Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 31 augusti 2013

Omvända världen

Tongångarna är högljudda efter Lundsbergs stängning. Resursstarka föräldrar och elever utnyttjar sitt nätverk till max. Media skriver spaltkilometer om skolan ur olika aspekter. Senast om klasshat. Ett klasshat som är osmakligt. Samtidigt som jag kan se att de berörda föräldrarna och eleverna på Lundsberg har en förnekelse över vad som inträffat.

När Rosengårdsskolan i Malmö lades ned för ett tag sedan blev det på sin höjd några notiser i riksmedia. Den kommunala skolan som lades ned fick inga att tycka synd om föräldrar och elever. Där stod inte tevekamerorna och filmade gråtande invandrarbarn som blivit berövade sin skola.

Det var snarare bra. Nu hade man äntligen tagit ett viktigt steg i att attackera segregationen och utanförskapet. Barnen skulle äntligen integreras i det svenska samhället. Den etiska frågan är: är det mer synd om överklassens barn än de barn till invandrarfamiljer som blir av med sin skola?

Svaret från min horisont är NEJ. Det är bara medialt sexigare att slå mot de som har makt och använda dem som nyttiga idioter i samhällsdebatten.

Media SvD    

torsdag 29 augusti 2013

Det pedagogiska kretsloppet

En ny bok har sett dagens ljus. I debatten om sjunkande skolresultat och om NPM som styrsystem har äntligen boken om riktig mål- och resultatstyrning av skolan kommit. Boken behandlar på djupet hur man tillämpar mål- och resultatstyrning utifrån skollagen och Lgr11.

Boken ger både exempel på verktyg och tillämpningar på hur ett strukturerat arbete kan gå till för att skapa ett kretslopp i utbildningen och undervisningen. Hur gör du i klassrummet, skolan och hos huvudmannen för att skapa ett systematiskt kvalitetsarbete.

Det pedagogiska kretsloppet – från mål till resultat har redan rönt stort intresse. En läsare skrev så här i sitt omdöme: Håller just på med systematiskt kvalitetsarbete med rektorerna och den här boken behövs sannerligen!!!

Vill du ha tag i boken hittar du den här: Skoldialogen.


Rötägg och härskarteknik

Chock och bestörtning i Värmlänska skogarna är första sides stoff efter den kraftfulla åtgärd Skolinspektionen gjort. Nu kan man inte fortsätta att vara återfallsförbrytare på molnfri höjd. Dags att ta sig ned till verkligheten.

Reaktionen bland de som sköter sig är förståligt. Inte lätt i åldrar där hormonstormarna grasserar att som löken på laxen få beskedet att ens skolgång är hota. Detta bara för att det finns ett antal rötägg i samlingen.

Rötäggen har alltid genom alla tider förstört för majoriteten oavsett vart de befinner sig. Det sätt rötäggen agerar är inte försvarbart. Det är exempel på en pennalism byggd på härskarteknik. I trånga kretsar, oavsett om det är internatskolor, religiösa sekter eller någon annan sluten värld, skapar det en osund kultur. En kultur som står långt bort från öppenhet och tolerans för olikheter. Enfald och likheter är dess adelsmärke. En sorten som förstör utveckling och roten till tillbaka gång på många plan.

Då känns det lite patetiskt när man läser följande från en tidigare elev och Lundsbergsförälder Honorine  Stackelberg Ekman (finns bara i papperstidningen):
Jag är jurist i grunden och har följt hur skolan jobbat efter kritiken mot dem. Det finns inte en sten de inte vänt på. Det här är för mig ett rättsövergrepp av sällan skådat slag.
Man kan tycka det men juristen borde vet vad strikt ansvar innebär. Skollagens 6 kapitel om kräkningar är tydlig på var ansvaret för det som hänt på Lundsberg ligger. När de uppenbarligen inte lyckats städas under varje sten de vänt på har juridiken sin gång. Som alltid är det de få som förstör för flertalet. Dessutom är handlingen under helgen ett brott i lagens mening: misshandel.

Media SvD
 

onsdag 28 augusti 2013

Äntligen!!

På Gert Fylkings vis kan man säga: Äntligen!! Skolinspektionen har satt ned foten och utnyttja sina muskler när det gäller Lundsberg. Kapitel 6 i skollagen har verkat. Det som handlar om att en huvudman och skola har strikt ansvar när det gäller kränkningar och mobbing.

Hittills har Skolinspektionen dömt ut viten men i sista stund dragit tillbaka dem. Nu är det tydligt att återfallsförbrytelse inte lönar sig. Det blir konsekvenser när man på pappret säger en sak och i verkligheten gör annat.

Justitiemord säger LRs representant och tillika engelslärare. Han och lärarna tycker sig lagt ned massor av arbete på frågan. Uppenbarligen har det inte bitit brattsen. Det är ett strukturellt problem som definitit inte är ett justitiemord. Lagen gäller blint oavsett vem huvudmannen är.

Nu är det bara att vänta å se när en kommunal skola hamnar i samma bryderi som Lundsberg. Där lika lite som i en fristående skola går det längre att vara återfallsförbrytare.

Media LN, DN, SvD

Noterar att detta är det 600 blogginlägget. Att det skulle handla om mobbing och Lundsberg är en ödes nyck.

Låt hjärtat va me...

...glöm för allt inte de. Låten som Sten-Åke Cederhök och Sonja Hedenbratt är förknippad med passar väl denna dag. Vi firar att det är 50 år sedan Martin Luther King uttalade de berömda orden "I have a dream...

Samtidigt byter SvD chefredaktör. Intervjuen med Lena K Samuelsson är ett mästerverk i vad ledarskap innebär för att få framgång. Hon har varit brutalt närvarande i tidningens verksamhet. Hon kan tidningsmakeri ut i fingerspetsarna. Framgångsrika ledare kännetecknas just av det. Verksamhetkunskap.

Ska man leda en verksamhet till framgångar måste man veta hur verksamheten går. Att veta hur man ska fatta beslut och förstå de mål man satt upp. Ledarskap på distans ja, men inte på bekostnad av verksamheten. Räknenissarna håller sig bäst på behörigt avstånd.

Läs om Lena K Samuelsson och lär.

Media SvD  

tisdag 27 augusti 2013

Ständigt denna läxhjälp

Thure Sventon skull utropat som rubriken med frustration när det inte gick hans väg. Nu tycks en förhatlig statlig subventionerad verksamhet vara på tapeten.

Hemläxor är bara ett uttryck för dåligt organiserad undervisning. Vad gör fritis? Är det bara en lekstuga mellan skolan och hemmet? Eller är det en station för läxhjälp som det var tänkt. Läroplanen Lgr11 gäller för fritidshem som för själva grundskolan. Anledningen till detta är att man vill knyta fritidshemmen som en del av skolan.

Skolans uppdrag är att ge elever de kunskaper som krävs. Här missbrukar lärare, rektorer och fritidspersonalen sitt uppdrag.

Tittar vi på den internationella forskningen enligt Hattie ger hemläxor litet genomslag på studieprestationen. Det har ett värde d=0,23 i förhållande till de faktorer som ger höga studieprestationer. Värdet som ska ge effekt på lärandet ska ha ett värde d>0,40.

Hemläxor som bara är en upprepningsläxa på sådan man inte hunnit med är ett nederlag för skolan. Om läxor ska ges är det i syftet att fördjupa kunskap i ett ämne eller bredda ämnesområdet. Läxor får aldrig bli en klassmarkör. Därför måste skolan och dess pedagoger skapa en lärande skola där återkoppling är undervisningens bärande pelare.

Media SvD

Haltande...

...analys gör sig Sten Svensson skyldig till. Beskrivningen om den fria tillvaron för fristående skolor under den gamla lagstiftningen är riktig. Problemet är när han går från den analysen till slutsatserna.

Riktigt att tillvaron ändrats sedan nya gy11 infördes. Men vad han inte berör är frihetsgraderna. I nya skollagen som kom för tre år sedan har tillvaron hårt stramats upp. Lagen skiljer på offentliga och enskilda (Fristående skolor). De har lite olika regler att anpassa sig efter.

Men lagen är neutral när det kommer till undervisningen. Driftsformen spelar idag ingen roll för kraven på utförarna. Oavsett det är en offentlig eller enskild huvudman gäller samma läroplan och samma antal nationella program på gymnasiet. Utöver det gäller i grundskolan en gemensam timplan. Dessutom ska skolorna vara icke konfessionella i sin undervisning.

Med andra ord är inte enskilda skolor idag fri att välja vad som ska undervisas om. Det är i grundskolan de nationella kursplanerna som ska gälla. För gymnasieskolan är det de gemensamma nationella ämnesplanerna. För förskolan, som upphöjts till en av skolformerna, är det även där en gemensam läroplan som gäller oavsett driftsform.

Friheten är alltså kraftigt beskuren på VAD och VARFÖR saker ska göras eller inte göras i skolan. Den enda friheten som är kvar är HUR. Men huret är villkorat till att man på ett likvärdigt sätt når de fastställda nationella målen.

Media SvD

måndag 26 augusti 2013

Inte bara...

...politikerna som bär skulden för JB-konkursen. Deras upplägg och dåliga rykte satte spikar i kistan för JB-konkursen. Andra gymnasier ligger i farosonen. Hans Bergströms analys är i stort riktig, men han tappar bort två bitar.

För det första är det en dålig matchning av utbildningar och faktiskta behov på arbetsmarknaden. Vill man utbilda sig till arbetslöshet är det ok. Men det finns faktiskt efterfrågan på yrkeskunniga. Då är det praktiska gymnasierna fullgoda. LO och andra företrädare för näringslivet skriker efter dessa ungdomar. Vill de sedan gå vidare är det en smal sak att komplettera utbildningen och få behörighet till studier på akademisk nivå.

För det andra är det föräldrar som ger sina barn råd som inte bygger på verkligheten. Kanske de vill förverkliga sig själv genom sina barn. Aldrig en framgångsstrategi. Låt barn välja efter fallenhet och intresse. Livslångt kommer man ändå aldrig att syssla med det man en gång utbildades sig till.

Media SvD  

tisdag 20 augusti 2013

Likvärdighetens ansikten

Debatten om likvärdigheten rullar vidare. Huvudledaren i SvD tar upp den på ett föredömligt sätt. Dock finns det en blank del i resonemanget. Den om vad som styr likvärdigheten. Citatet från läroplanen Lgr11 är en påbyggnad från skollagen 1 kap. 9 §.

I propositionen till Skollagen (2010:800) finns motivtexterna och regeringens beslut kring den 9 §. Rätten till likvärdig utbildning slogs fast redan i ansvarspropositionen (prop. 1990/91:18). I den slogs fast att likvärdighet inte betyder likformighet eller att alla elever ska ha samma resurser. Likvärdigheten ska däremot upprätthålla mål i skollagen, läroplaner, betygskriterier, bestämmelser om minsta garaterad utbildningstid, särskilt stöd, överklagan samt tillsyn och kvalitetsgranskning.

Det är långt från vad som debattörerna försöker få skolfrågan till. Lika tilldelning av resurser är inte lika med likvärdighet. Detta snubblar kommunerna över i sina budgetar. Speciellt nu Stockholms stad.

Så det är viktigt i debatten att likvärdighet inte är lika med lika undervisning eller behandling. Likvärdighet bygger på att utbildningsanordnarna ska tillhanda en utbildning och undervisningen som har förmågan att uppnå fastställda mål i skollagen och läroplanerna. HUR de gör det är upp till dem själva. Likvärdigheten kan spela större roll inom en skola än mellan dem. Skolor som inte har gemensamma rutiner för hur undervisningen ska spegla läroplanerna tenderar att ha lika många varianter på undervisningen som det finns lärare. Skolor med ett sådan organisationssätt är de skolor där eleverna mest förlorar eller vinner beroende på vilken lärare hen haft tur eller otur att få.

Stort ansvar vilar på rektorer att verkligen ta makten över den pedagogiska verksamheten. Att tillsammans med lärare översätta läroplanens riktlinjer till gemensamma arbetssätt. Först då kan vi börja prata om en likvärdig skola.

Media SvD    

måndag 19 augusti 2013

Myternas julafton

Åter förblindar man publiken med statistik för att bevisa sina myter. Svensk skolmarknad består till 13 % av fristående skolor. Resten är offentliga skolor, både statliga (Sameskolan, Specialpedagogiska myndigheten) och landsting samt den stora delen kommunala. Att hävda att denna fördelning skulle innebära att det fria skolvalet skapat segregation är bland det mest övermaga jag hört. Det är väl snarare kommunerna som ska fundera över varför vissa kommunala skolor väljs bort.

För debattörerna kommer inte med något förslag vad som ska hända med det fria skolvalet. Det vågar nog inte eftersom de inte visar sambandet att det är de kommunala skolorna sinns emellan som är problemet.

Sedan den här myten om vinst i skolvärlden. För en vecka sedan presenterades en artikel i SvD Näringsliv som definitivt tar död på myten. Ingen av den majoritet skolor som finns hos riskkapitalbolagen går med särdeles stora överskott. Snarare tvärt om.

Nu till den stora dimridån. Myten om likvärdigheten. Debattörerna lutar sig mot skollagens 1 kap 9 § om likvärdighet. För det första är det ingen portalparagraf utan en av många i 1 kapitlet Skollagen (2010:800). För det andra tycks herrarna och damen inte läst lagstiftarnas tolkning av lagrummet. I den slås fast att likvärdigheten bygger på att skolan ska uppnå fastställda nationella mål inom ett antal områden.

Det innebär att likvärdigheten inte ska ge lika behandling eller ens lika undervisning. Här är den största feltolkningen av likvärdighets begreppet. Politiker och debattör verkar drömma sig tillbaka till den skolan jag växte upp i. Där Skolöverstyrelsen la fast vad som skulle undervisas i varje klass eftersom länskolnämnderna tilldelade pengar efter en statlig norm för undervisningen.

Sedan 1991, när regeringen Carlsson med Göran Persson som skolminister skrotade regel- och ekonomistyrningen, har svensk skola varit mål- och resultatstyrd. Med andra ord har staten tagit bort sin hand från HUR undervisningen ska bedrivas. Det är upp till varje skolenehet att välja pedagogik. Bara skolan gör det så de når de nationellt fastställda målen.

Media DN , SvD

söndag 18 augusti 2013

Tyve amalgan...

En komiker har gått ur tiden. Två norska minns jag speciellt. Arve Oppsal och Rolf Wesenlund. Båda hörde jag på svensk radio på 70-talet när jag var teknolog. Ibland hade studenten chansen att vara hemma hos föräldrarna. Då såg jag bland annat detta typiska program med Rolf Wesenlund.


Nu finns inte han längre bland oss. Men mycket nöje med Volvo Sonett. RIP Rolf Wesenlund.

fredag 16 augusti 2013

Förskolan en av tre

Huvudledaren i DN tar upp KDs program för kommande partistämma. Det som skrämmer i den ledare är att det inte verkar vara så noga med det här med förskolans pedagogiska uppdrag. Inte nog med att redan etablerad förskolor har för stort eller enda fokus omsorg när pedagogiken är avgörande för dess verksamhet. Nu tycks det vara ok att prioritera ned det pedagogiska.

Kravet på dagens "pedagogiska omsorg", som förr hette dagbarnvårdare, är lika stort som på vilken annan form av förskola. Pedagogiken sitter i högsätet oavsett ålder. Vad ingen eller få har noterat är att förskolan är en av tre skolformer sedan drygt två år.

Omsorgs delen ska finnas men är inte det som idag är prioriterat. Då blir det någon form av tankefel i KD och hos DN ledarskribenter. Det var länge sedan Hägglunds socialdepartement handla frågor om förskolor. Det är Marie Arnholms domäner på utbildningsdepartementet.

Media DN

onsdag 14 augusti 2013

Syndabockens återkomst

Skolan börjar och syndabockens återkomst är här. Varje år så här dags fylls tidningarna om reportage kring mobbning och kränkningar. Friends har lägligt inför skolstarten gjort sin årliga undersökning. Den visar i år på att barn i 3 - 6 klass till 6 procent blivit utsatt för kränkningar. Motsvarande för gymnasielever är 3 procent.

Anledningarna till att mobbing sker på skolan speglar samhället i stort. Med den ytfixering dagens samhälle har spiller det även över på kidsen. Likaväl som våra sociala stereotyper härjar fritt hur tjejer och killar ska vara. Detta trots den intensiva debatt och krav på könsneutralitet. Läroplanen innehåller ju det här med mångfald och jämställdhet.

Så vad är det som gör att syndabocken kommer tillbaka till skolan varje läsårstart? Troligen att skolan inte har ett medvetet arbete rörande "Normer och värden". Här kan en bidragande orsak vara att pendeln slagit över till ett annat läroplansområde "Kunskaper". När skolledarna får svara på om det finns kränkningar på deras skola säger hela 10 procent att de aldrig hört talas om detta. Märkligt.

Det skulle innebär att landet Utopia finns i skolan. Rektorerna verkar antingen aningslösa eller väjer för det starka krav som skollagen lagt på dem och huvudmannen. Skollagen lägger bevisbördan i knät på skolhuvudmän och rektorer. Men lärarna blundar också. De har rapporteringsplikt om de uppdagar kränkningar. Även det som övergått till att bli mobbning. Men kanske är lydnadskulturen stor i skolor som förnekar att problemet finns. Man vill inte bli en Snowdon.

I tidningsartikel, som tyvärr inte finns på nätet, säger Lars Arrhenius, generalsekreterare på Friends och tidigare BEO, att det är verbal mobbning som är vanligast. Så kan vara men de flest mobbningar har sin grund i psyket. Psykisk mobbning tillhör den svårupptäckta och subtila formen av kränkningar.

Om skolan hade något arbetet värt namnet på detta område skulle varje skola kartlägga förekomsten av kränkningar. Var, när och hur sker de? Och varför? Här finns det många verktyg att tillgripa. Ett finns beskrivet i boken "Från skollag till vardagsarbete" utgivet av Skoldialogen.

För övrigt anser jag att skollagens kapitel 6 och diskrimineringslagen ska sitta i ryggmärgen på varje person som är aktiv i skolan. En ryggmärgsreflex som innebär ett förebyggande arbete. För detta är det tredje vanligaste området i Skolinspektionens granskningar av brister i skolan.

Media SvD   

Under av otydlighet

Betygskriterierna i det nya betygssystemet är ett under av otydlighet. Betygskraven innehåll värderingsord som god, bra, mm. Utifrån vems tolkningsnorm ska man sätta betyg med hjälp av sådana ord?

Om betyg ska vara rättvisande måste kriterierna vara kristallklara. Så är inte fallet idag. Skolverket har inte lyckats göra ett enkla och tydliga bedömningskriterier i det nya sexgradiga betygssystemet. I en debattartikel tar Rasmus Törnblom (M), förste vice ordförande i MUF, upp rättvisan i betygssystemet. Han avslutar sitt inlägg på följande sätt:
Innan några nya förslag om betyg från tidigare ålder läggs fram behöver betygssystemet bli rättvist och likvärdigt i hela Sverige.
Om detta ska bli en sanning i svensk skola måste flera saker göras. Några har jag tidigare debatterat på denna blogg. För att du ska få rätt kalibrering av betygssättande lärare är det viktigt med återkommande kalibreringsmöten. Möten som hålls av en organisationen som har mandatet att kalibrera betygssättande lärare. Eftersom vi i Sverige har ett målrelaterat betygssystem är denna komponent avgörande. Idag har ett antal privata aktörer gjort sig tolk för hur denna kalibrering ska göras när det istället borde vara Skolverkets uppgift.

Det Skolverket hittills gjort är att ta fram bedömningsexempel. Bra i sig, men det hjälper inte som underlag för hur betygssättning görs. Varje människa har alltid sina egna subjektiva bedömningar av texter. Därför fordras kalibrering av betygssättande lärare i bedömningskonsten. Detta var ett ickeproblem under det relativa betygssystemets dagar.

Ytterligare berör Rasmus likvärdigheten i sin avslutning. Frågan är bara vad är likvärdigt betygssättande? För mig är meningen skriven med snudd med en tanken på någon form av lika bedömning. Likvärdigheten enligt skollagen är definierad som att alla får göra på sitt sätt. Men det ska görs så att den nationellt fastställda målen nås. Det är här den stora frågan är HUR lyckas vi med det? Som det är idag tenderar vi att få betyg som sätts utifrån personliga egenskaper, konkurrens och egna tolkningar. Då har vi problem både med rättsäkerheten och likvärdigheten.

För övrigt anser jag att betygssättande lärare är viktiga och därför bör ha rätt förutsättningar för att sätta betyg byggda på klar betygskriterier för att det ska vara rättsäkert och likvärdigt.

Media SvD 

söndag 11 augusti 2013

Sändigt denna vinst

Nu har det hänt igen. Löfven och Andersson tar på DN Debatt upp vinsten som orsak till att välfärden rånas på pengar. Den konstiga i debatten är att de företag som jobbar i välfärden med män vid rodret får gå med vinst. Den första frågan man ställer sig är: vad är vinst? Är det koncernbidrag till modern? Utdelning på rörelseresultat efter finansnetto? Överskott vid försäljning av bolaget?

I den allmänna debatt svängar man sig med begrepp som blir fel. Det skulle aldrig föresväva en seriös ägare att tulla på kapitalet i ett bolag. Att det sedan kan bli avkastning på insatt kapital vid en försäljning är något helt annat än vad debattöreran svänger sig med i debatten.

Åter hemfaller S åt sina centralistiska styrprinciper att det är bara politiker och dess politruker som är kapabla att fatta rätt beslut åt oss medborgare. Där staten står för valfriheten men vi medborgare har bara att rätta oss efter vad dessa väljer åt oss. I ett samhälle där medborgarna för länge sedan har en högre utbildningsnivå och en stor medelklass är det befängt att tro på de lösningar S vill återinföra. Till och med Palme insåg att staten inte vara den yttersta valfriheten.

Samtidigt går debattörerna ut på felaktiga grunder när de diskuterar. De för argumenten som om gymnasieskolan skulle vara behäftat med något legalt obligatorium. Så är inte fallet. Diskutera utefter förutsättningarna för de tre skolformerna i Sverige: förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Grundskolan är den skolformen som är obligatorisk, de övriga är frivilliga.

Löfven och Andersson far med andra ord fram med halvsanningar blanda i en bryggd som gör deras argument bitvis oseriösa. Vore mer smakligt att erkänna att det Göran Persson gjorde under regeringen Carlsson inte passar socialdemokratin av idag. De har fallit tillbaka i farstun på hur det såg ut i skolan före Bengt Göransson och som bara Olof Palmes signum.

Media DN    

söndag 4 augusti 2013

Lärår istället för läsår

Hög tid att kasta ut läsåret, terminerna och loven. Bondesamhället är dött för länge sedan. Övriga har vandrat vidare, så ska skolan också göra. Slöseri med tid att ha kvar traditioner som inte platsar i en värld där lärandet är viktigare än någonsin.

Övergå till ett lärår för alla. Både elever och lärare. Det kan givetvis se olika ut under året. Man kanske till och med kan korta skolplikten. Eller ska det bytas till lärplikt istället? Om vi tar bort allt tidspill alla lov innebär skulle timplanen genomföras på kortare tid. Frågan som kanske dröjer sig kvar är: Har hjärnan ändrat sig så mycket att progressionen kan snabbas på??

Några funderingar inför läråret 2013-2014.

lördag 3 augusti 2013

Utbildning till arbetslöshet

Det pratas mycket om matchning av utbildningar och jobb. Det finns jobb men inte kvalificerade personer. En olycklig kombination. Framtidens samhälle kommer bestå av två vinnargrupper. De som har en gedigen yrkesutbildning och de som har hög akademisk examen med spetts i något ämne. Ser man då valet till gymnasiet förvånar det mig att man så enögt tittar på behörigheten till högre studier.

I sextonårs åldern är det väldigt få som är inriktade på yrkesval. Är man inte studiemotiverad i homonstormarnas tidevarv är det bättre att skaffa sig en utbildning som leder till ett jobb än att studera sig till arbetslöshet. Om man inte har en klar inriktning är det bättre än att bra komma ur det treåriga gymnasiet och en säker arbetslöshet.

Skulle man komma på att man vill studera vidare efter ett yrkesprogram är det bra att komplettera för högskolebehörighet. Livet är inte slut för att man gjorde ett val. Här har föräldrar ett stort ansvar att inte föra över sina önskningar på barnen. Att få en bättre förutsättning än de själva.

Samtidigt är det viktigt att de unga får välja efter intresse. För sannorlikheten att man stannar i ett yrke i hela livet är försvinnande liten idag. Man hinner byta yrkesinriktningar ett par gånger i livet.

Media SvD

fredag 2 augusti 2013

Dansbaneländet

Under svunna tider var dans inom de flesta frikyrkliga sammanhang synd. Den betraktades som en parningslek för sexuellt umgänge. Ett mycket tabubelagt område inom frikyrkligheten och vissa trosinriktningar inom Svenska kyrkan. Nu har kammarrätten prövat detta syndiga förfarande.

Skollagen är sedan drygt två år inriktad på att undervisning ska vara konfessionslös. All undervisning ska bedrivas utan religiösa trosinslag. En sund inställning. Både skollagen och kursplanerna sätter krav på minsta gemensamma nämnare. Speciellt de central innehållen i läroplanens kursplanemoment.

Eftersom skollagen är så ny finns ingen vägledningar till tolkning av vissa lagutrymmen än det som finns i motivtexten till lagen. Skolverket och Skolinspektionen har gjort sina egna tolkningar av skollagen. Det finns två rättsfall som nu är till prövning. Ett fall med en ultraortodox judisk familj i Göteborg och hemundervisning. Ett andra fall med de laestadianska flickor i Pajala och dans i gymnastiken.

Skolverket har haft en fyrkantig syn i det senare fallet. Det intressanta är vad kammarrätten slår fast. Proportionalitetsprincipen ska gälla vid tolkningar om det centrala innehållet i kursplanerna. Tydligt är inte dans och rörelse till musik ämnat att bemästra bugg.

Det kommer bli spännande att se hur domstolar kommer att tolka alla lagutrymmen i skollagen. Kritiken mot skollagen är just att den innehåller mycket gummiord och otydliga tolkningar. En kritik som var genomgående när lagrådet gjorde tummen ner för lagrådsremissen. Alliansen valde ändå att köra vidare frånsett de delar där man tydligt klampat över grundlagen och regeringsformen.

Samtidigt ska det bli spännande att se vilken myndighet som har de skarpaste juristerna att tolka skollagen. Hittills verkar det som Skolinspektionen leder med 1-0.

Media SvD, DN.

torsdag 1 augusti 2013

Högmod går före fall

Envetet som små terrierar försvara sig van der Kwast och Lambertz nu när deras argument pulveriserats av åklagare och domstolar. Fallet Thomas Quick har fått ett löjets skimmer över sig när huvudåklagaren i fallen hävdar:
De ursprungliga domarna hade väl fog för sig. Jag har haft allvarliga invändningar mot åklagarsidans sätt att hantera resningsfrågorna. Man undviker att göra en ny prövning och missar också ursprungliga fakta som domstolarna dömde på. Det innebär också att hovrätterna har fattat beslut på oriktiga grunder. Jag har aldrig sett något liknande när det gäller att fuska till en bevissituation. Resningsbesluten är tunna som vatten. 
Skulle dagens åklagare vara sämre eller fuska med bevisföringen? Skulle inte tro det. Vad har de att vinna på att resningen och besluten skulle vara tunna som vatten?

Sanningen är väl att van der Kwast är den första syndaboken med synder på sina axlar. Hans uttalanden andas högmod. Högmod brukar gå före fall. Problemet är väl att han är den ende som man inte kommer åt. Därför kan han sitta i Aktuellt 130731 å säga vad han säger. De andra lyser med sin frånvaro i offentlighetens ljus.

Om man ska kalla det som hänt Sture Bergvall för en rättsskandal eller inte är får de lärde tvista om. Ett är säkert, Sture Bergvall är inte ensam om att sitta oskyldigt frihetsberövad. Men dessa har inte haft uppbackning av en spelare till i såpoperan,  journalister å media. Du är en mygga mot myndigheter som privatperson utan denna uppbackning.

Därför är det välkommet med en granskning av ärendet från regeringens sida. För vad Christer van der Kwast har gjort är att kasta första sten som oskyldig.

Media SvD1, SvD2, SvD3, DN, SVT Play.