Saknad

 

Svenskar har en saknad sedan folkhemmet försvann. Speciellt efter den stora invandringen på kort tid ställdes mycket på huvudet i Sverige. Inom det politiska systemet var den härskande förklaringen att fattigdom är problemet. Förklaringsmodell för att råda bot på invandringsproblemen är byggt den svenska kulturen - ingenjörens. Överkulturen i Sverige har alltid styrts av en homogen befolkning med samma språk och en rationell syn på utveckling, utifrån storheter som skolresultat, arbetslöshet och bostäder. Samtidigt som vi varit främmande för det som binder samman en grupp eller nation.

Katarina Barrling och Cecilia Garme har förtjänstfullt tagit upp frågan i sin bok Saknad. De går igenom storheter som Snillepanget, Rekylen, Landet utan förflutet, Svensk kultur, Den frustrerade ingenjören, Kollektiv saknad och Den liberala nationalstaten.

Utifrån de två antagonisterna Rousseau och Voltaire förs en dialog kring var gränsen mellan förnuft och känsla går. Här får frågan om kultur en avgörande storhet om varför tolerans, vidsynthet och framtidsinriktning ska klaras mellan människor. Det är som bekant inte institutionerna som skapar utveckling utan människor i samspel med ett gemensamt språk.

Det mångkulturella samhället, som svenska politiker beslutade om 1975, har visat sig svårt att genomföra i praktiken. Man har alltid sagt att Sverige varit ett invandrarland sedan Valloner och andra invandrare kommit hit. Då behöver man sätta den invandringen i relation till att Vallonerna var 900 personer. De som kom som arbetskraftsinvandrare på 1950- och 1960-talet var aldrig tillnärmelsevis ett problem i förhållande till den stor invandring vi sett senaste decenniet. 

På ett personligt plan har jag haft förmånen att se skillnad mellan majoritetssamhällets ingenjörsmässiga syn på hur integrationen borde gå till mot de invandrade gruppernas förutsättningar. Det som är ett tydligt problem är vad för koder och signaler sänder de invandrade kulturerna i förhållande till det rationella svenska. Varför ses socialen och polisen som ett problem bland dessa människor, eller för den delen BUP. Kan det vara så att de har en syn av misstro med sig från sina hemländer på institutioner. Kan det vara så att de invandrare som tidigare kommit oftast varit en del av sitt samhälles elit och därmed haft en högre utbildningsgrad och lättare kunnat anpassa sig till det svenska samhället. För senaste decenniets invandrare har oftast låg- eller ingen utbildningsnivå alls.

Saknad av folkhemmet och den försvunna känslan av det som varit hemtamt kräver mycket av majoritetssamhället. Därför är boken en nyttig tankeställare hur vi ska klar en framtidsinriktad förändring som har med människor att göra för att klara dagens samhällsproblem.