Arvet vi bär

För hundra år sedan drygt var det en skara individer i Katrineholmstrakten som vågade språnget att bilda en frikyrka. De var inte många, men deras tro bar dem att bygga en församling. Hösten 2016 firade Pingstkyrkan i Katrineholm sitt 100 års jubileum och gav ut skriften Arvet vi bär.

Extra intressant har det varit att läsa om historien om en del av det demokratiska bygget av Sverige. En berättelse som inte alltid lyfts fram i den svenska debatten. Frikyrkan i Sverige har en stark anknytning till framväxten av nykterhetsrörelsen under andra hälften av 1800-talet. Pingströrelsen är en senare företeelse i Sverige influerade av vad som utspelades på Azusa Street i LA 1906. Tio år senare bildades Betaniaförsamlingen i Katrineholm.

Min mormor och morfar, här fotade någon gång på 1950-talet, var aktiva i församlingen. Morfar Emil Eriksson som medlem i församlingens styrelse fram till sin död 1966. Mormor Gertrud mer aktiv under tiden de drev arrende jordbruket på Sandvik, under Eriksbergs fideikommiss, där stugmöten hölls. Där hon bakade och bjöd på kaffe. Om morfar berättades att han var en pelare i styrelse när snåla vindar blåste. Han var den borne patriarken som inte lämnade något tomrum kring vad han sa och handlade. En morfar jag såg mycket upp till. Lika väl som min godhjärtade mormor med sin underfundiga kvickhet och humor men med ett djup förankrad tro ända fram till sin bortgång 1992 åtta månader innan hon skulle fyllt hundra år.

Min mor Rakel kunde berätta om sin uppväxt. Hon tyckte det var spännande att sitta på pakethållaren bakom morfar för att följa med på konferenser och bibelstudieveckor i Karinboda. Jag har inte riktigt förknippat denna plats som tillhörande församlingen. När jag nu läst kan jag notera att det var här det mesta började. Mor brukade berätta hur hon tycket om att lyssna till den märg starka och stränga predikanterna. Hon nämnde bland annat Gustav Roberts och Rikard Palm. Inte visste jag att den senare var den första föreståndaren.

Vad nyttigt det är att läsa om historien om ens rötter. Om den vedermöda och kraft dessa människor lade ned både på att bygga en verksamhet under knappa ekonomiska medel och samtidigt satsa på mission i andra länder. Samtidigt som medvetet satsande på förädlande av den kristna tron byggde man ut ett stort socialt engagemang långt före det offentliga välfärdssystem började byggas.

När jag fick höra talas om att en bok hade gjorts till hundra års jubileet bad jag min kusin Margareta Lannge att skaffa ett exemplar åt mig. Med tacksamhet har jag tagit del av en del av min bakgrund. Alltid nyttigt att koppla sin egen uppväxt till sådant man hört berättas och följt på distans. Det blir mer påtagligt när man får ta del av det som varit.

Källor:
Arvet vi bär (2016, redaktör Victoria Öhrvall), Filadelfiaförsamlingen i Katrineholm
Pingströrelsen (2007, huvudredaktör Claes Waern), Libris Förlag