Maksim Gorkij har skrivit i sin självbiografiska trilogi om livet i Ryssland på slutet av 1800-talet. I den sista del skriver han om sina universitet. Gorkij drar till staden vid Volga med hopp om att kunna studera på Universitetet. Planerna spricker och han börjar knega på ett bageri/hemlig möteslokal.
Alla har vi någon form av universitet med mästare och lärjungar. Under mitt yrkesliv har jag haft många universitet där erfarna äldre förmedlat sin lärdom och insikt i en kombo med mig som lärjunge, som inte okritiskt tagit till mig kunskap, utan alltid ifrågasatt saker när jag tyckt det varit konstigt. Min nyfikenhet har alltid drivit mig till ny kunskap.
Under stor del av mitt yrkesliv fick sommaren var mitt universitet. Speciellt under de månader jag flyttade ut till landet. Bilden ovan var mitt sommar universitet. I en avkopplande miljö fanns platsen att både ta in ny yrkeskunskap som bildande läsning i största allmänhet. Fulladdad kunde jag med fullkraft ta mig ann framtiden. Samtidig som platsen var början på mitt författarskap inom yrkesområdet kvalitet och verksamhetsutveckling inom tjänstesektorn.
Sedan jag började pensionärslivet har bildningen blivit på heltid utan krav på nytta. Mina universitet är präglade av litteratur, konst och musik i en skön blandning. Det viktiga för mig är att aldrig sluta vara nyfiken. Finnas alltid nya världar att upptäcka och berika livet med.
Maksim Gorkij
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar