Brottsplatser och miljön

 

Skrivandet underlättas för min del genom en kombo av miljö och plats där berättelsen planteras. Alla har vi en sinnebild av den fysiska platsen i verkligheten. När jag skrev deckaren Uppbrottet planterade jag berättelsen i min gamla hembygd, Eskilstuna. Anledningen till det är att jag har en känslomässig bindning till platserna som beskrivs.

När jag besökte Eskilstuna (11/8 21) fick jag en ingivelse att fotografera fyra av brottsplatserna. Översta vänstra bilden är porten till Tingshuset, där första mordet sker tidigt första maj. En kombo att det just händer på första maj i den gamla industristaden, arbetarrörelsens högtidsdag, där socialdemokratin regerat i staden sedan förra seklet var ungt var kittlande. Ond bråd död på denna viktiga dag, även om demonstrationstågen idag inte är lika stora som i fornstora dagar. Dessutom är det just här i den gamla staden en gång skråväsendet regerade. Industrin växten fram genom att på andra siden Eskilstuna ån skapades den fria staden där inte skråväsendet gällde. Här kunde vem som starta utan beroende av mästare och lärling.

Bilden till höger överst är platsen där rektorn för Mälardalens Högskola miste livet. När jag växte upp var denna del av Eskilstuna ett sluten värld. Här låg en av alla industri med sina typiska grindar där arbetare och gods passerade in och ut dagligen. Platsen var precis infarten till industriområdet. När produktionen flyttades till andra ställen, eller slogs ihop med andra företag, frigjordes dessa områden och allmänheten fick tillträde. Idag är det tekniska konsulter, utbildningsverksamheter och mindre företag som huserar i lokalerna.

Bilden nederst till höger är den mindre publika delen av Hisingsbacke. Där fotot är taget var på vintrarna en tummelplats för barn att åka bod och t-fat förr i tiden. Om det är så idag vet jag inte. På andra sidan mot Intagsgatan fanns en ordnad park med avsatser, bänkar, blomplanteringar och skulpturer. Uppe på kullen innan träden mister en av de burgna boende i patriciervillorna på Djurgårdsvägen sitt liv. Ett undangömt ställe där det inte är lätt att bli upptäckt.

Nedersta högra bilden är monumentet över S:t Eskil och en av hörnen till det som en gång i världen var Eskilstuna Hus, ett slott där kungligheter huserade innan slottet brann ned till grunden. En del av marken har en av Eskilstunas äldsta folkskolor sin plats. Där har många barn fått sina första lärospån sedan 1903, även jag mellan 1959-1966. Mordserien i boken sluttar just vid statyn av S:t Eskil.

Ytterligare två mordplatser finns i berättelsen, som bygger på verkliga händelser i andra miljöer och sammanhang, men som ligger på andra platser än centralt i Eskilstuna. Samtidigt är det författaren privilegium att tänja sanningen i en berättelse både på personer, karaktärer och handlande. En frihet jag inte har kunnat haft när jag skrivit fackböcker, där fakta och stringens gäller. När man numera är fri herre fortsätter jag med nya skrönor med min barndomsstad som tummelplats.