Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 31 december 2013

Happy New Year 2014

Det gamla är på väg att lägga sig ner och dö. Det nya är på väg att födas. Pluraword får tillönska alla läsare och kommentatorer ett Gott Nytt 2014.

lördag 28 december 2013

Förnuft och känsla

Kvalitetsarbetet styrs ytterst av två saker: struktur och kultur. Eller med förnuft och känsla. Anna Nyström, chefredaktör Kvalitetsmagasinet skriver så här i sin ledare i senaste numret:
med förnuftet mäter vi och kontrollerar, med känslorna skapar vi engagemang och lojalitet.
En viktig slutsats att ta till sig när man börjar arbeta med kvalitetsfrågor i en organisation oavsett om den är privat eller offentlig. Möjligen ser man en tyngdpunkt i politiskt styrda organisationer åt förnufthållet. Kontroll har blivit ett honnörsord bland politiker. Tråkigt. Sådant lämnade det privata näringslivet bakom sig för drygt 40 år sedan. Där är det snarare frågan om styrning utifrån behov och kundkrav som styr verksamheten.

I politiskt styrda organisationer är det en komplikation med kundstyrning. Vi som medborgare har ju överlämnat styrningen av våra behov till några ställföreträdare. Det oavsett de befinner sig i kommunen, landstinget eller riksdagen. Här kommer medborgarnas samhällsnytta in och kravet på politikerna att leverera de behov vid medborgare har på skolan, vården och omsorgen.

Det har under 2013 blivit tydligt att det fallerar med kvaliteten på de resultat som det offentliga levererar. Det må var äldreboende, sjukhus, vårdcentraler eller skola. I skolans värld kom chockbeskedet i december 2013 när PISA 2012 presenteras. En svallvåg av upprördhet har strömmat genom debatten. Lika mycket som förslagen på hur krisen ska lösas. Tyvärr finns det ingen Quick Fix. Det enda som står tillbuds är långt och tålmodigt arbete med förnuft och känsla.

Då kan det vara klokt att ha en metafor för att lyckas med det svåra: att bygga struktur samtidigt som engagemang och värderingar förändras till den kultur som stöder ett kvalitetsarbete. Ett hus är just metaforen för både förnuft och känsla. Nedanstående figur har jag hämtat från Skoldialogen.

Allt utom kulturskicket och delar av rummet styrs av struktur. Men som alltid, den svagaste av dessa delar riskerar att delvis eller helt rasera huset. Därför är det A och O att grunden är stabil för att kunna bära upp helheten.

Ska vi få bukt med skolans resultat är det viktigt att inte bara mäta betygsstatistik. Den säger väldigt lite om hur hållbart huset är. Det fordras instrument som mäter både detaljer och helhet. Instrument som mäter helheten är t ex Indicator i skolan eller insiqt. Den ena mäter utifrån de skolformvisa läroplanerna och den andra utifrån SIQ-modellen. Men bägge mäter HUR det skapas resultat på helheten utifrån en internationellt erkänd 1000 poängsskala. Ju högre upp poängmässigt på denna skala en verksamhet befinner sig desto mer genomsyras den av en kultur som bejakar ständiga förbättringar.

Frågan för 2014 kommer att bli: Kommer skolreformerna att misslyckas eller anträder skolan resan att skapa resultat utifrån systematiskt kvalitetsarbete?

Media Kvalitetsmagasinet
Källa: Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat. Skoldialogen Förlag    

torsdag 26 december 2013

Gnällspiken är förbättringsdödare

Gnällspikar är ett irriterande släkte. Inte nog med att de skadar sig själva så sprider de ett negativt flow i verksamheten. En miljö som inte precis är ämnad för framgång. Man har många gånger sagt att skolans värld består av en offerkultur. Om det stämmer skulle merparten i skolan vara gnällspikar som skyller allt på omständigheter som man inte kan påverka.

När inte skolresultaten lyfter är det JB som få klä skott för allt dåligt. Märks speciellt efter PISA chocken efter PISA 2012. Eller när resurserna inte räcker är det kommunens fel eller i värsta fall att staten inte skjuter till pengar. Funkar inte lektionerna är det arbetstidens fel att man inte hinner. Det är så mycket administration nu för tiden.

Listan på gnäll kan göras lång. Det verkar nästan som denna typ av gnäll är själva DNA i skolan. I och för sig kan gnället bidra till att man för stunden mår bra. Långsiktigt är det ett problem. För gnället är kusin till konstruktiva åsikter. Skillnaden mellan kusinerna är att gnället stannar vid problemet. Konstruktiv kritik tar sig ann att lösa problemet. Det är förbättring man vill.

Är det så att just skollagens 4 kapitel inte tillämpas fullt ut beror på offerkulturen. Skolan vill i sig inte förbättra sitt sätt att undervisa. Det känns bättre att fortsätta det negativa gnället. Forskning visar att just gnället har negativ påverkan på vår hjärna. Nervceller i hippocampus skadas.

Det finns trots allt framgångsrika skolor som lyckas bryta trenden. Dessa kännetecknas av att ständigt ifrågasätt sitt sätt att arbeta. Ser möjligheter istället för oöverstigliga problem som beror på andra. Här spelar rektorer med driv en avgörande faktor. Återupprätta ledarskapet hos rektorer där professionalismen i att det vardagsnära arbetet fokuserar. Det som kallas pedagogiskt ledarskap. Rektorer kanske skulle börja att själva ha en egen pedagogisk portfolio. Men framför allt att skapa en pedagogisk drivbänk baserad på läroplanen och pedagogiska metoder för att lyckas med ökad måluppfyllelse.

Så jag utropar med Jessica Bergh på Kvalitetsmagsinet: Våga kasta av dig offerkoftan. 

Media: Kvalitetsmagasinet

tisdag 24 december 2013

lördag 21 december 2013

Ilojal sorti

Alla kvalitetsbrister innebär att kunder röstar med fötterna. Så har det alltid varit i konkurrensutsatta verksamheter. Den som inte är bärkraftig går under. Eller där pris och kvalitet inte ligger i samband med varandra. Är priset högt och kvaliteten låg får man de effekter som skolan är utsatt för.

Är det just det vi ser i skolan? Ja, nog är det så att de framgångsrika skolorna, oavsett driftsform, har en kvalitet i utförandet. Det lockar de föräldrar och elever som behövs för att driva skolan. Mina personliga erfarenheter från skolor som inte fungerar på detta sätt är att man inte har en idé om hur man ska driva skolan. Lika lite som man har organiserat verksamheten på ett systematiskt sätt. Skolor är ofta händelsestyrda. Det innebär att man försöker parera allt som händer. Det är aldrig en framgångsrik strategi.

Så ska skolor överleva, oavsett driftsform, måste ett systematiskt kvalitetsarbete till så måluppfyllelsen ökar.

Sedan det andra intressanta professor Arne Jarrick tar upp om utvecklade samhällen. Det ligger en hel del i det. Kunskap är viktigt i en nation som bygger sitt välstånd på kunskap. Om det sedan är packeterat på ett sätt att det inte är själva platsen skolan som avgör kunskapstillväxten ställer det krav på sättet att organisera undervisningen. Faktakunskaper är inte skolans huvuduppgift utan att bibringa elever studieteknik, kritiskt tänkande och förmågor. Om inte kommer skolan att behöva släppa sitt kompensatoriska uppdrag. En skola där vi bara har en begränsat antal individer som tillägnar sig den kunskap som krävs. Är det dit vi vill?

Media DN

fredag 20 december 2013

Patentlösning

Är externt rättade prov lösningen på betygssättningen? Ger den rättvisande bild av elevers kunskap? Ja, om man ska tro Sam Olofsson i sitt debattinlägg på Brännpunkt SvD (131220). Han avslutar sitt inlägg med:
Men vi har nu under ett antal decennier låtit skolan sakta förfalla genom att vi tagit bort de verkliga signalsystemen inom vår undervisning.
Detta signalsystem är:
Men med ett antal externt rättade prov som delvis avgör elevens slutbetyg, kan man skapa ett signalsystem om de resultat undervisningen ger.
Man undrar om den skolforskning som bygger på Hattie eller Bloomes reviderade taxonomi har någon som helst värde för att skapa en skola som levererar kunskap? Var finns formativ bedömning? Var finns utvärderinger?

Frågor som man inte får svar på genom bara att tillämpa externt rättade prov. Prov säger inte allt om kunskap. Det är bara att förenkla debatten om vad som är orsaken till raset i PISA mätningen.

Media SvD 

måndag 16 december 2013

Mindre lindrig kompetens

Kompetensen att styra skolan är avgörande för resultaten. Landskrona säger sig ha förstått att det fordras kompetens att styra den och genomföra det nationella uppdraget. Kommunalrådet Torkild Strandberg beskriver Landskronas satsning på Brännpunkt, SvD (131214). Dessutom är han inte skolpolitiker i kommunen utan kommunstyrelsens ordförande och därmed ytterst ansvarig för kommunens budget. Han säger:
Vi kommuner kan inte skylla på staten när skolresultaten är dåliga. Det är kommunernas ansvar att med utgångspunkt i de nationella regelverken bygga sin egen skola med tydligt kunskapsfokus.
Om nu Landskronas högste politiker förstått sitt uppdrag är det skrämmande att inte fler har gjort det. Det är ingen fri lekstuga för lokala skolpolitiker. Något mandat att själv fatta beslut saknas i den nya lagen när det gäller inriktningen. Däremot har de lokala skolpolitikerna ett totalansvar för skolan.

Ansvaret innebär att se till att de nationella målen uppfylls. Vidare att organisera skolenheterna på ett optimalt sätt och tilldela både personell och ekonomiska resurser efter behov. Utöver det att möjligen ge inriktningsmål för vart skolan på orten ska gå och kännetecknas av inom några år. Där slutar uppdraget.

För på enhetsnivån är det rektor och lärare som är kungar. Det är de som ska se till att ha ett professionellt pedagogiskt ledarskap. Från rektorsnivån ned till ledarskapet i klassrummet. Då kan man fundera lite på följande skrivning av kommunalrådet:
Vi har gett rektorerna fullt utvecklingsansvar för sin enhet utifrån de politiskt fattade besluten.
Kommunalrådet säger att det gäller elevernas kunskapsutveckling och resultat. Bra, men man hoppas att detta politiska beslut inte går över lagens klara roll och ansvarsfördelning mellan huvudmannen och enheten. Rektor är den som har ansvaret för hur den "inre organisationen" ska se ut. Här är det ytterst viktigt att den politiska ledningen noga studerar vad Skolinspektionen givit för information om hur man ska tolka rektors mandat och ansvar när det just gäller den "inre organisationen".

