ska göra på ett givet sätt. Inte heller att Skolinspektionen är uttolkare av ett rätt sätt. Deras uppdrag är att se i vilken grad huvudmän och enheter lever upp till kraven i styrdokumenten.

Andra noteringen är Skolinspektionens resultat av tillståndet hos huvudmän och enheter man haft tillsyn på under 2015. Det är framförallt nedslag på utveckling av utbildningen på enhetsnivå som brister.

Det man önskar sig är att förskolor och skolor börjar sin resa att förbättra den egna verksamhet utifrån egna förutsättningar och inget annat. Då kan Jonas Österbergs bok vara en inspirationskälla.   
 

tisdag 23 februari 2016

Skolan på stickspår som inte leder framåt

Vart är skolan på väg? Man behöver nästan ta till Kristian Luuks klassiska fråga: vart är vi på väg?, när man studerar Skolinspektionens tillsyn för grundskolan 2015.
                                                  Kommunfullmäktige i Eskilstuna

Om vi börjar med huvudmannatillsynen från Skolinspektionen ger den följande bild. Totalt gjordes en regelbunden tillsyn på 214 huvudmän. Av dessa var 72 offentliga eller en fjärdedel av landets kommuner. Resterande huvudmän var 142 enskilda varav 123 endast hade en skolenhet.

Två förhärskande arbetsområden har granskats. Den första är förutsättningarna för utbildning vid skolenheten.  Här har drygt hälften av huvudmännen en utvecklingspotential. Speciellt tillgången på förebyggande och hälsofrämjande elevhälsa behöver utvecklas. 27 procent av 214 huvudmän saknar en sådan.

Det andra arbetsområdet som granskats är utvecklingen av utbildningen på skolenheterna. Här är fyra av tio i behov av utveckling av sin styrning. Det speciella är att huvudmän saknar systematiskt arbete kring detta. Speciellt när det gäller uppföljning, analys och planering för genomförande av åtgärder. Redan här brister alltså styrkedjan på den politiska nivån.
Tittar man enskilt på de fristående skolorna är deras styrning på huvudmannanivån av samma områden något bättre än den offentliga. Men behöver även de utveckla dem för att skapa systematik i skolutvecklingen.
Skolinspektionen gör även prioriterad tillsyn där man djupgranskar skolenheterna. Under 2015 har man granskat 213 enheter varav 45 är enskilda. Av de enskilda (fristående skolor) är hela 57 procent bara en skolenhet. Merparten av de granskade skolenheterna är offentliga och omfattas av 82 procent. Ungefär lika som fördelning av hur skolmarknaden ser ut. Sex arbetsområden har granskats på enheterna. Om man rangordnar dem efter största bristen med fallande ordning ser det ut som följer:
  1. Förutsättningar för lärande och trygghet 
  2. Rektorns styrning och utveckling av verksamheten
  3. Extra anpassningar och särskilt stöd
  4. Trygghet, studiero och åtgärder mot kränkande behandling
  5. Undervisning och lärande
  6. Bedömning och betygssättning
Tar vi det tre första förbättringsområdena är det framförallt på nivå 1 en förbyggande elevhälsa som saknas. På nivå 2 är det brister i resultatanalys. Då speciellt kopplingen mot nationella mål. Nivå 3 är största förbättringen kring utredningarna av elevs behov av särskilt stöd och de insatser som faktiskt sätts in för att eleven ska nå kunskapskraven.

Utvecklingsmöjligheterna är stor för grundskolans. Speciellt att man börja arbeta med skolans inre faktorer. Med detta som underlag borde skoldebatten fokusera på hur skolan och dess huvudmän bedriver en verksamhetsnära skolutveckling. Det är inte primärt skolsystemet som är problemet. Med andra ord politiker, fristående skolors styrelser, rektorer och lärare bör lägga om växel från stickspåret till huvudspåret mot verksamhetsnära skolutveckling. Där målet är en skola ser till att alla elever är med och blir rustade för ett vuxenliv.

Källa:
Skolinspektionen tillsyn 2015




måndag 22 februari 2016

Världens bäst förskolan bör utvecklas

Nu är den här, rapporten om förskolan och dess huvudmän. Skolinspektionen har sammanställt sin inspektion av de offentliga förskolorna 2015. Man har gjort det i två arbetsområden och de kritiska faktorer:
  1. Förutsättningar för utbildningen i förskolan
  2. Utvecklingen av utbildningen i förskolan
Den regelbundna huvudmannatillsynen omfattar 75 stycken 2015. Om det är lika med antal kommuner skulle det röra sig om var fjärde kommun. Tittar vi på hur det ser ut inom varje arbetsområde kan man konstatera följande.

Område ett Förutsättningar för utbildning i förskolan har hela 45 procent brister. De flesta kritiska faktorerna innehåller hela 23 procent av 75 huvudmän brister i faktorn:
Huvudmannen ser till att förskolan medverkar till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.
För faktorn kräkningar är bristen i faktorn hela 23 procent av 75 huvudmän brister i faktorn:
Huvudmannen tar emot anmälningar från förskolechefer om angivna kränkningar mot barn, utreder skyndsamt omständigheterna kring de angivna kränkningarna och vidtar i förekommande fall de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling.
Två viktig faktorer som tydligen är ett problem för huvudmännen att ta tag i. Den första i ljuset av alla nyanlända barnen som kommer till Sverige och den andra i ljuset av huvudmannansvaret att förebygga kränkningar i förskolan enligt skollagens 6 kap.
Det andra området är hur huvudmännen utvecklar utbildningen i förskolan. Bilden ovan är från 1979 där universitetsadjunkt Mats Olsson (vänster i bilden) och professor Sven Persson, Malmö Högskola, gjorde något med dans i förskolan. Långt innan det fanns pedagogiska krav i form av en läroplan för förskolan. Begreppet utbildning är en främmande fågel i förskolan och behöver säkert definieras vad den innebär i förskolan.

Allt nog, ser vi på Skolinspektionens tillsyn av huvudmännen är det här det största bristerna finns. Hela 57 procent av de 75 granskade huvudmännen har problem med detta. Ser vi på vilka kritiska faktorer som det representeras av är det följande:
Huvudmannen följer upp resultat inom utbildningen, och dokumenterar denna uppföljning.
Hela fem av tio har inte en uppföljning av resultatet. Det innebär att man knappt vet vad förskolan presterar för resultat och vad man får ut av de resurser man satsar. Här behöver insatser sätta in både hos huvudman och ute på förskolorna.

Den andra kritiska faktorn för förskolan är:
Utifrån en analys av det som framkommer i uppföljningen beslutar huvudmannen om nödvändiga utvecklingsåtgärder, och dokumenterar de beslutade åtgärderna.
En bristfällig analys är grunden till problemen. Hela sex av tio huvudmän sätter sig inte ner och genomlyser utvecklingsmöjligheterna.

Om vi har världens bästa förskola är detta allvarliga brister. Hur ska vi kunna utveckla utbildningen i förskolan om man inte vet hur det ser ut och vilka resurser som ger. Och vilka effekt på utveckling och lärandet i förskolan ger (Lpfö 98/10 kap 2.2).

Här är de stora områdena att utveckla. När får vi se en annan diskussion än bara om gruppstorlek i barngrupperna och lekens form.

Källa:
Skolinspektionens regelbundna tillsyn 2015.



 
 
 

 

söndag 21 februari 2016

Se eleven - avgör kunskapsresultatet

Elevfokus borde vara en av skolans grundläggande värderingar. En skolkultur som inte har det tenderar att missat sitt uppdrag. Det är inte elevernas fel om kunskapsresultatet är lågt. I SvD (endast papperstidning) finns en intressant artikel om just fokus på eleverna som framgångsfaktor. Där påpekas det självklara att lärarnas kompetens är nyckeln till framgång.
Rektorn för skolan, Mary Lindsay, från S:t Mary's College i nordirländska Derry pratade på konferensen "Bättre skola" arrangerad av SIQ. I intervjun med Karin Thurfjell på SvD beskrivs skolan på följande sätt:
Var tredje elev på S:t Mary's College i Derry i Nordirland behöver extra stöd. Skolan hör till de i Nordirland med högst andel elever från socioekonomiskt utsatta områden. De senaste 15 åren har elevernas resultat höjts markant och ligger nu över snittet i Nordirland.
Detta exempel sätter fokus på att det är skolans inre faktorer som avgör om eleverna får den kunskap de har rätt till. Statistik i all ära om utanförskap, lågutbildade föräldrar och bostadssegregation de är inte avgörande. Mary Lindsay säger:
Statistiken kommer att tala om för oss att barn som kommer från missgynnande förhållande inte presterar, att de kommer att göra mindre bra ifrån sig. Det kan influera våra förväntningar på barnen. Och om vi har låga förväntningar på eleverna kommer de aldrig att ha höga förväntningar på sig själv.
En självklarhet som borde gälla i varje svensk skola oavsett om de ligger i bostadssegregerade områden eller har elever med hemma förhållande som inte ligger i den gängse politiska värderingen. Skoldebatten i Sverige har fel fokus. Det är inte i sig vilket skolsystem vi har och hur vi meckar med skolsystemet som avgör utan synen på eleven och dess förmåga att med hjälp av lärare lyfta sina kunskaper.

För lärarna på S:t Mary's College struntar i just de yttre faktorerna skolan befinner sig i. De har synen "can do attitude". Marie Lindsay säger:
Vi säger att eleverna kan prestera och att vi kan kompensera för det som är skillnaden mellan dem och barn som inte på olika sätt är missgynnande på grund av sin bakgrund.
En attityd jag tycker mig känna igen från min egen skolbakgrund på 60-talet. Där min mellanstadie fröken satte kravet på oss elever och klart uttalade om mig, till min mor, "han kan bara han vill".  En signal till mig att jag kunde bara jag ansträngde mig. Oavsett talang eller inte. Därför är det bra lärare som behövs. Många duktiga sådan finns i Sverige, frågan är bara vilken syn har lärare på sin egen kompetens och förmåga. Mary Lindsay vittnar på följande vis om lärarnas kompetens:
Lärarnas kompetens är nyckeln till framgång. Jag tror att vi bör fokusera på undervisningen i klassrummet, ge stöd till läraren där och hjälpa lärarna utvecklas genom att få dem att reflektera över sin undervisning.
Med andra ord utvärdera och analysera undervisningens resultat för att förbättra undervisningen. Då inte enbart på individnivå utan i klassrummet. För att få inspiration till att lyckas med denna resa finns några böcker jag varmt rekommenderar för studier i kollegiet. De är Anne-Marie Körlings två senaste böcker. Du hittar dem i referenslistan nedan.

För övrigt anser jag att svensk skoldebatt borde handla om hur du löser skolans inre faktorer. Inte systemfaktorer eller skolpolitik som aldrig kommer att avgöra om en skola lyckas höja kunskapsresultatet.

Media SvD 160221 papperstidning.
Böcker:
Körling, Anne-Marie (2014) - Läraren inom mig, Lärarförbundet
Körling, Anne-Marie (2015) - Undervisningen mellan oss - pedagogiska utmaningar, Lärarförlaget.
Blogginlägg:
Skolkulturens grundläggande värderingar     

lördag 20 februari 2016

Effekter på studieprestationer

Traditionell eller progressiv pedagogik verkar var det stor slagträdet i skoldebatten just nu. Paulina Neuding har mött Gabriel Heller Sahlberg, doktorand på London School of Economics. Han säger följande i slutet på intervjun:
Sätt dem i skolor som försöker stå emot progressivism. Det är det som har stöd i forskningen.
Genast funderar jag över vad är traditionell undervisning kontra progressivismen är. Tar hjälp av Heller Sahlgren för att fånga vad han menar med traditionell undervisning. Han säger:
Traditionell lärarledd undervisning som innebär att elever förväntas lära sig baskunskaper (matte, språk och naturvetenskap, min anmärkning), göra sina läxor och komma i tid.
Om vi stannar vid detta och jämför med vilka påverkansfaktorerna är på studieprestationen enligt Hattie stora metaundersökning Visible learning kan man se följande rangordning på de tio största effekterna:
  1. Självskattning av betyg/elevens förväntningar   1,48
  2. Piagets program                                                  1,28
  3. Respons på intervention                                      1,07
  4. Lärarens trovärdighet                                          0,90
  5. Formativ bedömning                                           0,90
  6. Videoanalys av undervisningen                           0,88
  7. Klassrumsdiskussion                                           0,82
  8. Mångsidiga insatser för elever, särskilt stöd       0,77
  9. Lärarnas tydlighet                                                0,75
  10. Återkoppling                                                        0,75
Koefficienterna bakom varje påverkansfaktor definieras av Cohens determinant och innebär att allt som är över styrtalet 0,4 ger effekt på elevens studieprestation. Tar vi då det här med läxor noteras att den har en effekt på 0,29. Tar vi det här med individualiserad undervisning ger den en effekt på studieprestationen på 0,22. Alltså under styrtalet. Sedan om detta av andra anledningar är viktig har att göra med behovet att mängdträna på individnivå.

Tas några andra heliga kor i pedagogiken upp kan man notera att i undersökningen Visible learning är dessa inte alltid de som ger den effekt. Tar vi den omhuldade problembaserat lärande har den bara effekten 0,15. Andra intressanta effekter är kamrateffekter 0,53, hemmiljö 0,52 och socioekonomisk status 0,52. Dessa tre omhuldade storheter i svensk skoldebatt på orsaker till det dåliga studieresultatet har viss effekt enligt Hattie, men långt ifrån de saker som ger effekt på studieresultatet.

En annan debatt i skolans värld är lärarutbildningen och dess påverkan på lärarnas undervisningen. Enligt Visible learning ligger denna effekt på 134 plats av 140 med en determinant på 0,12. Ett intressant forskningsresultat.

Avslutningsvis bör noteras att Heller Sahlberg tar upp det här med Skolinspektionen och dess uppdrag. Han säger:
Samtidigt skulle Skolinspektion kunna fokusera på de mest underpresterande skolorna, och tvinga dem till reformer som man vet fungerar.
Den Londonbaserade forskaren tycks vara dåligt informerad om hur Skolinspektionen fokuserar sin inspektion. Från 2015 har man fokus på lågpresterande skolor. Titta bara på andelen vitesföreläggande under 2015. Mest illa ute är skolorna i Göteborg där hela 4 skolor fick vitesföreläggande bara i december 2015. Utöver det har regeringen skjutit till pengar till Skolverket för att hjälpa de skolor som lågpresterar. Så nog finns det fokus på att ändra. Effekten vet vi ännu inte.

