Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 25 november 2014

Snäv pedagogik i förskolan

Pedagogiken i förskolan är snäv. Skolinspektionen konstaterar att det fokuserar mycket på språk och räknande. Begränsningen till räknade i matematik förminskar barns möjlighet att upptäcka klassificering, sortering, geometriska former, mm. Tråkigt, för matematik är en av ingångarna till ett vuxenliv.


Skolinspektionen noterar i sin rapport:
På majoriteten av förskolorna behöver personalen också utvidga sin kunskap om hur de kan arbeta med naturvetenskap och teknik på sätt som stimulerar och utmanar barnens nyfikenhet och lärande.
Har noterat att det inte är så vanligt med teknikpedagoger i förskolan. Om det kan bero på att förskolan till 98 procent är en kvinnodominerad arbetsplats ska jag låta vara osagt. I en digitaliserade världen griper naturvetenska och teknik markant in vardagen. Även för barnen. Till och med 2 åringar är idag inte främmande för ipads.


Förskolan behöver kollegialt lärande hos barnskötare och förskollärare kring hela lärandeuppdraget. Förskolan är inte endast ett omsorgsinstitut. Högt tid att förskolecheferna börjar se till att få en större bredd och djup i det pedagogiska uppdraget.


Källa: Från huvudman till klassrummet - tät styrkedja viktig för att förbättra kunskapsresultatet. Skolinspektionen 2014.

måndag 24 november 2014

Ratten saknas

Skolinspektionen gör årligen inspektioner och sammanställer dessa. Årets rapport är en dyster läsning. Återfallsförbrytandet är stort. Så länge jag studerat lägesbedömningarna hamnar följande högst upp på listan över bristfällig styrning:
Nio av tio huvudmän har brister i styrningen utifrån resultat.
Skrämmande. Hur kan det vara möjligt att kommunerna inte fixar detta? Beror det på dålig eller avsaknad av kunskap om styrningsområdet. Som bekant är en bil totalt styroförmögen om det inte finns en ratt.


Ratten i kommunal huvudmäns styrning är underlag från skolorna om deras brister och behovet av utveckling. Det är ingen top-down styrning, utan alltid undervisningens behov som styr vilken utveckling som ska ske. Därtill vilka resurser som behövs. Ann-Marie Begler på Skolinspektionen utrycker sig i Sydsvenska på följande vis:
En sak som är väldigt allvarlig, är huvudmannens mycket svaga grepp om den verksamhet man har ansvar för. Man vet ganska ofta inte hur det ser ut i den kommun man är satt att leda, och det får återverkningar på resten av det man gör. Man kan aldrig fördela resurser på ett bra sätt, man kan aldrig stödja rektor eller initiera utvecklingsprojekt.
Detta bekräftar bild är det djup olyckliga i att huvudmännen inte förstått sitt uppdrag från staten. Kommunerna måste skaffa sig gedigen kunskap om förutsättningarna i styrdokumenten. Nämnden är inte en allmän pratklubb med egna hitte-på.


Samtidigt sänds en signal till skolan att den inte är så viktig för kommunen. Om det är så undrar man vilken som är bäst att styra skolan. För det mest inkompetenta jag noterat är den nya S-märkta skolborgarrådet i Stockholm. Han har hitte-på en sak med att skapa tre kurvor av meritvärden. Meritvärden är bara ett antagningsinstrument till gymnasiet och inget som säger något om betyg och kunskaper. Att då fokusera den kurva som ska representera de socioekonomiskt svaga blir konstigt. För förra skolledningen på Rinkebyskolan arbetade medvetet med frågorna och hade bra resultat för eleverna i ett socioekonomiskt utsatt område som Rinkeby. När man då tilldelar resurser till en skola som är lika bra som en innerstadskola slår tilldelningen fel. Skolan får mer pengar fast de inte behöves. Kul för skolan, men urusel förvaltning av pengar.


Alla ekonomiska beslut om resurstilldelning ska alltid bygga på varje enskild skolas behov och inget annat. Så det är hög tid att politikerna i nämnden skaffar sig kunskap om vad deras mandat är enligt gällande styrdokument. Man kan i detta sammanhang fråga sig hur effektivt de 250 miljonerna användes i samband med utbildningsinsatser vid tillblivelsen av de nya styrdokumenten. Uppenbarligen var det mycket dålig utdelning på insatsen om man ska tolka Skolinspektionen rätt.


Media: Sydsvenskan
Skolinspektionen  

onsdag 12 november 2014

Regnet faller ojämt

Stockholms nya politiska ledning låter miljonregnet hamna fel. Med vansinniga styrtal som meritvärden grupperade efter socioekonomiska tillhörighet kan det bara gå åt ett håll. Utför. För det första är inte meritvärden styrtal att använda eftersom de mäter slutbetygen i år 9 för intag till gymnasiet. Det säger inget om hur det ser ut på lägre årskurser.


Om det är så att man vill förbättra kunskapsresultat är det utifrån varje skolas undervisningen den ska byggas. Det är ingen politikerfråga.


För det andra speglar det inte meritvärdet varje skolas situation. Om det ska vara resurstilldelning baserad på skollagen och skolans behov är det hög tid att ändra styrmodell i Stockholms stad. Det är alltid varje enskild skolas behov av förbättringar som ska styra resurstilldelningen. Inte utifrån politikerna i stadshuset. Med andra ord är det buttom-up som gäller.


Kanske dags att Stockholm stad och andra kommuner gör om sina styrmodeller och börjar följa skollagen.


Media SvD  

måndag 10 november 2014

Rektor nu och då

Studerar rektorsrollen. Innan 1958 fanns det ingen rektor i folkskolan. Däremot en överlärare som var en bland de vassaste i lärarkåren. Pedagogiken stod i centrum. Från 1962 och fram till 1991 var rektor en person som var administratör. Hade som huvuduppgift att fixa den statliga styrningen. Dessutom var det länsskolnämnderna som anställde.


Kommunaliseringen innebar en markant ändring. Rektorer blev chefstjänsteman och anställdes av kommunerna eller från 1994 av privata skolföretag. Nu var skolan helt plötsligt mål- och resultatstyrd. Den gamla regel- och ekonomistyrningen var skrotad. Lagstiftningen i form av 1985 år skollag (1985:1100) tolkade rektorsuppdraget som att hen skulle vara förtrogen med skolans dagliga verksamhet. Därtill att ha en pedagogisk insikt. Utöver det var uppdraget som rektor att särskilt verka för att utbildningen (verksamheten) utvecklas.


Ur laglig synpunkt ett vitt begrepp utan klara avgränsningar  men i linje med mål- och resultatstyrning. Vem som hade ansvaret för den pedagogiska utvecklingen brydde sig inte skollagen om. Däremot var Lpo 94 tydlig på vad rektorsansvaret var. Rektor skulle vara:
  • pedagogisk ledare
  • chef för lärare och övrig personal
  • övergripande ansvar för verksamheten i sin helt
  • nå nationella mål
  • upprätta en lokal arbetsplan
Med nya skollagen (2010:800) har rektorsrollen stramats upp. Skollagen fastställer att rektor leder och samordnar det pedagogiska arbetet. Samtidigt är det numera lagligt att ställföreträdare utses med uppdrag att fullgöra enskilda ledningsuppgifter. En fullt utbyggd delegationsrätt. Där till är det rektors ansvar att besluta om skolans inre organisation. Samtidigt finns det andra specifika ansvarsområden på olika ställen. Ett bland många är kvalitetsledarskapet (4 kap 4 §).


Kikar vi på rektorsansvaret enlig Lgr11 har det förändrat på några punkter i förhållande till Lpo 94:
  • inriktas mot de nationella målen istället för
  • upprättande av lokal arbetsplan har utgått
I övrigt samma uppdrag. Samtidigt har rektorsansvaret 15 riktlinjer i läroplan. Skillnaden mellan de två läroplanerna är att enligt skollagen finns det nu möjlighet att lägga ut något eller några av områdena på andra i skolans organisation.


Rektorsrollen har blivit tydligar som pedagogisk ledare. Uppdraget är inte att vara en budget efterlevare åt skolchefen i kommunen eller skolföretaget. Den administrativa rollen kan med fördel läggas över till någon som är ekonom.


Detta är de strukturella skillnaderna i uppdraget. Kar är ända frågan som en rektor bör ställa sig: Vem är jag att leda andra?


Källa: Skollagen (1985:1100), Skollagen (2010:800), Läroplanen Lpo 94 och Läroplanen Lgr11. 


 

söndag 9 november 2014

Fallen Berlinmur 25 år

Den 9 november 1989 kommer alltid att finnas i historieböckerna. Då fallet för kommunistdiktaturer och kalla krigets slutpunkt. Öst berlinarna fick ta sig en tripp i Västberlin. Friheten var överväldigande. Vad som hände sedan är historia. Idag är Tyskland enat som förbundsstat. Vad många kanske har glömt bort är att Tyskland är en federation av 16 delstater. En omöjlig statsbildning som fordrar en Bissmark eller Hitler för att regera, som en tysk vän till mig sagt. Hittills har Angela Merkel lyckats med en enad front utåt.


Så här 25 år senare ser vi att naiviteten om ett fredligare värld i Europa grusas. Dels har vi all nationalism som växer i form av högerkrafter. Tryckkockaren som släpptes och den snabba revanschen för liberalismen gjorde att mognadsprocessen i demokratisk riktning var för snabb. Ungern och andra forna östeuropeiska stater var inte klara med sitt historiska förflutna. Dels ser vi vissa politiker i förra Östeuropa flörtar med den nye tsaren i Kreml. En tsar som har maktambitioner att upprätta det Ryssland som skapades under medeltiden.


När det firas på Brandenburg Tor i kväll är det ett enat Tyskland vi ser som statsbildning. Frågan är dock fortfarande om de mental murarna finns kvar mellan Ossis och Wessis. Detta var tydligt när jag hade lite ledighet för 16 år sedan på Mauritius. På hotellet jag bodde fanns ett gäng tyskar. Där märktes tydligt uppdelningen mellan dem. Ossis var andraklassens tyskar som Wessis inte umgicks med.


Alltnog idag bör vi trots de nya hoten vara tacksamma att ondskans imperium föll för 25 år sedan.


Media: DN, SvD1, SvD2, SvD3   

fredag 7 november 2014

Tuffa tider Fridolin

Taktiska spelet är i full gång i riksdagen inför budgeten. I en strävan att inte fälla regering tillgriper Alliansen skolan för att köra över regeringen. Troligen lyckas man med SD hjälp. De förslag som Alliansen vill få igenom är:
  • Tioårig grundskola
  • Betyg från år 4
  • Möjligheten till ordningsomdömen
  • Frivilligt gymnasium
  • Frivilligt om gymnasiet ska vara högskoleförberedande
  • Mer idrott i skolan
  • Tillåtet med skolavslutning i kyrkan
Av de förslag som man vill genomföra är jag personligen kritisk till två. Betyg i år 4 och ordningsomdömen. Ingen av dessa främjar precis skolans problem med kunskapsresultaten.


I Maria Sundén Jelmini analys över det uppkomna läget skriver hon:
Politiskt innebär det därför i princip att regeringen riskerar att se sin utbildningspolitik kraftigt försvagad, oavsett vad som händer med budgeten.
Så det Fridolin offentligt uttalat sig i videon på YouTube att lagt kort ligger kan vara överspelat. Utbildningsdepartementet kommer då att bli lame duck under mandatperioden trots uttalanden från Gustav Fridolin:
Jag undrar om det verkligen är så de vill att svensk skola ska drivas. Jag tror att det som svenska folket förväntar sig av sina politiker är att de ska kunna samarbeta. Det är tid för ansvar snarare än konflikt.
Säker en önskvärd tanke. Tyvärr är skillnaderna mellan blocken för stora för att få den politiska samsynen. TILLIT är precis inte ordet mellan politikerna för att lyckas med det som kännetecknar Finland. Där råden en politisk samsyn om skolan. Sverige tycks ha en bra bit kvar för att uppfylla det som Bo Jansson på LR uttrycker:
Alla är överens om att vi behöver göra bra saker för skolan. Men politiken får inte gå före skolan. 


Blogg: Lagt kort ligger
Media SvD


onsdag 5 november 2014

Lagt kort ligger

Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) presenterade förra veckan fem förslag till skolpolitiken. Nu har utbildningsminister Fridolin givit svar på tal. Han börjar med att slå fast att lagt kort ligger när det gäller skollagen och de skolformsvisa läroplanerna och andra förordningar. Vidare slås fast att betygssystem ligger fast.


De som hoppats på förändringar i styrdokumenten kan sluta önskedrömma. Det regeringen kommer att fokusera på är sådant som lärarnas utbildningstid och stödinsatser tidigt.


När det gäller det kollegiala lärandet slår man fast att detta sker bäst när lärare samverkar. I mitt blogginlägg Spelar ingen roll utvecklar jag några tankar kring detta. Regeringen slår fast att lärarna ska ta täten i pågående satsningar. Exempelvis matematiklyftet och läslyftet.


Det här med likvärdigheten berörde jag även i inlägget Spelar ingen roll. KVA föreslog en skolkommission för att slå fast hur det ligger till med bl a likvärdigheten. Regeringen har i budgeten föreslagit just en sådan kommission. Ska bli intressant vad forskarna kommer fram till om likvärdigheten.


Så i stort kommer skolan i allt väsentligt att styras på det sätt som de nya reformerna stipulerades från 2011. Hög tid att skolväsendet börjar leva efter dem.


Blogg: Spelar ingen roll
Media SvD 

måndag 3 november 2014

Vilsen likvärdighet

Nya minstern för gymnasiet och kunskapslyftet har en tendensiös tolkning av ord. Att kalla läx-rut för smygprivatisering tillhör dit. Nästa tendensiösa tanke är att få in alla på gymnasiet. Verkar som nya regeringen fastnat i någonslags återställar tänk även i skolans värld.


De siffror på att andelen elever som inte har behörighet till gymnasiet är 14 procent. Den siffran säger något som är förbjudet att prata om. Har alla elever förmåga till abstrakt tänkande? Troligen inte. För siffran att en fjärdedel av dem som kommer in på gymnasiet inte går klar beror på något. Säkert en del som insett att de inte har förmåga att ta till sig de högre kraven på kunskap.


Om vi för en stund stannar vid en lite observation kring läsförståelsen. Jessica Schedvin har bland sina studiekompisar på Stockholms universitet, på lärarprogrammet, noterat att 15 av 20 har svårt att förstå litteraturen. Om det ser ut så på lärarprogrammet undrar man stilla hur ser det ut på lägre nivåer. Hur många uttalar ord eller läser utan att det finns en innebörd i dem? Många, det bekräftas ju av den senaste PISA-rapporten.


Minister Aida Hadzialic vill även göra den svenska skolan likvärdig. Förlåt, vad menar ministern. Är likvärdighet allmän läxhjälp som det tycks i artikeln. Då har hon lite koll på vad likvärdighet är för något. Som utbildad jurist borde ministern veta bättre innan hon slänger sig med begreppet likvärdig. För vad hon säger egentligen är att saker ska vara lika, som rätt till läxhjälp. Så långt ifrån likvärdighet man kan tänka sig. Skollagen definierar begreppet likvärdighet med att skolan ska nå de nationellt fastställda målen. HUR skolan gör är upp till dem.


Man noterar lite oroat att de tre ministrarna på utbildningsdepartementet verkar var nybörjare och är någon form av politiska trainee. Bådar inte gott för skolan.


Media SvD