Språket, dumbom!

Språket är avgörande för att göra sig hörd. Allt oftare höjs röster att allt fler svenskar har problem med språket. En underlig sak, eftersom vi aldrig varit mer skriftspråkliga idag än förr. Sociala medier har givit var och en möjlighet att uttrycka sin tankar och åsikter skriftligt.

Samtidigt vittnar många lärare om att dagens elever inte får med sig språket på det sätt de borde. Inte bara bland barn med invandrarbakgrund tycks problemet finnas. Enklast sättet att lära sig ett språk för nyanlända är att umgås med befolkningen i majoritetssamhället. Att dagligen träna läsa, prata och skriva svenska. Invandrade personer hade förr lättare att ta till sig språket, de bodde svenskar i områden där de bosatte sig. Idag är bilden annorlunda. Henrik Höjer tar upp frågan i nättidningen Kvartal (22/8 21). Han skriver:

Häromåret satt dottern och jag på pendeln in till centrala Stockholm. Jag noterade att inget sällskap omkring oss talade svenska. Vi hörde arabiska, afrikanska språk och andra okända ord och meningar. Jag upplevde, ska jag erkänna, en motvillig olust. Är detta Sverige? Är detta mitt hemland? Notera att jag reagerade på språket och ingenting annat. Sin hudfärg och sitt ursprungsland kan ingen människa påverka. Men ett språk kan de allra flesta lära sig.

Här har vi en stor utvecklingspotential. För att bli delaktig i Sverige måste man kunna svenska. Dagens skola skiljer på svenska och svenska som andra språk. I vilken grad detta är ett missriktad välvilja att barn med invandrarbakgrund inte ska lära sig språket som majoritetssamhällets barn är för mig konstigt. Även om barnen har ett modersmål hemma är det begränsande för att delaktigt kunna skapa sig en framtid i Sverige. 

Ett annat problem är de kulturella skillnaderna mellan svenskar och de med invandrarbakgrund. Många har flytt till Sverige från kulturer där kvinnor ska vara hemma och sköta familjen. Andra kommer från lägre skikt i hemlandet där analfabetismen råder. En extra börda för barnen i skolan eftersom de inte naturligt kan träna hemma med de läxor de fått i skolan. Här har vi de stora anledningarna till att många elever går ut grundskolan utan behörigheter till vidare studier. Samtidigt har vi ett problem med den manliga kulturen bland invandrade. Henrik Höjer skriver:

Många (kvinnor, egen anm) är inte vana att vara ute i samhället. De har ofta inte gått i skolan. De ska vara hemma, ta hand om barnen och laga mat och städa, det är vad de lärt sig. Och av kulturella skäl är männen ofta inte så förtjusta i att deras fruar jobbar ute bland främmande män.

Det är uppenbarligen här vi har ett stort jämställdhetsproblem. De politiska tänkandet och besluten verkar har fastnat i hur Sverige utvecklats en gång i tiden, från klassamhälle till jämställdhet mellan könen, och glömt att det inte bara är att låta folk fly hit, för att citera Henrik Höjer:

Sveriges politiker har drivit på en samhällsutveckling där allt fler inte känner sig som hemma i sitt eget hemland.

Det finns invandrade som levt trettio till fyrtio år i Sverige utan att kunna en stavelse svenska. Kan man inte språket är man inte en del av samhället och kan inte göra sin röst hörd. Samtidigt påverkar det menligt Sverige om inte man aktivt arbetar med kulturfrågor, samtidigt som svenska språket lärs in. Här måste framtida invandringspolitik riktas om, om vi inte ska se fortsatta problem med ett majoritetssamhälle, som lever efter mottot individens frihet och ansvar, och ett minoritetssamhälle där kollektivet och hedern styr före individen ansvar för sina handlingar. 

Parallella samhällen är av ondo.   

Media Kvartal