Mycket kan sägas om den svenska skolans bristande resultat. Utöver svag resultatkvalitet är det si och så med de två andra kvaliteterna. Det är inte bara elevens kunskapsresultat som individ som avgör om undervisningen ger effekter. Individen är som den är. Däremot måste man ständigt utvärdera och följa upp processkvaliteten. Det som styrs av läroplanerna och där effektstudierna som Hattie gjort påverkar utfallet på undervisningen. Utöver detta är den tredje kvalitetsfaktorn strukturkvaliteten avgörande. Hur väl man har organiserat verksamheten för att nå kärnan i uppdraget har påverkan.

Så en enögd syn på pedagogiken i sig leder inte fram till en skola som presterar bättre kunskapsresultat.

Media SvD
Källa:
Hattie, John (2012) - Synligt lärande för lärare, Natur&Kultur    

 

fredag 19 februari 2016

Dialog för skolutveckling

Delaktighet och struktur är två avgörande faktorer för en skolutveckling värd namnet. Bristen på det bygger ofta på avsaknad av dialog. De olika delarna i styrkedjan utgår inte från vardagen och utvärdering av verkligheten i förskolan och skolan. Grunden för all progression bygger på analys och värdering av resultat i förhållande till satta mål.
För att skolutveckling ska var till nytta måste den bygga på att varje nivå i skolsystemet hjälper varandra till framgång. Det fordrar att på varje nivå gör sitt för att förbättrar verksamheten. På skolnivån och rektor leder lärarnas lärande. Innebärande att man ständigt har pedagogiska samtal om undervisningen och dess resultat. Varför blev det så här när vi gjorde så där? Då är det viktigt att inte bara fundera på den pedagogiska strukturen för undervisning som lika mycket kulturen i förskolan och skolan. Har vi en lärande kultur? Bygger den på barn/elevfokus på gruppnivå? Ett problem jag noterar i utvärderingsarbetet är att det är för individorienterat. Bra i sig för läraren för att se olika barn/elevers utveckling av sitt lärande. Men inte så begåvat när det kommer till undervisningens utvecklande.

Ofta ser jag en dålig koppling mellan nationella mål och resultaten. För att överhuvudtaget förstå varför en förskola och skola inte utvecklas som tänkt måste man koppla det nationella uppdraget till görandet. Görandet är inte något som bara händer utan finns i en kontext till sättet att organisera utbildningen.
Ett sätt att organisera utbildningen på är att skapa en strukturkvalitet som bygger på ett kvalitetshus. Där varje nivå i ett kvalitetssystem hänger ihop och inte är starkare än dess svaga länk. Där HUR:et - processkvaliteten styr vad som ger resultat mot VAD:et - strukturkvaliteten. All utvärdering bygger på faktiskt utfallet i en förskola och skola.

För huvudmannen gäller det inom de fyra delarna: grundläggande värderingar, arbetssätt, tillämpning och förbättringar, skapa sitt arbete med skolutveckling. Att ha en kedja som bygger på faktiska resultat på enheterna och startar sitt arbete som följer kedja utvärdering, analys, åtgärder och genomförande.

Det kan vara vad har kommunen och den fristående skolan för övergripande grundläggande värderingar för förskolan och skolan i kvalitetssystemets nivå 1. På nivå 2 vilken övergripande systemstruktur ska gälla. Här kan de skolformsvisa läroplanernas kapitel 2 vara en lämplig indelning. På detta vis får huvudmannen den överblick som är avgörande för att lyckas göra rätt prioriteringar i skolutvecklingen. Därtill bör systemet innehålla hanteringen av rapportstruktur, delegation, granskning av enheterna (internrevision) och vilka tvingande skollagskrav som finns (4 kap 3, 8 §§).

Nivå 3 för huvudmannen är den löpande granskningen, utan att ha en kontrollerande roll, av förskolans och skolans utbildning. Om en huvudman skapar ett gemensamt kvalitetssystem för alla enheter och förvaltningen/bolagsledning är det avgörande att granska tillämpningen av systemet i dess olika delar. Hur tillämpas systemet i förskolan och skolan på ledningsnivå, i arbetslaget och undervisningen. Detta skapar en kompletterande bild till förskolechefens och rektors resultatanalyser av enheten som är värdefull i huvudmannens skolutveckling av enheterna.

Nivå 4 för huvudmannen är att skapa skolutveckling genom dialog (4 kap 3, 7 §§). Skolutveckling bygger på att huvudmannen har förmåga att utifrån enheternas analys tilldela och utveckla förskolan och skolan utifrån faktiska resultat. Dialogen är kittet som binder samman kommunen/fristående skolan med enheterna.

För övrigt gäller detta också för enheterna, barngrupper och klassen. Ett sätt att omsätta den systematiska kvaliteten på är att genom ett aktivitetshjul över läsåret fastställa HUR, VAD och VARFÖR, vid givna tidpunkter, skolutvecklingen ska ske i syfte att förbättra verksamheten och resultatet.

Källor:
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2015) - Det pedagogiska kretsloppet - ett kvalitetslyft för förskolan, Skoldialogen
Kursmaterial från Skoldialogen
Österberg, Jonas (2014) - Resultatanalys i skolan, Studentlitteratur

onsdag 17 februari 2016

Språket och nyanlända

Språket är avgörande för medverkan i ett demokratiskt samhälle. Gunlög Josefsson professor i svenska, Lunds universitet, dömer ut "snabbspåret" till svenska.
Som alltid är det svårt att lära sig språk. Det tar tid och möda. Det har om inte vi som har dyslexi upplevt. Samma bör gälla för dem som har ett annat modersmål. Därför är det befängt med ett snabbspår.
Läsförståelse bör tränas redan från unga år. Språk är underbart för att ju mer du brukar det dess mer nyanser får du ut av språket. Bara detta att jag sitter och skriver dessa rader är en utveckling av språket. Språk är både en kunskap om dess uppbyggnad och en färdighet. Skrivandet och läsandet är ständigt en utvecklingsprocess.

Gunlög Josefsson ger två intressanta förslag på hur svenska som andra språk kan användas omedelbums vid anländande till Sverige. Frågan är hur distributionsformen ska se ut. I den digitala värld vi lever i borde traditionell broadcasting kompletteras med strimade tjänster. Plattformen bör inte vara begränsad för hur man lär sig språket. När jag växte upp kunde man köpa språkkurser och lyssna på grammofonen. Det blev en typ av envägskommunikation. Resultatet hos eleven var beroende på hur uthärdlig man var på lärandet och efterapande.

Med den digitala tekniken finns helt andra möjligheter till interaktion. Här kan man själv spela in sina uttal och skicka in skrivna texter för att får dem bedömda och snabbare komma framåt i språkutvecklingen.

En annan finnes med svenska som andra (SVA) språk är att anpassa den till olika yrkesgrupper. Varför inte göra SVA-anpassningar för läkare, ingenjörer, taxichaffisar, m fl. Det har visat sig att en yrkesanpassning av SVA gör att nyanlända snabbare erövrar språket och kan komma in det svenska samhället snabbare.

Hög tid att följa Gunlög Josefssons råd. När får vi se att Skolverket och lärosätena skapar dessa möjligheter till att snabbt få ut detta till flyktingförläggningar. Och varför inte till skolorna för att öka läsförståelsen bland svenska elever när fortfarande PISA sjunker och där 22 procent av 15-åringarna inte förstår vad de läser. Dessutom har grundskolans elever som läser SVA stora problem. Hela 32 procent av eleverna i år 6 får betyget F i SVA. Slutbetyget år 9 är hela 34 procent F. Ett gigantiskt problem som måste rättas till för att inte skapa förlorade generationer.

Media SvD

måndag 15 februari 2016

Stärkt kvalitetsarbete i skolan

Två saker som verkar stoppa upp rektors mandat att driva kvalitetsarbetet i skolan är kommunaliseringen och det osynliga kontraktet mellan lärare och rektor (se länk nedan om bryt de osynliga kontrakten). Båda är skadliga i den meningen att huvudmännen lastar på rektorer jobb som omfattar arbetsmiljö, budget, personalvård, mm och att lärarna tycker sig var kungar i klassrummet och själva kan bestämma över undervisningen så länge rektor ägnar sig åt administration.

Båda synsätten är totalt fel och motverkar skollagens styrprinciper. I skollagens 2 kap 9 § finns de regler under vilken rektor och förskolechefen ska leva under. Här borde kommunalpolitikerna som huvudmän ta och läsa och översätta det till den egna styrningen. Omvandla överrocken i form av den kommunala skolförvaltningen till en serviceinrättning som bistår rektor med betungande administration. Det skulle aldrig föresväva en privat verksamhet att dess VD ägnar sig åt ekonomi, personalfrågor och dylikt. Här har man professionella personer som sköter dessa delar. Dessutom stipulerar skollagen att förskolechefen och rektor har delegationsrätt att lägga över professionsmandat på andra personer.

När det gäller lärarna är det mer av kollegialt lärande och samverkan som är viktigt. Skollagen och läroplanerna innebär att lärarnas fritt valt arbete inte existerar. Enligt skollagens 1 kap 3 § är undervisningen en relation mellan statens framtagna läroplaner och lärare respektive förskollärare. I läroplanerna finns de många riktlinjer över vad lärare ska respektive vad förskollärare ska göra. VAD:et är inte behäftat med att staten talat om HUR. Det är upp till professionen att skapa genomförandet.

För att få en uppfattning hur väl skolan styrs och vilka resultat den presterar har ordet självvärdering kommit att användas. Där självvärderingen är ett sätt att ta tempen på förskolans och skolans verksamhet. Regeringen har i sitt förarbetet till propositionen till skollagen skrivit så här om självvärdering (s 308):
Utredaren redovisade sitt betänkande Tydlig och öppen – Förslag till en stärkt skolinspektion (SOU 2007:101) i december 2007.
Utredaren föreslog bl.a. att skolorna inför en inspektion ska upprätta en självvärdering. Detta är ett dokument som kan bestå av ett antal frågor både av tillsyns- och kvalitetskaraktär. Utredaren ansåg att en genomtänkt och systematisk självvärdering som undertecknas av rektor som ansvarig tjänsteman, kan utgöra ett redskap för inspektionen på flera sätt, bl.a. som ett underlag inför besöket. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringens förslag om kvalitetsarbete på enhetsnivå stämmer väl överens med utredarens intentioner på detta område.
Förarbetet i propositionen under avsnitt 8.1.3 pekar på skollagens 4 kap 4 §. I praktiken har detta omsatts med att Skolinspektionen skickar ut sk skolenkäter innan tillsyn. I mitt tycke är detta för få tillfällen för en skola och förskola att göra självvärdering. I den bästa av världar behöver man kanske göra detta en gång per år.

Skoldialogen har skapat ett webbaserat självvärderingsinstrument Indicator byggt på både de skolformsvisa läroplanerna och de internationella utmärkelsemodellernas 1000-poängsskala.
Med denna typ av självvärdering med målbilder får förskolan och skolan ges en snabb indikator på tillståndet i verksamheten. Från helhet till detaljer. Totalresultatet av undersökningen skapar något som kallas Läroplansindex. Ett index mellan 0 och 1000. De förskolor och skolor som använt instrumentet vittnar om hur de snabbt får fokus på det som inte fungerar. Samtidigt som alla i förskolan och skolan har en gemensam bild över var förbättringsåtgärderna ska sättas in. Det man är bra på blir också tydliga och ger en impuls för att vara stolt över.

Det viktig med att skapa någon modell för självvärdering är att få en enhetlig syn på vad förskolans och skolans styrkor och förbättringsområden man har. Samtidigt som de förbättringar som sätts in är i linje med vart verksamheten är på väg knutet till läroplanen mål och riktlinjer. Det har visats sig vid mätningar med hjälp av bl a Indicator att lärare haft dålig kunskap om innehållet i läroplanens kapitel 2. Dessutom sätter en undersökning med hjälp av självvärderingen luppen på ämnesdidaktiken och dess röda trådar i ämnen mellan olika år i skolan.

För att få en fungerande styrkedja i förskolan och skolan måste både rektorer och lärare samt förskolechefer och förskollärare stärka kvalitetsarbetet genom att veta var man står och hur man ska utveckla verksamheten så resultatet ligger i linje med de nationella målen. Och att de kommunala politikerna får underlag för att bygga en resursfördelning baserad på verkligheten i de olika enheterna för att kunna utveckla förskolan och skolan.

Källor:
Regeringens proposition 2009/10:165, Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet.
Österberg, Jonas (2014) - Resultatanalys i skolan, Studentlitteratur
Skoldialogen Hemsida: www.skoldialogen.se
Blogginlägg:
Bryt de osynliga kontrakten


   

söndag 14 februari 2016

Den falska bilden

Sverige som kunskapsnation är intressant att problematisera. Senaste rapporten från OECD säger att 27 procent av 15-åringarna har extremt dåliga matematik kunskaper, i läsförståelse 22 procent och i naturvetenskap 22 procent. Om vi omsätter detta till 15-åringar i befolkningen 2015 är de till antalet 102.795 stycken. Om vi omsätter OECD siffrorna motsvar det 27.800 elever som har svårt för matematik, 22.600 dålig läsförståelse respektive naturvetenskap.
Inger Enkvist går i en kolumn i SvD 160214 in på att Kunskapsnationen Sverige är en falsk självbild. Hon skriver:
Allt prat om Sverige som ett land som ska konkurrera med kunskaper framstår som tomt när vi snarast behöver – förutom att reformera undervisningen – skapa en omfattande arbetsmarknad för lågt kvalificerad arbetskraft.
Är den bilden sann? Låt oss ta hjälp av lite befolkningsstatistik för att se om påstående stämmer. År 2014 hade Sverige en befolkning på knappt 9,8 miljoner. Av dess utgör 15-åringar 1 procent av befolkningen. Om vi tar OECDs siffror på svaga elever motsvar de 0,3 procent av befolkningen med matematikproblem och 0,2 procent av befolkningen med svag läsförståelse och kunskaper i naturvetenskap.

Hur ställer det sig i förhållande till utbildningsnivån i Sverige? År 1985 fanns det 601.209 personer som hade en treårig gymnasial utbildning. Fram till 2014 har denna ökat med en faktor 2,72. Motsvarande för personer med akademisk examen med mer än 3 års studier har gått från 407.712 personer 1985 till en ökning med faktor 3,49 till 1.422.263 personer. Tittar vi på fördelningen mellan åren och befolkningsmängden motsvarar de med gymnasial treårig utbildning 7 procent av befolkningen 1985 och 17 procent 2014. Motsvarande siffror för akademiker med mer än tre års studier är den 15 procent 2014. Motsvarande andel var 5 procent 1985.

Frågan inställer sig vad omfattas av begreppet kunskapsnation? Statistiken är inte entydig med att alla i Sverige har minst en gymnasial treårig utbildning. Lika lite som att vi har en stor mängd av befolkningen som har eftergymnasial utbildning. Så frågan är vilken bild har vi om Sverige som kunskapsnation? Är det nödvändigt att alla har djupa teoretiska kunskaper eller inte? Frågan är givetvis politisk laddad. Men det är viktigt att fundera på vilka baskunskaper behöver ungdomar för att klar livet i ett informationssamhälle? Vilken typ av kunskap är nödvändig för att lyckas hålla konkurrenskraften uppe?

Självbilden måste nog hyfsas så vi får en skola som minst sätter kraven enligt gällande läroplanernas kunskapskrav. Unga ska ha en läsförståelse när de anträder resan i vuxenlivet.

Media SvD   

lördag 13 februari 2016

En stark röst har tystnat

En stark röst i skoldebatten har tystnat. Första gången jag stötte på Morrica var på Mats Olssons blogg Tysta tankar 2010. Under den eran var debatten livlig i bloggosfären. Då hade hon som jag alias vi döljer oss bakom. I juli 2010 får jag en vänförfrågan från Ingela Grönstedt Arvidsson. Då hade hon luskat ut vem som stod bakom Plura, som då bara kommenterade på andra bloggar. I augusti 2010 startade jag denna blogg. Där även hon kommenterade mina tidiga inlägg i skoldebatten.
Ingela var en skarp debattör som inte lämnade något åt slumpen. När man debatterade med henne satte hon snabbt fingret på otydligheterna i argumentationen. Många pling-pongande blev det i vissa trådar. En av dem, som jag tyvärr inte kan hitta på Tysta tankar, slutade i 125 kommentarer.

Med sorg har jag nåtts av budet att denna röst tystnat för alltid, blott 49 år gammal. Inte nog med att hon var en gedigen skoldebattör var hon lärare på Hilvans Folkhögskola i Åkarp. Hon var Engelsklärare och skolstödare. Många vuxenelever har hyllat henne. En sådan där lärare som man alltid minns från skoltiden.

Även om jag inte träffande henne irl har jag tyckt mig fått känna en rakryggad människa som stod för det hon trodde på. Som bjöd intellektuellt motstånd och aldrig tog till nedvärderande uttryck för att förminska meddebattören.

Vila i frid Morrica!!

Intressanta blogginlägg med eller utan vår diskussion:
Skolans ansvar - igen och igen, Tysta tankar 27 maj 2010
Morricas blogg
Folkhögskolan Hvilan  

fredag 12 februari 2016

Tänkte inte på det

Skolverket har kommit fram till att programmering kanske inte ska vara ett ämne i sig utan integreras med andra ämnen. Peter Karlberg, undervisningsråd på Skolverket, säger till Lärarnas Nyheter:
Programmeringen får naturliga hemvister, till exempel genom att delar av området har uppenbara kopplingar till matematik. Andra delar har kopplingar till teknikämnet. Slöjd skulle kunna vara en annan sådan hemvist, med kreativt skapande och byggande som har digitala inslag.
Förvisso är programmering en del av matematiken. Men den är inte renodlad i så motto att den omfattas av ren matematisk analys.
Figuren ovan är hämtad från Uppsala universitet, den kunde lika väl varit från min läroanstalt KTH. Där var datorprogrammering en del av ämnet numeriska metoder. Metoden där lösningarna fås genom numeriska beräkningar och hur den stegvisa beräkningen undersöker felen som uppstår. När jag själv läste detta ämne hade jag som uppgift att skapa ett dataprogram som skulle räkna fram stabiliteten i värmeledningsekvationen. Då blev det en kombination av triangelns tre sidor. En intressant övning på 1970-talet innan dagens datorer var födda. Där man kodade programmet på hålkort. Ett tidskrävande jobb. Inte nog med att man kunde stansa fel i hålkortet så var det hur man byggde programmet som stökade till resultatet.

Kanske detta med att lägga programmeringen under ett särskilt ämne på akademisk nivå ägde sin riktighet. När man ägnade sig att använda datorerna för att lyckas beräkna långa och besvärliga formler på kortare tid än eljest. Datorer har numera helt andra användningsområden. Därför kan man fundera över följande.

Är det klokt att splittra upp datavetenskapen i dess beståndsdelar? Finns det kompetens hos dagens lärare inom matematik, teknik och samhällskunskap att undervisa om detta? Hur ska du lyckas skapa ett centralt innehåll i kursplanerna inom de befintliga ämnen som inte stör redan överbemängt innehåll? Redan idag vittnar lärare om stressen att hinna undervisa allt som finns i det centrala innehållet. Ett annat problem som uppstår är i de situationer där lärare går in och undervisar i ämnen som de inte har ämneskompetens i. Det är redan idag olyckligt inom ämnen som matematik och NO-ämnena med kompetenta lärare.

Frågorna hopar sig. Den virtuella värld vi lever i idag kräver helt annat av skolan. Hur man löser det nya ämne programmering är viktigt. Samtidigt kan man fundera om alla ska lära sig avancerad matematik som samhällsmedborgare. Det tarvas nog ett tankevarv till. Kanske skolan ska ta bort något eller några ämnen som har mindre bäring på det samhälle vi lever i.

Media LN
Numeriska metoder 

onsdag 10 februari 2016

Alla ska med

Alla ska med är en paroll som vänster flitigt använder. Slagsidan i den svenska skoldebatten har då blivit åt de som av en eller annan anledning har svårt i skolan. Givet att varje elev ska mötas med de förutsättningar hen har behov av som att stimulera de som behöver mer.

I en globaliserad värld är det då patetiskt att föra diskussionen om skolan utifrån de premisser som gällde igår. Sten Svensson och Daniel Suhonen är förutsägbara när de kritiserar IFN ekonomernas inlägg om en skola med centralstyrda prov och rättningar. Även de ger sig till tolk för den gamla skolan under regelstyrnings dagar. Den verkligheten där politiker via Skolöverstyrelsen och länskolnämnderna hade makten över pedagogiken.
Svensson och Suhonen skriver om just de yttre faktorerna på följande vis:
Konkurrensen skapar vinnare och förlorare bland såväl skolor som elever. Sammantaget för hela skolsystemet och för samhället har marknadsutsättningen varit mycket negativ.
En skrivning som ytterst är en önskan om återgång till det gamla regeltänket. Den sociala blandningen som den gamla skolan gjorde visar sig inte ge de effekter som efterfrågas. Åter är det så att det var de lärare som hade förmåga att lyfta oss barn till nyfikenhetens höjder som gjorde skillnaden. En skillnad som är förödande. Undervisningen ska inte endast bero på enskilda lärares skicklighet. Utan att veta vad som gör skillnad i pedagogiska metoder och sättet att undervisa. Att utifrån resultat förbättra undervisningen utifrån de faktiska förhållandena annars kommer aldrig undervisningen att fungera för de olika elevkategorierna.
Då är det mer uppfriskande med de förslag som Åsa Melander gör i sin krönika i GP 160210. Hon skriver:
Sverige behöver fler möjligheter för alla att lyckas med en utbildning – inte ett fast system för alla. En jämlik skola kommer inte av att man inskränker valen, utan av att alla kan få en lämplig utbildning och nå sin potential – och av att alla har ett reellt val. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2986219-asa-melander-nu-laggs-grunden-for-framtidens-skola#sthash.1oJ5gqKl.mfJQsvst.dpuf

Sverige behöver fler möjligheter för alla att lyckas med en utbildning – inte ett fast system för alla. En jämlik skola kommer inte av att man inskränker valen, utan av att alla kan få en lämplig utbildning och nå sin potential – och av att alla har ett reellt val.
Låt skoldebatten handla om att de inre faktorerna avgör hur elever når sina kunskaper. Att vi får rektorer och lärare som leder utvärderingen utifrån varje elevs behov och förmåga. Där föräldrarna är med att arbetar för att deras barn ska få det som krävs i en global värld kunskapsmässigt. För de yttre faktorerna är modern att sätta kartan för hur en skola ska möta kunskapsbehoven.

I en värld där kunskap kan inhämtas på olika sätt, med fria kurser från olika lärosäten. Där det virtuella rummet skapar nya möjligheter till en individanpassad kunskapsinhämtning måste svensk skola diversifieras i kunskapsinhämtningen. Kan man i Hackney aktivt möta varje elevs behov bord det gå i Sverige också. För Åsa Melander sätter fingret på det fundamentala felet i svensk skoldebatt:

Att alla barn går i den närmaste skolan är dock ingen lösning i en värld där det finns andra möjligheter – men bara för de som känner till dem.   
Den springande punkten är hur får vi med föräldrar, elever och professionen på vägen till framtidens lärande i en global värld.

Media SvD, GP
Sverige behöver fler möjligheter för alla att lyckas med en utbildning – inte ett fast system för alla. En jämlik skola kommer inte av att man inskränker valen, utan av att alla kan få en lämplig utbildning och nå sin potential – och av att alla har ett reellt val. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2986219-asa-melander-nu-laggs-grunden-for-framtidens-skola#sthash.1oJ5gqKl.mfJQsvst.dpuf