Media SvD 

lördag 14 december 2013

Två syndare

PISA-debatten fortsätter. I Gp går Bo Rothstien till doms över två syndare: Kommunalpampar och lärarutbildningen. Tycker mig känna igen det från min egen argumenten. Systemfelet i skolväsendet är lärarkårens självständighet och autonomi. Dessutom har inte lärarutbildningen byggt på forskningsresultat på vad som utmärker framgångsrika undervisning och goda skolor. Forskningsområdet SER (School Effectivness Resaerch) är näst in till obefintligt i Sverige

När man sedan kommer in på lärarkårens hunsande från lindrigt kompetenta hobbypolitiker ska man dock beakta en sak. Även om man skulle återskapa (vilket skollagen 2010:800 ger möjlighet till) lärarnas makt över undervisningen innebär det inte en total tillbakagång till hur det var innan kommunaliseringen.

Det viktig i skolan är att skapa arbetssätt och gemensamma rutiner för hur undervisningen kan läggas upp så den blir strukturerad. En av de klart största underdrifterna i debatten från lärarhåll, rektorer och fackliga organisationer är att det inte går att skapa just denna gemenskap. Det beror på lärarkårens lindriga kompetents på hur lärande kedjan fungerar med planering-undervisning-utvärdering-förbättring. Den ensamma starka fristående läraren är ett minne blott.

Skapa gemensamma arbetssätt och inom ramen för dessa kan självständighet i själva undervisning skapas. På detta sätt ökar professionalismen i skolan.

Media: Gp, Skolvärlden  

torsdag 12 december 2013

PISA attityd

Är sjunkande resultat i skolan attityder till lärandet? Om man ska tro debatten så tar man till intäkt att alla resultat i skolan är dåliga. Inger Enkvist skriver på Brännpunkt SvD:
Överallt i utbildningsvärlden diskuteras det nu varför Sverige, efter att ha sjunkit under lång tid, nu gjort en riktig djupdykning när det gäller kunskaper i nionde klass i grundskolan.
Det är att dra PISA-resultaten för långt. Den mäter bara tre saker: matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Av tre storheter kan man inte dra slutsatsen att allt är illa.

Däremot är nog attityden till matematik och naturvetenskap alarmerande. Dessa två storheter har tidigare tjänat Sverige och dess välståndsutveckling. Under många år har dessa två fått stryka på foten. Många har syndat och inte riktigt predikat vikten av dessa ämnen för det uppväxande släktet. Frågan är också hur många av de examinerade lärarna har detta i sin ämnesportfölj?

Om nu attityder är en avgörande faktor är följande sant, som Inger Enkvist skriver:
Varför bryr sig eleverna inte om skolan? Steinbergs svar är att kraven är för låga och att det inte blir någon konsekvens för eleven om de inte uppfylls.
Är det så att man sett en för kravlös skola under många år tillbaka? Har lärare och rektorer satt för låga krav på lärandet? Ja, skulle jag vilja säga, när det just gäller matematiken. Här har beräkningsrabblande och självstudier från läroboken varit härskande under många år. Utan att prata matematik saknas förståelse varför man ska göra beräkningar i slutänden. Ta bara det antika Grekland som började använda geometrin för att diskutera proportioner.

Matematikuppgifterna är oftast formulerade utifrån en kontext byggd på hur barn födda i Sverige har med sig annat kunnande i problemformuleringar. Barn som kommer från andra kulturer och inte är födda i Sverige har inte alltid förståelse för bakgrundsfakta. Då blir det svårt om man inte har lärarledd undervisning.

Samtidigt förekommer det i debatten att de nya krav som kursplanerna och betygskriterierna är för höga. En märklig debatt. Utmaningar har alltid sporrat till nya stordåd. Tänk om denna attityd rådde när det gäller idrott och musik. Då skulle vi inte ha de idrottsmän eller musiker vi har. Utmaningar är viktigt för att prestera. Så även inom grundskolans olika ämnen. Men speciellt inom de tre områden PISA mäter.

Media SvD 

onsdag 11 december 2013

Potthålet

Ytterligare en gång ramlar S ned i potthålet. Den mycket lovvärda skrivningen om en skolkommission förstörs av den politiska lösningsretorik Stefan Löfven och Ibrahim Baylan gör sig skyldiga till.

Svensk skolan har inga resursproblem. Sverige lägger ned 6,3 procent av BNP på skolan att jämföra med 5,7 procent i snitt inom OECD. Omräknat i pengar är det 180 miljarder kronor. Mer resurser är inte svaret på problemen utan hur man omvandlar en skola som sett bäst före datum för länge sedan i sättet att organisera den pedagogiska verksamheten.

Sedan är det en märklig sammansättning man väljer för en kommission. Är det de korporativa Sverige som är bäst skickad att komma med lösningar på skolans behov av förnyelse. Knappast. Det fordras helt andra kompetenser för att lösa skolans problem. Vad skolan behöver är en "avpolitisering" när det gäller den professionella vardagen. Politikers roll både nationellt och på kommunnivån ska ägna sig åt de uppdrag de är satta att förvalta. Riksnivån skapa strategiska styrförutsättningar inte centralstyrning. På kommunalnivån hobbypolitiker som har systemkunskap och förstår sin roll som endast genomförare av den nationella skolpolitiken.

Skolans kris löses med att det finns professionellt pedagogiskt ledarskap hos landets rektorer. Lärare som fokusera på att skapa en undervisning som bygger på ett strukturerat och gemensamt arbetssätt. Först då och med grundläggande värdering om ett elevfokus i lärandet kommer resultaten. Från mål till resultat.

Media SvD
Källor: Myter som hindrar utvecklingen, SKL (2013)
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen Förlag. 

måndag 9 december 2013

Regleringsbrev från Björklund

Åter går diskussionerna kring huvudmannaskapet höga. Svenska folket eller 6 av 10 vill förstatliga skolan. Riktigt vad de svarat på undrar jag. Man kan tycka allmänt om den ena eller allmänna huvudmannen. De finns statliga skolor redan idag. Sameskolan är en sådan.

Har de bättre förutsättningar än de kommunala skolorna? Nej, skulle jag vilja säga. De har i princip legat på samma budgetnivå sedan skolan skapades. Enhelighet mellan de olika skolorna inom Sameskolstyrelsen finns inte. Det enda som är gemensamt är regleringsbrevet från Björklund.

Om vi leker med tanken att förstatliga skolorna är det en helt ny situation för svenska skolor. Det första man måste göra är att fråga sig vilken organisationsform ska de bedrivas under? Vem är arbetsgivare? Hur är lärare anställda? Ska förskolan med i en statlig lösning? Hur ska finansieringen gå till? Ska den kommunala skatten betalas till staten för att driva skolan? Hur blir det med det kommunala självstyret?

Frågorna är många och få har svaret på dem. Det stora problemet med dagens system är att staten har satt krav på de kommunala huvudmännen genom skollag, förordningar och läroplaner. Tyvärr har inte kommunerna och dess hobbypolitiker den nödvändiga systemkunskapen för att styr enligt det statliga uppdraget. Det kanske skulle vara så att det kommunala självstyret skulle begränsas till att de i framtiden får regeringsbrev från regeringen. Ett sådant kan innehålla följande:


 
 
Frågan är hur ett sådant regleringsbrev skulle följas upp. Som det ser ut i Sameskolorna granskas de både av den statliga Skolinspektionen och av Utbildningsdepartementet.
 
 
Innan vi ger oss på ett så pass våghalsigt projekt som att förstatliga skolan vore det bättre att se till att skolans rektorer faktiskt ägnar sig åt pedagogisk ledning. Att lärarna börjar samverka och planera lektionerna tillsammans. En strukturerad undervisning är långt effektivare att föra tillbaka skolan som kunskaps utvecklar än att åter ägna sig åt att rita om skolsystemet. Systemet i sig kan aldrig skapa resultat. Det kan bara människorna i det. Dags att professionalisera skolans rektorer och lärare.
 
Media DN  

söndag 8 december 2013

Riv och gör om lärarutbildningen

Vittnesmålen om hur illa ställt det är med blivande lärares kunskap i didaktik och pedagogik för det yrket de valt är skrämmande. Det räcker inte med att bara ha ämneskunskap. Det förutsätts faktiskt.

Sverige tycks befinna sig där Finland befann sig för drygt 30 år sedan. En lärarkår som knappt befann sig på den nivå deras elever befinner sig. Med buller och bång halverade man antalet platser till lärarutbildningen. Kraven ökade och konkurrensen om de få studieplatserna innebar att det var bara de bästa som kom in. Statusen och kvaliteten höjdes i ett nafs.

Dags att göra samma sak i Sverige nu när vi har svart på vitt att skolan inte levererar.

Återupprätta pedagogiken som vetenskapligt ämne. Lär lärarna också vad systematiskt kvalitetarbete är i verkligheten så måluppfyllelsen dagligen ökar. Minska antalet lärosäten som får utbilda framtida lärare och därmed antalet platser. Den ändring av lärarutbildningen som gjordes för två år sedan har uppenbarligen inte lyckas. Dags att göra något åt det.

Media Sydsvenskan

lördag 7 december 2013

Nationell panik

Paniken verkar breda ut sig bland skoldebattörer, media och politiker sedan PISA mätningen 2012 publicerades i tisdag (131203). Efter att läst sammanfattningen till rapporten finns det ingen enskild faktor som säger att skolan är helt under isen. Det är många faktorer som spelar in varför resultaten på tre områden sjunker.

Ser man skolresultatet på andra ämnesområden finns inte denna tendens enligt Skolverket. Således måste det vara andra samhällstrender som ligger bakom. Är det så att det inte är hippt med matematik och läsa? Har det stor pedagogiska misstaget med själräkning inneburit att elever inte får lära sig logiskt tänkande. Matematik är inte beräkningar. Matematik är sättet att översätta ett problem till en matematisk variabel. Kausalitet är viktigt vid mattelösningar.

Måttfullhet i debatten efterlys. För de analyser som gjorts är upp emot väggen. PISA svenska fader Ulf P Lundgren har sagt följande:
Tanken har aldrig varit att bara se till PISA för att mäta skolans kvalitet.
Så sant. Det finns andra begåvade metoder för det. En är Indicator från Skoldialogen. Den bygger på webbaserade enkäter som ger svaret på hur väl pedagogiken lyckas tillämpa de skolformsvisa läroplanerna. Då kanske vi kunde få svar på i vilken utsträckning svenska skolor har kvalitet i sin undervisning.

Det enda goda med det kraftiga jordskalvet i tisdags är att den breda allmänheten vaknat. Kanske ska fäder läsa böcker så sönerna ser detta. Säkert finns det många saker både föräldrar, skola och politiker kan göra. Men det viktigaste är nog att vi även diskuterar det pedagogiska uppdraget i skolan. Här har rektorerna ett tydligt uppdrag.

Troligen är rektorers fokus på ekonomi och administration en av huvudorsakerna till den dåliga pedagogiken i skolan. Här har de kommunala huvudmännen ett stort ansvar. Ändra sättet att organisera förvaltningarna. Bli mer controller än räknenissar. Se till att följa uppdraget enligt nya skollagen istället för massa andra icke relevanta saker. De kommunala politikern har inte ett uppdrag att själva hitta på saker inom skolan. De har bara ett nationellt uppdrag att genomföra ett statligt uppdrag.

Om huvudmannen på allvar ska få ordning på skolan är det viktigt att se till att skaffa egen strategisk kompetens och systemkunskap. Samtidigt som frihetsgraden mot hur skolorna driver den pedagogiska verksamheten är upp till skolan själv. Det behövs ett professionellt skolledarskap på alla nivåer för att vi ska lyckas vända trenden.

Media: VK, DN, SvD1, SvD2, DN2
Tidigare blogginlägg: Pluraword

onsdag 4 december 2013

Två snabba

Mörker brukar jag säga ibland när det inte går som det ska. Nu kan man säga samma sak om PISA resultaten om matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Det kanske enskilt största mörkret är läsförståelse. Vilket svek skolan utsätter det uppväxande släktet för.

En av de största sanningarna är att den som behärskar de skrivna ordet har makten. Om du inte har förmågan att tolka texter blir du överkörd eller inte ha något nämnvärt inflyttande. Detta accelerera i ett samhälle där den digitala världen är dominerade. Här har du både ett generationsproblem som ett pedagogiskt problem. Två tredjedel av lärarna är inte i närheten av vad det nätbaserade lärandet kan göra. Det här med flippade klassrum. Samtidigt har vi en generationsklyfta. I den vuxna världen innan smarttelefoner vara det den muntliga traditionen som avgjorde. Det gör den inte längre i den digitala era vi nu lever i.

Är det något den skolpolitiska debatten skulle landa i är att se till att alla fick tillgång till språket. Lärarna skulle få bättre tillgång till pedagogik och läromedel som hjälper att textanalysera innehållet.

En sak som gick förlorad för drygt tjugo år sedan vara den enorma pedagogiska kompetens som fanns på Karlavägen 100. Där fanns spjutspetsen av pedagoger som hjälpte skolor med att utveckla den vardagsnära pedagogiken. Sådant försvann i den valfrihet som skapades. Alla skulle bli sin egen lyckas smed utan koppling till hur vår hjärna utvecklas och hur den utvecklas med förmåga att ta till sig och träna kunskap.

Man pratar mycket om Vygotskij i teorin men tillämpar den inte i praktiken. Lika lite som Blooms reviderade taxonomi. Eller för den delen Hattie metaanalyser i vad som påverkar studieprestationen som återkoppling eller formativ bedömning. Det är hög tid att fokusera på ett klassrumsledarskap hos lärarna byggt på den forskningserfarenhet som finns om vad som ger skillnad.

Media SvD1, SvD2, DN, LN, Skolvärlden

onsdag 27 november 2013

Perspektivet snedvridet

Perspektivet är snedvridet när Riksrevisionen gör sin bedömning av Skolinspektionen. Skolinspektionen har två uppdrag: tillsyn och kvalitetsgranskning. Okunskapen lyser igenom när man läser vad ledarsidor skriver och hur lärare uttalar sig. Tillsyn är inget annat än att granska om skolhuvudmän följer de statliga styrdokumenten eller inte.

Vad man skulle kunna säga ger den en bild hur stabil kärnverksamheten är för att leverera utbildning. Hål i golvet, när man inte uppfyller styrdokumenten, är att trampa igenom en miniminivå. Tillsyn har aldrig varit menad att bedöma undervisningen i sig. De statliga styrdokumenten har inga krav på HUR undervisningen går till. Det är upp till varje skolenhet att själv se till att undervisningen uppnår de fastställda nationella målen i skollagen och läroplanerna.

Det andra instrumentet Skolinspektionen har inom sin verksamhet är kvalitetsgranskningar. Där tittar man på utvalda områden för att se hur skolor arbetar för att nå de fastställda målen och riktlinjerna i läroplanens huvudmoment. Här finns möjligheten till djupare analyser om vad som sker i klassrummet inom ett givet granskningsområde.

Så Riksrevisionens granskning och lärarnas tro vad inspektionen går ut på är missvisande. Fakta är alltid viktig för att dra slutsatser.

Media SvD, LN, Skolvärlden 

måndag 25 november 2013

Hemsk människosyn

Något mer stötande människosyn får man leta efter när Nätverket för likvärdig skola/Katalys diskuterar skolvalet. Problemet med sjunkande skolresultat beror inte på någon form av skolval eller på elever. Hela diskussionen har kantrat över i en ideologisk unkenhet. Vänsterretoriken lägger skulden på eleverna som väljer. Men skolvalet sker inte endast till fristående skolor. Vänsterretoriken är fullständigt fel ut eftersom 84 procent av skolorna är offentliga. Så problemet är ett helt annat.

Om denna tes är sann:
Det är istället segregationen som sänker dem, hur skickliga än lärarna är leder dagens system oundvikligen dessa skolor mot lägre och lägre resultat.
skulle aldrig elever ha en chans hur mycket man än skulle stänga in dem i hur det var innan skolvalet kom till.  Närhetsprincipen innebär inlåsningseffekter som ger sämre skolresultat i områden du redan  problem finns.

Den stora tankevurpan de som inte gillar skolvalet gör är att ha blicken åt fel håll. Skolans stora problem är inte eleverna och dess val utan skolans omförmåga att leverera. Rektorer och lärare är ansvarig för pedagogiken. Det är pedagogikens fel att barn inte lär sig de kunskaper som krävs och får den demokratiska uppfostran skolan ska ge. Det är bara att studera Nossebroskolan i Essunga kommun.

När de låg längst ned i SKLs öppna ranking hade de modet att fråga sig följande: Beror de dåliga resultaten på eleverna? Svaret blev: NEJ! Är det fel på de arbetssätt vi har i den pedagogiska verksamheten? Svaret blev: JA! Resten är historia som man brukar säga.

Så skolans problem är inte segregation eller något annat utan rektorers och lärares förmåga att leva upp till den pedagogik som krävs för lärandet baserad på de nationella målen i styrdokumenten.

Media SvD

söndag 24 november 2013

Lärandet inte bara teori

Lärandet är inte bara boklig bildning. Dagens skola har ett överslag mot teoretisk bildning på gott och ont. En teori är aldrig nyttig om den inte omsätts i praktisk handling. Därför är det viktigt att sätta kunskapen i sitt sammanhang.

Läser Tove Lifvendahl krönika om barns lärande om samhället. Kungsholmens skola plockar ihop olika ämnen och gör ett tema av det med verklighetsanknytning. Bra. När jag läste kom minnen från min egen skoltid på 60-talet. Grundskolan var ny. Men den hade inte hunnit utvecklas till den där teoretiska nivån som dagens skola. Undervisningen gick hand-i-hand med verkligheten utanför skolans väggar.

Abstrakt kunskap mår bäst av att möta den praktiska tillämpningen. Därför är det lite märkligt att dagens lärarstudenter bara undervisas i ämnen på forskarnivå istället för att ge en gedigen praktisk kunskap om hur lärandet sker hos barn. Bilden av skolan ser lika dan ut idag som den Peter Tillberg skapade på 70-talet: Är du lönsam lilla vän? En bild med ett sterilt klassrum med barn som sitter i sina bänkar en för en med en tom blick. Dags att skapa ett lärande som blandar hjärna och hjärta.

Media SvD

lördag 23 november 2013

Vidlyftig tolkning av kammarrätten

Åter har juristerna bevisat sin oförmåga till analys. De läser bara innantill. I förorden till nya skollagen tolkas begreppen utbildning och undervisning. Två vitt skilda saker. Undervisning är skolans kärnprocess som sker på den plats man valt under skoldagen.

Utbildning är enligt lagen allt som är runt en undervisning. Det brukar kallas för verksamhet. Här innehålls raster, infrastruktur, matraster, mm. Om man utifrån lagens definitioner skärskådar hur olika huvudmän bygger sitt utbud av utbildning kan den som i Lundsbergs fall definieras som undervisning, fritidsaktiviteter och elevhem.

Juristerna i kammarrätten verkar ha svårt för att ta sig ur trycksvärtan i lagens kapitel 1 och 3 § samt kap 6. Det blir svårt när ordet t ex kommer in i motivtexten för vad som menas med utbildning. Det är skrämande att dagens jurister inte har kunskap om skolas faktiska förhållanden. Tyvärr har de inte alla knivarna i knivlådan. Logik verkar de sakna. Inte tillåtet kränkningar i skolbyggnaden på Lundsberg men helt ok 100 meter bort i en byggnad som heter elevhem. Affärsidén med folkskolor, riksidrottsgymnasier och internatskolor är just att tillhandahålla boende som en integrerad del av utbildningen.

Därför går det inte att separera detta som vid offentliga och enskilda skolor som inte har det som affärsidé. Dags att plocka in lite fler bestick i knivlådan i landets förvaltningsdomstolar.

Media SvD, Eskilstuna-Kuriren, DN

fredag 15 november 2013

Retro 2.0 - tillbaka till regleringstiden

Med viss förvåning  och undran läser jag Stefan Löfvens debattinlägg om att offentliga yrken ska återta sin status och frihet. Har det socialdemokratiska minnet helt svikit dagens ledare? Det var faktiskt 20 år sedan som skolan och lärarna fick sin frihet när regeringen Carlsson med skolminister Göran Persson tog död på regel- och ekonomistyrning. NPM kan sägas vara en spegling av den tidens statliga styrning. Skillnaden är att dagens aktörer har fritt val av den penningpåse staten tillhandahåller.

På den tiden som S och Löfven längtar sig tillbaka till hade lärarna ingen frihet även om de tyckte sig ha den. De har alltid levt med statliga styrdokument. Skillnaden då var att staten styrde vilken pedagogik som skulle användas. Någon sådant finns inte idag. Med en mål- och resultatstyrd skola är det upp till varje lärare att fritt arbeta och undervisa för att nå de fastställda nationella målen.

Sedan är det komiskt att läsa om byråkrati. Om individuella läroplaner, skriftliga omdömen och åtgärdsprogram. Har S partiledare inte följt med vad som händer i riksdagen? Riksdagen har besluta att skrota de skriftliga omdömena. Skollagen kommer att ändras på tisdag nästa vecka (131119) i den linje Löfven föreslår.

Samtidigt funderar man över hur S tänker när man säger att man ska ge mer resurser till skolan så klasserna minskar. Bra på pappret, men var ska alla lärare tas ifrån? Politiska idéer är inte alltid praktiskt genomförbara. En sådan är ökad lärartäthet.

Resultatet av tankegångarna från S är snarare att politrukerna återkommer och göra sitt intrång i välfärden som det var innan 2006.

Media DN 

Signalfel - urspårning

Rektorer har spårat ur om de sätter press på betygssättning. Något mer oproffsigt får man leta efter. Rektorer har ingen rätt att sätta betyg eller påverka betygssättningen. Där är lärarna suveräna. Betyg är fel signalsystem för om en skola är bra eller dålig. Snarare sänder det en signal att skolan är dålig om det finns påtryckningar om kravet på "glädjebetyg".

I papperstidningen av Svenskan 131115 uttalar sig en lärare i en kommunal skola anonymt:
Som det ser ut nu så drabbas vi ju tyvärr ganska hårt om vi säger vad vi tycker och lärare som är obekväma (läs sätter rättvisa betyg och håller nivå på kurserna) flyttas runt inom förvaltningen eller får sparken.
Ynkedom på hög nivå. En förvaltning som beter sig på detta sätt är lagbrytare sedan 1 juli 2011. I dubbel bemärkelse. Förvaltningen har inget att göra med hur undervisningen går till och hur betyg sätts. Vidare att de ägnar sig åt kränkande särbehandling. Handlingsmönstret som förvaltningen har samt givet även dess marionetter till rektorer talar sitt tydliga språk. Det är de små själarnas ledarskap med en mental nivå som en två åring. Tyvärr har inkompetensen gått för långt i och med att dessa chefer befordrats långt över sin kompetensnivå.

I en marknad är det bara de bästa som överlever. Toyota skulle aldrig överleva om det inte har en kvalitet som överträffar konkurrenterna. De har till och med kommit så långt att de satt standarden för var minsta godtagbara standard och kvalitet ligger i den globala fordonsindustrin. Samma gäller på skolans område. Förvaltningar, styrelser i fristående skolor och rektorer som agerar på beskrivet sätt kännetecknas inte av att driva en kvalitativ verksam som  överlever på lång sikt.

Media SvD papperstidningen 131115 artikel: Fler lärare vittnar om glädjebetyg. 

måndag 11 november 2013

Medicin som inte verkar

Medicinen som ordineras för att höja resultatet på skolor som är på dekis botar symtomen men inte orsaken. Problemet med skolor som inte presterar är oftast att de inte fokuserar en pedagogisk miljö. Rektorn är fokuserad på pengar för att rädda ekonomin. Lärarna har ingen samlad strategi för lärandet.

Hela havet stormar. Det som behövs göras i sådana akutlägen är att skapa en pedagogisk ledning. Börja ifrågasätta arbetssätt. Börja styra mot läroplanens mål. Skapa en struktur i vardagen. Inte att försöka öka individens prestationsförmåga. Det är inte lärarna som behöver den. Det är snarare eleven som behöver "coachas" för att tro på sig själv och sin förmågan att höja sina kunskaper.

Därför är Skolverkets satsning via regeringen fel väg att gå. De 60 miljonerna hade passat bättre till att hyra in kompetent skolfolk som kunnat rätta upp de skolor som nu får coachhjälp till lärarna. För det enda som hjälper är att skapa målinriktade rektorer som vet hur man mål- och resultatstyr skolan. Inte försöka att mäta effekten av insatsen via betygsstatistik, meritvärde och nationella prov. Ett sådan förslag skulle hårt ha dömts ut i Finland. Där finns inga nationella prov över huvudtaget. Dessutom är det utöver satsning på stor autonomi för skolorna, speciallärare och studie- och yrkesvägsledare som givit framgången i Finland.

Dags att börja ser på forskningsområdet SER - School Effectivness Resecarch som nyckeln till framgång. Ett forskningsområde som är klart försummat i Sverige men som ger svaren på hur man bygger effektiva målstyrda skolor.

Media SvD1, SvD2
Källor:
Sahlberg, Pasi (2012) - Lärdomar från den finska skolan. Studentlitteratur
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, grundskolan. Skoldialogen 

söndag 10 november 2013

Likhetslandet

Sverige betraktas av utlandssvenskar som likhetslandet. I Tove Lifvendahls söndagskrönika går hon in på hur svenskättlingar etablerade sig i USA för hundra år sedan. En sentida nomad uttrycker sig på följande vis om att flytta tillbaka till Sverige:
Hon har blivit alldeles för annorlunda, känner hon, för att kunna passa in i likhetslandet.
I ljuset av detta kan man fundera över varför integration är så svårt i ett land som Sverige. Har vi ett för homogent land med för stora krav på likhet. Troligen. Samtidigt som vi har ett genombyråkratiserat land. Trösklarna är höga för inträdet i samhället bland oss etniskt födda svenskar.

Samtidigt kan man fundera över oss som inte passar in i normen trots samma etniska bakgrunden. I landet lagom har alla avvikare genom tiderna haft problem. Antingen för att man inte får den hjälp som behövs. Det märks inte minst på den människosyn som breder ut sig bland de som verkar i offentlig omsorg. Senast i glimtarna kring personliga assistenter från programmet Kalla fakta. Lika som synen på barn i behov av särskilt stöd. Det offentliga har ekonomiserats sedan 1990-talskrisen.

Tar vi de andra på skalan, de som är särbegåvade, stör de ordningen på ett annat sätt. De tillhör de ifrågasättande och störande av etablerad ordning. Här hittar du den begåvningsreserv som skulle vara avgörande för att lyfta landet kunskapsmässigt. Dessa personer är obekväma för normativa medelmåttor. En person som Steven Job skulle aldrig lyckats i Sverige med Apple.

Därför är det inte underligt att integrationen av den del av befolkningen med utländsk härkomst går så trögt. Eller säg långsamt. Samtidigt som det finns en viss form av naiv inställning till hur etniska grupper bosätter sig. Man vill tillhöra klanen. Se bara på USA. Något mer segregerat samhälle får man leta efter. Å vi svenskar är inte ett dugg annorlunda när vi flyttar utomlands. Vi söker oss till andra svenskar.

Media SvD

fredag 8 november 2013

Retropartiet

Det socialdemokratiska utspelet kan sammanfattas med ordet retro. Inte nog med att deras politiska förlag andas 60-tal så är deras syn på makten retro.

På något förunderligt sätt lyckas man inte förstå den värld vi lever i. En värld byggd mer på individen än kollektivet. Samtidigt som man nu söker makten är det skralt med makterfarenhet i dagens S-topp. Det är väl nästan uteslutande en eller möjligen två personer med den erfarenheten att sitta i regeringsställning.

Socialdemokratin är lika regeringsodugliga som Alliansregeringen var när den tillträdde 2006. Det bådar inte gått för landets framtid med ett land där styrningen centraliseras i god retroanda. Politrukernas förlovade land som vi sluppit under den valfrihets reform som gjorts den senaste sju åren. Där vi medborgare blivit myndiga och är en del av civilsamhället. Inte en passiv bricka som i retrosamhället.

Media SvD, DN

tisdag 5 november 2013

Skolakut inte bara pengar

Skolakut är ett bra instrument för fristående skolor. Förslaget från Peter Malmqvist saknar dock en ingrediens: verksamheten. Oftast beror finansiella problem inte bara på överbelåning eller dåliga intäktsströmmar. I grunden är det en verksamhet som inte fullt ut har en stabil verksamhet.

Om en skolakut ska skapas behövs inte bara ett övertagande av ägandet temporärt. Hos denna akut måste kunskap byggas för hur man bedriver utbildning. Hur skapar man förutsättningarna för att skapa en undervisning som leder till att av staten uppsatta nationella mål nås. Ska en skolakut bildas är det inte en plats för bara ekonomer utan även pedagoger.

Frågan om en skolakut skulle även kunna utvidgas till de offentliga skolorna. Är det ok att kommuner kör ned skolor så de uppvisar samma problem som de konkursade fristående skolorna? Ta bara Rosengårdskollan i Malmö.

Malmqvist förslag i debattartikelen är lysande på många sätt. Den tar död på diskussionen kring vinster i välfärden. Förslagen skapar ett ramverk för hur välfärdsföretag skulle kunna hanteras inom ramen för en generell välfärd. Problemet många gånger när det gäller vård och omsorg är bristande kompetens på köparsidan av tjänsterna. Upphandlingen saknar kvalitetskrav baserad på vilken samhällsnytta som efterfrågas. På skolans område sker inte en upphandling utan alla skolor som startas måste få tillstånd för att driva skolan från Skolinspektionen. I tillståndet borde det Peter Malmqvist berör finnas med i ansökan från sökande aktör.

För övrigt anser jag att frisående skolor har en roll att fylla i svenskt skolväsende.

Media DN   

lördag 2 november 2013

Teknik inte god eller ond

Teknik i sig kan varken vara god eller ond. Allt är avhängigt av hur man använder teknik. Teknik som tillämpad naturvetenskap har inget eget värde mer än att hjälpa till att spara tid åt oss människor. Om vi kommer in på hur tekniken sedan används tangerar vi begrepp värde, tillämpning, etik mm.

Etik är det regelsystem vi har för vårt handlande. Allt från regeletiken (Lagar, föreskrifter, ISO 9000, mm). Lever vi efter regeletiken kan vi inte beskyllas för att vara omoraliska. I en globaliserad värld blir det problem med olika typer av regler. Därför måste man som företag alltid se till att den teknik som man tillhandahåller på ett eller annat sätt uppfyller dessa krav.

Etik är inte enögd. Situationsetiken (Det ni vill att andra ska gör mot dig ska du och göra mot dem) spelar kanske en avgörande roll i handlandet. Men frågan är om teknisk innovation i sig spelar på den planhalvan. Det är snarare på planhalvan tillämpning av teknik. Här kommer vi in på vilken affärsmoral ett företag ska ha. Då blir det helt plötsligt trickigare.

Enda sättet att lösa denna typ av frågor är väl att genom någon form av internationella handelsregler skapa den etiska synen. Om det är via WTO, ISO eller någon annan organisationen detta ska göra återstår att se. I EU har vi en allt mer homogen lagstiftning genom EU-direktiv vi kan luta oss emot.

Men frågan om hur etisk handel med forna diktaturer eller rådande diktaturer får nog behandlas av konsekvensetiken. Vad leder ditt handlande till i en given situation.

Det viktiga är att teknik i sig är neutralt men påverkar det mänskliga handlandet. Etik är ju de regler vi sätter upp och moralen är sedan hur vi faktisk handlar. Om man skulle lägga restriktion på den tekniska utvecklingen hade inte webben funnits. Nu finns den på gott och ont. När det gäller signalspaning har den alltid funnits. När den nu flyttar över i den digitala miljön blir det oändligt lättare att spåra än via radiovågor.

För övrigt är ingenjörer avgörande för teknik och den mänskliga framtiden.

Media SvD

onsdag 30 oktober 2013

Gott å blandat

Med viss förvåning läser jag DN:s huvudledare. Betygskriterierna är ett under av otydlighet. Men det betyder inte att det målrelaterade betygssystemet är kass. Ledarskribenten skriver:
Betygssystemets så kallade kunskapskrav utgör inte det ankare som skolbyråkrater, politiker och ibland även lärare låtsas att de är. Rättvisa betyg uppstår inte i mötet mellan elevers prestationer och statliga betygskriterier. Betyg sätts av människor med egna kunskaper, erfarenheter och värderingar.
Det första felet ledarskribent gör att tro att skolan ser lika dan ut som den när hen gick i skolan. Då fanns ett relativt betygssystem som kännetecknades av:
Det hade som främsta syfte att ett systematiskt och tillförlitligt sätt rangordna elever. Syftet var att skapa ett betygssystem anpassat för urval till högre studier. De grupprelaterade betygen talar alltså om hur en individs kunskaper förhåller sig till andra individers inom samma ämne. Däremot anger sådana betyg inte något tydligt sätt vilka kunskaper en elev har.

Därför snurrar ledarskribenten ihop det hela. Dagens målrelaterade betygssystem kännetecknas av att utöver kunskapskrav ska elever besitta ett antal förmågor. Då går det inte att rangordna. I boken Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat finns en tydligt förklaring till nuvarande betygssystem:

Dagens mål- och kunskapsrelaterade betygssystem kan, i jämförelse med det grupprelaterade, ge bättre information om elevers kunskapsutveckling och kunskapsprofil genom att betygen är relaterade till angivna kunskapskvaliteter. Kunskapsbedömningen i ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem blir annorlunda till sin karaktär. Det är inte som i det grupprelaterade systemet tillräckligt att rangordna eleverna efter en skala, till exempel med hjälp av provpoäng. I det målrelaterade system vi nu tillämpar måste elevernas kunskaper i stället bedömas i relation till specificerade kunskapskvaliteter i form av mål och kriterier.

Så den som tror att jämförbarhet genom prov löser problem är helt ute och cyklar. Dessutom gör sig skribenten skyldig till gått å blandat. Hen börjar med ett exempel från gymnasiets betygskriterier. Den finns inte i läroplanen för gymnasiet utan i en direkt förordning från departementet. Den har rubriken Ämnesplaner och är inget Skolverket producerat utan regeringen.

Sedan hoppar hen raskt till grundskolans läroplan. Där finns kursplanen, som det heter i den skolformen, som ett kapitel tre i läroplanen. Kursplanen omfattar ämnets syfte och centrala innehåll. Även denna är en förordning. Men när vi kommer till kunskapskriterierna är det en föreskrift som skrivs av Skolverket. Det är dessa som är ett under av otydlighet. Sedan kan InfoMentors bok HEJas trasmatta vara en hjälp att bena ut vilka krav Skolverkets otydliga krav innebär. Men det stora problemet är att dagens betygskriterier från Skolverket inte är tillräckligt stringenta för att kunna göra en rättsäker bedömning.

Media DN

Källa: Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat. Skoldialogen 

söndag 27 oktober 2013

Politiskt dilemma

Tankar Gustav Fridolin framför blir på ett sätt ett politiskt dilemma. Det är bra om skolan kan ges en arbetsro på det rikspolitiska planet. Problemet med de sakfrågor som lyfts från MP inte spelar någon större roll i vardagen.

Det spelar ingen större roll om Fridolin och Björklund hittar på något. Det är i varje fall de kommunala huvudmänen som beslutar om pengar och personal för att genomföra de rikspolitiska tankarna. Det finns alltså 290 olika sätt att finansiera skolverksamheten.

Till och med är det så att huvudmännen hittar på hur byråkratin ska se ut eftersom skollagen är en ramlag. Den föreskriver inte HUR dokumentationen ska gå till. Det är upp till varje skolenhet att utforma det. Eller att huvudmännen tar på sig ett större mandat än vad de har laglig rätt till.

Ska den rikspolitiska nivån får större makt över skolvardagen får nog skolsystemet ändras. Men hur nyttigt är det att gå tillbaka till en centralstyrd skola från Helgeandsholmen?

Media SvD

lördag 26 oktober 2013

Social kompetens

Tillämpning av skollagen verkar fortfarande vara en bristvara i skolan. Har fokus mot kunskapsdelen i skolans uppdrag slagit över för hårt? Oftast i förändringar riskerar pendeln att slå fel. Det gäller att se att i åldern 7-16 år har skolan ett uppdrag att även fostra elever till demokratiska medborgare.

Vad innebär detta? Det innebär att individen ska förstår hur man uppför sig mot kompisar. Hur man förhåller sig till vuxna. Kunna lära av andra. Förmåga till sammarbete med sin omgivning. Detta är några delar i den demokratiska forstran. Många av dem stadfäst i FNs Barnkonvention.

Hur etablerad är barnkonventionen i klassrummet? Två av artiklarna är invävd i skollagen. Här måste en integration mellan kunskapsämnen och läroplanens kapitel "Normer och värden" integreras i undervisningen. I ämnen som svenska, engelska, religionskunskap och samhällskunskap är dessa naturliga delar. Utnyttja den chansen.

Samtidigt är det ett svek av vuxenvärlden att inte reagera när saker inträffar. Vilka värderingar finns på skolan? Var går normgränseran? Vad betyder alla ord? Finns en gemensam tolkning? Skolor som vågar ta i dessa frågor tillhör de framgångsrika. Där finns en öppenhet och transparens. Samtidigt som modet att säga ifrån finns för så här gör vi inte på vår skola.

För övrigt anser jag att skolor ska ha ett förbyggande arbete när det gäller kräkning och diskriminering. Tillämpa FNs Barnkonvention fullt ut i klassrummet.

Media DN

fredag 25 oktober 2013

Kommunal skolfest

SVT har skildrat skolfesten i riskkapitalägda skolor. Där det stora numret var att skolpengen i JB bl a gått till att betala räntor både till banken och forna ägare. Man twistar till det med att dessa 200 mkr rånats från undervisningen. Naivt och tragisk retorik från journalisterna.

Skulle de bemödat sig att kontrollera hur skolpengen äts upp i kommunala skolor hade det sett annorlunda ut. Hur ser hyreshöjningarna ut i kommunala skolor? Hur mycket av skolpengen trängs ut av hyreshöjningar till kommunala fastighetsbolag? Troligen mycket mer än de pengar som går till räntebetalningar till banker och forna ägare.

Media SVT Play

Skrivna ordet försvinner

Nu har riksdagen fattat beslutet om minskad administration i skolan. Dokumentationskravet med skriftlig individuell utvecklingsplan tas bort år 6-9. Medan 1-5 behåller det med minskat krav att bara göra det en gång per läsår. Vid första anblicken kan det tyckas vara en lättnad för lärarna. Läser man den nya ändringen av skollagen noteras att utvecklingssamtalet inte förändras.

En gång per termin ska det ske ett utvecklingssamtal. I år 1-5 ska ett av dem bygga på en skriftlig individuell utvecklingsplan. De övriga ska ha muntlig bedömning av elevens kunskapsutveckling i förhållande till kursplanen vid utvecklingssamtalen.

Minskar administrationen för lärarna? Ja, om man ser på det formella kravet. Nej, om man ser till att lärare trots allt måste föra undervisningsdokumentation för att lyckas med utvecklingssamtalet. Friheten är att det inte behöver göras på ett speciellt sätt.

Samtidigt kan man fundera hur mycket som går förlorat för elever och föräldrar. När de inte har ett skriftligt underlag att förbereda sig utifrån vid utvecklingssamtalet. Hur rättssäkert är ett sådant samtal när man är utelämnad till en aktörs informationsövertag. Eller kommer utvecklingssamtalen att återgå till de gamla kvartssamtalen?

De nya lagrumen som kommer att gälla från den 19 november är inte precis ett under av minska administration iom att utvecklingssamtalet ligger kvar som innan förändringen.

Källa: Utbildningsutskottets betänkande 2013/14:UbU5 - Minskade krav på dokumentation i skolan.

onsdag 23 oktober 2013

Från skollag till vardagsarbete

Skolverket utbildningsuppdrag om skollagen är gjord. Resultatet visar sig skralt. Kunskapen om lagen och dess innehåll är bristfälligt både hos huvudmän och hos rektorer samt lärare. Man är inte medveten om att skollagen (2010:800) griper in i den dagliga undervisningen.

Det är inte bara att utbildningen (skolans verksamhet) som ska bygga på vetenskaplig grund och beprövade erfarenheter utan också sättet att utvärdera verksamheten. Lika mycket gäller det själva undervisningen. Blooms reviderade taxonomi följs inte fullt ut lika lite som Hatties forskarrön om vad som påverkar studieprestationen.

Sådant som återkoppling, analyser, utvärdering och skapande är eftersatt eller saknas. Lika mycket som den metakognitiva kunskapen.

För att få upp kunskapen kring de krav som ställs in i klassrummet skulle skolorna behöva utbildas bättre. Lika mycket som huvudmännen ska ha klart för sig att deras roll bara är att planera, följa upp och utveckla verksamheten utifrån de behov till förbättringar skolenheterna har.

Ett sätt att skaffa sig kunskapen om lagens krav på verksamheten är att läsa boken "Från skollag till vardagsarbete" utgiven av Skoldialogen.

Media LN

söndag 20 oktober 2013

Sparkar in öppna dörrar

Med förvåning läser jag S nya förslag om rektorer. Inte mycket hemma där inte. Saknas mycket i knivlådan. Kanske S och Ibrahim Baylan skulle ta och läsa på i skollagen 2 kap 9-10 §§. Då skulle han och S upptäcka att rektorer har just rätten att delegera bort budget och administration. Vill ha och S studera vidare finns en tolkning av just detta från Skolinspektionen som kom i februari 2012.

Det är snarare ett bekvämt sätt för rektorer att dölja sig bakom skrivbordet med denna typ av frågor. Då slipper man ta de besvärliga besluten att förbättra skolan genom kraven i skollagens 4 kapitel.

Dessutom likställer skollagen förskolechefer med rektorer. Så vitsen blir lite fel när S går ut med detta påfund. Sedan kan man alltid diskutera vilken som är lämplig att leda en organisation som skolan. Är det lärare som tröttnat på att vara lärare eller är det en annan typ av ledare som behövs i skolan? Det räcker inte med att du har en akademisk examen för att bli en god ledare. Du måste älska att leda andra utan att göra jobbet själv. Men framför allt, du kan aldrig bli en bra ledare om du upphöjs från de du varit kompisar med ena dagen och chefa över dem andra dagen.

Ledarskapet är ett ensamt yrke som tarvar sin man eller kvinna. När du väl tar besluten är du ensam. Då spelar inte det någon roll hur många du har runt dig.

För S trovärdighet i skolfrågan är det nog hög tid att de läser på fakta innan man börjar snacka. Att sparka in öppna dörrar är bara befängt.

Media DN

måndag 14 oktober 2013

Återkoppling avgör

Läxornas vara eller inte vara debatteras vitt och brett. Om läxor behandlas i Sverige, som en norsk undersökning vill göra gällande, är det lika bra att slopa dessa. Då finns det inget syfte med att man tragglar hemma. Däremot om man gör som i Finland finns det ett syfte med det hela.

Metaanalyserna gjorda av Hattie (Visible Learning) visar på att påverkanseffekterna på studieresultatet är som störst vid återkoppling (d=0,75) och klassrumsdiskussioner (d=0,82). Om svenska lärare och skolor bara skulle ta till sig dessa två storheter skulle mycket vara vunnet. För kunskaper är inte bara rätt och fel. Kunskaper är förmågor att använda fakta på ett varierat antal sätt.

Så när får vi se en upptaggning av Blooms reviderade taxonomi? Skolan har glömt bort stegen analysera, utvärdera och skapa.

Media SvD1, SvD2.

söndag 13 oktober 2013

Dumskolan med forskarglasögon

Saker som mäts blir gjorda. Den sanningen vill tydligen inte forskarsamhället ta till sig. Speciellt inte den pedagogiska forskningen. Mätning är inte bara en räknesticka. Den är lika mycket en kvalitativ mätning. Dagens betygssystem är just ett kvalitativt mätsystem.

Mätsystemet behöver göras om. Där är Per Gyberg och jag överens. Men inte när det gäller HUR. Ytterligare otydligheter är inte vägen framåt. All yrkeserfarenhet av att göra bedömningar säger mig att det snarare behövs betydligt klarare bedömningskriterier.

Sedan förstår jag inte vad problemet är med lärares professionalitet. Med nya skollagen har deras yrkesutrymme ökat. Om lärare inte tycker sig ha detta utrymme beror det på att deras huvudmän inte ger dem den i strid med lagstiftningen. Dags att fundera på hur skolan organiseras och att man slutar med felfinneriet.

Lärare ska vara lärare. De är inte någon slags självbetjänare åt någon. Det är en helt annan sak att ha eleven i fokus än att själv försöker tränga på eleven kunskaper. Börja tillämpa Hatties forskning på undervisningen så kanske vi kan slippa dumskolan.

Media SvD

fredag 11 oktober 2013

Rida ranka

Årets bästa skolkommun har utsetts av Lärarförbundet. Mycket hedrande för den som raknats som number one. Dock funderar man på att om Lärarförbundet ridit hästen Blanka. De parametrar man använder för att göra bedömningen har till vissa delar väldigt lite med hur effektiv en skolan eller kommun är.

Några av parameterana är av arten rena särintressen. Hög lärartäthet säger inget om en skola är bra eller inte så länge man kör i samma gamla hjulspår. Ska effekt utvinnas måste arbetssättet ändras före man vräker på resurser. Samma gäller begreppet behörig lärare. Det finns inget rakt samband mellan goda examenskunskaper och förmågan till att lära ut. Läraryrket är mer att betrakta som ett skådespelaryrke. Den färdigheten får du inte med att studera på en lärarhögskola.

Om man ska ha evidens på att någon förtjänar ett omdöme som Sveriges Bästa Skolkommun är det helt andra kriterier i botten som behövs. Ett alternativt instrument är det som ligger bakom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola (KBS) eller instrumenten Indicator. Båda bygger på utvärderingsgrunderna för den internationella 1000-poängsskalor för utmärkelser och decenniers vetenskaplighet. Skillnaderna mellan instrumenten är att KBS bygger på SIQ-modellens struktur medan Indicator har kopplat ihop de skolformsvisa läroplanerna med SIQ-modellens struktur. På det viset får du en direkt jämförbarhet med alla Sveriges skolor oavsett vilken av de tre skolformerna det gäller.

Med sådan typ av mätning försvinner felkällorna som finns i de jämförelseinstrument som många av skolans aktörer använder sig av idag. Det blir ingen rida ranka hästen heter Blanka där.

Media Folkbladet, SvD, SIQ, Skoldialogen  

tisdag 8 oktober 2013

Vilsen i pannkakan

Slutrepliken från Katalys och Nätverket för likvärdighet är fullt av myter eller helt fel definition. Man skriver:
Med likvärdighet brukar man avse att det ska vara så små skillnader som möjligt mellan skolor och elever. En likvärdig skolpolitik ska således sträva efter att alla skolor ska vara bra skolor och att skillnaderna ska vara små i elevernas resultat.

Någon mer felaktig definition på begreppet får man leta efter. Enligt svensk Skollag (2010:800) likställs begreppet med att skolväsendet ska uppnå nationellt fastställda mål. Inget annat. Det finns inte en enda stavelse om att det skulle vara små skillnader alltså lika. Dessutom har vi inte ett relativt betygssystem där sådant gällde. Med dagens målrelaterade betygssystem innebär det med automatik att man får betyg efter sin förmåga. Alltså att nå de mål man statt upp för sitt kunnande. Det är bara i vänster retoriken allt ska vara lika. Men nu är människor inte lika hur mycket vi än skulle önska det.

Så de redovisningar av forskningsrapporter man lutar sig mot är lika mycket tyckande och tro som något annat. Ta PISA. Den mäter skillnaderna mellan ett antal basämnen och sätter likhetstecken på det för att mäta ett skolsystems likvärdighet. Ett ytterst trubbigt instrument. De övriga rapporterna kan ifrågasätta. Hur är det med Skolverkets rapport? På vilken vetenskaplig grund vilar den? För i Sverige saknas en gedigen forskning kring skolsystemets effektivitet. När en sådan är på plats kanske vi kan börjar diskutera utifrån evidens.

Så hela argumentationen från debattörerna vilar på en önskan om återreglering av svensk skola som den såg ut före Göran Perssons kommunalisering. En skrämmande vänstersyn.

Media SvD

söndag 6 oktober 2013

Andra benet

Barn utan trygghet socialt kan inte tillägna sig kunskaper. Är barnet eller den unge vuxne ifrågasatt på den sociala arenan krävs det mycket för att stå ut med mobbande miljöer. Kränkningar, mobbing och diskriminering drabbar blint. Men jag skulle gissa att många i populationen mobbade är barn som avviker från den normativa medelmåttan.

Barn som på ett eller annat sätt är annorlunda i förhållande till normalpresterande ligger i riskzonen. Därför är det viktigt att lärare har rätt kunskap i ämnet. Skolans andra ben är att fostra barn till demokratiska medborgare. I detta innebär hur socialt fungerar i grupp. Bristen på kontrakterade ordningsregler skapar miljöer där låt gå uppstår. Samt att säkert saknas tankarna i FNs Barnkonvention på skolan.

Skrämmande nog är det inte bara de nykläckta lärarna som har bristande kunskaper i ämnet. Trots hårdare lagregler förekommer kränkningar och diskriminering. Trots att läroplanen innehåller ett delkapitel om "Normer och värden" fortgår kräkningar över tid. Detta är ett tecken på att dagens skolledningar och lärare saknar nödvändig kunskap och handlingsförmåga.

Kunskapen om att lärare har anmälningsplikt till rektor, som i sin tur har anmälningsplikt till skolhuvudmanen saknas. För kränkningar och diskriminering är ett icke förhandlingsbart juridiskt rekvisit. Detta innebär att skolhuvudmanen har fulla ansvaret att se till att personalen har full kunskap om lagrummen och att det bedrivs ett förebyggande arbete med mål för hur kräkningar och diskriminering ska minskas.

Media SvD  

lördag 5 oktober 2013

Svävande grund

Debatten om likvärdighet går vidare och hur den påverkar skolvalet. Enligt Hattie forskning har skolval knappt någon påverkan på studieprestationer. Determinantvärdet är till och med negativt. Samtidigt tycks denna likvärdighet ständigt få nya definitioner. Om likvärdigheten mäter skillnaden mellan resultatet på elevnivå är det en ny definition i förhållande hur skollagen definierar begreppet.

