En skola värd lika mycket

Likvärdighet är ett mångtydigt begrepp som den offentliga utredningen En mer likvärdig skola försökt hantera. En omfattande analys har gjorts utifrån begreppets omfång både utifrån lagstiftning, utredningar och skolpolitisk debatt.

Gör man en ordboksvandring på ordet likvärdig får man följande två definitioner:

1. värd lika mycket
2. som innebär detsamma

Här dyker tolkningar upp på vad innebär ord som värd och detsamma. Här kommer mångtydigheten och det svåra i att skapa en politisk enighet om begreppet som en samhällelig definition och hur den påverkar skolan. Med styrdokumentet Lgr 80 var det mer styrande hur skolan skulle arbeta. Med Lpo 94 blev det mer decentraliserad styrning genom mål. Samtidigt uppgraderades lagstiftningen 2010 där nuvarande skollagen har i 1 kap 9 § ett krav på likvärdigheten. Här tar utredningen en liten snabbväg i sin tolkning, man skriver:

I propositionen anges att likvärdighet varken innebär likformighet eller att alla ska få samma resurser, i stället anges att likvärdighet innebär att de fastställda målen i skollag, läroplaner etc. kan nås på  olika sätt beroende på lokala förutsättningar. Detta kan tolkas som att lokala skillnader får förekomma om de inte innebär skillnader i elevernas möjligheter att nå målen, dvs. om de kompenserar för elevernas olika förutsättningar. (s 164)

Här har utredningen inte riktigt följt hur juridiken tolkar pargrafen. I förarbetet till skollagen, som är tolkningen innan Högsta Förvaltningsdomstolen juridiskt tolkat lagrummet, skriver riksdagen följande:

Begreppet ”likvärdig” innebär inte att utbildningen ska vara likformig i betydelsen likadan utan att kvaliteten i verksamheten ska vara så hög att de fastställda målen kan uppnås oavsett var i landet verksamheten bedrivs. Hur verksamheten ska utformas för att nå de fastställda målen kan variera beroende på lokala behov och förutsättningar. Det finns olika vägar att nå de fastställda målen. Hänsyn ska tas till barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns utrymme för anpassningar av undervisningen och organisationen av utbildningen till behoven hos olika barn och elever, så länge de tillförsäkras lika tillgång till likvärdig utbildning.

Det centrala i tolkningen är nå de fastställda målen. Dessa finns både i skollagen som skolförordningen men främst i läroplanen Lgr11 och dess kursplaner för varje ämne. Där framgår tydligt VAD som ska läras ut och VARFÖR. Detta gäller oavsett var i landet skolan ligger. Däremot har en frihetsgraden lagts på ordet nå eller HUR. Det är här varje skola ska med sina förutsättningar ge de eleven en undervisning så likvärdigheten uppnås.

Det är alltså en gemensam studieförutsättning för varje skola genom läroplanen. Problemet uppkommer när man ser hur olika kommuner har olika studieförutsättningar. Där storstadskommuner är bäst och övriga städer mitt i mellan och landsortskommuner negativa förutsättningar. Spridningen kan till 60 procent hänföras till vilken kommun eleven bor (s 183). Här finns även försvårande faktorer som lärarkompetens och dess fördelning mellan olika skolor och hur långvarigt ledarskap som finns på varje skola. Byte av rektorer är en försvårande omständighet för likvärdigheten.

En strategi för hur man skulle kunna nå en likvärdig skola har jag skrivit i mitt blogginlägg Strategi för en likvärdig skola, byggt på professor Ulf Blossings forskning om SER och SIR. Frågan är om det är de yttre ramarna eller skolorna som ska utvecklas för att nå en likvärdig skola. Här får vi se hur regeringen kommer att verka utifrån remisser och politiska synsätt hos riksdagens partier innan vi vet hur lagstiftningen eller förordningar kommer att ändras.

Källa:
En mer likvärd skola, SOU 2020:28