Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

tisdag 28 december 2021

Glädjebetygen förstörande effekt


Åter är det debatt om fristående skolor och dess påverkan på kunskapen i Sverige. Tre artiklar i ämnet betyg och skolval har under julhelgen 2021 skrivits, med olika inriktning med vinkeln att borgerligheten försvara ett system på glid.

Den senaste i raden är Mattias Svensson, ledarskribent SvD, skriver i sin ledare (28/12 21):

Friskolor som lockar med glädjebetyg äventyrar för närvarande hela branschens trovärdighet och framtida möjligheter. Därmed hotas också valfriheten för de flesta svenska elever.

Man kan förstås med fog invända att anklagelsen inte gäller alla friskolor, att den också gäller kommunala eller att det kunskapsbaserade betygssystemet lämpar sig dåligt för jämförelser.

Order glädjebetyg tänker jag stanna vid i det följande. Jag har allt sedan kunskapskraven i betygssystemet kom för tio år sedan varit starkt kritisk till dessa eftersom värdeord alltid skapar ett under av otydlighet. Därtill är kunskapskraven ordrika och nästintill ogörliga att skapa en enhetlig tolkning om. Värdeord styrs alltid utifrån betraktarens ögon och bygger på stora delar subjektivitet. Här krävs att dagens lärare ämnesvis försöker skapa en gemensam tolkning av värdeorden på en skola. Även om detta görs återstår hur man tolkar det i andra skolor. En gemensam nationell tolkning blir svår även om det i vissa ämnen finns nationella prov. Dessa är normerande till att bestämma betygssättningen på gruppnivå, inte mot enskilda elever.

Hur är det då med glädjebetygen? I debatten låter det som om de är stora avvikelser mot normen. Låt mig först sätta relationen mellan andelen fristående skolor i de olika skolformerna. I grundskolan är 15 % av skolorna fristående, gymnasiet 25 % och förskolorna 20 %. Med andra ord är den övervägande andelen skolor i landet offentliga, med företrädesvis kommunala huvudmän. När Skolverket 2019 lämnade rapporten om analysen av likvärdig betygssättning skrev jag följande i min blogg:

Dock slår rapporten fast att skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är liten, endast omkring 1,5 procent av de totala skillnaderna i betygssättning förklaras mellan skolor. Anledningen är att andelen elever i fristående skolor är låg, endast 16 procent av hela populationen skolor.  

Att glädjebetyg är ett problem ska då inte specifikt knäsättas mot fristående skolor utan mot det jag ovan relaterar till, otydliga kunskapskrav att bedöma utifrån. Så länge vi har dessa kommer likvärdigheten alltid att skilja sig. Det vore en välgärning om kunskapskraven skulle innehålla vad som minst ska finnas i kunskap om fakta inom varje betygssteg och slopa förmågor och analyserande.

Håkan Boström, ledarskribent i GP, skriver bland annat följande (26/12 21):

Betygsinflationen är också det starkaste argumentet emot vinstdrivande friskolor. Den är djupt orättvis och står i strid med grundläggande meritokratiska principer i ett liberalt skolsystem. 

Debatten om just de vinstdrivna fristående skolorna som enda problemet är djupt okunnigt. Debatten har kantrat kring aktiebolagsformen för att driva skolor. Vän av ordning vill påpeka att det finns två typer av aktiebolag, privata och publika. Den senare är de bolag som drivs som skolkoncerner med helt andra avkastningskrav om de finns på börsen eller ägs av riskkapitalet. De privata aktiebolagen finns överhuvudtaget inte i den allmänna miljön utan är det bolagsform som bäst svara mot hur skollagen sätter krav på huvudmän och den inre organisationen. Styrelsen är enligt ABL klart reglerad till funktion och mandat, därmed uppfylls kraven på huvudmän, till skillnad från lagstiftningen kring stiftelser, ekonomiska föreningar och ideella föreningar. De senare innehåller icke reglerat styrelsearbete, ofta av privatpersoner med intresse för skolfrågor, men inte sakkunskap om juridiken, som sedan 2011, styr den löpande skolverksamheten. Därtill har styrelsemedlemmar i dessa associationsformer ett större personligt ekonomiskt ansvar än i ett aktiebolag eftersom dessa är en egen juridisk person.

Om vi ska ha kvar fristående skolor, vilket alla partier utom V vill, ska vi seriöst diskutera lämpligheten av skolor på börsen med de avkastningskrav som finns. En annan ofta bortglömd fråga är hur grundare ska göra sina excit när de av en eller annan anledning måste sluta driva skolan. Här har Barbara Bergström fått stå som den stora egoistiska personen genom att hon lyckats sälja sitt livsverk och dragit in pengar på det. Man kan tycka vad man vill om henne, som person, men det sätter just excit i belysningen hur den bäst ska göras.

Anders Q Björkman, biträdande kulturchef SvD, har i en krönika (25/12 21) skrivit följande:

Bayerns ministerium med ansvar för skolan och jag kan inte glömma hur en lärare där förklarade varför det konservativa bayerska skolsystemet åstadkom så pass mycket bättre Pisa-resultat än det modernare svenska. Det berodde nog inte på systemen i sig, trodde hon, utan på att Bayern inte så ofta hade ändrat förutsättningarna: lärare och elever har fått arbeta i lugn och ro år efter år. I Bayern har man, för att uttrycka sig försiktigt, tänkt efter innan man (inte) har genomfört förändringar.

Det intressanta med detta uttalande från den Bayerska ministern är, det som även kännetecknat Finland, ett samhällspolitiskt inriktning på utbildningspolitiken. I Sverige har vi fått en partipolitisk utbildningspolitik där varje parti ska driva sina unika frågor om skolväsendet. Med svaga regeringar blir det istället den politiska manglingen i Utbildningsutskottet som blir resultatet av skolpolitiken. Demokratiskt men snuttifierat utan en samhällspolitisk nytta.

Skolväsendet behöver förbättras men då utifrån ett samhällspolitiskt perspektiv, en stilla nåd att bedja om. Här kanske det bör bli som med försvarspolitik, pensioner och andra viktiga samhällsområden, där partipolitiken skruvats bort, för stabilitet över valår och maktskiften ska råda i avgörande samhällsfrågor.

Media: Glädjebetyg-SvD, Minska brottsligheten-SvD, Borgerligheten kan bättre-GP

Pluraword: Betygsinflation ochverkligheten     

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar