Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 31 december 2011

Årskröninka 2011

Då var ett bloggår till ända. Roade mig med att kolla vad som berört och upprört mig under året på bloggen. Visar sig vara skiftande saker. Det har mest handlat om skolan. En nypa politik och mitt i sommaren det här med extremism och religion.

Året började med reflexioner kring det här med skolans nya uppgift att jobba med systematiskt kvalitetsarbete. Till hjälp togs utgången i managemantprinciperna i ISO 9000 och de grundläggande värderingarna i SIQ-modellen.

Februari fick vi som TV-tittare åter bekanta oss med teve-serien Klass 9A. Många vara diskussionerna om sanningshalten i det som beskrevs i TV-rutan. Ett skymtade fram att skolan har ett systemfel.

Andra intressanta ämnen som ventilerades under våren var kränkningar, riskkapital, slöseri med begåvningar och en å annan bok recention.

Hösten präglades mycket av att Dagen D inträffade den 1 juli för skolan. Så saktas hösten glöd in i vinter blev det mer klart för skolan att det inte var business as usel. Hösten avslutades med Skolfront och ett nytt program av Natanael Derwinger, Världens Bästa SkitSkola - VBSS.

Mycket att botanisera i av det som är skrivet under 2011. Nu får vi se fram mot de 366 nya dagarna av bloggande. Tills dess:

Happy New Year 2012.

Tänk om...

...Sverige valt en annan politisk väg på 40-talet. Striden stod mellan det fria socialliberala samhället och socialistisk centraldirigering.

Vi vet hur det gick. Det blev inte helt centraldirigerat så länge Ohlin eldade på och Sträng var rikshushållare. Men det kollektiva samhället förstörde en av de mekanismer som möjligen det socialliberala samhället skulle bevarat. Ett samhälle som appellerade på människor instinkt och känsla för enskildas rörelsefrihet.

Det var ju det som låg till grunden för det samhälle som fanns efter förra sekelskiftet då svensk näringslivet växte och välståndet så sakta började spira. Att det trots de socialiserings strävande som socialdemokratin, med Wigforss i spetsen, började realisera under perioden fram till 1976 och den välståndsökning vi såg trots centralstyrning, kan vi nog tillskriva vår intakta industri och behovet av återuppbyggnad i världen efter kriget. Samt en ohelig allians mellan staten och kapitalet. När marknaden vände i mitten av 60-talet slutade industrin att växa och en enorma utbyggnad av offentlig verksamhet startade.

Mekanismer som idag är till förfång för att skapa det nya samhället. Vi har trots ökad individualism inte ett samhällsklimat som gagnar risktagande. Vi har inte det samhälle som appellerar till människors instinkter och känsla för enskildas rörelsefrihet som Ohlin var varm anhängare av.

Trots fem års Alliansinnehav är det fortfarande för mycket av det gamla samhället kvar. Det räcker inte med enbart en arbetslinje för att få fart på hjulen. Det är dags att bryta upp de kollektiva systemen på socialförsäkrings området och gör dem individbaserade. Precis som Ohlin förfäktade i ATP-striden. Då börjar vi kanske skönja möjligheten att drivkraftiga personer vågar just använda sina instinkter och den enskilda rörligheten för att vara med och skapa det nya samhället.

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis.

torsdag 29 december 2011

Kommunpolitiker i blåsväder

Mitt trehundrade blogginlägg ägnar jag åt den läsarstorm som finns i dagens Eskilstuna-Kuriren om politikers sätt att hantera förskolan.

Man slås av den läsarstorm som finns i lokaltidningen efter 90 års maktinnehav av S. Aldrig har jag sett en sådan upprördhet över den arrogans som präglar ett maktbärande parti. Till och med så att en kommuninnevånare utropar: Flytta inte till Eskilstuna! Då har det gått långt.

Upprördheten emanerar ur ett uttalande av Johan Nilsson (S), till lika ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, när förskolepersonal protesterat på för stora barngrupper. Han lär ha uttryckt sig på följande vis:
Detta är inte högprioriterat utan först ska vi satsa på arenor, badhus och annat smått och gott.

Jag kan förstå upprördheten. För det första verka varken han eller skolchefen för barnomsorgen fattat sitt uppdrag från ett halvår sedan. De är bara satta att genomföra det statliga undervisningsuppdraget.

Sedan ett halvår är förskolan en av de tre skolformerna. Förskolan är idag ingen social angelägenhet utan en del av undervisnings systemet. Den nya skollagen har fråntagit de offentliga huvudmännen, i detta fall Johan Nilsson och skolchefen, mandatet att påverkar hur förskolan bedriver sin verksamhet. De har bara att se till att det finns resurser för att genomföra det statliga uppdraget.

Huvudmannens uppdrag är bara att planera, följa upp och utveckla utbildningen på förskolan. Makten över utbildningen på enhetsnivå (förskolan) ligger på förskolechefen och undervisningen ansvar förskollärarna för. På den punkten är skollagen ytterst tydlig.

För övrigt anser jag att fritidspolitiker har ringa kunskap om vad de är satta att förvalta. De har inget att göra med hur förskolan organiseras internt eller hur undervisningen bedrivs. Deras makt slutar vid lekgrinden på förskolan. De har bara att se till att rätt resurser finns.

Media ekuriren1, ekuriren2

måndag 26 december 2011

Strategiskt val - inget samregerande

Krigsåren var samförståndets tid. Då verkade vi mot en yttre fiende. Samförståndet luckrades sakta upp vart efter krigslyckan vände för de allierade. Vilket tydligen färgade den politiska dagordningen inom regeringen. Där varje partiledare inom sitt departement kunde driva sin politik. Samtidigt som partipiskorna var frånvarande i riksdagen.

Kommunisterna växte sig starka vart efter Sovjet gjorde framryckningar på östfronten. En nagel i ögat för socialdemokratin. Det gick tydligen så långt att Metalls ledning förlorades till kommunisterna, med följande Metallstrejk våren 1945. Inte undra på den kommunistskräck S systematiskt haft sedan kriget.

Inom socialdemokratin växte också en statsradekalismen fram med Wigforss och Torsten Nilsson som pådrivare. Med långt gångna krav på förstatligande av verksamheter. Intressant att notera är att Per Albin Hansson förde långt framgångna diskussioner att fortsätta samregerandet efter kriget slut i maj och juni 1945. Möjligen för att stoppa de värsta avarterna på statsocialisering.

Tydligen var alla övriga borgliga partier, Högern och Bondeförbundet, med på ett samregerande. Det stora frågetecknet var Folkpartiet. Förhandlingarna mellan Bertil Ohlin och Per Albin Hansson mynnade ut i det strategiska valet Ohlin gjorde att bekämpa statsocialiseringen i opposition, med en förhoppning att komma till makten och kunna genomföra socialliberalismen i välfärden.

Resultatet är känt. Tanken är ändå svindlande över hur välståndsutvecklingen kunnat utvecklas om samregerandet fortsatt några år efter krigslutet. Fast det är en akademisk fråga. Erlander och Ohlin hade redan i samregeringen skapat en tag i sidan till varandra när Erlander ville använda regeringen för att förhindra Metallstrejken 1945. Frågan hade varit hur hade statminister rollen blivit i en samlingsregering efter Per Albins död och med Erlander som möjlig sådan i en samlingsregering?

Den frågan får vi aldrig svar på, men det är en kittlande tanke.

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) - Bertil Ohlin, Atlantis

söndag 25 december 2011

Socialliberalismen - en motkraft

Bertil Ohlin verkade starkt för en socialliberal inriktning av Folkpartiet efter låt-gå-liberalismen under tiden före 30-talet. Det intressanta att notera är att Stockholmsskolan hade stort inflytande under 30-talet på svensk politik av namn som Myrdal och Ohlin. Då var planekonomi på allas läppar, även Ohlins.

Under kriget fick vi ett hårt reglerat samhälle med nödvändighet. Samtidigt som det både inom folkpartiet och socialdemokratin bröt fram tankar till ett obligatoriskt försäkringsskydd för inkomstbortfall vid sjukdom, olycksfall och arbetslöshet. Inspirerad av den sk Beveridgeplanen.

Det intressanta efter att Ohlin blivit partiledare tonande han ned sin allt för starka planekonomiska tankar i socialliberal tappning och blev en stark motkraft till den väg socialdemokratin ville ta med statsmonopolism. En ny form av socialliberalism framträdde med en ekonomisk frihetslinje genom Ohlin.

När jag tänker efter kanske det var tur att vi hade en sådan kraft under 50- och 60-talet som bromsade de mesta stolligheter på statsmonopolets väg socialdemokratin var inne på. Ohlin verkar varit den kraft som bjöd motstånd i oppositionen. När han försvann från den politiska scenen fanns ingen naturlig opponent. Palme och LO började med kraft att genomföra vägen mot statsmonopol.

Så här på juldagen kan jag inte låta bli att göra motsvarande reflexion. Arbetslinjen i all dess ära, men var har Alliansen för opponenter till den förda politiken? Ett land mår inte bra om det ena eller andra icke väl balanserade förslaget får råda utan att nagelfaras. De perioder vi haft en stark oppositionsledare har regeringspartiet eller partierna tvingats till en bättre beredning innan förslagen hamnat i riksdagen. När får vi se en politisk opposition värdig att bjuda motstånd till den förda politiken?

Källa: Larsson, Sven-Erik (1998) Bertil Ohlin, Atlantis

Tystheten

Har ni märkt vad tyst och stilla det kan vara en juldagsmorgon? Själv förundras jag över att det numera inte är någon störande jultrafik till julottor. På något vis har vi tagit över en katolsk tradition med Midnattsmässa på julafton. Hur kul är det på en skala på 10?

Tackar vet jag hur det var förr. Kanske det bäst speglas av Nanne:

fredag 23 december 2011

Storleken har betydelse

Man slutar aldrig att förvåna sig. På julferien tar jag del av de lokala nyheterna. Denna gång om den kommun som valsat i Världens bästa skitskola, Eskilstuna. Där verkar som den politiska ledningen inte förstått att de från halvårskiftet inte har ett dugg att göra med hur förskolorna organiseras.

Det är förskolchefen som beslutar hur den inre organisationen ska se ut. Men jag kan gissa att den politiska makten fortfarande har kvar sin gamla makt fullkomlighet som kännetecknar det före detta statsbärandet partiet.

Intressant att noter är att kommuner med S-V-MP märkning bryter mot skollagen som tagits på den nationella nivån. Om detta är förhärskande i Eskilstuna hur ser det ut i andra kommuner med den politiska färgen. Kanske dags att Skolinspektionen börjar granska hur huvudmän beter sig i förhållande till de lagkrav som finns. Kommunerna, oavsett politisk färg, har inte längre fritt valt arbete när det gäller den pedagogiska verksamheten. Den makten ligger hos förskolechefer och rektorer.

För övrigt anser jag att politiker i den hos de offentliga huvudmännen ska lära sig att följa de regler som gäller oavsett politisk färg.

Media ekuriren1 , ekuriren2

torsdag 22 december 2011

lördag 17 december 2011

Ljusnande framtid är vår

Sjung om studentens lyckliga dar, hurra, hurra.

Nu verkar den politiska processen övergått till byråkraternas nivå när det gäller studentexamen. I dagens DN beskriver Björklund tankarna bakom den nya studentexamnen. Den ska tydligen ersätta den nyligen införda gymnasiexamen som kommer att gälla från 2014, när första kullen studenter går ut nya gymnasiet.

Vi får väl se hur det blir. Tycker dock att kära ministern är allt för fokuserad på likvärdiga betyg. Det verkar ha blivit något slags mantra i den politiska retoriken. Det viktiga är väl att studentbetygen är rättvisa utifrån de betygskriterier som finns.

