Välfärdsresan och klassresan

Bilden är från sommaren 1982 där jag och pappa Verner poserar på gången upp till entrén till villan mina föräldrar köpte på 1970-talet. När jag återsåg denna bild slog det mig att pappa gjorde en välfärdsresa och jag en klassresa.

Pappa föddes under knappa förhållande i södra Norrland för 94 år sedan. Familjens utkomst var av skog och jordbruk i byn Granliden några kilometer upp på fjället från Västra Ormsjö. Bilden nedan illustrerar i mångt hur det var efter första världskriget, där pappa sitter i knät på farfar.

En bild som spridits genom tv-programmet Vänner i livet - vänner i döden, SVT, om berättelsen av den stora Ormsjöolyckan 1936. Där min farfar drunknade och familjen de följande år hade det besvärligt. Det gick så långt att farmor blev sittande på bar backe när hon inte klarade att omsätta växlarna på banken. I den stunden splittrade familjen vind för våg.

Pappa tog sig så småningom ned till Sörmland. Där blev han jordbruksarbetare innan ha ryckte in i det militär, som samvetsöm på brandkåren i Eskilstuna 1945. Efter tiden i brandkåren arbetade han i diverse olika industriföretag i Eskilstuna. Han hoppade så småningom på jobbet som låsarbetare på Östmarks låsfabrik. Här blev han kvar hela sitt yrkesliv som låssmed. En skicklig yrkesarbetare. Utan att lämna sin bakgrund gjorda han och mamma en välfärdsresa som de flesta gjorde efter andra världskriget. Tillväxten under 1950-talet och fram till mitten av 1960-talet innebar reallöneutvecklingar som möjliggjorde ett ökat utrymme för vandrandet mot bättre levnadsvillkor. Det var under den tiden Sverige gick från nivå tre, i Roslings fyra nivåer för samhällsutveckling, till nivå fyra.

För pappas del var det att skaffa bil 1957. Familjen kund börja bekanta sig med världen utanför Eskilstuna med frihetsgrader som aldrig förr. Mamma gick från hemmafru till att yrkesarbeta från 1965. Det innebar att familjen kunde börja spar ihop kontantinsatsen till deras stora dröm, att skaffa sig ett eget boende i en villa. Detta realiserades 1972. Där fick pappa sin älskade trädgård att värna och sköta under resten av sitt liv, som tyvärr slutade allt för tidigt. Men är i korta drag den välfärdsresa pappa och mamma gjorde.

För egen del gjorde jag en klassresa, som jag berättat tidigare på bloggen. Från bakgården i arbetarkvarteren på Östermalm i Eskilstuna via folkskola, grundskola och Rinmansgymnasiet. Därifrån till KTH och Stockholms Universitet. Bilden ovan är från den mest lyckliga stund i mitt liv, jag har avlagt civilingenjörsexamen. En resa som var mödan värd. Den gav min plattformen till det intressanta liv jag fått leva. Utan den resan hade jag nog blivit kvar på samma plats som pappa, som låssmed.

Båda resorna är också berättelsen om hur varje individ måste skapa sina egna förutsättningar och vägval oavsett de samfälliga förutsättningarna. En sak som verkar var svårare i dag än då. Välfärdsresan är inte lika lätt idag eftersom de gynnsamma omständigheterna inte finns. Klassresan är inte lika naturlig i ett samhälle där de flesta lever i en medelklass där drivkrafterna att ta sig bort från sitt ursprung inte är lika självklar.