Starta elitskolor i utsatta områden

Susanne Nyström går idag i en krönika, på ekuriren.se med rubriken ovan, in på tanken att starta elitskolor i utanförskapsområden. Hon gör det utifrån tre områden i Eskilstuna samt Michaela Community School i London.

Ett av områden som nämns är Lagersberg. Här finns Lagersbergsskolan, bilden ovan. Kanske tanken vore att utnyttja regeringens jämlikhetsmiljarder och skapa en elitskola i Lagersberg. Frågan är bara vågar kommunen släppa in en självständig rektor med lärare som kan skapa en skolan som ser till att sätta krav på kunskapsresultat och behörighet för elever till gymnasieskolan.

Susanne Nyström skriver om Michaela Commynity School på följande vis:

När larmet inte fick önskad effekt tog Katharine Birbalsingh saken i egna händer och grundade sin traditionella skola, där alla elever hålls ansvariga för sitt uppförande, samt drillas i traditionella ämnen, som historia och fysik, och i andra färdigheter, som många medelklassbarn lär sig hemma. Därför sitter lärare och elever varje dag gemensamt ner och äter så kallad familjelunch. Där leder lärarna ett samtal om ett utvalt ämne, så att eleverna får öva sig i att konversera med vuxna, samtidigt som de breddar sitt kulturella kapital och tränar bordsskick.

Inte nog med att man drillar eleverna i de traditionella ämnen har man "pedagogiska luncher" med lärare och elever i så kallade familjeluncher. En intressant tanke som jag vet tillämpas i vissa fristående skolor. En mig närstående skola, Beta School i Spånga, tillämpar detta. Dessutom är eleven i högsätet för lärandet i den skolan. Genom åren har det visat sig att satsningen i den skolan, som har uteslutande elever från utsatta områden i nordvästra Stockholm, bär frukt. Behörigheten på de elever som gått ut skolan ligger högt med nästa 100 procents behörighet för elever till gymnasieskolornas olika nationella program.

Andra fristående skolor som kan nämnas är Kringlaskolan i Södertälje. De har haft Japanska forskar på besök för att studerar hur de gör med barn i behov. Mer kan läsas i länken nedan, Åter dessa Japaner.

Läser man regeringens promemoria Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan kan man läsa följande:

Det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling ska fördelas så att resurserna viktas med hänsyn till socioekonomiska faktorer såsom vårdnadshavarnas utbildningsnivå och inkomst, om familjen uppbär försörjningsstöd, nyanlända och bostadsområdets socioekonomiska status. Resurstillskottet kan exempelvis användas till mindre klasser, högre lärartäthet, högre lärarlöner, utökad tid för lärarnas kompetensutveckling och till höjda löner, ökad personaltäthet eller kompetensutveckling inom elevhälsan. 

En godispåse med åtgärder med andra ord från regeringens sida. Frågan är bara blir det en avsedd effekt på likvärdighet, kunskapsresultat och elevhälsa. Resurser är bra, men det är knappast staten eller ens huvudmännen som ska styra vilka saker som ger resultat. Varje skola är unik i sitt sätt vad gäller elevunderlag som sättet att undervisa på. Det är alltid två saker som styr resultatet av undervisningen: innehållet och relationen. Med andra ord vad undervisar lärare i ett ämne och med vilken pedagogik samt hur är ledarskapet i klassrummet och relationen till eleven. Utan detta fundament finns ingen undervisning värd namnet.

För övrigt hjälper inte investeringar i skolan om de inte ges den frihet som varje enskild skola lever under. Därför är exemplet från svenska skolor som lyckats och den engelska skolan Michaela Commynity School värdefulla för att öka både likvärdigheten och kunskapsresultatet för elever får möjligheten till klassresan.

Media Eskilstuna-Kuriren

Källor:
Promemoria 2017-09-14, Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan, Utbildningsdepartementet
Blogginlägg
Åter dessa Japaner