Debatten är igång sedan IPCC lämnade sin rapport (9/8 21) om tillståndet för klimatet i världen. Två vägar finns, den ena att spela på klimatångest eller se rapporten som en lägesrapport och se framåt. Personligen ser jag den senare som den framgångsrika vägen. I historien har det alltid varit ingenjörerna som tagit kunskapen om VAD och omvandlat det till HUR för lösa problemet.
När rapporten kom började medierna att fråga ut forskare och politiker på HUR vi ska göra. I min värld har dessa inget att göra med HUR man tekniskt löser minskade utsläpp eller på vilket sätt vi får en fosilfri värld. IPCC sätter ett antal mål och slutdatum för att inte komma till en tippingpoint. Frågan är bara hur vi ser till att detta inte inträffar. På Facebook hade jag och Mats Pertoft (MP) en lite meningsväxling om vilken roll olika aktörer ska spela. Politiker som han är framhåller han givetvis deras avgörande roll. Jag försökte argumentera för att det som står i politikers makt är att skapa infrastrukturen kring klimat och miljö. Dit hör regler (EU-direktiv, lagar och förordningar) och finansiering. Här kan styrningen av AP-fondernas investeringar var vägledande. Hur mycket är de med och investerar i nya produkter och företag inom miljöfrämjande verksamhet. Hur mycket investeras i klimatsmart teknik?
Mats framhåll också forskarna avgörande roll som en del av lösningen. Forskning ska alltid prövas, eftersom den rådande kunskapen på intet sätt är en sanning, utan just så långt har kunskapen nått. Det är här vi behöver ingenjörerna. De är tränade på tillämpad naturvetenskap och hur man löser problem för att få fungerande teknik. Det var just de som en gång för 100 - 150 år sedan såg till att omvandla Sverige från ett fattigt bondland till den högteknologiska välfärdsnation vi är idag. De gjorde de tillsammans med dåtidens finansiärer, dit familjen Wallenberg spelade en stor roll, eftersom pengar och teknik måste giftas ihop för att skapa bärkraftiga lösningar på tekniken.
När jag ser hur rapporteringen sker är det ett element jag saknar, ingenjören. Journalisterna hugger både forskare och politiker för att rapportera och vältra sig i klimatångest och ställa någon till svars för eländet. I och för sig är nyheter för det mesta fokuserad på det som tokat till sig, men ska det få någon effekt inom klimatområdet är det hög tid att släppa in ingenjören i debatten och rapporteringen. Gunnar Wetterberg har förtjänstfullt lyft detta både i ledare i Expressen 2019, som jag skrev ett blogginlägg om (se länk nedan) samt hans pedagogiskt skrivna bok, Ingenjörerna (se länk nedan).
Så medierapporteringen borde fokusera mer på det tredje området, hur löser vi klimatet. Först då kan vi få förståelsen över vad som behövs göras internationellt, nationellt och som individ. Miljö är ett komplext område som tarvar kunskap så vi inte gör om samma misstag som vi ingenjörer historiskt gjort.
Pluraword:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar