Samtidigt tänker jag på den underbara dikten av Karin Boye, Ja visst gör det ont:
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern,
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Dikten blev extra aktuell denna vår efter en ovanligt seg vinter. Aldrig trodde jag att våren skulle komma denna vår i nådens år 2018. Till slut kom den efter tvekan, våren. Körsbärsblommen i Kungsträdgården är symbolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar