Likabehandlingsprincipen och skolpengen

Likabehandlingsprincipen gäller som finansiering inom skolväsendet. Det innebär att den kostnad kommunerna har för sin skolverksamhet ska vara lika för den fristående skolan i en kommun.

Om en kommun under löpande budgetår tillskjuter pengar till kommunala skolor, när det visar sig att verksamheten blir dyrare än budgetbeloppet ska även fristående skolor kompenseras. Detta förs det en debatt om riktigheten av. Som lagstiftningen ser ut sedan 2009 är det likabehandlingsprincipen som gäller vilket innebär att fristående skolor ska kompenseras.

I ett ny dom från Högsta Förvaltningsdomstolen; HFD, mål 2078-20, har det fastslagits hur man ska hantera kvittning av överskott kontra underskott i den kommunala skolverksamheten. Malmö kommun förde klagan mot part AA till HFD efter Kammarrätten dömt till AA fördel med följande domskäl:

Att kvitta ett års underskott mot överskott som delvis uppkommit så långt tillbaka som tre år tidigare måste anses stå i strid med principen om likvärdiga villkor. Beslutet är därmed olagligt enligt Kammarrätten.

I överklagan till HFD går domstolen noga igenom förutsättningar där överskott kvittas mot underskott. Domskälet HFD ger är följande:

I det nu aktuella fallet har kommunen beslutat att kvitta underskott mot tidigare års överskott. Åtgärden innebär att kommunen inte behöver skjuta till mer resurser till den egna verksamheten på grund av underskotten. Den har således inte inneburit att de kommunala verksamheterna har tillförts ytterligare resurser utöver de resurser som fördelats på lika villkor när grundbeloppen en gång fastställdes. Inte heller innebär åtgärden att ersättningen till den fristående verksamheten har minskats. Däremot har åtgärden fått till följd att den fristående verksamheten inte kompenserats fullt ut för just det aktuella årets underskott.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening kan detta emellertid inte anses stå i strid med likabehandlingsprincipen. Tvärtom förhåller det sig så, att om en kommun alltid skulle behöva kompensera fristående verksamheter för enskilda års underskott i den kommunala verksamheten men samtidigt inte ha möjlighet att utnyttja tidigare uppkomna överskott, skulle det innebära att den kommunala verksamheten – sett över tid – tilldelas mindre resurser i förhållande till de fristående verksamheterna.

Med andra ord är det avgörande hur kommunerna hanterar överskott och underskott över en tidsperiod. Därmed upphävde HFD Kammarrättens dom och fastställde domen i Förvaltningsrätten.

Källa: Mål 2078-20, Högsta Förvaltningsdomstolen