Carl Swartz - ledde en regering bara ett halvår

Norrköpingsbon och tobaksfabrikörn Carl Swartz är nog den statsminister som suttit kortaste tid i Sverige som statsminister. Han var statsminister under en av Sveriges oroligaste tider, med både ett världskrig, hungersnöd och diskussioner om rösträtten. Utöver hungerkravallerna var det rädslan för en revolution typ den i Ryssland som styrde politiken.

När det gäller hungerkravallerna var det främst kvinnor som stod för det. I spontana och desperata aktioner blossade kravaller upp lite var stans. Det var under maj månad 1917 kravallerna blossade upp. Några var potatiskravallerna 5 maj på Södermalm, Göteborg och Seskarö, en liten ö sydväst om Haparanda. Här handlade kravallerna om dåligt partier med kålrötter och potatis som levererats till ön. Magnituden på kravallerna var i storleken den största militära insats som gjorde. Runt 300 man sattes in för att reda ut situationen. Betydligt fler än den militära insatsen i Ådalen 1932. Skillanden här vara att de skott som avlossades hade ingen dödlig utgång som i Ådalen.

Carl Swartz var kompromissernas man. Utan honom hade inte parlamentarismen brutit igenom. Han och Hjalmar Branting såg till att förhandla kring rösträtten. Carl Swartz höll stången mot höger männen som Hjalmar Hammarskjöld och Lindman samt Gustav V. Med det framförhandlande underlaget för demokratiseringen kunde sedan regeringen Edén rösta igenom den nya författningen.

Källa:
Sveriges statsministrar under 100 år - Carl Swartz, 2010, Eva Helen Ulvros