Medaljens baksida

Medaljen har en baksida. Den beskriver det annorlunda mot dess framsida. Så även när det gäller verksamheter. Det må vara ett verkstadsföretag, sjukhus, hemtjänst, bank eller skola. Alla är till för någon oavsett det bygger på politiska, myndighets eller frivilla beslut. Under mina år som verksamhetsutvecklar har jag sett vad som skiljer sig mellan de som har en bra verksamhet och de som är sämre, de  senare som representerar medaljens baksida. Nu finns det forskning som stöder både de bra och sämsta verksamheterna grogrund. Utan kunskapen om vad som gör att verksamheter inte lyckas i förbättringar är avgörande för att anträda resan mot de bästa.

Under många yrkesverksamma år har jag tagit temperaturen på verksamheter. Ovanstående utvecklingstrappa är generell och bygger på utmärkelsemodellens steg, i 1000 poängskalan i utvärderingen av verksamheter. Här har det visat sig att verksamheter oftast befinner sig på steg 2 i trappan. En särbokultur råder i dessa. Här är organisationen och dess medarbetare intresserade av sig själva på ett osystematiskt sätt. Henrik Eriksson beskriver i sin bok Sveriges bästa verksamheter just hur dessa ser ut. Bilden nedan är från boken och beskriver vanliga misstag och några konsekvenser av handlandet.

Under större delen av de två första decennierna av 2000-talet har jag arbetat med skolutveckling baserat på systematiskt kvalitetsarbete. Det började med anpassning av utmärkelsekriterier för skolans värld kopplade till de då existerande läroplanerna.

Det slående är hur ofta skolan inte fokuserar vem man är till för, vilka behov har de och vad är syfte med det vi gör. Även om skolans styrdokument är mål- och resultatorienterade syns lite av detta i vardagen. Senaste tidens budgetneddragningar, för en budget i balans, i kommunerna går man på tvärs med den demokratiskt beslutade rättighetslagen för landets barn till skolgång. Man utvecklar ingen verksamhet med ett perspektiv på att ha en budget i balans. Det skapar bara osäkerheten över att inte veta vad som är viktigt och saknar därmed fokus på uppgiften. Man arbetar mycket med mål och mått som tar mycket tid och som inte leder till förbättringar, eftersom de inte är knutna till strategiska nyckeltal utifrån behov och tillfredsställelse.

Nästa slående faktor är soloarbetet, att verksamheten är till för mig och inte för dem som har behov av vårt arbete. Dialogen saknas över enhets- och verksamhetsgränser. Brandkårsutryckningarna är många för att släcka bränder. Man arbetar ofta ad-hoc och grundproblemen finns kvar över tid med varierande arbetssätt. Framför allt följs inte resultaten upp på verksamhetens arbetssätt.

Grogrunden för att dessa två misstag, beskrivna ovan, kan fortsätta är ledarskapet av verksamheterna. Även om dagens rektorer har en befattningsutbildning är det inte liktydigt med att de är lämpade att driva en specifik skolenhet. En annan faktor av bristande ledande är bytet av rektorer. Med snabba byten av rektorer, för att få verksamheten att utvecklas, missar orden kontinuitet och uthållighet. Förbättringar kräver ett ledarkap som genom handling skapar grunden för förbättring.

Motivation är kanske den viktigast delen till att skapa förbättringsmiljöer. Utan medarbetare som trivs på arbetet är chanserna minimala till att skapa jordmånen för utveckling och förbättring. Offerkofftan är förhärskande, medarbetare ser sig själva som offer. Här har vi den omfattande diskussionen om lärarna och deras yrkeroll visavi det statlig uppdraget samt huvudmännens oförenliga krav på utbildningen. Detta leder ofta till att man inte bryr sig om den verksamhet man arbetar i.

Framförallt leder detta till försämringsprojekt istället för förbättringar. Ofta är ledningars halvhjärtade beslut som ogräsbekämpning. Man kartlägger hellre problem utan att lösa dem. Omfattande analyser görs av någon annan. För att nå framgång måste problem och dess orsaker utgå från dem det berör i små steg.

Dessa fem misstag ger möjligheten och ett gyllene tillfället att ta stegen upp för utvecklingstrappan.  Fast med en skillnad, det är tyngre i början av trappan än längre upp. Så våga ta utmaningen att bli lite bättre varje dag.

Källa:
Eriksson, Henrik (2019) - Sveriges Bästa Verksamheter, Förbättringsakademin