Skrivglappet mångas fel

 

Skrivglappet är mångas fel. Politikerna med sitt hattande om vad barn ska lära sig i skolan i ämnet svenska. Rådande pedagogiskt, mode sedan slutet av 1960-talet, med grupparbete framför individens färdigheter. Lärare i den mån de har sämre språkkunskaper är forna tiders adjunkter. Avsaknaden vad som krävs för att kunna kommunicera utanför muntlig tradition och lyssnandet.

Filippa Mannerheim satte igång en lavin av åsikter sedan hon tog upp det här med att elever borde ha lovläxa att läsa en klassiker med förhör efter jullovet. Media, politiker och tyckare har både ondgjort sig över påfundet att elever ska anstränga sig även på loven. Ingen rök utan eld brukar man säga. I detta fallet den kommande generationens dåliga förmåga att skriva och läsa.

På twitter kommenterade jag det här med att lyssna sig till läsning. Det är en trend att lyssna på böcker än att läsa dem. Nästan så man kan tro att stora delar av befolkningen har läs- och skrivsvårigheter. Jag skrev:

Lyssnandet blir bara en lallande folkskara som för 100 år sedan. Vill vi dit igen?

Kanske är det att hårdra det, men man frågar sig när man läser följande text av en student från en renommerad teknisk högskola, i en ledare av Inger Enkvist (SvD 29/8 20):

”I ekvationerna ovan har vi brytit ut frekvensen ’s’ så att vi kan stoppa in ett värde för ’s’ som gör att A(s) går emot oändligheten dessa tall kallas för slingpoler. hade vi haft värde ovanför täljaren där s hade gjort att förstärkningen gått mot noll hade vi haft slingnoder våran förstärkare vissar sig inte ha några så vi kan bortse från dem i fortsättningen.”

Jag som tekniker har svårt att förstå vad budskapet i denna text är. Inte nog med massor med felstavning är meningsbyggnaden under all kritik. Inte ens jag som har dyslexi skrev så illa när jag gick på KTH.

Sverige är ett land som bygger sin välfärd på kunskaper. De flesta arbeten. oavsett man är rörmokare, montör på linan i produktionen eller jobbar med andra tjänster krävs baskunnandet skriva, läsa och räkna. Det är inte bara fingerfärdigheten som avgör om man lyckas.

På 00-talet drev jag en e-tidning som hette Skolindicatorn. I nummer 2.06 intervjuande jag Lars Lagheim på Stockholms utbildningsförvaltning under rubriken Heta stolen. På frågan om hur man skulle kvalitetssäkra basämnena som svenska svarade han följande:

Vårt svenska samhälle är nämligen gravt skriftspråkligt. Den som inte kan ta till sig ett skriftligt budskap – läsa och förstå – saknar en viktig förutsättning för lärande. Den som inte har förmågan att ge ifrån sig ett skriftligt budskap som andra förstår och som gör en själv rättvisa, har svårt att visa sitt kunnande.

Så man får hoppas att den av utbildningsminister Fridolin skapade läs-, skriv- och räknegarantin och de nya kunskapskraven innebär en markant uppryckning av barns läs- och skrivfärdighet, så vi slipper halvanalfabeter.

Media SvD