Skollagen (1 kap 9 §) definierar likvärdigheten med att skolor arbetar med en undervisning mot de nationellt fastställda målen i styrdokumenten. Om vi har det som grund är det både resultatet av den pedagogiska verksamheten som elevresultatet som styr. Inte enskilt eleven. Det är här vi har problemet i debatten.

Eftersom skolvalet har obefintlig påverkan på studieresultatet och skillnaderna mellan skolor är endast 20 procent är det skolenheterna vi måste studera. Skolinspektionen har i sin omfattande databas kommit fram till att hela 80 procent av skillnaden i likvärdigheten ligger inom skolorna. Alltså skiljer det mellan klassrum till klassrum och lärarnas förmåga att undervisa så lärandet når fastställda mål.

Detta är ett tecken på att skolor har en brist i den pedagogiska verksamheten. Rektorer prioriterar inte det pedagogiska ledarskapet. Möten och budgetar är mer viktiga. Lärare lämnas vind för våg utan ett pedagogiskt samtal byggt på de nationella styrdokumenten. Ett samtal om gemensam syn och arbetssätt på hur lärandet ska gå till. Den dag vi får bukt på skolans inre organisation och dess pedagogiska verksamhet kan vi notera att de nationellt fastställda målen nås. De som är framgångsrika gör just detta.

Så debatten om skolval och likvärdighet är på helt fel bana. Den byggs på en svävande grund och har lite med verkligheten att göra.

Media SvD 

torsdag 3 oktober 2013

Dikt och förbannad lögn

Vänster retoriken är bedräglig. I ett debattinlägg om skolans tillkortakommande vrängs orden. När debattörerna från Katalys hävdar att 87 procent av befolkningen anser att resultatskillnaden i skolan ökat är det dikt och förbannad lögn. Hur stor är populationen? Hur stor är svarsfrekvensen? Om man går på Skolinspektionens omfattande databas är det endast 20 procents resultatskillnad om man mäter mellan skola till skola. Däremot hela 80 procent inom skolan.

Vad säger det? Jo, att merparten av skolans problem med likvärdigheten finns mellan klasser i skolan. Vad är det tecken på? Ett tecken på att skolan drivs på ett sätt att lärare och skolledningar saknar gemensamma arbetssätt att planerna-genomföra-utvärder-förbättra undervisningen så att lärande uppstår. Varje lärare är sin egen lyckas smed och eleven är utlämnad till att råkat fått en lärare som har förmågan att lära elever de kunskaper som krävs.

Likvärdighet är inte lika med lika. Myten om att skolan skulle ha lika utbildning som ger ett jämt resultat över landet faller på sin orimlighet. Denna tanke var förhärskande under en tid då kunskaper mättes utefter relativa betyg. Det var en hård konkurrensutslagning mellan elever. Och mätte bara kunskaper in kunskaper ut.

Med dagens målrelaterade betygssystem är det elevers förmåga att hantera fakta och förmågor som avgör vilka betyg som sätts. I teorin kan alla elever i en klass få betyget A i samtliga ämnen.

Men den största tankevurpan debattörerna gör är den om det fria skolvalet och fristående skolor. Hur kan man komma fram till en slutsats att endast 13 procent av skolmarknaden kan innebära att skolsegregationen ökar. Det är snarare så att det är de offentliga skolorna (kommunala, lanstings och statliga) som tar stryk i det fria skolvalet. Varför är det rabalder om fristående skolor från vänsterfolk, men total tystnad över att Malmö kommun lägger ned Rosengårdskolan? Där har vi effekterna av det fria skolvalet.

Statistik är dikt och förbannad lögn för att bevisa sin trossats. Samtidigt som debatten om vinst i välfärden är olovligt falsk. Vad är vinst? Är det resultat efter finansnetto i resultaträkningen. Eller är det utdelningar på årets resultat innan man för över resultat i ny räkning? Detta har inte vänsterfolket lyckats svara på. Då blir det lite svårt med retoriken när de övervägande delen av riskkapital ägda skolorna går med förluster med anledning av ett vikande elevantal i gymnasieskolan. För det är här riskkapitalet är investerat. Inte i förskolor och grundskolor som inte har problem med elevantalet.

För övrigt anser jag att debatten om vinst i välfärden inte hör ihop med likvärdigheten. Likvärdighet enligt skollagen är att skolhuvudmännen ska bedriva en utbildning som uppfyller fastställda nationella mål. HUR man gör det är upp till varje skolenhet.

Media SvD   

söndag 29 september 2013

Det globala nätverkssamhället

Industrisamhället har vi lämnat lika väl som vi är på väg bort från det gamla tjänstesamhället. Vi är med expressfart in i ett globalt nätverkssamhäll. Ett samhälle där den digital plattformen skapar helt nytt sätt att mäkla fakta än det gamla samhället hade. Kunskap och information är idag inte förbehållet en mindre minoritet.

Skolan har nog inte riktigt förstått att de inte längre äger kunskapsmonopolet. Faktakunskaper är idag inte förbehållet lärarna. Lärarens nuvarande roll är på utdöende som vi känner den. För att klar sitt yrke behöver den drastiskt omstöpas. Även om ämneskunskap är viktig är det inte det som avgör om eleverna kommer att klara sig i framtiden.

I framtiden fordras stor språklighet. Allt börjar och slutar med att kunna hantera både det skriftliga som det talade språket. Helst mer än sitt modersmål. Utöver detta att träna sina förmågor. Det senare är tyvärr en bristvara trots nya läroplanens fokus för att få betyg över E.

Ge den uppväxande generationen nycklarna till ett livslångt lärande. Det är främst förmågan till studieteknik, kritiskt tänkande och nyfikenheten. Här har vi skolans utmaning. Forskningen ligger helt fel idag. Den är inte inriktad på den elevnära relationen lärare-elev eller elev-elev. Det är här det gör skillnad. 80 procent av skillnaderna ligger mellan klassrumen. Den som bäst studerat detta är Hattie som säger att det som avgör studieprestationen är återkoppling. Alla vet vi att kunskapens moder är repetition.

Ska bli intressant att se hur skolan tacklar detta nu när bristen på behöriga lärare är stor och samhället befinner sig ljusår från hur klassrummet är organiserat. 

Röd eller blå bössa

På sjuttiotalet hade jag och några vänner denna retoriska fråga: Är det mer rätt att skjuta med en röd bössa än en blå, när vi mötte FNL-grupper, Maoister eller någon annan vänsterrörelse. Tydligen är detta fortfarande aktuellt.

Tycks som skarpa reaktioner på våld och extremism inte finns inom kulturvänstern. Skrämande men förutsägbart. Knappt någon reaktion på illdåd av vänsterextremister och neofundamentalistisk islamism från vänster debattörer. Egentligen är dessa extremgrupper av islamister inte muslimer utan personer som kidnappat religionen för sina syften.

Det genomskådar inte vänsterfolk. Men råkar en kristen syn med högerinriktning upp på scenen blir det ett himla rabalder på vänsterfolk som Åsa Linderborg och andra. Prata om onyanserad retorik och syn på sakernas tillstånd. Tur att det finns motvikt mot den röda bössans acceptans. Ivar Arpi ledare i dagens SvD är ett sådant.

Media SvD 

Orättfärdighetens kultur

Krönikan i dagens DN tar upp både syndabocksbeteendet och det orimliga i att en person på polisen gjort sig skyldig till registrering av romer. Problemet är att detta är ett strukturellt och kulturellt fenomen. Strukturellt därför att den nödvändiga brottsbekämpningen ger möjligheter till onödig information.

Kulturellt därför att kårandan bjuder till en slutenhet. Det som görs i det fördolda har alltid ett signum av unkenhet. Unkenhet som ger fördelar för vissa. Oroande när myndigheter har ett stort mått av sekretess. Enda sättet att få bukt på sådant är att ledningar i denna typ av verksamhet har civilkurraget att ständigt ifrågasätta det som görs inom lagens råmärken. Ledningar som inte har kunskap om den verksamhet de leder hamnar fel som polisen i Skåne.

Öppenhet och transparens är viktig för att vädra ut unken kultur.

Media DN 

torsdag 19 september 2013

Normativa måttstockar

Häxjakten på den nya arbetsmarkandsministern har tagit osmaklig vändning. När man lyssnar in och följer debatten undrar man hur de sk normativa medelmåttorna tänker. Likvärdighet har blivit lika som den normativ normen säger. En enfald utan dess like.

Man predikar att alla ska behandlas lika oavsett sexuell läggning, trosuppfattning eller etniska bakgrunder. Men när nu en minister bekänner att hon varit medlem i en kristen trosrörelse och haft synpunkter kring abortfrågan är det en osmaklig häxjakt från de normativt rättrogna. Jämlikhet gäller inte. Synpunkter kan man ha om människors liv och leverne men har väldigt lite att göra med kompetens att driva frågor.

För de normativa medelmåttorna tycks resonera att det inte spelar någon roll att vår arbetsmarknadsminister har doktorerat inom området. För övrigt den andra ministern med doktorsgrad. Tydligen är det viktigare att det finns personer med rätt normativ uppfattning än kompetens för uppdraget.

Media SvDDagen

fredag 13 september 2013

Skolan ingen budgetfråga

Skolhuvudmännen har gravt misskött sitt uppdrag att driva skolor resursmässigt. Den grövsta felet är tolkningen av likvärdigheten. Både själva undervisningen och resurstilldelningen ska inte ske på ett likartat sätt. Likvärdighet är inte lika. Dessutom är inte skolan en budgetfråga på det sättet som hobbypolitikerna gör den till.

Det är en skam att hobbypolitikerna i kommunerna sätter sig över styrande lagar. Att tvinga sina anställda att ständigt bryta mot skollagen. Det är ett svaghetstecken på hur kommunerna sköter sin ekonomi och uppdrag att driva skolor. Av de statsbidrag man får för skolan försvinner det mesta in i det svarta kommunala hålet. Det är bara att se alla arenabyggen som byggs som monument över kommunpolitiker istället för att satsa på barnen.

Barn som ska bli vuxna och ta över samhället en gång när vi vuxna åldras. Alla hyllar i fagra tal att alla ska vara med. Skolan ska vara kompensatorisk. Men när det kommer till vad det får kosta använder politikerna ett ytterst trubbigt instrument. Schabloner för budgetering istället för faktisk medelstilldelning efter behov. Samtidigt måste hobbypolitikerna sätta sig ned och fundera på vad dess kärnverksamhet är.

Bra med engagerade fritidspolitiker, med det krävs kompetens. Tyvärr kan man likna dessa med företag. En stark VD med en svag styrelse. Hur det brukar gå vet vi. Dåligt. Samtidigt tror jag att man på allvar måste börja föra en diskussion om det kommunala självstyret så här 150 år efter dess införande.

Media SvD

Lex Lundsberg

Hur kan man  i debatten bortse från de strikta krav som skollagen 6 kapitel ställer på skolhuvudmän? Helena Du Rées tar upp frågan om flockbeteendet i samband med Skolinspektionens stängning av Lundsberg.

Den avgörande frågan är hur man ska se på internat till en skola. Det är ju inte bara de beryktade riksinternaten som har denna typ av upplägg. Ta folkhögskolor med detta konceptet. Rent konceptuellt är frågan om man kan särskilja undervisningen i skolan från elevboendet i skolan. Eftersom skolan är en slags ställföreträdande förälder måste samma regler gäller under själv skoltiden som på elevhemmen. Elevhemmet kan inte vara en frizon där det är tillåtet med kräkningar men inte i skolan.

Frågan är avgörande. Barn- och Elevombudet, BEO, har i sina fall de drivit inte skiljt på om e-kränkningar skett på fritiden eller skoltiden. Därför är det en oerhört viktigt att fråga som måste avgörs i Högsta förvaltningsdomstolen så vi får ett prejudikat på hur man ska se på skolor med internatverksamhet.

I övrigt kan man säga att debatten har övertoner. Även Helena Du Rées gör sig skyldig till detta när hon ifrågasätter Skolinspektionens beslutsunderlag.

Media SvD  

tisdag 10 september 2013

Avvikarna

Avvikarna i form av hemmasittarna eller de som plågar sig genom skolan. Hur svårt kan det vara? Vi lever i tjugoförsta århundradet å fortfarande betraktas barn med neuropsykologiska hinder för dum i huvudet. Läkarvetenskapen har kommit långt i att undersöka hur hjärna utvecklas och vad som påverkar inlärningen. Även ur ett perspektiv av olika neurofysiologiska hinder.

Jag som haft ett visst bekymmer med vissa läs- och skrivsvårighet känner det betungande att läsa artikelserien om "Hemmasittare". Att man på dessa år sedan jag själv gick i skolan (60-talet) inte tagit till sig mer i pedagogiken är oroande. Framför allt att man inte har ett lärandeperspektiv i skolan. Om skulle detta inte vara ett problem för individen. Lika lite för samhället. De samhällsekonomiska kostnaderna ligger runt 240 Mkr. En betydande välfärdsförlust för att skolan inte gör sitt jobb.

Hur långt ska det gå i samhället innan vi börjar förstå vidden av problemet. Barn med dessa handikapp är inte "dumma i huvudet". De har bara olika lång tid att lära in saker. De behöver struktur på ett annat sätt än normalbarnen.

Kan det vara så att skolan dels inte förmår att hantera avvikare dels inte förstått vad individualiseringen innebär. En uppryckning bör ske. Här hjälper inte saken till att en prejudicerande dom om tilläggsbelopp kommit i Högsta förvaltningsdomstolen. En ursäkt till kommuner att inte betala extra tilläggbelopp utöver grundbeloppet för skolpengen.

Samtidigt är domen högst stigmatiserande. Handikapp med assistanshjälp är bara något som behövs för fysiskt handikappade. De med neuropsykologiska handikapp kan klar sig själv bäst de gitter enligt den högsta juridiska synen i landet.

Två fronter i kriget för en likabehandling värd namnet. Gör som i Nossebro slå ihop normalelever med de som behöver stöd. Ta in specialpedagogerna i klassrummet. Med andra ord skapa en lärandekultur. Den andra fronten är lagstiftningen. Ändra lagen så vi slipper en skolpeng som bygger på något slags genomsnitt. Det är inte i linje med en likvärdig skolan eller ge elever i behov den hjälp skollagen ger dem (3 kap).

Läs artiklarna i SvD. Jag måste erkänna att ilskan ligger under skinnet när jag läser. Var ligger människovärdet och FNs barnkonvention (Skollagen 1 kap 5 §) i dagens skolväsende?

Media SvD1, SvD2, Högsta förvaltningsdomstolen      

lördag 7 september 2013

Duka bordet

Den politiska analysen är intressant när det gäller skolan. Om vi jämför den med en restaurang består den av servicen, hovmästaren och köket. Servicen är politikern som dukar bordet och tar upp beställningarna. Duka bordet innebär att rikspolitiker fixar lagar och förordningar som styr hur utbildningen och undervisning ska styras. Till sin hjälp har man hobbypolitiker som ser till att ta fram rätt sorts bestick för att klara anrättningen.

Hovmästaren ser till att förråden är fyllda och att rätt gäst får rätt bord. De som kallas resurstilldelning. Det är alltså skolhuvudmannens uppgift. Varken hovmästaren eller servicen är skickade att laga maten. Det är köket med dess olika specialister i överinseende av kökschefen.

Kökschefen är i vår metafor rektorn. Till sin hjälp har han lärare och speciallärare för att lyckas med olika typer av anrättningar. Resultatet av matlagning och ätandet är lärandet hos eleven. Hur gott maten smakar beror ytterst på hur eleven uppfattar den. Är den god eller äcklig. Med andra ord avgörs allt skolresultat i relationen elev och lärare.

Med andra ord tror någon att skolan skulle bli bättre av rikspolitikernas inblandning har man nog en väldigt förenklad bild. De kan bara duka bordet och skapa inredningen i lokalen men inte påverka vad som händer i köket och vid själva måltiden. Skulle de skulle det innebär att de tagit över matlagningen. Resultatet skulle bli som när en hemmakock försöker sig på att en finare anrättning. Pannkaka.

Se till att vi får professionella rektorer, lärare och speciallärare som ständigt utvecklar skolan mot en lärandekultur.

Media SvD   

fredag 6 september 2013

Kär gammal fråga

Så har förvaltningsrätt kommit i tvivelsmål om Skolinspektionens rätt till att stänga Lundsberg. I ett resonemang kring om internat är en del av skolverksamheten eller inte har satts på sin spets. Intressant för i kränkningsfall, som lagen är skriven, tolkar jag å många med mig det ytterst svårt att frikoppla skolan och fritiden t ex social medier. I dagens värld finns inga givna gränser för när skolans ansvar slutar.

Än mindre problematiskt blir det om man hävdar att det är förbjudet att kränka när eleverna befinner sig i skolan mellan åtta till sexton om dagarna. Men så fort man traskat några hundar meter till elevhemmet är det ok att ägna sig åt kräkningar och mobbning.

I mitt tycke är det solklart att huvudmannen har det strikta ansvaret även på elevhemmen eftersom det är en del av konceptet för internatskolor. Hoppas innerligt att ärendet överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen så rättsläget blir solklart.

Media: SvD

Obama kom å flög

Var det en artighetsvisit eller var det realpolitik som Sverigebesöket med Barak Obama resulterade i. Lyssnar man på västerrörelsen var det artighetsvisit. Inget av deras hjärtefrågor kom på tapeten. Inte så undra på. Viktiga kanske, men det påverkar inte Sveriges möjligheter till internationell påverkan.

Däremot var de frågor man kom överens om realpolitiskt viktiga. Frihandel och satsning på innovationer i energi och miljö. Båda skapar välståndet i framtiden. Eftersom merparten av det i exporterar innehåller importerade varor och kunskaper är det viktigt att Sverige hänger med och får ned kostnader för administrativa pålagor. Sådan är viktigt för välfärden men uppenbart inte i vänsterretoriken.

Den socialdemokratiska modellen med utrikespolitik har kört i diket eller har förpassats till historieböckerna. Neutralitet viktig men när vi outsourcat försvaret från moder jord till utlandet kan det vara bra att ha några kompisar ifall det hettar till. Speciellt med en granne som var den lede fi en gång i välden.

Så Obama lämnade en trevlig tillställning i Sweden och åkte till Ryssland med betydligt frostigare förhållanden.

Men historiskt var det en sittande president i US som besökt Sverige.

Media SvD1, SvD2, SvD3

tisdag 3 september 2013

Makten över resultaten

Makten över resultaten i skolan har varken Jan Björklund eller Ibrahim Baylan. Inte ens huvudmännen. Det är lärarna tillsammans med rektorer och deras pedagogiska ledarskap. Därför är det dags att fundera på följande: Är skolan en vinnande politiker fråga 2014?

Frågar vi politikerna givetvis. Frågar vi skoldebattörer, givetvis.

Bägge har rätt på sitt sätt, men inte när det gäller att få fart på elevernas resultat. Det spelar lite eller begränsad roll hur mycket man ändrar systemet. Möjligen vore det en välgärning att plocka bort de onödiga nationella proven. De spelar liten betydelse för att skapa ett likvärdig bedömning. Det är bara slöseri med tid och skattepengar. Om vi haft ett relativt betygssystem hade det funnits fog, men inte med nuvarande målrelaterade betygssystem.

Om skolorna och dess rektorer för engångs skull tog sin nya makt på allvar skulle vi få se det finska undret i Sverige. Rektors huvuduppgift är ett pedagogiskt ledarskap. Inte ett administrativt ledarskap. Det kan hen delegera bort till någon annan på skolan.

Dagen rektorer och lärare bör skapa sig ett pedagogiskt årshjul för att få se resultat i skolan. Det pedagogiska årshjulet sätter krav på när och hur saker ska göras. På köpet får man en pedagogiska drivbänkar som tar hand om diskussionen kring pedagogik utifrån de skolformsvisa läroplanerna. Likaväl som årshjulet skapar en stark utvärderingskultur till förbättringar av skolans resultat. Detta är den största synden i skolväsendet att man inte utvärderar resultat i förhållande till uppsatta mål. 9 av 10 inspekterade skolor har problem med detta.

För övrigt anser jag att det är hög tid att lärandet kommer i högsätet. Skolan måste ha en lärandekultur med eleven i fokus och ett professionellt ledarskap både på skolnivån som i klassrummet. Då får vi se ökad måluppfyllelse i kunskapsresultaten.

Media GP , DN