Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

söndag 31 mars 2019

Bränn alla mina brev

Besatt av att hitta vad vreden kommer ifrån letar sig Alex Schulman tillbaka i tiden. Genom att skärskåda sin mors släkt hittar han de taggiga trådarna i familjen Stolpe. Tre tidsepoker, två generationer och en hemlighet ramar in romanen.

Alex Schulman har med stilistisk skärpa skapat en bladvändare till roman. Även om boken bygger på verkliga händelser är kronologin ändrad. Han skriver i tacket (s 279):
Historien utgår från riktiga människor, den grundar sig i ett material som återger autentiska händelser, men det är också viktigt att säga: det är en roman.

Alex Schulman låter oss få följa med i sin morfar Sven Stolpes hat och vrede. Allt i en skiss över händelser utspelade under några dagar i juni 1932. På Sigtunastiftelsen befinner sig Sven och Karin Stolpe. Så även Olof Lagercrantz. Med det i fonden utspelas en otrohetsaffär som fått skilda konsekvenser i de olika familjerna. Familjen Stolpe, en bevarad hemlighet det aldrig talades om, där medlemmarna i familjen impregneras av Sven Stolpes hot och narcissism. En beskrivning hur en empatilös människa är och handlar.

Den andra familjen som genom åren öppet pratat om kärleksaffären mellan Karin Stolpe och Olof Lagercrantz. Det tragiska är att både Sven Stolpes och Olof Lagercrantzs författarskap har varit personliga vendettor genom åren. Även om det varit i subtil form i romankonstens anda.

Sven Stolpe har för mig varit en grinig gammal gubbe som uttalade sig i offentligheten ungefär som Herbert Tingsten. Stort och svulstigt, men sylvasst. En person som inte skydde några medel att framföra sin syn på saken. Den bilden har förstärkts genom romanen, att den inte bara var en offentlig attityd, utan högst närvarande i familjen Stolpe. Där hat och missunnsamhet spridits sitt gift genom släktled.

Wikipedia:
Sven Stolpe
Olof Lagercrantz    

måndag 18 mars 2019

Den stökiga skolan

Skoldebatten om disciplinen går het just nu i media sedan diskussion om lågaffektivt bemötande ifrågasatts. Därtill den politiska kampanjen från L att förstärka lärarnas disciplinära befogenheter.

Marcus Samuelsson, bitr professor på Linköpings universitet, har skrivit en bok om lärandets ordning och reda. Det jag noterar är vikten av klassrumsledarskap för att skapa ordning. Ett av kapitlen handlar just om att etablera rimliga disciplinära intentioner. Att lärare tidigt scannar av hur elever fungerar i klassen. Den andra relationen lärare och elev. Lärare kommer oftast i topp tre för elever av de viktigaste personer som respekterar och tar barnet på allvar. Genom relationen mellan lärare och elev skapas den påverkan läraren har på barns beteende.

För att skapa ett förebyggande arbete för att reducera beteendeproblem ger Samuelsson följande fem punkter i sin bok på s 154-155:
  1. Etablera ordning och en positiv klassrumsatmosfär genom att påvisa regler och rutiner.
  2. Uppmuntra lämpligt beteende hos individer och grupper av elever.
  3. Övat instruktioner av nya arbetsmaterial med stöd av modellering och praktik.
  4. Erbjudit en variation av aktiviteter och arbetsmaterial i en takt och på svårighetsnivåer anpassade till elevers olika färdigheter och förmågor.
  5. Uppmuntra samarbete mellan klasskompisar.
Samuelsson framför i boken att de två vanligaste hindren för att göra detta är:
  • Jag har inte tid att tänka över min klassrumspraktik.
  • Ändrar jag på något nu kommer jag att skapa oordning i min klassrumspraktik.
Här kan elevhälsan och skolledning aktivt medverka till att stärka lärarna. Elevhälsan genom att dess kuratorer och specialpedagoger går in och gör lektionsobservationer. Då speciellt hur läraren hanterar disciplinära interventioner.Med detta som underlag kan en diskussion föras med lärare enskilt och övergripande. Rektor och skolledning ser till att kollegialt lärande får utrymme för att stärka undervisningsstrukturen och hur man förebygger att studiero och trivsel ständigt upprätthålls.

De rop på hårdare tag i skolan som hörs motverkar denna viktiga del i skolan. Det är inte genom ökad lagstiftning man kommer åt de disciplinära problemen. Som alltid är det lärarnas förmåga att leda och se eleverna som avgör lärandet. Rädda lärare har krympt sin förmåga att äga klassrummet. Denna rädsla måste aktivt motarbetas genom ett tydligt ledarskap både från huvudmän och rektorer. Det ska aldrig råd något tvivel om vad som får och inte får göras på skolan.

Media DN
Blogg: Om rätten att polisanmäla    
Källa:
Samuelsson, Marcus (2017) - Lärandets ordning och reda, Natur&Kultur

söndag 17 mars 2019

Pärlfarmen

Vajande palmer och turkosblått vatten i lagunen till en söderhavsö, vem har inte drömt att var i detta paradis. Upptakten till berättelsen är just denna, med det mystiska avbrottet, när en båt kapsejsar på revet till en av öarna på Cook. Liza Marklund återvänder som författare efter den stora framgången med reportern Annika Bengtsson som huvudperson. Berättelsen är helt ny och skild från de tidigare böckerna.

Här möter vi en pärlfiskande fridykande flicka, från ön Manihiki, som tar hand om den skeppsbrutne svensken. Kärlek uppstår. Svenskens förföljare jagar ikapp honom efter några år på ön där en brutal berättelse tar sin början. Han förs bort och unge Kiona startar ett sökande efter honom världen över.

Brutala händelser går slag i slag när Kiona kommer till LA i sitt sökande. Där blir planerna ändrade efter en brutal misshandel. Sökandet fortsätter sedan i Storbritannien, Afrika och Europa. Allt kretsar kring pengar, våld, bildning och tro. Boken är tryfferad av frikyrklig tro och bibelberättelse. Det märks att Liza Marklund är uppväxt i en frikyrka, Evangeliska Fosterlanstiftelsen.

Trots sina 530 sidor är boken en bladvändare och en storlagen berättelse långt bort från de alster Liza Marklund tidigare skrivit.        

måndag 11 mars 2019

Betygsinflation och verkligheten

Skolverket har undersökt betygssättningen i årskurs 9 mellan elevgrupper och skolor. Två skillnader har studerats. Först skillnaden i betygssättning mellan olika elevgrupper. För det andra skillnader i betygssättning mellan olika skolor.

Analysen visar att det är små skillnader mellan de olika variablerna:
  • Elevens kön (flicka eller pojke).
  • Elevens migrationsbakgrund (utlandsfödd eller född i Sverige).
  • Elevens socioekonomiska bakgrund (ett socioekonomiskt index som baseras på föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst och grad av bidragstagande).
Den skillnad som finns är att flickor och utlandsfödda gynnas, men skillnaden är små för betygen. Ser vi till socioekonomiska bakgrunder visar analysen inga märkbara skillnader alls i betygssättningen. Notera att det i debatten förekommer en annan uppfattning än vad analysen ger vid handen.

Med den nya bestämmelserna, sedan 29 juni 2018, ska de nationella provens särskilt beaktas vid betygssättning. Det gäller dock inte att betygssättningen ska knytas till enskilda elever. Utredningen skriver:
Det finns alltså ingen självklar överensstämmelse mellan betyg och provbetyg för en enskild elev. Det är fullt rimligt att läraren bedömer att betygsunderlagen vid en samlad bedömning ger skäl för ett annat betyg än vad eleven fått på det nationella provet. Det innebär att det inte är möjligt att använda de nationella proven som en indikator på likvärdig betygssättning för enskilda elever. (s 13).
Däremot är det på den aggregerade nivån jämförelsen ska göras.

Analysen visar stora skillnader mellan olika skolor. Här bedöms inte bakgrundsfaktor hos elever utan bara skillnaden mellan skolor. Här har en mängd faktorer avgörande inverkan som hur lärarna likvärdigt sätter betyg. Finns en kollegial samsyn eller inte nationellt för en likvärdig betygssättning.

Därtill är det intressant att beskåda resultatet i nedanstående figur.
Debatten om betygsinflation fokuseras kring att det är mer drivkrafter i fristående skolor att sätta högre betyg än vad provbetygen ger. Skolverkets analys i rapporten säger att den finns. Dock slår rapporten fast att skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är liten, endast omkring 1,5 procent av de totala skillnaderna i betygssättning förklarass mellan skolor. Anledningen är att andelen elever i fristående skolor är låg, endast 16 procent av hela populationen skolor.

Skolverket undersöker också ett annat populärt diskussionsämne, lärares behörighet. Här förfäktas att fristående skolor har stor andel obehöriga lärare och därmed grogrund för betygsinflation. Skolverket skriver i rapporten följande:
Hypotesen bekräftas – för flertalet ämnen så är betygssättningen i förhållande till de nationella proven mer generös för skolor med en lägre lärarbehörighet, men betydelsen är mycket liten. Det gör att skillnaden i lärarbehörighet mellan skolor endast kan förklara en bråkdel, cirka 0,5 procent, av de totala skillnaderna i hur skolorna sätter betyg i förhållande till resultaten på de nationella proven. (s 33)

Slutsatsen av Skolverkets utredning är att det finns skillnader i betygssättning och att de är små.

Källa:
Rapport 475, 2019 - Analyser av likvärdig betygssättning mellan elevgrupper och skolor, Skolverket.   

onsdag 6 mars 2019

Digitaliseringen och jobben

Framtiden är här. Digitaliseringen och den dit hörande artificiella intelligensen kommer att skapa nya jobb. Frågan är hur de kan förändra barns möjligheter och för den delen även vuxna i deras yrkesliv. Säkert på många sett. Idag finns redan jobb som för tio år sedan ingen hört talas om.

I mitten på 1990-talet skrev jag boken "Tjänstekvalitetens hörnstenar". I den utgick jag från logiken i hur tjänster uppstår och vilket kundperspektiv som finns. Bilden nedan beskriver schematiskt skillnaden.
Den standardiserade tjänsten bygger på att kunden köper en på förhand upprättad specifikation (VAD). Icke standardiserade tjänster bygger på aktiv medverkan av kunden i utformningen av specifikationen. Den första tjänsten går att göra oberoende av mänsklig medverkan på leverantörssidan. Här kommer den stora jobbändringen att ske med automatisering via artificiell intelligens (AI) där jobb kommer att försvinna vi känner idag.

Med detta som utgångspunkt och Max Tegmarks bok Liv 3.0 är det intressant att se vad det är för några yrken som man bör satsa sin utbildning på. Han ställer tre frågor:
  1. Kräver det att man interagerar med människor och använder social intelligens?
  2. Inbegriper det kreativitet och att komma på smarta lösningar?
  3. Kräver det att man arbetar i en oförutsägbar miljö?
Om man kan svara ja på alla frågorna desto bättre ser yrkesvalet ut. Det är alltså tjänster byggda på icke standardiserade innehåll som kommer att löna sig att utbilda sig inom. Några sådana yrken är lärare, sjuksköterska, läkare, tandläkare, forskare, entreprenör, programmerare, ingenjör, advokat, socialarbetare, präst, konstnär, m fl.

Samtidigt kan man fundera över om vi har rätt utbildningssystem för att möta framtidens utmaningar. Utmaningen för politiken blir att kraftigt investera i forskning, utbildning och infrastruktur. Det gör att dagens utbildningssystem inte riktigt platsar i framtiden. Vår nuvarande modell med tio till tjugo års utbildning följt med fyrtio års specialiserade arbeten inte riktigt platsar.

Säkert behöver en varvning av arbete och utbildning. Framtiden kommer säkert att kräva byte av inriktning på arbetet, där individen arbetare några år för att återvända till skolbänken, för att sedan arbete med något nytt några år.

Därför är det intressant att följa den något missvisande debatten om skolan och digitaliseringen. Många är fördomarna och missuppfattningarna. Här ett intressant inslag från Nyhetsmorgon om detta med en diskussion mellan Karin Nygårds och Torkel Klingberg.
Hur vi än ser på digitaliseringen och AI är den redan här. Ju fortare vi börjar diskutera hur detta kommer att påverka vår omgivning och möjligheter till framtida yrken har både politiker och skola en viktigt uppdrag att se till att inte ytterligare generationer hamnar efter.

Källor:
Danielsson, Roger J (1995) - Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur (s 71-74)
Tegmark, Max (2018) - Liv 3.0, Volante (s 161-163)

måndag 4 mars 2019

Närhetsprincipen hinder i skolvalet

Närhetsprincipen är ett effektivt hinder för skolvalet. Elever bör ha samma möjligheter att välja skola utan att ha föräldrar som är systemsmarta. Ett intressant förslag har tagits fram av Socialdemokratiska ekonomiklubben på Handelshögskolan i Stockholm.

Den bygger på fyra förslag till reformering av skolvalet för förskolan och grundskolan. I stort bygger den på att kommunerna fråntas rätten att bygga egna system och att en digitalplattform skapas med en regional skolmyndighet. Man formulerar förslaget i punkt fyra på följande vis:
Inför lagstadgat ansvar för regionala skolmyndigheter och huvudmännen att både beakta familjers önskemål och verka för en minskad skolsegregation. 
För att detta ska bli verklighet måste närhetsprincipen skrotas eller att skolor delas upp i de olika stadier den består i så val sker vid varje förflyttning uppåt i systemet. Vilket man än väljer att införa är det två saker som måste lösas utöver själv grunden för valen.

Den första är hur skolan ska finansieras. Är det så att dagens skolpeng ska bevaras eller finns andra sätt att betala för skolplatserna. Idag är skolan intäktsneutral, på så vis att priset på eleven är lika oavsett om det är en offentlig skola (kommun, landsting, stat) eller enskild skola (privata, idéburna). Hur man än väljer finansieringsform ska den vara konkurrensneutral.

Den andra frågan är på vilket sätt ska systemet kunna garantera att skolor håller måttet så att man inte väljer skolor med stora problem. Idag vet vi att ca 20 procent av svenska grundskolor har problem med sitt uppdrag, att se till att elever får den skolunderbyggnad som krävs för ett livslångt lärande. Bland det sista Ibrahim Baylan gjorde som skolminister var att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett instrument för att vaska fram bra skolor. Detta mynnade ut i att Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ), i Göteborg, fick uppdraget att årligen vaska fram föredömen på skolutvecklingsområdet genom Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola.

Denna bygger på SIQ-modellen och har som vetenskapliga grund i internationell forskning kring verksamhetsutveckling och en internationell utvärderingsskala av 1000 poäng. Genom denna skala kan man bestämma och ranka skolor efter dess kvalitet. Ett kvalitetsregister som kan ge en grund för skolvalet. För att detta skulle kunna vara ett underlag behövs säkert en annan utformning där utvärderingen digitaliseras och drivs av den regionala myndigheten i samarbetet med SIQ eller annan aktör.

Kan man lösa dessa två frågor bedömer jag förslaget från S ekonomiklubb genomförbart med minskad risk för segregation och ökad likvärdighet i skolan.

Media SvD
SIQ - Kvalitetsutmärkelsen Bättre Skola
Pluraword - Blicka inåt

lördag 2 mars 2019

Sekulärt förtryck

Sekulärt förtryck har funnits i alla tider, även i Sverige. Under den kristna eran och speciellt inom frikyrkligheten skulle kvinna täcka sitt huvud för att dölja håret. Speciellt den kvinnliga delen av strängmusiken. Bilden ovan är tagen i Skövde 1962, ur boken om Pingströrelsen.

Ser jag tillbaka på uppväxttiden var hattarna med på scenen en bit in på 1970-talet. Det var först när Jesusfolket från Kalifornien kom till Sverige som klädstilen ändrades och huvudbonaden åkte av. Historisk är det bara 47 år sedan det blev omodernt. Samtidigt var det en form av sekulärt förtryck mot de frikyrkliga under slutet av 1960-talet. Spott å spä fick många utstå för denna "religiösa" klädnad. Lika mycket som dagens okunniga rop på att slöjan ska kastas av i det svenska samhället.

Eli Göndör har skrivit en krönika i Smedjan förtjänstfullt om det sekulära förtyckte. Han skriver:
Det stämmer att kvinnor har tvingats och fortfarande tvingas att bära huvudduk av både regimer och familjer i olika delar av världen, och att människor flytt till Sverige för att slippa religiöst förtryck. Men det glöms ofta bort att människor också har flytt till Sverige för att slippa sekulärt förtryck. Just sekulärt förtryck är en central del av många länders historia varifrån människor kommit till Sverige. I Mellanösterns sunnimuslimskt dominerade länder har islam inte bara varit ett uttryck för religiositet i form av tro, introvert fromhet eller religiösa ritualer och traditioner. Det har också fungerat som opposition mot sekulärt förtryck.
I veckan som varit har jag i ett sammanhang upplevt just detta med sekulärt förtryck i diskussioner kring slöjan. Många i majoritetssamhället förfäktar, i jämställdhetens namn, att kvinnor från dessa länder som haft ett sekulärt förtyck ska kasta slöjan. De svenskar som tror att friheten ligger i att kvinnan kastar slöjan gör sig skyldiga till att betrakta kvinnan som menlösa våp. Eller för att uttrycka sig enligt Eli Göndör:
Av de hundratals kvinnor med huvudduk jag har intervjuat har jag kommit fram till att hundra kvinnor sammanlagt ger runt fyrtio olika svar på varför de väljer att bära huvudduk. De som hävdar att duken bara kan förstås på ett sätt och att kvinnorna därför gör det mot bättre vetande degraderar dessa kvinnor till viljelösa våp. De tillskrivs dessutom uppfattningar och idéer de aldrig gett uttryck för.
Oavsett vilken typ av slöja en muslimsk kvinna har på sig har det aldrig stört mig. I mina samtal har det inte funnits något undertgivenhet hos dessa kvinnor. Möjligen har det varit svårt att se ansiktsuttrycket hos de med burka. De andra kan med skiftande grad avkodas, allt från ögonens skiftning, hos de som har nikab, till de där ansikte syns.

När jag vid tillfälle utbildat personal på muslimska förskolor har jag diskuterat förhållningssättet till slöjan och barn. Övervägande delen av personalen är tydlig med att arbetar man med barn ska de ha möjligheten till att se ansiktet. Vanligast är därför hijaben.

Lika mycket som det en gång i världen var förkastligt, av majoritetssamhället, att förtycka kristna minoriteter, lika förkastligt är det idag att ropa på att slöjan ska kastas i jämställdhetens namn. Tänk på dessa meningar i Eli Göndör krönika, som i sin helhet kan läsas i länken nedan:
För den som vill knuffa muslimer i Sverige rakt in i famnen på radikala miljöer är således ett huvudduksförbud en utmärkt idé. Samhällsfientliga radikala grupperingar står på kö för att ta emot dem som skulle känna sig förtryckta av ett förbud, och samtidigt få sina egna vanföreställningar om västs muslimfientlighet bekräftade.

Media: Debatten om huvudduken missar sekulära regimers förbrytelser