För övrigt tycker jag det är bra att vi får en studentexamen med externa examinatorer.

Media DN

torsdag 15 december 2011

Rumpenissar med baskunskaper

Åter har vi sett en del av "Världens bästa skitskola". Det bästa hittills! Även den efterföljande debatten, där jag måste ge eloge, till varje deltagare i debatten.

När jag ser inslagen i programmet slås jag av aningslösheten i svensk skolan kring betydelsen av fakta som läsförståelse, matematikunskap och förmågan att skriftligt uttrycka sig. Dessa fakta är osvikligt fundamenta för att bli en rumpenisse som ständigt säger: Vo fö ä de på dette vis?

Att säga denna fras utan fakta är bara löjligt. Tyvärr är det allt för många av de som gått ut svensk skola de senaste åren som just säger så. Då blir det ett lätjans skimmer eftersom det inte bygger på ifrågasättande av fakta.

Samtidigt skräms jag av hur illa kalibrerad mätsystem är på OECD nivå. Är det bara fakta utan förståelse man mäter? Om kommer Kineser att var fullspäckade av fakta utan att ha en förmåga att flytta dessa fakta till nya nivåer. Att flytta kunskapsmassan till nya teorinivåer är just vad ett av Nobelprisen 2011 handlade om i kemi, kvasikristaller.

Dessutom var det intressant att se vårt hyllade grannland i öst. När den svenska läraren kom och ställde frågor var det rätt tyst i klassrummet. Stökigt var det inte, men ack så blygt och fogligt.

Riktigt vad man ska säga vet jag inte. Möjligen en är att i Sverige har vi haft allt för mycket frälsningläror i pedagogiken som inte bygger på metodstudier och effekterna av pedagogisk metodik. Samtidigt som det på lärosätena i lärarutbildningarna varit fritt valt arbete. Utbildningen borde varit mer styrd på det viset att i basen borde samtliga lärare tvingats att läsa didiatik och utbildningsmetodik samt givits utförlig kunskap om hur barns hjärn utvecklas.

För övrigt anser jag att svensk skola behöver föra in mer baskunskap och fakta för att ta tillvara kreativiteten. Kreativitet är inget som händer i tomma luften utan bygger på förmågan att hantera fakta och förmågan att omkullkasta etablerade sanningar.

Media UR Play 

onsdag 14 december 2011

Otakt med tiden

KD verkar vara i otakt med tiden. Man undrar om de har varit frånvarande i samhällsutvecklingen och inte deltagit i regeringsarbetet om förskolan i samband med nya skollagens tillblivelse. Barnomsorg existerar inte som en social rättighet idag. Förskolan är sedan fyra och en halv månad en del av skolväsendet.

Omsorg är ner prioriterat till förmån för lärande och utveckling. Det är förskollärare som är nyckel spelaren på dagens förskola. Inte omsorgs personalen.

Frågan om maxtaxa och tidiga hämtningar är väl fel ställd. Är det för barnens bästa eller föräldrarnas bästa KD gör dessa tankevurpor. Dessutom, det här med att föräldrar ska fostra barn kanske i sig är behövligt, men vi lever inte i ett samhälle där barn växer upp på bakgården för att mödrarna var hemmafruar.

Om KD istället sätter barnet före föräldrarna skulle säkert deras politik se annorlunda ut. Barns utveckling klaras inte av enskilda föräldrar. Förskolan har en läroplan att följa. Där ska barn sakta börja räkna och läsa så de är bättre förberedda för den obligatoriska skolan. Hur har KD tänkt här. Ska barn som hållits hemma under uppväxten bli en andra klassens barn eller?

För övrigt anser jag att det är barnperspektivet som ska gälla i förskolan, inte föräldraperspektivet.

Media SvD

lördag 10 december 2011

Omkull kastandet

Då har man avnjutit prisutdelningen av Nobelpriset. Inlednings anförandet av Markus Storch var intressant. Han beskrev det här med kunskapmiljön som en av förutsättningarna för framsteg. En högstående sådan avgör framgången för att skapa ny kunskap.

Sannerligen gäller det årets pristagare. Speciellt i kemi där all gammal kunskap blev omkull kastad. Det är viktigt att ta till sig nya sanningar som går på tvärsen mot etablerat kunnande. Naturvetenskap bygger på antagande om verkligheten. När ny kunskap kommer fram kullkastas den gamla tesen.

En sanning vi alla borde ta till oss. Rådande kunskap är färskvara som kan kullkastas omgående.

Samtidigt var det förtätat att höra professor Espmark prata om Tomas Tranströmer. För att inte tala om de stående ovationerna efter mottagandet av priset. Stort.

fredag 9 december 2011

Då har det äntligen hänt

Äntligen skulle man kunna utropa. Skolinspektionen har besluta ett vitesföreläggande mot en kommun enligt reglerna i nya skollagen. Beloppet är sexsiffrigt. Här startar inspektionen på en redan etablerad hög nivå mot hur det var när BEO startade sin process för fem år sedan.

Ska bli intressant att följa utveckling. Som jag sagt tidigare. Dags att sluta att fuska ut i de 290 påven dömena. Ett är säkert, juridiskan blir viktigare och viktigare för förskolan och skolan att kunna, så man inte trampar igenom golvet i skollagen och andra styrdokument.

Myndighet: Skolinspektionen

torsdag 8 december 2011

Falsk matematik

Ytterligare ett avsnitt av Värdens bästa skitskola har sänds på prime time. Här vara det några skolkoncerners och dess ägare som nagelfarits. Det här med vinster i skolsystemet. Problemet med debatten är att den bygger på falsk matematik.

Falsk på så sätt att det inte är att vissa enskilda ägare som lyckats tagit ut stora vinster ur driften. Utan man blandar in avkastningen vid försäljning som ett vinstuttag.

Det stora problemet är att alla snackar kvalitet som drivande för undervisningen. Om det ska vara det är det snarare driften och pedagogiken man ska rikta in debatten på. Då spelar det ingen roll om det är kommunal eller enskilda skolor som driver verksamheten. Kommunal sänker budgetarna så skolan blir anorektisk. Enskilda ägare ökar produktivitet och kostnadsminskar med vinst i ägarnas fickor.

För att få bukt på problemet måste det i så fall finnas evidensbaserade uppföljningssystem från statens sida med kända kriterier som skolan mäts mot för att nå kvalitetsdriven utveckling. Då duger inte dagens tillsyn från Skolinspektionen. Den ser bara till att kraven i skollag, förordningar, läroplaner och kurs- å ämnesplaner uppfylls.

För övrigt anser jag att det ska finnas nationella kvalitets kriterier som förskolan och skolan bedöms utifrån oavsett driftsform.



Media UR Play 

tisdag 6 december 2011

Tretton år och okysst

Nitton hundar sextiofem började man vanding igenom hormonstormarna från barn till ung vuxen. En av de stora skenaden var denna video, eller snarare, 10-i-topplåtarna med Beatles.

Njut...

söndag 4 december 2011

Lärarna en förbättringsagent

Nya skollagen skiljer på  två central begrepp: undervisning och utbildning. Det första begreppet har förskollärare och lärare makten över. Om nu politiker i kommuner fortfarande trilskas kanske man ska läsa lagen för dem. En viktig kunskap för att förstå att den statliga styrningen över pedagogiken finns redan idag. De stackars kommunerna och fristående skolorna är bara satta att tillhandahåll resurserna.

Dessutom har lagen som en av sina styrprinciper att systematiskt kvalitetsarbete ska öka måluppfyllelsen i skolan. Till detta har just förskollärare och lärare ett ansvar att genomföra. Då blir det lite som att slå in öppna dörrar när PJ Anders Linder i sin krönika i dagens SvD skriver:
Vi måste fortsätta mäta och utvärdera, samtidigt som vi återför det dagliga ansvaret till rektorer och lärarna som ska göra jobbet.
Det är precis det som gäller sedan fyra månader tillbaka.

Dock finns det andra intressanta slutsatser i krönikan. En om att i världens bästa skolländer rekryterar man till lärarbanan bland de duktigaste studenterna. Intressant reflexion. Är det bara de med höga betyg i gymnasiet som får chansen att studera till lärare? Eller finns möjligheten att rekrytera lärare som älskar att förmedla kunskap. Skolan är trots allt väldigt likt en teater.

I diskussionen den senaste tiden om fristående skolors vara eller inte vara är det intressant att notera att i UK är man på väg att bryta upp det hittillsvarande monopolet i skolväsendet. Michael Barber säger i krönikan:

Men det är också viktigt att man går in för att bryta det gamla monopolet. Det handlar om nya friskolor,


Det ska bli spännande att se hur utvecklingen kommer att gå i UK på just denna punkt. Idag finns det bara dryga 20-talet. Uppenbarligen är det inte helt fel med valfrihet.

Krönikan tar upp en annan sak, det här om hur skolor ska förbättras. Frågan är om vi behöver en statlig kontroll av det snitt vi har idag. Tydligen har McKinseyrapporten slagit fast att excellenta skolor har beslutanderätten över pedagogiken. Det intressanta är ju att denna beslutanderätt har svensk skola haft i tjugo år. Tråkigt nog har detta inte gått upp för de som är satta att styra skolan. Det intressanta i krönikan är möjligen denna skrivning:
Det behövs fortfarande kontroll, men den utformas på andra sätt: Kunskapsmätning är en självklarhet, och lärare får ansvar inte bara för sina egna utan också för kollegernas resultat. Det skapas nya karriärvägar där erfarna lärare får handledaransvar för yngre kolleger. 
Kanske dags att redan nu bädda för en annan statlig kontroll över kunskapsmätningarna.

För övrigt anser jag att lärare är bäst skickad att vara förbättrings agenterna för att få upp kunskapsresultatet i skolan.

Media SvD

torsdag 1 december 2011

Sveriges bästa skitskola

Efter att tittat på första programmet med Natanael Derwinger ikväll om svensk skola är det mycket som måste funderas på. Både Natanael och jag har gått ut samma grundskola. Dock med elva års skillnad. Jag var den första som gick ut grundskolan på Årbyskolan 1968.

Ingen av oss, oavsett klasstillhörighet, missade målen. Det intressanta var att läkarsonen och arbetargrabben (undertecknad) gick vidare till universitet och teknisk högskola. Medan elitens direktörsdotter för en av stadens stora industrier blev kassabiträde i stadens fina bank. I ärlighetens namn blev hon senare fastighetsmäklare.

Riktigt vad som gick snett funderar jag fortfarande på. Var det den eskalerande kravlösheten eller de fria tyglarna utan medveten utbildning som gjorde att vi hamnade snett?

Uppenbart är det något som inte stämmer. Systemfel har jag sagt många gånger. Det håller jag fortfarande helt på. Men det som lyser igenom totalt i programmet och den efterföljande debatten är den totala avsaknaden på ambitionsnivå hos ledarskapet i den kommunala skolan.

Speciellt upprör blir jag på den regnbågspolitiker som skyller allt på att Eskilstuna inte har en akademiker tradition. Visst var det så när jag som arbetargrabb gick vidare till fackskolan, gymnasiet och slutligen till den akademiska nivån. Men att säga att det är en ursäkt flera år senare är ett fattigdoms bevis och ett svek mot de S-märkta bildningsidéalen.

Hur kunde jag tio år tidigare just göra denna resa med de taskiga förutsättningarna?

För övrigt anser jag att det är något faktafel i debatten, men totalt fel förväntans nivå i ledningen av skolorna. Och att fritidspolitiker med Hans Ekström i spetsen har bara ett mandat: genomför de nationella målen men omtolkar dem. Säger bara ett: Kommunpolitiker har bara ett uppdrag: omsätt de  nationella målen i praktisk handling.

Media UR Play